RH 2004:11
Fråga om tingsrätt har förfarit felaktigt genom att inte delge kompletteringsföreläggande vid avvisningsäventyr samt även om klaganden haft laga förfall för sin underlåtenhet att inte efterkomma föreläggandet.
R.G. ansökte om betalningsföreläggande hos kronofogdemyndigheten och yrkade att ett fastighetsbolag skulle förpliktas att till honom betala 24 400 kr jämte viss ränta. Enligt ansökan avsåg fordringen en skuld p.g.a. nedsatt funktion i en hyrd lokal samt ej ersatt måleriarbete m.m. Fastighetsbolaget bestred ansökan, varvid målet på begäran av R.G. överlämnades till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Den 23 oktober 2003 skickade tingsrätten ett föreläggande till R.G. att senast den 6 november 2003 närmare ange grunderna för sitt käromål, vid äventyr av att talan kunde komma att avvisas. Något delgivningsförfarande användes inte. R.G. inkom inte med den begärda kompletteringen.
Nacka tingsrätt (2003-11-12, tingsfiskalen Lucas Eriksson) avvisade R.G:s talan med motiveringen att han inte efterföljt föreläggandet och att talan var så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kunde läggas till grund för rättegång.
R.G. överklagade beslutet och yrkade, såsom hans talan fick förstås, att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Han anförde som grund att han inte fått del av tingsrättens föreläggande.
Fastighetsbolaget bestred R.G:s yrkanden.
Svea hovrätt (2004-01-07, hovrättsråden Gertrud Holmquist och Lars Sundberg samt tf. hovrättsassessorn Anna Erman, referent) avslog överklagandet och anförde följande i skälen.
Den fråga som först måste besvaras är om tingsrätten har varit skyldig att delge R.G. kompletteringsföreläggandet. Hovrätten gör följande bedömning.
I 33 kap. 2 § första stycket rättegångsbalken föreskrivs att om rätten skall underrätta någon om innehållet i en handling eller om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör i övrigt tillgripas bara om det är påkallat med hänsyn till omständigheterna. Det finns inte några bestämmelser i rättegångsbalken som uppställer krav på delgivning av förelägganden, inte ens om påföljden kan bli att en talan avvisas.
Enligt förarbetena till de ändringar som gjordes i den angivna bestämmelsen år 1990, bör delgivning kunna underlåtas i fråga om sådana förelägganden i de fall parten har möjlighet att återkomma med en ny och bättre framställning, eftersom ett beslut om avvisning inte innebär ett avgörande av själva saken (prop. 1990/91:11 s. 53). Annorlunda kan det enligt motiven förhålla sig när parten inte har den möjligheten, t.ex. i de fall där en viss tidsfrist hinner gå ut på grund av att talan avvisas. Som exempel på sådana situationer nämns risk för preskription eller avvisning av ett överklagande i högre rätt.
Såvitt framgår av handlingarna i målet, saknas skäl att anta att R.G. i detta fall skulle lida någon slutlig rättsförlust genom att hans talan inte tas upp till prövning i sak. Mot denna bakgrund kan tingsrätten inte anses ha varit skyldig att delge R.G. kompletteringsföreläggandet. Således finns det inte skäl att upphäva tingsrättens avvisningsbeslut på denna grund.
Hovrätten har därefter att ta ställning till R.G:s invändning om att han inte har fått del av föreläggandet. Hovrätten gör följande bedömning.
En parts invändning om att han eller hon inte fått del av en handling har i rättspraxis behandlats som en invändning om laga förfall enligt 32 kap.6 och 8 §§rättegångsbalken. För en sådan invändning har parten bevisbördan (se bl.a. NJA 1998 s. 60 och Fitger, Kommentar till Rättegångsbalken, s. 32:31-32). Normalt sett är ett blankt påstående om att en viss handling inte har kommit fram inte tillräckligt för att anse att parten fullgjort sin bevisskyldighet, om handlingen har avsänts i vederbörlig ordning.
Såvitt framgår av tingsrättens dagboksblad och distributionslista, har föreläggandet skickats till den adress som R.G. angett i ansökan om betalningsföreläggande, dvs. Box 28, 133 21 Saltsjöbaden. Handlingarna har inte kommit i retur p.g.a. felaktig adress el. dyl. Med hänsyn härtill saknas tillräckligt stöd för slutsatsen att R.G. inte har fått del av föreläggandet. Han har alltså inte visat laga förfall för sin underlåtenhet att efterkomma föreläggandet. Följaktligen finns det inte heller skäl att upphäva tingsrättens beslut på denna grund.
Hovrätten delar även tingsrättens bedömning att R.G:s talan är så ofullständig att den inte utan väsentlig olägenhet kan läggas till grund för rättegång.
Sammanfattningsvis har tingsrätten inte i något hänseende förfarit felaktigt genom att avvisa R.G:s talan. Överklagandet skall därför avslås.