RH 2012:111

Amfetamin, 7 kg; Cannabis, 2,5 kg

Hovrätten: När det gäller frågan om de enskilda brotten ska bedömas som grova eller inte saknas det i detta mål skäl för hovrätten att generellt bedöma frågan. Hovrätten bedömer i stället den frågan separat för varje tilltalad.

Högsta domstolen har under det senaste året vid ett flertal tillfällen uttalat sig i frågan om straffmätning för narkotikabrottslighet. Av domarna får anses framgå att Högsta domstolen har tonat ned betydelsen av typ av narkotika och mängd som faktorer vid straffvärdebedömningen och angett att andra faktorer ska ha större genomslag än tidigare. Av domarna framgår dock att art och mängd fortfarande är faktorer som är betydelsefulla.

I detta mål handlar det om betydande mängder amfetamin som har hanterats i olika omfattning av de inblandade. Högsta domstolen har i de senaste domarna inte behandlat sådana mängder amfetamin som det är fråga om i detta mål. När det gäller frågan om mängdens betydelse anger dock Högsta domstolen i NJA 2012 s. 144 p. 18) att enbart mängden narkotika i allmänhet inte bör föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott.

Andra faktorer som enligt Högsta domstolen har betydelse för straffmätningen höjande eller sänkande riktning är bl.a. den enskildes roll i en verksamhet, om brottsligheten har samband med ett eget missbruk, vilket syfte de inblandande har haft med brottsligheten, om brottsligheten var ägnad att ge den enskilde vinst, om verksamheten var organiserad och i så fall hur organiserad den var, om verksamheten sträckt sig över en längre tid och om en försäljning var begränsad.

När hovrätten bedömer straffvärdet för de inblandade lägger hovrätten dessa utgångspunkter till grund.

Hovrätten har kommit fram till att H har gjort sig skyldig till narkotikasmuggling avseende minst 2,5 kg cannabis från Tyskland till Sverige och att han i Sverige har tagit olaglig befattning med minst 2,5 kg cannabis och minst 7 kg amfetamin.

När det gäller smugglingsbrottet är mängden cannabis inte sådan att brottet redan av det skälet ska bedömas som grovt. Det kan däremot ifrågasättas om smugglingsbrottet från objektiva utgångsp.er har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt. Det har dock inte kommit fram något som talar för att H vid smugglingstillfället haft några större insikter i verksamhetens omfattning. Smugglingsbrottet ska därmed bedömas som narkotikasmuggling av normalgraden.

H ska således dömas för narkotikasmuggling i ett fall och grovt narkotikabrott i ett fall.

H:s straffbara delaktighet i amfetaminhanteringen har bestått i att han förvarat partiet i sin fastighet. Mängden amfetamin är mycket stor. Han har också transporterat och i övrigt befattat sig med cannabispartiet. Han får anses ha haft en underordnad roll i narkotikahanteringen och det som har kommit fram i utredningen talar för att det var R som var den som var drivande i verksamheten och mer eller mindre såg till att H införskaffade fastigheten. H var dock medveten om verksamheten och, även om hans aktiva hantering var begränsad, vidtog han inte några åtgärder för att begränsa sin delaktighet. I mildrande riktning talar att H själv missbrukade narkotika och att brottsligheten har samband med hans egna missbruk. Visserligen har han självmant deltagit i verksamheten, men utredningen ger stöd för att han i viss mån utnyttjats i R:s narkotikahantering. Även det talar i mildrande riktning. Försvårande är dock att han fick ersättning för smugglingsuppdraget. Ersättningen var dock inte särskilt omfattande. Däremot har han själv uppfattat att han fick fastigheten, som var värd över 100 000 kr, i gåva av R. Det finns ingen annan rimlig förklaring till gåvan än att den var en ersättning för delaktigheten. Han har således haft en inte obetydlig vinning av sin delaktighet. Försvårande är också att han har deltagit i en verksamhet som i viss mån var organiserad. Även om han möjligen inte insåg det från början kan han inte ha undgått att uppfatta situationen efter en tid. Verksamheten för H: del har vidare pågått under en inte helt kort tid.

Sammantaget anser hovrätten att straffvärdet för H:s grova narkotikabrott motsvarar fängelse i 4 år 6 månader. Eftersom smugglingsbrottet utgör ett led i narkotikahanteringen i övrigt saknar det särskilda brottet betydelse för påföljden (NJA 2011 s. 357 p. 6). Straffet ska därför bestämmas till fängelse 4 år 6 månader.

I enlighet med tingsrättens dom har B gjort sig skyldig till ringa narkotikabrott. Hovrätten har kommit fram till att B har gjort sig skyldig till narkotikabrott genom att hantera minst 2,5 kg cannabis och minst 7 kg amfetamin. Redan mängden av det partiet gör att brottet ska bedömas som grovt. Han har dessutom gjort sig skyldig till narkotikabrott genom att hantera drygt 1 kg amfetamin och ca 4 kg cannabis. Även det utgör betydande mängder narkotika och B har inte haft en obetydlig roll i hanteringen. Det har även handlat om befattning som har syftat till handel med narkotika. Även det brottet bör därför bedömas som grovt. Den gärning som har bestått i framställning av cannabis ska dock inte bedömas som ett grovt brott.

Sammanfattningsvis har B gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott i två fall, narkotikabrott av normalgraden i ett fall och ringa narkotikabrott i ett fall.

B:s delaktighet har bl.a. bestått i att han har överlåtit narkotika till andra och det som har kommit fram i målet ger stöd för att han var en förmedlande länk mellan R och köpare. Utredningen visar också entydigt att det var B som hade huvudansvaret för narkotikahanteringen när R inte fanns på plats. B:s roll var därmed inte obetydlig. Verksamheten var också i viss mån organiserad och den har sträckt sig över en längre tid. Dessa omständigheter har B varit insatt i. Å andra sidan finns det inga uppgifter i målet som talar för att han var drivande i verksamheten eller att verksamheten gav honom någon egentlig ekonomisk vinst. Det handlar också om brottslighet som har samband med hans egna missbruk och det går att utgå från att han i någon mån har utnyttjats.

Hovrätten bedömer att straffvärdet för det större partiet motsvarar 5 års fängelse. Eftersom det rör sig om två likartade narkotikabrott med ett starkt tidsmässigt samband finns det skäl att kraftigt reducera straffvärdet för det mindre partiet. Hovrätten bedömer att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fängelse 6 år.

I enlighet med tingsrättens dom har F gjort sig skyldig till narkotikabrott (det odlade partiet) och ringa narkotikabrott i två fall.

Hovrätten har dessutom kommit fram till att F har gjort sig skyldig till narkotikabrott genom att hantera minst 2,5 kg cannabis och minst 7 kg amfetamin. F:s delaktighet i det narkotikabrottet har dock varit mycket begränsad. Han har vid ett tillfälle hjälpt till att hämta en viss mängd cannabis från den plats (grop) där hela partiet förvarades. Cannabisen skulle enligt F levereras till A. Även om partiet som sådant har rört stora mängder narkotika har B:s hantering varit så begränsad och avsett så små mängder att gärningen inte bör bedömas som grov. Den gärning som har bestått i framställning av cannabis ska inte heller bedömas som ett grovt brott. Sammanfattningsvis har F gjort sig skyldig till narkotikabrott av normalgraden i två fall och ringa narkotikabrott i två fall.

När det gäller odlingen av cannabis hade F en betydande roll. Han har själv berättat att han, tillsammans med B, skötte vad han kallade för plantagen. Han vattnade, tog sticklingar och skördade. Han flyttade odlingen från Nyland till Husum och han hjälpte också till att ställa i ordning odlingen där. Han var också medveten om att cannabisen skulle säljas. Han rökte själv av den, vilket får anses utgöra en form av ersättning (jfr NJA 2012 s. 144 p. 22). Det har dock inte kommit fram att han personligen haft något annat vinstintresse i odlingen eller att han deltagit i någon försäljning av delar av skörden. I mildrande riktning talar den omständigheten att brottsligheten har samband med hans eget missbruk. Hovrätten bedömer straffvärdet för den gärningen till 9 månaders fängelse.

Som tidigare har nämnts var F:s delaktighet i narkotikabrottet avseende det större partiet mycket begränsad. Det går dock inte att komma ifrån att det sammantaget rörde sig om en mycket stor mängd narkotika. Vid den straffreduktion som ska göras vid flerfaldig brottslighet gäller också i F:s fall att det rör sig om två likartade narkotikabrott med ett så starkt tidsmässigt samband att de till och med skedde samtidigt. Det finns därför skäl för en kraftig reduktion. Hovrätten bedömer att det samlade straffvärdet motsvarar fängelse 1 år 2 månader.