RH 2012:124

Amfetamin, 740 g; Kokain, 37 g

Hovrätten: Nästa fråga att ta ställning till är om brottet ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden eller som grovt narkotikabrott.

Ett parti om 741 g amfetamin är en förhållandevis stor mängd farlig narkotika som motsvarar ett stort antal doser (jfr NJA 2011 s. 357, p. 25 och NJA 2012 s. 70, p. 12). Även 37,41 g kokain är en beaktansvärd mängd farlig narkotika. Narkotikan har förvarats för annat ändamål än eget bruk. Även om S:s uppgifter tyder på en relativt omfattande försäljningsverksamhet finns det inget stöd i utredningen för att narkotikahanteringen varit av sofistikerat slag eller haft inslag av särskild hänsynslöshet.

När det gäller de i åtalet angivna mängderna narkotika har S:s inblandning varit tillfällig och kortvarig. Han har varken fått eller utlovats någon ersättning. Den fördel han kan ha räknat med att dra av förvaringen - att inte behöva betala 70 000 kr för förverkad narkotika - har omintetgjorts senast några dagar innan gripandet då han under vapenhot krävdes på pengarna. S har i och för sig besvarat varje anmodan avseende narkotikaförvaring med att se till att bostaden gjorts tillgänglig för respektive leverantör. Hans inblandning kan därför inte anses ha varit betydelselös. Han förefaller närmast passivt ha accepterat förvaringen och han har tagit endast begränsad fysisk befattning med narkotikan. Någon administrativ befattning med narkotikan har inte förekommit från hans sida.

Sammantaget har S:s inblandning varit okvalificerad och haft starka inslag av tvång. Mot denna bakgrund finner hovrätten att brottet inte ska rubriceras som grovt utan som narkotikabrott av normalgraden.

Bedömningen av brottets straffvärde ska ske med utgångspunkt i den för normalgraden av brottet föreskrivna straffskalan som är fängelse i högst tre år. Även om S haft ett eget narkotikamissbruk är brottet inte missbruksrelaterat på sådant sätt att det kan påverka straffvärdet. Som redan nämnts har mängden narkotika endast berott på tillfälligheter. I straffvärdehänseende kan därför det förhållandet att S tillhandahållit sin bostad som distributionscentral tillmätas större betydelse än sorter och mängder narkotika. Tillhandahållandet av bostaden har dock haft sin grund i att S genom olika hotelser varit försatt i ett sådant tvångsläge att han inte sett sig ha något annat val än att bistå leverantörerna med sin bostad för förvaring av narkotikan. Han har närmast passivt accepterat förvaringen och hans inblandning i narkotikahanteringen har varit okvalificerad. Med beaktande av vad som framkommit om S:s insikter och motiv får straffvärdet - trots sorterna och mängderna narkotika - anses motsvara fängelse 1 år 6 månader. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med straffvärdet.