RH 2008:40
En linjebussförare har i tjänsten sexuellt ofredat en sextonårig flicka genom att upprepade gånger kyssa henne och försöka att kyssa henne samt genom att röra vid hennes ena bröst. Med hänsyn till omständigheterna vid gärningen, flickans ålder samt det missbruk av allmänhetens förtroende för förare av busstrafik som handlandet inneburit befanns straffvärdet överstiga bötesnivån. Därtill fråga om brottet var av sådan art att det förelåg en presumtion för fängelse som påföljd.
Malmö tingsrätt
Åklagaren åtalade I.A. för sexuellt ofredande enligt följande gärningsbeskrivning:
I.A. har den 30 januari 2007 vid Strandbaden i Falsterbo ofredat målsäganden K.K. genom att röra vid hennes bröst och försöka kyssa henne. I.A:s handlande har varit ägnat att kränka målsägandens sexuella integritet.
K.K. yrkade skadestånd av I.A. med 8 000 kr avseende kränkning, jämte ränta.
I.A. förnekade att han rört vid målsägandens bröst men vidgick att han kysst henne, utan att detta varit ägnat att kränka hennes sexuella integritet.
Domskäl
Tingsrätten (ordförande rådmannen Rolf Håkansson och tre nämndemän) anförde i dom den 5 juni 2007:
DOMSKÄL
Målsäganden har gett ett synnerligen trovärdigt intryck. Hennes berättelse är full av detaljer och den är avgiven på sådant sätt att det inte finns minsta tvekan till att den är självupplevd. Berättelsen stöds dessutom av de förhållandena att hon kort efter händelsen gett samma berättelse till sin tränare i innebandy och att I.A. till företrädare för sin arbetsgivare, innan han visste om att bussens övervakningskamera på grund av ljusförhållandena inte kunnat registrera händelsen, uppgett att han kysst målsäganden och tagit på hennes bröst. Det är således klarlagt att I.A. på ett sätt som varit ägnat att kränka målsägandens sexuella integritet förfarit på sätt åklagaren påstått. Åtalet skall således i sin helhet bifallas. - Brottet är av sådan art att påföljden bör bestämmas till fängelse. I.A. har med anledning av brottet mist sitt arbete. Med anledning därav kan fängelsestraffets längd sättas betydligt lägre än vad som annars skulle ha blivit fallet. - Eftersom fängelse ingår i straffskalan skall I.A. till brottsofferfonden betala 500 kr. - Vid angiven utgång i ansvarsdelen ska I.A. utge ersättning till målsäganden för den skada hon tillfogats. Tingsrätten finner den av henne yrkade ersättningen skälig.
DOMSLUT
Tingsrätten dömer I.A. för sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § andra stycket brottsbalken till fängelse 14 dagar samt förpliktar honom att utge skadestånd till målsäganden med 8 000 kr jämte ränta.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
I.A. överklagade till Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet och till följd därav ogilla även målsägandens enskilda anspråk. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle lindra straffet och sätta ned skadeståndet till 5 000 kr.
Åklagaren och målsäganden bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, lagmannen Sigurd Heuman, hovrättsassessorn Anna Graninger, referent, och två nämndemän) anförde i dom den 12 maj 2008:
DOMSKÄL
I hovrätten har I.A. och K.K. samt vittnena F.W. och H.N. hörts på nytt. Den skriftliga bevisning som förebringades vid tingsrätten har åberopats också i hovrätten.
Vad som förekommit i hovrätten föranleder inte någon annan bedömning i skuldfrågan än den tingsrätten gjort. I.A. ska sålunda dömas för sexuellt ofredande.
Vid bedömningen av straffvärdet av brottet är att beakta följande omständigheter vid själva gärningen. I.A. arbetade vid tillfället som busschaufför och körde den aktuella januarikvällen linjetrafik mellan Malmö centralstation och Falsterbo. I.A., som vid tillfället var 47 år gammal, erbjöd vid 18-tiden K.K., som just hade fyllt 16 år, att åka med bussen till ändhållplatsen vid Strandbaden i Falsterbo i stället för att gå av bussen vid den hållplats i Skanör som hon ursprungligen tänkt. Anledningen till förslaget var att K.K. skulle slippa sitta och vänta på att den innebandyträning som hon skulle delta i en knapp timma senare skulle börja. I.A. skulle sedan släppa av K.K. i Skanör på tillbakavägen till Malmö. K.K. hade vid några tidigare tillfällen åkt med bussen då I.A. varit förare och de hade då småpratat med varandra, varför hon tackade ja till erbjudandet. Framme vid Strandbaden släcktes belysningen i bussen av någon anledning ner och I.A. gjorde, utan att K.K. gett honom anledning att tro att hon var beredd att acceptera någon form av närmare kontakt, sexuella närmanden mot henne. Han tog därvid först tag i hennes båda armar och höll fast dem längs sidorna på hennes kropp, kysste henne och försökte att pressa in sin tunga i hennes mun. Därefter släppte han hennes ena arm, drog ner dragkedjan i hennes jacka, stack in sin hand under hennes tröja och strök med handen över hennes ena bröst utanpå behån. K.K. sade i detta skede ”sluta” till I.A., försökte undvika att få in hans tunga i sin mun genom att hålla munnen stängd och drog upp dragkedjan i sin jacka, varpå I.A. på nytt drog ner den. Efter en kort paus i närmandena, under vilken K.K. visade I.A. något på sin mobiltelefon, försökte I.A. ännu en gång att kyssa K.K., men efter det att hon på nytt sagt ”sluta” lämnade han bussen för att gå ut och röka. Tillbaka i bussen försökte han återigen att kyssa henne men då hon fortsatte att hålla sin mun stängd och upprepade gånger sade ”sluta” upphörde hans närmanden. K.K. har berättat att hon i det första skedet av närmandena upplevde det som att hon ”satt fast” eftersom bussens dörrar var stängda och I.A. höll i hennes händer och var så mycket starkare och äldre än hon. Hon har vidare berättat att hon, då I.A. gick ut för att röka, ville springa därifrån men att hon inte vågade eftersom det var mörkt och hon inte såg några människor ute. Hon har också uppgett att det inte heller låg så många hus i närheten av busshållplatsen och att hon var rädd för att I.A. skulle bli våldsam om hon försökte fly eller göra fysiskt motstånd.
K.K. har uppgett att hon i efterhand tänkt mycket på händelsen och att hon till följd av den haft svårt att sova på nätterna.
Det beskrivna händelseförloppet har varit relativt kortvarigt men måste för K.K. ha framstått som skrämmande. I.A. har således försatt en ung flicka i en i hög grad oroväckande och kränkande situation. Hans handlande innebär ett allvarligt missbruk av det förtroende som hans yrkeskår åtnjuter hos allmänheten. Brottet framstår mot bakgrund härav som så allvarligt att straffvärdet, enligt hovrättens mening, överstiger bötesnivån och motsvarar fängelse en månad.
Samma skäl som anförts till stöd för bedömningen av brottets allvar och dess straffvärde kan enligt hovrättens mening på goda grunder anföras som skäl för att brottet är av sådan art att det föreligger en presumtion för fängelse som påföljd. I avsaknad av vägledande avgöranden från Högsta domstolen i frågan om sexuellt ofredande i vissa fall ska kunna anses vara brott av sådan art att det föreligger fängelsepresumtion anser hovrätten sig emellertid sakna tillräckligt underlag för att anse det aktuella brottet vara av sådan karaktär att det finns skäl att på denna grund överväga fängelse som påföljd.
I.A. är tidigare ostraffad. Han synes leva under ordnade förhållanden och det har inte framkommit att han har några missbruksproblem. Det saknas särskild anledning att anta att han kommer att återfalla i brott. De allmänna förutsättningarna för en villkorlig dom är således uppfyllda. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom.
I målet är upplyst att I.A. till följd av nu aktuell gärning avskedats från sin anställning som busschaufför och att han haft svårigheter att finna en ny anställning. Mot bakgrund härav anser hovrätten skäl föreligga att underlåta att förena den villkorliga domen med böter.
Vid angiven utgång i skuldfrågan är I.A. skadeståndsskyldig gentemot K.K. Det saknas skäl att tillerkänna K.K. ersättning för kränkning med högre belopp än det av I.A. vitsordade, 5 000 kr.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten dels bestämmer påföljden till villkorlig dom, dels bestämmer det skadestånd som I.A. ska utge till K.K. till 5 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 30 januari 2007 till dess betalning sker.
Hovrättens dom meddelad: den 12 maj 2008.
Mål nr: B 1650-07.