RH 2008:51

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Marianne Camitz samt nämndemännen Lennart Ekudden, Kerstin Persson och Jan Herrlin) anförde i dom den 4 oktober 2006 såvitt angick J.W-B. bl.a. följande.

DOMSKÄL

Genom Södra Roslags tingsrätts beslut den 1 oktober 2001 anordnades godmanskap för S.B., född 1922, och förordnades B.Ö. att som god man bevaka S.B:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person.

I en framställning av den 31 januari 2004 begärde B.Ö. överförmyndarens tillstånd till att från S.B:s konto ta ut sammanlagt 215 000 kr, varav 60 000 kr avsåg gåvor till sex personer. Som skäl för begäran anfördes att S.B. sedan en tid uttryckt önskemål om att få ge gåvor till nära anhöriga och släktingar, eftersom han hade pengar och inte kunde förbruka så mycket. Det var därför enligt framställningen aktuellt att med anledning av jämna födelsedagar ge tre personer vardera 10 000 kr och som försenade julklappar till tre andra personer ge likaledes vardera 10 000 kr. Av beloppet 215 000 kr avsåg 130 000 kr beräknad kvarskatt på grund av en fastighetsförsäljning med inbetalning senast den 12 februari 2004. Slutligen avsåg 25 000 kr kostnaden för att åtgärda fuktskador i den försålda fastigheten. I beslut den 3 februari 2004 lämnade R.C. i sin egenskap av överförmyndare tillstånd till uttag av sammanlagt 215 000 kr för betalning av skatt, gåvor och fuktskador.

Årsräkningen 2004 gällande godmanskapet för S.B. undertecknades av B.Ö. den 10 februari 2005 och kom in till överförmyndaren den 11 februari 2005. Eftersom S.B. avlidit i januari 2005 lämnades samtidigt in slutredovisning av förvaltningen. I till årsräkningen fogade bilagor avseende S.B:s personkonto antecknades följande transaktioner, som ägt rum under februari-mars 2004: 10 000 kr födelsedagspresent till B., 10 000 kr födelsedagspresent till J., 10 000 kr julklapp till P., 10 000 kr present till M.Ö. och 10 000 kr julklapp till B.Ö. samt 10 000 kr present till R.

Enligt på årsräkningen tecknat beslut av den 15 mars 2005 granskades redovisningen utan anmärkning av J.W-B.

J.W-B. har uppgivit följande. Han är fil.kand och har arbetat som skol- och förvaltningschef i Österåkers kommun sedan 1995. Då han i maj 2003 tillträdde som överförmyndare var situationen kaotisk på grund av hans företrädares och ersättaren K.H:s sjukdom. Han hade då bl.a. att granska årsredovisningar avseende år 2002, som blivit liggande. Han försökte förgäves få hjälp av en handläggare och sökte råd av överförmyndarna i grannkommunerna. Han genomgick en kurs för överförmyndare under hösten 2003. Han kände till förbudet för en god man att dels ge bort större gåvor, dels företräda huvudmannen vid rättshandlingar mellan denne och den gode mannen. Då han i februari 2004 återkom efter sin utlandsresa och fick ta del av de ärenden som R.C. handlagt under hans bortovaro insåg han att det av R.C. meddelade tillståndet till utbetalning av gåvor till den gode mannen och hans hustru stred mot lag. Efter moget övervägande kom han emellertid fram till att han inte hade någon möjlighet att överpröva sin vikaries beslut. Han sökte inte råd på annat håll. Han minns inte om han talade med R.C. om saken. Han kontaktade inte B.Ö., som han endast träffat i tjänsten vid ett par tillfällen. Han kände dock till honom som en engagerad och kunnig god man. Vid ett senare tillfälle avslog han en ansökan från B.Ö. om att för sin huvudmans räkning ge ytterligare en gåva; han minns inte till vem. I samband med granskningen av årsredovisningen för år 2004, i vilken K.H. deltog, begärdes vissa kompletteringar från B.Ö., dock inte avseende gåvorna. Sedan redovisningen gåtts igenom med B.Ö. godkände J.W-B. den utan anmärkning. Vid sammanträffandet med B.Ö. ifrågasattes inte gåvorna, inte heller av K.H., eftersom J.W-B. redan konstaterat att han inte hade möjlighet att agera i anledning av det felaktiga beslutet. Han saknar allt uppsåt till den åtalade gärningen och har efter bästa förmåga sökt fullgöra sitt uppdrag på rätt sätt.

Enligt 14 kap. 12 § första stycket föräldrabalken (FB) får en god man inte ge bort den enskildes egendom, om det inte är fråga om personliga presenter vars värde inte står i missförhållande till den enskildes ekonomiska villkor. Vidare har en god man enligt 12 kap. 8 § andra stycket samma balk inte rätt att företräda den enskilde, om det uppstår en fråga om rättshandling mellan den enskilde, å ena sidan, och den gode mannen eller hans maka, å andra sidan.

En överförmyndare ska enligt bestämmelserna i 16 kap. FB utöva tillsyn över gode männens verksamhet. Tillsynen ska utövas bl.a. genom att överförmyndaren granskar den årsräkning som en god man varje år före den 1 mars ska lämna till överförmyndaren, i vilken den gode mannen ska redogöra för förvaltningen av den egendom som under året dessförinnan stått under ställföreträdarens förvaltning. Sedan uppdraget upphört ska den gode mannen inom en månad även lämna en sluträkning till överförmyndaren för granskning.

Om överförmyndaren vid granskningen av årsräkning eller sluträkning eller andra handlingar eller annars finner anledning att rikta anmärkning mot förvaltningen, ska enligt 16 kap. 5 § FB - efter att ställföreträdaren getts tillfälle att yttra sig - anteckning om anmärkningen göras på den granskade handlingen. Överförmyndaren ska då genast pröva vilken åtgärd som ska vidtas. Ställföreträdaren ska underrättas om anmärkningen. Om anmärkningen innebär att ställföreträdaren kan bli skadestånsskyldig har denne enligt 6 § samma kapitel rätt att väcka talan mot den enskilde om frihet från skadeståndsskyldighet.

Sedan uppdraget slutförts och överförmyndaren granskat sluträkningen ska enligt 16 kap. 8 § FB denna och övriga handlingar, t.ex. årsräkningar, som förvaras hos överförmyndaren överlämnas till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen.

En god man är enligt 12 kap. 14 § FB skyldig att ersätta skada som han uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde. Talan om ersättning ska enligt 15 § samma kapitel väckas inom ett år från det att handlingar enligt 16 kap. 8 § FB lämnats till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Om talan inte väcks inom denna tid är talerätten förlorad.

Förbudet för en god man enligt 14 kap. 12 § och 12 kap. 8 § FB att ge bort den enskildes egendom respektive att företräda den enskilde vid rättshandlingar mellan den enskilde och den gode mannen har tillkommit för att skydda den enskilde och hans förmögenhet. Bestämmelserna om överförmyndarens tillsyn över den gode mannen och granskning av dennes redovisning har som framgått ovan betydelse bl.a. för möjligheten att väcka skadeståndstalan mot den gode mannen. Nämnda bestämmelser syftar således också till att skydda den enskilde och hans tillgångar.

En överförmyndares beslut om såväl tillstånd till utbetalning av medel från den enskildes konto som godkännande av redovisning efter granskning har uppenbarligen rättsverkningar för den enskilde och har således skett vid myndighetsutövning.

J.W-B. har vidgått att han granskat och godkänt årsredovisningen utan anmärkning med vetskap om att utbetalningen av gåvor till i varje fall B.Ö. och hans hustru skett i strid med bestämmelserna i föräldrabalken. Han har hävdat att det inte ankommit på honom att överpröva det beslut som R.C. fattat i egenskap av överförmyndare. Denna ståndpunkt får godtas. Oavsett detta har det ålegat honom att inom ramen för den tillsyn över en god mans verksamhet som han har att utöva och senast vid granskningen av årsredovisningen anmärka på förhållandet. En sådan anmärkning skulle t.ex. ha syftat till att möjliggöra en eventuell skadeståndstalan från S.B. eller hans närmaste eller en talan av den gode mannen enligt 16 kap. 6 § FB. Genom att underlåta detta har han åsidosatt vad som gällde för uppgiften. Den omständigheten att han inte insett hur han skulle agera kan med hänsyn till uppdragets art och risken för skada inte medföra att gärningen bedöms som ringa. Han kan därför inte undgå ansvar för tjänstefel.

Påföljden för J.W-B. bör bestämmas till böter.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer J.W-B. för tjänstefel enligt 20 kap. 1§ första stycket brottsbalken till dagsböter 60 å 350 kr.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lars Hesser och Birgitta Trägårdh samt tf. hovrättsassessorn Karolina Edlund, referent) anförde i dom den 9 maj 2008.

DOMSKÄL

Hovrätten gör ingen annan bedömning än tingsrätten ifråga om straffbestämmelsens objektiva rekvisit och finner således, på de skäl som tingsrätten redovisat, att J.W-B. genom att underlåta att rikta anmärkning mot årsräkningen vid myndighetsutövning åsidosatt vad som gällde för uppgiften. Hovrätten finner vidare, lika med tingsrätten, att det ålegat J.W-B. att sätta sig in i det regelverk som fanns och att han genom att underlåta detta varit oaktsam. J.W-B. har således gjort sig skyldig till tjänstefel.

Hovrätten ingår härefter i bedömning av frågan om J.W-B. kan undgå ansvar därför att felet var ringa. Enligt 20 kap. 1 § brottsbalken gäller att om en gärning med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, ska inte dömas till ansvar. Någon vägledande praxis som tar särskilt sikte på den i målet aktuella verksamheten finns inte. Mer generellt gäller att en helhetsbedömning med beaktande av samtliga omständigheter ska göras, främst mot bakgrund av gärningens betydelse för myndighetsutövningen och gärningsmannens ansvar i förhållande till denna. Den ställning gärningsmannen intagit och den grad av självständiga befogenheter denne haft ska således beaktas. Även verksamhetens art har betydelse. Inom områden där kraven på en korrekt handläggning är särskilt stora kan det finnas anledning att göra en strängare bedömning än i andra fall. Omständigheter som därutöver bör beaktas är bl.a. om någon skada eller annan olägenhet kan påvisas i det enskilda fallet eller om det förelegat en påtaglig risk för skada (se prop. 1988/89: 113 s. 24 f.). Vidare har i praxis yttre omständigheter som en pressad arbetssituation eller tidspress påverkat bedömningen i denna del (jfr bl.a. NJA 1997 s. 186 och NJA 2002 s. 336).

Såsom tingsrätten konstaterat har de aktuella bestämmelserna i föräldrabalken om tillsyn över den goda mannens verksamhet tillkommit i syfte att skydda den enskilde och hans tillgångar. Överförmyndarens granskning av verksamheten är ofta det enda skydd som den enskilde, vars tillgångar är satta under den gode mannens förvaltning, har att tillgå. Anmärkningsförfarandet har, på sätt tingsrätten redogjort för, bl.a. betydelse för den enskildes möjligheter att väcka skadeståndstalan mot den gode mannen. Överförmyndarens tillsynsverksamhet får därför anses vara ett område där kraven på en korrekt handläggning är stora. J.W-B. hade i egenskap av överförmyndare en befattning med en hög grad av självständiga befogenheter och han bar ensamt ansvar för att granskningen utfördes på ett riktigt sätt. Det har inte framkommit att han, när han godkände årsräkningen, handlade under tidspress. Det kan mot bakgrund av vad som anförts tidigare om verksamhetens art inte anses ursäktligt att J.W-B., trots att han var medveten om att gåvorna skänkts bort i strid med föräldrabalkens bestämmelser, inte gjorde några efterforskningar om vilka åtgärder han hade att vidta. Inte heller i övrigt har framkommit någon särskild omständighet som gör att gärningen bör bedömas som ringa. J.W-B. kan därför som tingsrätten funnit inte undgå ansvar för tjänstefel. Tingsrättens dom ska således fastställas i denna del.

Hovrätten saknar anledning att frångå tingsrättens bedömning ifråga om påföljd. Tingsrättens dom ska därför stå fast även i denna del.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 9 maj 2008.

Mål nr: B 8465-06.

Lagrum: 20 kap. 1 § första stycket brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1997 s. 186; NJA 2002 s. 336.

Litteratur: Prop. 1988/89:113 s. 24 f.