RH 2007:9
En man har dömts för grov kvinnofridskränknng mot sin hustru. Med hänsyn till att hustrun varit svårt sjuk och därmed befunnit sig i en särskilt utsatt livssituation under den tidsperiod som de brottsliga gärningarna inträffat har skadestånd enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) (kränkningsersättning) bestämts till ett högre belopp än vad som annars skulle ha varit fallet.
Stockholms tingsrätt
Åklagaren väckte talan mot K.S. för grov kvinnofridskränkning enligt följande gärningsbeskrivning.
K.S. har under nedan angiven tid misshandlat och hotat E.S. med vilken han är eller har varit gift. Gärningarna har utgjort ett led i en upprepad kränkning av E.S:s integritet och de har varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.
1. misshandel den 13 februari 2004 på (bostadsadress) genom att slå henne på armen och ryggen till följd varav hon känt smärta.
2. olaga hot den 31 juli 2004 på (bostadsadress) genom att knyta handen mot henne och fråga var han skulle slå henne. Gärningen har varit ägnad att hos E.S. framkalla allvarlig fruktan för den egna säkerheten.
3. misshandel och olaga hot den 15 augusti 2004 på (bostadsadress) genom att knuffa henne ur sängen till följd varav hon känt smärta samt knyta handen mot henne och säga ”dra åt helvete käring innan jag slår ihjäl dig” eller liknande. Gärningen har varit ägnad att hos E.S. framkalla allvarlig fruktan för den egna säkerheten.
4. misshandel den 23 december 2004 på (bostadsadress) genom att slå henne på armarna och stjärten varav hon känt smärta och ömhet.
Målsäganden E.S. yrkade att K.S. i anledning av ovannämnda brott skulle förpliktas att betala skadestånd med 37 000 kr jämte ränta, varav 35 000 kr för kränkning och 2 000 kr för sveda och värk. Hon preciserade yrkandet om kränkningsersättning för de skilda punkterna i åtalet till 10 000 kr, 5 000 kr, 10 000 kr respektive 10 000 kr och yrkandet om ersättning för sveda och värk till 500 kr för vardera punkt.
K.S. förnekade gärningen under punkt 1 och förklarade sig inte ha någon minnesbild av de gärningar som lades honom till last under punkterna 2 och 3. Beträffande punkten 4 underkastade han sig ansvar för ofredande alternativt ringa misshandel för att ha gett E.S. ett slag i stjärten. I övrigt förnekade han gärningen i punkt 4.
K.S. bestred skadeståndsyrkandet. Han vitsordade 500 kr i ersättning för sveda och värk avseende punkten 4 som skäligt i och för sig. I övrigt förklarade han sig inte vitsorda något belopp för de enskilda händelserna. För det fall tingsrätten skulle finna honom skyldig till grov kvinnofridskränkning vitsordade han ett belopp om 20 000 kr som skäligt i och för sig vad gäller kränkning. Han vitsordade vidare ränteyrkandet som skäligt i och för sig.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Ann-Britt Jansson jämte nämndemännen Jan-Olov Hammarström, Iréne Lagergréen och Jill Magnusson) anförde i dom den 15 december 2005 - efter att ha funnit åtalet för grov kvinnofridskränkning styrkt i enlighet med åklagarens gärningspåstående - i skadeståndsdelen följande.
DOMSKÄL
Vid angiven utgång skall K.S. förpliktas att betala skadestånd till E.S. Enligt tingsrättens mening bör E.S. tillerkännas kränkningsersättning med skäliga 20 000 kr samt ersättning för sveda och värk med vitsordade 500 kr. På det sammantagna beloppet 20 500 kr skall K.S. betala yrkad ränta.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer K.S. för grov kvinnofridskränkning till fängelse sex månader och förpliktar K.S. att utge skadestånd till E.S. med 20 500 kr jämte ränta.
K.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade i första hand att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om vård och i andra hand att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom i förening med samhällstjänst.
Hovrätten
E.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade helt bifall till sitt vid tingsrätten framställda skadeståndsyrkande.
Åklagaren och K.S.bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Lars Lundgren och Per Sundberg, adjungerade ledamoten Elisabeth Åberg, referent, samt nämndemännen Elisabeth Bovin- Exner och Gunnar Björkman) anförde i dom den 26 februari 2007 bl.a. följande,
DOMSKÄL
Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen skall den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränkningen innebär. Ersättning för sådan kränkning är inte i första hand avsedd att utgöra kompensation för den oro och det obehag som i det enskilda fallet kan bli följden av ett brottsligt angrepp på den personliga integriteten. Utgångspunkten vid bestämmandet av ersättningen skall i stället vara de enskilda brottens karaktär och omständigheterna kring dessa. Härvid får visserligen den kränktes personliga upplevelse beaktas men i första hand bör förhärskande etiska och sociala värderingar läggas till grund för bedömningen (jfr NJA 1989 s. 374 och 1999 s. 441). Det innebär att ersättningen i stor utsträckning skall bestämmas med ledning av objektiva faktorer.
E.S. har under den period som åtalet avser varit allvarligt sjuk i cancer och genomgått en intensiv behandling mot sjukdomen. Hon har således befunnit sig i en särskilt utsatt livssituation där hon varit i behov av ett omfattande stöd från sina anhöriga, däribland K.S. Att i en sådan situation utsättas för misshandel och hot från en närstående som man i stället borde kunna påräkna stöd från, måste även på rent objektiva grunder anses utgöra en särskilt allvarlig kränkning av den personliga integriteten. Att E.S. kan ha påverkats särskilt starkt av den misshandel och de hot som K.S. utsatt henne för har således varit förutsebart och något som K.S. haft att räkna med. Med hänsyn till det anförda har E.S. rätt till en högre ersättning för kränkning än vad tingsrätten funnit. Hovrätten finner att skälig ersättning i denna del uppgår till 30 000 kr.
I fråga om ersättningen för sveda och värk gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten bestämmer det skadestånd som K.S. skall betala till E.S. till 30 500 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 23 december 2004 till dess betalning sker.
Hovrättens dom meddelad: den 26 februari 2007.
Mål nr: B 432-06.
Lagrum: 2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
Rättsfall: NJA 1989 s. 374; NJA 1999 s. 441.