NJA 2005 s. 335

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Alf Knutar) anförde i dom den 21 mars 2002:

Utveckling av talan

Trafikförsäkringsföreningen (TFF) har till stöd för sin talan anfört: K.F. har varit registrerad som ägare till fordonet MCH 161 från och med den 22 januari 2000. Fordonet avställdes den 31 maj 2001. Under perioden 29 juli 2000-30 maj 2001 har K.F. saknat trafikförsäkring för fordonet. Det har under denna period varit trafikförsäkringspliktigt, dvs. registrerat i bilregistret och inte avställt. TFF har till följd därav med stöd av 31 § 1 st. trafikskadelagen påfört K.F. en trafikförsäkringsavgift med totalt 15 835 kr för denna period. Vidare har Länsförsäkringsbolagens AB överlåtit en fordran på 205 kr till TFF beträffande förfallen trafikförsäkring rörande fordonet avseende tiden 1 juli 2000-28 juli 2000.

K.F. har tillställts betalningsanmaning den 7 augusti 2000, påminnelser den 4 september 2000, den 21 maj 2001, den 9 juli 2001 och den 10 september 2001 samt kravbrev formulerat enligt 5 § inkassolagen den 8 november 2001.

K.F. har som stöd för sitt bestridande anfört: Fordonet stals den 6 april 2000 och omhändertogs av polisen i Ystad. Bilen var trasig då både tändningslås och rattkupa var uppbrutna. Han hade köpt den för 3 500 kr. Eftersom han vid den aktuella tidpunkten bodde i Karlskrona hade han inte råd att vare sig hämta eller reparera bilen. Den blev stående på polisstationen i Ystad. Den enda inkomst han har är så kallat introduktionsbidrag om 6 300 kr per månad och han är dessutom försörjningspliktig gentemot ett barn. Han har svårt att prata svenska och har dålig kännedom om svenska försäkringsbestämmelser. Han visste inte att han var tvungen att avställa bilen när den stod obrukbar på polisstationen i Ystad. På grund av anförda skäl skall TFF:s fordran, såsom det måste uppfattas, jämkas till noll.

TFF har genmält: Trafikförsäkringsplikt kvarstår för inregistrerat fordon oberoende av att detsamma är stulet eller tillgripet. Det har stått svaranden fritt att när som helst avhämta fordonet från polisstationen i Ystad.

TFF har som skriftlig bevisning åberopat utdrag ur trafikregistret.

K.F. har som skriftlig bevisning åberopat polisanmälan samt bilaga över omhändertaget fordon.

Domskäl

Parterna har slutförelagts. Begäran om huvudförhandling har ej framställts. Tingsrätten har företagit målet till avgörande med stöd av 42 kap. 18 § 1 st. 5 RB.

K.F. har visat att bilen tillgripits genom brott den 6 april 2000. Han har därvid gjort gällande att bilen stått obrukad hos polisen i Ystad. Han har inte förebragt någon utredning om bilens skick utöver vad som framgår av anmälan till polisen eller om den använts i trafik. Dock har han gjort gällande att han inte brukat bilen för tiden efter tillgreppet. Det har ej framkommit någon uppgift om att bilen använts efter att den omhändertagits av polis. Det är inte utrett vad som föranlett avregistreringen den 31 maj 2001.

K.F. har inte gjort någon invändning mot vad TFF angett om hans ägande, registrering eller trafikförsäkringsförhållanden. Ej heller har han haft någon invändning mot hur TFF i och för sig beräknat sitt krav. Det får således anses ostridigt att trafikförsäkring ej betalats eller saknats såsom TFF hävdat samt att ansvaret härför åvilat K.F.

De omständigheter K.F. anfört kan inte lämnas utan beaktande. Fråga uppkommer därför om det med tillämpning av 31 § fjärde stycket trafikskadelagen föreligger särskilda skäl att sätta ned trafikförsäkringsavgiften.

Enligt tingsrättens mening föreligger skäl att med beaktande av rättsfallet NJA 1985 s. 673 jämka trafikförsäkringsavgiften till hälften. Däremot kan någon jämkning av det till TFF överlåtna anspråket för ogulden trafikförsäkringspremie ej ske.

TFF:s talan skall därför bifallas på följande sätt: 205 kr + 15 832 kr/2 = 8 122:50 kr.

Domslut

Domslut

K.F. skall till Trafikförsäkringsföreningen utge 8 122 kr 50 öre avseende trafikförsäkringsavgift jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Göran Olsson, referent, och tf. hovrättsassessorn Magnus Johansson) anförde i dom den 2 oktober 2002:

Domskäl

Parterna har åberopat i huvudsak samma omständigheter som vid tingsrätten. K.F. har därutöver tillagt att han från den 4 september 2000 till den 21 maj 2001 inte har hört av Trafikförsäkringsföreningen och att detta måste beaktas vid bedömningen av hans betalningsskyldighet.

Trafikförsäkringsföreningen har gjort gällande att denna omständighet inte tidigare åberopats under tingsrättsprocessen och att den därför i enlighet med 50 kap. 25 § 3 st. RB inte bör beaktas. I sak har Trafikförsäkringsföreningen uppgett att kravbrev skickade den 30 oktober 2000 och den 12 mars 2001 har kommit tillbaka trots att föreningen först utgått från den adress som angavs i bilregistret och därefter adress som framkom vid sökning. Bolaget har också anfört att det synes ostridigt att K.F. nåtts av betalningsanmaning den 7 augusti 2000 och påminnelse den 4 september 2000 samt i maj 2001. Slutligen har föreningen uppgivit att den har varit i telefonkontakt med K.F:s dotter den 19 september 2000 och då upplyst om att det var lämpligt att avregistrera bilen.

Hovrättens bedömning

K.F. har i målet fört sin talan utan ombud, vilket med hänsyn till tvisteföremålets värde framstår som naturligt, och målet har avgjorts efter skriftlig handläggning. Det får mot den bakgrunden anses ursäktligt att han inte särskilt framhållit att han inte har fått del av några av de krav föreningen uppgav att den avsänt. Att det förhöll sig på detta sättet synes också ha varit känt för föreningen. Skäl att avvisa invändningen föreligger mot den bakgrunden inte. Däremot har K.F. inte förnekat att han har erhållit del av krav respektive påminnelse i augusti och september 2000. Trafikförsäkringsföreningen har också haft rätt att förlita sig på att han kunde nås på i bilregistret intagen adress (se RH 1993:58). Den omständigheten att K.F. inte nåtts av bolagets krav under tiden mellan den 4 september 2000 och maj 2001 påverkar inte hans betalningsskyldighet.

Som tingsrätten har funnit får det anses ostridigt i målet att K.F:s bil under den aktuella tiden saknat trafikförsäkring utan att vara avställd. K.F. är därför som ägare till bilen skyldig att utge trafikförsäkringsavgift. Fråga i målet är emellertid om det föreligger särskilda skäl för jämkning av avgiften.

K.F. har anfört att bilen var trasig då både tändningslås och rattkåpa var uppbrutna. För att jämkning skall ske krävs emellertid att bilen varit i sådant skick att den inte ens efter reparation blivit brukbar. I målet är inte visat att bilen varit så skadad att den inte skulle ha kunnat repareras och åter tas i bruk. K.F. har vidare anfört att bilen under den aktuella perioden blivit stående på polisstationen i Ystad då han varken haft råd att hämta eller reparera bilen. Enligt rättspraxis saknar det betydelse att en bil är uppställd hos polisen och därför inte brukats i trafik om det har stått bilägaren fritt att hämta sin bil. Något annat har inte framkommit än att K.F. har varit oförhindrad att hämta och använda bilen. Det han i övrigt har anfört utgör inte sådana skäl som kan medföra nedsättning av avgiften.

På grund av det anförda skall Trafikförsäkringsföreningens talan helt bifallas.

Domslut

Domslut

Hovrätten ändrar på det sätt tingsrättens dom att hovrätten bestämmer det belopp K.F. skall utge till Trafikförsäkringsföreningen till 16 040 kr jämte ränta.

Hovrättslagmannen Jan Carrick var skiljaktig och anförde: Såsom majoriteten funnit kan K.F. inte undgå betalningsskyldighet. Det yrkade beloppet framstår dock enligt min mening med hänsyn till vad som upplysts om det oförsäkrade fordonet och om K.F:s person som oskäligt högt. Skäl för jämkning föreligger därför enligt min mening. Jag vill därför fastställa tingsrättens domslut.

Domskäl

HD (justitieråden Lennander, Victor, Dahllöf, Nyström och Virdesten, referent) meddelade den 3 maj 2005 följande dom:

Domskäl

Enligt 2 § första stycket trafikskadelagen (1975:1410) skall trafikförsäkring finnas för motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret och inte är avställt. Saknas trafikförsäkring har enligt 34 § första stycket samma lag Trafikförsäkringsföreningen rätt att ta ut trafikförsäkringsavgift av den försäkringspliktige.

Trafikförsäkringsavgiften bestämdes tidigare på grundval av Finansinspektionens föreskrifter om riskklassindelning. Sedan riskklassindelningen slopats den 1 juli 1995 ändrades bestämmelsen om beräkning av trafikförsäkringsavgift från den 1 juli 1999. Ändringen innebar ett större mått av schablonisering och det konstaterades i förarbetena att den skulle medföra betydligt högre trafikförsäkringsavgifter för många fall. (Prop. 1998/99:42 s. 19 f.) Det framhölls att det nya beräkningssättet i vissa situationer kunde leda till avgifter som var flera gånger högre än den premie som den försumlige försummat att betala. (Jfr beträffande beräkningen av trafikförsäkringsavgiften även HD:s denna dag meddelade dom i mål T 742-03. )

Enligt 34 § fjärde stycket trafikskadelagen kan domstol sätta ned avgiften om det finns särskilda skäl. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1977/78:16 s. 51 och 60 f.) uttalas att avgiften kan sättas ned eller helt falla bort om den med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt hård. Som exempel anges dels att den försäkringspliktige på grund av sjukdom inte har kunnat fullgöra sin försäkringsplikt och avgiften avsevärt överstiger vad han faktiskt skulle ha erlagt i försäkringspremier om fordonet varit trafikförsäkrat, dels att den försäkringspliktige har kunnat visa att fordonet har förvarats på ett sådant sätt att det inte har kunnat användas under den aktuella tiden.

Av utredningen framgår att K.F:s bil tillgreps genom brott den 6 april 2000. Det är vidare upplyst att bilen därefter, sedan den 4 juni 2000, varit omhändertagen av polisen i Ystad samt att den saknat trafikförsäkring från den 29 juli 2000 till den 31 maj 2001, då den avställts.

Även om bilen inte brukats i trafik är K.F. skyldig att utge trafikförsäkringsavgift avseende nyssnämnda tid. Frågan i målet är om det föreligger särskilda skäl för jämkning av avgiften.

K.F. har som skäl för jämkning av trafikförsäkringsavgiften anfört bl.a. följande. Han har inte fått del av alla betalningsanmaningarna, troligen beroende på att han under den aktuella perioden flyttade mellan olika flyktinganläggningar. Dessutom kände han inte till att han var tvungen att ställa av fordonet för att undgå att betala trafikförsäkringsavgift. Han hade köpt bilen för 3 500 kr och den var efter stölden skadad och inte värd att reparera eller hämta hos polisen i Ystad. Med hänsyn till hans svaga ekonomi och bilens ringa värde är det av Trafikförsäkringsföreningen yrkade beloppet fullständigt oskäligt.

Trafikförsäkringsföreningen har anfört bl.a. att trafikförsäkringsavgiften har till syfte att kompensera föreningen för dess administrationskostnader och skadekostnader samt minska andelen oförsäkrade fordon. Systemet med trafikförsäkringsavgift har lett till en successiv minskning av andelen oförsäkrade fordon och för att detta ändamål skall kunna uppnås måste möjligheten till nedsättning av trafikförsäkringsavgiften tillämpas restriktivt. För en restriktiv hållning talar enligt föreningen även det förhållandet att betalningsanmaningar i ärenden angående oförsäkrade fordon utgör en utpräglad och resurskrävande masshantering.

När trafikförsäkringsavgiften infördes förutsattes att avgiftssystemet skulle fungera på ett sådant sätt att den tid för vilken avgift skulle utgå blev så kort som möjligt (jfr prop. 1977/78:16 s. 57 f.). I förevarande fall har emellertid den tid för vilken avgift krävts blivit betydligt längre än som sålunda varit avsett och den långa tiden har i sin tur inneburit att den debiterade avgiften kommit att avsevärt överstiga vad som faktiskt skulle ha erlagts i försäkringspremier om bilen hade varit trafikförsäkrad. Med hänsyn härtill och till att bilen under hela denna tid varit omhändertagen av polisen och således obestridligen stått obrukad framstår avgiften som oskäligt hård. Särskilda skäl att sätta ned avgiften föreligger därför. Nedsättningen bör ske på sådant sätt att den avgift som K.F. skall erlägga till Trafikförsäkringsföreningen bestäms till 6 000 kr.

Till beloppet skall läggas 205 kr avseende förfallen obetald trafikförsäkringspremie.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att det belopp K.F. skall utge till Trafikförsäkringsföreningen bestäms till 6 205 kr jämte ränta.