RH 2011:37
Ersättning till tolk för utlägg (reskostnad) har inte ansetts kunna räknas upp med socialavgifter.
BAKGRUND
Tolken R.L. (som tolkar på arvodesnivå II), verksam i ett handelsbolag, anlitades av Varbergs tingsrätt att tolka i ett brottmål vid domstolen (mål B 2911-09). Efter fullgjort uppdrag tillställde handelsbolaget tingsrätten en faktura för det utförda tolkarbetet. I fakturan yrkades ersättning för arvode och tidsspillan samt för
”Reseersättning skfr, 26 mil á 18,50 481,00
Reseersättning skpl, 26 mil á 15,57 404,82”
Genom det överklagade beslutet tillerkände tingsrätten R.L. yrkad ersättning för arbete och tidsspillan, men för utlägg för resa tillerkändes hon 793 kr (dvs. ersättning med 30 kr och 50 öre per mil). Därutöver bestämdes mervärdesskatt.
Hovrätten
R.L. överklagade tingsrättens beslut och yrkade fullt bifall till sin begäran om reseersättning. Hon anförde att enligt Domstolsverket har hon som egenföretagare rätt att lägga på sociala avgifter även på reseersättning. Till stöd för sitt överklagande bifogade hon ett utdrag ur Domstolsverkets handbok för redovisning, daterat den 7 juli 2006, nämligen kapitel 15 rörande kostnader för tolkars inställelse i domstol. I detta utdrag anges bland annat att en kostnadsräkning från en tolk som bedriver näringsverksamhet kan omfatta begäran om ersättning också för de sociala avgifter som hänförs till ersättningen för inställelse, t.ex. bilersättning.
Sedan det i hovrätten uppstått fråga om reglerna i tolktaxan kunde uppfattas stå i strid med de interna regler som kommer till uttryck i verkets handbok för redovisning inhämtade hovrätten yttrande från Domstolsverket. I yttrandet anförde Domstolsverket i huvudsak följande. Av 3 kap.1-3 §§socialavgiftslagen (2000:980) följer att R.L. ska betala socialavgifter i form av egenavgifter på överskott av näringsverksamhet från sitt handelsbolag. Av tolktaxan (DVFS 2008:8) följer att högsta ersättning för resa med bil är 30 kr och 50 öre per mil. I den mån det finns behov av olika bilersättningsbelopp för tolkar med respektive utan F-skattsedel anser Domstolsverket - med hänsyn till ordalydelsen av 15 § tolktaxan - att den högsta ersättningen, avseende de som själva betalar sociala avgifter, bör vara 30 kr och 50 öre per mil. För de som saknar F-skattsedel och för vilka Domstolsverket betalar in socialavgifter till Skatteverket bör ersättningsbeloppet per mil i sådant fall vara 30 kr och 50 öre minskat med aktuella socialavgifter.
Justitiekanslern bestred ändring av tingsrättens beslut och anförde i huvudsak följande. Justitiekanslern instämmer i de bedömningar Domstolsverket gjort i sitt yttrande till hovrätten. Uttalanden som gjorts i Domstolsverkets handbok för redovisning saknar rättsverkan.
R.L. anförde med anledning av Justitiekanslerns yttrande att hon i juni månad 2006 vid en kontakt med Domstolsverkets redovisningsenhet fått ett entydigt svar om tillägg för sociala avgifter för resa. Hon åberopade även korrespondens i april 2008 mellan en domare vid Jönköpings tingsrätt och en handläggare på Domstolsverkets ekonomiavdelning i vilken handläggaren hänvisar till den ovan nämnda handboken och uppger att sociala avgifter får påföras en tolks bilersättning eftersom tolkars reseersättning - till skillnad från advokaters - betraktas som lön.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Ann-Christine Persson, hovrättsrådet Christer Ranch och hovrättsassessorn Hanna Borén) anförde i beslut den 22 april 2010 följande.
Hovrätten antecknar att dagens lydelse av kapitel 15 i Domstolsverkets handbok för redovisning saknar en skrivning om att en kostnadsräkning från en tolk som bedriver näringsverksamhet kan omfatta begäran om ersättning för de sociala avgifter som hänförs till ersättningen för inställelse, t.ex. bilersättning.
I 5 kap. 8 § rättegångsbalken föreskrivs att en tolk har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt och att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som ska tillämpas vid bestämmande av ersättning. Enligt förordningen (1979:291) om tolktaxa ska ersättning till tolk vid bl.a. allmän domstol betalas enligt taxa som fastställs av Domstolsverket.
Vid tiden för det i målet aktuella tolkuppdraget gällde Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (DVFS 2008:8). I 15 § anges att kostnader för resa ersätts högst med de belopp som anges i de avtal om reseförmåner vid tjänsteresa som gäller inom Domstolsverkets verksamhetsområde. Härav följer att resa med egen bil ersätts med högst 30 kr och 50 öre per mil och för de som är redovisningsskyldiga för mervärdesskatt tillkommer lagstadgad mervärdesskatt (25 procent). Till skillnad från vad som gäller ersättning för arbete och tidsspillan finns såvitt gäller reseersättning ingen alternativersättning som inkluderar sociala avgifter.
Det som R.L. har anfört i hovrätten ger visserligen vid handen att hon och andra fått besked från Domstolsverket, i dess egenskap av förvaltningsmyndighet, som kan tolkas som att sociala avgifter ska läggas på bilersättningen till en tolk. Den lydelse som tolktaxan idag har synes emellertid inte ge utrymme för att anse att begreppet ”skälig ersättning” enligt 5 kap. 8 § rättegångsbalken innefattar sociala avgifter. Det får dock antas att hithörande frågor blir föremål för överväganden och uttrycklig reglering i författning.
Av det som nu redovisats anser hovrätten följa att en tolk för närvarande har rätt till skälig ersättning med de begränsningar som tolktaxan uppställer. Den möjlighet som enligt 8 § i DVFS 2008:8 finns att avvika från taxebelopp låter sig inte tillämpas i form av påslag för sociala avgifter på reseersättning. Eftersom tolktaxan inte ger utrymme för att tillerkänna en tolk ersättning för resa med egen bil med mer än 30 kr 50 öre per mil med påslag för mervärdesskatt, måste R.L:s överklagande lämnas utan bifall.
Hovrätten avslår överklagandet.
Hovrättens beslut meddelat: den 22 april 2010.
Mål nr: Ö 4697-09.
Lagrum: 5 kap. 8 § rättegångbalken; Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa (DVFS 2008:8).