RH 2009:59
En person har haft redovisningsmedel insatta på bankkonto i fyra dagar. Två av dagarna var helgdagar. Då det var fråga om transaktioner som utförts av privatpersoner har dröjsmål med avskiljandet inte förelegat.
Luleå tingsrätt
L.J. överklagade Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av hennes tillgodohavanden på ett bankkonto, vilket hon hade tillsammans med sin sambo J.R. Hon yrkade att tingsrätten skulle upphäva utmätningsbesluten.
Till grund för överklagandet anförde L.J. i huvudsak följande. Hon är sambo med J.R. Kontot från vilket utmätningen har skett är ett för dem gemensamt bankkonto i Nordea. J.R:s far, E.R., avled den 1 januari 2008. Efterlevande maka, B.R., är enda dödsbodelägare i dödsboet och sonen J.R. är efterarvinge. B.R. lämnade J.R. fullmakt att företräda henne i bouppteckningen efter maken. Genom bouppteckningen, som förrättades den 17 mars 2008 och registrerades hos Skatteverket den 8 april 2008, tillföll kvarlåtenskapen B.R. Den 8 maj 2008 avslutades E.R:s konto i Nordea och J.R. överförde beloppet 147 649 kr och 77 öre till L.J:s och J.R:s gemensamma konto, i syfte att därefter överföra pengarna till B.R:s konto. Den 12 maj 2008 utmättes 74 354 kr från bankkontot för L.J:s skulder. Det utmätta beloppet tillhör inte henne, utan istället B.R. och utgör arv efter B.R:s make. Då detta visar att medlen tillhör annan än L.J. har presumtionen att medlen tillhör henne brutits. B.R. har således separationsrätt för de penningmedel som satts in på bankkontot.
Kronofogdemyndigheten anförde i yttranden i huvudsak följande. Utmätningen verkställdes med stöd av 4 kap. 17 § utsökningsbalken. Om ett bankkonto är gemensamt för flera personer presumeras ett tillgodohavande på kontot tillhöra dem i lika stora andelar, om inte annat är utrett (se 1 § lagen [1904:48 s. 1]) om samäganderätt och NJA 1988 s. 112). Eftersom kontot ägs av L.J. och J.R gemensamt har Kronofogdemyndigheten utmätt halva tillgodohavandet. Kronofogdemyndigheten har inte funnit skäl att göra en annan bedömning med anledning av överklagandet.
Skatteverket anförde i tillägg till Kronofogdemyndighetens yttranden i huvudsak följande. Skatteverket gör bedömningen att lagen (1944:181) om redovisningsmedel är tillämplig i fallet. Enligt redovisningslagen har B.R. separationsrätt om L.J. och J.R., som gemensamt disponerar kontot, har mottagit medel för hennes räkning med skyldighet att redovisa för dem och medlen för sådant ändamål hålls avskilda. Avskiljandet ska dessutom ha skett utan dröjsmål. Huvudregeln är att separationsrätten går förlorad när huvudmannens egendom sammanblandas med sysslomannens. När överföringen skedde den 8 maj 2008 sammanblandades B.R:s medel med L.J:s och J.R:s medel. Vid utmätningstillfället, fem dagar senare, hade de sammanblandade medlen inte avskiljts utan dröjsmål. Vad som menas med dröjsmål har enligt praxis bedömts vara en period som [inte] överstiger 3-4 dagar (se NJA 1999 s. 812). Villkoren för separationsrätt har därmed inte varit uppfyllda och utmätningen ska stå fast.
Tingsrätten (rådmannen Christer Ödberg) anförde i slutligt beslut den 13 augusti 2009 bl.a. följande.
SKÄL
Enligt 4 kap. 17 § utsökningsbalken får lös egendom utmätas, om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Om ett bankkonto är gemensamt för flera personer utgör detta enligt praxis ett så starkt stöd för att tillgodohavande på kontot delvis tillhör var och en av dem att det är motiverat att utgå ifrån detta, om inte annat är visat (se NJA 1988 s. 112). Enligt den princip som kommit till uttryck i 1 § samäganderättslagen antas tillgodohavandet tillkomma ägarna i lika stora andelar. Av de handlingar som klaganden åberopat framgår att ett belopp om 147 649 kr och 77 öre, vid avslutande av E.R:s konto i Nordea, den 8 maj 2008 överförts till J.R:s och L.J:s gemensamma konto. Den 12 maj 2008 utmättes hälften av behållningen på kontot, 74 354 kr, för L.J:s skulder.
Lagen om redovisningsmedel ska tillämpas beträffande aktuellt utmätningsbeslut. Lagen reglerar de fall där huvudmannens, i detta fall B.R:s, separationsrätt gentemot sysslomannens, L.J:s, borgenärer kan gå förlorad genom sammanblandning med L.J:s egendom. De ifrågavarande medlen har, genom överföring till L.J:s konto, sammanblandats med hennes och J.R:s befintliga medel. Enligt lagen om redovisningsmedel gäller också att medel som någon mottagit för annan med skyldighet att redovisa för dem, och för sådant ändamål har innestående på bank eller på annat sätt håller avskilt, ska vara förbehållet huvudmannen, om beloppet avskilts utan dröjsmål. Enligt praxis har dröjsmål med avskiljande ansetts uppkomma efter fyra dagar (se NJA 1999 s. 812). Då insättningen på kontot skedde den 8 maj 2008 och utmätningen skedde den 12 maj 2008 hade inte något avskiljande från L.J:s övriga medel skett under dessa dagar. Sammantaget innebär detta att medlen kunde utmätas för L.J:s skulder och att B.R. inte kan anses ha separationsrätt till de utmätta medlen. Tingsrätten finner därmed inte skäl att ändra det överklagade beslutet och L.J:s överklagande ska i denna del lämnas utan bifall.
BESLUT
Överklagandet lämnas utan bifall.
L.J överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle upphäva Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av hennes tillgodohavanden på bankkonto.
Skatteverket m.fl. bestred ändring.
Hovrätten (hovrättsråden Bertil Eriksson, Susanne Lundgren Jonasson och Hans Sundberg, referent) anförde i slutligt beslut 11 december 2009 bl.a. följande.
SKÄL
L.J. har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Av åberopade handlingar i målet måste det anses styrkt att de aktuella pengarna tillhör B.R. När B.R:s pengar sattes in på det gemensamma kontot den 8 maj 2008 fanns inga andra pengar på kontot. Den 12 maj 2008 företog Kronofogdemyndigheten utmätningen. Enligt tingsrättens beslut är praxis sådan att ett dröjsmål med avskiljande anses uppkomma efter fyra dagar. I nu aktuellt fall var två av de fyra dagarna helgdagar då banktransaktioner inte kunde genomföras. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1999 s. 812 funnit att dröjsmål med avskiljande uppkommit efter fyra dagar såvitt gäller yrkesmässigt bedriven verksamhet. Nu aktuellt mål avser privatpersoner och lika stränga krav kan inte ställas på dem.
Skatteverket har till stöd för bestridandet anfört i huvudsak följande. Det har inte visats att de aktuella medlen tillhör B.R. Om det skulle anses utrett att medlen var avsedda för B.R. ska följande beaktas. Enligt bankens svar till Kronofogdemyndigheten var behållningen vid utmätningstillfället 148 709 kr på det aktuella kontot. Det stämmer alltså inte att det enbart fanns medel från dödsboet på kontot. Sammanblandning med andra medel har således skett. Betalningar genomförs i allmänhet på ett annorlunda sätt i dag jämfört med januari 1993 (tidpunkten för transaktionerna i rättsfallet NJA 1999 s. 812). Regelmässigt sker betalningar nu för tiden med hjälp av Internet och telefoni. Dessa betalningar verkställs oftast samma dag som åtgärden vidtas och genomförs samtliga veckodagar dygnet runt. Mot den bakgrunden och med beaktande av den restriktivitet som Högsta domstolen betonar, kan inte tre dagar anses vara en för snäv gräns för privatpersoner, oavsett mellankommande helg. B.R. kan inte anses ha separationsrätt till de aktuella medlen.
Hovrättens bedömning
Enligt 4 kap. 17 § utsökningsbalken får utmätning av lös egendom ske om det framgår att egendomen tillhör gäldenären. Om ett bankkonto är gemensamt för flera personer utgör detta enligt praxis ett så starkt stöd för att tillgodohavandet på kontot delvis tillhör en av dem att det är motiverat att utgå från detta, om inte annat är visat. Den andel som därvid ska antas tillhöra denna person bör i enlighet med den princip som har kommit till uttryck i 1 § andra meningen lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt - om annat inte visas - bestämmas till hälften av tillgodohavandet (jfr NJA 1988 s. 112). Det åligger därför L.J. att styrka annans rätt till den utmätta egendomen.
Enligt hovrättens mening saknas anledning ifrågasätta de av L.J. lämnade uppgifterna om varför 147 649 kr och 77 öre överfördes från E.R:s dödsbos konto till L.J:s och J.R:s gemensamma konto den 8 maj 2008 och att pengarna egentligen tillhörde B.R. Det får därför anses att L.J. mottagit medlen med skyldighet att redovisa dem för B.R. i den mening som avses i lagen (1944:181) om redovisningsmedel. Medlen var inte avskilda då utmätning gjordes den 12 maj 2008. För att medlen i sådant fall ska vara förbehållna B.R. krävs att medlen var omedelbart tillgängliga för att avskiljas och att dröjsmål med avskiljandet inte förelåg.
Vid utmätningstillfället innestod medlen på L.J:s och J.R:s gemensamma bankkonto. De måste då anses ha varit omedelbart tillgängliga för avskiljande. Pengarna sattes in på kontot den 8 maj 2008 och utmätning skedde den 12 maj 2008. Med beaktande av att två av de aktuella dagarna utgjordes av helgdagar och då det är fråga om transaktioner som utförts av privatpersoner finner hovrätten att det inte kan anses ha förelegat dröjsmål med avskiljandet. Då det således är utrett att de aktuella pengarna varit förbehållna B.R. ska tingsrättens beslut ändras på så sätt att Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av L.J:s tillgodohavanden på bankkonto ska upphävas.
BESLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens beslut på så sätt att hovrätten upphäver Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning av L.J:s tillgodohavanden på bankkonto.
Hovrättens beslut meddelat: den 11 december 2009.
Mål nr: ÖÄ 692-09.
Lagrum: Lagen (1944:181) om redovisningsmedel.
Rättsfall: NJA 1999 s. 812.