Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

(AVLK)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1994-12-15
Ändring införd
SFS 1994:1512 i lydelse enligt SFS 2022:653
Ikraft
1995-01-01
Upphäver
Lag (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2023-03-01

Allmänna bestämmelser

1 §  Denna lag gäller avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter.

[S2]Lagen gäller också avtalsvillkor som näringsidkare använder när de förmedlar sådana erbjudanden från en näringsidkare eller någon annan.

1 a §  Bestämmelserna i 3-9 b §§ denna lag tillämpas också när Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter som behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004. Lag (2020:339).

Prop. 2015/16:57: Paragrafen innehåller en bestämmelse om att lagens marknadsrättsliga bestämmelser ska tillämpas när Konsumentombudsmannen (KO) fullgör sina skyldigheter som behörig myndighet enligt förordningen om konsumentskyddssamarbete.

Prop. 2019/20:120: Paragrafen innehåller en bestämmelse om att lagens marknadsrättsliga bestämmelser ska tillämpas när KO fullgör sina skyldigheter som behörig myndighet enligt förordningen om konsumentskyddssamarbete.

Ändringen är en följd av att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter ...

2 §  I lagen avses med

[S2]konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

[S3]näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med hans näringsverksamhet, oavsett om den är offentlig eller privat.

  • MÖD 2001:22:Miljösanktionsavgift vid sjukhus-----Den verksamhet som landstinget bedriver vid sjukhuset är inte att betrakta som näringsverksamhet. Det är visserligen inte fråga om myndighetsutövning, men eftersom det ekonomiska inslaget i verksamheten är alltför uttunnat, kan den inte heller anses vara av ekonomisk art.
  • MÖD 2001:24:Miljösanktionsavgift vid kommunalt vattenverk-----Den verksamhet som kommunen bedriver vid ett vattenverk är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.
  • MÖD 2001:21:Miljösanktionsavgift vid kriminalvårdsanstalt-----Den köksverksamhet som staten bedriver vid en kriminalvårdsanstalt anses inte vara näringsverksamhet då den är en integrerad och naturlig del av huvudverksamheten, som utgörs av myndighetsutövning.
  • MÖD 2001:23:Miljösanktionsavgift vid kommunalt avloppsreningsverk-----Den verksamhet som Vetlanda kommun driver vid avloppsreningsverket är att bedöma som näringsverksamhet. Verksamheten innehåller visserligen inslag av myndighetsutövning, men dessa är inte särskilt framträdande. Avgörande är istället att driften finansieras i huvudsak genom avgifter och att verksamheten därför har betydande ekonomiska inslag.

Marknadsrättsliga bestämmelser

3 §  Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas intresse.

[S2]Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och andra som handlar på näringsidkarens vägnar.

[S3]En sammanslutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret.

[S4]Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt. Lag (2016:211).

  • MD 2009:21:Ett försäkringsbolag har i avtal mot konsumenter avseende byggfels- och färdigställandeförsäkringar använt avtalsvillkor som inneburit att bolaget tillförsäkrats rätt att godkänna den av konsumenten utsedda besiktningsmannen. Villkoret har befunnits strida mot 54 § konsumenttjänstlagen (1985:716). Vidare har avtalsvillkor rörande konsumentens rätt till ersättning för fel som av konsumenten anlitad person orsakar bedömts vara utformat på ett vilseledande och oklart sätt. De berörda avtalsvillkoren har ansetts oskäliga enligt avtalsvillkorslagen. Även fråga om rättegångskostnad.
  • MD 2009:30:Tidsbegränsade avtal avseende ditigal-TV-abonnemang till konsumenter har innefattat villkor som inneburit att om uppsägning inte sker inom viss tid så förlängs avtalet automatiskt på viss tid eller tills vidare. Villkoren - som inte ansetts utgöra negativ avtalsbindning i egentlig, avtalsrättslig mening - har vid en samlad bedömning inte befunnits vara oskäliga. Ett av avtalen har vidare innehållit villkor angående vem som ska stå kostnaden för ny digitalbox vid ändrad sändningsteknik. KO:s förbudsyrkande i sistnämnt avseende har inte bifallits då utformningen av det ansetts vara alltför omfattande. Även fråga om rättegångskostnad.
  • MD 2006:4:I avtal om handel med finansiella instrument mellan nätmäklare och konsument har vissa villkor befunnits oskäliga enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det gäller dels villkor som rör friskrivning från skadeståndsansvar på grund av driftavbrott eller andra störningar i data-, tele- och elsystem eller brister i kursinformation m.m. och som orsakats av nätmäklarens vårdslöshet eller grova vårdslöshet, dels avtalsvillkor som innebär friskrivning från skadeståndsansvar för konsumenters indirekta skada som orsakats av nätmäklarens grova vårdslöshet. Även fråga om avvisning.
  • MD 2005:23:I ett standardavtal avseende digital-TV har ett villkor om krav på skriftlig uppsägning från konsumentens sida ansetts oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2010:10:Ett resebolag har i avtal mot konsumenter avseende paketresor använt avtalsvillkor som dels inneburit att resenären inte haft rätt till annan kompensation än frånträde då flygprogrammet ändrats med mer än åtta timmar, dels inneburit att resenären - vid ovan nämnda ändring - aldrig haft längre tid än fyra dagar, från det att denne fick reda på ändringen, att frånträda resan. Villkoren har befunnits strida mot tvingande bestämmelser i lagen (1992:1672) om paketresor. De berörda avtalsvillkoren har ansetts oskäliga enligt avtalsvillkorslagen. Även fråga om rättegångskostnad.
  • MD 2011:26:En teleoperatör har i avtal mot konsumenter avseende mobiltelefonabonnemang använt avtalsvillkor som inneburit att teleoperatören har en rätt att stänga av abonnemanget för en fordran som tillkommer en innehålls- eller betalsamtalstjänsteleverantör eller annan tredje man. Villkoret har inte ansetts oskäligt enligt 3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden varför KO:s talan har lämnats utan bifall.
  • MD 2011:21:Ett försäkringsbolag har i avtal mot konsumenter avseende hemelektronik använt avtalsvillkor som inneburit dels att försäkringstiden kan uppgå till en sammanlagd tid på 5 år, dels att försäkringen upphör vid totalskada och stöld i och med att konsumenten erhåller en ersättningsprodukt, varvid ingen del av premien återbetalas och försäkringen inte förs över på den nya produkten. Villkoren har befunnits strida mot tvingande bestämmelser i försäkringsavtalslagen (2005:104). De berörda villkoren har därför ansetts oskäliga enligt 3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och ett förbud att använda villkoren har meddelats försäkringsbolaget.
  • MD 2009:13:En kreditgivare har i strid mot 12 § konsumentkreditlagen i kreditavtal gentemot konsumenter använt avtalsvillkor som inneburit att särskild avgift för krediten utgått enligt en förutbestämd andel av beviljad kredit. Avgiften har ökat proportionerligt per lånad krona utan att avgiften avsett en kostnad som bolaget haft för just den ifrågavarande krediten. De berörda avtalsvillkoren har ansetts oskäliga enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2006:32:I ett standardavtal avseende småhusentreprenad har villkor om att besiktning skall ske mot av entreprenören uppsatta standardutförande och toleranser och om att besiktningsmannen skall vara anställd hos entreprenören ansetts oskäliga enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2009:35:Ett bolag har i avtal med konsumenter avseende abonnemang på bredband och telefoni använt avtalsvillkor som inneburit att bolaget under löpande avtalstid har haft rätt att dels omedelbart höja priset med 10 procent, dels i enstaka fall höja priset med upp till 100 procent, dels ock höja priset på grund av förhållanden som bolaget inte kunnat råda över eller rimligen kunnat förutse som t.ex. beslut av myndighet, nya eller ändrade lagar och författningar eller höjda priser från underleverantörer och nätägare. Villkoren har ansetts oskäliga enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
  • MD 2008:3:En kreditgivare har i strid mot 12 § konsumentkreditlagen tagit ut särskilda avgifter för krediter som överstigit kostnaderna för respektive kredit. Det berörda avtalsvillkoret har ansetts oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2004:22:I avtal om bredbandsabonnemang har visst villkor, med innebörd att näringsidkaren under en viss inledande bindningstid har rätt att höja priset eller på andra sätt ensidigt ändra avtalsvillkoren till nackdel för konsumenten om det inte föreligger giltigt skäl som anges i avtalet, befunnits oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2004:19:Förbud har meddelats en teleoperatör att vid debitering av Internettjänster använda villkoret att konsumenten är betalningsskyldig gentemot operatören för uppkoppling mot betalsidor på Internet med stöd av abonnemangsavtal med en annan teleoperatör utan att dessförinnan avtal har ingåtts med konsumenten eller väsentligen samma villkor.
  • MD 2015:3:Vid köp av dejtingtjänster på internet har avtalsvillkor med krav på att uppsägning ska ske i särskild form och villkor som innebär en längre uppsägningstid än 30 dagar befunnits oskäliga enligt 3 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
  • MD 2015:5:Villkor i avtal mellan näringsidkare och konsument avseende spår- och spärrtjänster med bindningstider överstigande 12 månader har befunnits vara oskäliga.
  • MD 2005:10:I ett standardavtal avseende fast telefoni har vissa villkor befunnits oskäliga enligt avtalsvillkorslagen. Det gäller bl.a. villkor som ger näringsidkaren rätt att stänga av avtalad telefonitjänst utan att i förväg underrätta konsumenten, som begränsar såväl sättet som tiden för framställande av anspråk, som begränsar skadeståndsansvar till visst belopp och även till vissa händelser samt som ger näringsidkaren en ensidig rätt att ändra villkoren för tjänsten.
  • MD 2005:34:Ett tidsbegränsat avtal, som löper för en period om 12 månader, om digital-TV-abonnemang till konsumenter har innefattat villkoret att om uppsägning inte sker senast 30 dagar före gällande abonnemangsperiods utgång så förlängs avtalet automatiskt med ett år i taget med samma uppsägningstid. Med hänsyn till att avtalet inte ålagt näringsidkaren att i lämplig form och i rimlig tid påminna konsumenten innan uppsägning skall ske samt till den i sammanhanget förhållandevis långa bindningstiden har villkoret befunnits oskäligt.
  • MD 2009:34:Ett bolag har tillämpat avtalsvillkor rörande särskild avgift för konsumentkrediter som inneburit att bolaget istället för ränta tagit ut avgift som täckt bolagets kostnader samt genererat det dess vinst. Villkoret har befunnits strida mot 12 § konsumentkreditlagen (1992:830). Det berörda avtalsvillkoret har ansetts oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.
  • NJA 2017 s. 113:Frågan om en ansvarsbegränsning i ett avtal om en s.k. överlåtelsebesiktning av en bostadsfastighet är verksam har bedömts med tillämpning av 36 § avtalslagen. Med hänsyn till omständigheterna har tillräckliga skäl för jämkning inte ansetts föreligga.
  • PMÖD 2019:11:Patent- och marknadsöverdomstolen har prövat skäligheten av ett avtalsvillkor som ingår i en branschorganisations standardavtal om allmänna hyresvillkor vid uthyrning av personbilar och lätta lastbilar. Konsumentombudsmannen, som fört talan med påstående om att avtalsvillkoret är oskäligt, hade framgång i Patent- och marknadsdomstolen. Det meddelades där ett vitesförbud, vilket branschorganisationen överklagat.
  • PMÖD 2018:36:Målet rör avtalsvillkor i avtal om premiepensionsförvaltning som innebar en bindningstid för konsument om ett, två, tre eller fem år med förlängning med samma tidsperiod, om inte avtalet sades upp till avtalstidens utgång. Konsumentombudsmannen gjorde gällande att avtalsvillkoret oskäligt såvitt det innebar en bindningstid överstigande tolv månader. Patent- och marknadsöverdomstolen har konstaterat att avtalet innebar automatisk förlängning vid utebliven uppsägning och bedömt att fördelen för konsumenten med en bindningstid överstigande tolv månader enbart var ett marginellt lägre pris. Vidare har Patent-och marknadsöverdomstolen kommit fram till att nackdelarna för konsumenten inte vägdes upp av den prisrabatt som erbjöds. Patent- och marknadsöverdomstolen har därför instämt i Patent- och marknadsdomstolens slutsatser att ett förbud vid vite att tillämpa avtalsvillkoret ska meddelas och fastställt Patent- och marknadsdomstolens domslut.
  • PMÖD 2018:30:Målet rör vissa villkor för uppsägning av gymkort. Patent- och marknadsöverdomstolen fann, i likhet med Patent- och marknadsdomstolen, att två månader inte är en oskälig uppsägningstid för de aktuella gymkorten. Domstolen konstaterade att uppsägningstiden inte avviker från dispositiva regler på området. Vid en prövning i ljuset av EU-rätten konstaterade Patent- och marknadsöverdomstolen att den aktuella uppsägningstiden inte heller gav upphov till någon betydande obalans mellan näringsidkaren och konsumenten.
  • PMÖD 2019:34:Patent- och marknadsöverdomstolen har ändrat en dom från Patent- och marknadsdomstolen och bifallit Konsumentombuds-mannens (KO) talan om förbud för försäkringsbolaget Amtrust International att i stöld- och skadeförsäkringar för nya mobil-telefoner och surfplattor använda sig av ett avtalsvillkor som strider mot en tvingande rättsregel i försäkringsavtalslagen (2005:104), FAL. Enligt det aktuella försäkringsvillkoret skulle ersättning inte betalas om telefonen eller surfplattan hade blivit stulen eller skadad på allmän plats då konsumenten inte haft uppsikt över telefonen eller surfplattan. Ett sådant villkor som begränsar försäkringens omfattning på grund av visst handlande, i det här fallet bristande uppsikt, är enligt Patent- och marknads-överdomstolen rätteligen en s.k. säkerhetsföreskrift som enligt FAL i stället ska ge konsumenten viss men reducerad ersättning. Enligt FAL är det inte tillåtet för försäkringsbolag att formulera en säkerhetsföreskrift som ett omfattningsvillkor. Av den tidigare Marknadsdomstolens praxis följer att ett avtalsvillkor som strider mot en tvingande rättsregel också är oskäligt enligt avtals-villkorslagen (1994:1512). Det skulle också strida mot det EU-direktiv som ligger till grund för bestämmelserna i avtalsvillkors-lagen att tillämpa ett sådant villkor. Såväl det irländska försäkringsbolaget, AmTrust International, som dess svenska generalagent AmTrust Nordic AB har vid vite av 3 000 000 kr förbjudits att tillämpa villkoret eller väsentligen samma villkor.

3 a §  Vid tillämpning av 3 § ska ett avtalsvillkor anses oskäligt om det innebär att konsumenten är hänvisad till att använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt med näringsidkaren per telefon med anledning av ett mellan dem ingånget avtal. Lag (2014:13).

3 b §  Om en näringsidkare vid försäljning på internet använder ett oskäligt avtalsvillkor och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.

[S2]Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om

  1. överträdelsens allvar motiverar det och det är motiverat från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas intresse, och
  2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

[S3]Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende avtalsvillkoret är oskäligt och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.

[S4]Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om varningsmeddelande när näringsidkaren använder oskäliga avtalsvillkor. Paragrafen ansluter delvis till artikel 9.4 g i 2017 års konsumentskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Förutsättningarna för varningsmeddelande är något annorlunda utformade än vad som gäller enligt 41 ...

3 c §  När ändrade förhållanden föranleder det, ska Konsumentombudsmannen besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Konsumentombudsmannen kan besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla. Paragrafen ansluter delvis till artikel 9.4 g i 2017 års konsumentskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 8.

För en kommentar hänvisas till 41 b § marknadsföringslagen. ...

3 d §  Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om varningsmeddelande ska gälla omedelbart. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att KO får bestämma att ett beslut om varningsmeddelande ska gälla omedelbart. Övervägandena finns i avsnitt 8.

För en kommentar hänvisas till 45 a § marknadsföringslagen. ...

4 §  En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare. Lag (2016:211).

Prop. 2015/16:57: Paragrafen innehåller bestämmelser om talerätt i fråga om förbud enligt 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

4 a §  Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen får domstolen efter ansökan av sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar bevisning.

[S2]En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de skäl som den grundas på.

[S3]Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan. Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan om medverkan avser motsätter sig detta. Lag (2016:211).

4 b §  Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande. Lag (2016:211).

5 §  Ett beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på nytt, om det motiveras av ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl.

7 §  En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av Konsumentombudsmannen.

[S2]Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om förbud ska gälla omedelbart. Lag (2016:794).

8 §  Konsumentombudsmannen får förelägga var och en att yttra sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende enligt denna lag. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen reglerar upplysningsskyldighet och tillhandahållande av utredningsmaterial för tillsynen enligt lagen. Ändringarna innebär bl.a. en anpassning till artikel 9.3 b i 2017 års konsumentskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

För en kommentar hänvisas till 42 § marknadsföringslagen.

8 a §  Om det behövs för tillsynen i ett ärende där ett förbud enligt 3 eller 7 § eller ett föreläggande enligt 3 b § kan antas komma i fråga, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen där näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion.

[S2]I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av de handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga upplysningar på platsen. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen reglerar KO:s befogenhet att företa inspektioner på plats. Ändringarna innebär bl.a. en anpassning till artikel 9.3 c i 2017 års konsumentskyddsförordning på så sätt att det tidigare undantaget för tillträde till bostäder tas bort. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

För en kommentar hänvisas till <a href="https://lagen.nu/2008:486#P44" ...

8 b §  Ett föreläggande enligt 8 eller 8 a § får förenas med vite. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen innehåller en bestämmelse om vite för efterkommande av upplysningsskyldigheten eller inspektionsrätten enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.

För en kommentar hänvisas till 45 § marknadsföringslagen.

8 c §  Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande enligt 8 eller 8 a § ska gälla omedelbart. Lag (2020:339).

Prop. 2015/16:57: Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Konsumentombudsmannens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

Prop. 2019/20:120: Paragrafen, som har ett nytt innehåll, ger KO rätt att bestämma att förelägganden ska gälla omedelbart. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.

För en kommentar hänvisas till 45 a § marknadsföringslagen.

Prop. 2015/16:168: Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av KO:s beslut. Övervägandena finns i avsnitt 6.

8 d §  Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får Konsumentombudsmannen köpa varor, tjänster eller andra nyttigheter under dold identitet (testköp).

[S2]Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.

[S3]Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att näringsidkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har betalats vid testköpet. Konsumentombudsmannen ska i så fall erbjuda näringsidkaren att ta tillbaka det som köpts. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen, som är ny, reglerar KO:s möjlighet att under dold identitet köpa varor, tjänster eller andra nyttigheter för att kontrollera efterlevnaden av

lagen (s.k. testköp). Paragrafen ansluter till artikel 9.3 d i 2017 års konsumentskyddsförordning. Övervägandena finns i avsnitt ...

8 e §  Konsumentombudsmannens beslut enligt 3 b, 3 c, 7, 8 och 8 a §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 8 d § tredje stycket. Lag (2020:339).

Prop. 2019/20:120: Paragrafen, som är ny, motsvarar delvis nuvarande 8 c §. Den innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 7 och 8.

Paragrafen reglerar möjligheten att överklaga KO:s beslut till Patent- och marknadsdomstolen. I förhållande till den nuvarande 8 c § läggs beslut om varningsmeddelande och om att en skyldighet ...

9 §  En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om vite har förelagts på talan av någon annan får talan om utdömande föras även av honom eller henne. Lag (2016:211).

Prop. 2015/16:57: Paragrafen innehåller bestämmelser om behörig domstol och talerätt i mål om utdömande av vite. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.4 och 6.

9 a §  Delgivning av domar och beslut av domstol som innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 3437 §§delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt håller sig undan. Lag (2016:211).

9 b §  Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte tillämpas i mål enligt 3 §. I sådana mål får domstolen bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

[S2]I ärenden som avser överklagande av Konsumentombudsmannens beslut om förbud tillämpas i fråga om rättegångskostnader 31 kap.rättegångsbalken. Lag (2016:794).

9 c §  Patent- och marknadsdomstolen ska på talan av Konsumentombudsmannen besluta att en näringsidkare ska betala en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har använt ett sådant avtalsvillkor som

  • anges i 3 a §, eller
  • näringsidkaren har förbjudits att använda enligt 3 § genom ett avgörande som har fått laga kraft.

[S2]Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte föra talan om sanktionsavgift, får en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: besluta att en näringsidkare ska betala en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har använt ett sådant avtalsvillkor som

9 d §  Talan om att påföra en sanktionsavgift för en överträdelse får inte tas upp till prövning, om överträdelsen omfattas av ett förbud som har förenats med vite enligt denna lag och talan om utdömande av vitet har väckts. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: till prövning, om överträdelsen omfattas av ett förbud som har förenats med vite enligt denna lag och talan om utdömande av vitet har väckts.

Paragrafen är ny och innehåller ett undantag från möjligheten att ta ut sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Bestämmelsen syftar till att förhindra att samma överträdelse blir föremål för ...

9 e §  Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen kronor och högst fyra procent av näringsidkarens omsättning räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har upphört dessförinnan.

[S2]Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas av domstolen. Avgiften får i ett sådant fall fastställas till ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: procent av näringsidkarens omsättning räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har upphört dessförinnan.

Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas av domstolen. Avgiften får i ett sådant fall fastställas till ett belopp i ...

9 f §  När sanktionsavgiften fastställs ska domstolen ta hänsyn till

  1. överträdelsens allvar med beaktande särskilt av dess art, varaktighet och omfattning,
  2. åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra eller avhjälpa den skada som en konsument har lidit,
  3. tidigare överträdelser som näringsidkaren har gjort sig skyldig till,
  4. i den utsträckning det framgår, den vinst som näringsidkaren har gjort eller förlust som undvikits genom överträdelsen,
  5. i gränsöverskridande fall, sanktioner som har påförts näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i Europeiska unionen, ifall information om sådana sanktioner finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och
  6. försvårande eller förmildrande omständigheter utöver dem i 1-5.

[S2]Om överträdelsen med hänsyn till särskilt överträdelsens art, varaktighet och omfattning är mindre allvarlig eller om det finns synnerliga skäl för det, får domstolen bestämma en lägre avgift än vad som föreskrivs i 9 e § eller besluta att en avgift inte ska tas ut. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: 2. åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra eller avhjälpa den skada som en konsument har lidit,

9 g §  Sanktionsavgiften tillfaller staten och ska betalas till Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

[S2]Om avgiften inte betalas i tid ska Kammarkollegiet lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: trettio dagar efter det att domen har fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

9 h §  En sanktionsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts näringsidkaren inom fem år från det att överträdelsen upphörde.

[S2]En sanktionsavgift faller bort om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den fick laga kraft. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: En sanktionsavgift faller bort om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den fick laga kraft.

Paragrafen, som är ny och utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller preskriptionsregler. Bestämmelsens innehåll motsvarar vad som gäller för marknadsstörningsavgift enligt 34 och 35 §§ ...

9 i §  För att säkerställa betalningen av ett anspråk på sanktionsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap.rättegångsbalken. Lag (2022:653).

Prop. 2021/22:174: domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om kvarstad för att säkerställa betalningen av ett anspråk på sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 10.5. ...

Civilrättsliga bestämmelser

10 §  Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.

11 §  För avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling gäller 36 § första stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med följande begränsningar.

[S2]Omständigheter som inträffat efter det att avtalet ingåtts får inte beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas.

[S3]Jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende, skall, om villkoret strider mot god sed och medför en betydande obalans till konsumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar, om konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt oförändrat innehåll.

12 §  Om inte annat visas, anses ett avtalsvillkor inte ha varit föremål för individuell förhandling.

13 §  Ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten ska betala mer för en vara, tjänst eller annan nyttighet än det som i avtalet anges vara priset för nyttigheten är utan verkan mot konsumenten, om denne inte uttryckligen har godkänt villkoret.

[S2]En konsument som har betalat enligt ett avtalsvillkor som är utan verkan enligt första stycket har rätt att få tillbaka det som har betalats. Lag (2020:168).

Prop. 2019/20:63: En konsument som har betalat enligt ett avtalsvillkor som är utan verkan enligt första stycket har rätt att få tillbaka det som har betalats.

Paragrafen tar sikte på avtalsvillkor som kan vilseleda konsumenten i fråga om vad han eller hon ska betala för en vara, tjänst eller annan nyttighet,

genom ...

14 §  Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i fråga om regler om oskäliga avtalsvillkor, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor. Lag (2014:13).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden upphör att gälla.
  2. De nya bestämmelserna tillämpas även på rättshandlingar som har företagits före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs i 10 § gäller dock inte beträffande avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
  3. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 1994/95:76, Prop. 1994/95:17, Bet. 1994/95:LU5
Ikraftträder
1995-01-01

Lag (2007:2) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Förarbeten
Rskr. 2006/07:77, Prop. 2006/07:6, Bet. 2006/07:CU3
Omfattning
ändr. 8 §; nya 1 a, 8 a, 8 b, 8 c §§
CELEX-nr
32004R2006
Ikraftträder
2007-02-01

Lag (2014:13) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 13 juni 2014.
  2. Bestämmelsen i 13 § gäller endast för avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2013/14:118, Prop. 2013/14:15, Bet. 2013/14:CU7
Omfattning
nuvarande 13 § betecknas 14 §; nya 3 a, 13 §§
CELEX-nr
32011L0083
Ikraftträder
2014-06-13

Lag (2016:211) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
  2. Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
  3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras enligt äldre bestämmelser.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:159, Prop. 2015/16:57, Bet. 2015/16:JuU10
Omfattning
ändr. 1 a, 3, 4, 7, 8 c, 9 §§; nya 4 a, 4 b, 9 a, 9 b §§
Ikraftträder
2016-09-01

Lag (2016:794) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2016.
  2. För användning av avtalsvillkor som har skett före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:300, Prop. 2015/16:168, Bet. 2015/16:CU23
Omfattning
ändr. 6, 7, 8 c, 9 b §§
Ikraftträder
2016-10-01

Lag (2020:168) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Förarbeten
Rskr. 2019/20:193, Prop. 2019/20:63, Bet. 2019/20:CU19
Omfattning
ändr. 13 §
Ikraftträder
2020-05-01

Lag (2020:339) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Förarbeten
Rskr. 2019/20:254, Prop. 2019/20:120, Bet. 2019/20:CU23
Omfattning
ändr. 1 a, 8, 8 a, 8 b, 8 c §§; nya 3 b, 3 c, 3 d, 8 d, 8 e §§
Ikraftträder
2020-07-01

Lag (2022:653) om ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2022.
  2. De nya bestämmelserna tillämpas inte på avtalsvillkor som har använts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:308, Prop. 2021/22:174, Bet. 2021/22:CU19
Omfattning
nya 9 c, 9 d, 9 e, 9 f, 9 g, 9 h, 9 i §§
Ikraftträder
2022-09-01