RH 1996:11
Förbehållsbelopp enligt 15 kap. 6 a § UB har bestämts utifrån gäldenärens egna uppgifter i fråga om han är sammanboende eller inneboende, när omständigheterna i övrigt inte föranleder till annan bedömning.
Kronofogdemyndigheten i Blekinge län beslutade den 30 oktober 1995 om införsel i lön från K.H.. Förbehållsbeloppet bestämdes till 8 007 kr och införselbeloppet till 1 000 kr, allt per månad.
K.H. överklagade beslutet och yrkade nedsättning av införselbeloppet. Som grund för yrkandet anförde han att han vid bestämmande av förbehållsbeloppet skulle betraktas som ensamstående och inte sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden.
Karlskrona tingsrätt (1995-12-07, lagmannen Hans Hedvall) lämnade överklagandet utan bifall och anförde: Av handlingarna i målet har framgått att K.H. och B.N. har delat bostad sedan mitten på åttiotalet. De har avtalat att lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem inte skall tillämpas mellan dem. K.H. är folkbokförd på Vallgatan 20 A, c/o B.N.. Enligt prop. 1986/87:1 s. 252 anses ett "äktenskapsliknande förhållande" föreligga då kvinnan och mannen sammanlever i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Eftersom det av naturliga skäl kan vara svårt att påvisa att alla dessa rekvisit är uppfyllda har en presumtionsregel skapats. Om kvinnan och mannen är folkbokförda på samma adress anses detta tyda på att de har en gemensam bostad och att deras sammanlevnad inte endast är tillfällig. Dessa förhållanden kan i och för sig anses styrkta redan av det faktum att K.H. och B.N. har bott ihop i cirka tio år. De har utan tvekan ett gemensamt hushåll och ett visst ekonomiskt samarbete förekommer emellan dem. Presumtionsregeln innebär emellertid även att det åligger K.H. att visa att han och B.N. inte är att anse som sammanboende i sambolagens mening (prop. 1986/87:1 s. 253). K.H. har inte tillfört ärendet något som föranleder tingsrätten att göra en annan bedömning av hans sammanboende med B.N. än vad kronofogdemyndigheten har gjort. Tingsrätten finner därför att K.H:s talan inte kan vinna bifall. Kronofogdemyndigheten har den 30 oktober 1995 sänkt införselbeloppet från 1 500 kr till 1 000 kr per månad. Ändringen har inte varit föranledd av något fel begåtts under handläggningen av ärendet. Med beaktande av K.H:s personliga och ekonomiska förhållanden bestämmer tingsrätten förbehållsbeloppet till åttatusensju (8 007) kr per månad och införselbeloppet till ettusen (1 000) kr per månad.
K.H. överklagade tingsrättens beslut med samma yrkande och på samma grunder som vid tingsrätten. Riksskatteverket bestred ändring. Hovrätten meddelade prövningstillstånd.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-01-19, hovrättslagmannen Erland Aspelin samt hovrättsråden Roberth Nordh, referent, och Boel Havelius) upphävde kronofogdemyndighetens beslut om införsel och anförde som skäl: Vid beviljande av införsel skall enligt 15 kap. 6 a § UB kronofogdemyndigheten bestämma ett förbehållsbelopp motsvarande vad gäldenären behöver för eget underhåll och familjens behov. Förbehållet bestäms med ledning av ett normalbelopp, olika för ensamstående respektive sammanlevande makar och därmed jämställda. Riksskatteverket har med stöd av 14 kap. 2 § utsökningsförordningen meddelat närmare föreskrifter om bestämmande av förbehållsbeloppet. Enligt dessa (RSV Ex 1994:3) skall därvid kvinna och man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (sambor) jämställas med sammanlevande makar.
Vad som närmare skall förstås med att någon bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden anges inte i Riksskatteverkets anvisningar, inte heller i förarbetena till UB eller den tidigare gällande införsellagen. Däremot behandlas frågan ingående i motiven till den s.k. sambolagen (se prop. 1986/87:1 s. 252 f.). Av uttalanden där framgår att ett äktenskapsliknande förhållande föreligger, om kvinnan och mannen sammanlever i en inte alltför kortvarig förbindelse, vari normalt ingår sexuellt samliv, gemensamt hushåll och bostad samt gemensam ekonomi eller i vart fall ett ekonomiskt samarbete. Att en kvinna och en man har gemensam kyrkobokföringsadress bör kunna tyda på att de har gemensam bostad och att samlevnaden inte är endast tillfällig. Det torde vid sådant förhållande också ankomma på den part som bestrider att ett samboförhållande föreligger att redovisa omständigheter som stödjer bestridandet. Som bevisning bör kunna åberopas bl.a. hyresavtal, självdeklarationer och bidragsansökningar. På så sätt bör bl.a. inneboendefallen kunna skiljas från sambofallen.
Nyssnämnda förarbetsuttalanden tar sikte på den situationen att det råder tvist mellan en man och en kvinna (eller någonderas arvtagare) i fråga om det har förelegat ett samboförhållande eller inte. Motsvarande tvistefråga kan emellertid aktualiseras även om båda kontrahenter menar att det inte föreligger någon äktenskapsliknande samvaro. Så kan vara fallet vid tillämpning av presumtionsregeln om samäganderätt i 4 kap. 19 § UB. Vid tillkomsten av UB uttalade i det sammanhanget departementschefen att om det i något fall skulle framstå som tveksamt huruvida det föreligger ett varaktigt samboende under äktenskapsliknande förhållanden, bör samäganderätt inte presumeras (prop. 1980/81:8 s. 1210; jfr även NJA 1989 s. 682).
Av utredningen i detta mål framgår att K.H. varit folkbokförd på Vallgatan 20 A, c/o B.N., sedan den 28 september 1964. Vidare har K.H. och B.N. den 26 september 1988 i ett bevittnat avtal förklarat att det varken föreligger eller har förelegat något äktenskapsliknande förhållande mellan dem. De har även den 1 oktober 1988 upprättat ett hyresavtal enligt vilket K.H. disponerar ett rum samt har tillgång till kök och bad mot erläggande av halva hyreskostnaden för lägenheten.
Reglerna om bestämmande av förbehållsbelopp vid införsel är föranledda av sociala hänsyn. Syftet är att garantera gäldenären ett lägsta belopp som han under alla förhållanden skall ha att disponera för sina levnadsomkostnader. Också familjens behov skall beaktas. Har make eller sambo egna inkomster, proportioneras kostnaderna för familjens underhåll efter vars och ens inkomster (RSV Ex 1994:3, bilagan). Detta kan få till följd att gäldenären förbehålls ett lägre belopp som sambo än om han betraktas som ensamstående. I det sammanhanget bör anmärkas att det mellan sambor inte råder någon underhållsskyldighet motsvarande den som gäller mellan makar.
De sociala skyddsaspekter som motiverar förbehållsbeloppet vid införsel gör enligt hovrättens mening att ovanstående uttalanden om bevisfrågan inte utan vidare kan läggas till grund för bedömningen om en gäldenär skall anses vara sambo eller inneboende vid en tillämpning av 15 kap. 6 a § UB. Tvärtom anser hovrätten att man bör utgå från gäldenärens egna uppgifter i detta hänseende, om inte omständigheterna föranleder till annat. Detta gäller särskilt om det finns utredning som visar att gäldenärens inställning i frågan varit densamma under en längre tid.
Med beaktande av det ovan anförda finner hovrätten att K.H. vid bestämmande av förbehållsbelopp enligt 15 kap. 6 a § UB skall anses som ensamstående. Vid sådant förhållande saknar, såvitt är känt i målet, K.H. inkomster som kan disponeras för införsel.