RH 2003:48

Åklagaren åtalade

1. M.A. för försök till mord alternativt grov misshandel med följande gärningspåstående. M.A. och O.C. har natten till den 16 juni 2002 beslutat sig för att träffas vid Järntorget i Göteborg. M.A. har inför mötet utrustat sig med en kniv, (s.k. överlevnadskniv eller Rambokniv), vilken han fäst på kroppen i ett hemmagjort hölster under jackan. – M.A. har den 16 juni 2002 omkring klockan 03.00 vid Järntorgsgatan i Göteborg uppsåtligen försökt beröva O.C. livet genom att rikta flera hugg mot hans överkropp med kniven. Ett av huggen har träffat O.C. i vänster arm, varvid en kraftig genomgående skärskada uppstått med skador på underliggande nerver, muskulatur och blodkärl som följd. Fara för brottets fullbordan förelåg. – Gärningen har varit livsfarlig och M.A. har visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda ett farligt vapen mot målsägandens överkropp.

2. O.C. för försök till mord alternativt grov misshandel med följande gärningspåstående. Inför det överenskomna mötet vid Järntorget bar O.C. en pistol Zastava M57, kal. 7,62 mm, laddad med – i vart fall – fem skarpa patroner. – O.C. har den 16 juni omkring klockan 03.00 vid Järntorgsgatan i Göteborg uppsåtligen försökt beröva M.A. livet genom att på nära håll avlossa tre skott mot honom, varav åtminstone ett skott (en kula) träffade på vänster del av buken och orsakade dels livshotande skador genom vävnadsdefekt på tjocktarmen, blödning i mjälten, skada på bukspottskörteln, ena njuren sönderskjuten i två delar och blodansamling i lungsäcken, dels en skottskada som gått rakt igenom vänster arm. Till följd av skadorna avlägsnades en del av tjocktarmen, mjälten, del av bukspottskörtel och ena njuren. Fara för brottets fullbordan förelåg. – Gärningen var livsfarlig och O.C. har tillfogat M.A. svår kroppsskada och visat särskild hänsynslöshet eller råhet genom att använda ett livsfarligt skjutvapen mot hans kropp på nära håll.

3. O.C. för grovt vapenbrott med följande gärningspåstående. O.C. har under tiden slutet av april till den 16 juni 2002 i Göteborg uppsåtligen innehaft en pistol Zastava M57, kal 7,62 mm Tokarev med tillhörande ammunition, utan att ha rätt till det. Brottet är grovt på grund av vapnets farlighet och då det kunde befaras komma till brottslig användning. O.C. har innehaft vapnet laddat och förvarat det lättåtkomligt eller burit det på sig och vapnet har varit avsett att användas mot människor.

Dessutom åtalades O.C. för narkotikabrott som dock inte är av intresse för referatet.

M.A. yrkade att tingsrätten skulle förplikta O.C. att till honom utge skadestånd med 243 200 kr jämte ränta.

O.C. yrkade att M.A. skulle förpliktas att till honom utge skadestånd med 137 000 kr jämte ränta.

Beträffande inblandade personer och ostridiga förhållanden antecknades i tingsrättens dom följande.

R.A. och O.C. är vänner sedan barnsben. R.A. är sammanboende med C.K-W. och de har ett barn tillsammans. För ungefär ett år sedan var M.A., som är kusin med R.A., tillsammans med S.D. hemma hos R.A. och C.K-W. när deras barn döptes. Vid det tillfället lärde M.A. känna O.C. som också var med på dopet. Samtidigt lärde C.K-W. och S.D. känna varandra. M.A. och O.C. samt C.K-W. och S.D. har därefter träffats från och till fram till någon gång under december månad år 2001. S.D. och M.A. har ett barn tillsammans. De var sammanboende till december månad år 2001 då S.D. lämnade M.A., eftersom han hotat och slagit henne, och tog sin tillflykt till en kvinnojour. I december 2001 anmälde S.D. att M.A. bl.a. misshandlat henne. Den 20 februari 2002 dömdes M.A. för brott mot S.D. till fängelse 4 månader; i samband med rättegången meddelades M.A. besöksförbud. Vid rättegången vittnade O.C. mot M.A. såvitt gäller ett fall av olaga hot mot S.D. som han bevittnat. M.A. frigavs villkorligt 5 april 2002. Efter det att S.D. lämnat M.A. var O.C. ett stort stöd för henne, före, under och efter rättegången mot M.A. De kom att umgås i mycket stor omfattning fram till någon gång under slutet av maj/början av juni 2002.

Under kvällen och förnatten den 15—16 juni 2002 skedde en omfattande kommunikation per mobiltelefon och via SMS i vilken samtliga förut nämnda personer i större eller mindre omfattning var inblandade. Kommunikationen hade sin grund i en ”önskan” från de inblandade att ”reda ut” vilken typ av förhållande som förelegat mellan O.C. och S.D.

Försök till mord

M.A. vitsordade de faktiska omständigheterna. Han förnekade emellertid brott eftersom han haft för avsikt endast att hindra O.C. från att skjuta honom och därför skulle vara fri från ansvar på grund av nödvärn.

O.C. medgav att han avlossat tre skott men förnekade brott på den grunden att han sköt mot M.A. inte för att döda denne utan att freda sig från angrepp. Han gjorde med hänsyn därtill gällande att han handlat i nödvärn och därför skulle vara fri från ansvar. Såvitt avsåg gärningsbeskrivningen bestred han att han avtalat något möte med M.A. Han gjorde gällande att det i stället var så att han följde med R.A. som hade avtalat ett möte med M.A. samt att han sköt först efter det att han blivit knivhuggen av M.A.

O.C. berättade följande: Han är gift sedan ett år tillbaka. Hustrun bor i Turkiet och har bott där hela tiden. Efter giftermålet i Turkiet åkte han till Sverige och han har inte träffat hustrun sedan dess. – Anledningen till att M.A. känner hat gentemot honom är att O.C. vittnade om en händelse när M.A. gick till angrepp mot S.D. med ett Samurajsvärd. När han vittnade mot M.A. ville han veta om han kunde få skydd – detta för att han hade hört så mycket tidigare om M.A. Efter rättegången ringde M.A. honom från anstalten under mars månad 2002. Först gapade han och så sade han att O.C. skulle få se när han kom ut. Det hände mer än en gång att M.A. sände kamrater till O.C. på hans arbete på bensinstationen och där hotade honom. Vidare har han vid tre tillfällen fått hotfulla telefonsamtal till sitt arbete på Volvo. Han har anmält hoten till polisen men har tagit tillbaka en av anmälningarna; efter den 18 mars i år har han inte gjort någon anmälan även om han därefter blivit hotad av kamrater till M.A. Anledningen till att han skaffade en pistol var att han inte fick skydd av polisen. Han köpte pistolen i april månad. Pistolen har han visat endast för S.D. Det finns dock andra som har kunnat veta att han hade en pistol. Han har inte någon skyddsväst och han har inte heller tillgång till någon sådan väst. – Han hjälpte S.D. den mesta tiden när hon mådde dåligt. De var bara vänner men det kan hända att M.A. varit svartsjuk på O.C. för att han umgicks med S.D. när M.A. satt i fängelse. Även om förhållandet var ett vänskapsförhållande har han haft sex med henne. Han har dock inte spridit ut något rykte om henne. Efter det att han blev uppmanad av kompisarna till M.A. att ta ett steg tillbaka slutade han att umgås med S.D. under maj 2002. Det har blivit snack om att R.A. och C.K-W. gått bakom ryggen på M.A. när det gällde O.C:s och S.D:s förhållande. – När R.A. kom till honom på hans arbete strax före kl. 21.00 på kvällen den 15 juni hade han inte haft någon kontakt med M.A. eller med S.D. Han ringde till S.D. på kvällen efter det att han fått ett SMS som han uppfattade som ett hot – bl.a. stod det att han var nr 1 på listan. Han stängde bensinstationen kl. 21.20 och åkte sedan till R.A. och C.K-W. dit han kom någon gång mellan kl. 22.00—23.00. När han var hemma hos dem skrek och gapade R.A. och M.A. på varandra i telefon. R.A. svarade med att sända ett SMS från O.C:s telefon kl. 01.44. I detta läge var det inte något akut otalt med någon. Det var R.A. som var den förste som sade att det skulle ske ett möte där R.A. och O.C. skulle göra upp. R.A. och C.K-W. bad honom följa med vilket han gjorde. De åkte till Järntorget som enligt R.A. är M.A:s hemmaplan. När de åkte dit visste O.C. inte något om varför de skulle träffas; det var emellertid fråga om att de skulle göra upp något och även tjejerna skulle åka med. När de åkte hade han vapnet i byxlinningen mellan två T-shirts. På grund av SMS:et där det stod att han var först på listan tog han med sig pistolen till Järntorget för säkerhets skull men han var inte beredd att använda den. Pistolen var laddad men det fanns inte någon kula i loppet. Även om han inte var fysiskt rädd för M.A. tänkte han att denne kunde ha vapen med sig. När de kom till Järntorget var M.A. där. Han parkerade bilen och han och R.A. gick ur den. O.C. räknade med att R.A. och M.A. skulle tala med varandra. Han gick två—tre meter till bakre delen av bilen. M.A. kom mot honom efter någon sekund och ställde sig väldigt nära honom. Han gick två steg tillbaka och så kom M.A. mot honom med kniven i huggställning höjd över huvudet. Det första knivhugget träffade vänster arm. Eftersom allting gick så fort vet han nästan inte vad som hände när han blev knivhuggen. Det finns flera skador på jackan men han minns själv att han blev huggen bara två gånger. Han vet inte hur kniven kom ur hans arm; han tror att han höll upp armen för att skydda bröstet. Efter attacken med kniven tog han fram sin pistol, men även efter det fortsatte M.A. att hugga mot honom. Han befann sig på ett avstånd om fyra—fem meter från M.A. som var på väg mot honom när han gjorde mantelrörelse och siktade mot M.A:s ben. När O.C. sköt började M.A. hoppa omkring för att inte bli träffad. O.C. trodde att det första skottet träffade men M.A. hoppade fortfarande runt. Därefter kom det andra skottet och M.A. höll då på att ramla. Det tredje skottet ”bara brann av”. Anledningen till att han sköt mer än ett skott var att M.A. fortfarande attackerade honom. Han tror att den andra kulan, den som avlossades när M.A. föll, träffade honom i överkroppen. När han skjutit stoppade han ner pistolen i linningen på byxorna.

M.A. uppgav följande. När han blev dömd för misshandel av och olaga hot mot S.D. vittnade O.C. De var ett svek att O.C. hjälpte henne med att vittna falskt och han hade en baktanke med detta. M.A. blev inte så besviken för att O.C. vittnade utan för att han ljög. Efter detta har M.A. talat med O.C. vid två tillfällen från häktet. Han frågade om O.C. hade något att göra med S.D. men O.C. förnekade detta M.A. hade hört rykte om detta och han frågade O.C. eftersom denne var en kompis. I mitten av maj i år ringde O.C. angående S.D. eftersom han hade fått reda på att hon var på väg att träffa M.A. Han fick sedan ett SMS från O.C. där denne bad M.A. ringa upp vilket han inte gjorde. Då fick han istället ett nytt SMS som sade ”OK om det skall vara så, lycka till med ditt liv”. O.C. ringde sedan och sade att han legat med S.D. och gjort andra fula sexuella saker med henne. Han tyckte att O.C. var en stor skit som gick på andras fruar. Det var visserligen slut mellan honom och S.D. men han tyckte ändå att hon var hans fru. Det kan ha varit fråga om svartsjuka från O.C:s sida. M.A. var inte svartsjuk eftersom han hade fått sin familj tillbaka i och med att S.D. kom åter till honom. M.A. hyste inte något starkt agg mot O.C. men tyckte mycket illa om honom. – När det gäller den 15—16 juni 2002 så träffades han och S.D. i Göteborg på det hotell som han bodde på; hotellet är beläget på Tredje Långgatan. På lördagen hade han gräl och tjafs med R.A. Han var besviken på R.A. eftersom denne känt till O.C:s och S.D:s förhållande utan att berätta om det. På lördagen konfronterade han R.A. med detta genom SMS och sedan genom telefonsamtal. Han var under kvällen på bio tillsammans med S.D. när han fick ett samtal från R.A. De bestämde att de skulle träffas nästa dag. Senare på kvällen kom ett telefonsamtal från O.C. som sade till honom att komma till Järntorget. Efter ytterligare en stund fick han ett SMS – ”Ta av dig kjolen och ta på dig byxorna”; han visste att det kom från O.C. Härefter talade han såväl med R.A. som O.C. De ville att S.D. också skulle följa med till mötet på Järntorget. Det bestämdes sedan att de skulle träffas på natten. O.C. hade sagt att om du inte kommer till Järntorget så kommer vi till dig. S.D. sade ”Gå inte för du kommer att bli skjuten”. Han kände till att O.C. hade vapen och skyddsväst. Han tog med en kniv för att kunna försvara sig; kniven hade han i skåpet på hotellrummet. Kniven bar han så att den inte skulle synas. Det var inte tänkt att han skulle använda kniven men han var beredd att göra det om något hände. Han gick till Järntorget och ställde sig vid spårvagnarna. O.C. och R.A. körde förbi och M.A. pekade mot parkeringen. Han gick dit och när han kom fram var O.C. och R.A. utanför bilen. O.C. tog upp pistolen med höger hand från ryggen efter att M.A. talat om för O.C. att denne skall lämna honom och hans fru i fred. Då tog M.A. fram sin kniv och högg en gång. De stod väldigt nära varandra. M.A. siktade mot O.C:s arm/axel eftersom han inte ville beröva honom livet och eftersom han ville få bort O.C. Han siktade inte mot pistolarmen på grund av att de stod så nära och dessutom var det en ren reflex som gjorde att han handlade. O.C. parerade hugget med vänster arm. Han högg därför kniven genom O.C:s arm. M.A. träffades av O.C:s första skott; han föll till marken av det. Sedan han fallit kom han att ligga rak lång. Skottet gick från höger till vänster. Det var det första skottet som han träffades av. Han ramlade på mage med ansiktet ner mot marken; han försökte ställa sig upp utan att lyckas. Enligt hans uppfattning avfyrades fyra skott. Han fördes med ambulans till Sahlgrenska sjukhuset där han fick stanna kvar under tio dygn. Efter skottet var han helt och hållet förstörd. Han hade värk hela tiden och fick därför bedövning dygnet runt. – De skulle träffas på grund av rykten om S.D:s sexuella relation med O.C. M.A. ville att alla skulle vara med, så att han fick klarhet i hur det varit. S.D. har förnekat att hon haft sex med O.C. och han tror på henne.

Åklagaren åberopade skriftlig bevisning ur vilken tingsrätten antecknade följande.

Den 15 juni kl. 20.22 fick M.A. ett SMS från R.A.: ”Snacka inte skit och hota mig en gång till så skall du få krig vill du kriga nema problema du tar första steget sen kan du vänta på fyrverkeri jag går och gör mig beredd jag svarar i natt.” Samma dag, kl. 20.33 kom ett nytt SMS till M.A. från R.A.: ”Ta med S. när vi träffas så det inte blir någon golhistoria hon måste med säg inte till någon annan om våra möte jag skickar en kille som hämtar er ringer vid 2 eller 3.”

Något senare samma dag, kl. 20.59, fick O.C. ett SMS från S.D:s mobiltelefon. Meddelandet är avfattat på turkiska och har i översättning ungefär följande lydelse: ”Jag tyckte om dig en gång. Men O. du förtalade mig utan anledning. Jag misstog mig på Dig, men allas dag skall komma, men du är Nr 1 på listan.”

Den 16 juni 2002 kl. 01.44 fick M.A. ett SMS från O.C:s mobiltelefon: ”Vet du vad, först skulle du traffa mig men du ångrade dej du ta av dig kjolen ta på dig byxorna.” Underskrivet ”Manjak” vilket enligt åklagaren är turkiska och betyder åsna eller bög.

Kniven som hittades på platsen är enligt polisens undersökningsprotokoll en s.k. Rambokniv eller överlevnadskniv. Den är tillverkad helt i silverfärgad metall och mäter totalt 32 cm. Knivbladet är 18,5 cm lång, något mer än 3,7 cm brett, skarpslipat och är avsmalnande mot en spets. Knivbladet är sågtandat ca 8 cm på knivryggen och tänderna är vassa.

I samband med en husrannsakan i ett annat polisiärt ärende hittade polisen pistolen som användes vid skottlossningen. Fyndet gjordes hos en person vars namn och telefonnummer finns i O.C:s mobiltelefon. SKL fann vid en undersökning i det ärendet att pistolen var den som använts på Järntorget den 16 juni 2002.

På åklagarens begäran ägde förhör rum med kriminalteknikerna R.M. och B.J. samt med A.S., H.R., S.D. (f.d. sambo till målsäganden), R.A. (kusin till M.A.) och C.K-W. (sambo med R.A).

Såvitt avser övriga hörda personer än kriminalteknikerna antecknade tingsrätten följande.

H.R.: Hon var nykter och satt i en portuppgång i närheten av Myrorna, mitt emot Draken. Där hade hon en hetsig diskussion med en väninna. Efter ca fem minuter hörde hon en smäll; dessförinnan hade hon inte lagt märke till något särskilt men noterat att det fanns mycket folk i rörelse. När hon hörde smällen tittade hon upp och såg tre killar som stod på parkeringen några meter bort. Två av dem stod med ryggen mot hamnen; en av dessa två personer befann sig lite bakom till höger om den som sköt. Den som blev skjuten stod framför de två och hade ryggen mot Järntorget/spårvagnshållplatsen. Hon såg en person rikta ett vapen och förstod då att det var ett skott hon hört. Efter en mycket kort stund – någon sekund – kom det ytterligare två skott; det var längre uppehåll mellan det första och andra skottet än mellan det andra och det tredje. Mellan skotten hände ingenting. Två killar sprang sedan från platsen medan den tredje ramlade och hamnade på magen. Den skjutne trillade först efter att de två andra sprungit sin väg. Skytten hade rak arm när han avlossade skottet. Vapnet höll han i höger arm strax över midjehöjd. När killarna som skjutit sprungit från platsen sprang H.R. fram till den skjutne. I väntan på ambulans hjälpte hon den skjutne att ringa till sin flickvän. Till henne sade han ”O. har skjutit mig”. Den skjutne sade sedan till dem som stod vid honom att om jag inte klarar mig vill jag att ni skall veta att det var O.C. som sköt mig. H.R. ringde SOS efter det att hon förstått att det var skott som avlossades. Skytten och den andra personen lämnade platsen lugnt. Skytten satte pistolen i byxlinningen, förmodligen fram till vänster.

S.D. (som lämnade sin berättelse utan att ha avlagt ed): Hon träffade O.C. första gången i maj 2001 samtidigt som O.C. och M.A. träffades. Med tiden fick hon mer och mer kontakt med O.C. I december månad 2001 lämnade hon M.A. Hon polisanmälde honom och vid rättegången som följde blev han dömd. O.C. vittnade vid rättegången. Hon var sårbar och hade inte några vänner men O.C. var tillgänglig och fanns där och stöttade henne. Under månaderna januari—maj 2002 träffades de en hel del. O.C. och hon var väldigt nära vänner – hon hade inte någon annan vän – men det var inte någon kärleksrelation. Han ställde upp så fort hon ringde honom. Under vintern mådde hon dåligt och hade en depression eftersom hon saknade M.A. väldigt mycket. Hon anade att det var mer än vänskap från O.C:s sida men hon tog inte så allvarligt på det. Bl.a. friade O.C. till henne. Hon tyckte om O.C. men hon var inte förälskad i honom. Hon kallade honom älskling, men det säger hon till alla. Det var aldrig tal om från hennes sida att de skulle flytta ihop. Hon skrev ett brev till O.C., men det hon skrev var inte allvarligt menat från hennes sida. Hon hade väldigt roligt med O.C.; hon behövde tröst och hade kunnat tänka sig att flytta ihop med honom. O.C. har aldrig sett henne utan kläder. Hon har inte något födelsemärke på ryggen som han påstår. I slutet av maj eller början av juni i år återupptog hon kontakten med M.A. Hon och hennes man gick ifrån varandra och hon saknade honom. Under deras separation försökte hon ljuga för sig själv att hon inte tyckte om honom. När hon återförenades med M.A. så ville hon inte ha kontakt med O.C. Han började då med sin patetiska uppvaktning. Det kom sedan en massa rykten från O.C. Han sade till C.K-W. och R.A. att han och S.D. hade haft en sexuell relation. Det stämmer inte. O.C. har ringt M.A. och har berättat om en massa saker. M.A. frågade om detta. Hon är nu inte heller längre vän med C.K-W. och R.A. eftersom också de har spritt rykten om henne och O.C. Den 15 juni 2002 gick hon och M.A. på restaurang och sedan bio. Hon var besviken på C.K-W. och R.A., och berättade därför för M.A. att de visste att hon åkte till Kvinnojouren när hon gjorde det. Han blev väldigt arg och besviken på C.K-W. och R.A. M.A. skrev då ett SMS till R.A.; hon hjälpte honom att skriva det. R.A. ringde senare på kvällen och M.A. sade då att R.A. och O.C. spelat ett falskt spel. C.K-W. ringde sedan upp S.D. och frågade vad hon menat. M.A. fick senare ett telefonsamtal från R.A. under vilket de ”tjafsade”. Efter samtalet sade M.A. att R.A. sagt att han ”skiter i vad din horfru gör”. S.D. ringde då till C.K-W. och skällde på henne. Därefter återvände hon och M.A. till hans hotellrum och han var då arg. S.D. skickade sedan ett SMS till O.C. – ”Jag tyckte om dig …” När hon gjorde det var hon väldigt förbannad. Hon ville konfrontera tre personer med de uppgifter som lämnats om henne och O.C. var nr 1; hon ville nämligen att sanningen skulle komma fram. Senare ringde hon upp O.C. och skällde på honom; han måste då ha varit hos R.A. M.A. lugnade ner henne och sade att vi måste träffas alla. Hon och M.A. ville ha ett möte för att klara upp alla missförstånd. De tänkte att de skulle träffa O.C., R.A. och C.K-W. och prata om saken. Alla skulle vara med. Hon vet hur C.K-W. är och att hon styr och ställer. Det var självklart att hon skulle följa med när R.A. skulle komma. Hon är så elak och har så stor tunga; att ha en så stor tunga betyder att det inte är sant. Var hon än är berättar hon och ställer till problem. Efter detta kom en massa samtal och R.A. ville att de, dvs. hon och M.A., skulle komma. O.C. och C.K-W. ville att S.D. skulle komma med, men detta ville inte M.A. Han tog på sig kläderna och gick iväg. Hon ringde honom hela tiden för att hon visste att O.C. hade en pistol. Tidigare hade hon sagt till M.A. att O.C. är feg och han kommer att använda pistolen. O.C. hade talat mycket skit om M.A. O.C. gick alltid med pistolen fram i byxlinningen – fram till vänster. Han brukade ha skyddsväst. Sedan M.A. gått ringde hon till polisen anonymt två gånger; sedan ringde hon och sade som det var. Anledningen till att hon kontaktade polisen var att hon visste att O.C. skulle använda pistolen. – Det hela handlar om hennes (S.D:s) heder. – O.C. hade alltid pistolen på sig och han lyssnade inte på någon. Han har även en skyddsväst. De gånger som hon har sett honom har han alltid haft skyddsväst efter det att han skaffat pistolen. När hon var med hade han alltid pistolen på sig. Han har visat pistolen för C.K-W. och han har gått och visat pistolen för han ville visa att han är farlig. – M.A. är inte våldsbenägen längre, men han var det när han var ung och dum. Han gjorde sig skyldig till våld mot henne. När hon gick på honom fick han försvara sig. Han är inte våldsbenägen längre; han lärde sig en rejäl läxa från henne som han älskar väldigt mycket.

R.A.: Han har känt O.C. sedan barndomen och de har växt upp tillsammans. De träffas ofta och är mycket goda vänner. Han är kusin med M.A. De har varit goda vänner men kontakten bröts för tre—fyra månader sedan efter det att ”S. sagt saker”. Inte heller med henne umgås han längre. Han har aldrig tyckt om henne men har accepterat henne. När M.A. satt i fängelse var S.D. hemma hos dem. Det upphörde dock sedan han sett henne tillsammans med O.C. – Den 15 juni 2002 satt han i köket när han fick samtal från M.A. som han dock inte besvarade. Han fick därefter ett SMS från M.A. I det stod det något om att R.A. visste allt om O.C. och S.D. R.A. svarade då i ett SMS och sade att om du vill ha krig så får du det och vi kan ses två—tre i natt. Han ville att S.D. skulle komma med när de träffades eftersom han förstod att hon var orsaken. R.A. gick därför till O.C. på dennes arbetsplats – en bensinstation – och sade att han skulle berätta för M.A. vad han visste. O.C. sade att det var OK och att han själv hade berättat om detta. Därefter gick R.A. till sin sambo C.K-W., och berättade vad som hade hänt. C.K-W. ringde därefter till M.A. som sade att han ville veta sanningen och att han sedan skulle bestämma vad han skulle göra. M.A. skrek i luren. C.K-W. sade till honom att O.C. låg med hans tjej redan innan det var slut mellan dem. Det ägde sedan rum fler samtal under kvällen. R.A. bad M.A. komma till honom men denne ville inte komma dit. De bestämde därför att de skulle träffas på det hotell vid en av Långgatorna där M.A. bodde. R.A. och C.K-W. åkte sedan med O.C., som kom och hämtade dem i anslutning till att de skulle åka – han var hos dem sju—åtta minuter - för att möta M.A:; det tar ca 40 minuter att köra till Järntorget. När de var ca 100 meter från hotellet ringde M.A. och frågade var de var och fick till svar att de snart var vid hotellet. M.A. sade då att han var på Järntorget. De körde dit och såg M.A. som stod vid spårvagnshållplatsen. Han pekade var de skulle parkera och de körde till den anvisade platsen. R.A. sade till de andra i bilen att sitta kvar medan han gick ur men av någon anledning gick även O.C. ut. De ställde sig båda bakom bilen på ett avstånd av ca två meter från varandra. C.K-W. satt kvar i baksätet bakom främre passagerareplatsen. R.A. gick mot M.A. men denne gick mot O.C. och började skrika mot honom att du har försökt ta min fru från mig. De stod på ett avstånd av 1 dm från varandra och O.C pekade på M.A. för att få bort denne. M.A. tog ett steg tillbaka och så tog han fram en kniv och högg den fem—sex gånger mot bröstet på O.C. R.A. vet inte hur M.A. höll kniven för han såg bladet bara när M.A. tog fram kniven; det såg emellertid ut som om han boxade med handen som han hade kniven i. De första huggen måste ha träffat eftersom O.C. skrek och tog sig åt axeln. O.C. hoppade undan och M.A. tippade framåt för han missade. O.C. sprang bakåt, som i en u-sväng, runt M.A. och i farten tog han upp sin pistol som han hade under tröjan. R.A. visste inte att O.C. hade vapen med sig. Han hade dock hört S.D. säga att ”min älskling” skulle köpa en pistol för att skydda henne och hennes son; han har dock inte själv sett eller från O.C. hört något om pistolen. Sedan brann tre skott av och de avlossades i samma rörelse som pistolen togs fram. Han vet inte om det var medan O.C. alltjämt var i rörelse. Inte heller såg han när M.A. trillade omkull. Skotten gick av och sedan så låg han ner. Det var när skotten föll tre—fyra meters avstånd mellan dem. Allt hände på några sekunder och sedan föll M.A. till marken. M.A. var på väg mot O.C. när denne sköt. R.A. vet inte vilket skott som träffade; eftersom han inte såg när M.A. föll så kan det ha varit efter vilket skott som helst. Efter detta visste O.C. inte vart han skulle ta vägen men sprang bortåt efter en stund. R.A. gick efter honom för att se efter hur det var med honom och förband honom med sin tröja. På platsen stod det en massa folk som ringde polisen. R.A. ringde sedan sin syster som kom och hämtade honom och C.K-W. – Vad saken egentligen handlar om är vad som hänt mellan O.C. och S.D. medan M.A. satt i fängelse. M.A. är upprörd för att han tror att R.A. känt till O.C:s och S.D:s förhållande utan att ha berättat om det. R.A. känner inte till hur O.C. kom in i bilden den 16 juni 2002 men han skulle vara med för att han ingick i hela konstellationen. – M.A. måste ha mått ”skitdåligt” för att S.D. umgåtts med O.C. Det är emellertid inte O.C:s fel utan det är S.D:s historia och lekar som ligger bakom det som har hänt. – Före kvällen den 15 juni 2002 visste han inte att S.D. och M.A. var tillsammans igen. O.C. berättade det för honom på macken. S.D. ville att O.C. skulle adoptera hennes son. O.C. hade brutit sin förlovning med en kvinna i Turkiet för han skulle fria till S.D. S.D. var jätteglad för att O.C. friat till henne. Hon sade ni får komma till Turkiet på bröllop. Under tiden som O.C. och S.D. umgicks så mådde han kanske bra med henne, men problemen som följde med henne gjorde att han inte var lycklig.

A.S.: Hon kom gående från Kungsgatan. Eftersom hon hade arrangerat en möhippa var hon inte nykter. När hon gick förbi Röda rummet såg hon – som hon minns det – fyra killar som bråkade; hon uppfattade situationen som sådan att killarna kände varandra varför hon inte gjorde något. Det var ganska unga män, 20—25 år gamla, mörka, med annan nationalitet än svenskar. Hon passerade männen i riktning mot Järntorget och hörde då ett skott. När hon vände sig om efter att hon hört skottet såg hon att en man fallit till marken och låg på rygg. Hon såg att en man höll ut en arm som om han höll ett vapen och riktade det mot mannen som låg. Det var omkring två meter mellan männen. Därefter hörde hon ytterligare två skott. Hon tror att det avfyrades sammanlagt mer än tre skott, men hennes väninna som var med henne vid tillfället är säker på att det var tre. Skotten kom i regelbunden tät följd. När skottlossningen upphört blev det som om allting stannat av.

C.K-W.: Den 15 juni 2002 var hon hos en väninna när R.A. ringde någon gång mellan kl. 18.00 och 19.00 och sade att han fått ett SMS från M.A. om blod och vatten. C.K-W. ringde och frågade S.D. vad som menades med SMS:et. S.D. sade att C.K-W. säger allt till R.A. och hon ville därför veta sanningen från honom om S.D:s och O.C:s förhållande. M.A. och R.A. skulle därför träffas och M.A. sade till R.A. att han kunde ta med O.C. om han ville. Det var R.A. som sade att de skulle ta med sig O.C. eftersom det var honom det rörde sig om. O.C. kom upp och hämtade R.A. och C.K-W. på natten; han hade dessförinnan inte varit hemma hos dem under kvällen. De körde mot det hotell där M.A. skulle bo, men denne ringde och sade att han var på Järntorget. De körde därför dit och där såg hon M.A. vid spårvagnarna och att han vinkade dem mot en parkering dit de körde. Både O.C. och R.A. gick ur bilen och ställde sig bakom den. C.K-W. satt kvar i bilen i baksätet bakom främre passagerarsätet. M.A. gick omedelbart fram till O.C. och sade, du försöker ta min fru och mitt barn från mig. Hon vände sig helt om mot vänster där hon satt och såg de tre personerna. Av dessa tittade hon mest på R.A.; de andra två såg hon i ögonvrån. Hon såg att M.A. backade och tog handen innanför jackan. Emellertid såg hon aldrig någon kniv och hon kan inte säga hur huggen utdelades. Efter det att hon sett första hugget vände hon sig mot R.A. och tittade mot honom för att hon inte ville att något skulle hända honom. Hon hörde sedan två—tre skott; hon vet inte om det var någon paus mellan dem men hon tror att M.A. föll till marken efter första skottet. – Saken handlar om S.D. och O.C. och har sin grund i svartsjuka. Skälet till träffen på Järntorget var att hon och R.A. skulle berätta för M.A. hur det låg till med S.D:s och O.C:s förhållande. De ville förklara för M.A. att R.A. inte visste något. C.K-W. umgicks tidigare med S.D. Efter det att S.D. försvann till kvinnojouren i december 2001 har hon sagt att hon har haft det bra med O.C., och att hon varit lycklig med honom.

Grovt vapenbrott

O.C. erkände att han innehaft vapnet och medgav att gärningen var att bedöma som vapenbrott. Han bestred dock ansvar på den grunden att han innehaft vapnet på grund av nöd.

Åklagaren åberopade viss teknisk bevisning.

Skadestånd

Parterna bestred varandras yrkanden, vardera på den grunden att han inte gjort sig skyldig till något brott. I andra hand yrkade vardera motparten att skadeståndet, om tingsrätten skulle finna att han begått något brott, skulle jämkas till 0 kr på grund av den andres medvållande.

Göteborgs tingsrätt (2002-08-30, chefsrådmannen Mats Sjösten samt nämndemännen Alf Lundberg, Sonja Rasmusson och Ingela Lillebjörn) dömde M.A. för försök till mord till fängelse åtta år och O.C. för försök till mord, grovt vapenbrott och narkotikabrott till fängelse åtta år sex månader samt ogillade båda parternas skadeståndsyrkanden.

I domskälen anförde tingsrätten följande.

Försök till mord

Uppgörelsen den 16 juni 2002 omkring kl. 03.00 på Järntorget har, vilket framgår genom uppgifterna från O.C., M.A., S.D., R.A. och C.K-W., rört frågan om O.C. och S.D. hade ett sexuellt förhållande eller inte under den tid de båda umgicks. En annan beteckning på uppgörelsen kan, med S.D:s spontana ord, beskrivas som en fråga om S.D:s heder. M.A. var uppenbarligen svartsjuk på O.C. för att denne haft ett förhållande med S.D. under den tid som förhållandet mellan henne och M.A. var slut. O.C., som uppenbarligen kände mycket starka känslor för S.D. och av henne fått uppfattningen att hon ville leva med honom, hade blivit ledsen och kränkt när hon och M.A. återupptagit sitt förhållande. Genom vad som framkommit kan M.A:s uppgifter om att han blev arg för att det spritts rykten och för att O.C. skulle ha vittnat falskt lämnas utan avseende i detta samanhang.

Stor samstämmighet föreligger beträffande de uppgifter som har lämnats om vad som föregick sammanträffandet. Vissa motstridigheter har emellertid förekommit. T.ex. har O.C. uppgett att han kom till R.A. och C.K-W. mycket tidigare å natten än dessa uppgett. M.A. har uppgett att sammanträffandet avtalades att ske på Järntorget medan O.C. å sin sida varit mer svävande i sina uppgifter. R.A. och C.K-W. har uppgett att det skulle ske på det hotell där M.A. bodde vid tillfället. Även andra skiljaktigheter har förekommit; dock inte någon som i sig påverkar bedömningen av åtalet.

När det gäller vad som utspelades på Järntorget så visar den ovan redovisade utredningen på att följande har hänt. O.C. parkerade sin bil på Järntorgsgatan. Han gick, och så även R.A., ut ur bilen och de ställde sig bakom denna, R.A. vid bakre högra delen och O.C. vid bakre vänstra delen. M.A. gick omedelbart fram och ställde sig tätt intill O.C. och beskyllde denne för att vilja ta hans fru och barn från honom. I snar anslutning till detta backade M.A., tog fram den kniv som han hade fäst i ett hölster under vänster armhåla och högg minst två hugg mot O.C. Huggen riktades mot O.C:s bröst. Denne hann dock parera huggen med sin vänstra arm och resultatet blev att kniven trängde rakt genom hans underarm. M.A. måste ha dragit ur kniven ur hans arm eftersom det skedde i vart fall ytterligare ett utfall härefter. O.C. backade undan och M.A. kom ur balans. I detta läge förflyttade sig O.C. i en båge runt M.A. och kom att stå tre—fyra meter från honom. Medan O.C. förflyttade sig tog han upp en pistol, gjorde mantelrörelse och sköt mot M.A. som i detta läge inte angrep O.C. Det har framkommit uppgifter som talar för att M.A. befann sig i rörelse mot O.C. men dessa uppgifter kan mot bakgrund av vad vittnet H.R. berättat lämnas utan avseende. O.C. avfyrade i snabb följd tre skott mot M.A. av vilka ett skott träffade; vilket skott det var fråga om har inte gått att utreda. Frågan om vilket skott som träffade saknar också betydelse för målets avgörande. Det skott som träffade M.A. resulterade i livshotande skador på honom.

Före mötet på Järntorget beväpnade sig M.A. med en kniv som han fäste i ett hölster. O.C. beväpnade sig med den skarpladdade pistol som han hade sedan en tid tillbaka. De har frivilligt sammanträffat på Järntorget den aktuella tidpunkten. Det är inte utrett att någon av dem, när de åkte till Järntorget, hade för avsikt att döda den andre. Emellertid har båda, som nyss sagts, beväpnat sig för säkerhets skull under förevändning att den andre skulle vara farlig. Båda var också beredda att använda sina medförda vapen. Dessa har också kommit till användning mycket kort tid efter sammanträffandet, utan att det dessförinnan skett någon reell diskussion mellan O.C. och M.A. De hade båda tagit med i beräkningen att något skulle kunna hända.

När det gäller bedömningen av M.A:s handlande får det med hänsyn till hur knivhugget har utdelats, till att M.A. siktade mot bröstet på O.C. samt till att knivhugget var så hårt att kniven trängde rakt genom armen på O.C. hållas för visst att M.A., i det ögonblick han högg med kniven, hade i vart fall eventuellt uppsåt att döda, dvs. att han hade huggit med kniven på det sätt som skedde även om han förstått att han skulle ha dödat O.C. M.A:s handlande skall således bedömas som försök att döda O.C.

När det gäller O.C:s handlande får det, med hänsyn till att han sköt tre skarpa skott mot M.A. på nära håll, hållas för visst att han hade i vart fall eventuellt uppsåt att döda, dvs. att han i det ögonblick han avlossade skotten inte skulle ha avstått från att skjuta även om han vetat att M.A. skulle ha dött. O.C:s handlande skall således bedömas som försök att döda M.A.

Såväl O.C. som M.A. har gjort gällande att de skall gå fria från ansvar eftersom en var av dem har handlat i nödvärn. I en situation som den aktuella, där två personer avtalar om att sammanträffa och där båda beväpnar sig beredda att använda resp. vapen, finns inte något utrymme för nödvärn. Även om nödvärnsrätt i och för sig skulle ha förelegat har utredningen visat att M.A. angrep O.C. utan att denne först gett anledning till det. Någon nödvärnssituation förelåg således inte vid det tillfället. Vidare har utredningen visat att O.C., när han sköt mot M.A., springande hade avlägsnat sig från denne och att M.A. i den situationen inte längre angrep O.C. Inte heller i detta fall förelåg någon nödvärnssituation.

O.C:s och M.A:s handlande skall således bedömas som försök att döda den andre. Deras handlande skall, oavsett att de brukat olika sorts vapen, bedömas på samma sätt. Frågan blir då om gärningarna skall bedömas som åklagaren angett, försök till mord, eller om de skall bedömas som försök till dråp.

Med hänsyn till bl.a. omständigheterna kring själva gärningarna – sammanträffandet efter överenskommelse, beväpning, det ömsesidiga ogillandet och beredskapen att använda medfört vapen – saknas det några omständigheter som talar för att ett fullbordat brott, vare sig med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest, skulle anses som mindre grovt. Fullbordade skulle brotten således ha rubricerats som mord. M.A. och O.C. skall därför dömas för försök till mord.

Grovt vapenbrott

Som framgått under rubriken Försök till mord har O.C. innehaft en pistol i vart fall under tiden från slutet av april 2002 till den 16 juni samma år. Syftet med beväpningen var enligt O.C. att skydda sig från ett förmodat angrepp från M.A. Som även framgått har något sådant hot som O.C. påstått inte förelegat, och oavsett om så varit fallet hade det inte berättigat O.C. att inköpa ett illegalt vapen och sedan bära det – skarpladdat – på sig på sätt som angetts under de tidigare åtalspunkterna. Hans handlande skall bedömas som vapenbrott som på av åklagaren angivna skäl skall bedömas som grovt.

Skadestånd

Vad M.A. och O.C. utsatt den andre för är i och för sig sådant att det föreligger rätt till skadestånd för den skadade.

Av 6 kap. 1 § skadeståndslagen följer att skadestånd med anledning av personskada kan jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkat till skadan, att skadestånd med anledning av sakskada kan jämkas om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan, samt att jämkning av skadestånd sker efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Som framgått ovan under skuldfrågan har M.A. och O.C. på ömse håll beväpnat sig och sammanträffat för att klara ut omständigheter hänförliga till bådas förhållande med S.D. Med hänsyn härtill och till vad som sedan utspelades har de båda medverkat till såväl person- som sakskada på ett sätt som gör att det skadestånd en var av dem skall förpliktas att betala till den andre skall jämkas. Omständigheterna är sådana att skadeståndet skall jämkas till 0 kr, dvs. att envars skadeståndstalan skall ogillas.

M.A. och O.C. överklagade domen. M.A. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till mord och bifalla hans skadeståndstalan. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle bedöma gärningen som grov misshandel. O.C. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till mord och åtalet för grovt vapenbrott, i andra hand bedöma vapenbrottet som ej grovt. Han yrkade vidare bifall till sin skadeståndstalan.

Åklagaren bestred ändring.

M.A. och O.C. bestred varandras ändringsyrkanden i skadeståndsdelen.

Försök till mord

M.A. och O.C. vidgick, liksom vid tingsrätten, i stora delar de faktiska omständigheterna men bestred ansvar på den grunden att de var för sig handlat i nödvärn. M.A. erkände sålunda att han riktat ett knivhugg mot O.C:s axel men hävdade att detta skedde efter det att denne tagit fram sin pistol. O.C. erkände att han avlossat tre skott mot M.A. men hävdade att detta skedde efter det att denne knivhuggit honom. M.A. och O.C. vitsordade båda att de åsamkat den andre de av åklagaren angivna skadorna.

I hovrätten hördes M.A. och O.C. på nytt. Även i övrigt var utredningen samma som vid tingsrätten, dock med följande ändringar och tillägg till berättelserna.

O.C.: Han äger inte någon skyddsväst och bar inte någon sådan vid det aktuella tillfället. Han har vid ett annat tillfälle lånat en skyddsväst. Detta var i samband med att han skulle arbeta som vakt vid en privat fest. Han köpte pistolen för att skydda sig. Han bar den dock aldrig på sig. I stället förvarade han den under förarsätet i sin bil. För att komma åt vapnet där måste man först ändra läge på det elinställda förarsätet. Han kom till R.A. och C.K-W. någon gång efter kl. 23.00. R.A. hade dessförinnan ringt till honom och sagt att de skulle träffa M.A. Under kvällen prövade han för första gången kokain på uppmaning av en kamrat. Han intog också Rohypnol och Stesolid för att vara lugn. När de kom till mötesplatsen gick han reflexmässigt ur bilen samtidigt som R.A., kanske för att denne och M.A. inte skulle bråka med varandra. M.A:s första knivhugg träffade men det andra hugget endast snuddade vid honom. Han tog fram pistolen men M.A. verkade inte bry sig om att han hade vapen. Det var en paniksituation. Han visste inte om M.A. skulle komma mot honom eller kanske kasta kniven. Anledningen till att han under förundersökningen lämnade olika versioner om sin medverkan var att han själv inte fått någon hjälp eller skydd av polisen. Han har inte någon koppling till eller kontakt med Bandidos.

M.A.: Efter det att S.D. och han hade återupptagit kontakten med varandra ringde O.C. och hotade henne. Några grannar till dem i Bergsjön berättade vid ett tillfälle att O.C. varit där och sagt att han skulle skjuta M.A. M.A. vågade sedan inte bo där utan flyttade till Minihotellet på Tredje Långgatan. Det var O.C. som bestämde att de skulle mötas mitt i natten. Tidigare under kvällen hade han själv och R.A. kommit överens om att träffas påföljande dag tillsammans med en äldre släkting. S.D. skulle då också vara med och allt skulle redas ut. Senare under kvällen föreslogs dock att de skulle träffas i Bergsjön. Han vägrade att åka dit eftersom det var O.C:s hemmaplan. Han såg dock ingen möjlighet att undvika ett möte och föreslog Järntorget som mötesplats. Han beväpnade sig med kniven eftersom han visste att O.C. var beväpnad. R.A. hade sagt till honom att O.C. skulle skjuta honom den kvällen. Han flög på O.C. för att denne skulle tappa balansen och det kändes som om O.C. hade kartong under tröjan och han förstod då att denne hade en skyddsväst på sig. Han utdelade ett knivhugg och när han därefter vände sig om för att gå träffades han av det första skottet. Han är säker på att två skott avlossades när han låg ner. Det pratas mycket och han vet att O.C. har kontakter med Bandidos.

H.R.: Efter smällen som uppmärksammade henne på de tre killarna såg hon att det var en lite bredare kille som höll i vapnet och att denne stod ganska nära den som blev skjuten. Avståndet mellan pistolmynningen och den andre var mindre än en meter. Han som sköt var placerad närmast henne av de tre. Hon såg att vapnet var en pistol och inte en revolver. Däremot lade hon inte märke till någon kniv. De två killarna som lämnade platsen sprang inte men de gick inte heller lugnt.

S.D.: Anledningen till att hon bröt kontakten med O.C. var att denne förändrades och började ljuga. Dessutom knarkade han för mycket. Hon uppfattade hans frieri som ett skämt och skämtade tillbaka med honom för att han behövde muntras upp. Brevet som hon skrev var ett sätt att skämta. O.C. blev vansinnig när hon återupptog kontakten med M.A. igen och hotade henne genom SMS-meddelanden. Hon visste att O.C. hade en pistol. Han hade köpt den för att skydda sig och för att inge respekt. Han fick hjälp av en kille i Bandidos att köpa vapnet. Han bar det ofta på sig fram eller bak innanför byxlinningen. Han förvarade det även i bilen, dels i bagageutrymmet, dels under förarsätet. R.A. och C.K-W. kände till pistolen. O.C. hade en skyddsväst som han lånat av en kamrat som arbetar som vakt. O.C. talade illa om henne, något som M.A. fick höra genom folk som ringde till honom. M.A. kände sig sviken men trodde på henne. Den 15 juni på kvällen fick hon själv i M.A:s mobiltelefon lyssna på vad O.C. sa till M.A. om henne. Det var R.A. som ville att de skulle träffas och reda ut allt. M.A. ville egentligen inte det men kände sig provocerad. Hon varnade M.A. för att O.C. hade vapen och kunde vara knarkpåverkad. Hon såg inte att M.A. tog med sig kniven till mötesplatsen. Eftersom hon var rädd för att något skulle hända ringde hon anonymt till polisen. I efterhand har hon fått veta att skjutningen var O.C:s inträdesprov till Bandidos där han tidigare var supporter.

R.A.: Anledningen till händelseutvecklingen den 15-16 juni var att M.A. fick för sig att R.A. vetat om att S.D. träffat O.C. och genom att inte berätta det gått bakom ryggen på M.A. Innan han själv skickade SMS- meddelandet där det bl.a. stod "…vill du kriga nema problema du tar första steget sen kan du vänta på fyrverkeri…" mottog han från M.A. ett SMS där han blev utmanad. R.A. ville att de skulle mötas alla fem och lösa allt på en gång. M.A. bad honom ta med O.C. till mötet. Han ringde därför till O.C. som kom hem till honom och C.K-W. kort tid innan de åkte. Han talade om för O.C. vad saken gällde. M.A. ville att de skulle träffas på hans hemmaplan, dvs. Järntorget. När de kom fram till mötesplatsen sa han till de andra att sitta kvar i bilen. Anledningen var att han såg att S.D. inte var med. Han skulle be M.A. att hämta henne. M.A. "boxade" fyra – sju gånger i brösthöjd på O.C. Båda tappade balansen och genom den u-sväng som O.C. gjorde kom de att byta plats med varandra. När skotten avlossades hade båda stannat upp och de var ungefär sex meter från varandra. R.A. såg inte kniven. Han blev förvånad över det som hände. Han hade trott att det värsta som kunde hända var att han själv och M.A. skulle hamna i slagsmål. Han bedömer att O.C. i stället för att skjuta hade kunnat springa från platsen.

Grovt vapenbrott

O.C. vitsordade att pistolen var tillståndspliktig men bestred ansvar på den grunden att han innehaft vapnet på grund av nöd.

Skadestånd

M.A. och O.C. åberopade till stöd för sin talan samma omständigheter som vid tingsrätten.

Under parternas slutpläderingar i målet var en av hovrättens ledamöter förhindrad att närvara och han deltog därför inte i målets avgörande.

Hovrätten för Västra Sverige (2002-10-31, hovrättsrådet Bertil Josefson, hovrättsassessorn Charlotte Hallén samt nämndemännen Ulla-Britt Kristiansson och Sasa Sacipovic) ändrade på så sätt tingsrättens dom att hovrätten dels bestämde fängelsestraffets längd för M.A. till sex år och förpliktade M.A. att till O.C. utge skadestånd med 18 500 kr jämte ränta, dels bestämde fängelsestraffets längd för O.C. till fängelse sex år och förpliktade O.C. att till M.A. utge skadestånd med 47 600 kr jämte ränta.

I domskälen anförde hovrätten följande.

Försök till mord

De i målet hörda personerna har lämnat motstridiga uppgifter beträffande vad som under månaderna innan föregick de åtalade gärningarna. Av förhören finner hovrätten emellertid framgå att mötet på Järntorget syftade till att klara ut dels arten av det förhållande som S.D. haft med O.C., dels vad R.A. känt till om denna relation och undanhållit för sin kusin M.A. Det framgår också att O.C., M.A. och R.A. har varit införstådda med syftet med mötet och att var och en av dem har haft ett eget intresse av att delta i mötet.

Beträffande händelseutvecklingen på platsen är det, som tingsrätten funnit, till en början utrett att O.C. och R.A. samtidigt gick ur bilen och ställde sig bakom denna varpå M.A. omedelbart gick fram till O.C. och beskyllde denne för att vilja ta hans fru och barn ifrån honom. När det gäller vad som därefter inträffade anser hovrätten att O.C:s uppgifter, som står mot M.A:s, framstår som mest trovärdiga i sig. Sålunda framstår det som svårförklarligt varför M.A. skulle ha huggit med kniven mot O.C:s vänstra axel om det förhöll sig så som M.A. berättat, att denne faktiskt såg att O.C. hade en pistol i sin högra hand. M.A:s uppgift om att O.C. tog fram pistolen bakifrån strider också mot vad O.C. och R.A. uppgett. Uppgiften kan dock förklaras med att M.A. inte såg hur detta gick till eftersom han då hade påbörjat sitt angrepp mot O.C. Mot att denne skulle ha förvarat vapnet vid ryggens nedre del talar redan den omständigheten att han i så fall skulle ha förvarat det där även under bilfärden, något som med hänsyn till vapnets storlek framstår som mindre sannolikt. Även M.A:s först i hovrätten lämnade uppgift om att han kände att O.C. bar skyddsväst är ägnad att förringa tilltron till hans uppgifter. M.A. har inte kunnat förklara varför han först i hovrätten lämnat denna uppgift. O.C. har å sin sida under förundersökningen lämnat flera felaktiga och ofullständiga uppgifter om vad som hände på Järntorget och om bakgrunden därtill. Enligt hovrättens uppfattning bör därför O.C:s uppgifter bedömas med viss försiktighet och de bör läggas till grund för bedömningen endast då uppgifterna vinner stöd av utredningen i övrigt. I detta sammanhang är det av betydelse vad R.A. och C.K-W. uppgett. R.A. är visserligen god vän med O.C. men samtidigt kusin med M.A. varför det saknas anledning till antagande att denne har någon anledning att beljuga någon av de tilltalade. Inte heller den omständigheten att R.A. själv varit misstänkt i utredningen leder till någon annan bedömning. När det gäller C.K-W. har det inte framkommit något som ger anledning till antagande att hon medvetet skulle lämna felaktiga uppgifter beträffande sina iakttagelser av händelseförloppet på Järntorget.

Genom O.C:s uppgifter som vinner stöd av vad R.A. och C.K-W. uppgett finner hovrätten styrkt att M.A. var den som först tog till våld genom att ta fram sitt knivvapen och göra flera utfall mot O.C. av vilka ett hugg träffade denne och orsakade den av åklagaren angivna skadan. Genom O.C:s egna uppgifter vilka vinner stöd av vad R.A. och C.K-W. uppgett finner hovrätten vidare utrett att O.C. avlossade tre skott mot M.A. efter det att han blivit skadad vid knivhugget. Deras uppgifter om att O.C. dessförinnan förflyttat sig i en båge runt M.A. vinner stöd av vad H.R. uppgett om de inblandade personernas placering omedelbart efter det första skottet. Av H.R:s uppgifter framgår vidare att skotten avlossades i tät följd på nära avstånd mellan O.C. och M.A. och att den sistnämnde ramlade först efter det sista skottet. Av utredningen framgår att M.A. träffades av ett av skotten. Det har inte heller i hovrätten kunnat klarläggas vilket av de tre skotten som träffade M.A. och ledde till de omfattande skadorna. O.C:s påstående att M.A:s skador kan ha orsakats av en rikoschett är så osannolikt att påståendet kan lämnas utan avseende.

Vad angår frågan huruvida M.A. handlat med uppsåt att döda O.C. är i målet utrett att knivhugget var riktat mot den delen av kroppen som innehåller livsviktiga organ. Vid ett avsiktligt knivhugg av detta slag och med ifrågavarande kniv måste en dödlig utgång för M.A. ha framstått som praktiskt taget oundviklig. På grund härav och då fara för brottets fullbordan förelåg får det anses stå klart att O.C:s död omfattades av M.A:s uppsåt. Hovrätten finner därför att M.A:s handlande är att bedöma som försök att döda O.C.

För frågan om O.C. handlat med uppsåt att döda finner hovrätten att det i detta hänseende förelåg en avsevärd risk för att M.A. skulle avlida om han träffades av ett skott, något som O.C. måste ha insett. Att O.C. i denna situation avlossade skotten visar att han var likgiltig för om M.A. skulle mista livet. På grund härav och då faran för brottets fullbordan var högst påtaglig får det även här anses stå klart att M.A:s död omfattades av O.C:s uppsåt. Även O.C:s handlande är att bedöma som ett försök att döda M.A.

När det sedan gäller frågan huruvida M.A. handlat i nödvärn finner hovrätten att det av utredningen framgår att M.A. efter en kortare ordväxling med O.C. drog fram sin kniv och utdelade huggen mot denne. Även om M.A. kände till att O.C. innehade ett vapen kan omständigheterna inte anses ha varit sådana att M.A., när han drog fram kniven, kunde befara att han skulle utsättas för ett brottsligt angrepp. M.A:s invändning att han befann sig i en nödvärnssituation när han utdelade knivhuggen mot O.C. framstår därför som obefogad och han kan inte undgå ansvar för försök till uppsåtligt dödande.

I fråga om O.C:s invändning om nödvärn är det utrett att denne avlossade skotten efter det att han blivit skadad av M.A. Annat har inte framkommit i målet än att O.C. besköt M.A. när denne befann sig på högst några meters avstånd från honom. O.C. får i denna situation anses ha haft fog för sin uppfattning att han kunde utsättas för ett fortsatt brottsligt angrepp och han har därför befunnit sig i en nödvärnssituation. För att straffrihet skall inträda på grund av nödvärn fordras att gärningen inte varit uppenbart oförsvarlig. O.C. har vid tillfället medfört ett handeldvapen för sin egen säkerhet och med detta avlossat tre skott mot M.A. och därigenom förorsakat denne livshotande skador. Hovrätten finner att det var uppenbart oförsvarligt av O.C. att utöva så allvarligt våld mot M.A. Omständigheterna kan inte heller anses ha varit sådana att han till följd av s.k. nödvärnsexcess enligt 24 kap. 6 § brottsbalken är fri från ansvar. Även O.C. skall således dömas för försök till uppsåtligt dödande.

Med beaktande av att både M.A. och O.C. inför sammanträffandet med den andre beväpnat sig med livsfarliga vapen och därvid gjort sig beredda att använda dem anser hovrätten att fullbordat brott skulle ha rubricerats som mord och inte som dråp. M.A. och O.C. skall således dömas för försök till mord.

Grovt vapenbrott

O.C. har gjort gällande att han anskaffade vapnet för att skydda sig mot hot och våld. Att i strid med gällande lag, tillkommen i samhällets intresse av att minska våld och vapeninnehav, beväpna sig i stället för att lita på samhällets resurser att skydda honom är oförsvarligt. O.C. kan därför inte på denna grund gå fri från ansvar. Av utredningen framgår att personer i O.C:s omgivning kände till att han innehade en pistol och var han förvarade den. På grund härav och med beaktande av att han haft med sig och använt vapnet på en allmän plats finner hovrätten i likhet med tingsrätten att O.C. skall dömas för grovt vapenbrott.

Skadestånd

Som tingsrätten funnit föreligger en rätt till skadestånd för både M.A. och O.C. Yrkade belopp finner hovrätten skäliga i och för sig.

Skadorna som M.A. åsamkats har varit en direkt följd av dennes brottsliga angrepp på O.C. Till den personskada som uppkommit genom att han träffats av ett pistolskott får han anses ha medverkat genom grov vårdslöshet i sådan mån att han enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen är berättigad till ett till en tredjedel jämkat skadestånd eller med 3 000 kr för sveda och värk och med 44 000 kr för sina personskador i övrigt. Vidare bör han för sina förstörda kläder tillerkännas ett till 600 kr jämkat skadestånd. Med hänsyn till bakomliggande omständigheter anser hovrätten att M.A. inte kan anses ha utsatts för en sådan kränkning av den personliga integriteten som skulle ge honom rätt till skadestånd enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen.

O.C. har åsamkats sina skador efter det att han beväpnad och beredd till självförsvar begett sig till ett möte med M.A. Denne har också angripit och skadat O.C. varefter O.C. i sin tur förorsakat M.A. livshotande skador. Omständigheterna är därmed sådana att även O.C. genom grov vårdslöshet får anses ha medverkat i sådan mån att skadeståndet även till honom bör jämkas enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen. Med beaktande av att O.C. enligt vad ovan sagts befann sig i en nödvärnssituation bör emellertid det honom tillkommande skadeståndet jämkas till hälften. Hovrätten finner således att O.C. är berättigad till skadestånd med 2 250 kr för sveda och värk, 15 000 kr för sina personskador i övrigt och med 1 250 kr för förstörda kläder. Med hänsyn till bakomliggande omständigheter anser hovrätten att inte heller O.C. kan anses ha utsatts för en sådan kränkning av den personliga integriteten som skulle ge honom rätt till skadestånd enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen.

Målnummer B 3676-02