NJA 1997 s. 193

Allmän åklagare väckte vid Malmö TR åtal mot C.J, född 1961, för narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning: C.J har d 20 april 1995 vid Värnhemstorget i Malmö olovligen innehaft 0,17 g heroin.

Åklagaren överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bedöma den åtalade gärningen som narkotikabrott av normalgraden enligt 1 § narkotikastrafflagen samt skärpa påföljden. C.J bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Nilsson och Lejman, t f hovrättsassessorn Forssman, referent, samt nämndemännen Nordström och Jolfsson) anförde i dom d 2 sept 1996: Domskäl. Enligt TR:ns i denna del inte överklagade dom har C.J ogjort sig skyldig till narkotikabrott i form av innehav av 0,17 g heroin. Åklagaren har gjort gällande att gärningen är att bedöma som narkotikabrott av normalgraden eftersom den ifrågavarande mängden motsvarar 3-8 doser och därför inte kan anses obetydlig. C.) har bestritt att den mängd heroin hon innehade motsvarar mer än en dos.

C.J har hörts på nytt i HovR:n.

C.) har uppgett att hon har anskaffat heroinet för att själv använda detta som en dos. Uttalanden i praxis och facklitteratur rörande narkotika motsäger inte att ifrågavarande mängd heroin kan anses utgöra en "normal" dos.

I förarbetena till bestämmelsen om ringa narkotikabrott i dess senaste lydelse (prop 1992/93:142 s 16f) anges att utrymmet för att kunna bedöma ett innehav av heroin som ringa brott är begränsat till enstaka innehav av en helt obetydlig mängd av drogen för eget bruk. C.J:s heroininnehav har, mot bakgrund av vad som ovan anförts, varit av sådan begränsad omfattning som avses i propositionen och gärningen bör därför bedömas som ringa narkotikabrott.

Med beaktande av brottets straffvärde och det förhållandet att C.J varit tvångsomhändertagen enligt lagen om vård av missbrukare sedan i mars i år finner HovR:n inte skäl att ändra den av TR:n bestämda påföljden.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att C.J skulle dömas för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen och att i vart fall påföljden skulle skärpas.

C.J (offentlig försvarare advokaten H-O.K.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen A.E.).

HD (JustR:n Knutsson, Solerud, Lars Å Beckman, Danelius och Westlander, referent) beslöt följande dom: Domskäl. C.J har också i HD uppgivit att hon skaffat heroinet för att själv använda det. Hon har tillagt bl a följande. Hon hade varit drogfri en längre tid och tänkte därför på att hon inte kunde inta så stora doser som hon var van att göra under sina missbruksperioder. Hon visste inte hur hög halten rent heroin var. Försiktigtvis räknade hon med att dela upp heroinet i fyra doser för lika många intag. Hon injicerade så mycket att hon hade uppskattningsvis tre doser kvar. Kvaliteten måste ha varit hög för hon svimmade och återfick inte medvetandet förrän efter ungefär 15 minuter och hade därefter under en stund svårt att gå. Resten av heroinet togs om hand av polisen.

Riksåklagaren har till belysande av frågan om olika heroinmissbrukares doser, dagskonsumtion och tolerans och till styrkande av att den mängd heroin som det är fråga om i målet är dödlig för en person utan tolerans för drogen åberopat utlåtanden avgivna i tidigare mål om narkotikabrott, d 22 mars 1995 av fil kand J.H., d 11 okt 1996 av Polishögskolans narkotikacentrum samt d 19 mars 1996 av överläkaren O.T..

I J.H. utlåtande uppges bl a följande. Halten heroin i de preparat som säljs på den illegala narkotikamarknaden i Sverige har på senare år legat mellan 20 och 30 procent. En missbrukare har vanligen inte möjlighet att innan han konsumerar ett inhandlat parti skaffa sig vetskap om hur hög halt heroin partiet håller. Detta medför risk för överdosering. Vid fortsatt bruk av drogen utvecklas tolerans för denna vilket leder till ökad förbrukning. Toleransnivån kan dock påtagligt minskas om missbrukaren inte fortsätter med att inta drogen regelbundet med invanda doser.

I Polishögskolans utlåtande uttalas bl a följande. Heroin räknas som en av de mest beroendeframkallande missbruksdrogerna och har också en mycket hög toxicitet. Med tiden utvecklas tolerans. Koncentrationen i illegalt producerat och försålt pulver varierar från parti till parti. Utblandning sker ibland i flera led innan heroinet når missbrukaren. Variationer från fem upp till i enstaka fall 90 procent har kunnat iakttagas. Om man alls kan tala om "normala" koncentrationer ligger de inom intervallet 20 till 50 procent. Variationen gör det svårt för en missbrukare att veta hur mycket heroin han i själva verket använder. I Stockholmsområdet säljs heroin ofta i kapslar om ca 200 mg. Innehållet i en kapsel delas sedan av missbrukaren i "fjärdisar" om ca 50 mg. För många missbrukare kan den mängden vara den normala dosen, för andra är 100 mg en normal dos, ytterligare andra tar mindre än 50 mg. Sammanfattningsvis kan sägas att en "helt obetydlig mängd" i bemärkelsen en enstaka dos torde utgöras av ungefär 50 mg utspätt heroin.

O.T. har i sitt utlåtande uttalat bl a följande om heroinets farlighet. Alla preparat i opiatgruppen påverkar hjärnans andningscentrum och kan vid överdosering leda till andningsförlamning och död. Vad gäller rent heroin är den dödliga dosen för en icke tolerant person mellan 30 och 50 mg.

Vid bedömning av om C.J:s narkotikabrott är att anse som ringa skall enligt 2 § narkotikastrafflagen hänsyn tas till arten och mängden narkotika samt till övriga omständigheter. Redan det förhållandet att hennes brott bestått i innehav av den farliga och vanebildande drogen heroin gör att utrymmet för att betrakta brottet som ringa är litet (jfr prop 1992/93:142 s 16f, där det anförs att det i fråga om sådana preparat inte får röra sig om annat än enstaka innehav av en helt obetydlig mängd).

Av den utredning som förebragts framgår att det heroin som åtalet avser (170 mg) motsvarar drygt tre doser för en person utan tolerans för heroin. Det framgår vidare att preparatet måste ha innehållit mer än 30 mg rent heroin. En sådan mängd kan vara livshotande för en person utan tolerans för drogen. C.J:s innehav kan mot bakgrund härav inte sägas ha avsett en helt obetydlig mängd. Brottet är därför inte att anse som ringa.

C.J dömdes d 15 maj 1990 för olika förmögenhetsbrott samt för narkotikabrott till fängelse 10 månader. Hon frigavs villkorligt i september 1990. Prövotiden utgick ett år senare. Hon har genom ett d 15 april 1994 godkänt strafföreläggande dömts att utge 35 dagsböter å 30 kr för narkotikabrott begånget d 19 sept 1993 samt genom dom d 12 mars 1996 dömts att böta 120 dagsböter å 50 kr för narkotikabrott begångna vid fyra olika tillfällen under tiden juli-november 1995.

Rörande C.J:s levnadsomständigheter är vidare upplyst bl a att hon missbrukat olika slag av narkotika sedan hon var 12 år gammal och att hon sedan dess vid olika tillfällen behandlats för sitt missbruk. Sedan d 27 jan 1997 är hon inskriven i metadonprogrammet vid Läns- och regionpsykiatriska kliniken i Lund. Om hon döms till fängelse kommer hon att skrivas ut från behandlingen. Mot bakgrund av vad som upplysts i målet bör påföljden, i enlighet med Riksåklagarens inställning, bestämmas till skyddstillsyn. Det bör ankomma på frivårdsmyndigheten att utse övervakare.