RH 2005:40

Lantmäterimyndigheten Dalarnas län (LM) genomförde på ansökan av K F E en förrättning avseende fastighetsreglering berörande Skärtjärn 5:1 och Storbron 6:1. Genom beslut den 25 januari 2005 överfördes delaktighet om 15,00 reducerade bandland i Särna-Idre Besparingsskog s:l samt i sockensamfälligheter från Skärtjärn 5:1 till Storbron 6:1. För överföringen skulle, enligt en mellan parterna träffad överenskommelse, 20 000 kr betalas i ersättning. Förrättningen överklagades av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen anförde i huvudsak följande: Enligt 4 § lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (AskL) må delägare ej å annan överlåta sin rätt till delaktighet i allmänningsskog annorledes än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad. Överlåtelse som sker i strid häremot vare ogill. AskL innefattar således ett överlåtelseförbud när det gäller andelstalen som hör till fastighet. I förevarande ärende har Naturvårdsverket, i egenskap av fastighetsägare till Skärtjärn 5:1, mot ersättning överlåtit viss del av den fastighetens andel (15,00/150,38 red. bandl.) i Särna-Idre Besparingsskog s:1 till fastigheten Storbron 6:1 som enligt förrättningsprotokollet inte tidigare haft något andelstal (jordtal) i nämnda besparingsskog. Detta strider mot det uppställda överlåtelseförbudet i AskL.

Detta formkrav är enligt länsstyrelsens mening av principiell betydelse och en sådan ogiltighetspåföljd vars motsvarighet finns i 4 kap. 1 § jordabalken (formkrav i köpeavtal). Brister i sistnämnda del skall iakttas och granskas vid en lantmäteriförrättning (jfr 4 kap.8-10 §§fastighetsbildningslagen). Att ett motsvarande formkrav i AskL helt skulle kunna bortses ifrån framstår enligt länsstyrelsens mening som mycket tveksamt. Inom Dalarnas län, som har ett antal besparingsskogar, är det länsstyrelsens uppfattning att lantmäterimyndigheten, som väl känner till det ovan nämnda förhållandet och är väl insatta i besparingsskogarnas speciella historik och regelverk, bör pröva även formkraven i AskL. Iakttagandet av formkrav i handlingar som ligger till grund för en lantmäteriförrättning har till största del ett intresse för de inblandade sakägarna, men det måste anses vara ett allmänt intresse att lantmäteriförrättningar inte grundas på överlåtelsehandlingar som enligt lag är ogiltiga. Det gäller inte minst överlåtelser av andelar i besparingsskogar, som i sig är av allmänt intresse då de är bildade genom beslut av Kungl. Maj:t för att tillgodose inte bara delägarnas utan också socknens intressen. Det måste också anses vara ett allmänt intresse att en fastighetsbildningsförrättning, som förutsätter en viss varaktighet för varje fastighet (jfr 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen), inte skall riskera att behöva göras om på grund av att köpehandlingar klandras och förklaras ogiltiga.

Falu tingsrätt, fastighetsdomstolen (2005-06-02, lagmannen Lars Eklycke, skiljaktig, rådmannen Jörgen Karlsson och fastighetsrådet Bert Andersson) avslog överklagandet.

I skälen anförde fastighetsdomstolen följande. Enligt 5 kap. 1 § fastighetsbildningslagen får andel i samfällighet överföras från en fastighet till en annan genom fastighetsreglering. Det är härigenom möjligt att som fristående åtgärd överföra andel i samfällighet från en fastighet till en annan. Parterna har dock inte full dispositionsrätt. Förutsättningarna för att överföringen skall kunna ske är att villkoren för fastighetsbildning i 3 kap.fastighetsbildningslagen och de särskilda bestämmelserna om samfällighet i 6 kap.fastighetsbildningslagen som inte är dispositiva är uppfyllda. Även tillåtligheten enligt bestämmelsen i 5 kap. 20 § fastighetsbildningslagen skall i vissa fall prövas. Denna bestämmelse reglerar samordningen med jordförvärvslagen och andra lagar om inskränkning i rätten att förvärva fast egendom och innebär att en ökning av mottagande fastighets graderingsvärde som överstiger vad som är tillåtet enligt 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen skall prövas på samma sätt som ett förvärv av fast egendom.

Som grund för överklagandet har länsstyrelsen anfört att lantmäterimyndigheten frångått det formkrav för överlåtelse som uppställs i 4 § AskL. Länsstyrelsen har - som styrelsen får uppfattas - ansett att det allmänna lämplighetsvillkoret i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen därmed inte är uppfyllt.

Enligt 4 § AskL får delägare i allmänningsskog inte överlåta sin andel i denna annat än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad. Bestämmelsen avser enligt sin lydelse endast överlåtelser. Den överenskommelse om överföring av andelar i samfälld mark som lagts till grund för fastighetsregleringen har giltighet endast inom ramen för förrättningen. Överenskommelsen kan således inte ses som överlåtelsehandling. Vidare har inte framkommit annat än att den ökning av graderingsvärdet för Storbron 6:1 som överföringen medför ligger inom ramen för vad som är tillåtet enligt 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen. I vart fall för den nu aktuella överföringen skall således överlåtelseförbudet i 4 § AskL inte beaktas. Fastighetsbildningsbeslutet kan således inte på den av länsstyrelsen anförda grunden anses strida mot det allmänna lämplighetsvillkoret i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen. Tillåtligheten i övrigt enligt fastighetsbildningslagen har inte ifrågasatts. Överklagandet skall därför avslås.

Lagmannen Lars Eklycke var skiljaktig och anförde bl.a.: Enligt 4 § AskL råder ett principiellt förbud för en delägare att till annan överlåta sin rätt till del i allmänningsskogen annat än gemensamt med den fastighet varmed rätten är förenad. Lantmäterimyndighetens beslut vilar på den överföring av jordtal som skett mellan Naturvårdsverket och K F E och som måste anses som en överlåtelse trots att den inte uppfyller formkraven i jordabalken. Överföringen strider således mot det nämnda förbudet. Av detta följer att det förelåg hinder mot den sökta fastighetsbildningsåtgärden. Lantmäterimyndigheten borde därför ha ställt in förrättningen med stöd av 4 kap. 31 § fastighetsbildningslagen.

Länsstyrelsen överklagade beslutet och yrkade bifall till sin talan i fastighetsdomstolen.

Svea hovrätt (2005-10-24, hovrättsråden Anders Holmstrand, Eva Wagner och Henrik Runeson samt fastighetsrådet Anders Dahlsjö) avslog länsstyrelsens överklagande på följande skäl.

En överenskommelse om överföring av en andel i en samfällighet genom fastighetsreglering är inte ett laga fång även om resultaten kan sägas vara detsamma som om andelen överlåtits (jfr NJA 2001 s. 456). Att andel i allmänningskog kan disponeras vid fastighetsbildning framgår av 2 § AskL. Genom 1970 års reform av fastighetsbildningslagstiftningen blev det möjligt att genom fastighetsreglering överföra andel i samfällighet, och därmed även från allmänningskog, från en fastighet till en annan. Överlåtelseförbudet i 4 § AskL kommenterades inte i lagstiftningsärendet vilket enligt hovrätten kan förklaras av att bestämmelsen ifråga inte ansågs beröras av lagreformen. I betänkandet Skogsallmänningar (Ds Ju 1983:15) s. 105 redovisas den uppfattningen att delägare kan förfoga över sin andel genom att träffa överenskommelse till grund för överföring genom fastighetsreglering.

Hovrätten gjorde i sakfrågan samma bedömning som fastighetsdomstolen.

Målnummer Ö 5297-05