RH 2010:26

Domskäl

Tingsrätten (lagmannen Bertil Bondesson samt nämndemännen Stig Engström, Bo Unosson och Tatjana Dujin Petersson) anförde i dom den 25 februari 2009 bland annat följande.

DOMSKÄL

N.O. har förnekat gärningen.

Förutom förhör med N.O. har polismännen M.J. och P.M. vittnat. Analysbesked och delar av polisförhör med N.O. under förundersökningen har åberopats.

I målet är följande utrett. N.O. förde den 16 december 2007 sin personbil med en 2,5 år ung dotter som passagerare på länsväg 180 vid Hedared i Borås. Där körde han av vägbanan. Båda fick åka i ambulans till lasarettet i Borås, men några personskador uppkom inte. På sjukhuset fick N.O. lämna två blodprov. Det första togs kl. 18.10. Då var alkoholkoncentration i blodet 1,29 promille. Det andra provet togs kl. 19.11. Då uppgick alkoholkoncentration i blodet till 1,16 promille. Polisen M.J. kom till olycksplatsen efter det N.O. och hans dotter lämnat platsen. P.M. träffade N.O. på sjukhuset. N.O. hade på kvällen den 15 december 2007 ätit julbord i Motala. Han var omhändertagen i Motala enligt lagen om berusade personer mellan kl. 01.00 och kl. 05.57.

De hörda har uppgett bl.a. följande.

N.O: Han drack tre eller fyra 33 cl öl och två eller tre snapsar medan han åt julbordet. Han hade varit vaken och jobbat i två dygn så det behövdes inte mycket för att han skulle bli berusad. Att han under utredningen lämnat olika uppgifter om vad han druckit beror på att han inte brukar hålla reda på vad han dricker. Han drack ingen alkohol från det han lämnade polisen i Motala till dess att olyckan inträffade. På eftermiddagen den 16 december skulle han besöka en ljusvandring på djurparken i Borås med sin dotter. De skulle vänta tills det blev mörkt. Därför körde han först till en kamrat i Hedared. Denne var inte hemma. Då de körde tillbaka mot Borås hände något med bilen. Styrningen låste sig och bilen vände ett halvt varv och åkte över på motsatt vägbana ner i diket. Han kan ha sagt till polisen att han fick sladd, men efteråt har han kommit underfund med att det inte var så. Det är möjligt att han i samband med olyckan gav sin dotter en napp. Dottern satt bredvid honom. Efter olyckan kontrollerade han först att dottern inte var skadad. Han var skakad. Därför drack han 1,5-3 dl hembränd sprit. Även om han sagt att han drack 1 dl i polisförhör måste det ha varit mer. Han hade alkoholen i en petflaska. Den första bilen som stannade kom efter 15-20 minuter. Föraren kallade på hjälp. Efter 10-15 minuter kom brandkåren och två ambulanser. Han berättade inte genast för polisen att han druckit efter körningen eftersom han var skakad och eftersom det var pinsamt. Att han sedan berättade att han druckit Koskenkorva vodka berodde på han inte ville nämna att han druckit hembränt. Han kommer inte ihåg om petflaskan blev kvar i bilen eller om han slängde ut den i skogen. Han tror inte att det var kvar sprit i flaskan. Han vet inte hur stark spriten var. Han tror att olyckan inträffade vid 16.30-tiden.

M.J.: De inblandade var inte kvar på olycksplatsen då han anlände dit. Han har inte pratat med föraren. Han upprättade trafikmålsanteckningar. Han tittade i bilen och runt omkring. Han hittade ingen flaska.

P.M.: Han träffade N.O. på sjukhuset tillsammans med en kollega. N.O. berättade att han hade gett en napp till sin dotter och att det var därför han hade kört av körbanan. Han sade även att det berodde på halka. N.O. sade först att han inte hade druckit någon alkohol. Då han blåste i en alkometer visade den positivt för alkohol. Han förklarade att det berodde på att han druckit alkohol vid ett julbord föregående kväll. Polismännen berättade för honom att han var misstänkt för rattfylleri och att de skulle behandla honom som en eftersupare genom att ta blodprov med visst tidsmellanrum. N.O. sade då att han hade något att bekänna. Han berättade att han varit så nervös efter olyckan att han hade druckit en större mängd sprit direkt ur en flaska och att han hade slängt ut flaskan i skogen.

Tingsrätten gör följande bedömning

N.O. har i en del avseenden lämnat olika uppgifter under huvudförhandlingen jämfört med vad han berättat under polisförhör och för P.M. Det finns därför anledning ifrågasätta om hans uppgifter vid huvudförhandlingen är sanningsenliga. Därtill är det anmärkningsvärt att han, som han uppgett, skulle ha druckit stora mängder hembränd alkohol samtidigt som han hade ansvar för sin unga dotter efter olyckan. Med hänsyn till att det är oklart när avkörningen skedde och vid vilken tidpunkt eventuell efterförtäring skedde, utesluter dock inte resultaten av blodproven att N.O:s uppgifter är riktiga. Det är inte heller uteslutet att N.O. haft tillräckligt med tid efter olyckan för att obemärkt kunna dricka en större mängd alkohol och att den kvarlämnade flaskan undgått M.J.s upptäckt. Med hänsyn härtill, och då N.O:s förklaringar till sina ändrade uppgifter inte är helt osannolika, anser tingsrätten inte att det är styrkt att N.O. har kört bil efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att han till följd därav under eller efter färden haft en straffbar alkoholkoncentration i blodet. Åtalet ogillas därför.

DOMSLUT

Åtalet ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättspresidenten Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Anna-Karin Karlbom, referent, tf. hovrättsassessorn Jonas Gustafsson samt nämndemännen Ingvor Almbratt och Maj-Britt Lindau) anförde i dom den 3 september 2009 följande.

DOMSKÄL

På sätt tingsrätten anfört är det oklart när mer exakt avkörningen skedde och därmed inte uteslutet att N.O. haft tillräckligt med tid på sig för att efter avkörningen dricka en större mängd alkohol. Frågan är då om de båda blodprov som tagits sammantagna med de uppgifter polismannen lämnat om den platsundersökning som gjordes och övrig utredning är tillräckligt för att det ska kunna konstateras om N.O. var påverkad av alkohol redan under körningen.

För att få de bästa förutsättningarna för att pröva sanningshalten i ett påstående om eftersupning bör två urinprov och ett blodprov tas. Skälet för det är att alkoholhalten i urinen följer ett annat förlopp än vad som gäller för alkoholhalten i blodet. Alkoholhalten i blodet är som högst kort efter förbrukningen medan alkoholhalten i urinen är som högst betydligt senare. Vid en jämförelse av alkoholhalten i blodet respektive i urinen kan därför slutsatser dras om tidpunkten för den huvudsakliga alkoholkonsumtionen i förhållande till tidpunkten för provtagningarna. En jämförelse mellan endast två blodprov är normalt inte tillräckligt för att fastställa när alkoholförtäring skedde eftersom mätningen ofta sker först efter att alkoholhalten i blodet varit som högst. (Se Alkoholbestämning i utandningsluft och blod för rättsligt bruk, SKL-rapport 2003:1).

I förevarande fall har endast två blodprov tagits. Det första av dessa togs i vart fall en dryg timme efter det att alkoholförtäring kan ha skett. Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan konstateras att enbart det förhållandet att alkoholhalten är fallande inte utesluter att N.O. förtärt alkoholen efter bilfärden. Under sådana förhållanden utesluter inte heller polismannen M.J:s uppgifter N.O:s påstående om alkoholförtäring efter färden. Att N.O. ändrat sina uppgifter under förundersökningen samt att han lämnade andra uppgifter vid förhandlingen vid tingsrätten än han gjorde under förundersökningen är inte heller det tillräcklig bevisning för en fällande dom. Liksom tingsrätten finner hovrätten således att åtalet för grovt rattfylleri ska ogillas.

Till stöd för att döma N.O. för i vart fall rattfylleri av normalgraden har åklagaren åberopat det förhållandet att N.O. varit omhändertagen av polisen i Motala enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. natten före den nu aktuella händelsen. Enligt hovrättens bedömning är inte heller den omständigheten fullt bevis för att N.O. 15-16 timmar efter det att han omhändertogs var påverkad av alkohol när han framförde sitt fordon. Tingsrättens domslut ska därmed fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 3 september 2009.

Mål nr: B 1682-09.

Lagrum: 4 a § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Rättsfall: RH 2000:101.

Litteratur: Alkoholbestämning i utandningsluft och blod för rättsligt bruk, SKL-Rapport 2003:1; Forensiska aspekter på alkoholbestämning i blod och utandningsluft, SKL-Rapport 1998:3.