RH 2010:65

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, hovrättsrådet Linda Hallstedt, referent, och hovrättsassessorn Christina Berg) anförde i beslut den 23 december 2009 följande.

SKÄL

Prövningen i målet avser endast de belopp som Kadetten inbetalade till Kronofogdemyndigheten med anledning av tingsrättens dom. - - -

Tingsrätten har i sin dom bl.a. förordnat att dröjsmålsränta beräknad på visst närmare angivet sätt ska utgå på kapitalbeloppet 5 171 334 kr till dess betalning sker. - - - Frågan i målet är huruvida betalning ska anses ha skett i anslutning till den 19 respektive den 20 juni 2007 då Kadetten till Kronofogdemyndigheten gjort inbetalningarna eller om betalning ska anses ha skett först sedan Kronofogdemyndigheten den 18 november 2008 beslutat om utbetalning av medlen.

Av betydelse blir inledningsvis att bedöma huruvida Kadettens inbetalningar den 19 och den 20 juni 2007 varit att betrakta som nedsättning av medel för att förhindra verkställighet (3 kap. 6 § första stycket 1 samma balk) eller om det varit fråga om villkorslösa betalningar där medlen omedelbart anses utmätta såvida betalning inte har skett med villkor som strider häremot (se huvudregeln i 3 kap. 6 § första stycket första meningen och 4 kap. 28 §utsökningsbalken).

Hovrätten konstaterar i denna del att Kadettens insättningar i juni 2007 gjordes som en följd av att S.P. begärt verkställighet av tingsrättens icke lagakraftvunna dom. Denna omständighet tillsammans med det förhållandet att det inte fanns några ytterligare borgenärer talar för att avsikten från Kadettens sida varit att göra en nedsättning av medel för att förhindra utmätning. Det åvilar emellertid en gäldenär som avser att nedsätta medel till förhindrande av utmätning att klargöra sitt syfte med inbetalningen. Om ett belopp inbetalas till Kronofogdemyndigheten utan att syftet därmed anges ska inbetalningen betraktas som en villkorslös betalning och beloppet anses utmätt. Vid de inbetalningar som Kadetten gjorde i juni 2007 uppgavs, såvitt framkommit, inte något specifikt syfte med betalningen. Vid sådant förhållande och då vad S.P. i övrigt anfört om Kadettens ställningstagande i processerna vid domstolarna inte föranleder någon annan bedömning instämmer hovrätten i Kronofogdemyndighetens och tingsrättens bedömning att Kadettens inbetalningar till Kronofogdemyndigheten får betraktas som villkorslösa betalningar och därmed omedelbart utmätta.

I 13 kap. UB finns regler om hur redovisning av till Kronofogdemyndigheten influtna medel ska gå till. Av 2 § samma kapitel framgår att vad som i kapitlet sägs om influtna medel gäller även ränta som utgår på medlen till och med den i 6 § samma kapitel angivna fördelningsdagen samt att ränta på belopp som innestår efter denna dag tillkommer den som är berättigad till beloppet. Av 6 § första stycket följer att en fordran som ska beaktas ska tas upp med det belopp som den uppgår till på fördelningsdagen. Av det sagda följer således att beloppet per fördelningsdagen även ska inkludera per denna dag upplupen ränta. I 6 § tredje stycket stadgas vidare att som fördelningsdag anses den dag till vilken fördelningssammanträde är utsatt även om det då finns hinder mot att verkställa fördelningen och om det inte hålls något sammanträde anses den dag då Kronofogdemyndighetens beslut meddelas som fördelningsdag.

Sammanfattningsvis framgår av det sagda att vid en villkorslös betalning löper ränta enligt exekutionstiteln fram till den dag då ett fördelningssammanträde är utsatt eller, om sådant sammanträde inte hålls, den dag då Kronofogdemyndighetens beslut om fördelning meddelas. I förevarande ärende har det inte funnits några ytterligare borgenärer varför fördelningssammanträde inte varit erforderligt. Fråga är då när Kronofogdemyndighetens beslut om fördelning ska anses meddelat.

Kronofogdemyndigheten har ansett att då det endast finns en borgenär är fördelningsdag den dag medlen är bokförda på Kronofogdemyndighetens konto. De insatta medlen är då klara för utbetalning, även om någon faktisk utbetalning inte kan ske, och räntan enligt exekutionstiteln slutar därigenom att löpa. Även om något formenligt beslut inte fattas ska ett beslut om utbetalning enligt Kronofogdemyndigheten anses ha fattats i omedelbar anslutning till inbetalningen.

I förarbetena till bestämmelsen i 13 kap. 6 § UB har emellertid uttalats att i en situation som den förevarande ”… bör ränta på borgenärens fordran i vanlig ordning beräknas t.o.m. den dag då kronofogdemyndigheten beslutar om utbetalning, varvid myndigheten för betalningen får använda dels till myndigheten influtna belopp dels bankränta som därefter har upplupit. Om dröjsmål beror av borgenären, t.ex. därför att denne inte företer skuldebrev som han innehar upphör dock ränteberäkningen på hans fordran.” (se prop. 1980/81:8, s. 680 ff.). I ärendet har inte framkommit någon omständighet som ger anledning att tro att eventuellt dröjsmål med utbetalningen berott på S.P. Vid sådant förhållande och då det enligt hovrättens mening inte finns skäl att frångå den i lag och förarbeten fastlagda principen för ränteberäkningen i förevarande fall har ränta enligt den åberopade exekutionstiteln slutat löpa först den dag som Kronofogdemyndigheten beslutat om utbetalning av de utmätta medlen, dvs. den 18 november 2008.

Vid denna bedömning är S.P. således berättigad till dröjsmålsränta enligt tingsrättens dom fram till och med den 18 november 2008.

Vad härefter gäller den kompensationsränta som ska utgå för det fall medel innestår hos kronofogdemyndigheten i tiden efter fördelning konstateras följande. Av 13 kap. 1 § utsökningsförordningen (UF) framgår att till Kronofogdemyndigheten influtna medel ska göras räntebärande. Av 13 kap. 2 § andra meningen UB framgår vidare att upplupen ränta även på detta konto ska redovisas. I doktrinen har angetts att borgenär som får vänta på betalning har rätt till den ränta som faktiskt upplupit på hans fordran från fördelningsdagen t.o.m. utbetalningsdagen (se Walin m.fl., Utsökningsbalken. En kommentar, 2009, 4 uppl., s. 554). I målet är inte visat annat än att Kronofogdemyndigheten i samband med sitt beslut om utbetalning av medel till S.P. den 18 november 2008 också samma dag effektuerade utbetalningen. Den omständigheten att medlen inte influtit på S.P:s konto förrän några dagar senare saknar därvid betydelse. S.P. är således inte berättigad till upplupen ränta på Kronofogdemyndighetens girokapitalkonto för tiden från den 18 november 2008 till den 21 november 2008. Yrkandet i denna del ska alltså avslås.

SLUT

1. Med ändring av tingsrättens och Kronofogdemyndighetens beslut förordnar hovrätten att S.P. är berättigad till dröjsmålsränta enligt 6 § första meningen räntelagen (1975:635) på 1 390 334 kr från den 29 februari 2004, på 1 251 000 kr från den 30 juni 2005, på 1 265 000 kr från den 30 juni 2006 och på 1 265 000 kr från den 22 februari 2007, allt till och med den 18 november 2008. Det får ankomma på Kronofogdemyndigheten att beräkna hur mycket ytterligare medel som ska utbetalas till S.P. med anledning av hovrättens beslut.

2. Hovrätten avslår S.P:s yrkande om rätt till ytterligare ersättning för upplupen ränta på Kronofogdemyndighetens girokapitalkonto för tiden den 18 november 2008 till den 21 november 2008.

Hovrättens beslut meddelat: den 23 december 2009.

Mål nr: ÖÄ 933-09

Lagrum: 3 kap. 6 § första stycket 1, 4 kap. 28 §, 13 kap.2 och 6 §§utsökningsbalken; 13 kap.1 och 2 §§utsökningsförordningen (1981:981).

Litteratur: Prop. 1980/81:8 s. 680 ff.; Wallin m.fl., Utsökningsbalken. En kommentar, 4 uppl., 2004, s. 554.