RH 2010:16
Målsäganden och den tilltalade i ett brottmål hade tidigare varit parter i ett vårdnadsmål. Två nämndemän som deltagit i avgörandet av det tidigare vårdnadsmålet har, med hänsyn till omständigheterna, ansetts jäviga att delta i avgörandet av brottmålet.
Helsingborgs tingsrätt
Tingsrätten (tingsfiskalen Fredrik Andersson samt nämndemännen Karin Kant, Ragnar Andersson och Britt Kjellgren) dömde den 23 december 2009 J.H. för misshandel, ringa misshandel, olaga hot och hemfridsbrott till fängelse åtta månader. Han förpliktades vidare att bl.a. betala skadestånd till P.S. med 28 500 kr jämte ränta.
Den del av domslutet som gällde misshandel avsåg bl.a. två fall av misshandel under påskhelgen 2005 av J.H. gentemot hans tidigare sambo P.S.
Hovrätten
J.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade i första hand att hovrätten skulle undanröja domen i de delar han överklagat och att målet skulle återförvisas till tingsrätten för förnyad handläggning på grund av jäv.
Åklagaren och P.S., som även de hade överklagat tingsrättens dom, överlämnade frågan till hovrättens bedömning.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Jan E Ohlsson och Bob Nilsson Hjorth, referent, samt tf. hovrättsassessorn Linda Rasmussen) anförde i beslut den 22 april 2010 följande.
SKÄL
J.H. har gjort gällande att två av nämndemännen som deltog i avgörandet vid tingsrätten har varit jäviga. Detta har han motiverat med att de tidigare hade dömt i ett vårdnadsmål där han och målsäganden i förevarande mål var parter.
En första fråga är om J.H. har framställt sin invändning om jäv i rätt tid. Enligt 4 kap. 14 § rättegångsbalken ska nämligen en part som vill invända om jäv mot en domare göra det första gången som han eller hon för talan i målet, sedan parten fått kännedom om att domaren sitter i rätten eller, om den omständighet som grundar jävet tidigare inte var känd för parten, sedan parten erhöll sådan kännedom.
J.H. har uppgett att det var först efter det att tingsrättens dom var meddelad som han genom kontroll fick bekräftat att de två nämndemän som han tyckt sig känna igen verkligen hade dömt i vårdnadsmålet. Det finns inte skäl att ifrågasätta detta. Invändningen om jäv som framställdes i överklagandet till hovrätten har därmed gjorts i rätt tid.
Har då de två nämndemännen varit jäviga att delta i det överklagade avgörandet?
Enligt 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken är en domare jävig om det föreligger någon omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Syftet med jävsbestämmelserna är att säkerställa allmänhetens förtroende för domstolarna genom att utesluta domare från handläggningen av mål i vilken hans eller hennes förhållande till parten är sådant att det kan innebära en fara för partiskhet. Bedömningen enligt den tionde punkten ska göras utifrån en objektiv måttstock och utan beaktande av domarens egen uppfattning (jfr t.ex. NJA 1981 s. 1205).
Bestämmelserna om jäv ska tillämpas i ljuset av Europakonventionen och dess krav i artikel 6.1 på att var och en har rätt att få sin sak prövad i en opartisk domstol. Europadomstolen skiljer i sin praxis mellan subjektiv och objektiv opartiskhet hos domstolen. Med subjektiv opartiskhet menas att en domare rent faktiskt inte har en förutfattad mening eller en önskan att främja den ena partens intressen. Med objektiv opartiskhet menas att det ska finnas garantier för att varje legitimt tvivel i detta hänseende kan uteslutas.
Den omständigheten att en domare tidigare deltagit i ett mål med en viss person som part hindrar i regel inte domaren från att avgöra ett senare mål med samma person. Vad som kan grunda jäv för domare i en sådan situation är om själva tvistefrågan i de båda målen i huvudsak är densamma. (Se NJA 1993 s. 571.)
I detta fall har två nämndemän varit delaktiga i avgörandet av såväl ett vårdnadsmål som ett brottmål mellan samma parter. En av åtalspunkterna i brottmålet avser misshandel under påskhelgen 2005. I vårdnadsmålet gjorde P.S. gällande att J.H. hade utsatt henne för hot och våld, även i det gemensamma barnets närhet. Bl.a. framförde hon samma påståenden om våld under påskhelgen 2005 som senare gjordes gällande i brottmålet.
Tingsrättens domskäl i vårdnadsmålet redovisar inte något definitivt ställningstagande i frågan om J.H. hade misshandlat P.S. under påsken 2005. Samtidigt är våld mot en av föräldrarna, inte minst om det sker i barnets närhet, en faktor som regelmässigt ska vägas in vid bedömningen av vårdnadsfrågor. Man får därför utgå ifrån att tingsrätten i det målet har bildat sig en uppfattning i denna fråga. Dessutom har den muntliga bevisningen varit i stort densamma, varvid bl.a. ett av de två vittnen som hördes i brottmålet hade hörts även i vårdnadsmålet. Även om inget har framkommit som ger anledning att ifrågasätta de två nämndemännens opartiskhet i subjektiv mening, rubbar de nämnda omständigheterna vid en objektiv bedömning förtroendet för deras opartiskhet i brottmålet.
Eftersom jäv har förelegat ska tingsrättens dom undanröjas i de överklagade delarna och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens dom, utom de i domen intagna besluten om ersättning till försvararen och målsägandebiträdet. Målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.
Hovrättens beslut meddelat: den 22 april 2010.
Mål nr: B 228-10.
Lagrum: 4 kap. 13 § 10 och 14 §rättegångsbalken.
Rättsfall: NJA 1981 s. 1205; NJA 1993 s. 571.