RH 2010:63

Hovrätten har funnit att det inte förelegat tillräckliga skäl att jämka lägsta dagsbotsbelopp för asylsökande som ådömts 130 dagsböter och som, såvitt framkommit, inte haft från andra asylsökande avvikande ekonomisk eller social situation.

Lyckselse tingsrätt dömde C.F.N. för ett fall av olaga hot och tre fall av snatteri till dagsböter 130 å 50 kr.

Hovrätten

C.F.N. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för olaga hot samt sätta ned bötesstraffet betydligt.

Hovrätten beslutade att meddela prövningstillstånd enbart i fråga om dagsbotens storlek.

Målet avgjordes på handlingarna.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Kjell Persson, hovrättsrådet Margareta Bergman, referent, och tf. hovrättsassessorn Linda Ferry) anförde i dom den 19 oktober 2010 bl.a. följande.

DOMSKÄL

C.F.N. har i huvudsak anfört följande. Han saknar som asylsökande möjlighet till egna inkomster och har endast understöd om 2 100 kr per månad till samtliga sina levnadskostnader frånsett boende. Han saknar vidare möjlighet att få ekonomiskt stöd av anhöriga eller annan. Detta innebär att han med bästa vilja inte kan betala böterna vilket borde beaktas som särskilt skäl att jämka dagsbotsbeloppet under minimum.

Enligt 25 kap. 2 § andra stycket brottsbalken i nuvarande lydelse ska varje dagsbot fastställas till ett visst belopp från och med femtio till och med ettusen kronor. Om det finns särskilda skäl får dagsbotsbeloppet jämkas. Före den 1 oktober 2006 gällde att lägsta dagsbotsbelopp var 30 kr. Bestämmelsen om jämkning var då densamma som enligt nu gällande bestämmelse. I motiven till den bestämmelsen uttalades att jämkning av dagsbotsbeloppet kan komma ifråga när ett högt antal dagsböter döms ut och gärningsmannens betalningsförmåga är väsentligt nedsatt t.ex. på grund av långvarig sjukdom eller allvarligt handikapp. Inom grupper med små eller inga arbetsinkomster kan omständigheterna vidare vara sådana att minimibeloppet för en dagsbot kan behöva jämkas för att straffet inte ska drabba alltför hårt. Det framhölls även att möjligheten att jämka dagsboten bör tillämpas restriktivt (se prop. 1990/91:68 s. 116 ff). Frågan om jämkning har inte berörts i samband med att lägsta dagsbotsbelopp höjdes från 30 till 50 kr.

Högsta domstolen har i ett rättsfall från 1996 (NJA 1996 s. 195) prövat frågan om det fanns skäl för jämkning av dagsbotsbeloppet för en 16-åring. Högsta domstolen uttalade bl.a. följande. Det är endast när särskilda skäl föreligger som minimibeloppet för dagsboten kan jämkas. Några mer generella undantag beträffande t.ex. grundskoleelever eller andra skolungdomar bör därför ej göras utan en individuell prövning med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska äga rum. Ett exempel där jämkning av minimibeloppet kan tänkas är när antalet dagsböter på grund av brottets straffvärde blivit särskilt högt och straffet av den anledningen skulle komma att drabba alltför hårt. Ett annat jämkningsfall kan vara när någon lever under särskilt svåra sociala förhållanden och straffet därför skulle bli osedvanligt betungande. - V.K. är 16 år och fullgör normal skolgång. Hon har ingen inkomst eller förmögenhet och synes leva under liknande ekonomiska förhållanden som skolungdomar i allmänhet. Det har inte framkommit några omständigheter i övrigt som utgör särskilda skäl att jämka dagsbotsbeloppet.

Med hänsyn till vad som är upplyst om C.F.N:s ekonomiska och sociala situation framstår det bötesstraff han ska betala, 6 500 kr, som hårt. Hovrätten konstaterar emellertid att det inte framkommit något som visar att C.F.N:s ekonomiska och sociala situation avviker från vad som i allmänhet gäller för asylsökanden. Straffet har bestämts till ett högt antal dagsböter, dock inte så högt att det tangerar vad som maximalt kan bestämmas som påföljd. Om antalet dagsböter blir avgörande för bedömningen i detta fall kan det leda till schabloniserade bedömningar i andra fall på ett sätt som inte överensstämmer med vad Högsta domstolen angett om vikten av en individuell prövning. Det går också att förutse att det kan komma att uppstå gränsdragningsproblem och tröskeleffekter. Vid en samlad bedömning anser hovrätten att det inte framkommit tillräckliga skäl för att jämka dagsbotens storlek i detta fall.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i den del som har prövats av hovrätten.

Hovrättens dom meddelad: den 19 oktober 2010.

Mål nr: B 310-10.

Lagrum: 25 kap. 2 § andra stycket BrB.

Rättsfall: NJA 1996 s. 195.

Litteratur: Prop. 1990/91:68 s. 116 ff.