lagen.nu

RH 2008:82

Fråga om brottsrubricering i mål om narkotikabrott (Bromo-Dragonfly).

Vänersborgs tingsrätt

Åklagaren väckte åtal mot J.W. avseende

1. grovt narkotikabrott enligt 1 § 4 och 3 § narkotikastrafflagen (1968:64) med ansvarspåståendet att J.W. den 30 juli 2008 på Körsbärsvägen i Trollhättan olovligen förvarat 88 milligram Bromo- Dragonfly, som är narkotika.

2. narkotikabrott gällande innehav av 21 tabletter Zopiklon, 9 tabletter Alprezolqam, 12,0 g torkad svamp innehållande Psilocin/Psilcybin och 0,54n g cannabis,

3. ringa narkotikabrott, gällande bruk av amfetamin,

J.W. erkände innehav av Bromo-Dragonfly men invände att innehavet skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Han bestred ansvar bl.a. för innehav av tabletter Zopiklon.

Åklagaren åberopade till stöd för åtalet beslagsprotokoll, analysbesked, fotografier, skrivelse angående haltbestämning från SKL samt klassificeringsdokument från Folkhälsoinstitutet. Som muntlig bevisning åberopade han förhör med partssakkunnig Jonas Hartelius för att utröna Bromo-Dragonflys farlighet jämte dosberäkning.

Tingsrätten (rådmannen Catrin Ångman Mlinaric samt nämndemännen Sofia Carlsson, Karl Höglund och Helmer Jonsson) fann i dom den 27 augusti 2008 åtalet för narkotikabrott och ringa narkotikabrott (punkterna 2 och 3) styrkt utom såvitt avsåg innehavet av tabletter Zopiklon. I fråga om åtalet för grovt narkotikabrott avseende innehav av Bromo-Dragonfly uttalade tingsrätten i domen bl.a. följande.

DOMSKÄL

J.W. anförde i huvudsak följande. Vad gäller den beslagtagna vätskan har han förvarat denna åt annan sedan någon gång i februari. Bakgrunden var att han på grund av en tidigare dom avseende narkotikabrott var skyldig personer cirka 15 000 kr på grund av den narkotika som då togs i beslag. Dessa personer uppsökte honom i hemmet någon gång i februari och hotade att hugga av hans hand om han inte förvarade vätskan. Han blev tillsagd att han inte fick ta något av innehållet och ej heller fick sälja innehållet. Han förstod att det var narkotika och trodde att det med hänsyn till mängden kunde röra sig om LSD. Han känner inte till Bromo- Dragonfly och hade han vetat vilken påföljd han riskerade hade han kontaktat polisen.

Jonas Hartelius: Han har arbetat med forskning avseende narkotikaproblem i ungefär 35 år. Han är vetenskaplig rådgivare för Carnegiestiftelsen och arbetar med farlighetsbedömningen avseende olika narkotiska preparat. Det finns olika kriterier för att bedöma en drogs farlighet. Bromo-Dragonfly (BDF) syntetiserades så sent som 1998, drogen har missbrukats under 7-8 år och blev narkotikaklassad först i år. BDF tillhör samma grupp som LSD, Meskalin, Psilocybin och MDMA vilka tillhör gruppen hallucinogener. Gemensamt för dessa droger är att de framkallar hallucinationer, vanligen synhallucinationer. Han har jämställt BDF med LSD såvitt gäller farlighet. I denna bedömning bör emellertid tydligt markeras att de olika substanserna som inordnats i samma grupp kan variera oerhört i doser som leder till ett tydligt rus. Användandet av BDF medför risk för såväl fysisk skada som psykisk skada. BDF är kärlsammandragande vilket innebär att de finare blodkärlen drar ihop sig vilket kan leda till vävnadsdöd. Härutöver har i läkartidningar angivits att ett svenskt dödsfall har dokumenterats som en följd av BDF-intag. Intag av BDF innebär även psykiska effekter såsom hallucinationer men även psykoser vilket innebär att en person kan bli farlig såväl för sig själv som för andra. Drogen kan även leda till mycket allvarliga fall av förvirringstillstånd. Såvitt framkommit används drogen i huvudsak av unga personer. Begreppet missbruksdos ska beräknas efter den mängd preparat som ger en icke tillvand person ett tydligt rus. Det finns dokumenterat att redan en dos om 100 mikrogram ger en icke tillvand person ett tydligt rus. Anledningen till att såväl Folkhälsoinstitutet som andra betydelsefulla källor anger en så vid doseringsskala som liggande mellan 100 mikrogram och 800 mikrogram är att man utgått från mängden substans som används av tillvanda personer. Det finns således inget som kan kallas normaldoser. Den läkartidning som rapporterat doser uppgående till 1000 mikrogram har utgått från patienter som sökt akutvården och som således haft psykoser och andra allvarliga symtom. Det finns en europeisk variant av BDF och en amerikansk. Vad gäller amerikansk BDF har rapporterats att en dos om i vart fall 300 mikrogram BDF leder till att en icke tillvand person får ett tydligt rus. 100 mikrogram betyder att storleken på en dos är nere på saltkornsnivå och att doseringen således är en vansklig uppgift.

Tingsrätten gör följande bedömning.

Vad gäller åtalet avseende grovt narkotikabrott är inledningsvis utrett att J.W. förvarat 88 mg av den narkotikaklassade substansen Bromo- Dragonfly. J.W. har dock invänt att hans uppsåt endast omfattat innehav av cirka 170 doser LSD. Mot bakgrund av att J.W. mottagit det aktuella preparatet med vetskap om att flaskorna troligen innehöll narkotika, utan att ta reda på vad flaskorna innehöll och då han dessutom genom annan narkotikabrottslighet visat att han inte på något sätt är främmande för hallucinogena droger ger hans handlande emellertid vid handen att han i vart fall varit likgiltig för vad sorts innehåll som fanns i flaskorna. Det kan således hållas för visst att hans uppsåt omfattat innehav av 88 milligram BDF.

Vid bedömningen av om ett narkotikabrott är grovt ska bedömningen grundas på en sammanvägning av omständigheter i det enskilda fallet. J.W:s uppgifter om hur han kom att förvara narkotikan ska i avsaknad av annan bevisning godtas. Hans uppgifter innebär emellertid att han förvarat narkotikan i flera månader och att han inte på något sätt vidtagit någon åtgärd för att förhindra dess spridning. Hans befattning med narkotikan har därför inte haft några förmildrande inslag. För bedömningen av brottet krävs emellertid att tingsrätten gör en bedömning av mängden av innehavd narkotika. Det saknas rättspraxis rörande straffmätning avseende Bromo-Dragonfly, BDF. Inledningsvis kan konstateras att vad beträffar substansens farlighet innebär uppgifterna om hallucinationer, risken för vävnadsnekros samt psykoser och även dödsfall att den enligt tingsrättens bedömning bör jämställas med LSD och MDMA (ecstasy). För att bedöma gärningens straffvärde krävs emellertid att man får klarhet i hur många missbruksdoser den beslagtagna mängden vätska motsvarar. Ingiven dokumentation anger att doserna kan variera från 50 mikrogram upp till 800 mikrogram vilket innebär att det aktuella innehavet motsvarat från 110 till 1 760 doser. Enligt praxis (NJA 1997 s. 193) bör en missbruksdos mätas i den mängd substans som krävs för att ge en icke tillvand person ett tydligt rus. Av Jonas Hartelius uppgifter har emellertid framgått att en missbruksdos vad gäller europeisk BDF ligger på en nivå om 100 mikrogram medan en missbruksdos vad gäller amerikansk BDF ligger på en nivå om 300 mikrogram. Eftersom utredningen inte ger något besked om vilken typ av BDF som beslagtagits utgår tingsrätten från en dosmängd om 300 mikrogram vilket innebär att innehavet motsvarar ett straffvärde om strax under 3 års fängelse och att gärningen enbart med hänsynstagande till mängden ska bedömas som grovt narkotikabrott.

J.W. är 22 år och förekommer i belastningsregistret. Han har vid upprepade tillfällen lagförts för narkotikabrott. J.W. dömdes senast den 19 mars 2008 för narkotikabrott av normalgraden varvid påföljden bestämdes till skyddstillsyn med samhållstjänst. Hade fängelse valts som påföljd hade fängelse 2 månader dömts ut. Av inhämtat yttrande från frivården framgår att J.W. skött den skyddstillsyn han ådömdes. Någon samhällstjänst har han emellertid inte påbörjat eftersom han var frihetsberövad för nu aktuella brottsmisstankar när detta blev aktuellt. Tingsrätten kan konstatera att någon annan påföljd än fängelse, med hänsyn till den samlade brottslighetens art och straffvärde, inte kan komma ifråga samt att den tidigare utdömda skyddstillsynen bör undanröjas och en gemensam påföljd för brottsligheten dömas ut. Vid straffmätningen beaktar tingsrätten att J.W. underkastat sig del av den tidigare ådömda påföljden. Tingsrätten finner med hänsyn till vad som ovan framkommit, mängden narkotika och omständigheterna vid J.W:s befattning med narkotikan skäligt att bestämma fängelsestraffet till 3 år.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer J.W. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen, för narkotikabrott enligt 2 § narkotikastrafflagen och för grovt narkotikabrott enligt 3 § narkotikastrafflagen till fängelse tre år. Påföljden avser även brotten i domen den 19 mars 2008, mål nr B 377-08.

Hovrätten för Västra Sverige

J.W. yrkade att hovrätten skulle döma honom för narkotikabrott av normalgraden avseende åtalet för innehav av BDF och under alla förhållanden sätta nedr fängelsestraffet.

Åklagaren yrkade straffskärpning.

Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Persson, f.d. hovrättsrådet Bertil Josefsson, referent, och adjungerade ledamoten Annika Persson Arcangioli samt nämndemännen Hans Johansson och Kristina Brauer) anförde i dom den 20 oktober 2008 bl.a. följande.

DOMSKÄL

När det gäller åtalet för grovt narkotikabrott har J.W. hörts på nytt och förnyat förhör har hållits med Jonas Hartelius. Åklagaren har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

J.W. och Jonas Hartelius har lämnat i huvudsak samma uppgifter som antecknats i tingsrättens dom med följande ändringar och tillägg.

J.W.: Han förvarade flaskorna på en undanskymd plats i en byrålåda i sin bostad. Vid några tillfällen fick han besök av de personer som hade lämnat flaskorna hos honom och de kontrollerade därvid att han hade kvar flaskorna med innehåll. Han hade ingen ekonomisk möjlighet att återbetala den summa han var skyldig dem och han hade uppfattningen att personerna i själva verket inte var intresserade av att få tillbaka pengarna utan deras enda intresse var att han skulle förvara flaskorna för deras räkning. Enligt hans uppfattning innehöll flaskorna ungefär 170 doser LSD.

Jonas Hartelius: Framställningen av medlet Bromo-Dragonfly är relativt komplicerad och den molekyl på vilken medlet är uppbyggd kan se ut på olika sätt. Kvaliteten kan variera. Medlet används inte i medicinska sammanhang. Inget tyder på att medlet är en debutdrog. Efter ett intag dröjer det 1 - 2 timmar innan medlet verkar. I väntan på att effekten inträder kan därför ytterligare intag äga rum med överdosering och förvärrade skador som följd. Ett rus kan fortgå under 24 timmar och en person kan således vara kraftigt utslagen under lång tid. Enligt Folkhälsoinstitutets klassificeringsdokument, grundat på uppgifter inhämtade från Internet och från Giftinformationscentralen och Polisen, är en normal missbruksdos 50 - 800 mikrogram. Om en dos innehåller 200 mikrogram är det högst sannolikt att den framkallar hallucinationer och vid 500 mikrogram är det helt klart att den ger hallucinogena effekter och ett kraftigt rus. Det förekommer på sina ställen att en missbruksdos anges bestå av 800 - 1 300 mikrogram men denna beräkning torde vara hänförlig till en i hög grad tillvand person.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten styrkt att J.W. förvarat två flaskor innehållande 88 milligram Bromo-Dragonfly, som är narkotika. J.W. har själv berättat att han trodde att flaskorna innehöll LSD. Han var således fullt beredd att förvara tung narkotika och även om han inte hade full kunskap om vad flaskorna innehöll måste han enligt hovrättens uppfattning vid mottagandet ha insett att det fanns en avsevärd risk för att flaskorna innehöll någon form av tung narkotika. Trots detta förvarade han flaskorna under flera månader. Annat har inte framkommit än att han förhöll sig likgiltig till vad flaskorna innehöll och situationen är därför sådan att han inte kan undgå ansvar för den åtalade gärningen.

Hovrätten instämmer i tingsrättens slutsats att medlet Bromo-Dragonfly bör jämställas med LSD och MDMA (Ecstacy) när det gäller farlighet och att en missbruksdos ska anses utgöra den dos som hos en icke tillvand person framkallar ett märkbart rus. Det saknas närmare medicinskt och vetenskapligt underlag för att fastställa hur stor en dos ska vara för att den ska utgöra en missbruksdos. Mot bakgrund av vad som hittills genom vetenskapen är känt om medlet och vad som framkommit i målet anser hovrätten att en missbruksdos bör beräknas till 200 mikrogram innebärande att J.W. förvarat ungefär 440 missbruksdoser. Detta leder till att brottet ska bedömas som grovt narkotikabrott och att straffvärdet för detta brott överstiger tre års fängelse.

Påföljden för brotten i denna och den tidigare domen bör bestämmas till ett gemensamt fängelsestraff. Som tingsrätten uttalat ska vid bestämmande av fängelsestraffets längd hänsyn tas till vad han undergått till följd av skyddstillsynen. I brist på annan utredning godtar hovrätten J.W.s uppgift att han mottog och förvarade narkotikan under hot och att hans befattning med den var inskränkt till enbart förvaring. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt anser hovrätten att strafftiden kan stanna vid den tid som tingsrätten har bestämt.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 20 oktober 2008.

Mål nr: B 3918-08.

Lagrum: 1 § första stycket 4 p och 3 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: NJA 1997 s. 193.

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
2008-10-20
Målnummer
B3918-08
Lagrum
1 § första stycket 4 p och 3 § narkotikastrafflagen (1968:64)
Rättsfall
NJA 1997 s. 193
Litteratur
Sökord
Brottsrubricering
Narkotikabrott
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation