RH 2005:29
Kronofogdemyndighet har meddelat utslag i mål om betalningsföreläggande. Sedan svaranden begärt återvinning och handlingarna i målet överlämnats till tingsrätten har tingsrätten vid delgivning med svaranden ansetts inte ha kunnat använda sig av ett förenklat delgivningsförfarande enligt 3 a § första stycket delgivningslagen, baserat på kronofogdemyndighetens underrättelse enligt 3 b § delgivningslagen. Grovt rättegångsfel har ansetts föreligga.
Sedan Kronofogdemyndigheten i Linköping den 22 december 2004 meddelat utslag mot R.B. i två ärenden ansökte R.B. om återvinning. Linköpings tingsrätt kom sedermera att den 13 april 2005 meddela två tredskodomar. R.B. överklagade den ena domen samt ansökte om återvinning och inhibition. Han begärde vidare att målet skulle återförvisas till tingsrätten på grund av att rätten inte svarat på hans brev och i stället meddelat tredskodom. I det andra målet klagade R.B. över domvilla samt ansökte han om inhibition.
Hovrätten förordnade att tingsrättens tredskodomar tills vidare inte fick verkställas samt anmodade tingsrätten att avge yttrande i fråga om vilket delgivningsförfarande som använts och hur det tillämpats.
Av tingsrättens yttrande framgick följande. Tingsrätten har använt sig av ett förenklat delgivningsförfarande. R.B. delgavs information om förenklad delgivning genom kronofogdemyndighetens försorg i samband med att han delgavs ett föreläggande daterat den 16 november 2004. När R.B. ansökte om återvinning och inhibition av meddelat utslag överlämnades målet till tingsrätten, som förordnade om inhibition. Tingsrätten förelade käranden att utveckla sin talan, varefter R.B. genom förenklad delgivning på sätt som föreskrivs i 3 a § första stycket delgivningslagen delgavs föreläggande att yttra sig vid äventyr av tredskodom. Någon ytterligare information om förenklad delgivning har inte lämnats R.B. genom tingsrättens försorg.
Göta hovrätt (2005-07-19, hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Hans Träff, referent, och tf. hovrättsassessorn Henrik Johansson) undanröjde tingsrättens tredskodomar och återförvisade målen till tingsrätten för ny handläggning. Hovrätten anförde följande.
3 a § första stycket delgivningslagen (1970:428) stadgar att om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får ordinär delgivning med den som är part eller som har liknande ställning i ett mål eller ärende ske genom att myndigheten sänder handlingen med post till den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingen har sänts (förenklad delgivning).
Av andra stycket samma paragraf framgår att förenklad delgivning får användas bara om den sökte har delgetts upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Sådan upplysning behöver dock inte delges med den som har inlett förfarandet vid myndigheten eller som har gett in en handling i målet eller ärendet, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att ansökan eller handlingen har kommit in till myndigheten.
Av intresse är även bestämmelsen i 3 b § delgivningslagen som stadgar att om ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning efter bestridande har överlämnats till bl.a. tingsrätt, får svaranden delges sökandens begäran om överlämnande och andra handlingar i målet genom förenklad delgivning, om svaranden under handläggningen hos kronofogdemyndigheten har delgetts upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet hos tingsrätten.
Av handlingarna framgår att tingsrätten, sedan R.B. ansökt om återvinning och målen på grund därav överlämnats till tingsrätten, har använt sig av ett förenklat delgivningsförfarande på sätt som föreskrivs i 3 a § första stycket delgivningslagen. Någon upplysning till R.B. att sådant förfarande kunde komma att användas i målen vid tingsrätten har rätten emellertid inte sänt ut till denne. Av allt att döma har tingsrätten därvid tagit fasta på regeln i 3 b § delgivningslagen. Den regeln är emellertid inte tillämplig i återvinningsfallen; i dessa fall är 3 a § andra stycket delgivningslagen i stället tillämplig (jfr prop. 1994/95:188 s. 15 f). I sådant fall ankommer det, som framgått ovan, på tingsrätten att lämna information om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet. Så har inte skett. Tingsrättens åtgärd att förelägga R.B. att yttra sig vid äventyr av tredskodom har därför inte haft verkan som delgivning.
Eftersom de regler som gäller för delgivning av föreläggandet sålunda inte har iakttagits kan det inte uteslutas att R.B. betagits möjligheten att yttra sig i målen innan de avgjorts. Tingsrättens förfarande får anses utgöra ett sådant rättegångsfel som avses i 59 kap. 1 § första stycket fjärde punkten rättegångsbalken. Felet kan antas ha inverkat på målens utgång. Tingsrättens tredskodomar skall därför undanröjas och målen visas åter till tingsrätten för förnyad handläggning.