RH 2012:126

Metamfetamin, 20 kg; Cannabis, 1,8 kg

Hovrätten: Sammanfattningsvis kan sägas att hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning i skuldfrågorna och även i fråga om hur brotten ska bedömas. Därmed ska de tilltalade dömas för följande brott. - A för grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling avseende införsel och innehav av 19 649 g metamfetamin och 1 888 g cannabis. - B för grovt narkotikabrott avseende för innehav och överlåtelse av 4 758 g metamfetamin och försök till grovt narkotikabrott. - L för grovt narkotikabrott avseende innehav av 19 649 g metamfetamin och 1 888 g cannabis

Inledningsvis i påföljdsfrågan konstaterar hovrätten, liksom tingsrätten, att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga för någon av de tilltalade. Hovrätten instämmer också i tingsrättens bedömning att ingen av de tilltalade har någon sådan anknytning till Sverige att det finns anledning att särskilt beakta utvisningen vid straffmätningen.

När det gäller att bedöma straffvärdet för sådana brott som det är fråga om här har Högsta domstolen i ett antal avgöranden under det senaste året inskärpt betydelsen av att samtliga omständigheter i målet ska beaktas, inte enbart narkotikans art och mängd. Sålunda har Högsta domstolen i rättsfallet NJA 2011 s. 799 uttalat att straffvärdet för var och en av dem som deltagit i narkotikahantering ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet. Högsta domstolen har vidare angett att det främst är graden av delaktighet i narkotikahanteringen och den ställning som den tilltalade har intagit i organisationen, liksom hur omfattande och varaktig delaktigheten har varit, som är av betydelse. Vidare är enligt Högsta domstolen att beakta den insikt som den tilltalade har haft rörande narkotikahandelns organisation, storlek och inriktning samt hans eller hennes eget syfte med hanteringen. Även fördelningen av brottslighetens ekonomiska utbyte ska enligt Högsta domstolen tillmätas betydelse. I ett senare avgörande (NJA 2012 s. 144) har Högsta domstolen dock uttalat att det s.k. mängdrekvisitet, även ensamt, i vissa fall bör kunna ligga till grund för ett straff som är klart högre än minimistraffet för grovt narkotikabrott, men att enbart mängden i allmänhet inte bör föranleda bedömningen att straffvärdet motsvarar ett fängelsestraff som sträcker sig mer än några år över minimistraffet för grovt brott.

Tingsrätten har i den överklagade domen redovisat omständigheter som ska beaktas när straffvärdet för brottsligheten som A, B respektive L har gjort sig skyldig till ska bedömas. Hovrätten ansluter sig till vad tingsrätten i dessa avseenden har anfört. För L:s del bör det dock också beaktas att han, enligt vad som framgår av hans SMS-kontakter med personer i Litauen, i förhållande till dessa personer haft en underordnad roll, även om han i och för sig haft en central roll i narkotikahanteringen i Sverige. Mot bakgrund av detta och hur Högsta domstolen har bedömt olika narkotikabrotts straffvärden i avgöranden som meddelats under det senaste året, anser hovrätten att straffvärdet av samtliga tre tilltalades brott är något lägre än som motsvarar de av tingsrätten utdömda straffen. Vid en sammanvägning av omständigheterna i målet utifrån vad som nu har sagts kommer hovrätten fram till följande. Den samlade brottslighetens straffvärde motsvarar för A:s del fängelse 6 år. Det finns inte något skäl för att vid straffmätningen avvika från detta värde. När det gäller brotten som B har gjort sig skyldig till motsvarar det samlade straffvärdet fängelse 10 år. Det finns inte heller beträffande honom något skäl för att vid straffmätningen avvika från detta värde. På de skäl som tingsrätten anfört ska för hans del även villkorligt medgiven frihet förklaras helt förverkad. Straffvärdet för den brottslighet som L har gjort sig skyldig till ligger något under maximistraffet för grovt narkotikabrott. Med viss hänsyn tagen även till hans fysiska och psykiska besvär samt till de följder som nu aktuell lagföring kan få för ett villkorligt straff som L tidigare ådömts i Litauen, anser hovrätten att fängelsestraffets längd bör bestämmas till fängelse 8 år.