RH 2004:88

Åklagaren yrkade vid Värnamo tingsrätt ansvar å B.F. enligt 3 kap. 8 § och 10 §brottsbalken för arbetsmiljöbrott innefattande vållande till kroppsskada under följande gärningsbeskrivning: B.F. har i egenskap av verkställande direktör för L. AB, Bredaryd, Gislaveds kommun, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen att vidta alla åtgärder för att förebygga arbetsplatsolycka. B.F. har därvid underlåtit att tillse att en s.k. spillblandare varit försedd med erforderliga säkerhetsanordningar i form av förreglat gallerskydd för en öppning. Till följd härav har arbetstagaren M.L. den 4 oktober 2000 under arbete vid nyssnämnda spillblandare i aktiebolagets tillverkningsenhet i Sporda, Bredaryd, kunnat med sin högra hand och arm komma i beröring med maskinens gummitransportör och vändrulle då maskinen varit igång. M.L. har därvid fastnat med armen i maskinen varvid uppkommit en svår högersidig armskada innefattande bl.a. brott på båda underarmsbenen, avslitning av bicepsmuskeln samt friktions- och cirkulationsskador. B.F. bär som verkställande direktör ansvaret för att uppsåtligen eller av oaktsamhet vållat arbetstagaren M.L. kroppsskada som inte är ringa enligt ovan.

B.F. bestred ansvar för brott dels eftersom han delegerat miljöansvaret till L-E.G. och dels eftersom den aktuella maskinen uppfyllde gällande regler.

Värnamo tingsrätt (2002-12-20, nämndemännen Gunnar Sibbmark, Håkan Andersson och Göran Scott) ogillade åtalet.

Åklagaren utvecklade åtalet enligt följande. L. AB bedriver näringsverksamhet innefattande bl.a. tillverkning av vadd. Under år 2000 hade bolaget mellan 35 och 45 anställda. B.F. hade vid denna tidpunkt varit verkställande direktör för L. AB i cirka fyra års tid. L-E.G var produktionschef på L. AB. M.L. var anställd som packare på L. AB när han i början av augusti 2000 fick byta arbetsuppgifter. M.L. är född den 24 juni 1983. De nya arbetsuppgifterna innebar att M.L. kom att arbeta vid en s.k. spillblandare som används vid vaddtillverkning. Han var då 17 år gammal. M.L. skulle under en veckas tid introduceras i sina nya arbetsuppgifter av M.B., som han skulle efterträda. Ibland uppstår störningar i spillblandaren genom att vaddrester samlas i blandaren. Vid ett sådant tillfälle den 4 oktober 2000 skulle M.L. rensa bort vaddrester när maskinen var i gång. Han stoppade in armen genom en rektangulär öppning. Följden blev att armen klämdes fast och M.L. ådrog sig frakturer i högerarmen, bicepsmuskeln slets sönder och han fick friktions- och cirkulationsskador. Skadorna krävde vård och upprepade operationer. Det är osäkert om M.L. kommer att bli fullt återställd efter skadorna. Anmälan gjordes till Arbetsmiljöinspektionen. Arbetsmiljöinspektören A.R. genomförde en utredning av olyckan. A.R. konstaterade att spillblandaren inte hade varit försedd med föreskrivet skydd. Vidare konstaterades att M.L. var minderårig och inte hade rätt att arbeta vid spillblandaren. Den rektangulära öppningen på maskinen försågs en kort tid efter olyckan med ett skydd. Verkställande direktören B.F. hade arbetsgivaransvaret och arbetsmiljöansvaret. Någon giltig delegation av ansvaret hade inte skett. Det var därför hans skyldighet att se till att företaget vidtog alla nödvändiga åtgärder till undvikande av en olycka. B.F. har brustit i denna skyldighet.

På åklagarens begäran hölls förhör med M.L., B.F., medtilltalade L-E.G. samt vittnena A.R. och M.B. De berättade i allt väsentligt följande.

M.L.: Han kan i allt väsentligt bekräfta åklagarens uppgifter. L-E.G. ordnade med förflyttningen till de nya arbetsuppgifterna med spillblandaren eftersom han inte trivdes med det gamla arbetet. M.B. skulle lära honom det nya arbetet under en veckas tid. Efter halva veckan fick han ta över själv på grund av personalbrist på företaget. M.B. gick inte igenom riskerna med arbetet vid spillblandaren. Det skedde inte heller någon genomgång av skyddsutrustning innan han började arbeta med maskinen. Vadden i rullen fastnade en till två gånger per arbetspass. Han hade inte fått några instruktioner om hur han skulle ta bort vadden. Han hade dock sett att maskinen var i gång när M.B. rensade den. På så sätt var det lättare att få bort vadden. Det fanns ingen skriftlig broschyr om hur rensningen skulle gå till och det saknades skydd/galler för öppningen till spillblandaren. Hade det inte gjort det hade han nog tänkt sig för mer. Under ett arbetspass den 4 oktober 2000 såg han att det var vadd i maskinen. Han sträckte in handen för att ta bort vadden, såsom han hade gjort så många gånger förut. Fingrarna fastnade då och hela handen drogs in. Han låg där i ett par minuter och fick sedan hjälp av en kollega att stoppa maskinen. Både L-E.G. och B.F. visste om att han arbetade med spillblandaren. Arbetstempot varierade men han arbetade inte på ackord.

B.F.: Han blev VD för L. AB 1996. Han är utbildad ingenjör och hade tidigare varit VD på ett par andra företag. Han hade det övergripande arbetsgivaransvaret på L. AB och skulle se till så att lagar och förordningar följdes. Han hade kunskap om de grundläggande bestämmelserna i arbetsmiljölagstiftningen och kände till regeln i punkt 2.9 i AFS 1998:4. På L. AB fanns åtta blandare. Han hade inte någon detaljkunskap om dem men visste att de hade rörliga delar. Den aktuella maskinen var levererad utan skydd för ifrågavarande öppning och det hade vid skyddsronder inte påpekats att den saknade nödvändigt skydd. Skyddsluckan sattes dit dagen efter olyckan. Han anser att han vidtagit alla nödvändiga åtgärder före den 4 oktober 2000, bl.a. gjordes tolv skyddsronder per år på fabriken. Den s.k. riskgruppen tittade därvid på saker som kunde behöva rättas till. Den aktuella öppningen kom aldrig upp vid inspektionerna. Han utgick från att maskinen uppfyllde gällande krav då den levererats på detta sätt. Olyckan hade sannolikt kunnat undvikas om en lucka funnits där. L-E.G. skötte utbildningen av personalen på sin avdelning. Denne hade ansvaret att tala om fel och brister, vilket framgår av företagets kvalitetshandbok. Denna handbok är framtagen av företagets ekonomichef och godkänd av honom själv. Det fanns ingen vice VD vid tiden för olyckan. Detta medförde att ansvaret för internkontrollen föll på honom. Produktionschefen har genom kvalitetshandboken delegerats arbetsmiljöansvaret. Det fanns ingen annan delegering till produktionschefen än den som anges i kvalitetshandboken. L-E.G. hade det fulla ansvaret för produktionen, innefattande även arbetsmiljön. L-E.G. hade attesträtt för inköp upp till 50 000 kr. Denne var utbildad i arbetsmiljö och handlade skyddsronderna. Maskinen har ingen rörlig vals, men väl ett transportband mellan två axlar. Det finns rörliga delar men dessa är inte öppna. Han hade aldrig hört talas om att de anställda rensade maskinen på sätt som M.L. gjorde.

L-E.G.: Han har arbetat på L. AB sedan 1990 och har varit produktionschef sedan 1997. Han har gått vissa utbildningar under sin tid på företaget men ingen specifikt inriktad mot arbetsmiljöfrågor. Han har ansvaret för produktionen på företaget och har ansvar delegerat till sig enligt företagets kvalitetshandbok. Någon muntlig delegation fanns inte. Han ansvarade för personalfrågor och för fördelningen av arbetet. Han har inte varit med och tagit fram kvalitetshandboken. Den togs fram för att företaget skulle bli ISO-certifierat, vilket dock inte blev fallet. Skrivningarna passade inte in på företaget då det rörde sig om standardfraser. Han hade tagit del av innehållet i kvalitetshandboken men förstod inte dess fulla vidd. Enligt kvalitetshandboken hade han ansvaret för att lagar och avtal följdes. Han hade attesträtt på inköp upp till 50 000 kr.

A.R.: Han har arbetat på Yrkesinspektionen sedan 1972. Han har besökt L. AB ett flertal gånger och kan deras produktion. Vad gäller den aktuella olyckan anmälde arbetsgivaren den. Han utförde därför en inspektion på arbetsplatsen. Spillblandaren i fråga är byggd 1985. M.L. hade gått in i maskinen med armen och fastnat. Detta är enligt föreskrifter fel sätt att arbeta på eftersom maskinen skulle stängas av vid rensning. När han kom dit för inspektion fanns det en skylt och öppningen var förreglad. Förreglingen stoppar maskinen vid oavsiktliga rörelser så att strömmen bryts. Orsaken till olyckan är att M.L. gått in fel i maskinen. Arbetsgivaren skall systematiskt undersöka arbetsplatsen. I detta fall har L. AB genom att inte upptäcka riskområdet missat i internkontrollen. Vid en riskbedömning bör detta fångas upp. Man skall aldrig kunna gå in i en riskzon, varken avsiktligt eller oavsiktligt. Även gamla maskiner skall leva upp till dagens krav. Fasta skydd med förreglingar, fotoceller eller dylikt skall finnas vid riskområden. I detta fall har arbetsgivaren inte levt upp till de allmänna och särskilda kraven. Det hade tidigare skett olyckor hos L. AB. Frågan om skydd för just denna maskin hade inte varit uppe vid någon inspektion.

M.B.: Han slutade på L. AB i augusti 2000. Han arbetade bl.a. med spillblandaren. När vadden fastnade skulle maskinen stängas av och rensas. Det gick att rensa maskinen när den var i gång. Det hände att han själv gjorde så eftersom det var effektivast, men han vet inte om andra gjorde det. Man gick då in genom en öppning nedtill på maskinen. Såvitt han vet fanns inga instruktioner vid maskinen. Han lärde upp M.L. under en vecka. Vid tillfället var han själv 21 år gammal. Han hade inte fått någon särskild säkerhetsutbildning för den aktuella maskinen. M.L. fick inte heller någon sådan genomgång. L-E.G. hade sagt åt honom att lära upp M.L. Det hade inte förekommit några diskussioner om att sätta dit skydd innan han slutade i augusti 2000. När han själv lärdes upp sades det inget om hur maskinen skulle rensas.

Tingsrätten gjorde följande bedömning.

Arbetsmiljölagen (1977:1160) har till syfte att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö (1 kap. 1 §). Maskiner m.m. skall vara så beskaffade och placerade och brukas på ett sådant sätt, att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall (2 kap. 5 §). Arbetsgivaren är skyldig att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för olycksfall, innefattande bl.a. att maskiner och skyddsutrustning skall underhållas väl (3 kap. 2 §). Vidare gäller enligt (3 kap. 2 a §) att arbetsgivaren systematiskt skall kontrollera verksamheten och fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten.

Dessutom gäller enligt 4 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om användning av arbetsutrustning (AFS 1998:4) och punkten 2.9 i bilaga 1 till föreskrifterna att när det finns risk för olyckor på grund av kontakt med arbetsutrustningens rörliga eller på annat sätt farliga delar, skall dessa ha skydd eller skyddsanordningar, som hindrar tillträde till riskområdena eller stoppar farliga funktioner, innan man når riskområdena.

I målet är utrett att M.L. under arbete med spillblandaren med sin högra hand och arm kommit i beröring med maskinens gummitransportör och vändrulle då maskinen varit i gång. Av åberopat rättsintyg framgår att M.L. därvid ådragit sig de skador som angetts i åtalet.

Åklagaren har gjort gällande att B.F. i egenskap av verkställande direktör gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott genom att han uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att se till att spillblandaren varit försedd med erforderliga säkerhetsanordningar i form av förreglat gallerskydd för en öppning. I målet har inte framkommit annat än att det på L. AB, vid den aktuella tidpunkten, gjordes tolv skyddsronder per år. Det aktuella riskområdet har därvid aldrig påträffats. Inget har framkommit som tyder på att det slarvats vid skyddsronderna. Riskområdet har såvitt framkommit inte heller påträffats av skyddsombudet A.R.

Öppningen till spillblandaren har varit placerad i höjd med golvet. Öppningen har varit relativt liten. För att en olycka skulle kunna inträffa har det krävts att M.L. lagt sig ned på golvet och därefter sträckt in sin arm i öppningen på ett sätt som inte varit avsett samtidigt som maskinen varit i drift. Enligt tingsrättens bedömning har denna risk inte kunnat förutses. Någon oaktsamhet att tillse att öppningen till spillblandaren varit försedd med en skyddsanordning har därmed inte förelegat.

Tf. rådmannen Nikolaj Jeric var skiljaktig och anförde:

I målet är klarlagt att arbetsplatsolyckan inträffat till följd av att öppningen i spillblandaren inte varit försedd med skydd. Ett skydd skall vara ägnat att hindra kroppsdelar från att oavsiktligt eller avsiktligt föras in i maskinens riskområde.

Öppningen i spillblandaren har varit ett riskområde. Genom att riskområdet inte har uppmärksammats eller skyddats har av oaktsamhet åsidosatts skyldigheten att vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga en arbetsplatsolycka. M.L. har därigenom orsakats en kroppsskada som inte är ringa.

B.F. har vidgått att han som verkställande direktör för L. AB haft det övergripande ansvaret för arbetsmiljön. Han har emellertid gjort gällande att detta ansvar varit delegerat till produktionschefen L-E.G. Vad gäller denna fråga kan konstateras att det i praxis har godtagits att ansvaret genom delegation flyttas över till annan person. För att en giltig delegation skall föreligga måste vissa förutsättningar emellertid vara uppfyllda, bl.a. krävs att det tydligt framgår i avtal eller av befattningsbeskrivning att en sådan delegation har skett. Av kvalitetshandboken som åberopats i målet, vars huvudsakliga syfte enligt uppgift varit att erhålla en s.k. ISO-certifiering, framgår inte med tillräcklig tydlighet att ansvaret för arbetsmiljöfrågor delegerats. Inte heller har det på annat sätt visats att B.F. genom delegation skulle ha varit befriad från det straffrättsliga ansvaret för arbetsmiljön.

Enligt min bedömning har således B.F., genom att inte se till att öppningen i spillblandaren varit försedd med skydd, av oaktsamhet åsidosatt sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen att vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga arbetsplatsolycka. Åtalet för arbetsmiljöbrott innefattande vållande till kroppsskada är därmed styrkt.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till åtalet. Han justerade därvid åtalet så att det fick följande lydelse: B.F. har i egenskap av verkställande direktör för L. AB, Bredaryd, Gislaveds kommun, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen att vidta alla åtgärder för att förebygga arbetsplatsolycka. B.F. har därvid underlåtit att tillse att en s.k. spillblandare varit försedd med erforderliga säkerhetsanordningar i form av förregling eller annat skydd för en öppning. Till följd härav har arbetstagaren M.L. den 4 oktober 2000 under arbete vid nyssnämnda spillblandare i aktiebolagets tillverkningsenhet i Sporda, Bredaryd, kunnat med sin högra hand och arm komma i beröring med maskinens gummitransportör och vändrulle då maskinen varit igång. M.L. har därvid fastnat med armen i maskinen varvid uppkommit en svår högersidig armskada innefattande bl.a. brott på båda underarmsbenen, avslitning av bicepsmuskeln samt friktions- och cirkulationsskador. B.F. bär som verkställande direktör ansvaret för att av oaktsamhet ha vållat arbetstagaren M.L. kroppsskada som inte är ringa enligt ovan.

Åklagaren uppgav att han till stöd för åtalet åberopade följande författningsbestämmelser: 3 kap. 8 § och 10 §brottsbalken, 1 kap. 1 §, 2 kap. 5 § och 3 kap. 2 § och 2 a §arbetsmiljölagen (1977:1160) samt 4 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1998:4) om användning av arbetsutrustning jämte punkten 2.9 i bilaga 1 till föreskrifterna. Åklagaren hänvisade i anslutning till 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen till 9 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1996:6) om internkontroll av arbetsmiljön.

B.F. bestred ändring.

Göta hovrätt (2004-09-30, hovrättsråden Carl-Gustav Ohlson och Klas Mogren, referent, samt hovrättsassessorn Magnus Johansson) fastställde tingsrättens dom. Under rubriken domskäl anförde hovrätten följande.

Åklagaren har i hovrätten sakframställningsvis uppgett att den rektangulära öppningen i spillblandaren är 14 cm hög och 28 cm lång. Vidare har han uppgett att han lägger B.F. till last att det på blandaren saknades varningstext eller annan information om den farliga öppningen, att det inte fanns någon manual eller annan skriftlig information om maskinen och ej heller lämnats någon muntlig information om riskerna i arbetet, att man från företagets sida inte närmare förvissat sig om M.L:s och M.B:s kunskaper om arbetet vid blandaren och de risker som var förknippade med detta arbete samt att man inte fortlöpande följt upp och bedömt riskerna för ohälsa och olycksfall på företaget.

B.F. har även i hovrätten bestritt ansvar under åberopande av att den aktuella maskinen uppfyllde gällande regler och att han i vart fall hade delegerat arbetsmiljöansvaret till L-E.G. Han har vidare gjort gällande att han varken uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsidosatt sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen.

M.L., B.F., L-E.G. och A.R. har hörts på nytt i hovrätten. M.B:s vittnesmål vid tingsrätten har föredragits ur den överklagade domen. Samma skriftliga bevisning som åberopades vid tingsrätten har lagts fram även i hovrätten. De i hovrätten hörda personerna har med följande tillägg i allt väsentligt berättat i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom.

M.L.: M.B., som är några år äldre än vad han själv är, berättade aldrig hur man skulle göra för att få bort den vadd som fastnat mellan transportören och vändrullen. Inte heller L-E.G. talade om hur man skulle gå tillväga för att rensa bort vadden. Han såg dock hur M.B. gjorde vid sådana tillfällen. Genom att ställa sig på knä och sticka in handen genom öppningen och på så sätt få bort överflödig vadd gick det fort att få maskinen att fungera tillfredsställande. Genom öppningen kunde man se maskinens rörliga delar röra sig då maskinen var i funktion. Om maskinen stängdes av uppstod det störningar i produktionslinjen. Under ett arbetsskift var han i stort tvungen att rensa bort vadd var fjärde timme. Vid de besök som B.F. och L-E.G. gjorde vid maskinen borde de ha sett hur han tog bort vadden.

B.F.: Av kvalitetshandboken och därtill hörande organisationsschema framgår att han hade delegerat arbetsmiljöfrågor till L-E.G. Även dennes faktiska ställning i företaget visar detta. Kvalitetshandboken hade utarbetats i samråd med en grupp personer med ledande ställning inom företaget. L-E.G. tillhörde denna grupp. Även en extern konsult hade deltagit i arbetet. Vid de skyddsronder som företogs på fabriken deltog flera i skyddsarbete förfarna personer. Förutom företagets tekniske chef deltog L-E.G. och huvudskyddsombudet. Vid dessa ronder antecknades allt som ansågs kunna utgöra en arbetsmiljörisk och åsattes ett index beroende på hur allvarlig risken bedömdes vara. Indexet erhölls genom en sammanvägning av sannolikheten för att en olycka skulle inträffa och en därav föranledd skadas svårighetsgrad. Slutligen åtgärdades de uppmärksammade riskerna efter angelägenhetsgrad. Eftersom det inte var känt att maskinoperatören vid spillblandaren rensade bort vadd på sätt som M.L. gjorde, så uppfattades aldrig öppningen i maskinen som ett riskområde. Det var inte heller känt att rensning skedde så ofta som M.L. har påstått. Hade det varit känt att rensning skedde utan att maskinen stoppades så hade öppningen förseglats på något sätt. Den person som sköter spillblandaren sköter samtidigt flera andra maskiner, varför personen ständigt rör sig i lokalen. Ingen i skyddsronden har därför sett M.L. utföra rensningen när ronden har besökt maskinområdet. Det är möjligt att han har sett M.L. i arbete men han har aldrig sett denne rensa maskinen på det sätt denne gjorde då olyckan inträffade.

L-E.G.: På företaget fanns en person anställd med särskilt ansvar för teknik och säkerhet. Denne var ytterst ansvarig för säkerheten. Själv svarade han för att personalen kunde sköta den maskin som den arbetade vid. Den som kom på något riskmoment i arbetet slog larm. Arbetet med att ta fram en kvalitetshandbok fullföljdes aldrig. Det var en extern expert som svarade för arbetet. Arbetet resulterade endast i ett utkast till en kvalitetshandbok. Det gick inte att arbeta efter den eftersom den inte var anpassad efter de verkliga förhållandena på företaget. I handboken var det tänkt att L-E.G:s skyldigheter gentemot verkställande direktören skulle framgå. Han har från denne inte fått någon delegering av säkerhetsansvaret och han anser sig inte vara ansvarig för arbetsmiljön. Han visste att M.L. på grund av sin låga ålder hade fått dispens att arbeta på företaget och han trodde felaktigt att dispensen även gällde arbete vid spillblandaren. Han nämnde aldrig för B.F. att han tänkte placera M.L. vid spillblandaren. När man skall rensa spillblandaren från vadd, skall den stängas av. Det har han sagt till de anställda. M.L. fick ingen skriftlig information om arbetet vid spillblandaren. Det var M.B. som visade M.L. hur arbetet skulle utföras. Han tror sig minnas att han sett M.L. rensa maskinen. Den var då stoppad. Han deltog själv i skyddsronderna. Dessa ägde rum varje månad och som mest var 14:e dag. Därutöver har bl.a. nödstoppskontroller genomförts. Vid de många riskbedömningar han har varit med om att göra så har aldrig öppningen i spillblandaren nämnts som en risk. Detta är oförklarligt. Om blandaren stoppas för rensning, som tar maximalt 5 minuter att utföra, så inverkar stoppet inte menligt på produktionen eftersom det finns fler blandare. Öppningen i maskinen har sannolikt tillkommit för att man skall kunna rensa bort vadd som fastnat i maskineriet. Någon handbok om maskinens skötsel och handhavande har han aldrig sett.

A.R.: Företaget har inte gjort en fullständig riskbedömning av spillblandaren. Man skulle ha studerat hur den som skötte maskinen arbetade. Risken med öppningen i maskinen kan upptäckas endast när man ser hur någon rensar den från överflödig vadd. Han har trots flera besök på företaget inte själv funnit öppningen i spillblandaren vara en riskfaktor. Den omständigheten att representanter från arbetsmiljöinspektionen varit på arbetsplatsen och inte anmärkt på maskinen fritar inte arbetsgivaren från sitt arbetsmiljöansvar enligt gällande författningar. Han har inte upplevt några problem med L. AB. Det har skött sin internkontroll av arbetsmiljön bra.

Hovrätten gör följande överväganden.

Under arbete vid spillblandaren har M.L., då han skulle rensa bort överflödig vadd, fastnat med sin högra hand och arm mellan maskinens gummitransportör och en vändrulle. M.L. har därvid åsamkats omfattande kroppsskador. Fråga i målet är om B.F. i egenskap av verkställande direktör för L. AB kan göras straffrättsligt ansvarig för den arbetsskada som M.L. såsom anställd vid företaget L. AB ådrog sig.

Enligt 2 kap. 5 § arbetsmiljölagen skall maskiner vara så beskaffade och placerade och brukas på sådant sätt, att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1998:4) om användning av arbetsutrustning föreskrivs under punkt 2.9 i bilaga 1 att när det finns risk för olyckor på grund av kontakt med arbetsutrustningens rörliga delar eller på annat sätt farliga delar så skall dessa ha skydd eller skyddsanordningar, som hindrar tillträde till riskområdena eller stoppar farliga funktioner, innan man når riskområdena.

Den maskin vid vilken M.L. arbetade var försedd med en förhållandevis stor öppning, 14 cm x 28 cm, belägen i maskinens nedre del. Omedelbart innanför öppningen fanns ett gummitransportband och två vändrullar. När maskinen var i drift var dessa delar rörliga. Öppningen i maskinen måste ha tillkommit av särskild anledning, sannolikt för inspektion av maskinens drift eller för underhåll och åtgärder vid driftstörning. Enligt hovrättens mening måste öppningen i maskinen betecknas som ett sådant riskområde som enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter kräver skydd eller skyddsanordning som hindrar tillträde till riskområdet eller stoppar maskinen innan man når riskområdet. Något skydd eller skyddsanordning fanns inte. Maskinen uppfyllde därför inte gällande regler. Avsaknaden av skydd eller skyddsanordning har medfört att M.L. kom att skadas under arbetet vid maskinen. Om de skyddsronder som regelbundet företogs inom företaget utförts på sätt som A.R. beskrivit, dvs. innefattat en kontroll av alla de arbetsmoment som utförs vid maskinen, så skulle ifrågavarande riskområde ha upptäckts. L. AB har som arbetsgivare därför - objektivt sett - inte fullgjort sin skyldighet enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen att vidtaga alla de åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall.

Om vissa i 3 kap.brottsbalken upptagna brott har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av ohälsa eller olycksfall döms enligt 3 kap. 10 § brottsbalken för arbetsmiljöbrott. Då det gäller företag, som drivs som juridiska personer, har enligt praxis den juridiska personens ledning ansetts ansvarig. Möjlighet finns dock för ledningen att delegera arbetsuppgifter och beslutsbefogenheter rörande arbetsmiljöfrågor. I förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149 s. 373) understryks vikten av att det vid delegering klargörs vem som i olika avseenden bär ansvaret för att lagstiftningens bestämmelser följs. Den som kan ställas till ansvar för arbetsmiljöbrott är den som har skyddsansvaret för arbetsmiljön. Följden av en otydlig delegering är att ansvaret ligger kvar på den närmast högre nivån.

B.F. har som verkställande direktör för L. AB ytterst haft ansvaret för att företaget följer gällande föreskrifter tillskapade till skydd för de anställdas säkerhet i arbetet. Han har medgett att så är fallet men har gjort gällande att han har delegerat arbetsmiljöansvaret till L-E.G. Denne har förnekat att så har skett. Den så kallade kvalitetshandboken, vilken för övrigt inte tycks ha tillämpats inom företaget, utvisar inte att en delegation skulle ha skett. Inte heller i övrigt framgår att någon delegation har förekommit. Vid sådant förhållande är B.F. den som bär det straffrättsliga ansvaret för brister i arbetsmiljön inom L. AB.

För att någon skall kunna fällas till ansvar för arbetsmiljöbrott krävs vidare att han uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom. Åklagaren har gjort gällande att B.F. uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt sin skyldighet enligt arbetsmiljölagen att vidta alla åtgärder för att förebygga arbetsplatsolycka. Åklagaren har därvid i gärningsbeskrivningen påstått att B.F. har underlåtit att tillse att spillblandaren var försedd med erforderliga säkerhetsanordningar i form av förregling eller annat skydd för den i målet aktuella öppningen. Åklagaren har sakframställningsvis även gjort gällande att B.F. inte förvissat sig om M.L:s och M.B:s kunskaper om spillblandaren och dess skötsel och att han inte har tillsett att det funnits varningstexter, manual eller annan skriftlig information och ej heller förvissat sig om att det lämnats någon muntlig information om riskerna i arbetet. Detta faller dock utanför åtalet med hänsyn till hur gärningsbeskrivningen har formulerats.

Hovrätten har alltså endast att pröva om B.F. har brustit i sina åligganden utifrån åklagaren påstående i gärningsbeskrivningen att B.F. uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att tillse att spillblandaren var försedd med erforderliga säkerhetsanordningar. Den prövningen får närmast ske utifrån 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen. Där föreskrivs att arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller kraven i arbetsmiljölagen och i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Vidare föreskrivs att arbetsgivaren fortlöpande skall undersöka riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta.

Det kan normalt inte begäras att en verkställande direktör själv skall kontrollera arbetsmiljön i detalj inom företaget och bedöma om det finns riskfaktorer som bör åtgärdas. Däremot ligger det på hans ansvar att se till att erforderligt kontrollarbete utförs av för sådan verksamhet lämpade personer. I företaget har skyddsronder företagits regelbundet. Påståendet om minst tolv skyddsronder per år har inte vederlagts av åklagaren. De personer som har deltagit i dessa ronder förefaller - med hänsyn till sina befattningar i företaget - ha varit lämpliga för sitt uppdrag. Inte vid något tillfälle har dessa personer bedömt öppningen i spillmaskinen som ett riskområde. Även om de borde ha gjort det så kan inte B.F. lastas för denna underlåtenhet. Skyddsarbetet på företaget har enligt A.R. fungerat väl och det har från tillsynsmyndigheten inte riktats några anmärkningar mot företagets internkontroll. Hovrätten finner mot bakgrund av nämnda omständigheter att det inte rimligen kan påstås att B.F. uppsåtligen eller av oaktsamhet har åsidosatt vad som ålegat honom till förebyggande av olycksfall. Åtalet mot honom för arbetsmiljöbrott kan därför inte vinna bifall.

Nämndemännen Birger Ackeby och Gun Gustafsson var skiljaktiga och ville på de skäl som den skiljaktige ledamoten vid tingsrätten anfört, döma B.F. enligt 3 kap. 8 § 1 st. och 10 §brottsbalken för arbetsmiljöbrott till 60 dagsböter å 500 kr.

Målnummer B 238-03