RH 2008:42

Vittne uteblev och hördes vid en senare, sedan tidigare inplanerad förhandlingsdag. Ändamålet med vite som därefter dömdes ut ansågs ha förfallit.

Malmö tingsrätt

A.Å. kallades vid vite att som vittne höras den 19 september 2007. I protokollet från huvudförhandlingen antecknades att A.Å. denna dag hade kontaktat tingsrätten och uppgett att han på grund av sjukdom inte kunde infinna sig på utsatt tid. Vidare antecknades att A.Å. hade fått ny tid till måndagen den 24 september 2007 kl. 11.30 och att han då även skulle förevisa läkarintyg.

Den 24 september 2007 hördes A.Å. som vittne. Efter förhöret förelades han på nytt att inkomma med läkarintyg, varvid tiden ändrades så att intyget skulle ges in senast den 8 oktober 2007.

Tingsrätten (lagmannen Barbro Thorblad, rådmannen Ann-Louise Roos, och beredningsjuristen Lotta Thörn) meddelade den 22 oktober 2007 följande beslut.

A.Å. har inte inkommit med läkarintyg avseende hans frånvaro den 19 september 2007. Det är inte sannolikt att han har laga förfall för sin frånvaro. Tingsrätten förpliktar därför A.Å. att utge det honom förelagda vitet om 2 000 kr.

Hovrätten

A.Å. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om utdömande av vite.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Bob Nilsson Hjorth, referent, och hovrättsassessorn Annika Friberg) anförde i beslut den 21 februari 2008 följande:

A.Å. har i hovrätten anfört att han på grund av sjukdom inte kunde inställa sig vid tingsrätten den 19 september 2007, vilket han meddelade rättens ordförande samma dag, samt att orsaken till att läkarintyg inte gavs in vid tingsrätten var ett missförstånd. Han har tillagt att han talade med rättens ordförande den dag då han var kallad och att det då bestämdes att han skulle inställa sig den 24 september 2007. I hovrätten har A.Å. gett in ett läkarintyg, daterat den 8 oktober 2007 och undertecknat av legitimerade läkaren, specialisten i psykiatri Marita Swärd.

Det ingivna läkarintyget ger inte underlag för bedömningen att A.Å. till följd av sjukdom sannolikt hade laga förfall för sin utevaro den 19 september 2007.

A.Å. har emellertid hörts fem dagar senare vid en sedan tidigare inplanerad förhandlingsdag i målet. Hans utevaro kan därmed inte anses ha föranlett något uppskov i målet. Vidare hade han redan avlagt sitt vittnesmål, när vitet dömdes ut. Ändamålet med vitet får därför vid denna tidpunkt anses ha förfallit (jämför t.ex. NJA 1990 s. 228, Fitger, Peter, Rättegångsbalken s. 9:17 och Ekelöf m.fl., Rättegång I, 8 uppl., 2002, s. 217). A.Å. ska således befrias från skyldigheten att betala vite.

Med upphävande av tingsrättens beslut befriar hovrätten A.Å. från skyldigheten att betala vite.

Hovrättens beslut meddelat: den 21 februari 2008.

Mål nr: Ö 2645-07.

Lagrum: 9 § lagen (1985:206) om viten.

Rättsfall: NJA 1990 s. 228.

Litteratur: Fitger, Peter, Rättegångsbalken s. 9:17; Ekelöf m.fl., Rättegång I, 8 uppl., 2002, s. 217.