RH 2009:50

Stockholms tingsrätt

Ocab i Stockholm Aktiebolag (Ocab) väckte talan mot Andersson Company Byggnads AB (ACB) med yrkande om förpliktande för sistnämnda bolag att utge ersättning för utfört arbete vid entreprenad. ACB bestred yrkandet i sin helhet. Under förberedelsen vid tingsrätten motsatte sig ACB att målet vid kommande huvudförhandling skulle avgöras med en ensam domare medan Ocab samtyckte till det. Tingsrätten satte trots detta ut målet till huvudförhandling med en domare. Huvudförhandlingen pågick i en och en halv dag och nio personer hördes vid förhandlingen.

Tingsrätten (rådmannen Fanny Gleiss Wilborg) biföll i dom den 4 mars 2009 Ocabs talan till viss del samt förklarade att vardera parten skulle stå för sina rättegångskostnader.

Båda parter överklagade domen. ACB gjorde i sitt överklagande gällande att det vid tingsrätten förekommit rättegångsfel bl.a. bestående av att tingsrätten i sin dom lagt inte åberopad bevisning - eller i vart fall bevisning som inte åberopats av motparten - till grund för bifall av Ocabs talan i viss del. Vidare anförde ACB, som ett skäl för att prövningstillstånd skulle meddelas i hovrätten, att målet vid tingsrätten avgjorts av en domare ensam trots att bolaget motsatt sig detta.

Ocab anförde att bolaget inte med säkerhet kunde uttala sig ifråga om tingsrätten lagt inte åberopad bevisning till grund för sin bedömning, eftersom Ocab inte hade kvar det ombud som företrädde bolaget vid tingsrätten. För det fall att hovrätten skulle finna att rättegångsfel begåtts av tingsrätten yrkade Ocab att domen skulle undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för ny handläggning. Vad gäller frågan om tingsrättens behörighet anförde Ocab att bolaget vid tingsrätten visserligen inte motsatt sig att målet avgjordes av en domare, men att målet inte kunde anses ha varit av enkel beskaffenhet och att målet därmed inte lämpat sig för avgörande av en ensam domare.

ACB motsatte sig undanröjande av domen och återförvisning av målet samt anförde att rättegångsfelen inte var av den art att de inte utan väsentlig olägenhet kunde avhjälpas i hovrätten och att en återförvisning av målet skulle innebära ytterligare tidsutdräkt och ökade rättegångskostnader.

Tingsrätten yttrade sig bl.a. ifråga om påståendet att inte åberopad bevisning lagts till grund för prövningen där, tillbakavisade därvid påståendena om felaktigheter vid tingsrättens handläggning och anförde i de delar som avsåg bevisning följande.

ACB har gjort gällande att tingsrätten lagt den handling som benämns Tidsredovisning/Arbetsorder till grund för domen trots att den inte åberopats av Ocab. Denna handling har getts in flera gånger till tingsrätten och den är aktbilagerad såväl som tingsrättens aktbilaga 56 som tingsrättens aktbilaga 68.

Mot detta vill jag anföra följande. Till att börja med grundas tingsrättens dom på allt som förekommit vid huvudförhandlingen och tingsrätten har efter prövning av allt som förekommit avgjort vad som enligt domstolen är bevisat. Tingsrätten är inte bunden av vem som åberopat viss handling vid sin prövning och det kan vara värt att notera att ACB i sitt överklagande självt uppger att man åberopat handlingen som skriftlig bevisning. Hur som helst har både ACB och Ocab åberopat aktbilagorna 56 och 68 (båda aktbilagorna alltså innehållande Tidsredovisning/Arbetsorder), vilket framgår av tingsrättens anteckningar i målet, aktbilaga 92 sid 3.

Båda parter gick igenom handlingen översiktligt under sakframställan och den kommenterades i några av förhören. Det är riktigt att hela handlingen inte föredrogs, men det är inte heller ett krav för att den ska anses upptagen vid förhandlingen. Handlingen har alltså förekommit vid huvudförhandlingen och därmed utgjort en del av underlaget för min prövning.

Saken avgjordes vid föredragning.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Karlstedt samt hovrättsråden Mona Wildig, referent, och Per Kjellström) undanröjde i beslut den 17 november 2009 tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten för förnyad handläggning samt anförde följande.

SKÄL

Inte åberopad bevisning

Den bevisning som ACB hävdar inte åberopades eller genomgicks vid huvudförhandlingen vid tingsrätten avser en sammanställning av den arbetstid som enligt vad Ocab hävdat har lagts ned vid utförande av det omtvistade arbetet. Denna sammanställning har getts in i omgångar vid tingsrätten och den har även givits in uppdelat på två olika handlingar. ACB har hävdat att sammanställningen inte åberopades och genomgicks mer än i en viss begränsad del - nämligen vad gäller övertid fredagen den 9 december 2005 - och att det var ACB som i den delen åberopade handlingen samt att tingsrätten trots detta lagt annan del av sammanställningen till grund för sin bedömning.

Det framgår klart av tingsrättens dom att även annan del av handlingen lagts till grund för prövningen än den del som ACB uppger har åberopats och lagts fram vid huvudförhandlingen. Det saknar dock vid nu aktuell bedömning betydelse vem av parterna som i och för sig åberopat handlingen. Däremot får inte en annan del av en handling som givits in till rätten än den del som åberopats av part läggas till grund för rättens prövning. Därtill ska, när huvudförhandling hålls, bevisningen läggas fram vid förhandlingen. Detta kan, om rätten finner det lämpligt, ske genom hänvisning till handlingar i målet, se 43 kap. 8 § rättegångsbalken. I sammanhanget måste också beaktas att rätten inte längre i dispositiva tvistemål självmant får inhämta bevisning, se 35 kap. 6 § rättegångsbalken.

Frågan gäller alltså om sammanställningen av någon av parterna åberopats och lagts fram vid huvudförhandlingen i annan del än den som ACB uppger sig ha åberopat. Tingsrätten har i sitt yttrande anfört att det framgår av anteckningarna från huvudförhandlingen att handlingen då åberopades av båda parter. Emellertid är anteckningarna vad gäller åberopad bevisning inte helt tydliga. De anger enbart aktbilagenummer och i flera fall avser dessa nummer ett flertal handlingar, även innefattande inlagor från parterna. Vidare anges att vissa handlingar ”åberopas sakframställningsvis”. Den innebörd tingsrätten kan ha avsett härmed synes inte ha varit helt klar för parterna. Möjligen har tingsrätten härmed åsyftat att handlingar presenterats för att belysa ostridiga omständigheter utan att handlingarna i och för sig åberopats som bevis, men av handlingarna i målet framgår att Ocab snarast uppfattat detta som att handlingarna ändå åberopas som bevisning. Detta framgår t.ex. av flera inlagor från Ocab angående de två i målet aktuella fakturorna. Vidare innehåller det ena aktbilagenummer som tingsrätten i sitt yttrande hänvisat till, och som också anges i anteckningarna, inte den aktuella sammanställningen. Det kan också noteras att det andra aktbilagenummer som tingsrätten hänvisar till i sitt yttrande avser samtliga bilagor till ett utlåtande av U.G. Även om sammanställningen ingår bland dessa bilagor kan ifrågasättas om verkligen samtliga bilagor har åberopats och skälet till att i så fall vissa av dem anges återigen trots att de redan angivits med annat aktbilagenummer. Av anteckningarna kan således inte anses klarlagt att hela sammanställningen har åberopats vid huvudförhandlingen. Därtill kommer att ingen av parterna i sina bevisuppgifter före huvudförhandlingen anfört att sammanställningen åberopades som bevis. ACB har tvärtom under den skriftliga förberedelsen motsatt sig att sammanställningen fick åberopas och anfört att man avsåg att utveckla denna invändning för det fall att Ocab åberopade handlingen. Det faktum att ACB sedan ändå åberopat en del av sammanställningen kan synas motsägelsefullt, men får sin förklaring i att denna del åberopats tillsammans med två tidssedlar till stöd för - såvitt får förstås - ACB:s påstående att Ocabs uppgifter i den delen var oriktiga. Exakta bevisteman för detta material framgår dock inte av tingsrättens akt, eftersom dessa handlingar synes ha åberopats först vid huvudförhandlingen och inga bevistema antecknats därifrån.

Vad gäller frågan om bevisningen ifråga lades fram vid huvudförhandlingen har tingsrätten i sitt yttrande angett att det är riktigt att inte hela handlingen föredrogs, men att detta inte är ett krav för att den ska anses upptagen vid förhandlingen. Hovrätten uppfattar detta som att tingsrätten förstått situationen så att parten eller parterna genom hänvisning lagt fram denna bevisning. Detta har dock inte parterna påstått.

Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten klarlagt att tingsrätten till grund för sin bedömning lagt skriftlig bevisning som inte av part åberopats och lagts fram vid huvudförhandlingen i målet. Detta utgör ett rättegångsfel och felet är sådant att det kan antas ha inverkat på målets utgång.

Behörig sammansättning vid tingsrätten

Tingsrätten har avgjort målet vid huvudförhandling med en domare. Då ACB motsatt sig detta förutsätter en sådan handläggning att målet varit av enkel beskaffenhet (1 kap. 3 a § tredje stycket rättegångsbalken). I förarbetena till denna bestämmelse har anförts att rekvisitet har avseende både på den rättsliga bedömningen och på bevisvärderingen. Ett mål kan därvid vara av enkel beskaffenhet när någon egentlig tvist mellan parterna inte föreligger utan att processen närmast har sin grund i tredska eller bristande betalningsförmåga, men att det också ofta kan vara fråga om förmögenhetsrättsliga mål med någorlunda lättillämpade rättsregler såsom vardagliga mål inom köprätten och avtalsrätten där bevisningen inte är omfattande.

Förevarande mål avser i och för sig inte några mer svårtillämpade rättsregler. Emellertid har huvudförhandlingen pågått i en och en halv dag och ett flertal personer har hörts. Därtill har ACB vid tingsrätten gjort gällande att det följde av avtalet mellan parterna att betalningsskyldighet uppkom först när kostnaderna verifierats, vilket tingsrätten i sin dom inte synes ha tagit ställning till. I sammanhanget bör även beaktas det rättegångsfel som förekommit vad gäller bevisningen.

Målet kan mot bakgrund av vad som nu sagts inte anses ha varit av så enkel beskaffenhet att det, trots att en av parterna motsatt sig detta, har kunnat avgöras vid huvudförhandling av en ensam domare. Tingsrätten har därför vid målets avgörande inte varit domför. Även detta utgör ett rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Undanröjande av tingsrättens dom och återförvisning av målet

Det fel som hovrätten funnit att tingsrätten begått vad gäller inte åberopad bevisning är i och för sig sådant att det utan väsentlig olägenhet bör kunna avhjälpas i hovrätten. När det gäller tingsrättens domförhet utgör detta däremot ett rättegångsfel som inte kan avhjälpas här. Tingsrättens dom ska därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.

AVGÖRANDE

Hovrätten undanröjer tingsrättens dom och återförvisar målet till tingsrätten för förnyad handläggning. Frågan om rättegångskostnader i hovrätten ska därvid prövas av tingsrätten efter målets återupptagande.

Hovrättens beslut meddelat: den 17 november 2009.

Mål nr: T 2544-09.

Lagrum: 1 kap. 3 a § tredje stycket, 17 kap. 2 §, 35 kap. 6 §, 43 kap. 8 § samt 50 kap.28 och 29 §§rättegångsbalken.

Rättsfall: RH 1999:54.