RH 2009:40

Tingsrätten dömde den tilltalade för förolämpning med anledning av en text denne skrivit på Internet, MSN Messenger. Hovrätten har efter överklagande av åklagaren ogillat åtalet eftersom förfarandet varken ansetts utgöra förtal eller förolämpning.

Västmanlands tingsrätt

Åklagaren väckte talan mot D.A. för grovt förtal enligt följande gärningsbeskrivning.

D.A. har den 24 januari 2008 eller några dagar dessförinnan i Arboga på Internet och MSN via sin mejladress skrivit texten: "K. din snuthora, ska bli kul o se din min när din fru står på alla 4 o jag bakom medans din dotter suger på min pung!". Textens innehåll har varit ägnad att utsätta M.K., U.K. och S.K. för andras missaktning.

Brottet är grovt då texten genom sitt innehåll var ägnad att medföra allvarlig skada för M.K., U.K. och S.K.

Målsägandena M.K., U.K. och S.K. yrkade att D.A. i anledning av ovannämnda brott skulle förpliktas att utge skadestånd avseende kränkning med 10 000 kr jämte ränta till var och en av dem.

D.A. erkände att han skrivit den aktuella texten på MSN men bestred att den innehöll uppgift av sådan nedsättande beskaffenhet som kan föranleda straffansvar för förtal. Vidare gjorde han gällande att han under alla förhållanden inte haft något uppsåt till förtal avseende U.K. och S.K. samt att ett eventuellt förtalsbrott inte var att bedöma som grovt.

D.A. bestred skadeståndsyrkandena men såvitt gällde U.K och S.K. vitsordade han 5 000 kr som skäliga belopp i och för sig, samt såvitt gällde M.K., medgav han att betala skadestånd med 5 000 kr jämte ränta, för det fall han skulle fällas till ansvar för förtal.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Karl-Åke Persson samt nämndemännen Eva Holstein, Lisa Bortnir och Karl-Gunnar Pettersson) anförde i dom den 30 oktober 2008 följande.

DOMSKÄL

M.K. har berättat bl.a. att han arbetar som polis och att han fick kännedom om texten genom en bekant som hade tillgång till den.

Närmare hörd över åtalet har D.A. uppgett i huvudsak följande. Han hade blivit stoppad av en polis som uppträdde på ett otrevligt sätt. Av en kompis fick han höra att den polismannen var M.K., vilket senare visade sig vara felaktigt. I ilska ändrade han sitt kontaktnamn på MSN till den här aktuella texten. Denna kunde läsas av de cirka 100 kontakter som han hade på MSN, men det är bara ett 30-tal som brukar vara online. Han hade inte någon aning om M.K. hade fru eller dotter. Efter några dagar tog han bort texten.

Straffansvar för förtal enligt 5 kap. 1 § brottsbalken förutsätter att någon lämnar uppgift till annan som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. I lagtexten exemplifieras detta med utpekande av någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Den uppgift som lämnas ska alltså typiskt sett vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning. Enligt tingsrättens mening är den text som D.A. har skrivit inte sådan att den är ägnad att utsätta M.K. eller hans familj för andras missaktning. D.A. kan på grund av det anförda inte dömas för förtal. Texten innebär emellertid ett sådant smädande av i vart fall M.K. som kan medföra straffansvar för förolämpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken. Textinnehållet är direkt riktat mot M.K. Även om det primärt endast har kunnat läsas av personer på D.A:s kontaktlista måste det ha framstått som klart för D.A. att risken var stor att M.K. skulle ta del av texten. Genom att trots det skriva in texten i sin kontaktlista har D.A. varit likgiltig inför att M.K. skulle ta del av den. Åtalet är, i den del gärningen påstås vara riktad mot M.K., styrkt i enlighet med det anförda. Gärningen ska rubriceras som förolämpning.

Brottet är inte grovt.

Förolämpning är ett målsägandebrott, vilket innebär att primärt endast målsäganden har rätt att väcka åtal. Åklagaren får dock väcka åtal för förolämpning under vissa i 5 kap. 5 § brottsbalken angivna förutsättningar. Åtalet, såvitt avser M.K., omfattas av denna bestämmelse, eftersom förolämpningen får anses riktad mot honom i eller för hans myndighetsutövning (5 kap. 5 § första stycket 2 brottsbalken). Denna förutsättning gäller emellertid inte U.K. och S.K. Redan på grund härav kan D.A. inte dömas för förolämpning som riktats mot dem. Åtalet mot D.A. ska således ogillas såvitt avser U.K. och S.K. I enlighet med denna bedömning ska också deras skadeståndsyrkanden ogillas.

Eftersom D.A. döms för förolämpning är han skyldig att ersätta M.K. för den skada som han åsamkats genom brottet. Tingsrätten har uppfattat D.A:s medgivande så att det gäller under förutsättning att han fälls till ansvar enligt åtalet oavsett brottets rubricering. M.K. har inte blivit utsatt för en sådan allvarlig kränkning som berättigar till ett högre belopp än vad D.A. har medgett att betala i skadestånd. D.A. ska därför förpliktas att betala skadestånd till M.K. med 5 000 kr jämte ränta.

Påföljden ska bestämmas till ett bötesstraff.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer D.A. för förolämpning till dagsböter 30 å 50 kr samt förpliktar D.A. att utge skadestånd till M.K. med 5 000 kr jämte ränta från den 24 januari 2008 till dess betalning sker.

Hovrätten

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att D.A. skulle dömas till fängelse för grovt förtal av M.K., U.K. och S.K. Målsägandena yrkade att deras respektive skadeståndsyrkande skulle bifallas.

D.A. bestred ändringsyrkandena och yrkade för egen del frikännande dom i skulddelen.

Åklagaren justerade gärningsbeskrivningen genom att till sista meningen i det första stycket tillägga "och jämväl innefattat förolämpning av M.K.".

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Lars Lundgren, Vibeke Sylten och Camilla Olsson, referent, samt nämndemännen Marthine Elfvin och Sigun Sandqvist) anförde i dom den 20 mars 2009 följande.

DOMSKÄL

I hovrätten har D.A. hörts på nytt. De uppgifter som M.K., U.K. och S.K. lämnade vid tingsrätten har spelats upp från ljudfiler. Utredningen här är i allt väsentligt densamma som vid tingsrätten.

D.A. har visserligen inte själv överklagat tingsrättens dom. Åklagarens överklagande avser dock inte enbart frågan om rubricering och påföljd utan även vilken gärning som D.A. ska dömas för. Något hinder enligt 51 kap. 23 a § rättegångsbalken för hovrätten att pröva åtalet i dess helhet finns således inte.

Inledningsvis kan konstateras att D.A. har skrivit en text som till sitt innehåll - där han direkt vänder sig till M.K. - närmast är att hänföra till straffbestämmelsen om förolämpning i 5 kap. 3 § brottsbalken. Det sätt på vilket han har spridit texten på Internet är emellertid närmast att hänföra till bestämmelsen om förtal i 1 § samma kapitel. I bedömningen av om D.A. ska dömas för något av dessa brott gör hovrätten följande överväganden.

För förtal döms den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Att texten har utformats som ett direkt anförande till M.K. utgör i och för sig inte hinder mot att bedöma förfarandet som förtal, eftersom texten har gjorts tillgänglig för andra genom att läggas ut på Internet. Vid förtal förutsätts dock att en uppgift och inte endast ett värdeomdöme lämnas. Som exempel har i lagtexten angetts att någon utpekar annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. För straffbarhet krävs att det har varit fråga om en brottslighet eller ett klandervärt levnadssätt av allvarligare beskaffenhet (prop. 1962:10 B 143). Tillmälet "snuthora" får i detta sammanhang anses utgöra ett värdeomdöme och inte någon uppgift som kan föranleda förtalsansvar. Tillmälen av detta slag kan, om de är straffbara, i stället vara att hänföra till bestämmelsen om förolämpning. Även om texten i övrigt har uppfattats som kränkande för M.K. och hans familj är den inte utformad på ett sådant sätt att den kan anses innefatta någon sådan beskyllning som förutsätts för straffansvar för förtal. Liksom tingsrätten anser därför hovrätten att D.A. inte ska dömas för förtal.

Frågan är då om D.A:s förfarande faller in under straffbestämmelsen om förolämpning. Utmärkande för förolämpningsbrottet är att uttalandet ska rikta sig till den berörda personen själv (prop. 1962:10 B 148). D.A. har lagt ut texten som kontaktnamn på MSN på Internet. Visserligen har det funnits en risk för att - så som också skedde - textinnehållet skulle komma till M.K:s kännedom. Utöver det direkta anförandet i texten finns det emellertid inget som talar för att D.A. har riktat sig till M.K. D.A. har uppgett att han skrev av sig i ilska utan närmare tanke på vem eller vilka som kunde läsa. M.K. tillhörde inte D.A:s kontakter på MSN. Omständigheterna har inte heller i övrigt varit sådana att texten kan anses riktad till M.K. på ett sådant sätt som förutsätts för ansvar för förolämpning. Åtalet avseende förolämpning kan därför inte bifallas.

Åtalet ska således ogillas i sin helhet. Vid denna utgång i ansvarsdelen ska U.K:s och S.K:s skadeståndsyrkanden lämnas utan bifall, liksom M.K:s yrkande om ytterligare skadestånd. Tingsrättens domslut i frågor om skadestånd ska således stå fast.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att hovrätten upphäver vad tingsrätten förordnat om påföljd och ogillar åtalet.

Hovrättens dom meddelad: den 20 mars 2009.

Mål nr: B 9489-08.

Lagrum: 5 kap.1 och 2 §§brottsbalken.

Litteratur: Prop. 1962:10 B 143 och B 148.