NJA 2004 s. 331

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Thomas Chambert) meddelade dom den 25 oktober 2002.

Domskäl

Sakfrågan

Tingsrätten fann på anförda skäl åtalen för förseelse mot fordonskungörelsen, bilregisterkungörelsen och trafikförordningen styrkta.

I fråga om de övriga tre åtalspunkterna anförde tingsrätten följande.

P.R. har förnekat samtliga gärningar.

På åklagarens begäran har som målsägande hörts polismannen R.S., vilken uppgett: Han färdades vid tillfället i polisbil tillsammans med E.G. De följde efter den av P.R. förda bilen under en sträcka av 400 meter, vilken sträcka uppmätts och kontrollerats även i efterhand. Hastigheten var konstant 70 km/tim och avståndet till P.R:s bil oförändrat, ca 50 meter. Hastighetsbegränsningen var 50 km i timmen. De stoppade det andra fordonet. De tog prov avseende alkoholhalten i P.R:s utandningsluft, men han var helt nykter. När P.R. gick ur polisbilen slog han hårt i dörren. R.S. tog då tag i P.R:s axel och frågade varför han gjorde så. P.R. ryckte sig loss och slog med höger hand i ansiktet på R.S., med påföljd att R.S:s glasögon åkte av. R.S:s uppfattning är att P.R:s avsikt var att träffa honom. R.S. ansåg att P.R. nu hade gjort sig skyldig till våld mot tjänsteman och skulle gripa honom och föra honom till stationen. Men P.R. ville ej följa med. Därför försökte R.S. att koppla ett skuldergrepp på P.R. Men det lyckades ej. I stället snurrade de runt och hamnade på marken. Härefter försökte R.S. och kollegan E.G. att trycka upp P.R. på fronten av bilen, men P.R. spjärnade emot med foten på kofångaren och gled upp på fronten. P.R. sparkade med benen och krängde med överkroppen. Under tiden kallade P.R. polismännen för grisar och svin. Plötsligt kom där flera polisbilar till platsen och då lugnade P.R. ned sig.

Målsäganden E.G. har hörd på åklagarens begäran uppgett: Hon verifierar kollegan R.S:s uppgifter om fortkörningen. Det var E.G:s huvudsakliga uppgift att kontrollera hastighetsmätaren, som konstant visade 70 km/tim. Det är även riktigt att P.R. under proceduren kallade dem för grisar och svin. E.G. såg i ögonvrån att R.S. lade handen på P.R. och att P.R. for upp med handen i ansiktet på R.S. E.G. såg ej om detta träffade R.S. Sedan uppstod ett handgemäng mellan P.R. och R.S.

E.G. har härefter bekräftat de uppgifter R.S. lämnat om det motstånd P.R. gjorde mot poliserna när han skulle gripas.

P.R. har uppgett: Det är helt fel att han skulle ha överskridit hastighetsgränsen 50 km/tim på den av polismännen angivna sträckan. - När P.R. stoppades av polismännen ifrågasatte han deras arbetsmetoder, men det är fel att han skulle ha kallat dem för grisar eller svin. P.R. vitsordar att han slog igen dörren till polisbilen hårt, men det var absolut inte så hårt att det var risk för skador på bilen. Men R.S. kastade sig ur bilen och slet ned honom på marken med ett tag i tröjan så att P.R. hamnade med ansiktet före. P.R. hamnade på knä med bröstet och ansiktet mot marken. P.R. låg då helt stilla. R.S. tryckte hans ansikte mot marken. Det gjorde ont. I detta läge kom även E.G. ut ur bilen, och började att ”assistera” R.S. Eftersom det gjorde mycket ont krånglade sig P.R. över så att han låg på rygg - detta i avsikt att lindra smärtan. P.R. var nu inriktad på att värja sig för att slippa bli skadad. I detta läge satt R.S. grensle över honom. P.R. lyckades ”få av sig” R.S. och kom upp på benen. Då tog poliserna ett s.k. skuldergrepp från var sin sida och lade honom över bilhuven. P.R. bad flera gånger att de skulle koppla honom i handfängsel i stället för dessa smärtsamma grepp. I stället fortsatte de att föra hans armar längre och längre upp på hans rygg till dess smärtan blev outhärdlig. Detta var anledningen till att P.R. tog spjärn mot kofångaren med foten och lyckades kravla sig upp på motorhuven så att han slapp smärtan. P.R. erinrar sig att han i något skede av händelseförloppet slog ut med handen som en ren reflexrörelse och den träffade på R.S:s glasögon. Detta var helt oavsiktligt. - Det är fel att P.R. skulle ha kallat poliserna för grisar eller svin.

Tingsrättens bedömning

Genom R.S:s och E.G:s uppgifter är tillförlitligen utrett att P.R. vid tillfället kört 70 km/t i stället för tillåtna 50 km/t. Han skall därför dömas för hastighetsöverträdelse.

Rätten anser att det ej mot P.R:s förnekande är visat att han hade för avsikt att skada R.S. Däremot visar utredningen att han viftat till med handen i syfte att åsamka R.S. olägenhet för att hindra honom i hans myndighetsutövning. Han skall därför dömas för förgripelse mot tjänsteman.

Vidare är genom R.S:s och E.G:s sammanstämmande uppgifter tillförlitligen utrett att P.R. gjort motstånd mot polismännen som i lagens mening är att bedöma som våldsamt och han skall även dömas för detta.

Påföljden

Frivården i Göteborgs centrum har i yttrande den 13 september 2002 avgett detta påföljdsförslag: - - - I utredningen har det framkommit att P.R. lever under ordnade förhållanden. Frivården anser ej att P.R. är i behov av någon frivårdande påföljd. P.R. bedöms lämplig för påföljden samhällstjänst.

Rätten delar frivårdens bedömning i påföljdsdelen. P.R. skall alltså ådömas en villkorlig dom med samhällstjänst. Denna bör bestämmas till 50 timmar motsvarande fängelse en månad.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde P.R. för förolämpning enligt 5 kap. 3 § 1 st. BrB, förgripelse mot tjänsteman enligt 17 kap. 2 § 1 st. BrB, våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § BrB och hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § 1 st. och 14 kap. 3 § 1 btrafikförordningen (1998:1276) samt för förseelse mot fordonskungörelsen (1972:595) i två fall, förseelse mot bilregisterkungörelsen (1972:599) och förseelse mot trafikförordningen till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse en månad ha dömts ut.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Per Westerling och Bertil Josefson, hovrättsassessorn Märit Bergendahl, referent, samt två nämndemän) anförde i dom den 8 april 2003:

Hovrättens domskäl

I enlighet med tingsrättens i den delen inte överklagade dom har P.R. gjort sig skyldig till förseelse mot fordonskungörelsen i två fall, förseelse mot bilregisterkungörelsen samt förseelse mot trafikförordningen.

I hovrätten har P.R. samt målsägandena R.S. och E.G. hörts på nytt. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat rapport om kontroll av hastighetsmätare.

Det som förevarit i hovrätten beträffande åtalet i tingsrättens domsbilaga 3 för hastighetsöverträdelse, förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd föranleder inte någon annan bedömning än den tingsrätten gjort. Tingsrättens dom skall därför fastställas i dessa delar.

Vad gäller åtalet i domsbilaga 3 för förolämpning finner hovrätten genom målsägandenas uppgifter styrkt att P.R. kallat polismännen för svin och grisar. För att straffansvar för förolämpning skall komma ifråga krävs emellertid att sådana uttalanden har gjorts som är ägnade att såra annans självkänsla. I förevarande fall har P.R. för att uttrycka sitt missnöje med polismännens ingripande mot honom, använt olämpliga skällsord som i och för sig kunnat uppfattas som anstötliga. Det måste emellertid ha stått klart för polismännen att han främst gav uttryck för sin ilska och yttrandena kan därför, enligt hovrättens mening, inte anses ha varit ägnade att såra deras känslor på sådant sätt som krävs för straffansvar. Åtalet avseende förolämpning skall därför ogillas.

För den samlade brottslighet som P.R. gjort sig skyldig till kan påföljden stanna vid ett bötesstraff.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten ogillade åtalet för förolämpning (del av punkt 3 i bilaga 3 till tingsrättens dom) och bestämde påföljden för de övriga i tingsrättens domslut upptagna brotten till dagsböter.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Lennander, Blomstrand, Lundius och Lindeblad, referent) meddelade den 1 juni 2004 följande dom:

Domskäl

Genom hovrättens i denna del lagakraftvunna dom är P.R. övertygad om hastighetsöverträdelse, förgripelse mot tjänsteman, våldsamt motstånd, förseelse mot fordonskungörelsen (1972:595) i två fall, förseelse mot bilregisterkungörelsen (1972:599) samt förseelse mot trafikförordningen (1998:1276). Frågan i HD är endast om P.R. därutöver skall dömas för förolämpning.

I målet är utrett att polismännen R.S. och E.G. grep P.R. som misstänkt för bl.a. förgripelse mot tjänsteman och våldsamt motstånd och försökte belägga honom med handfängsel. I det handgemäng som därvid förekom bröt polismännen upp P.R:s armar på ryggen och denne kallade dem för ”grisar” och ”svin”.

Det är tydligt att ord som ”grisar” och ”svin” kan användas för att smäda och att de då kan föranleda straffansvar för förolämpning. I förevarande fall har emellertid P.R. uttalat orden mera för att ge uttryck för egen ilska och fysisk smärta än i syfte att skymfa. Polismännens ärekänsla kan därför inte anses ha blivit sårad på det sätt som förutsätts för straffansvar enligt 5 kap. 3 § BrB. Hovrättens domslut skall därför fastställas.

Domslut

Domslut

HD fastställde hovrättens domslut.