RH 2006:67

BAKGRUND

M.R. tecknade den 25 februari 1998 ett mobiltelefonabonnemang med Telia Nära Aktiebolag (Telia). Enligt abonnemangsvillkoren var samtalskostnaden sex kr per minut helgfri måndag till fredag kl. 08.00 till kl. 18.00 och två kr per minut under övrig tid. Kostnaden för abonnemanget var 150 kr i månaden. Telia beslutade att ändra villkoren från och med den 1 oktober 1999 på så sätt att tiden för samtalskostnaden sex kronor per minut utsträcktes till att gälla från kl. 07.00 till kl. 19.00 samtidigt som abonnemangskostnaden per månad sänktes till 95 kr.

Enligt avtalsvillkoren hade Telia rätt att ensidigt genomföra en sådan villkorsändring under vissa förutsättningar. Dessa framgår av avsnitt 14 i de till avtalet fogade Telias Allmänna villkor för mobiltelefonabonnemang gällande fr.o.m. den 1 januari 1996 (Telias allmänna villkor). Det åberopade avsnittet har följande lydelse.

14 Villkorsändring

14.1 Telia äger rätt att ändra dessa allmänna villkor samt särskilda villkor tidigast tre månader efter det att meddelande om ändring gjorts allmänt tillgänglig. Pris eller avgift för abonnemang eller samtal som gäller för de olika abonnemangsformerna och tjänsterna får ändras tidigast en månad efter det att meddelande om ändringen gjorts allmänt tillgänglig. Övriga priser och avgifter får vid varje tid ändras genom att ändringen införes i prislista.

M.R. har hävdat att han tecknade avtalet som konsument. Telia har förklarat att bolaget varken kan vitsorda eller bestrida detta påstående. M.R. sade upp sitt abonnemang att upphöra den 9 juni 2000.

Parterna har hänvisat till artikel 3 punkterna 1 och 3 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29) och till en lista (listan) över villkor som enligt direktivet kan anses oskäliga. Listan finns i en bilaga till direktivet.

Artikel 3 punkten 1 i direktivet har följande lydelse:

1. Ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling skall anses vara oskäligt om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet till nackdel för konsumenten.

Artikel 3 punkten 3 i direktivet har följande lydelse.

3. Bilagan innehåller en vägledande, inte uttömmande lista på villkor som kan anses oskäliga.

Ingressen till avsnitt 1 i bilagan och texten till punkterna j och k i det avsnittet har följande lydelse.

1. Avtalsvillkor vars mål eller konsekvens är följande:

j) att tillåta näringsidkaren att ensidigt ändra villkoren utan något giltigt skäl som anges i avtalet,

k) att tillåta näringsidkaren att ensidigt och utan skäl ändra någon egenskap hos den vara eller tjänst som skall levereras,

Punkten 2 b andra stycket i bilagan har följande lydelse.

j hindrar inte heller att en näringsidkare förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal som har träffats på obestämd tid, förutsatt att han förpliktas att underrätta konsumenten med rimligt varsel och att denne kan säga upp avtalet.

YRKANDEN

M.R. yrkade att tingsrätten skulle fastställa att hans abonnemangsavtal för visst telefonnummer hos Telia innebar att samtalsavgiften sex kr per minut gällde endast helgfri måndag till fredag klockan 08.00 till klockan 18.00, i andra hand att den nya avgiften fick tillämpas tidigast den 15 april 2000.

Telia bestred M.R:s talan på så sätt att Telia yrkade att den tidigare samtalsavgiften skulle tillämpas till och med den 4 november 1999, i andra hand till och med den 28 januari 2000 och i vart fall inte längre än till och med den 14 april 2000.

Som förklaring till de tider som angavs i Telias inställning anförde bolaget: Meddelande om villkorsändringen gjordes allmänt tillgångligt genom information i kundtidningen Calling nr 3, som distribuerades till samtliga abonnenter på uppgivna adresser senast den 5 oktober 1999. Det innebär att meddelande om villkorsändringen var allmänt tillgängligt från och med den 5 oktober 1999. Telia har alltså genomfört prisändringen i den ordning som föreskrivs i punkten 14.1 i Telias allmänna villkor så att ändringen trätt i kraft senast den 5 november 1999. M.R. kände till prisändringen när han upprättade sin stämningsansökan den 29 december 1999, med följd att ändringen i andra hand kan göras gällande mot honom från den 29 januari 2000.

Parterna var ense om att meddelandet om villkorsändringen var allmänt tillgängligt den 15 mars 2000 till följd av information i Calling nr 5. Enligt Telia innebär informationen i Calling nr 5 att prisändringen i vart fall skall anses ha trätt i kraft den 15 april 2000.

PARTERNAS GRUNDER

M.R. anförde till stöd för sitt yrkande att avtalsvillkoret under punkten 14.1 andra meningen i Telias allmänna villkor skulle lämnas utan avseende därför att det var oskäligt. (Pris eller avgift för abonnemang eller samtal som gäller för de olika abonnemangsformerna och tjänsterna får ändras tidigast en månad efter det att meddelande om ändringen gjorts allmänt tillgänglig.)

M.R. gjorde gällande att inte heller punkten 14.1 första meningen i Telias allmänna villkor kunde tillämpas och påstod att det avtalsvillkoret också var oskäligt. (Telia äger rätt att ändra dessa allmänna villkor samt särskilda villkor tidigast tre månader efter det att meddelande om ändring gjorts allmänt tillgänglig.)

Telia invände att det inte finns anledning att förklara att villkoret under punkten 14.1 andra meningen i Telias allmänna villkor var oskäligt och att lämna det utan avseende. Telias inställning i målet måste förstås så att Telia gör gällande att inte heller villkoret under punkten 14.1 första meningen Telias allmänna villkor var oskäligt.

Slutligen påstod M.R. att Telia inte underrättat honom om ändringen och att han inte heller hade godtagit denna som därför inte blivit en del av abonnemangsavtalet.

Telia tillbakavisade M.R:s påstående om att han inte var bunden av villkorsändringen och gjorde gällande att sättet som Telia meddelat honom om villkorsändringen var att anse som en underrättelse om ändringen.

PARTERNAS UTVECKLING AV SIN TALAN

Frågan om oskälighet

M.R. anförde: Enligt abonnemangsvillkoren får Telia ändra pris eller avgift utan att abonnenten underrättas om ändringen så länge den görs allmänt tillgänglig. Det är inte säkert att en ändring som gjorts allmänt tillgänglig verkligen når alla abonnenter. För att vara medveten om aktuella priser krävs därför att abonnenten minst månadsvis efterforskar aktuella förhållanden. - Enligt de villkor som gäller för Comviqs och Europolitans mobiltelefonabonnemang skall abonnenten underrättas innan en prisändring träder i kraft, för Comviqs abonnenter en månad i förväg och för Europolitans abonnenter 14 dagar i förväg. Telias allmänna villkor om prisändring är utformade mot bakgrund av ett statligt monopol och föranleds troligen av att dåvarande Televerket ville undvika kostnaderna för avisering direkt till abonnenterna.

Branschpraxis avseende sådana ändringar som avses i avsnitt 14 i Telias allmänna villkor är att i förväg avisera abonnenten. - Det finns inget ekonomiskt skäl som skulle kunna motivera att abonnenterna inte underrättas om prishöjningar. Med mobilteleteknik kan en operatör enkelt och utan kostnad avisera samtliga sina abonnenter genom SMS-meddelanden. Detta sker till exempel regelmässigt av Telia vid allmänna störningar avseende röstbrevlådefunktionen Mobilsvar. Telia kan också enkelt förmedla meddelanden till sina abonnenter genom uppgifter på sina räkningar. - Avtalsvillkoret om villkorsändring ger Telia en ensidig bestämmanderätt över abonnentens huvudförpliktelse enligt abonnemangsavtalet och abonnenten får en orimlig börda, om denne skall kunna ha vetskap om gällande samtalsavgifter. Villkoret är en del av standardvillkor som är utarbetade ensidigt av Telia. Det föreligger ett behov av skydd för abonnenten som konsument och som part i underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Avtalsvillkoret avviker från branschpraxis och det finns inte något ekonomiskt skäl för Telia som motiverar avtalsvillkoret. Ett avtalsvillkor får typiskt sett anses som oskäligt mot en konsument, om det med avvikelse från dispositiva rättsregler ger näringsidkaren en förmån eller berövar konsumenten en rättighet och därigenom åstadkommer en sådan snedbelastning i fråga om parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet att en genomsnittligt sett rimlig balans mellan parterna inte längre är för handen. Vid bedömningen av frågan om oskälighet skall beaktas EG:s direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal, särskilt artikel 3 punkten 1 samt bilagan avsnitt 1 punkterna j och k. Vidare skall 11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden beaktas. (11 § För avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling gäller 36 § första stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med följande begränsningar. Omständigheter som inträffat efter det att avtalet ingåtts får inte beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas. Jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende, skall, om villkoret strider mot god sed och medför en betygande obalans till konsumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar, om konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt oförändrat innehåll.) - Villkorets lydelse tillåter inte jämkning och det är heller inte oskäligt mot Telia att villkoret lämnas utan avseende. Telia kan dels ändra sina allmänna villkor, dels både tillämpa det enskilda avtalet och genom allmän avtalsrätt även förändra priser i det t.ex. genom underrättelse på räkning och konsumentens bekräftelse genom betalning av påföljande räkning. Telias inställning är att villkoret att göra en ändring ”allmänt tillgänglig” är detsamma som att ”underrätta konsumenten med rimligt varsel och att denne kan säga upp avtalet” (jfr bilagan punkten 2 b andra stycket till direktivet 93/13/EEG). Det är uppenbart att detta synsätt inte är riktigt och att villkoret därför skall betraktas som oskäligt.

M.R. godtog att villkorsändringen blev allmänt tillgänglig den 15 mars 2001. Han har till stöd för sitt påstående om att ändringen inte blev allmänt tillgänglig före dess anfört: Den information som Telia lämnat i sin kundtidning Calling nr 3 har inte medfört att ändringen blivit allmänt tillgänglig. Däremot har detta skett genom tillkännagivande i Calling nr 5 som torde ha varit abonnenterna till handa den 15 mars 2000. Ett meddelande sänds på avsändarens risk. Telia kan inte visa att tidskriften Calling sänts till just honom eller kommit honom tillhanda. Begreppet underrättelse kan inte omfatta en undanskymd artikel om en prisändring i en tidning adresserad till ett kollektiv. Det vore orimligt att kräva att mottagaren skall förstå att han bland insändare, kåserier och reklam för Telias egen förträfflighet bör söka efter till honom riktade juridiskt bindande underrättelser.

M.R. hänvisade till att Allmänna reklamationsnämnden i ett beslut den 8 juni 2000 i ett mål om grupptalan uttalat att tillämpningen av villkorsändringsklausulen på införandet av höjda samtalsavgifter genom meddelandet i Calling nr 3 får anses oskälig mot konsumenterna. I beslutet anförde nämnden bl.a.: Enligt nämndens mening är det anmärkningsvärt att Telia på räkningen den 31 augusti 1999 upplyst abonnenterna om den kommande avgiftssänkningen av den månatliga abonnemangskostnaden men samtidigt helt underlåtit att på densamma eller i bilaga till denna upplysa om avgiftshöjningen som, enligt nämndens mening, torde ha större ekonomisk betydelse för merparten av abonnenterna än vad sänkningen av abonnemangskostnaden har. - Enligt nämndens mening får meddelandet genom informationen i Calling 3 som distribuerats till samtliga abonnenter i och för sig anses ha gjorts allmänt tillgängligt. Under rubriken ”Klirr i mobilkassan . . .” anges i ingressen till artikeln att avgiften 150 kr per månad sänks till 95 kr per månad - ”en sänkning på hela 660 kronor per år”. Samtidigt anges att ”Tidsintervallet för samtalsavgifter dagtid ändras från och med nu till 07.00-19.00”. Sättet att informera om ändringarna får emellertid anses ha varit ägnat att fästa abonnenternas uppmärksamhet på sänkningen av månadsavgiften samtidigt som höjningen av samtalsavgiften förs i skymundan. Särskilt de abonnenter som fick räkningen i augusti 1999 lär ha riskerat att förbise den samtidiga avgiftshöjningen. (Jfr. Allmänna reklamationsnämndens beslut 2000-06-08 i ärende Änr 2000-0252.)

Telia anförde: Av innehållet i bilagan punkten 2 b andra stycket till direktivet 93/13/EEG följer att Telia ensidigt kan genomföra prisändringar utan att säga upp avtalet och att detta inte utgör grund för jämkning. En abonnent kan enligt bestämmelsen i punkten 13.2 i Telias allmänna villkor när som helst säga upp abonnemanget till omedelbart upphörande. M.R. har inte ifrågasatt skäligheten av den frist om en månad för ikraftträdande av prisförändringar som finns i de allmänna villkoren. Villkoret om att villkorsändring kan ske genom att göra uppgift om ändringen allmänt tillgänglig har gällt sedan 1996 för mobil telefoni. Denna konstruktion motiveras av en önskan att nedbringa administrationskostnaden till en rimlig nivå. Ett meddelande i en kundtidning som utgår till alla abonnenter motsvarar det krav på underrättelse som anges i bilagan till direktivet. Det motsvarar också kravet i Telias allmänna villkor att uppgift om ändringen skall ha blivit allmänt tillgänglig. Om ändringen skall anses ha blivit allmänt tillgänglig i och med införandet i Calling kan villkoret inte anses som oskäligt. Detta överensstämmer med Allmänna reklamationsnämndens tolkning. Frågan gäller då om uttrycket ”allmänt tillgänglig” skall anses förutsätta att information om ändringen tillställts den enskilde abonnenten. Alla abonnenter, också M.R., har tillställts skriftlig underrättelse om prisändringen genom Calling nr 3. Ett exemplar av tidningen har med största sannolikhet även nått M.R. på den för Telia och Skattemyndigheten uppgivna bostadsadressen. Allmänna reklamationsnämnden har uttalat att uppgifterna om prishöjningen förts i skymundan. En närmare läsning av inslaget i Calling nr 3 ger dock vid handen att avgiftshöjningen nämns redan i förtexten med större stil på samma sätt som sänkningen av månadsavgiften samt att effekterna av prisändringen återkommer som en särskild fråga under rubriken ”Är det något du undrar över?”. I texten under rubriken uppmärksammas uttryckligen själva kärnfrågan, nämligen att prisändringen innebär att det blir dyrare att ringa under två timmar varje dag. - Calling nr 3 distribuerades till omkring 1,1 miljoner abonnenter senast den 5 oktober 1999. Det kan hållas för sannolikt att M.R. fått tidningen till den uppgivna adressen senast den dagen. Att M.R. inte tagit befattning med tidskriften på grund av det sätt han arrangerat sin posthantering eller sin underlåtenhet att underrätta Telia om sin nya adress påverkar inte att han genom tidningen kunnat få information om prisändringen. Utgångspunkten för bedömningen måste vara att Telia har skyldighet endast att avsända meddelande till abonnenter på ett ändamålsenligt sätt till den adress abonnenten uppgett. Enligt punkten 3.6 av Telias allmänna villkor äger Telia utgå från att den adress som abonnenten anmält till Telia är riktig och att meddelanden som sänds till den adressen har kommit abonnenten tillhanda. - M.R. måste under alla omständigheter ha fått del av underrättelse om prisändringen den dag stämningsansökningen är dagtecknad, dvs. den 29 december 1999. Enligt de allmänna villkoren skulle prisändringen kunna ske senast en månad efter den dagen, nämligen den 29 januari 2000. - Det är ostridigt att Calling nr 5 nådde M.R. senast den 15 mars 2000.

M.R:s påstående att underrättelse om ändringen inte har skett.

M.R. anförde: Han har inte erhållit något exemplar av Calling nr 3. Tidskriften har inte heller funnits tillhanda på abonnemangsadressen. Han har inte bott på den adressen sedan år 1988 men han har varit folkbokförd där. När villkorsändringen skedde bodde han i Stockholm. Räkningarna från Telia har betalats av hans mor eller så har hans mor skickat räkningarna till honom och han har då själv betalat dessa. Om Calling sänts till hans abonnemangsadress torde tidskriften, som andra massutskick, ha vidarebefordrats till pappersåtervinningen av hans mor. - Han har inte underrättats om prisändringen. Telia kan inte styrka att Calling nr 3 avsänts till just M.R. eller att tidskriften kommit honom till handa.

Telia hänvisade i denna del till sin inställning till vad M.R. påstått som grund för påståendet om oskälighet.

M.R. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle fastställa att hans abonnemangsavtal för visst telefonnummer hos Telia innebar att samtalsavgiften sex kronor per minut gällde helgfri måndag till fredag kl. 08.00 till kl. 18.00 till och med den 9 juni 2000.

Telia motsatte sig ändring av tingsrättens dom. För det fall hovrätten skulle finna att tingsrättens dom inte skulle fastställas yrkade Telia att hovrättens fastställelse av oförändrade abonnemangsvillkor enligt M.R:s yrkande skall begränsas tidsmässigt till att avse i första hand tiden till och med senast den 28 januari 2000 och i andra hand tiden till och med senast den 14 april 2000.

Parterna åberopade samma omständigheter som vid tingsrätten.