RH 2009:72
En spansk konkursförvaltning ansökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet av ett beslut om interimistisk kvarstad avseende två svenska bolag meddelat av en spansk domstol. Svea hovrätt hade förklarat beslutet verkställbart i Sverige men gjort verkställigheten beroende av att konkursförvaltningen ställde säkerhet enligt artikel 46.3 i Bryssel I-förordningen. Fråga om Kronofogdemyndigheten kan pröva ställd säkerhet.
Kronofogdemyndigheten
En spansk konkursförvaltning ansökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet av ett beslut om interimistisk kvarstad avseende två svenska bolag meddelat av en spansk domstol 2007. Svea hovrätt hade 2008 förklarat beslutet verkställbart i Sverige men gjort verkställigheten beroende av att sökanden ställde säkerhet enligt artikel 46.3 i Bryssel I-förordningen till ett värde motsvarande 141 041 185 euro.
Kronofogdemyndigheten (enhetschefen Göran Erixon och kronofogden Maria Böös) anförde i beslut den 7 maj 2009 bl.a. följande.
SKÄL
Svea hovrätt har i beslutet om verkställighet 2008 inte angett hos vem säkerheten ska ställas eller vem som ska pröva denna. Kronofogdemyndigheten har ingen laglig möjlighet att ta emot eller pröva en säkerhet i ett kvarstadsmål. Det svenska systemet är konstruerat så att enligt 15 kap. 6 § rättegångsbalken får kvarstad beviljas endast om sökanden hos rätten ställer säkerhet för skada som kan tillfogas motparten. Hovrätten har grundat sitt beslut om krav på säkerhet på artikel 46.3 i Bryssel I-förordningen. Såsom Kronofogdemyndigheten uppfattar denna artikel innebär den att domstolen som beslutar i exekvaturärendet kan uppställa som krav att säkerhet ställs för att borgenärens ansökan om exekvatur ska beviljas. I detta fall skulle säkerhet alltså ha infordrats av Svea hovrätt innan beslut fattades att den spanska domstolens beslut får verkställas i Sverige. Ombuden för konkursförvaltningen har uppgett att någon säkerhet inte ställts hos hovrätten. Eftersom Kronofogdemyndigheten inte med ledning av innehållet i hovrättens beslut kan avgöra om sökanden uppfyllt villkoret om ställande av säkerhet och därmed inte heller om förutsättningarna för verkställighet är uppfyllda, avslår Kronofogdemyndigheten ansökan om verkställighet.
Med hänvisning till vad som anförts hänvisar Kronofogdemyndigheten konkursförvaltningen att, i enlighet med 5 kap. 2 § första stycket utsökningsförordningen, klaga över domvilla.
BESLUT
Ansökan om verkställighet av beslutet om interimistisk kvarstad avslås.
Nacka tingsrätt
Konkursförvaltningen överklagade beslutet till Nacka tingsrätt och yrkade att tingsrätten skulle undanröja Kronofogdemyndighetens beslut och återförvisa ärendet till Kronofogdemyndigheten.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Lars Kock Jalvemyr) anförde i beslut den 3 juli 2009 följande.
Vad konkursförvaltningen har anfört föranleder inte annan bedömning än den som Kronofogdemyndigheten har gjort. Tingsrätten avslår överklagandet.
Svea hovrätt
Konkursförvaltningen överklagade tingsrättens beslut till Svea hovrätt och yrkade att hovrätten, med undanröjande av tingsrättens och Kronofogdemyndighetens beslut, skulle återförvisa målet till Kronofogdemyndigheten för verkställighet i enlighet med den av Svea hovrätt meddelade verkställighetsförklaringen.
De två svenska bolagen angav följande inställning. För det fall att hovrätten skulle finna att Kronofogdemyndigheten inte har någon laglig möjlighet att ta emot eller pröva en säkerhet i ett mål som det förevarande ska tingsrättens och Kronofogdemyndighetens beslut bestå och överklagandet avslås. För det fall att hovrätten skulle finna att Kronofogdemyndigheten är behörig att ta emot och pröva en säkerhet i ett mål som det förevarande bör ärendet med hänsyn till instansordningens princip återförvisas till Kronofogdemyndigheten, som därefter har att pröva om de av konkursförvaltningen åberopade säkerheterna är godtagbara.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Lars Dirke, Roger Wikström, referent, och Ulla Bergendal) anförde i beslut den 11 november 2009 följande.
SKÄL
Enligt artikel 25 i insolvensförordningen ska beslut som rör ett insolvensförfarandes genomförande och slutförande verkställas i enlighet med artiklarna 31-51 i Bryssel I-förordningen. I artikel 38 i den förordningen anges att en dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den staten ska verkställas i en annan medlemsstat sedan domen, på ansökan av part, har förklarats vara verkställbar där. Svea hovrätt har i beslut den 21 oktober 2008 förklarat det av den spanska domstolen den 13 juni 2007 meddelade beslutet verkställbart i Sverige. Verkställigheten gjordes beroende av att sökanden ställer säkerhet till ett värde motsvarande 141 041 185 euro.
Av Bryssel I-förordningen framgår inte var säkerhet som beslutas enligt artikel 46.3 ska ställas eller vem som ska pröva ställd säkerhet. Hovrätten kan inte finna något stöd för det som Kronofogdemyndigheten angett i det överklagade beslutet, nämligen att artikeln ska tolkas så att den domstol som beslutar i exekvaturärendet kan uppställa som krav att säkerhet ställs för att borgenärens ansökan om exekvatur ska beviljas och i samband därmed infordra och pröva säkerheten innan beslut fattas. Det av de svenska bolagen åberopade avgörandet från EG-domstolen (258/83 Brennero mot Wendel) talar tvärtom för att ett sådant förfarande inte är möjligt. Hovrätten kan inte heller finna att reglerna i 15 kap.rättegångsbalken ska tillämpas analogt vid verkställighet enligt Bryssel I-förordningen. Reglerna i 15 kap. 6 § rättegångsbalken innebär ju att vid en ansökan om kvarstad ska säkerhet normalt alltid ställas för den skada som motparten kan tillfogas och att den domstol som prövar yrkandet om kvarstad då alltid ska pröva säkerheten, om den inte har godkänts av motparten.
Eftersom det saknas någon särskild reglering i Bryssel I-förordningen om verkställighet av utländsk dom eller beslut där krav på säkerhet har föreskrivits som villkor för verkställighet ska de regler som finns i inhemsk svensk rätt tillämpas. I lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden anges i 7 § första stycket att om ett utländskt avgörande efter ansökan enligt Bryssel I-förordningen har förklarats verkställbart ska avgörandet verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har vunnit laga kraft. I andra stycket anges att vid verkställighet av ett utländskt avgörande som rör en säkerhetsåtgärd ska i stället bestämmelserna om verkställighet av beslut om kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd tillämpas. I 1 kap. 1 § utsökningsbalken anges att den balken ska tillämpas vid verkställighet av beslut om kvarstad eller annan liknande säkerhetsåtgärd. Enligt 3 kap. 2 § utsökningsbalken kan verkställighet av utländska exekutionstitlar äga rum enligt särskilda föreskrifter såsom Bryssel I-förordningen. I sådana fall ska balkens bestämmelser tillämpas, om inte annat är föreskrivet (se Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 4:e uppl, s.72 f. och s. 609). Vidare anges i 2 kap. 25 § första stycket utsökningsbalken att säkerhet, som inte är godkänd av den till vars förmån säkerheten ska gälla, ska prövas av Kronofogdemyndigheten. I bestämmelsen anges också vilka säkerheter som kan godtas. Med stöd av de angivna bestämmelserna bör den av hovrätten i verkställighetsärendet föreskrivna säkerheten som ställts av konkursförvaltningen vid ansökan om verkställighet prövas av Kronofogdemyndigheten som första instans. Tingsrättens och Kronofogdemyndighetens beslut ska därför undanröjas och målet återförvisas till Kronofogdemyndigheten för förnyad handläggning.
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut den 3 juli 2009 samt Kronfogdemyndighetens beslut den 7 maj 2009 och återförvisar målet till Kronofogdemyndigheten för fortsatt handläggning.
Hovrättens beslut meddelat: den 11 november 2009.
Mål nr: ÖÄ 6064-09.
Lagrum: 15 kap. 6 § rättegångsbalken; 1 kap. 1 §, 2 kap. 25 § och 3 kap. 2 §utsökningsbalken; 7 § första stycket lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.
Rättsfall: EG-domstolens mål nr 258/83, Brennero mot Wendel.
Litteratur: Walin m.fl. Utsökningsbalken, En kommentar, 4:e uppl, s.72 f. och s. 609; prop. 2001/02:146 s. 49f.