NJA 2004 s. 137
I mål om förverkande av alkohol på grund av införsel i strid mot det s.k. privatimportförbudet i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738) har beslutats att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.
Göteborgs tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Göteborgs tingsrätt talan mot 52 personer med yrkande att 720 kartonger, var och en innehållande 6 flaskor vin, sammanlagt 3 240 liter, skulle förverkas enligt 16 § 1 lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Vinet, som kom från Spanien, hade tagits i beslag i Göteborg. Det hade förts in i Sverige över Malmö utan att anmälan till tullen hade gjorts. Svarandena hade av befraktaren angetts som slutmottagare av angivna kvantiteter av vinet.
Åklagaren anförde till grund för sin talan:
Genom annonsering på en svenskspråkig dansk hemsida har privatpersoner erbjudits beställa vin från Spanien på postorder. Huvudparten av här beslagtaget vin har beställts därifrån av angivna motparter; övrigt vin har beställts direkt från producenten. Frakten av vinet har beställts via en annan hemsida. Betalning för beställningen och transporten har erlagts till två svenska postgironummer.
Vinet har införts till Sverige per lastbil via Malmö i början av juni 2001. Det har därefter vidaresänts till Göteborg där det tagits i beslag. Vid införseln medförde chauffören inget ledsagardokument, endast CMR-handling. Vinet har inte heller anmälts till tullen, varken vid införseln eller på annat sätt.
Verksamheten har organiserats av okända personer som också uppburit betalning för transporten och förmedling av tjänsten.
Enligt 4 kap. 2 § alkohollagen får vin (och sprit och starköl) alls inte införas till landet utan särskilt tillstånd, bortsett från särskilt reglerade undantag. Den så kallade resandeinförseln är ett sådant undantag men kräver att ägaren–innehavaren själv för alkoholen över gränsen. I övrigt är alltså införsel förbjuden. Någon laglig möjlighet för tillståndsmyndigheten att undantagsvis meddela tillstånd finns inte. Om beställarna sökt tillstånd till privat postorderinförsel hade ansökan alltså inte lagligen kunnat bifallas. Straff för olovlig införsel m.m. är stadgat i smugglingslagen (se alkohollagen 10 kap. 10 §).
Vinet har alltså utan tillstånd förts över gränsen varför ett smugglingsbrott, objektivt sett, föreligger. Vinet skall alltså förverkas med mindre ett förverkande skulle vara uppenbart oskäligt.
De svarande som yttrade sig i målet bestred bifall till åklagarens talan.
En svarande, U.M., förklarade sig inte ha beställt någon del av det beslagtagna vinet.
Tio av svarandena anförde följande: Med leveransen följde av oss utfärdade handlingar, avsedda att uppvisas i tullen. I handlingarna intygades att införseln skedde å våra vägnar, att vi samtliga är över 20 år och att varorna var avsedda enbart för personligt bruk. Vår strävan har varit att helt i enlighet med EU:s regler och med stöd av nämnda dokument lagligt och öppet föra in varorna i landet. Av praktiska skäl har vi anlitat en transportfirma, något som vi med stöd av expertis på området utgått från var lagligt. Om vi haft kännedom om att tillvägagångssättet var olagligt hade vi valt att själva hämta vinet och personligen föra det över gränsen. – Mot bakgrund av den oklarhet som råder vad gäller EU:s regler och svensk lagstiftning framstår det som orimligt att förverka vinet.
En svarande, K.R., anförde: Genom medlemskapet i EU har Sverige förbundit sig att följa EU:s lagar och förordningar inklusive de som antagits före Sveriges inträde i EU. I händelse av olikheter i lagstiftningen skall den nationella lagstiftningen vika i förhållande till EU:s direktiv och tolkningar. Den nya alkohollagen är en lagstiftning som försöker ställa åt sidan EU:s fundamentala rättigheter i avsikt att ge skydd åt det svenska vin- och spritmonopolet. 4 kap. 2 § alkohollagen bryter mot EU-fördragets artikel 30 som fastställer att ”kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna”. De begränsningar av artikeln som anges i artikel 36 är inte tillämpliga i vårt fall. – För privatimport av vin och sprit för personligt bruk skall skatt och avgifter erläggas endast till det land där varorna frisläppts för konsumtion (i vårt fall Spanien). För ledning huruvida en leverans skall betraktas som kommersiell eller privat har EG nämnt en ungefärlig mängdsiffra som för vin är 90 liter. I vårt fall har ett från säljaren helt fristående bolag (Kelands Holdings) transporterat vinet till Sverige på vår begäran och order. Vi har således själva transporterat vårt vin hem till Sverige. Då vinet uteslutande är avsett för privatkonsumtion skall vinet inte följas av ledsagardokument. Hanteringen har alltså skett i överensstämmelse med gällande EU-rätt och något brott har därför inte begåtts.
Sex svarande anförde: Vi har utgått från att transportören har haft de dokument som krävs och att han fullgjort sina skyldigheter vid införseln till Sverige. Eftersom vi handlat i god tro bör vinet återlämnas.
Tre svarande anförde: Vi har utgått från att transportören skulle avisera vinet vid gränsen på föreskrivet sätt. – De svenska reglerna är oförenliga med Romfördragets artikel 28 och 30, liksom med senare EU- dokument som föreskriver fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer inom EU. När så är fallet, skall EU-reglerna ersätta medlemsstaternas inhemska regler. En förutsättning för den fria rörligheten för alkoholhaltiga drycker är att skatt erläggs där köpet av dessa varor äger rum. Vi erlade skatt för vinet när vi köpte det i Spanien och är således inte skyldiga att betala skatt eller tull när vinet förs in i Sverige. Vi har inhandlat vinet för privatbruk. Konsumtionen av vinet kan omöjligt inverka på ”allmän moral och hälsa”. Det är uppenbart oskäligt att förverka vinet på grund av transportörens uraktlåtenhet att avisera lasten vid den svenska tullgränsen. – Den möjlighet som EG-fördragets artikel 36 ger medlemsstater att begränsa den här aktuella typen av import kan inte åberopas. För att denna artikel skall kunna åberopas måste en prövning ha skett av i vilken utsträckning den aktuella importen utgör en fara för folkhälsan eller om den påverkar något annat intresse. Någon sådan prövning har inte skett i detta ärende. Eftersom vinet importeras för privatbruk kan någon risk för allmän moral och hälsa inte anses föreligga.
Svaranden A.K. anförde: Det är inte fråga om någon privatimport av vin utan om en present och sådana får skickas mellan EU-länderna enligt EU- reglerna. Vinet är alltså inte inköpt kollektivt även om transporten har skett med samma transportfirma.
Svarandena åberopade till stöd för sin argumentering ett flertal utlåtanden och artiklar.
Domskäl
Tingsrätten (chefsrådmannen Anders Stendahl) anförde i dom den 3 januari 2002:
Domskäl
Av utredningen framgår att vinet inköpts via Internet. Det är alltså inte fråga om en sådan resandeinförsel, som enligt 4 kap. 2 § alkohollagen är tillåten i vissa fall. Svarandena har i samband med köpet utfärdat en fullmakt för Kelands Holdings Ltd ”Vingården”. Fullmakten innefattade rätt för företaget att ombesörja beställning och betalning av frakt för de varor som fullmaktsgivaren hade köpt från annat EU-land. Vidare sägs i fullmakten: ”I och med undertecknande av denna fullmakt garanterar jag att jag har fyllt 20 år och att de varor som jag köper är för mitt privata bruk”.
Någon av U.M. undertecknad fullmakt finns inte i förundersökningen.
Beträffande övriga svarande – alltså även A.K., som i tingsrätten hävdat att vinet var avsett som gåva – anser sig tingsrätten med hänsyn till formuleringen av fullmakterna kunna utgå från att vinet var avsett för personligt bruk.
Direktförsäljning av vin från annat land till privatperson för konsumtion (s.k. distansförsäljning) är inte tillåten enligt svensk rätt. Sådan försäljning får ske endast genom Systembolagets försorg enligt de regler som gäller för den s.k. privatimporten. Vinet har alltså förts in olovligt till Sverige.
Påföljder för olovlig införsel av alkoholdrycker finns i lagen om straff för smuggling. Enligt 16 § nämnda lag skall en vara som varit föremål för brott enligt lagen förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. Enligt tingsrättens mening föreligger inte några omständigheter som kan föranleda avsteg från huvudregeln. En tillämpning av svensk rätt föranleder alltså att förverkandeyrkandet skall bifallas.
I målet har emellertid satts i fråga, om inte den svenska rätten står i strid med EG-rätten. Skulle så vara fallet, skall i stället de EG- rättsliga principerna gälla.
Vid sin uppföljning av det s.k. F-målet beslutade Europeiska kommissionen att till Sveriges regering enligt artikel 169 i EG- fördraget överlämna en s.k. formell underrättelse om hinder mot import av spritdrycker, vin och starköl till Sverige. I underrättelsen gjorde kommissionen gällande att vissa villkor och krav i den svenska lagstiftningen stod i strid med artikel 30–36 i fördraget. Några krav om ändring av reglerna för distansförsäljning framfördes dock inte av kommissionen. I den översyn av alkohollagstiftningen, som därefter gjorts från svensk sida, diskuterades ändock, om förbudet skulle behållas (prop. 1998/99:134 s. 106).
Farhågor uttalades därvid för att distansförsäljningen, om den skulle tillåtas, skulle bli mycket omfattande och utvecklas till att bli ett realistiskt alternativ till inköp på Systembolaget. Detta skulle skapa betydande svårigheter med ålderskontroll, skatteuttag, postorderförsäljning inom landet m.m. En ny kanal för försäljning av alkoholdrycker skulle öppnas vid sidan av detaljhandelsmonopolet och restaurangernas servering. Detta skulle undergräva den alkoholpolitiska regleringen och på sikt göra det svårt att upprätthålla detaljhandelsmonopolet, vilket Sverige starkt slagit vakt om. På dessa skäl fann man inte skäl att ändra regeln om förbud mot distansförsäljning.
Man har alltså i lagstiftningssammanhang från svensk sida funnit att förbudet mot distansförsäljning inte står i strid med EG-rätten. I rättspraxis (RH 1998:1) har EG-domstolens avgörande i F-målet tolkats så att EG-rätten inte lägger hinder i vägen för ett land att föreskriva en tillståndsplikt för införsel av alkoholdrycker, om syftet med denna är det som Sverige angav inför domstolen (att skydda människors hälsa från alkoholens skadeverkningar, vilket i Sverige främst sker genom upprätthållande av detaljhandelsmonopolet och prispolitiken). Enligt tingsrättens mening strider inte förbudet mot distansförsäljning mot EG- rätten.
Åklagarens talan skall därför, med nedan nämnt undantag, bifallas.
U.M. berörs enligt vad han uppgivit inte av åklagarens yrkande, eftersom han inte köpt något av det vin, som tagits i beslag. Påståendet vinner stöd av den omständigheten att han, såvitt framkommit, inte utfärdat någon fullmakt till Kelands Holdings Ltd. Talan mot U.M. kan därför inte bifallas. Det är okänt vem som är ägare till det vin, som enligt åklagaren inköpts av U.M. Talan skall då prövas i den ordning som gäller när ägaren till i beslag taget gods är okänd. I avbidan på att en sådan prövning kommer till stånd skall beslaget avseende denna kvantitet vin bestå.
Domslut
Domslut
Tingsrätten förklarade i beslag tagna kartonger med vin förverkade utom såvitt avsåg U.M.
Hovrätten för Västra Sverige
Tolv av svarandena, däribland K.R. och A.K., överklagade i Hovrätten för Västra Sverige och yrkade att hovrätten skulle ogilla åklagarens yrkande om förverkande och förklara beslaget hävt.
Åklagaren bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättspresidenten Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Kent Jönsson och tf. hovrättsassessorn Åsa Eliasson, referent) anförde i dom den 20 januari 2003:
Hovrättens domskäl
Hovrätten har hållit huvudförhandling i målet.
Det antecknas att EU-kommissionen genom kommissionären Frits Bolkestein den 22 oktober 2002 tillställde Sveriges regering en formell underrättelse angående vissa frågor om svensk alkohollagstiftning. Underrättelsen har åberopats som skriftlig bevisning av klagandena. Sveriges regering har därefter den 16 december 2002 besvarat underrättelsen. Åklagaren har åberopat Sveriges svarsyttrande som skriftlig bevisning. Parterna har även åberopat annan skriftlig bevisning. Vittnesförhör har på (K.R:s m.fl.) begäran hållits med sakkunniga vittnet professorn Erik Nerep.
I EU-kommissionens formella underrättelse av den 22 oktober 2002 anförs bl.a. följande. Även om Systembolaget har beviljats detaljhandelsmonopol för försäljning av vin, starköl och spritdrycker till enskilda, utgör ett förbud för enskildas införsel av alkohol för eget bruk från andra medlemsstater en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion och strider mot artikel 28 i EG-fördraget. Ett förbud mot privat införsel av alkohol för att skydda människors hälsa mot alkoholens skadliga verkningar är inte hållbart. EG-domstolen har i mål C-189/95, åklagaren mot H.F., REG 1997 (nedan F-målet) inte fastslagit att Sverige är berättigat att förbjuda eller förhindra privat införsel av alkohol från andra medlemsstater.
I Sveriges svarsyttrande till EU-kommissionen av den 16 december 2002 anförs bl.a. följande. Det finns inget förbud för enskilda att beställa alkohol från andra länder och få den transporterad till sig i Sverige. Systembolaget tillhandahåller sådan service. I F-målet prövade EG- domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmonopolet, dvs. Systembolaget Aktiebolag, och dess funktionssätt mot artikel 37 i EG-fördraget (nu artikel 31). Sammanfattningsvis fann domstolen att detaljhandelsmonopolets kriterier och urvalsmetoder föreföll varken diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnade importerade produkter. Bland de bestämmelser som EG-domstolen uttryckligen beaktade vid prövningen av Systembolagets funktionssätt i förhållande till de krav som ställs i artikel 37 (nu 31) återfinns bl.a. bestämmelserna om Systembolagets privatimport. Enligt Sveriges regering saknas anledning anta att domstolen skulle ha avstått från att rikta invändningar mot dessa bestämmelser, om den funnit grunder för sådana invändningar.
Erik Nerep har vid förhöret med honom i hovrätten uppgett i huvudsak följande. Förbudet i svensk lagstiftning mot distansförsäljning till privatpersoner strider mot EG-rättsliga principer om fri handel. Det föreligger inte proportionalitet mellan införselförbudet och det mål Sveriges regering vill uppnå. EG-domstolen har i sitt avgörande i F-målet, punkterna 71–77, utdömt det svenska tillståndssystemet i alkohollagstiftningen i dess helhet. Att distansförsäljningsförbudet strider mot EG-rätten följer även uttryckligen av vad EU-kommissionären Frits Bolkestein anfört i den formella underrättelsen till Sveriges regering den 22 oktober 2002.
Parterna har i hovrätten utvecklat sin talan enligt följande.
Klagandena
Eftersom åklagaren inte funnit någon att väcka åtal mot, föreligger inget smugglingsbrott varför förverkande inte kan ske. EG-domstolen har i domen i F-målet underkänt Sveriges alkohollagstiftning. Det aktuella förbudet mot privatinförsel strider mot artiklarna 28 och 30 i EG- fördraget.
A.K. har för egen del tillagt: Hans syskon i Österrike gjorde beställningen av vinet sedan han hade upplyst dem om adressen till den aktuella hemsidan. De avsåg att ge honom vinet i födelsedagspresent. Tullen upplyste A.K. om att han själv måste stå som ägare till vinet vid importen. Därför fyllde han i standardfullmakten från Vingården där det anges att han är köpare av vinet.
K.R. m.fl. har i anledning av Sveriges svarsyttrande av den 16 december 2002 till EU-kommissionen anfört: Systembolagets service för import av varor som inte ingår i det ordinarie sortimentet är ett bevis på att ett dolt handelshinder föreligger. Hanteringen är långsam, byråkratiskt omständlig och mycket dyr. EU-kommissionens uppfattning är att svensk lag förbjuder privatinförsel av det i målet aktuella slaget. Ett sådant förbud utgör ett handelshinder och är därför oförenligt med artikel 28. Förbudet kan inte heller undantas enligt artikel 30 av exempelvis alkoholpolitiska skäl, eftersom varorna tillhandahålls av Systembolaget utan annan begränsning än åldersgränsen. En kontroll av ålder kan utövas av tullmyndigheterna. Enligt rättspraxis beträffande artikel 28 gäller generellt att ett handelshinder inte kan undantas med hänvisning t.ex. till behovet att skydda människors hälsa, om den vara som anses skadlig för hälsan tillhandahålls i princip fritt i importlandet. Det kvarstående behovet av att kontrollera konsumentens ålder kan inte ensamt motivera eller ursäkta handelshindret, när detta behov kan tillgodoses på annat, mindre ingripande sätt. Privatinförselförbudet står alltså inte i proportion till intresset av att tillgodose sagda kontrollbehov. Sveriges regerings svarsskrivelse uppehåller sig huvudsakligen vid distansförsäljning. Med sådan försäljning menas enligt 15 § alkoholskattelagen import av vara från annat EU-land, när säljaren eller annan för säljarens räkning svarar för transporten till Sverige. I det förevarande målet är emellertid fråga om annat än distansförsäljning. Målet gäller primärt privat införsel utan att transporten föranstaltas av säljaren. Den privata införseln i fråga sker genom i förhållande till säljaren oberoende mellanhänder, som erhållit uppdraget av de enskilda i Sverige. Det är sistnämnda privatinförsel som är föremål för EU-kommissionens formella underrättelse av den 22 oktober 2002.
Åklagaren
Genom EG-domstolens dom i F-målet fastslogs att Sveriges dåvarande tillståndssystem för partihandel stred mot EG-fördraget. Domstolen uttalade sig inte om att de nationella bestämmelserna om alkoholdrycker överhuvudtaget stred mot EG-fördraget. Förbudet mot distansförsäljning är en tillåten reglering, eftersom EG-rätten inte hindrar importrestriktioner om syftet är att skydda en i sig försvarbar alkoholpolitik. Svensk alkoholpolitik går ut på att begränsa den totala alkoholkonsumtionen, minska missbruket och motverka alkoholskador genom att begränsa alkoholens tillgänglighet. Detta kommer till uttryck bl.a. genom att det finns begränsningar i fråga om rätten att från annat land föra in alkoholdrycker. Om distansförsäljning tilläts, skulle bl.a. ålderskontroll och skatteuttag försvåras. Alkoholmonopolet skulle undergrävas och på sikt bli mycket svårt att upprätthålla. Den svenska importrestriktionen innefattar inte någon diskriminering av utländska tillverkare eller mellanhänder eftersom det står fritt för vuxna personer att genom Systembolaget för privat bruk importera vilken alkoholdryck man behagar.
A.K:s invändning om att han skulle få vinet i gåva bör lämnas utan avseende eftersom han enligt uppgift i förundersökningen har utgett sig vara köpare.
Hovrättens bedömning
På sätt tingsrätten funnit anser hovrätten att vinet har förts in i strid mot alkohollagen och att ett förverkande därför i och för sig kan ske med tillämpning av 16 § lagen om straff för smuggling. Vidare finner hovrätten att A.K., på grund av vad han själv uppgett och genom vad som framgår av förundersökningen, får anses ha agerat som köpare av vinet. För det fall det aktuella införselförbudet inte strider mot EG-rätten skall således förverkande ske i förhållande till samtliga klagande i enlighet med åklagarens yrkande.
I fråga om de i målet tillämpliga lagrummens förenlighet med EG- rätten gör hovrätten följande bedömning.
I domen i F-målet konstaterade EG-domstolen bland annat att artikel 37 (numera artikel 31) i EG-fördraget inte utgjorde hinder för sådana nationella bestämmelser om ett statligt detaljhandelsmonopol för alkoholdrycker och dess funktionssätt som avsågs i begäran om förhandsavgörande (dvs. det svenska Systembolaget). Domstolen konstaterade vidare att Systembolagets kriterier och urvalsmetoder varken föreföll vara diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnade importerade produkter. EG-domstolen övergick därefter till att undersöka om andra nationella bestämmelser, vilka inte rörde monopolets funktionssätt även om de påverkade detta, var otillåtna, nämligen det förhållandet att regleringen avseende att rätten att importera alkoholdrycker var förbehållen aktörer med tillverknings- eller partihandelstillstånd. Domstolen konstaterade att artiklarna 30 och 36 i fördraget (nuvarande artiklarna 28 och 30) utgjorde hinder för nationella bestämmelser varigenom rätten att importera alkoholdrycker var förbehållen aktörer med tillverknings- eller partihandelstillstånd på sådana villkor som föreskrivs i den svenska lagstiftningen. EG- domstolen uttalade sig dock inte om huruvida svensk lag i övrigt avseende privatinförsel av alkohol stod i överensstämmelse med fördraget.
Mot bakgrund av domen i F-målet kan alltså konstateras att EG-domstolen har funnit att Systembolaget och dess funktionssätt står i överensstämmelse med EG-fördraget. Både domen i F-målet och en formell underrättelse från EU-kommissionen av den 5 maj 1998 till Sveriges regering beaktades i förarbetena till lagändringar i alkohollagen. Tillståndssystemet för alkoholimport har därefter förändrats. Distansförsäljningsförbudet avseende privatpersoner bedömdes dock kunna behållas. Det bibehållna förbudet motiverades, enligt uttalanden i förarbetena till lagändringarna i alkohollagen (prop. 1998/99:134 s. 106), med att tillåten distansförsäljning skulle kunna utvecklas till ett realistiskt alternativ till inköp på Systembolaget, vilket skulle kunna leda till betydande svårigheter med ålderskontroll, skatteuttag, postorderförsäljning inom landet m.m. Vidare skulle enligt förarbetena den alkoholpolitiska regleringen undergrävas och på sikt skulle det bli svårt att upprätthålla detaljhandelsmonopolet.
Domen i F-målet ger enligt hovrättens mening inte stöd för en så vidsträckt tolkning som klagandena gör gällande, innebärande att EG- domstolen underkänt den svenska alkohollagens reglering i dess helhet avseende införsel av alkohol. Bestämmelserna om i vilka fall privatinförsel är tillåten enligt alkohollagen är visserligen inte en reglering som direkt rör Systembolagets funktionssätt, vilken reglering godtagits av EG-domstolen, men de påverkar indirekt denna reglering. Mot bakgrund av att reglerna som omgärdar Systembolagets privatimport är så intimt förknippade med de alkoholpolitiska syften som ligger bakom monopolet – bland annat skyddet för folkhälsan – och då dessa regler uppenbarligen skulle kunna åsidosättas om distansförsäljning dessutom tilläts ske direkt till konsumenterna, finner hovrätten att förbudet mot distansförsäljning inte kan anses strida mot EG-rätten. Åklagarens yrkande om förverkande bör således som tingsrätten funnit bifallas. Vad K.R. m.fl. anfört i fråga om att det föreligger en skillnad mellan å ena sidan förbud mot distansförsäljning där leverantören själv sänder varan och å andra sidan förbud mot privatimport där leveransen inte sker av leverantören utan genom oberoende mellanhänder, föranleder ingen annan bedömning.
På grund av det nu anförda bör överklagandet lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut
Hovrätten fastställer tingsrättens dom i överklagad del.
Beslaget skall bestå.
Högsta domstolen
Samtliga klagande i hovrätten utom A.K. överklagade och yrkade att talan om förverkande skulle ogillas.
Riksåklagaren bestred klagandenas yrkanden.
HD beslöt efter föredragning att parterna i målet skulle beredas tillfälle att yttra sig dels beträffande frågan om det för att döma i saken var nödvändigt att inhämta ett förhandsavgörande från EG-domstolen när det gällde det i målet aktuella importförbudets förenlighet med artiklarna 28 och 30 i EG-fördraget, dels över ett vid föredragningen redovisat förslag till begäran om förhandsavgörande.
Klagandena ansåg inte att något förhandsavgörande behövde inhämtas. Riksåklagaren bedömde det däremot som nödvändigt för HD att inhämta ett förhandsavgörande. Han ifrågasatte om inte begäran om förhandsavgörande också borde omfatta frågan om sådana importrestriktioner som var aktuella i målet i första hand skulle prövas med utgångspunkt i artikel 31 i EG-fördraget.
Efter föredragning av målet beslöt HD (justitieråden Munck, Lennander, Victor, Dahllöf och Lindeblad, referent) den 26 mars 2004 att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen enligt artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och att tillställa EG-domstolen följande begäran därom:
Begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
Frågan i målet
Målet gäller frågan om ett antal kartonger med vardera 6 flaskor vin skall förklaras förverkade enligt 16 § första stycket 1 lagen (2000:1225) om straff för smuggling (smugglingslagen). Vinet, som kommit från Spanien, har tagits i beslag i Göteborg. Det har förts in i Sverige via Malmö utan att det anmälts till tullen. Klagandena i målet samt ytterligare ett antal personer är angivna som slutmottagare.
Av utredningen framgår att privatpersoner på en svenskspråkig dansk hemsida erbjudits att beställa vin från Spanien på postorder. Huvuddelen av partiet har beställts där. Övrigt vin har beställts direkt från producenten. Frakten av vinet har beställts av en fristående transportör genom en annan hemsida. Betalning för beställningen och transporten har erlagts till två svenska postgironummer.
Tillämpliga rättsregler
Rätten till införsel av alkohol till Sverige regleras i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). I paragrafens andra stycke anges i vilka fall privat införsel är tillåten. Enligt andra punkten i samma stycke är införsel av alkohol tillåten för resande som fyllt 20 år för eget eller familjens personliga bruk eller som gåva till närstående för dennes eller dennes familjs personliga bruk.
I 2 § finns ingen bestämmelse om rätt till införsel avseende kommersiella försändelser till enskilda. Enligt 5 kap. 5 § skall Systembolaget på begäran anskaffa spritdrycker, vin eller starköl som inte hålls i lager om bolaget inte finner att det finns hinder mot det. Av 10 kap. 10 § framgår att bestämmelser om ansvar för olovlig införsel och utförsel av alkoholdrycker finns i smugglingslagen. Vin som varit föremål för brott enligt smugglingslagen skall enligt 16 § första stycket 1 nämnda lag förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt.
Målets handläggning
(I detta avsnitt redogör HD för tingsrättens avgörande, för parternas yrkanden i hovrätten och för hovrättens dom, varefter HD anför:)
Klagandena har överklagat till HD och yrkar, som de får förstås, bl.a. att yrkandet om förverkande skall ogillas. Riksåklagaren bestrider klagandenas yrkanden.
Klagandena har som grund för sitt överklagande anfört bl.a. att det svenska i målet aktuella importförbudet strider mot artiklarna 28 och 30 i EG-fördraget.
Beträffande frågan om det svenska förbudet mot införsel avseende privatpersoner strider mot EG-rätten på ett sådant sätt att de svenska reglerna inte får tillämpas har Riksåklagaren i sin svarsskrivelse till HD anfört bl.a. följande.
I artikel 28 i EG-fördraget slås fast att kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan skall vara förbjudna mellan medlemsstaterna. Enligt artikel 30 skall innehållet i artikel 28 inte hindra sådana förbud mot eller restriktioner för bl.a. import som grundas på hänsyn till bl.a. intresset av att skydda människors hälsa och liv. Sådana förbud får dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. I artikel 31 anges att statliga handelsmonopol skall anpassas så att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsmonopol föreligger mellan medlemsstaternas medborgare.
I F-målet uttalade EG-domstolen att artikel 31 inte kräver att statliga handelsmonopol avskaffas. Vidare konstaterades att Systembolaget fungerar på ett sådant sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och saluföringsmonopol föreligger mellan medlemsstaternas medborgare. Systembolaget, som syftar till att skydda folkhälsan mot alkoholens skadeverkningar, kunde därför bibehållas.
Av domen i F-målet framgår vidare att artiklarna 28 och 30 utgjorde hinder mot nationella bestämmelser varigenom rätten att importera spritdrycker, vin och starköl var förbehållen aktörer med tillverknings- eller partihandelstillstånd på sådana villkor som föreskrevs i den svenska lagstiftningen. Detta eftersom EG-domstolen ansåg att de svenska reglerna ledde till att import av alkohol från övriga medlemsstater hindrades på grund av fördyringar i form av bl.a. skatter och avgifter för tillstånd. EG-domstolens avgörande ledde till att de aktuella skatterna och avgifterna sänktes genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari 2000.
Enligt Riksåklagarens uppfattning är de svenska reglerna om privatpersoners införsel ett tillåtet undantag enligt artikel 30. Av F-domen framgår att syftet med den svenska alkoholpolitiken, att skydda människors hälsa från alkoholens skadeverkningar, otvivelaktigt är ett av de syften som kan göra ett undantag från artikel 28 befogat. Var och en kan genom Systembolaget för privat bruk importera vilka alkoholdrycker de önskar. Någon diskriminering av utländska tillverkare eller mellanhänder förekommer därför inte. Folkhälsoaspekten synes inte heller kunna tillgodoses genom alternativa åtgärder vilka skulle begränsa handeln i mindre utsträckning.
Skriftväxlingen mellan EU-kommissionen och Sveriges regering
I EU-kommissionens formella underrättelse till Sveriges regering den 22 oktober 2002 anförs bl.a. följande. Även om Systembolaget har beviljats detaljhandelsmonopol för försäljning av vin, starköl och spritdrycker till enskilda, utgör ett förbud för enskildas införsel av alkohol för eget bruk från andra medlemsstater en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ importrestriktion och strider mot artikel 28 i EG- fördraget. Ett förbud mot privat införsel av alkohol för att skydda människors hälsa mot alkoholens skadliga verkningar är inte hållbart. EG-domstolen har i F-målet inte slagit fast att Sverige är berättigat att förbjuda eller förhindra privat införsel av alkohol från andra medlemsstater.
I Sveriges svarsyttrande till EU-kommissionen anförs bl.a. följande. Det finns inget förbud för enskilda att beställa alkohol från andra länder och få den transporterad till sig i Sverige. Systembolaget tillhandahåller sådan service. I F-målet prövade EG-domstolen bestämmelserna om detaljhandelsmonopolet, dvs. Systembolaget, och dess funktionssätt mot artikel 37 i EG-fördraget (nu artikel 31). Sammanfattningsvis fann domstolen att detaljhandelsmonopolets kriterier och urvalsmetoder föreföll varken diskriminerande eller av sådant slag att de missgynnade importerade produkter. Bland de bestämmelser som EG- domstolen uttryckligen beaktade vid prövningen av Systembolagets funktionssätt i förhållande till de krav som ställts i artikel 37 (numera 31) återfinns bl.a. bestämmelserna om Systembolagets privatimport. Enligt Sveriges regering saknas anledning att anta att domstolen skulle ha avstått från att rikta invändningar mot dessa bestämmelser, om den funnit grunder för sådana invändningar.
Under tiden för målets handläggning i HD har EU-kommissionen den 17 oktober 2003 tillställt Sveriges regering en skrivelse med motiverat yttrande till följd av att svensk lag anses strida mot artiklarna 28 och 30 i EG-fördraget då privat import av alkohol för eget bruk till Sverige från andra medlemsländer därigenom hindras. Sverige har besvarat skrivelsen den 12 december 2003. Av Sveriges svar framgår sammanfattningsvis att den svenska regeringen anser att alkohollagens bestämmelser om Systembolagets importservice och skyldighet att på begäran anskaffa alkoholdrycker som inte finns i lager i förening med de bestämmelser som förhindrar privatpersoner att själva importera alkoholdrycker utgör en reglering som rör själva monopolets funktionssätt och att en prövning av det svenska detaljhandelsmonopolets utövande av sin ensamrätt därmed bör ske mot fördragets artikel 31.
Behovet av förhandsavgörande
Mot den angivna bakgrunden har HD funnit det nödvändigt för att döma i saken att inhämta avgörande från EG-domstolen i frågan huruvida det svenska principiella förbudet för en privatperson att själv importera alkoholdrycker i annat fall än då han medföljer transporten som resande står i överensstämmelse med EG-fördraget.
Frågor
HD hemställer om förhandsavgörande beträffande följande frågor rörande tolkningen av artiklarna 28, 30 och 31 i EG-fördraget.
Kan det anses att det nyss angivna importförbudet utgör en del i detaljhandelsmonopolets funktionssätt och att det på den grunden inte hindras av artikel 28 utan skall prövas endast enligt artikel 31?
Om frågan under 1 besvaras jakande, är importförbudet i så fall förenligt med de villkor för statliga handelsmonopol som anges i artikel 31?
Om frågan under 1 besvaras nekande, skall artikel 28 i EG-fördraget tolkas så, att den i princip utgör hinder för det aktuella importförbudet trots den skyldighet för Systembolaget som föreligger att på begäran anskaffa alkoholdrycker som inte finns i lager?
Om frågan under 3 besvaras jakande, kan ett sådant importförbud då anses befogat och proportionellt för att skydda människors hälsa och liv?
Till sin begäran fogade HD kopior av samtliga handlingar i HD:s akt, underinstansernas avgöranden, kopior av författningstext och andra nationella handlingar, vartill hänvisades i HD:s begäran, samt kopia av Kommissionens formella underrättelse och motiverade yttrande.
HD:s beslut meddelat: den 26 mars 2004.
Mål nr: B 712-03.
Lagrum: 4 kap. 2 § och 10 kap. 10 §alkohollagen (1994:1738), 16 § 1 st. 1 lagen (2000:1225) om straff för smuggling samt artiklarna 28, 30, 31 och 234 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.