RH 2009:69

Kronofogdemyndigheten beslutade den 14 februari 2008 att utmäta en bil för M.B:s skulder. Beslutet överklagades av M.B. och P O Imp Gnarp Kommanditbolag. Båda gjorde gällande att bilen tillhörde kommanditbolaget. Vidare begärde S.B., som tidigare varit gift med M.B., att få intervenera i ärendet på grund av att utgången i ärendet skulle komma att ha en direkt inverkan på hennes rätt. Till stöd för detta åberopade S.B. att det var hon som sålt den i ärendet aktuella bilen till kommanditbolaget, varför bolaget kunde komma att kräva köpeskillingen för bilen åter, om den utmättes för M.B:s skulder.

Tingsrätten (rådmannen Thomas Arvefors) lämnade i beslut den 16 februari 2009 yrkandet om intervention utan bifall och anförde som skäl följande.

Tredje man som påstår sig vara ägare av utmätt egendom får enligt bestämmelserna i utsökningsbalken åberopa sin påstådda rätt i ärendet och överklaga ett beslut om utmätning. S.B. har emellertid inte gjort gällande att hon är ägare av den utmätta bilen. I 14 kap. 9 § rättegångsbalken föreskrivs det att den som inte är part i en rättegång och som påstår att den sak som är föremål för rättegången rör hans rätt får på endera sidan delta i rättegången, om han visar sannolika skäl för sitt påstående. Rättegångsbalken är inte direkt tillämplig vid handläggningen av överklaganden av beslut om utmätning, vilka handläggs enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Endast när det i ärendelagen hänvisas till en viss bestämmelse i rättegångsbalken skall den bestämmelsen tillämpas. I ärendelagen hänvisas inte till 14 kap. 9 § rättegångsbalken. Emellertid kan bestämmelser i rättegångsbalken bli analogt tillämpliga i domstolsärenden (se prop. 1995/96:115 s. 79 och 143). Enligt tingsrättens mening bör S.B:s yrkande att få delta i ärendet tas upp till prövning med tillämpning av sagda bestämmelse i rättegångsbalken.

Vid utmätning gäller vissa speciella presumtionsregler för att underlätta förfarandet. En sådan regel är den som finns i 4 kap. 18 § utsökningsbalken. Där är angivet att gäldenären anses vara ägare till lös egendom som han har i sin besittning, om det ej framgår att egendomen tillhör annan. En prövning av frågan om vem som skall anses vara ägare till egendom i gäldenärens besittning i ett utmätningsärende innebär endast ett avgörande av spörsmålet om presumtionen om äganderätt föreligger. Äganderättsfrågan blir således inte rättskraftigt avgjord. Följaktligen får det anses att tingsrättens beslut i ärendet, oavsett utgången, saknar betydelse för frågan om S.B. kan bli skyldig att till P O Imp Gnarp Kommanditbolag återbetala den köpeskilling som hon gör gällande att kommanditbolaget har erlagt till henne.

Tingsrätten finner alltså att utgången i förevarande ärende inte berör S.B:s rätt i sådant avseende att hon har rätt att intervenera i ärendet. Hennes yrkande därom lämnas därför utan bifall.

S.B. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten, med ändring av tingsrättens beslut, skulle tillåta henne att intervenera i ärendet.