RH 2010:11

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Pia Sandeskog samt nämndemännen Margareta Sandeström, Britt-Inger Karlsson och Christer Nilsson) anförde i dom den 18 december 2009 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Fil. kand. Jonas Hartelius, Svenska Carnegieinstitutet, har på åklagarens begäran hörts som sakkunnig. Av hans sakkunnigutlåtande, ursprungligen ingivet till Örebro tingsrätt, och av förhöret framgår bl.a. följande. Oxikodon är ganska ovanligt som missbruksmedel i Sverige än så länge men är i USA vanligt som ”fattigmansheroin”. Gruppen starka opiater omfattar även bl.a. buprenorfin, metadon och morfin. Omständigheter som talar för att oxikodon ska anses vara mindre farligt än heroin skulle kunna vara att oxikodon fortfarande tillåts för medicinskt bruk. Det bör dock noteras att i farlighetshänseende jämställs med heroin även bl.a. buprenorfin och metadon, som båda tillåts för medicinskt bruk. Missbruksdosen är den dos som hos en naiv (icke tillvand) person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. Erfarna missbrukare kan dock sätta i sig väsentligt högre doser. Uppgifter på internetsidan Erowid, som bl.a. redovisar upplevelser under självexperiment med en rad droger, dock ej alltid utförda med vetenskaplig precision, anger som dos vid oralt intag hos en person utan tolerans för vanlig påverkan 5-10 mg och för en person med kraftig tolerans 10-40 mg. - Oxikodon är en halvsyntetisk opiat med effekter som i missbrukssammanhang huvudsakligen överensstämmer med heroin, morfin och andra opiater. I farlighetshänseende bör oxikodon jämställas med heroin. En missbruksdos för en naiv (icke tillvand) person bör uppskattas till 5 mg.

- - -

Åtalet i första stycket är således styrkt i sin helhet. När det gäller bedömningen av om brottet är grovt kan följande anföras.

Jonas Hartelius har bedömt en missbruksdos till 5 mg men uppgett att denna bedömning är behäftad med stor osäkerhet. M.T. har uppgett att hon tagit 100 mg per dos och att hon bedömer en dos för en ovan missbrukare till 40-50 mg. M.W. har uppgett att han använder 100 mg per dos. P.G. har uppgett att han, som inte använt opiater på länge, har tagit 40 mg som dos. Enligt tingsrättens bedömning medför den osäkerhet som framkommit beträffande dosens storlek i förhören och i de intervall som angetts i Jonas Hartelius utlåtande om dosernas storlek att en missbruksdos försiktigtvis bör bedömas till 10 mg.

Vid denna bedömning utgör 350 tabletter Oxycontin à 10 mg och 150 tabletter Oxycontin à 20 mg 650 missbruksdoser.

Oxycontin bör enligt tingsrättens bedömning i farlighetshänseende kunna jämföras med buprenorfin (exempelvis Subutex) som av Jonas Hartelius i farlighetshänseende jämställs med heroin men i likhet med Oxycontin tillåts för medicinskt bruk, till skillnad från heroin. Beträffande Subutex anses missbruksdosen uppgå till cirka 2 mg och gränsen för grovt narkotikabrott gå vid 1 200 missbruksdoser, motsvarande 300 tabletter à 8 mg.

Brottet i första stycket bör med anledning härav inte bedömas som grovt narkotikabrott utan som narkotikabrott av normalgraden.

Genom M.T:s erkännande, som stöds av övrig utredning, är åtalet i andra stycket styrkt. Gärningen är att bedöma som narkotikabrott av normalgraden.

M.T. har erkänt överlåtelse enligt tredje stycket. Genom hennes uppgifter att ”de” köpte narkotika, liksom P.G:s uppgifter och den sms- trafik som förekommit, bl.a. mellan P.G. och M.B., finner tingsrätten ställt utom rimligt tvivel att överlåtelsen skett till M.B. och P.G., som därefter gemensamt innehaft tabletterna ifråga. Åtalet är därmed styrkt. Gärningen avser överlåtelse respektive innehav av 10 tabletter Oxycontin à 20 mg och 20 tabletter Oxycontin à 10 mg, dvs. totalt 400 mg. Omräknat till missbruksdoser enligt tingsrättens tidigare bedömning blir det således 40 doser, varför gärningarna bör bedömas som narkotikabrott av normalgraden.

DOMSLUT

Såvitt gäller åtalspunkt 1 dömer tingsrätten både M.T och M.W. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen.

Därutöver döms M.T. för narkotikabrott enligt 2 § samma lag, medan M.W. döms för narkotikabrott enligt 1 och 2 §§ nämnda lag samt för stöld, snatteri och rattfylleri. Tingsrätten undanröjer en M.T. tidigare ådömd skyddstillsyn och bestämmer påföljden för de brott som avsågs med skyddstillsynen och nu aktuella brott till fängelse två år. För M.W. - beträffande vilken anförs att han begått nu aktuella brott innan visst honom ådömt fängelsestraff börjat verkställas - bestämmer tingsrätten påföljden till fängelse ett år sex månader.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingrid Olsson och Kristina Johnsson, tf. hovrättsassessorn Lisa Länta, referent, samt nämndemännen Liv Granbom och Alireza Mosahafi) anförde i dom den 12 februari 2010 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Utredning i hovrätten m.m.

Åklagaren har till stöd för sina ändringsyrkanden beträffande brottsrubricering och straffmätning invänt mot tingsrättens beräkning av en missbruksdos, dvs. den dos som hos en icke tillvand person framkallar ett märkbart rus i form av en tydlig förändring i sinnestillståndet. Enligt åklagaren finns det inte skäl att frångå Jonas Hartelius bedömning att en missbruksdos oxikodon, den verksamma substansen i Oxycontin-tabletter, bör uppskattas till 5 mg. Åklagaren har också anfört att en missbruksdos bör beräknas med utgångspunkt inte från oralt intag utan från det tillförselsätt som ger intensivast effekt, nämligen intravenös injektion.

De tilltalade har gjort gällande att tingsrätten med rådande oklarheter inte varit tillräckligt försiktig vid bedömningen av oxikodonets farlighet och dosering. Enligt de tilltalade bör en missbruksdos oxikodon uppskattas till ett avsevärt högre antal milligram än de 10 mg som tingsrätten utgått från, kanske till 40-50 mg. I farlighetshänseende kan oxikodon enligt de tilltalade närmast jämställas med morfin.

Åklagaren har även i hovrätten åberopat bl.a. sakkunnigutlåtandet av Jonas Hartelius.

Ljud- och bildupptagningarna av förhören vid tingsrätten med de tilltalade och Jonas Hartelius har spelats upp.

Hovrättens bedömning

Hovrätten gör i skuldfrågan ingen annan bedömning än den tingsrätten gjort vare sig för M.T:s del eller för M.W:s del. M.T. och M.W. ska därför dömas för att -såsom påstås i gärningsbeskrivningens första stycke - ha gemensamt och i samförstånd olovligen och i vart fall delvis i överlåtelsesyfte förvärvat och därefter innehaft cirka 350 tabletter Oxycontin à 10 mg, 150 tabletter Oxycontin à 20 mg och 325 tabletter innehållande alprazolam. M.T. ska också, i enlighet med tingsrättens av henne i de delarna godtagna avgörande, dömas dels för att, såsom påstås i tredje stycket, av mängden tabaletter i första stycket ha överlåtit 10 tabletter Oxycontin à 20 mg och 20 tabletter Oxycontin à 10 mg, dels för att ha innehaft narkotiska preparat enligt vad som påstås i andra stycket.

Genom praxis har för olika slag av narkotika utvecklats riktlinjer till ledning för bedömningen av ett narkotikabrotts straffvärde och rubricering (grovt, normalgraden eller ringa). Riktlinjerna tar sin utgångspunkt i mängden hanterad narkotika och det aktuella preparatets farlighet. Mängden narkotika beräknas i regel utifrån hur många missbruksdoser den hanterade narkotikan kan anses motsvara. Även andra faktorer än mängden hanterad narkotika och preparatets farlighet kan emellertid få betydelse. Det kan erinras om att Högsta domstolen i ett rättsfall uttalat att försiktighet bör iakttas med att fastställa och tillämpa generella schabloner avseende art och mängd narkotika när det gäller gränsen mellan normalbrott och grova brott samt att även andra faktorer måste ges en betydande vikt (se NJA 2004 s. 354).

Beträffande oxikodon, den verksamma substansen i Oxycontin, finns det inte något avgörande från Högsta domstolen rörande beräkning av missbruksdoser, straffvärdering och brottsrubricering. Det saknas också - i vart fall i hela landet kända - hovrättsavgöranden.

Som underlag för bedömningen i detta mål har åklagaren åberopat Jonas Hartelius sakkunnigutlåtande den 2 januari 2009, ingivet till Örebro tingsrätt i ett annat mål. Jonas Hartelius har också i nu förevarande mål på begäran av åklagaren hörts som partssakkunnig vid tingsrätten. Uttalanden från någon ytterligare person med specialkunskaper på hithörande områden har inte lagts fram. Redan detta förhållande manar till försiktighet vid bedömningen av Jonas Hartelius uppskattningar. Härtill kommer att dessa verkar bygga på ett relativt tunt material utan ingående undersökningar.

Enligt hovrättens uppfattning bör, i avsaknad av ytterligare utredning, en missbruksdos oxikodon försiktigtvis bedömas i vart fall inte understiga 10 mg. På det material som hovrätten har haft att tillgå är det också svårt att dra några säkra slutsatser angående preparatets farlighet. Hovrätten anser därför att oxikodon försiktigtvis bör bedömas vara något mindre farligt än buprenorfin.

Vad angår gärningsbeskrivningens första stycke har M.T. och M.W. hanterat cirka 350 tabletter Oxycontin à 10 mg och 150 tabletter Oxycontin à 20 mg, vilket enligt hovrättens bedömning motsvarar på sin höjd 650 missbruksdoser. Eftersom hovrätten bedömer oxikodon vara något mindre farligt än buprenorfin når, vid ett rent mängdresonemang, M.T:s och M.W:s hantering av detta preparat inte upp till nivån för grovt narkotikabrott. Vid ett rent mängdresonemang uppnås den nivån inte heller genom att M.T. och M.W., utöver angivna Oxycontin-tabletter, även hanterat 325 tabletter innehållande alprazolam.

Såvitt först gäller M.W., mot vilken gärningspåstående finns endast i första stycket, kan konstateras att omständigheterna, även med beaktande av annat än mängd och farlighet, inte är sådana att han kan dömas för grovt narkotikabrott. Han ska således dömas för narkotikabrott av normalgraden.

Det finns anledning att se något allvarligare på M.T:s hantering av narkotika enligt åtalspunkt 1 än på M.W:s hantering. Detta gäller inte minst med hänsyn till att hon, såsom påstås i gärningsbeskrivningens tredje stycke, faktiskt överlåtit en del av de Oxycontin-tabletter som avses i första stycket. Härtill kommer innehavet av andra preparat enligt andra stycket. Även om M.T:s hantering enligt första och tredje styckena ses i ett sammanhang kan det emellertid inte heller i hennes fall bli fråga om grovt narkotikabrott. Innehavet enligt andra stycket får ses som ett särskilt narkotikabrott av normalgraden.

- - -

Med hänsyn bl.a. till hur hovrätten har bedömt narkotikapreparatet Oxycontin i farlighetshänseende anser hovrätten att fängelsestraffet för M.T. bör bestämmas till ett år sex månader och att fängelsestraffet för M.W. kan stanna vid ett år.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut beträffande M.T. endast i fråga om påföljd. För nu aktuella brott och för brottligheten som avsågs med tidigare utdömd skyddstillsyn, vilken undanröjs, bestämmer hovrätten påföljden till fängelse ett år sex månader.

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut beträffande M.W. endast på så sätt att påföljden bestäms till fängelse ett år.

Hovrättens dom meddelad: den 12 februari 2010.

Mål nr: B 999-09.

Lagrum: 1 och 3 §§narkotikastrafflagen (1968:64).

Rättsfall: Örebro tingsrätts dom den 27 november 2009 i mål nr B 2020-08.

Litteratur: Narkotika. Farlighetsbedömning av narkotikapreparat. Rekommendationer för straffvärdebedömning. Åklagarmyndighetens RättsPM 2009:1. Utvecklingscentrum Stockholm. 5 januari 2010 (uppdaterad). Sidan 126 f.