NJA 1998 s. 60

(jfr 1995 s 553 och 1997 s 20)

Svea HovR meddelade d 23 juli 1997 beslut i mål mellan Sparbanken Sverige AB (numera FöreningsSparbanken AB) samt C.Å., U.B. och Högskolan i Luleå angående editionsföreläggande. Beslutet vann laga kraft.

Sökandena (ombud advokaten R.S.) ansökte i HD om återställande av försutten tid för överklagande av beslutet.

Banken (ombud advokaten Å.J.F.) avgav förklaring. Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Eva Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: HovR:n avslog genom beslutet, med ändring av TR:ns beslut, C.Å:s och medparters yrkande om editionsföreläggande mot banken i fråga om två promemorior och förpliktade dem att solidariskt utge ersättning för bankens rättegångskostnader i HovR:n. Enligt anteckning på HovR:ns dagboksblad skedde föreskrivna expeditioner av beslutet d 23 juli 1997.

Sökandena har genom R.S., som var ombud för dem även i HovR:ns mål om editionsföreläggande, som grund för ansökningen uppgivit följande. Expeditionen från HovR:n, som skall ha skickats d 23 juli 1997, har inte inkommit till advokatbyrån. Advokatbyrån har inte haft semesterstängt och R.S. har själv varit i tjänst under den aktuella perioden och kontrollerat inkommande post. Han fick inte kännedom om HovR:ns beslut förrän d 28 aug 1997 genom ett telefonsamtal från rådmannen Lars Ivarsson vid Stockholms TR. Telefonsamtalet föranleddes av att rådmannen ville efterhöra hans mening angående målets fortsatta handläggning i TR:n, sedan HovR:ns beslut i editionsfrågan vunnit laga kraft. På grund av det anförda hävdas att det förelegat laga förfall för att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut.

Banken har upplyst att dess ombud erhöll HovR:ns beslut omkring d 28 juli 1997.

Den som påstår laga förfall har bevisbördan för de omständigheter som åberopas till grund för ansökningen. Det är emellertid förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera full bevisning för att en försändelse som avsänts inte kommit adressaten till handa. Med hänsyn till det anförda får de uppgifter som R.S., som är ledamot av advokatsamfundet, lämnat godtas.

Vid angivna förhållanden får sökandena anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut.

HD återställer enligt 58 kap 11 § RB den försuttna tiden för att överklaga HovR:ns beslut. Överklagandet skall inom fyra veckor från dagen för HD:s beslut ha inkommit till HovR:n.

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, referent, och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

JustR:n Lambe och Regner var skiljaktiga och anförde: Den som påstår laga förfall har bevisbördan för de omständigheter som åberopas till stöd för ansökningen. Det är emellertid förenat med avsevärda svårigheter och i de flesta fall omöjligt att i efterhand prestera full bevisning för att en försändelse som avsänts inte kommit adressaten till handa. Särskilt i tvistemål bör det emellertid med hänsyn till sökandens motpart krävas så god utredning som rimligen kan begäras av den som ansöker om återställande av försutten tid. De uppgifter som R.S. - som är ledamot av advokatsamfundet - lämnat bör i och för sig godtas (jfr NJA 1995 s 553 och 1997 s 20). De lämnade uppgifterna är emellertid tämligen knapphändiga och kan inte anses ge tillräcklig grad av säkerhet för slutsatsen att försändelsen verkligen inte nått advokatbyrån. På grund härav får sökandena anses inte ha visat att de haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut. Ansökningen om återställande av försutten tid bör därför lämnas utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 19 febr 1998 (mål nr Ö 3528/97).