RH 2007:75

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Dan Sjåstad samt nämndemännen Roger Hedh, Ingbritt Rosander och Eddy Sandgren) anförde i dom den 30 oktober 2007 följande.

DOMSKÄL

Utredningen

Målsäganden V.L. har uppgett bl.a. följande: Hon undervisar i idrott och hälsa samt engelska på Södermöreskolan i Ljungbyholm. Hon var dessutom mentor för hälften av eleverna i M.J:s klass, 9 D, men inte för M.J. Hon träffade klassen tre gånger per vecka. Den 5 juni 2007 skulle klassen titta på bilder som vittnet J. tagit under deras tre år på högstadiet. Eleverna hade startat ett vattenkrig som rektorn och lärarna reagerade mot. Lektionen började med att rektorn via skolans högtalarsystem informerade om att fortsatt vattenkrig skulle innebära att niornas avslutningsfest skulle ställas in. Vissa elever reagerade negativt på budskapet och M.J. var den som var mest negativ, han uttalade bl.a. att ”den jävla rektorn är dum i huvudet”. Hon sade då åt M.J. att sluta bråka och han sade då åt henne att ”hålla käften”. När han inte slutade sade hon åt honom att lämna klassrummet. M.J. uttalade ytterligare svordomar och vägrade gå ut. Hon gick då fram till honom och visade att han skulle gå ut genom att peka på dörren. Hon tog tag runt M.J:s överarmar och fick upp honom i stående läge. Det blixtrade till i hans ögon, varefter han tog sats och slog till henne över örat. Därefter gick M.J. ut från klassrummet. Själv försökte hon hålla tillbaka gråten samtidigt som hon sade åt vittnet J. att visa sina bilder för klassen. Hon bet ihop tills hon kommit ut från klassrummet, men var väldigt ledsen. Hon blev tröstad av sina kollegor. Senare träffade hon M.J. tillsammans med hans pappa hos rektorn. Under detta samtal uttalade M.J. att hennes berättelse var lögnaktig. Hon förklarade då att hon skulle polisanmäla händelsen men rektorn sade att det kommer skolan att göra. Hon gick iväg efter detta och sedan erkände tydligen M.J. inför rektorn att han slagit till henne. Slaget gjorde ont och hon var öm i några timmar efteråt.

M.J. har uppgett bl.a. följande: De hade vattenkrig på skolan. Rektorn informerade om att de inte skulle få ha sin traditionsenliga avslutning om det fortsatte, vilket upprörde honom. Han tjafsade med V.L. om detta och hon bad honom att hålla käften. V.L. bad honom gå ut ur klassrummet och gick fram mot honom. Hon pekade på dörren. V.L. drog upp honom och då sade han ”skall jag slå till dig kärringjävel”. V.L. knuffade till honom och han knuffade tillbaka. Samtidigt höjde han sin knutna näve mot henne och tänkte slå till henne, men han gjorde det inte. - Han erkände för rektorn bara för att de tjatade på honom.

Vittnet J. har uppgett bl.a. följande: Han skulle visa sina bilder för klassen. Rektorn meddelade att de inte fick ha vattenkrig. M.J. satt långt bak i klassrummet med ryggen åt läraren V.L. V.L. ropade 2-3 gånger åt M.J. att han skulle vända sig om, men M.J. frågade bara ”vad är det med dig kärring”. Under händelseförloppet uttalade M.J. bl.a. att V.L. var ”en fitta och hora”. V.L. bad M.J. att lämna klassrummet. När han inte gjorde det tog hon tag i M.J., möjligtvis i kragen och han ställde sig upp. M.J. slog till V.L. i huvudet över örat. Sedan sade V.L. till klassen ”ni såg väl att han slog till mig” och hela klassen bekräftade detta. Alla som befann sig i klassrummet måste ha sett vad som hände och därför har de inte pratat om det så mycket efteråt. - Han är helt säker på att M.J. slog till V.L.

Vittnet A.S. har uppgett bl.a. följande: På grund av vattenkriget var hennes mentor V.L. arg på klassen. Några sade emot när V.L. talade och en av dessa var M.J. V.L. bad M.J. lämna klassrummet men han vägrade och kallade henne för ”hora och jävla kärring”. V.L. tog tag i M.J. och han ställde sig upp. Hon såg sedan hur M.J:s hand, knuten eller öppen, rörde sig mot V.L:s huvud. Om den träffade såg hon inte eftersom hon satt bakom V.L. V.L. sade ”aj” efter slaget och frågade eleverna om de sett att M.J. slagit henne.

Tingsrättens bedömning

V.L. har gjort ett trovärdigt intryck. Hennes uppgifter har vunnit stöd i vad åklagarens vittnen uppgett under ed. M.J. har själv i samtal med rektorn vidgått att han slagit till V.L. Hans förklaring till att han tidigare felaktigt erkänt, dvs. att de ”tjatade” på honom, är inte trovärdig. Tingsrätten lägger således V.L:s uppgifter till grund för bedömningen. Genom V.L:s uppgifter är det utrett att M.J. utan beaktansvärd provokation slagit till henne, sin lärare, på det sätt åklagaren angett. Våldet har orsakat smärta för V.L. Åtalet är således styrkt och gärningen är att bedöma på det sätt åklagaren angett. - Tingsrätten ser allvarligt på den gärning M.J. gjort sig skyldig till och med hänsyn till brottets art föreligger en presumtion för att välja fängelse som påföljd. Med hänsyn till framförallt att M.J. är 16 år men också tidigare ostraffad finner tingsrätten emellertid att den av socialnämnden föreslagna ungdomstjänsten är en lämplig påföljd.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde M.J. för misshandel, som ej var ringa, till ungdomstjänst 30 timmar.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mats Lundeholm, Toni Radtke och Hans Träff, referent, samt nämndemännen Gunnar Hjärtqvist och Carina Wallberg) anförde i dom den 14 december 2007 bl.a. följande.

DOMSKÄL

I hovrätten har samma utredning lagts fram som vid tingsrätten varvid förnyade förhör har ägt rum med V.L., M.J. och vittnet J. Förhöret med A.S. har lästs upp ur tingsrättens dom. De hörda personerna har berättat i huvudsak i överensstämmelse med vad som finns antecknat i tingsrättens dom med följande tillägg och förtydliganden.

V.L.: Hon tog tag i M.J:s överarmar och reste upp honom från den stol som han satt på vid skolbänken. Han hjälpte själv till med att resa sig upp. Hon hade släppt taget över hans överarmar när han tog sats med, såsom hon tror, vänsterarmen och slog till henne över höger tinning med ett slag som var ”mittemellanhårt”. När han utdelade slaget stod de mittemot varandra. Hon kan inte säga om han slog med öppen eller knuten hand. På rektorsexpeditionen var hon tillsammans med M.J. inledningsvis och hon hörde då att han erkände för rektorn att han hade slagit henne.

M.J.: V.L. tog tag om hans överarmar och ryckte upp honom från stolen. I samband därmed slet han sig loss med ena armen genom en kraftigt svepande rörelse och det är möjligt att han då kan ha träffat V.L. på kroppen någonstans. Han är dock osäker på det och han har inget minne av att armen skulle ha stött emot V.L:s kropp. Har armen träffat henne har det i vart fall varit oavsiktligt. Han har inte berättat detta innan och det beror på att han är ung och inte tidigare varit inblandad i något liknande, med polisförhör och rättegång. Han har inte erkänt för rektorn att han slagit V.L. Det som antecknats i tingsrätten därom måste vara en missuppfattning från tingsrättens sida.

Vittnet J.: Han uppfattade att M.J. reste sig upp eller möjligen att V.L. reste upp honom genom att ta tag i hans tröja under hakan. Efter en kort stund, uppskattningsvis ca 30 sekunder, utdelade M.J. ett slag mot ena sidan av V.L:s huvud. Han minns nu inte om slaget träffade på höger eller vänster sida. Han uppfattade att slaget utdelades med öppen hand och han bedömde att det var ett avsiktligt slag. V.L. var gråtfärdig efter händelsen.

Hovrätten gör följande bedömning.

Hovrätten finner övertygande utrett att M.J. avsiktligt utdelat ett slag med öppen hand som träffat V.L. över tinningen med övergående smärta som följd. M.J. skall därför dömas för den åtalade gärningen.

I fråga om gärningen ska bedömas som ringa misshandel eller misshandel av normalgraden ska samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. I förevarande fall har slaget inte gett upphov till mer än övergående smärta. Å andra sidan har det varit frågan om ett slag som har utdelats av en elev mot en lärare under pågående lektion och inför övriga elever i klassen. Misshandeln har därtill föregåtts av grovt stötande uttalanden och vägran att följa lärarens tillsägelser. Genom sitt beteende har M.J. allvarligt försvårat V.L:s möjligheter att upprätthålla ordningen i klassen och leda den pågående lektionen. Sammantaget finner hovrätten lika med tingsrätten att gärningen inte kan anses som ringa brott.

I fråga om påföljd gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 14 december 2007.

Mål nr: B 3050-07.

Lagrum: 3 kap. 5 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1988 s. 586.