RH 2010:46
Påföljden för grov fridskränkning bestämdes till skyddstillsyn (och fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken) trots att den tilltalade förklarat sig ha en negativ inställning till skyddstillsyn.
Göteborgs tingsrätt
Tingsrätten (rådmannen Eva-Charlotte Salvall och tre nämndemän) dömde M.B. för grov fridskränkning till fängelse 9 månader och anförde i dom den 19 november 2009 följande i fråga om påföljd.
M.B. förekommer under två avsnitt i belastningsregistret. Hon dömdes senast av Göteborgs tingsrätt den 28 december 2006 för misshandel av sin dotter till villkorlig dom.
I yttrande från frivården anges att M.B. bedöms vara i behov av övervakning då hon åtalats för likartat brott men att hon själv är negativ till detta. Hon är också negativ till att fullgöra samhällstjänst. M.B. har vidhållit sin uppfattning vid huvudförhandlingen.
Tingsrättens uppfattning är att M.B. är i behov av övervakning och att genomgå behandling för att komma till insikt i och komma till rätta med sitt handlande. Men med hänsyn till hennes inställning till åtalet och frågan om påföljd är en skyddstillsyn inte meningsfull. Straffet bestäms därför till fängelse.
Vid bestämmandet av fängelsestraffets längd beaktar tingsrätten att det varit fråga om ett stort antal kränkningar - i vissa fall misshandel med tillhygge - under en längre tid. Det är försvårande att M.B. som förälder utövat våld mot sitt barn och därigenom riskerat hans tillit till henne som förälder och hans behov av en trygg hemmiljö. Straffet bestäms till fängelse i nio månader.
Hovrätten
M.B. överklagade och yrkade att hon skulle frikännas.
Åklagaren yrkade anslutningsvis ett längre fängelsestraff.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered, referent, hovrättsråden Helena Åhlén och Björn Östman samt nämndemannen Lars Alterklev och Krister Stensson) anförde i dom den 2 juni 2010 bl.a. följande.
DOMSKÄL
Hovrätten gör i skuldfrågan samma bedömning som tingsrätten, dvs. att M.B. har gjort sig skyldig till grov fridskränkning i enlighet med åtalet. Även när det gäller brottets straffvärde delar hovrätten tingsrättens uppfattning.
Vad så angår val av påföljd konstaterar hovrätten att brottets art och att det är fråga om återfall i likartad brottslighet är omständigheter som med styrka talar för fängelse som påföljd.
Av tingsrättens dom framgår att M.B. av Kriminalvården har bedömts vara i behov av övervakning. Tingrätten instämde i den bedömningen men ansåg, med hänvisning bl.a. till att hon avböjt såväl skyddstillsyn som samhällstjänst, att en skyddstillsyn inte skulle vara meningsfull.
Hovrätten delar uppfattningen att M.B. är i behov av övervakning. Eftersom det finns anledning att anta att skyddstillsyn kan bidra till att hon avhåller sig från fortsatt brottslighet framstår den påföljden som den lämpligaste för henne. Redan det förhållandet att hon själv förklarat sig vara ovillig att underkasta sig skyddstillsyn utesluter inte att skyddstillsyn kan väljas som påföljd (se prop. 1987/88:120 s. 101 f och 105 samt Lars Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, s. 30:7). Däremot innebär hennes negativa inställning till samhällstjänst att skyddstillsyn i kombination med samhällstjänst inte kan komma i fråga.
Vid den sammanvägning som rätten enligt 30 kap. 4 § brottsbalken ska göra vid påföljdsvalet är det inte endast skälen för fängelse respektive en lindrigare påföljd än fängelse som är av betydelse för den slutliga bedömningen. Av betydelse är också hur pass ingripande en till fängelse alternativ påföljd är. Skyddstillsyn är för den dömde generellt sett en mer ingripande påföljd än villkorlig dom, vilket innebär att det finns ett större utrymme för att använda skyddstillsyn än villkorlig dom som alternativ till fängelse (NJA 2000 s. 314). Av betydelse är vidare de möjligheter som finns att skärpa de alternativa påföljderna i sig i syfte att uppnå en tillräckligt ingripande sanktion för att ett rent fängelsestraff ska kunna undvikas. Sålunda kan såväl villkorlig dom som skyddstillsyn kombineras med böter eller en föreskrift om samhällstjänst. Beträffande skyddstillsyn tillkommer den möjlighet som enligt 30 kap. 11 § brottsbalken finns att kombinera en skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff om detta är oundgängligen påkallat med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller tidigare brottslighet; en ytterligare sådan omständighet, även om den inte nämns i den angivna bestämmelsen, är brottslighetens art (se Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, s. 371 f).
Sammanfattningsvis anser hovrätten att övervägande skäl talar för att skyddstillsyn i förening med fängelse är en i detta fall tillräckligt ingripande påföljd. Brottets straffvärde motiverar att fängelsestraffet bestäms till två månader.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till skyddstillsyn jämte fängelse 2 månader enligt 28 kap. 3 § brottsbalken.
Nämndemannen Krister Stensson var skiljaktig i fråga om påföljd och anförde följande.
Det är även min uppfattning att straffvärdet för den samlade brottsligheten uppgår till det av tingsrätten utdömda fängelsestraffet, nio månader.
I avsaknad av att den tilltalade inte uppger sig ha något behov av stödinsatser kan en påföljd i form av skyddstillsyn inte komma ifråga, även om Kriminalvården utifrån genomförd personutredning bedömt att det föreligger ett behov av övervakning.
I avsaknad av sådana skäl och med hänsyn till brottets art och omfattning skall ett fängelsestraff utdömas på sätt som tingsrätten gjort.
Hovrättens dom meddelad: den 2 juni 2010.
Mål nr: B 4819-09.
Lagrum: 4 kap. 4 a § första stycket, 28 kap. 2 a § och 3 § första stycket samt 30 kap. 9 § andra stycket 4 och 11 §brottsbalken.
Rättsfall: NJA 2000 s. 314.
Litteratur: Prop. 1987/88:120 s. 101 f och105; Lars Holmqvist m.fl., Brottsbalken, En kommentar, s. 30:7; Martin Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, s. 371 f.