RH 2012:118

Metamfetamin, 11 kg

Hovrätten: Det som hovrätten har att pröva är alltså om A utöver grov narkotikasmuggling även ska dömas för grovt narkotikabrott.

Hovrätten konstaterar att A:s uppgifter om att han ensam stått för planen att skaffa, transportera och försälja narkotikan (10 880 g metamfetamin) inte är trovärdiga och att dessa därför ska lämnas utan avseende. Däremot finns det inte någon anledning att ifrågasätta uppgifterna om att A var ägare till den bil i vilken narkotikan hade dolts och transporterats och att transporten skett från Litauen via Lettland och Estland till Sverige.

Som tingsrätten har påpekat ska det innehav av narkotika som konstituerar den olagliga införseln inte föranleda ansvar för narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen (se prop. 1999/2000:124 s. 112). I detta fall framgår emellertid att A har transporterat narkotikan under färd från Litauen genom flera länder och över Östersjön till Sverige, dvs. en avsevärd sträcka. Eftersom han ägt den bil som narkotikan transporterats i, får slutsatsen dras att han också haft del i att gömma narkotikan i bilens bensintank. Han får genom dessa omständigheter anses ha tagit befattning med narkotikan i den mening som avses i 1 § 4 narkotikastrafflagen både genom att transportera och förvara denna, samt genom att dölja den i bilens bensintank. Den befattning han alltså tagit med narkotikan är därmed sådan att det inte enbart rört sig om ett innehav i den mening som avses i det angivna propositionsuttalandet. Han ska därför, med ändring av tingsrättens dom, dömas även för narkotikabrott. Narkotikabrottet ska på de av åklagaren angivna skälen bedömas som grovt.

I fråga om påföljden konstaterar hovrätten som tingsrätten att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. I fråga om straffvärdet beaktar hovrätten samma omständigheter som tingsrätten gjort och konstaterar liksom tingsrätten att brotten har utgjort ett led i en organiserad narkotikahandel men att det är oklart vilken ställning som A haft i organisationen. Hovrätten bedömer dock, utifrån vad Högsta domstolen anfört i fråga om straffmätningen i narkotikamål i rättsfallet NJA 2011 s. 357 och därefter följande avgöranden att, trots att A nu döms även för grovt narkotikabrott, straffvärdet för brottsligheten inte överstiger fängelse 6 år. Straffets längd ska bestämmas i enlighet med straffvärdet. Tingsrättens dom (fängelse 7 år) ska ändras också i den delen.