RH 2011:43

Fråga om det funnits särskilda skäl enligt 34 § fjärde stycket trafikskadelagen att sätta ned trafikförsäkringsavgiften.

Trafikförsäkringsföreningen ansökte om betalningsföreläggande mot S.S. med yrkande om att utfå sammanlagt 6 843 kr avseende obetald trafikförsäkringsavgift jämte ränta och ersättning för kostnader. Kronofogdemyndigheten biföll yrkandena genom utslag den 11 oktober 2010, varpå S.S. ansökte om återvinning.

Göteborgs tingsrätt

Vid tingsrätten vidhöll Trafikförsäkringsföreningen sina yrkanden. Som grund för dessa åberopade Trafikförsäkringsföreningen följande. S.S. är registrerad ägare till fordonet [ - - -] sedan den 24 februari 2009. Under perioden den 27 april 2010 till och med den 23 juni 2010 har fordonet varken haft trafikförsäkring eller varit avställt. Fordonet avställdes först den 24 juni 2010. Som ägare till registrerat motordrivet fordon är S.S. skyldig att fullgöra försäkringsplikten. Enligt 34 § trafikskadelagen har Trafikförsäkringsföreningen rätt att ta ut en trafikförsäkringsavgift under den tid som den försäkringspliktige underlåtit att fullföra försäkringsplikten. För fordonet uppgår den obetalda avgiften till 6 043 kr avseende 58 dagar á 104 kr 20 öre. Det finns sedan tidigare utslag i andra mål om betalningsföreläggande för trafikförsäkringsavgift som har påförts S.S. men som har avsett andra tidsperioder, före den nu aktuella.

S.S. anförde i huvudsak följande. Hon vistades utom hemmet för vård och hade då ingen som bevakade hennes post. Bilen har varit avställd under en längre tid. Den har inte lämnat parkeringen sedan hösten 2009. Hennes vård eller behandling avslutades den 8 oktober 2010. Hon anser på grund av omständigheterna och sin oförmåga att betala att skulden bör avskrivas. Bilen hämtades för skrotning den 11 oktober 2010.

Trafikförsäkringsföreningen genmälde: Trafikförsäkringsplikten är knuten till ägandet av fordonet. I vad mån varje enskild fordonsägare väljer att bruka sitt fordon eller ej, saknar betydelse för försäkringsplikten. Det framgår att bilen har avställts den 23 juni 2010. Fordonet har inte varit avställt den nu aktuella perioden. Fordonsägarens hälsotillstånd är inte något som påverkar försäkringsplikten. Man kan ge någon annan i uppdrag att sköta betalningar.

Tingsrätten (rådmannen Monika Ålund) undanröjde i dom den 22 mars 2011 Kronofogdemyndighetens utslag och förpliktade S.S. att till Trafikförsäkringsföreningen genast utge 3 021 kr 50 öre jämte ränta och ersättning för kostnader. I domskälen anförde tingsrätten:

Trafikförsäkringsföreningen har som skriftlig bevisning åberopat utdrag ur vägregistret för fordonet och en s.k. OF-rapport om att giltig trafikförsäkringsbevis saknas för försäkringspliktigt fordon. - S.S. har som skriftlig bevisning åberopat ett intyg om viss behandling på angivet behandlingshem för tiden den 8 februari 2010 till den 8 oktober 2010.

Enligt 2 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) skall trafikförsäkring finnas för motordrivet fordon, vilket är registrerat i vägtrafikregistret och inte avställt. Saknas trafikförsäkring, har enligt 34 § första stycket samma lag Trafikförsäkringsföreningen rätt att ta ut trafikförsäkringsavgift av den försäkringspliktige. Beräkningen av denna avgift är sådan, att den innebär en schablonisering, som kan leda till avgifter som är flera gånger högre än den premie som den försumlige försummat att betala.

Enligt 34 § fjärde stycket trafikskadelagen kan domstol sätta ned avgiften om det finns särskilda skäl. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1977/78:16 s. 51 och 60 f.) uttalas att avgiften kan sättas ned eller helt falla bort om den med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt hård. Som exempel anges dels att den försäkringspliktige på grund av sjukdom inte har kunnat fullgöra sin försäkringsplikt och avgiften avsevärt överstiger vad han eller hon faktiskt skulle ha erlagt i försäkringspremier om fordonet varit trafikförsäkrat, dels att den försäkringspliktige har kunnat visa att fordonet har förvarats på ett sådant sätt att det inte har kunnat användas under den aktuella tiden.

Av åberopad skriftlig bevisning framgår att fordonet var avställt först den 24 juni 2010, att S.S. redan sedan den 24 februari 2009 var registrerad ägare till fordonet och att omständigheterna var sådana att Trafikförsäkringsföreningen hade rätt enligt 34 § trafikskadelagen att ta ut trafikförsäkringsavgift för den tid som S.S. nu ostridigt underlåtit att fullgöra sin försäkringsplikt.

S.S. har emellertid gjort gällande, dels att hon till följd av sjukdom har nödgats undergå vård utanför hemmet och därför inte har kommit åt att fullgöra sin försäkringsplikt, dels att bilen under aktuell tid har stått parkerad och inte har använts.

Försäkringsavgiften omfattar 58 dagar eller omkring två månader. Fråga har varit om en Volkswagen Jetta CL 1,8I av 1990 års modell. Den utkrävda avgiften, 6 043 kr, kan sålunda beräknas vara betydligt högre än den försäkringspremie som S.S. hade haft att betala. Av det utav S.S. åberopade intyget framgår att hon till följd av sjukdom har undergått vård längre tid utanför hemmet. Hon kan, särskilt med hänsyn till sjukdomens art, bedömas ha haft svårt att under denna tid fullgöra sin försäkringsplikt. Redan härför kan jämkning komma i fråga. Härtill kommer, att även om S.S. på föreliggande bevisning inte kan anses ha styrkt att bilen hela den aktuella tiden hade stått uppställd på parkering, har annat dock inte heller gjorts gällande och den behandling S.S. har undergått innebär normalt att hon inte fritt har kunnat lämna behandlingen och därför i vart fall har gjort sannolikt att hon har varit oförhindrad att fritt ta sig till bilen. Avgiften framstår därför nu som oskäligt hård. Särskilda skäl att sätta ned avgiften föreligger därför även vid beaktande av kravet på restriktiv tillämpning av möjligheten till jämkning (jfr exempelvis NJA 2005 s. 335). En jämkning till hälften framstår nu som skälig. Trafikförsäkringsföreningens talan skall därför bifallas så att S.S. förpliktas utge kapitalbeloppet 6 043 kr/2 = 3 021 kr 50 öre jämte yrkad ränta från delgivningsdagen den 28 september 2010.

Hovrätten

Trafikförsäkringsföreningen överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten. Trafikförsäkringsföreningen åberopade i hovrätten samma grunder och bevisning som i tingsrätten och utvecklade sin talan på samma sätt som där med följande tillägg. S.S. har varit oförhindrad att fullgöra sin försäkringsplikt för fordonet under den period då trafikförsäkringsavgiften varit obetald. Fordonet har inte heller förvarats på ett sådant sätt att det inte har kunnat brukas under den aktuella perioden. - Trafikförsäkringsavgiften tjänar i huvudsak två syften. För det första får Trafikförsäkringsföreningen kompensation för sina administrations- och skadekostnader. För det andra utgör den en sanktion med ett praktiskt syfte, nämligen att minska antalet oförsäkrade fordon. För att ändamålet med avgiftssystemet ska kunna uppnås och bibehållas måste möjligheten till nedsättning enligt 34 § fjärde stycket trafikskadelagen tillämpas restriktivt.

S.S. hörde inte av sig till hovrätten.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Eva Ahlquist och Charlotte Hallén samt hovrättsassessorn Carolina Granlund) meddelade dom den 6 september 2011. Hovrätten ändrade därvid tingsrättens dom i huvudsaken på så sätt att hovrätten bestämde det belopp som S.S. ska betala till Trafikförsäkringsföreningen till 6 043 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 28 september 2010 till dess betalning sker. I domskälen anförde hovrätten följande.

Enligt 2 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) ska trafikförsäkring finnas för motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret och inte är avställt. Saknas trafikförsäkring har Trafikförsäkringsföreningen enligt 34 § första stycket samma lag rätt att ta ut trafikförsäkringsavgift av den försäkringspliktige.

Av utredningen framgår att S.S.:s bil mellan den 27 april och den 23 juni 2010 varken haft trafikförsäkring eller varit avställd. S.S. är därmed skyldig att utge trafikförsäkringsavgift för nämnda tidsperiod. Hovrätten godtar det beräkningssätt Trafikförsäkringsföreningen använt sig av vid fastställande av den avgift S.S. ska betala. Frågan i målet är om det föreligger särskilda skäl för jämkning av avgiften.

Enligt 34 § fjärde stycket trafikskadelagen kan domstol sätta ned avgiften om det finns särskilda skäl. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1977/78:16 s. 51 och 60 f) framgår att avgiften kan sättas ned eller helt falla bort om den med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt hård. Som exempel anges dels att den försäkringspliktige på grund av sjukdom inte har kunnat fullgöra sin försäkringsplikt och avgiften avsevärt överstiger vad han faktiskt skulle ha erlagt i försäkringspremier om fordonet varit trafikförsäkrat, dels att den försäkringspliktige har kunnat visa att fordonet har förvarats på ett sådant sätt att det inte har kunnat användas under den aktuella tiden.

Av förarbetena till 1999 års ändringar i trafikskadelagen framgår att trafikförsäkringsavgiften i första hand inte bör ses som ett alternativ till den premie som skulle ha betalats utan som en sanktion mot dem som inte betalar trafikförsäkringen. Avgifterna differentieras inte med hänsyn till fordonens fabrikat och årsmodeller utan endast med beaktande av fordonsslag och användningssätt (prop. 1998/99:42 s. 20 och 43 f.). Trafikförsäkringsavgiftens storlek utgörs således av en schablonisering och medför i många fall avgifter som framstår som mycket höga i jämförelse med trafikförsäkringspremierna. De höga avgifter som schabloniseringen innebär har således varit en av lagstiftaren avsedd effekt. Att den avgift som Trafikförsäkringsföreningen krävt av S.S. kan beräknas vara betydligt högre än den försäkringspremie hon skulle ha betalat för motsvarande period innebär därför inte i sig att den utkrävda avgiften framstår som oskäligt hård.

Enligt hovrättens mening kan vidare vad som framkommit om att S.S. undergått vård utanför hemmet inte anses innebära att hon på grund av sjukdom har varit förhindrad att fullgöra sin försäkringsplikt. Hon har inte heller förmått visa att bilen har förvarats på ett sådant sätt att den inte har kunnat användas.

Med hänsyn till det anförda och med beaktande av den restriktivitet med vilken bestämmelsen om nedsättning bör tillämpas, finns det inte särskilda skäl att sätta ned trafikförsäkringsavgiften. Trafikförsäkringsföreningens talan ska alltså bifallas.

Hovrättens dom meddelad: den 6 september 2011.

Mål nr: FT 2244-11.

Lagrum: 34 § trafikskadelagen (1975:1410).

Litteratur: Prop. 1977/78:16 s. 51 och 60 f; prop. 1998/99:42 s. 20 och 43 f.