RH 2009:1

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lars Dirke, Anders Dereborg och Niklas Wågnert, referent) anförde i beslut den 10 december 2008 följande.

Frågan är om det krävs tillstånd till prövning av bötesbrottet (ringa misshandel) i hovrätten och om så är fallet, om sådant tillstånd ska meddelas.

Prövningstillstånd krävs

Enligt 49 kap. 13 § rättegångsbalken krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrättsdom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter eller frikänts från ansvar för brott för vilket det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.

Lagtexten ger inget entydigt besked om prövningstillstånd krävs för bötesbrottet i ett fall där även en frikännande dom avseende ett svårare brott har överklagats.

Högsta domstolen konstaterade i rättsfallet NJA 1995 s. 294, som gällde en situation där ett bötesbrott hade överklagats, men inte den frikännande domen avseende ett svårare brott, att förarbetena till den dåvarande lydelsen av bestämmelserna inte gav något klart svar på hur reglerna ska förstås i ett sådant fall (jfr prop. 1992/93:216 s. 63 f och 88 samt bet. 1992/93:JuU 34 s. 13). Högsta domstolen ansåg dock att kravet på prövningstillstånd omfattade det där aktuella fallet. Högsta domstolen hänvisade till det syfte som ligger bakom reglerna om prövningstillstånd i hovrätt, nämligen att begränsa hovrättens prövning av brottmål av mindre betydelse för den tilltalade, och konstaterade att det svårare brott som ogillats hade varit helt ovidkommande för hovrättens prövning av bötesbrottet eftersom det förstnämnda inte överklagats.

I propositionen till den nuvarande lydelsen av bestämmelserna angav regeringen att den nuvarande ordningen med tillståndsprövning innebär att alla överklaganden som omfattas av systemet med prövningstillstånd prövas vart och ett för sig på sina egna meriter (se prop. 2004/05:131 s. 182).

I den förevarande situationen har alltså även tingsrättens ogillande dom avseende det svårare brottet överklagats. Det sistnämnda brottspåståendet kan inte sägas vara utan betydelse för hovrättens prövning av bötesbrottet, främst med beaktande av att även det rör en misshandel av samma kvinna. Av den anledningen skulle det kunna ligga nära till hands att prövningstillstånd inte skulle krävas för bötesbrottet. I en annan situation, där det saknas samband mellan det ogillade svårare brottet och bötesbrottet, vore det dock med hänsyn till det ovan nämnda syftet med regelverket irrationellt att inte kräva prövningstillstånd (jfr Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl. s. 142).

Det framstår - på grund av de gränsdragningsproblem som aktualiseras - som olämpligt att ett eventuellt samband mellan de båda brotten ska bli avgörande för om prövningstillstånd krävs eller inte. Mot bakgrund av syftet med reglerna om prövningstillstånd blir hovrättens slutsats därför att reglerna även i ett fall som det förevarande bör förstås så att det krävs tillstånd för att hovrätten ska pröva det brott som föranlett böter.

Granskningsdispens meddelas

Prövningstillstånd ska enligt de regler som gäller sedan den 1 november 2008 meddelas bl.a. i fall då det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, s.k. granskningsdispens.

Denna tillståndsgrund kan enligt förarbetena till lagstiftningen framför allt komma att tillämpas om det finns svårigheter att vid tillståndsprövningen bedöma tingsrättens överväganden i sakfrågan (a. prop. s. 260).

I den förevarande situationen där åtalspåståendena har ett så nära samband med varandra finns det enligt hovrätten skäl att meddela granskningsdispens.

På grund av det anförda meddelar hovrätten prövningstillstånd.

Hovrättens beslut meddelat: den 10 december 2008.

Mål nr: B 8628-08.

Lagrum: 49 kap. 13 § rättegångsbalken.

Rättsfall: NJA 1995 s. 294.

Litteratur: Prop. 1992/93:216 s. 63 f och 88; Bet. 1992/93:JuU 34 s. 13; Prop. 2004/05:131 s. 182 och 260; Welamson, Rättegång VI, 3:e uppl. s. 142.