RH 2011:5

Domskäl

Tingsrätten (tingsrättsfiskalen Sofie Sveningsson och tre nämndemän) anförde i dom den 21 september 2010 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Till en början är följande utrett.

Vid tidpunkten för gärningen var E.W. och V.L. klasskamrater. I samband med en idrottslektion försvann en klocka som tillhörde en av tjejerna i klassen från omklädningsrummet. Det spekulerades om vem eller vilka som kunde ha tagit klockan och ett flertal tjejer var involverade i diskussionen. Stämningen var ganska upprörd. Till slut ställde målsäganden en rak fråga riktad till E.W. och i vart fall en annan tjej, varvid hon frågade om det var de som hade tagit klockan. E.W. ska då ha svarat: ”Nej, det har jag fan inte”. V.L. har berättat att hon sedan gick därifrån och kommenterade E.W:s svar med ”Man vet aldrig med er”; med detta syftade hon på att E.W. och den tjej eller de tjejer som fanns i hennes sällskap tidigare hade skolkat. Därefter ska E.W. ha yttrat de ord som åtalet avser. E.W. har å sin sida sagt att V.L. upprepat frågan och att hon till slut blev arg och sa: ”Håll käften, negerfitta”! Därefter lämnade V.L. platsen, samtidigt som hon skrattade och frågade om hon också skulle kalla E.W. för saker.

Tingsrätten gör följande närmare överväganden.

I målet är utrett att E.W. kallat V.L. för ”jävla negerfitta”. För att straffansvar för förolämpning ska komma ifråga krävs emellertid att sådant uttalande har gjorts som varit ägnat att såra annans självkänsla. Det kan konstateras att E.W. har använt olämpliga skällsord som i och för sig kan användas för att smäda någon och som vid en objektiv bedömning uppfattas som anstötliga. Med hänsyn till vad som föregått yttrandet och att E.W. därvid möjligen haft fog för att känna sig anklagad för tillgrepp av klockan, måste det dock ha stått klart för målsäganden att E.W. med yttrandet främst gav uttryck för sin ilska. Under dessa omständigheter kan yttrandet därför inte anses ha varit ägnat att skymfa målsäganden på sådant sätt som krävs för straffansvar (se rättsfallet NJA 2004 s. 331). Åtalet ska därför ogillas. Vid denna utgång i ansvarsdelen ska V.L:s skadeståndstalan lämnas utan bifall.

DOMSLUT

Åtalet och V.L:s skadeståndsyrkande ogillas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Risto Stoorhöök, referent, och tf. hovrättsassessorn Tarik Qureshi samt nämndemännen Christina Breilin och Sten Lönn) anförde i dom den 18 januari 2011 bl.a. följande.

Utöver vad som antecknats i tingsrättens dom har de hörda personerna uppgett bl.a. följande.

E.W: Efter gymnastiklektionen möttes hon och hennes två kamrater av hela klassen som kom fram och frågade om de tagit klockan vilket hon nekade till. Det var omkring tio tjejer som tjatade på dem men det var V.L. som var mest aktiv. När V.L., som tittade henne i ögonen, fortsatte att tjata skrek hon till slut det som påstås i åtalet. Uttrycket använde hon som en vanlig svordom i ilska och avsikten var inte att göra V.L. ledsen. Deras relation var sedan tidigare dålig och V.L. har uttalat sig nedsättande om henne och hennes utseende. E.W. har i sin tur några gånger i sms-meddelanden kallat V.L. för negerfitta varvid V.L. förklarat att hon inte bryr sig om detta.

V.L: Alla började spekulera om vem som hade tagit klockan. Eftersom E.W. och hennes två kompisar tidigare varit ensamma i omklädningsrummet kom misstankar att riktas mot dem. När de kom tillbaka till skolan blev det ganska hetsigt med häftiga diskussioner i vilka nästan hela klassen deltog och det började bli bråk. För att få slut på detta frågade hon E.W. och hennes kompisar om de tagit klockan. ”Nej, det har vi för fan inte” svarade E.W. varefter V.L. gick bort en bit och sade samtidigt att ”man vet ju aldrig med er”. Då skrek E.W. att ”man vet inte heller med dig, jävla negerfitta.” Hon blev till en början chockad av det grova uttalandet och när hon kom hem kände hon sig kränkt. Det hade före denna händelse varit småbråk och tjafs dem emellan och E.W. har i sms-meddelanden använt samma utryck. Då har hon som ett försvar svarat att E.W. kan sluta med det eftersom hon inte tar åt sig. Hon har inte heller blivit lika upprörd av meddelandena eftersom det är skillnad på ett sms-meddelande och att säga något öga mot öga inför en mängd åhörare.

DOMSKÄL

Skuldfrågan

Att kalla en person med mörk hudfärg för ”jävla negerfitta” måste betecknas som kränkande och uttrycket kan uppenbarligen vara ägnat att såra den personens självkänsla och då också föranleda ansvar för förolämpning. Det förhållandet att E.W. har använt uttrycket inom ramen för skolans verksamhet gör det inte mindre stötande även om det i skolsammanhang, som försvararen har framhållit, kanske förekommer att ungdomar använder tillmälen om varandra som i andra sammanhang skulle uppfattas som oacceptabla.

E.W. har gjort gällande att V.L. under lång tid före den aktuella händelsen skulle ha mobbat henne och att hon mot den bakgrunden, och då hon nu också blev utpekad som den som stulit den försvunna klockan, blev frustrerad och arg över anklagelserna, kände psykisk smärta och därför uttryckte sig på det sätt som anges i åtalet. V.L. har å sin sida förnekat att någon mobbning skulle ha förekommit men har bekräftat att hon och E.W. vid några tillfällen haft ”lite tjafs och bråk” i sms-kontakter.

Vad som framkommit i målet i dessa hänseenden ger enligt hovrättens uppfattning inte stöd för att det skulle ha förekommit någon långvarig mobbning från V.L:s sida gentemot E.W. Hovrätten har snarare uppfattat situationen så att E.W. och V.L. haft några enstaka dispyter, bl.a. genom sms-kontakter, och i övrigt inte varit särskilt goda vänner. Det har dock framkommit att E.W. vid åtminstone ett par av dessa sms-kontakter, i tiden före den nu åtalade händelsen, har kallat V.L. för ”negerfitta”. Det förhållandet att dessa ord har använts tidigare utan att V.L. har vidtagit några åtgärder medför inte att hon kan anses ha godtagit att uttrycket användes mot henne. Inte heller anser hovrätten att V.L:s fråga till E.W. och hennes kamrater om det var de som hade tagit den försvunna klockan eller kommentaren ”med er vet man ju inte” innebar något egentligt utpekande av E.W. som den som skulle ha stulit klockan, även om man kan ha förståelse för att E.W. - om hon inte hade haft något med klockan att göra - kan ha känt sig upprörd över V.L:s kommentar.

Som framgår av Högsta domstolens avgörande i rättsfallet NJA 2004 s. 331 kan det förekomma att en person gör uttalanden av kränkande eller smädande karaktär mot någon annan men där syftet inte kan sägas ha varit att smäda utan att uttalandena snarare ger uttryck för egen ilska och fysisk smärta över något som inträffat. I rättsfallet gällde det en person som i handgemäng med två poliser, som bröt upp armarna på honom bakom ryggen, kallade poliserna för ”grisar” och ”svin”. En sådan situation är det dock inte fråga om i detta fall. E.W. och hennes kamrater har visserligen blivit kritiskt tillfrågade om de hade tagit den försvunna klockan, men det förolämpande uttryck som E.W. använde som svar på det - riktat direkt mot V.L. och med anspelning på hennes hudfärg - har uppenbarligen haft syftet att såra V.L:s självkänsla. Uttrycket kan då inte ursäktas av att E.W. känt sig provocerad av V.L. Som framgår av de båda ungdomarnas berättelser har E.W. även tidigare använt det uttryckssättet när hon kommit i konflikt med V.L. På grund av det anförda kan E.W. inte undgå ansvar för att medvetet ha förolämpat V.L. Åtalet ska således bifallas.

Påföljd och skadestånd

Påföljden bör bestämmas till dagsböter. Vid bestämmande av antalet dagsböter ska hänsyn tas till att E.W. vid gärningstillfället endast var 15 år gammal. Även om det förolämpande uttrycket anspelat på V.L:s hudfärg synes motivet för brottet inte ha varit rasistiskt. Avsikten får snarare sägas ha varit att säga ifrån för vad som uppfattats som en orättvis beskyllning från V.L:s sida. Regeln om straffskärpning i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken är därför inte tillämplig.

Förolämpningen av V.L. har medfört att hon blivit kränkt på ett sådant allvarligt sätt att hon är berättigad till skadestånd. Skadeståndsbeloppets storlek bör bestämmas till 5 000 kr.

DOMSLUT

Med ändring av tingsrättens dom i fråga om ansvar dömer hovrätten E.W. enligt 5 kap. 3 § brottsbalken för förolämpning och bestämmer påföljden till dagsböter 30 å 50 kronor. Med ändring av tingsrättens dom även i skadeståndsdelen förpliktar hovrätten E.W. att till V.L. utge skadestånd med 5 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 3 februari 2010 till dess betalning sker.

Nämndemannen Christina Breilin var skiljaktig beträffande skadeståndet och anförde: Den kränkning V.L. utsatts för kan inte anses ha varit så allvarlig att den berättigar till skadestånd. Hennes skadeståndstalan bör därför ogillas.

Hovrättens dom meddelad: 2011-01-18.

Mål nr: B 1061-10.

Lagrum: 5 kap. 3 § brottsbalken.

Rättsfall: NJA 2004 s. 331.

Litteratur: Brottsbalkskommentaren 5 kap. 3 §.