RH 2004:23
Vite för tilltalads utevaro från huvudförhandling i brottmål har inte ansetts kunna utdömas när den tilltalade i god tid före huvudförhandlingen anmält förhinder och därmed får anses ha yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in, men tingsrätten underlåtit att före huvudförhandlingen fatta beslut med anledning av yrkandet.
Å.S. delgavs kallelse att som tilltalad inställa sig till huvudförhandling den 3 mars 2004 i Eskilstuna tingsrätt. I kallelsen angavs bl.a. att Å.S., om hon uteblev, kunde bli skyldig att betala 2 000 kr i vite.
När målet på utsatt tid ropades på den 3 mars 2004 infann sig inte Å.S.
Eskilstuna tingsrätt (2004-03-03, lagmannen Lars Lindhe samt nämndemännen Lilian Eriksson, Clarence Palm och Ulla Werner) beslutade därför att ställa in huvudförhandlingen och dömde samtidigt ut det förelagda vitet.
Å.S. överklagade tingsrättens beslut om utdömande av vite och yrkade att det skulle upphävas. Som grund för yrkandet angav Å.S. att hon hade haft laga förfall för sin utevaro samt att hon i en skrivelse som inkom till tingsrätten den 24 februari 2004 och således i god tid före huvudförhandlingen anmält att hon var förhindrad att inställa sig.
Svea hovrätt (2004-03-30, hovrättslagmannen Olof Forssberg och hovrättsrådet Linda Hallstedt, referent) upphävde beslutet om utdömande av vitet och anförde följande.
Av utredningen framgår att Å.S. i en skrivelse som kom till tingsrätten den 24 februari 2004 anfört att hon inte kunde inställa sig till huvudförhandlingen den 3 mars 2004. Vad hon sålunda uppgett har inte kunnat uppfattas på annat sätt än som innefattande ett yrkande om att huvudförhandlingen skulle ställas in. Yrkandet har framställts i den ordning som anvisats i kallelsen till huvudförhandlingen. Det har ålegat tingsrätten att med anledning av yrkandet så snart som möjligt fatta beslut i frågan, om huvudförhandlingen skulle ställas in, samt att om möjligt underrätta Å.S. om beslutet (se NJA 1982 s. 775). Något beslut med anledning av Å.S:s yrkande har emellertid inte fattats förrän i samband med huvudförhandlingen. Det kan antas, att Å.S. skulle ha inställt sig till huvudförhandlingen om tingsrätten dessförinnan beslutat avslå hennes begäran om inställande av förhandlingen och underrättat henne om beslutet. Om hon inställt sig skulle vite inte ha dömts ut. På grund av det anförda skall tingsrättens beslut att döma ut vitet upphävas.
Tf. hovrättsassessorn Thomas Hedstrand var skiljaktig och anförde följande.
Å.S. har i en skrift som kom in till tingsrätten den 24 februari 2004 begärt att huvudförhandlingen den 3 mars 2004 skulle ställas in eftersom hon hade laga förfall för att inte närvara vid förhandlingen. Jag anser dock, liksom majoriteten synes göra, att Å.S. inte ens gjort antagligt att hon hade laga förfall. Vid sådant förhållande har tingsrätten inte haft skyldighet att enligt 32 kap. 6 § andra stycket rättegångsbalken bereda henne tillfälle att komma in med ytterligare utredning innan ställning togs till frågan om det förelagda vitet skulle utdömas.
Fråga är om den omständigheten att tingsrätten först vid huvudförhandlingen tagit ställning till Å.S. begäran att denna skulle ställas in har inneburit att hon har haft giltig ursäkt för att utebli från förhandlingen eller att tingsrätten härigenom gjort sig skyldig till ett sådant rättegångsfel som bör medföra att det utdömda vitet skall undanröjas.
Som Högsta domstolen har påpekat i rättsfallet NJA 2001 s. 646 är det bl.a. av processekonomiska skäl utomordentligt viktigt att parter och vittnen som har kallats till en huvudförhandling infinner sig, såvida inte rätten meddelat att kallelsen inte längre gäller. I kallelsen till huvudförhandlingen, som Å.S. rätteligen delgivits, har hon också erinrats om att denna gällde till dess rätten meddelade något annat.
Det kan i och för sig tyckas att det hade varit lämpligt av tingsrätten att före dagen för huvudförhandling ta ställning till Å.S. begäran att förhandlingen skulle ställas in. Någon sådan skyldighet föreligger dock inte enligt rättegångsbalken och som tidigare angetts gäller en kallelse till dess rätten meddelar annat. Rätten måste dock innan förhandlingen påbörjas ta ställning till en begäran om att denna skall ställas in, vilket tingsrätten också har gjort i förevarande fall (se NJA 1982 s. 775). Tingsrätten har således inte gjort sig skyldig till ett sådant rättegångsfel som bör föranleda att det utdömda vitet undanröjs.
Sammanfattningsvis anser jag att Å.S. inte har visat att hon haft giltig ursäkt för att utebli från huvudförhandlingen och att det inte heller på någon annan grund finns skäl att undanröja det utdömda vitet. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.