RH 2006:3
Fråga om narkotikabrott skulle anses som ringa.
Stockholms tingsrätt
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å C.J. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) under påstående att C.J. den 7 november 2004 i Stockholm dels olovligen överlåtit cannabis, dels olovligen brukat cannabis som är narkotika.
C.J. erkände gärningen. Närmare hörd över åtalet uppgav C.J. följande. Han köpte för 100 kr en cigarett av en kompis i närheten av Farsta. Cigaretten var färdigblandad och innehöll cannabis och tobak. Han rökte cigaretten i Kungsträdgården, där han bjöd en vän som var med honom att också röka. Han hade druckit öl vid tillfället. De gick sedan in på Berns. Han har rökt en liknande cigarett en gång tidigare, men det var länge sedan.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Annalise Detthoff) anförde i dom den 31 maj 2005:
C.J:s erkännande stöds av utredningen i målet, vad gäller olovligt brukande särskilt av ett av åklagaren som skriftlig bevisning åberopat analysbesked. Åtalet är därmed styrkt. Brottet är att hänföra till 1 § narkotikastrafflagen.
Narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen är ett brott som ofta, på grund av brottets art, följs av ett fängelsestraff, om inte särskilda skäl för annat påföljdsval föreligger. Straffvärdet av förevarande brottslighet är dock inte alltför högt. Detta sammanställt med omständigheterna att C.J. inte tidigare är dömd och att han lever under ordnade förhållanden föranleder tingsrätten att bestämma påföljden till villkorlig dom i förening med ett bötesstraff.
Tingsrätten dömde C.J. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen till villkorlig dom och 50 dagsböter.
Svea hovrätt
C.J. överklagade domen i Svea hovrätt. Han yrkade att gärningen skulle rubriceras som ringa narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen och att påföljden skulle bestämmas till enbart böter.
Åklagaren bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Lars Hesser och Omi Mohammar, referent, och adj. ledamoten kammaråklagaren Anders Midby samt två nämndemän) anförde i dom den 23 januari 2006:
Utredningen här ger inte anledning att göra någon annan bedömning i skuldfrågan än den tingsrätten har gjort. Åtalet är således styrkt.
Beträffande brottsrubriceringen gör hovrätten följande bedömning.
Det är ostridigt att den mängd cannabis C.J. innehaft och överlåtit delar av varit av mindre omfattning.
Sett enbart till omfattningen av C.J:s innehav och vilken typ av narkotika det avsett skulle narkotikabrottet uppenbarligen ha varit att anse som ringa. I praxis anses gränsen mellan ringa brott och brott av normalgraden vid innehav av cannabis gå vid knappt 50 gram.
Frågan är om brottets rubricering förändras av den omständigheten att C.J. även låtit en kamrat röka delar av cigaretten, vilket i sig utgör en överlåtelse av narkotika.
Har narkotika överlåtits eller innehafts i överlåtelsesyfte är tillämpning av ringa brott normalt sett utesluten. Frågan om undantag härifrån har berörts i samband med ändringar i narkotikastrafflagen varvid uttalats att endast enstaka överlåtelser av mycket små mängder cannabisharts eller dylikt inom en sluten krets missbrukare skulle kunna vara att anse som ringa brott (se prop. 1992/93:142 s. 17). Förarbetena utesluter således inte möjligheten att även vid överlåtelse av narkotika rubricera brottet som ringa, låt vara att utrymmet härför är ytterst begränsat.
I förevarande fall har överlåtelsen såvitt visats skett genom att C.J. låtit kamraten få röka på cigaretten och de har alltså därigenom kommit att dela på den. Det rör sig inte om en försäljningssituation utan enligt hovrättens mening mer om gemensamt bruk av en ringa mängd cannabis, som dock innefattar en mindre allvarlig typ av överlåtelse.
Hovrätten finner sammantaget att omständigheterna i målet är sådana att narkotikabrottet kan anses som ringa och att påföljden därför bör bestämmas till böter.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att C.J. döms enligt 2 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott, som är att anse som ringa, till 60 dagsböter.
Hovrättens dom meddelad: den 23 januari 2006.
Mål nr: B 5195-05
Lagrum: 1 och 2 §§narkotikastrafflagen (1968:64).
Litteratur: Prop. 1992/93:142 s. 17.