RH 2008:28
Fråga om förutsättningar för förordnande av boutredningsman enligt 8 § första stycket sambolagen (2003:376).
Falu tingsrätt
K.E. hemställde att tingsrätten skulle förordna en bodelningsförrättare att förrätta bodelning mellan henne och M.G. då de efter sin separation inte kunnat enas i bodelningsfrågan. M.G. bestred hemställan och anförde att frågan om bodelning fallit genom att K.E. framställt begäran om bodelning först ungefär två år efter samboförhållandets upplösning. Vidare anförde M.G. att det saknades grund för bodelning då det inte fanns någon samboegendom att fördela eftersom de båda redan i dagsläget stod som ägare till fastigheten Smedjebacken Risingbo 1:9.
K.E. vidhöll sin hemställan om bodelningsförrättare och uppgav att hon alltsedan samboförhållandet upphörde hade försökt att få till stånd en bodelning men att de inte kunnat enas i frågan.
Domskäl
Tingsrätten (lagmannen Lars Eklycke) anförde i beslut den 23 augusti 2007 följande.
SKÄL
När ett samboförhållande upphör skall, enligt 8 § sambolagen (2003:376), på begäran av någon av samborna, samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. Begäran om bodelning skall framställas senast ett år efter det att samboförhållandet upphörde.
Enligt 26 § sambolagen och 17 kap. 1 § äktenskapsbalken skall domstolen, om sambor efter samboförhållandets upplösning inte kan enas om en bodelning, på ansökan av sambo förordna någon att vara bodelningsförrättare. Något skäl för ansökningen behöver inte anföras varför i princip en begäran om ett sådant förordnande får godtas. Bodelningsförrättaren har sedan att pröva bl.a. om det finns egendom i boet som skall ingå i bodelning osv.
M.G:s invändning om att det saknas grund för bodelning föranleder således inte hinder mot att en bodelningsförrättare förordnas.
K.E. har anfört att hon sedan samboförhållandets upphörande påkallat bodelning men att hennes försök har varit utan resultat. Mot bakgrund härav får K.E:s begäran om bodelning anses ha gjorts i sådan tid att hon inte är betagen sin rätt att få en bodelningsförrättare förordnad.
SLUT
Tingsrätten förordnar advokaten B.H. att förrätta bodelning mellan K.E. och M.G.
Hovrätten
M.G. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att tingsrättens beslut skulle upphävas. M.G. yrkade förhör med sig själv och med K.E. för att styrka att någon samboegendom att dela inte fanns samt att muntlig förhandling skulle hållas.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz, hovrättsrådet Ingemar Persson, referent, och tf. hovrättsassessorn Lisa Gunnfors) anförde i beslut den 16 oktober 2007 följande.
SKÄL
I 5 § 1987 års sambolag - lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem - föreskrevs att när ett samboförhållande upphörde skulle på begäran av någon av samborna deras gemensamma bostad och bohag fördelas mellan samborna genom bodelning, om egendomen hade förvärvats för gemensamt begagnande. Bestämmelsen angav ingen särskild tid inom vilken begäran om bodelning skulle framställas.
Enligt 8 § första stycket nu gällande sambolag (2003:376) ska, sedan ett samboförhållande upphört på begäran av någon av samborna samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. Enligt 8 § andra stycket ska begäran om bodelning framställas inom ett år från det att samboförhållandet upphörde.
I förarbetena till 1987 års sambolag uttalades att begäran om bodelning skulle ske i ”nära anslutning” till att samboförhållandet upphörde (se prop. 1986/87:1 s. 258). I NJA 1993 s. 302 I och II prövades frågan om en sambo förlorat sin rätt till bodelning eftersom begäran inte framställts i ”nära anslutning” till att samlevnaden upphört. Beträffande frågan om inom vilken tid bodelning ska begäras har rättsfallen förlorat sitt intresse. I rättsfallet gjorde Högsta domstolen emellertid följande allmänna uttalande.
Om en ansökan av en sambo om bodelningsförrättare bestrids under påstående att förutsättningar för bodelning saknas, har domstolen att i ärendet om förordnande av bodelningsförrättare pröva denna invändning; befinnes invändningen riktig skall bodelningsförrättare inte förordnas. Av allmänna principer följer emellertid att, om ansökningen bifalls, avgörandet får rättskraft endast såvitt angår frågan om förordnande av bodelningsförrättare. Om det även vid förfarandet inför bodelningsförrättaren från ena sidan bestrids att det föreligger förutsättningar för bodelning, måste också bodelningsförrättaren pröva frågan.
Högsta domstolens uttalande har enligt hovrättens uppfattning fortfarande bärighet på situationer där en sambo invänder att den andra sambon eftergett sin rätt till bodelning eller att det inte finns någon egendom att bodela. Om samborna tvistar om det över huvud taget finns egendom som ska vara föremål för bodelning måste därför den frågan prövas av såväl rätten när den tar ställning till om bodelningsförrättare ska förordnas, som av bodelningsförrättaren. Det kan anföras goda skäl för en sådan lösning. Om samborna enligt 9 § har avtalat att bodelning inte ska ske, bör inte heller bodelningsförrättare förordnas.
Den som hos domstol enligt 26 § sambolagen och 17 kap. 1 § äktenskapsbalken ansöker om att bodelningsförrättare ska förordnas behöver visserligen inte ange något skäl för ansökningen och om en ansökan lämnas obestridd ska bodelningsförrättare förordnas. Om ansökan däremot bestrids har domstolen att pröva om förutsättningarna för att förordna bodelningsförrättare är uppfyllda. Om bodelningsrättare förordnas, får bodelningsförrättaren därefter pröva bl.a. om det finns egendom i boet som ska ingå i bodelning.
M.G. har i hovrätten anfört att någon samboegendom i form av lösöre inte finns samt, som det får förstås, att detta kan styrkas genom förhör med parterna. Emellertid framgår redan av utredningen i tingsrätten att parterna förvärvat den fastighet som de äger tillsammans för gemensam användning. Fastigheten har inte heller varit föremål för bodelning. Redan av detta skäl är förutsättningarna för att förordna bodelningsförrättare uppfyllda. I denna situation saknar den åberopade bevisningen betydelse och den ska därför avvisas.
SLUT
Hovrätten, som inte finner skäl att hålla sammanträde, avvisar den av M.G. åberopade bevisningen och avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 16 oktober 2007.
Mål nr: Ö 6522-07.
Lagrum: 8 § sambolagen (2003:376).
Rättsfall: NJA 1993 s. 302 I och II.
Litteratur: Prop. 1986/87:1 s. 258.