RH 2005:5

Sedan G.H. via Internet beställt sammanlagt trettio flaskor vin av en spansk vinfirma har vinpartiet transporterats från Bremen till Sverige med anlitande av ett självständigt transportföretag. Vid införseln till Sverige den 23 juni 2004 anmäldes vinpartiet inte till tullbehandling utan anmälan till Tullverket gjordes av speditören den 28 juni 2004. Vinet togs sedan i beslag den 29 juni 2004.

G.H. begärde rättens prövning av beslaget.

Malmö tingsrätt (2004-12-01, chefsrådmannen Johan Hansson) anförde att tillräckligt skäl att häva beslaget inte framkommit och fastställde beslaget.

G.H. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att beslaget skulle hävas. Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2005-03-23, hovrättslagmannen Martin Borgeke, hovrättsrådet Hanserik Romeling och hovrättsassessorn Pontus Woxner, referent) ändrade tingsrättens beslut och hävde beslaget.

I beslutet redovisade hovrätten parternas talan enligt följande.

G.H: Artikel 28 i fördraget om upprättande av den europeiska gemenskapen är tillämplig. I denna artikel anges att kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsländerna. Rättspraxis utvisar att nationella regler som försvårar handeln mellan medlemsländerna är att anse som kvantitativa restriktioner. Den svenska lagstiftningen, enligt vilken privatinförsel av alkohol är tillåten endast vid resandes egen införsel, står i strid med fördragets artikel 28. Åtgärder grundade på fördragets artikel 30 under åberopande av folkhälsoskäl kan inte motivera de svenska importrestriktionerna. Vid en bedömning av skyddssyftet jämfört med deras betydelse som handelshinder framstår de svenska införselreglerna i alkohollagen som oproportionerliga. De skall därför inte tillämpas. Skyddet för folkhälsan påverkas inte av den införsel av alkohol som företagits i aktuellt fall. Mängden införd alkohol är mycket begränsad och alkoholen är avsedd för G.H:s och hans familjs privata bruk. Den egenkontroll som vinfirman bedriver garanterar också att införseln sker på ett ansvarsfullt sätt. - Tingsrätten har heller inte utsatt tidpunkt inom vilken åtal skall vara väckt enligt 27 kap. 7 § rättegångsbalken. Regeln förutsätter inte för sin tillämplighet att den som är ägare av det beslagtagna partiet är misstänkt för brott mot smugglingslagen. Avsaknaden av sådan tidpunkt jämfört med åklagarens uttalade avsikt att inte vidta ytterligare utredningsåtgärder innan av Högsta domstolen begärt förhandsavgörande i dess mål B 712-03 inkommit från EG-domstolen, medför att beslaget kan komma att bestå under lång tid. Situationen är otillfredsställande för G.H. (jämför artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). Avvaktan på domslut i annan rättegång utgör inte skäl till att prövning inte skall ske i förevarande fall.

Åklagaren: Enligt 4 kap. 2 § alkohollagen får vin endast i vissa reglerade undantagsfall föras in till landet utan särskilt tillstånd. Inget sådant undantagsfall föreligger i detta ärende. Införseln av alkoholen har alltså inte varit tillåten, vilket innebär att smugglingslagen blir tillämplig. G.H. är dock för närvarande inte misstänkt för brott mot smugglingslagen, då uppsåt eller grov oaktsamhet från hans sida inte kan antas föreligga. Grunden för beslaget är att alkoholen objektivt sett varit föremål för brott mot smugglingslagen. - Ytterligare utredningsåtgärder kommer inte att vidtas förrän Högsta domstolen meddelat dom eller beslut i mål B 712-03, där det har begärts förhandsbesked från EG-domstolen. På grund härav kan åklagaren inte ange någon tid för åtals väckande eller yrkande om förverkande.

Hovrättens bedömning

I 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen stadgas som huvudregel att vin får föras in till landet endast av detaljhandelsbolaget eller av den som har partihandelstillstånd. Enligt lagrummets andra stycke har privatpersoner därutöver rätt att under vissa omständigheter föra in vin för privat bruk. Närmast tillämpligt på den sortens inköp som har företagits av G.H. är punkt 2, vari stadgas bl.a. att vin får föras in av resande som har fyllt tjugo år eller av person, som utför arbete på transportmedel och som har uppnått nämnda ålder, för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk.

Av det aktuella lagrummet följer att privatimport av vin via postorder, internethandel eller annan distansförsäljning över Sveriges gränser inte är tillåten såvida importören inte själv följer med transporten. G.H. har inte personligen följt med den aktuella transporten och införseln av det ifrågavarande vinpartiet har således inte varit tillåten enligt 4 kap. 2 § alkohollagen.

Enligt 3 § lagen om straff för smuggling skall den som, i samband med införsel till landet av en vara som omfattas av ett särskilt föreskrivet förbud mot eller villkor för införsel, uppsåtligen bryter mot förbudet eller villkoret genom att underlåta att anmäla varan till tullbehandling, dömas för smuggling. Gärningen är straffbar även om den sker av grov oaktsamhet. Enligt 16 § första stycket 1 smugglingslagen skall vara som varit föremål för brott enligt lagen förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. Även om åklagaren inte har angett någon viss person som misstänkt - och dessutom uttryckligen angett att G.H. för närvarande inte är misstänkt för sådant brott - kan det skäligen antas att brott mot smugglingslagen föreligger avseende införseln av det ifrågavarande vinpartiet. Något hinder mot att förklara vinpartiet förverkat hos annan än den som döms för ett sådant brott föreligger inte.

Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken må föremål tas i beslag bl.a. om föremålet skäligen kan antas vara förverkat på grund av brott. Åklagarens talan får förstås på så sätt att hon gör gällande att det införda vinpartiet skäligen kan antas vara förverkat på grund av brott mot smugglingslagen.

Av det i föregående stycke angivna lagrummet framgår vidare att beslag får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (den s.k. proportionalitetsprincipen).

Rätten skall när den förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag, om inte åtal redan har väckts, enligt 27 kap. 7 § rättegångsbalken bestämma den tid inom vilken åtal skall väckas. Regeln är absolut och någon möjlighet för domstolen att låta bli att bestämma tiden för åtals väckande finns inte. Någon sådan frist har emellertid inte angetts i tingsrättens beslut. Denna brist kan dock utan olägenhet avhjälpas genom att en sådan frist i förekommande fall bestäms av hovrätten. De allmänna reglerna om möjlighet att begära förlängd tid för att väcka åtal blir i så fall tillämpliga.

Åklagaren har som förklaring till att någon tid för åtals väckande, eller för talan om förverkande, inte kan anges anfört att ytterligare utredningsåtgärder inte kommer att vidtas förrän Högsta domstolen meddelat dom eller beslut i domstolens mål B 712-03, där förhandsbesked har begärts från EG-domstolen. Begäran avser frågan, huruvida det svenska principiella förbudet för en privatperson att själv importera alkoholdrycker i annat fall än då han själv medföljer transporten som resande står i överensstämmelse med EG-fördraget. Frågan har ännu inte blivit avgjord i EG-domstolen, och något avgörande torde knappast vara att vänta under år 2005.

Prövningen av beslaget aktualiserar således även frågan, vilket G.H. också gjort gällande, om den svenska lagstiftningen i nu aktuellt avseende står i överensstämmelse med EG-rätten. Kommissionen för den Europeiska Gemenskapen har i sitt skriftliga yttrande den 13 juli 2004 till EG-domstolen i målet om förhandsbesked föreslagit att domstolen skall fatta beslut av innebörd att det svenska förbudet enligt ovan står i strid med artikel 28 i EG-fördraget, att förbudet inte är motiverat för att skydda människors hälsa och liv och att förbudet i vart fall är oproportionellt och inte nödvändigt för att skydda folkhälsan. I ett lagakraftvunnet avgörande från denna hovrätt (dom 2003-05-27 i mål B 194-99) ogillades ett åtal för varusmuggling av ca 19 liter spritdrycker som en person inköpt i Spanien och sedan skickat hem med anlitande av ett transportföretag utan att anmäla godset till tullmyndigheten. Hovrätten ansåg att det närmast undantagslösa förbudet för privatpersoner att införa alkoholdrycker till Sverige annat än i samband med personlig inresa, måste anses oproportionerligt i EG-rättslig mening när intresset att skydda folkhälsan ställs mot förbudets betydelse som handelshinder. Rättsläget när det gäller frågan, om de svenska införselreglerna står i överensstämmelse med EG-rätten, får således betraktas som i betydande mån oklart. Enligt hovrättens mening finns det skäl som talar för att införselreglerna inte kommer att anses vara förenliga med gemenskapsrätten. Det får därför i nuläget betraktas som tveksamt om det aktuella vinpartiet slutligen kommer att förklaras förverkat.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till den inställning åklagaren angett framstår det som att beslaget av vinet kan förväntas bli bestående under lång tid. Vid den avslutande prövning enligt proportionalitetsprincipen som hovrätten har att göra finner hovrätten, att skälen för beslag av det aktuella vinpartiet inte uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för G.H. Beslaget skall därför hävas.

Målnummer Ö 107-05