NJA 1996 s. 195

Allmän åklagare väckte vid Västerås TR åtal mot V.K. född 1979, för stöld med påstående att hon tillsammans och i samråd med andra d 29 juni 1995 i åtta olika butiker i Västerås Centrum tillgripit varor till ett sammanlagt värde av ca 1 770 kr.

V.K. erkände tillgrepp vid samtliga åtta tillfällen, dock endast av ett mindre antal varor med ett sammanlagt värde av 928 kr. Hon förnekade att hon tillgripit varor tillsammans och i samråd med andra.

Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle skärpa dagsbotens belopp.

V.K. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Rosenbergoch Mohammar, referent, samt tf hovrättsassessorn Munter) anförde i dom d 13 dec 1995: Domskäl. I överensstämmelse med TR:ns dom, som inte har överklagats i skuldfrågan, skall V.K. dömas för den gärning som TR:n har dömt henne till ansvar för. Gärningen är att bedöma som TR:n har gjort.

I påföljdsfrågan finner HovR:n till en början att V.K. skall ådömas dagsböter och att det saknas skäl att frångå det av TR:n bestämda antalet dagsböter.

När det sedan gäller bestämmande av dagsbotens storlek gör HovR:n följande bedömning.

Av 25 kap 2 § 2 st BrB följer att, vid ådömande av dagsböter, dagsbotens belopp skall bestämmas till lägst 30 kr men att beloppet får jämkas, om det finns särskilda skäl. Jämkningsmöjligheten är enligt lagmotiven (prop 1990/91:68 s 117) avsedd att tillämpas restriktivt men kunna utnyttjas när bötesstraffet kan tänkas drabba den dömde alltför hårt så att det står helt utom dennes betalningsförmåga.

I förevarande fall har utredningen inte visat något annat än att V.K. som är 16 år och går i skolan, saknar tillgångar eller inkomster av någon betydenhet och i övrigt lever under sådana ekonomiska förhållanden som skolungdomar i allmänhet gör. HovR:n anser därför att det i vart fall saknas skäl att vid bestämmande av dagsbotens storlek gå utöver det lägsta belopp - 30 kr - som får bestämmas utan att jämkning sker. Frågan är emellertid om det är motiverat att, som TR:n har gjort, jämka dagsbotens storlek till ett lägre belopp.

I sistnämnda fråga anser HovR:n att - med hänsyn till antalet dagsböter - enbart själva bötesstraffet skulle drabba V.K. hårt, om dagsbotens storlek bestämdes till 30 kr. Till detta kommer att hon enligt TR:ns dom, som i denna del skall stå fast, har att betala 300 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond och att av försvararkostnaden till staten återbetala 470 kr. Vid en samlad bedömning finner HovR:n därför att dagsbotens storlek bör, för att V.K. inte skall drabbas alltför hårt av bötesstraffet, jämkas till 15 kr i enlighet med vad TR:n har bestämt.

TR:ns domslut skall således fastställas.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle bestämma varje dagsbot till 30 kr.

V.K. (offentlig försvarare advokaten K.S.) bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Knutsson, Freyschuss, referent, Lars Å Beckman, Westlander och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. Enligt 25 kap 2 § 2 st BrB är minimibeloppet vid dagsbots bestämmande 30 kr. Om det finns särskilda skäl får dagsbotsbeloppet jämkas. I förarbetena (prop 1990/91:68 s 117) till detta stadgande anfördes bl a följande. I vissa fall kan ett straff utmätt i dagsböter tänkas komma att drabba onödigt hårt. Ett sådant fall är då ett högt antal dagsböter döms ut och gärningsmannens betalningsförmåga är väsentligt nedsatt t ex på grund av långvarig sjukdom eller allvarligt handikapp. Dagsbotsbeloppet bör då kunna jämkas så att böterna inte står helt utom betalningsförmågan. Inom grupper med små eller inga arbetsinkomster - t ex vissa ungdomar, hemmavarande med barn och pensionärer - kan i vissa fall omständigheterna tänkas vara sådana att minimibeloppet för en dagsbot kan behöva jämkas för att inte straffet skall drabba alltför hårt. Möjligheten att jämka dagsboten bör tillämpas restriktivt.

Det är sålunda endast när särskilda skäl föreligger som minimibeloppet för dagsboten kan jämkas. Några mer generella undantag beträffande t ex grundskoleelever eller andra skolungdomar bör därför ej göras utan en individuell prövning med hänsyn till omständigheterna i det enskilda falletskall äga rum. Ett exempel där jämkning av minimibeloppet kan tänkas är när antalet dagsböter på grund av brottets straffvärde blivit särskilt högt och straffet av den anledningen skulle komma att drabba alltför hårt. Ett annat jämkningsfall kan vara när någon lever under särskilt svåra sociala förhållanden och straffet därför skulle bli osedvanligt betungande. Däremot bör skyldigheten att utge avgift till brottsofferfonden eller attjämlikt 31 kap 1 § RB ersätta kostnaden för t ex försvarare i princip inte föranleda jämkning av dagsbotsbeloppet; i detta sammanhang kan erinras om den möjlighet som föreligger att enligt 4 st nämnda lagrum jämka eller efterge vad den tilltalade skall betala.

V.K. är 16 år och fullgör normal skolgång. Hon har ingen inkomst eller förmögenhet och synes leva under liknande ekonomiska förhållanden som skolungdomar i allmänhet. Det har inte framkommit några omständigheter i övrigt som utgör särskilda skäl att jämka dagsbotsbeloppet.