RH 2005:46
Utmätning av lön. Bevisbördans placering och kravet på bevisningens styrka vid prövningen av frågan om gäldenären skall anses som ensamstående eller sammanboende.
För betalning av vissa M.H.A.R. föreliggande skulder beslutade Kronofogdemyndigheten i Stockholm i december 2004 om utmätning i M.H.A.R:s lön, vilket beslut därefter ändrades av kronofogdemyndigheten genom beslut den 18 maj 2005. Sedan M.H.A.R. överklagat beslutet lämnade Stockholms tingsrätt (2005-05-19, rådmannen Henrik Lagergren) överklagandet utan bifall.
M.H.A.R. överklagade därefter tingsrättens beslut till Svea Hovrätt med yrkande att han inte skulle vara föremål för löneutmätning. Till grund för yrkandet anförde han dels att han hade flera kostnader som inte beaktats tillräckligt vid kronofogdemyndighetens förbehållsberäkning, dels att han var ensamstående och inte sammanboende vilket kronofogdemyndigheten hade utgått från vid sin förbehållsberäkning.
Staten genom Skatteverket bestred bifall till yrkandet.
Svea hovrätt (2005-11-03, hovrättslagmannen Göran Persson, hovrättsrådet Birgitta Hahn, referent, och hovrättsassessorn Anna-Karin Winroth) avslog överklagandet. I sina skäl gällande frågan om M.H.A.R. skulle anses som sammanboende eller ensamstående anförde hovrätten följande.
Vid beslut om utmätning i lön skall kronofogdemyndigheten enligt 7 kap.4 och 5 §§utsökningsbalken fastställa ett belopp som gäldenären behöver för sitt och familjens underhåll och som därför inte får utmätas, det s.k. förbehållsbeloppet. Förbehållsbeloppet bestäms med ledning av ett normalbelopp som är olika för ensamstående respektive sammanlevande makar och därmed jämställda. Skatteverket har med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet meddelat allmänna råd om bestämmande av förbehållsbelopp vid utmätning av lön m.m. (SKV A 2004:29). Enligt dessa skall bl.a. en kvinna och en man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (sambor) jämställas med sammanlevande makar.
Frågan vad som skall förstås med att någon bor tillsammans med annan under äktenskapsliknande förhållanden anges inte i Skatteverkets allmänna råd. Motsvarande fråga har däremot ingående behandlats i förarbetena till lagen om sambors gemensamma hem, se prop. 1986/87:1 s. 252, samt i motiven till den nya sambolagen, prop. 2002/03:80 s. 27. Av uttalanden där framgår att ett äktenskapsliknande förhållande föreligger, om två personer sammanlever i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt en gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Att en kvinna och en man har gemensam folkbokföringsadress bör kunna tyda på att de har en gemensam bostad och att samlevnaden inte är endast tillfällig.
En fråga av särskild betydelse i mål om utmätning är vilken utredning som bör krävas när staten och gäldenären har olika uppfattning om gäldenären skall betraktas som ensamstående eller sammanboende. Frågan har tidigare varit föremål för domstolsavgöranden, se t.ex. RH 1996:11 som rörde införsel av lön och NJA 1989 s. 682 som rörde utmätning av lös egendom.
Av rättsfallen framgår att det åligger staten att visa att gäldenären är sammanboende, men det får sedan anses vara ovisst vad som bör krävas för att staten skall anses ha fullgjort sin bevisbörda härför. Enligt hovrätten får det emellertid anses åvila staten att - i vart fall i fråga om utmätning - presentera en utredning, t.ex. i form av folkbokföringsuppgifter, som gör det sannolikt att gäldenären är sammanboende. Om staten således har presenterat en utredning som med styrka talar för att gäldenären kan presumeras vara sammanboende får det härefter anses åligga gäldenären att förklara varför han - trots denna utredning - inte skall betraktas som sammanboende. Om gäldenären härvid anför förklaringar som framstår som rimliga och trovärdiga, samt presenterar utredning till stöd härför, bör gäldenären inte presumeras vara sammanboende. Om gäldenären däremot lämnar förklaringar som framstår som helt osannolika eller överhuvudtaget inte lämnar några förklaringar som motsäger statens utredning bör gäldenären istället presumeras vara sammanboende.
I det nu aktuella fallet har staten presenterat en utredning av vilken framgår att M.H.A.R. är folkbokförd på samma adress som en kvinna vid namn A.A.R., att de har varit gifta med varandra fram till oktober 2003, och att deras folkbokföringsadresser sedan 1999 har varit i huvudsak överensstämmande. Mot denna utredning finns endast ett påstående från M.H.A.R. om att han är ensamstående. M.H.A.R. skall därför vid förbehållsbeloppets bestämmande anses som sammanboende.