NJA 2011 s. 799

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Björn Skånsberg) anförde följande i dom den 22 december 2010.

Domskäl

Åtalspunkt 1

P.Z.B. har erkänt vad som lagts henne till last, medan A.M., H.S., J.E.P., L.K., och D.L. har bestritt ansvar för brott. Utöver att de tilltalade i denna del har hörts har på åklagarens begäran förhör hållits med medtilltalade G.B., L.M., N.H., A.J. och H.K. samt med vittnena J.G., J.S. och N.A. Åklagaren har vidare åberopat skriftlig bevisning.

Genom utredningen i målet har bland annat följande framkommit. Vid husrannsakan i H.S:s bostad den 30 mars i år beslagtogs 416,98 gram MDPV, vilket sedan den 1 februari i år är klassat som narkotika. Den 1 april i år beslagtogs i P.Z.B:s bostad och på hennes arbetsplats sammanlagt 996,4 gram mefedron, vilket sedan den 25 maj 2009 är narkotikaklassat, och 808,74 gram MDPV. Slutligen beslagtogs den 5 april i år på Tellusborgsvägen i Hägersten sammanlagt 448,62 gram mefedron. Av denna mängd påträffades 0,22 gram i en plåtburk i köket i D.L:s lägenhet, i vilken L.K. vid tillfället var inneboende. De resterande 448,4 grammen anträffades på gården utanför D.L:s lägenhet.

Åklagaren har gjort gällande att A.M. har bedrivit en yrkesmässig och omfattande verksamhet bestående i import och försäljning av bland annat mefedron och MDPV, samt att han har uppdragit åt andra att praktiskt sköta delar av verksamheten. Åklagaren har vidare påstått att J.E.P. har varit delaktig genom att bjuda ut och överlåta mefedron och MDPV över Internet, att H.S. har bjudit ut, överlåtit och förvarat MDPV samt att P.Z.B., L.K. och D.L. har förvarat mefedron och att P.Z.B. därutöver även har förvarat MDPV.

Tingsrätten anger i det följande hur åtalet mot var och en av de tilltalade i denna del ska bedömas.

P.Z.B.

P.Z.B:s erkännande stöds, förutom av de beslag av MDPV och mefedron som gjorts i hennes bostad och på hennes arbetsplats, av de mycket detaljerade uppgifter som hon har lämnat om sin befattning med narkotikan. Tingsrätten har anledning att längre fram i denna dom återkomma till P.Z.B:s uppgifter, men det kan redan här konstateras att hon utförligt har berättat om hur hon fått narkotikan i sin besittning, på vilka andra personers uppdrag hon har agerat, hur mycket hon har fått i ersättning etc. Det ska också framhållas att P.Z.B. utan omsvep har erkänt att hon kände till att såväl MDPV som mefedron var narkotiska preparat, och att hon således var fullt medveten om att det var narkotika som hon hanterade. Trots den försiktighet som normalt bör iakttas när det gäller värderingen av en tilltalads uppgifter rörande medtilltalades brottslighet finner tingsrätten, med hänsyn till de ovan angivna skälen, att P.Z.B:s uppgifter om de medtilltalades agerande bör tillmätas avsevärd betydelse.

Det är således styrkt att P.Z.B. har agerat på sätt som åklagaren har påstått. Visserligen har hon, enligt de uppgifter som hon själv har lämnat, mottagit MDPV:t respektive mefedronet vid olika tillfällen, men med hänsyn till hur åklagaren utformat sitt ansvarspåstående bör P.Z.B:s agerande bedömas som ett narkotikabrott. Tingsrätten återkommer nedan till hur gärningen ska rubriceras och till dess straffvärde.

H.S.

H.S. har uppgett att han av A.M. hade fått förfrågan att ”sköta” hemsidan rc-traders.com och att han under tiden 2-15 februari i år skickade sammanlagt 107 gram MDPV till kunder som via denna hemsida hade beställt, och därefter betalat, preparatet. Erkännandet stöds av vad H.S. själv har berättat om verksamheten, av den orderlista som påträffats i hans dator samt av vad som i övrigt har framkommit i målet. Tingsrätten finner således att det är bevisat att 107 gram MDPV har överlåtits via rc traders.com under perioden den 2-15 februari i år. H.S. har vidare erkänt att han förvarade de 416,98 gram MDPV som anträffades i hans bostad vid husrannsakan den 30 mars i år, och även detta erkännande vinner stöd av utredningen i övrigt. H.S. har således vitsordat riktigheten i vad åklagaren har påstått om hans agerande under åtalspunkten 1, men bestritt ansvar på den grunden att han inte kände till att MDPV narkotikaklassades den 1 februari i år.

När det gäller bedömningen av frågan om H.S:s uppsåt i förhållande till klassningen av MDPV som narkotika från den 1 februari beaktar tingsrätten följande. H.S. har uppgett att han i januari 2010 började ombesörja leveranser av beställningar som hade gjorts på rc-traders.com samt att dessa beställningar avsåg lagliga preparat av olika sorter, bland annat MDPV. Eftersom själva affärsidén således förefaller ha varit nätbaserad försäljning av lagliga preparat med drogliknande effekter förefaller det mycket märkligt att H.S. inte skulle ha hållit sig välunderrättad i fråga om den ständigt pågående prövningen av om nya preparat ska narkotikaklassas eller inte. Vidare har P.Z.B. uppgett att H.S. redan vid årsskiftet 2009/2010 frågade henne om hon ville öppna ett konto för betalningar till rc-traders.com och att det då bland annat gällde MDPV som vid denna tidpunkt var lagligt, samt att H.S. därefter, i början av februari 2010, berättade för henne att MDPV hade narkotikaklassats. P.Z.B. är visserligen medtilltalad i målet, men som tingsrätten har angett ovan har hon utan omsvep erkänt sin egen inblandning och ingenting har framkommit som tyder på att hon falskeligen har velat beskylla H.S. för något som denne inte har gjort. P.Z.B:s uppgifter om att H.S. i början av februari 2010 nämnde för henne att MDPV var narkotikaklassat är således mycket besvärande för H.S.

Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet finner tingsrätten att det inte råder något rimligt tvivel om att H.S. har varit medveten om att det MDPV som han bjudit ut, överlåtit och förvarat har utgjort narkotika. Åtalet mot H.S. i denna del är således styrkt. Överlåtelserna, som straffrättsligt konsumerar utbjudandet till försäljning, ska bedömas som självständiga gärningar i förhållande till förvaringen. Tingsrätten återkommer nedan till hur gärningarna ska rubriceras och till deras straffvärde.

D.L.

Genom D.L:s egna uppgifter, vilka i detta avseende vinner stöd bland annat av vad L.K. har berättat, är det utrett att D.L. i början av mars i år tog emot ett parti pulver, att han förvarade pulvret i sin bostad på Tellusborgsvägen i Hägersten, att pulvret låg i en plastpåse med tryck samt att påsen var placerad i en låda ovanpå en garderob i sovrummet.

D.L. har vidare uppgett bland annat följande. Han mottog pulvret från H.K., som uppgav att pulvret i fråga var det lagliga preparatet flefedron. H.K. uppgav vidare att han inte ville förvara pulvret i sitt eget hem av hänsyn till sin flickvän och hennes barn, samt att D.L. skulle få 5 000 kr i ersättning för förvaringen. Han är säker på att pulvret han mottog inte är detsamma som det parti L.K. kastade ut från lägenheten den 5 april i år (se nedan) och som därefter påträffades på gården utanför bostaden. Han har nämligen vid granskning av bilderna från det sistnämnda beslaget kunnat konstatera att det inte rör sig om samma påsar. Han provade också det pulver som han mottog och det hade samma effekter som flefedron, vilket han tidigare hade provat. Han känner inte igen de etiketter märkta ”mephedrone” som påträffades i anslutning till mefedronet på gården. I samband med att han mottog pulvret fick han dock två ark blanka frysetiketter. Han brukade förvara narkotika i en plåtburk i köket.

Tingsrättens bedömning

Det är i målet, på sätt som närmare redovisas nedan, utrett att L.K. i samband med att polisen ringde på dörren till lägenheten på Tellusborgsvägen den 5 april i år tog ut den plastpåse som låg i lådan ovanpå en garderob i lägenheten och att han kastade ut denna påse genom fönstret. Det är vidare utrett att påsen därefter anträffades på gården utanför lägenheten samt att polisen på gården beslagtog pulver som vid analys kunde konstateras utgöras av 448,4 gram mefedron. Det är vidare utrett att något flefedron, eller några andra preparat som i fråga om mängd och utseende skulle kunna motsvara det pulver som D.L. säger sig ha mottagit, inte påträffades i eller i anslutning till lägenheten vid husrannsakan den 5 april i år. Det ska även framhållas att D.L:s beskrivning av hur och var det pulver han hade mottagit förvarades helt och hållet stämmer överens med L.K:s uppgifter om hur det preparat som visade sig vara mefedron förvarades. Redan dessa omständigheter talar med betydande styrka för att det pulver som D.L. mottog var identiskt med det parti mefedron, med avdrag för eventuell förbrukning, överlåtelse eller liknande, som påträffades på gården den 5 april. Att allt mefedron som påträffades på gården inte skulle ha kastats ut samtidigt håller tingsrätten för uteslutet. D.L. har vidare uppgett att han i samband med mottagandet av pulvret fick instruktionen att han skulle kasta ut pulvret om polisen kom på besök samt att han vid eventuell hantering skulle ha handskar på sig. Dessa omständigheter talar givetvis även de starkt för att det mottagna pulvret inte utgjordes av ett lagligt preparat. Man kan givetvis också ställa sig frågan varför uppdragsgivaren över huvud taget skulle ha intresse av att någon annan skulle hantera pulvret om det vore lagligt.

De ovan redovisade omständigheterna leder tingsrätten till slutsatsen att det pulver som D.L. mottog och sedan kom att förvara i lägenheten utgjordes av mefedron, samt att detta parti, eller vad som återstod av det, var identiskt med de 448,4 gram mefedron som L.K. kastade ut från lägenheten den 5 april.

Härefter återstår att pröva frågan om D.L. var medveten om att det pulver som han mottog utgjordes av mefedron. Redan det förhållandet att han fick i uppdrag att mot flera tusen kronor i ersättning förvara ett parti pulver måste ha gett honom skäl att misstänka att det rörde sig om narkotika. De instruktioner som D.L. i samband med överlämnandet säger sig ha fått, dvs. att han skulle kasta ut pulvret om polisen kom på besök samt att han vid eventuell hantering skulle ha handskar på sig, måste också ha gett honom stark anledning att inte bara misstänka att det rörde sig om narkotika utan även att förvissa sig om vad för slags preparat det var fråga om. Vidare påträffades vid husrannsakan tillsammans med mefedronet ett flertal etiketter märkta ”mephedrone”. Att dessa etiketter skulle ha hamnat i plastpåsen vid annat tillfälle än i nära anslutning till att pulvret överlämnades till D.L. framstår som mycket långsökt. Det ska också framhållas att det på annan plats i lägenheten, nämligen i en plåtburk i köket, påträffades en mindre mängd, 0,22 gram, mefedron som var förpackat i en plastpåse med en ”mephedrone”-etikett.

Tingsrätten finner att omständigheterna sammantagna är så besvärande för D.L. att det inte råder något rimligt tvivel om att han har insett att det har varit mefedron som han har mottagit och förvarat i bostaden. Med hänsyn till vad D.L. har berättat om hur han brukade förvara narkotika i den plåtburk i köket i vilken påsen med 0,22 gram mefedron påträffades måste det hållas för visst att han var medveten om existensen även av denna mindre mängd. Åtalet mot D.L. är således styrkt i denna del. Tingsrätten återkommer nedan till hur gärningen ska rubriceras och till dess straffvärde.

L.K.

Som angetts ovan är det utrett att L.K. i samband med husrannsakan på Tellusborgsvägen den 5 april i år kastade ut en plastpåse i vilken det låg pulver som vid analys visade sig vara mefedron. Det är vidare utrett att det efter det att L.K. hade kastat ut påsen påträffades totalt 448,4 gram mefedron på gården. Som tingsrätten har angett ovan är andra hypoteser än att L.K. kastat ut allt det mefedron som påträffades på gården uteslutna.

L.K. har uppgett bland annat följande. Han bosatte sig tillfälligt i lägenheten, som var hans kamrat D.L:s bostad, den 21 mars i år i anledning av att D.L. skulle åka till Thailand. D.L. hade sagt till honom att det stod en låda på en garderob och att han skulle slänga ut påsen som låg i lådan i händelse av att några ”skumma personer” skulle komma till lägenheten. Han såg ingen anledning att ställa några följdfrågor om lådan och påsen eftersom han inte såg något märkligt i instruktionen. Han har inte heller tittat i påsen i lådan. När det ringde på dörren den 5 april såg han att det stod två kvinnor utanför dörren och dessa såg allvarliga ut. Han såg även en kille med utländsk bakgrund och kom då att tänka på påsen som han i händelse av besök av skumma personer skulle slänga ut. Han ställde ned lådan på sängen, lyfte ur påsen och kastade ut påsen genom fönstret. Han tittade inte dessförinnan i påsen och han har således aldrig heller lagt märke till ”mephedrone”-etiketterna.

Tingsrätten finner det helt uteslutet att L.K., som har vidgått att han då och då använder droger, inte närmare skulle ha undersökt lådans innehåll eller i vart fall visat intresse för detta med hänsyn till att D.L., enligt vad L.K. själv har uppgett, gav honom instruktion att kasta ut påsen i lådan om skumma personer kom på besök. Härtill kommer att mefedron påträffades även i L.K:s garderob i hans bostad på Hannebergsgatan i Solna (se nedan under åtalspunkten 11) samt i hans plånbok i samband med polisingripandet på Tellusborgsgatan den 5 april. Det ska också framhållas att mefedronet på Hannebergsgatan var förpackat i påsar med etiketter som var mycket snarlika de etiketter som låg i påsen som L.K. kastade ut från lägenheten på Tellusborgsvägen. De nu redovisade omständigheterna är synnerligen besvärande för L.K. Härtill kommer att genom den tekniska utredningen i målet är utrett att hans dator under mars månad har varit uppkopplad mot hemsidor som tyder på att användaren har haft visst intresse för den typen av preparat som målet avser, samt att det i datorn också har anträffats e-postmeddelanden som starkt indikerar att användaren av datorn har varit involverad i hantering av droger. Att någon annan än L.K. skulle ha använt datorn vid dessa tillfällen framstår som högst osannolikt.

Genom de ovan redovisade omständigheterna finner tingsrätten det ställt utom varje rimligt tvivel att L.K. har varit medveten om att det pulver som han har åtagit sig att förvara har utgjorts av mefedron. Åtalet mot L.K. är således styrkt i denna del, utom såvitt avser den mindre mängden mefedron, 0,22 gram, som påträffades i plåtburken och beträffande vilket bevisningen inte har tillräcklig styrka för en fällande dom mot L.K. Tingsrätten återkommer nedan till hur gärningen ska rubriceras och till dess straffvärde.

J.E.P.

Genom vad J.E.P., A.M. och H.K. har uppgett är det utrett att J.E.P., möjligen tillsammans med någon annan, i början av mars i år har övertagit i vart fall delar av H.S:s uppgifter rörande försäljningen av lagliga preparat på rc-traders.com. Tingsrätten återkommer senare till frågan om hon på denna sida har utbjudit MDPV till försäljning, vilket åklagaren har påstått.

Tingsrätten prövar i stället först åklagarens påstående att J.E.P. ska ha bjudit ut mefedron och MDPV till försäljning via hemsidan mephedrone.cc, och att hon via denna hemsida ska ha överlåtit omkring 49 gram mefedron och omkring 17 gram MDPV.

En första fråga som tingsrätten vid denna bedömning har att ta ställning till är om det på mephedrone.cc har bjudits ut mefedron och MDPV under den period som åklagaren påstått, dvs. mellan den 25 februari och 30 mars 2010. Åklagaren har i denna del åberopat analys av webbplatsen utförd den 7 april i år samt resultatet av en bevisprovokation som genomfördes den 2 september i år. Resultatet visar att inte bara mefedron, som ju också är hemsidans namn, utan även MDPV har saluförts på mephedrone.cc, och att så har varit fallet har även J.E.P. i förhör gett uttryck för. Webbplatsanalysen visar vidare att domänen mephedrone.cc skapades den 25 februari i år, och det måste därmed hållas för visst att preparaten har bjudits ut till försäljning i vart fall under mars månad. Det är således styrkt att mefedron och MDPV har utbjudits till försäljning under mars månad på mephedrone.cc.

När det sedan gäller frågan om i vilken utsträckning mefedron och MDPV faktiskt har överlåtits under den tidsperiod som åklagaren har angett, dvs den 17 till 30 mars i år, beaktar tingsrätten följande. Ett av de betalningssätt som har angivits på mephedrone.cc har varit insättning på ett SEB-bankkonto i Estland med slutsiffrorna 6013 tillhörande bolaget Bluestar Trading. Av de sammanställningar åklagaren har ingett framgår att det under den aktuella perioden har gjorts ca 25 insättningar i storleksordningen 30 till 220 euro, samt att insättarna har angett ordernummer. Det är således uppenbart att insättarna har beställt produkter, och med hänsyn till att ingenting har framkommit som tyder på att annat än mefedron och MDPV salufördes på hemsidan kan det inte anses råda något rimligt tvivel om att beställningarna har rört dessa preparat. Åklagaren har till stöd för sitt påstående att det sammanlagt har varit fråga om cirka 49 gram mefedron och cirka 17 gram MDPV uppgett att prisuppgifter för dessa preparat har inhämtats genom tidigare nämnda bevisprovokation samt att bedömningen av vad varje insättning har avsett har gjorts med ledning av dessa prisuppgifter och de insatta beloppens storlek. Även om detta beräkningssätt ger utrymme för felkällor bestående i att större belopp kan ha avsett såväl mefedron som MDPV finner tingsrätten att denna möjlighet måste bedömas som relativt liten och i så fall endast avse ett fåtal insättningar. Tingsrättens slutsats är därmed att åklagaren har bevisat att insättningarna har avsett cirka 49 gram mefedron och cirka 17 gram MDPV. Sedan kan givetvis frågan ställas om beställningarna och betalningarna har resulterat i leveranser, eller med andra ord om överlåtelser faktiskt har kommit till stånd. Visserligen har ingen av beställarna hörts i målet, men ingenting har å andra sidan framkommit som indikerar att beställarna skulle ha ”lurats”. Tvärtom tyder allt på att den verksamhet som har bedrivits på mephedrone.cc, liksom för övrigt även på rc-traders.com, har skett på ett i förhållande till kunderna seriöst och ärligt sätt förutom att det varit fråga om tillhandahållande av narkotiska preparat. Tingsrätten finner således att det är styrkt att de nyss angivna ungefärliga mängderna mefedron och MDPV har överlåtits via mephedrone.cc under perioden den 17-30 mars i år.

När det därefter gäller frågan om J.E.P. är den som - ensam eller tillsammans med annan eller andra - har bjudit ut mefedron och MDPV till försäljning och överlåtit de ovan angivna mängderna av dessa preparat gör tingsrätten följande bedömning. J.E.P. har uppgett att det var H.K. som tillsammans med en kamrat till honom startade hemsidan och bedrev verksamheten. H.K. har å sin sida berättat att han i vissa avseenden hjälpte J.E.P. med hennes Internetförsäljning av preparat, vilka han trodde var lagliga. Vid husrannsakan i den lägenhet på Tätorpsvägen i Skarpnäck som J.E.P. och i stor utsträckning även H.K. bodde i har flera fynd gjorts som tyder på att försäljning från mephedrone.cc har skett och/ eller organiserats från denna bostad. Exempelvis har en bankdosa knuten till det ovannämnda Bluestar Trading-kontot i SEB i Estland påträffats i lägenheten. Vidare har det i en av de datorer som beslagtogs i bostaden påträffats eller rekonstruerats e-postmeddelanden som starkt indikerar att användaren av datorn har organiserat överlåtelser av mefedron. Av e-postmeddelanden framgår det också att besökare på rc-traders.com, en hemsida som J.E.P. enligt egen uppgift övertog ansvaret för den 6 mars i år, har hänvisats till mephedrone.cc. Mot bakgrund av de redovisade förhållandena finner tingsrätten att det är ställt utom rimligt tvivel att överlåtelserna av mefedron och MDPV via mephedrone.cc, eller i vart fall flera i överlåtelserna ingående moment, har skett från J.E.P:s bostad på Tätorpsvägen i Skarpnäck.

J.E.P. har dock bestämt hävdat att hon inte har varit inblandad i verksamheten på mephedrone.cc, men uppgett att hon tillsammans med H.K. på förfrågan av A.M. tog över verksamheten på rc-traders.com den 6 mars i år samt att detta skedde på det av henne ställda villkoret att några olagliga preparat inte skulle säljas där. Hon har hävdat att H.K. bedrev handel med mefedron och MDPV på mephedrone.cc samt vidgått att hon i anledning av H.K:s verksamhet på denna sida har varit denne behjälplig med vissa kontakter. Således har hon uppgett att hon för H.K:s räkning kontaktade N.A. för att H.K. skulle få hjälp att bygga hemsidan mephedrone.cc och att hon av denna anledning hade flera kontakter med N.A. J.E.P. har också berättat att hon medverkade till marknadsföring för mephedrone.cc på rc-traders.com och att hon vidarebefordrade meddelanden mellan A.M. och H.K. rörande mefedron. Det har också genom kontroller av telefoner och datorer framkommit att P.Z.B. den 21 mars i år i chattkonversation har diskuterat med A.M. om det fanns några fler beställningar. Detta kan inte ha avsett annat än MDPV och/eller mefedron eftersom dessa var de enda preparat som P.Z.B. hanterade. J.E.P. och A.M. har direkt därefter haft telefonkontakt och P.Z.B. har en kort stund senare fått mejl med besked om att det inte fanns några fler beställningar denna dag. J.E.P. har också medgett att hon under mars månad chattat med A.M. angående bland annat mefedron och MDPV. De nu redovisade förhållandena är enligt tingsrättens mening klart besvärande för J.E.P.

De uppgifter som N.A. har lämnat är också mycket besvärande för J.E.P. N.A. har nämligen berättat följande. Han har skapat och registrerat sidan mephedrone.cc. Han fick uppdraget av en person som han tidigare hade haft kontakt med och som sade sig heta J. Hon kontaktade honom med förfrågan om han kunde skapa en hemsida med namnet ”mefedron”. Hon var mycket angelägen i fråga om sidans namn. Han hade därefter flera kontakter med J. per sms, mejl och telefonsamtal angående sidans utformning. Efter ett tag ville J. att han skulle kontakta A., en annan kund till honom, för att få dennes synpunkter, och innan han registrerade den nya sidan - mephedrone.cc - bad A. honom ändra vissa saker. Han hade tidigare skapat sidorna lagligtpulver.com och rc-air.com åt J. Han har dock aldrig träffat henne. Vid de cirka åtta-tio telefonsamtal som han hade med J. talade hon svenska utan brytning. I samband med ett polisförhör som hölls med honom kunde han i sin gamla telefon konstatera att J. hade numret 0702-445927 i telefonboken. Han har i samband med skapandet och registreringen av mephedrone.cc inte haft kontakt med någon annan än J. och A. Han kände vid huvudförhandlingen igen A.M. som A.

N.A. har enligt tingsrättens mening gjort ett mycket trovärdigt intryck, och ingenting har framkommit som tyder på att han av hänsyn till sig själv eller någon annan skulle ha anledning att medvetet lämna oriktiga uppgifter. Med hänsyn till vad N.A. har berättat om sina tidigare kontakter med J. i anledning av skapandet av sidorna lagligtpulver.com och rc-air, vilka J.E.P. själv har uppgett att hon bedrivit försäljning på, råder det inget tvivel om att den J. som han har haft kontakt med är identisk med J.E.P. Härtill kommer att det nummer som han säger sig ha lagt in som J:s är identiskt med det telefonnummer som J.E.P. har uppgett att hon har använt under den aktuella perioden.

Tingsrätten finner att N.A:s uppgifter i förening med de ovan redovisade omständigheterna är synnerligen besvärande för J.E.P. Hennes förklaring att hon bara hjälpte H.K. i vissa avseenden är inte trovärdig och står helt i strid med vad hon i upprepade förhör under förundersökningen uppgav, nämligen att H.K. inte var delaktig i verksamheten på mephedrone.cc. Det är också mycket svårt att förstå varför J.E.P. skulle ha bistått H.K. i så pass stor utsträckning som hon medgett om hon, vilket hon påstått, var mycket mån om att inte befatta sig med illegala preparat.

Tingsrätten finner att förhållandena sammantagna är sådana att det inte råder något rimligt tvivel om att J.E.P. har varit engagerad i verksamheten och överlåtelserna av mefedron och MDPV via mephedrone.cc i sådan utsträckning att hon ska anses såväl ha bjudit ut som överlåtit mefedron och MDPV via mephedrone.cc i enlighet med åtalet. Tingsrätten återkommer nedan till hur gärningen ska rubriceras och till dess straffvärde.

Som tingsrätten har redovisat ovan har det framkommit att kunder som velat köpa MDPV på rc-traders.com under mars månad har hänvisats till mephedrone.cc. Detta förhållande är dock inte tillräckligt för att anse att MDPV har bjudits ut till försäljning via rc-traders.com under den tid som J.E.P. har varit delaktig i verksamheten på denna sida. Åtalet mot henne ska därför ogillas i denna del.

A.M.

A.M. har uppgett i huvudsak följande.

Hösten 2008 började han sälja s.k. research chemicals, dvs. lagliga preparat. Han startade hemsidan mefedron.nu och bedrev verksamhet på denna fram till december 2008. Det följande året, 2009, startade han under sommaren hemsidan organic.com, och även där såldes lagliga preparat. Dessa beställde han vanligen från Kina, men de skickades ofta via ett europeiskt land för att minska risken för kontroll i den svenska tullen. I januari 2009 bestämde han sig för att starta en ny sida, rc-traders.com. Tanken var att även på denna sida sälja lagliga preparat, och han kom överens med H.S. om att denne skulle vara delaktig. Han själv ägde sidan och kontrollerade att kunderna betalade, medan H.S. stod för det praktiska arbetet, dvs. tog emot paket med kemikalier, tog emot beställningar, levererade till kunderna, svarade på mejl etc. De skulle sedan dela på vinsten från försäljningen. I början av mars försvann emellertid H.S. Han frågade därför J.E.P. om hon var villig att ta över H.S:s roll, vilket hon förklarade sig vara. Det är möjligt att det har sålts MDPV på rc-traders.com efter den 1 februari i år då preparatet blev narkotikaklassat och under den tid då han samarbetade med H.S., men någon sådan försäljning har han inte känt till. Däremot överlämnade han MDPV till H.S. före den 1 februari i år.

Han har frågat P.Z.B. om hon ville tjäna pengar på att förvara och skicka ut MDPV och mefedron för en annan persons räkning. Han vill inte namnge denna person. P.Z.B. var intresserad, och i mitten av mars medverkade han då hon hämtade ut cirka ett kilo MDPV i Stockholm. De möttes vid en postbox på Frejgatan som han hade nyckel till, och i denna box hämtades en avi avseende paketet med MDPV. Han lämnade sedan denna avi till P.Z.B. Han har inte varit med då hon har hämtat ut mefedron. Han visste att MDPV och mefedron var narkotikaklassade, men han tyckte inte att han gjorde något fel genom att hjälpa den person som han inte vill namnge med kontakterna med P.Z.B. Det enda uppdrag han själv har gett P.Z.B. var att öppna ett bankkonto för att ta emot betalningar avseende köp från rc-traders.com.

När det gäller hemsidan mephedrone.cc har detta inte varit hans sida. Han har dock haft kontakter med N.A. som rörde konstruktionen av sidan, och han har också varit inloggad på sidan i anledning av att det var någon funktion på sidan som inte fungerade och som han skulle tala med N.A. om. Han har under förundersökningen angett både H.S. och J.E.P. som ägare till mephedrone.cc, men han vill inte nu säga om någon av dessa eller någon annan har bedrivit verksamheten på denna hemsida. Såvitt han vet bjöds MDPV och mefedron ut till försäljning på mephedrone.cc.

Tingsrättens bedömning

Genom vad som har framkommit i målet finner tingsrätten att det är utrett att A.M. har bedrivit verksamheten på rc-traders.com och att H.S. i förhållande till honom har haft en roll som är att jämföra med den som en anställd har i förhållande till sin arbetsgivare. Som redovisats ovan (beträffande H.S.) har tingsrätten funnit att det är bevisat att 107 gram MDPV överläts via rc-traders.com under perioden 2-15 februari i år. Att A.M., som var den som hade tagit initiativet till hemsidan och också ägde den, inte skulle ha känt till detta förhållande framstår som närmast otänkbart. Härtill kommer att det även i A.M:s dator har påträffats uppgifter om beställningar som är identiska med de beställningar avseende MDPV som påträffats i H.S:s dator. Redan genom de nu angivna omständigheterna är det ställt utom rimligt tvivel att A.M. har varit medveten om överlåtelserna av MDPV. Åtalet mot A.M. avseende utbjudande till försäljning och överlåtelse av MDPV från rc-traders.com (första stycket i åtalspunkt 1) är således styrkt. Däremot är det inte bevisat att A.M. också har innehaft de 107 gram som har överlåtits, men väl att han uppdragit åt H.S. att förvara narkotikan.

När det gäller åtalet för förvärv av de 416,98 gram MDPV som vid husrannsakan påträffades hemma hos H.S. och för uppdraget åt H.S. att förvara denna narkotika beaktar tingsrätten att H.S. har uppgett att han fick detta MDPV vid årsskiftet 2009/2010 eller under januari 2010. Mot denna bakgrund, och då A.M. har sagt sig sakna kännedom om den beslagtagna narkotikan, ska åtalet i denna del (andra stycket i åtalspunkt 1) ogillas.

I fråga om P.Z.B:s hantering av MDPV och mefedron har A.M. sagt att han endast bistod en annan person genom att förmedla kontakt mellan denne och P.Z.B. och genom att medverka till att P.Z.B. kunde hämta ut en avi som avsåg en leverens av MDPV. Vem denne person har varit har A.M. lämnat olika uppgifter om under förundersökningen, och under huvudförhandlingen har han uppgett att han inte vill namnge personen. P.Z.B. har emellertid uppgett att A.M. var den som engagerade henne och uppdrog åt henne att bland annat förvara denna MDPV och det mefedron som påträffades hos henne vid husrannsakan, och att förfrågan från A.M:s sida skedde efter det att H.S. hade försvunnit i början av mars i år. P.Z.B. har också berättat att H.S. beskrev A.M. som den som ”höll i det hela”. Både A.M. och P.Z.B. har vidare berättat att A.M. mötte henne i samband med att hon skulle hämta narkotika som hade skickats per post till Stockholm, och det är också ostridigt att A.M. hade en nyckel som gick till den postbox i vilken det låg en avi avseende narkotika. Som tingsrätten har angett ovan finns det anledning att fästa tilltro till P.Z.B:s uppgifter trots att hon är medtilltalad i målet. De nu nämnda omständigheterna är således synnerligen besvärande för A.M. Härutöver kommer innehållet i en chattkonversation mellan A.M. och P.Z.B. som har påträffats. Denna konversation rör uppenbart preparat som P.Z.B. har innehaft, dvs. MDPV och/eller mefedron, och ingenting i A.M:s val av ord och uttryck tyder på annat än att det är han som varit P.Z.B:s uppdragsgivare. A.M. har således använt en term som ”arbetarna”, och han har också diskuterat P.Z.B:s ersättning samt sin egen ekonomiska vinning med henne.

Mot den ovan angivna bakgrunden finner tingsrätten att det är bevisat att A.M. har uppdragit åt P.Z.B. att förvara den narkotika - drygt 800 gram MDPV och knappt ett kilo mefedron - som påträffades vid husrannsakan i hennes hem och på hennes arbetsplats. Ingenting har framkommit som tyder på att P.Z.B. skulle ha förvärvat narkotikan. Däremot har A.M. uppgett att han har förvärvat de preparat som sålts på rc-traders.com. Mot denna bakgrund, och med hänsyn bland annat till vad som har framkommit om A.M:s kontroll över postboxar och bankkonton råder det inget rimligt tvivel om att han också har förvärvat den narkotika som P.Z.B. har förvarat. Åtalet mot A.M. är således styrkt även i denna del (fjärde stycket i åtalspunkt 1).

När det därefter gäller A.M:s påstådda medverkan till utbjudande och överlåtelser av MDPV och mefedron via hemsidan mephedrone.cc har tingsrätten, som framgått ovan under bedömningen av åtalet mot J.E.P., funnit bevisat att preparaten har bjudits ut till försäljning under mars månad samt att cirka 49 gram mefedron och cirka 17 gram MDPV har överlåtits via denna hemsida under perioden den 17 mars till den 30 mars i år.

A.M. har vidgått att han varit i kontakt med N.A. angående konstruktionen av sidan och med anledning av problem som uppstod på den. Han har också vidgått att han på uppdrag av en annan person frågade P.Z.B. om hon kunde tänka sig att förvara MDPV och mefedron. Eftersom tingsrätten ovan har funnit att P.Z.B. har förvarat mefedron på uppdrag av A.M., och inte någon annan, ligger det mycket nära till hands att anta att det också är A.M. som har varit ansvarig för eller i vart fall delaktig i verksamheten på mephedrone.cc. Det förhållandet att A.M. har uppdragit åt J.E.P. att överta H.S:s uppgifter när det gäller rc-traders.com talar också för att A.M. har haft samma roll i förhållande till J.E.P. när det gäller mephedrone.cc. I polisförhör har J.E.P. också angett att A.M. drev mephedrone.cc. Hon kan givetvis ha haft anledning att lämna sådana uppgifter i syfte att minska misstankarna mot sig själv, men det bör i detta sammanhang framhållas att P.Z.B. inte säger sig ha haft någon kontakt med J.E.P., utan att hon uppfattat att A.M. har varit den som varit hennes uppdragsgivare i fråga om förvaringen av såväl MDPV som mefedron. Det kan också konstateras att mephedrone.cc i fråga om uppbyggnad m.m. uppvisar påfallande likheter med den tidigare skapade hemsidan rc-traders.com, som ju A.M., enligt egen utsago, hade startat och ägde. På rc-traders.com har också reklam gjorts för mephedrone.cc, och A.M. har i chattkonversation med P.Z.B. fällt kommentarer som inte kan röra annat än denna reklam. Kunder på rc-traders.com har också i mejl hänvisats till mephedrone.cc. I chattkonversation mellan J.E.P. och A.M. nämns också från A.M:s sida både ”pvt” och ”1 kg meph”. Det sista kan inte gärna, vilket A.M. har påstått med hänvisning till att en felstavning ska ha skett, ha avsett metylon, eftersom metylon på andra ställen i konversationen har benämnts ”m1”. Att mefedron har diskuterats framgår även på andra ställen i konversationen. J.E.P. uppger t.ex. ”… tänkte ge dig pengar för mep också hur mycket betalade du?” A.M:s svar ”betalade in 4 800 usd” indikerar vidare mycket starkt att han gjort inköp av större partier mefedron. Detta förhållande talar i sin tur för att A.M. och J.E.P. har haft samma rollfördelning när det gäller mephedrone.cc som i fråga om rc-traders.com. För denna rollfördelning talar också den omständigheten att uppgifter om det SEB-konto i Estland med slutsiffrorna 6013 till vilket betalning för produkter på mephedrone.cc kunde ske påträffades i A.M:s dator, liksom pin-koden till den bankdosa knuten till kontot som påträffades i J.E.P:s och H.K:s bostad.

Det ska också framhållas att N.A. har uppgett att han i samband med skapandet av mephedrone.cc endast hade kontakt med A.M. och J.E.P. Av hans uppgifter, som har redovisats närmare under bedömningen av J.E.P:s ansvar, måste vidare slutsatsen dras att A.M. hade ett bestämmande inflytande över sidan.

De ovan redovisade omständigheterna medför att tingsrätten finner det styrkt att A.M. har bedrivit eller i vart fall varit väsentligt delaktig i verksamheten som bedrivits på mephedrone.cc. Han är därför i likhet med J.E.P. ansvarig för att i enlighet med åtalet ha bjudit ut mefedron och MDPV samt ha överlåtit dessa preparat, dvs. omkring 49 gram mefedron och omkring 17 gram MDPV.

När det gäller frågan om A.M. också har förvärvat och innehaft de nyss nämnda mängderna mefedron och MDPV beaktar tingsrätten följande. A.M. har själv uppgett att han har varit den som har beställt och betalat för de produkter som bjöds ut till försäljning via rc-traders.com, och detta förhållande talar givetvis starkt för att han också har förvärvat de produkter som har överlåtits via mephedrone.cc. Det har dock också framkommit att A.M. långt tidigare än den period som åtalet avser har köpt in och sålt såväl mefedron som MDPV. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att de nu aktuella mängderna har varit små i förhållande till de övriga mängder som åtalet under punkten 1 avser, finner tingsrätten att det inte är ställt utom rimligt tvivel att narkotikan har förvärvats under den period som åklagaren har påstått, dvs. under februari-mars. Det är inte heller bevisat att A.M. under denna period har innehaft narkotikan. Åtalet ska därför ogillas i denna del.

När det sedan gäller åklagarens påstående att A.M. dels i överlåtelsesyfte har förvärvat det mefedron som påträffades på Tellusborgsvägen och dels har uppdragit åt D.L. och L.K. att förvara denna narkotika gör tingsrätten följande bedömning.

Tingsrätten har ovan funnit att bland annat mefedron har bjudits ut till försäljning på mephedrone.cc, att J.E.P. har varit delaktig i denna verksamhet och att mefedron har förvarats i D.L:s bostad på Tellusborgsvägen. D.L. har själv uppgett att han från H.K., alltså J.E.P:s sambo, mottog det pulver som tingsrätten har funnit vara identiskt med det mefedron som påträffades utanför bostaden på Tellusborgsvägen, och även H.K. har uppgett att han var delaktig i de kontakter som ledde till att pulver kom att hamna i D.L:s besittning. Redan genom de nu angivna förhållandena finner tingsrätten att det inte råder något rimligt tvivel om att det större parti mefedron, 448,4 gram, som påträffades utanför D.L:s bostad på Tellusborgsvägen var avsett att överlåtas via mephedrone.cc. Det förhållandet att A.M. har varit den som har förvärvat de produkter som utbjudits till försäljning via rc-traders.com talar starkt för att han även har varit den som har förvärvat de produkter som saluförts på mephedrone.cc. Som redovisats ovan har också A.M. i chattkonversation med J.E.P. skrivit ”betalade in 4 800 usd” som svar på ”… tänkte ge dig pengar för mep också hur mycket betalade du?” I chattkonversation har A.M. också angett ”1 kg meph”. Till detta kommer att P.Z.B. har uppgett att A.M. var med inte bara då hon hämtade ut avin rörande MDPV utan även då hon hämtade ut den avi som avsåg det mefedron som senare beslagtogs hos henne. Det är också utrett att A.M. förfogade över en nyckel till den postbox till vilken avierna hade skickats. Dessa omständigheter talar även de starkt för att A.M. har förvärvat det knappa halvkilo mefedron som det nu är fråga om.

Tingsrätten finner att omständigheterna sammantagna är så besvärande för A.M. att det inte råder något rimligt tvivel om att han har förvärvat det mefedron som förvarats på Tellusborgsvägen. Med hänsyn till partiets storlek måste det ha haft ett betydande värde. Det har tidigare, som angetts ovan, varit avsett att överlåtas på den nystartade sidan mephedrone.cc. Med hänsyn till dessa omständigheter måste det hållas för visst att narkotikan har förvärvats relativt kort tid innan det den 5 april i år togs i beslag, eller med andra ord under den av åklagaren angivna perioden. Åtalet mot A.M. avseende förvärv av det nu aktuella mefedronet är således styrkt. Som närmare redovisas under bedömningen av åtalspunkten 2 är det också bevisat att A.M. har uppdragit åt i vart fall D.L. att förvara narkotikan.

A.M. är även åtalad för att tillsammans med J.E.P. ha bjudit ut mefedron till försäljning via rc-traders.com under perioden den 25 februari till den 30 mars i år. Som har framgått ovan har A.M. startat denna sida och han har också bedrivit verksamheten på sidan och haft en arbetsgivarroll, först i förhållande till H.S. och sedan i förhållande till i vart fall J.E.P. Som tingsrätten har redovisat ovan har det framkommit att kunder som velat köpa MDPV på rc-traders.com under mars månad har hänvisats till mephedrone.cc. Tingsrätten har ovan funnit att detta förhållande inte är tillräckligt för att anse att MDPV har bjudits ut till försäljning via rc-traders.com under den i åtalet angivna tiden. Åtalet i denna del mot A.M. ska därför, i likhet med åtalet mot J.E.P., i denna del, ogillas.

Preparatens farlighet

När det gäller de aktuella preparatens - mefedron och MDPV - farlighet och därmed rubriceringen och straffvärdet av de gärningar som var och en av de ovan angivna tilltalade har gjort sig skyldiga till gör tingsrätten följande bedömning.

Mefedron narkotikaklassades den 25 maj 2009. Därefter har i flera mål frågan om preparatets farlighet, och därmed också straffvärdet för narkotikabrott avseende mefedron, varit föremål för prövning. Från åklagarsidan har det hävdats att mefedron i farlighetshänseende är att likställa med MDPV, att en dos ska anses uppgå till 75 milligram och att gränsen för grovt brott vid ett strikt mängdresonemang bör gå vid 15 gram. Detta synsätt, som kommit till uttryck i Åklagarmyndighetens rätts-pm 2009:1 upplaga 5 (där en missbruksdos dock anges till 50 mg) samt i yttrande av professor Fred Nyberg (som dock också anger en missbruksdos till 50 mg) som lagts fram i målet, har med något enstaka undantag vunnit gehör i domstolarna så till vida att mefedron i farlighetshänseende har jämställts med ecstasy. Däremot har bedömningen avseende storleken av en missbruksdos varierat mellan 50 och 100 mg. Svea hovrätt har emellertid i flera fall på senare tid, exempelvis i en dom av den 27 oktober i år (mål nr B 6999-10), ansett att en missbruksdos motsvarar 75 milligram.

Tingsrätten finner inte anledning att bedöma mefedron på annat sätt än vad Svea hovrätt har gjort i ovannämnda mål, och ansluter sig således till bedömningen att mefedron i farlighetshänseende är att likställa med ecstasy och att en missbruksdos motsvarar 75 milligram. Detta synsätt medför att gränsen för grovt brott, vid ett strikt mängdresonemang, går vid 15 gram (75 mg x 200 doser).

MDPV narkotikaklassades så sent som den 1 februari i år och preparatet har därför inte varit föremål för domstolsprövning i mer än några enstaka fall. I ovannämnda rätts-pm från Åklagarmyndigheten likställs även MDPV i farlighetshänseende med ecstasy, men missbruksdosen bedöms som betydligt lägre än en mefedrondos. Professor Fred Nyberg har i de två utlåtanden som lagts fram i målet utförligt beskrivit MDPV:s egenskaper och effekter, och även Fred Nybergs utlåtanden utmynnar i bedömningen att MDPV i farlighetshänseende är att jämställa med ecstasy samt att en missbruksdos är lägre än en mefedrondos. Göta hovrätt har i en dom den 1 juni i år (mål nr B 1027-10) jämställt MDPV med ecstasy samt, med hänvisning till avsaknaden av mer exakt utredning rörande dosering av MDPV, funnit att en missbruksdos motsvarar omkring 50-100 milligram.

Tingsrätten finner mot bakgrund av de beskrivningar som gjorts av MDPV i ovannämnda rätts-pm samt Fred Nybergs utlåtanden och i andra domar att preparatet i farlighetshänseende är att jämställa med ecstasy (och därmed även med mefedron). Även om en del talar för att missbruksdosen är lägre än en mefedrondos bör vid en försiktig bedömning en dos anses uppgå till 75 milligram. Därmed ska gränsen för grovt brott vid ett strikt mängdresonemang anses gå vid 15 gram även när det gäller MDPV.

Gärningarnas rubricering och straffvärden

Mot bakgrund av de mängder narkotika som tingsrätten har funnit att A.M:s, H.S:s, P.Z.B:s, J.E.P:s, D.L:s och L.K:s brottslighet avser och med hänsyn till preparatens farlighet ska samtliga gärningar som tingsrätten ovan har funnit styrkta bedömas som grova narkotikabrott. Även när det gäller gärningarnas straffvärden får givetvis mängden narkotika och preparatens farlighet betydelse. Visserligen bör viss försiktighet iakttas när det gäller att tillämpa generella schabloner avseende mängd och typ av narkotika vid bedömningen av ett narkotikabrotts straffvärde. I den mån den som är tilltalad exempelvis endast har medverkat i mindre mån eller haft en perifer roll i hanteringen kan det således finnas anledning att inte låta arten och mängden få alltför stor betydelse vid bedömningen av gärningens straffvärde. Genom utredningen i målet är det dock klarlagt att ingen av de tilltalades inblandning har varit helt tillfällig. Deras roller har också varit nödvändiga för att narkotikan till slut skulle nå köparna. Under bland annat dessa förhållanden finner tingsrätten att bedömningen av gärningarnas straffvärde i huvudsak måste göras med utgångspunkt i de mängder narkotika som respektive tilltalads brottslighet har avsett. Att en del av det MDPV som P.Z.B. har förvarat delvis varit uppblandat med butylon, vilket narkotikaklassades samtidigt som MDPV, saknar enligt tingsrättens mening betydelse i detta sammanhang.

Mängdresonemanget som utgångspunkt innebär t.ex., med hänvisning till de bedömningar som ovan har redovisats beträffande preparatens farlighet och missbruksdosernas storlek, att befattningen med 500 gram mefedron eller MDPV har ett straffvärde som uppgår till mellan åtta och nio års fängelse. Ett sådant straffvärde kan givetvis te sig mycket högt såväl i sig som sett i relation till mängdens tämligen blygsamma volym. Å andra sidan måste man beakta att antalet missbruksdosor i en sådan mängd uppgår till mellan 6 000 och 7 000, samt att det rör sig om preparat som i jämförelse med flera andra typer av narkotika är att bedöma som mycket farliga.

Med hänvisning till vad som anförts ovan finner tingsrätten att straffvärdet avseende P.Z.B:s brottslighet uppgår till det högsta straffet för grovt narkotikabrott, dvs. tio års fängelse.

När det gäller H.S. uppgår straffvärdet avseende överlåtelserna till fem år och avseende förvaringen till åtta år. Tingsrätten finner att det samlade straffvärdet för H.S:s brottslighet under denna åtalspunkt uppgår till tio års fängelse.

När det gäller D.L:s och L.K:s förvaring av mefedron uppgår straffvärdet avseende denna hantering till åtta års fängelse för var och en av dem.

J.E.P:s överlåtelser av mefedron och MDPV, vilka konsumerar utbjudandet till försäljning, har ett straffvärde som uppgår till drygt fyra års fängelse.

A.M. har gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott i flera fall. Hans förvärv i överlåtelsesyfte m.m. beträffande narkotikan som P.Z.B. förvarade - dvs. drygt 800 gram MDPV och knappt ett kilo mefedron - har ett straffvärde som uppgår till 10 års fängelse. De andra grova narkotikabrott som han gjort sig skyldig till har även de straffvärden som uppgår till flera års fängelse.

Åtalspunkt 2

H.K. och J.E.P. har förnekat gärningen. Åklagaren har utöver förhör med dem åberopat förhör med i målet medtilltalade D.L, L.K. och A.M.

H.K. har berättat bland annat följande. Han inledde en relation med J.E.P. sommaren 2008 och har i stor utsträckning varit sammanboende med henne fram till dess att de anhölls i början av april i år. I mars i år tog J.E.P. över skötseln av sidan rc-traders.com, på vilken olika typer av lagliga preparat såldes. Hon arbetade för A.M. och frågade honom (H.K.) vid ett tillfälle, förmodligen i mars, om han kände någon som kunde hjälpa till med att förvara det lagliga preparatet flefedron. Han frågade då D.L. som han känner genom sitt arbete, och denne åtog sig att förvara pulvret. Han vet inte vilka mängder flefedron som det rörde sig om.

Tingsrättens bedömning beträffande H.K.

Mot bakgrund av vad H.K. själv har uppgett samt med hänsyn till vad som i målet i övrigt har framkommit om A.M:s verksamhet finner tingsrätten att det är styrkt att H.K. på uppdrag av A.M. har frågat D.L. om han var villig att förvara ett parti pulver. Med hänvisning till vad tingsrätten ovan har funnit bevisat rörande D.L:s brottslighet råder det heller inte något rimligt tvivel om att D.L:s uppdrag var förvaring av mefedron.

Utöver vad som har redovisats ovan har H.K. berättat om att han efter det att kontakten med D.L. hade förmedlats bistod J.E.P. och A.M. i flera olika avseenden i deras verksamhet. Vidare har D.L. uppgett att H.K. själv var engagerad i och bedrev nätbaserad försäljning av pulver, som enligt D.L:s uppfattning var av lagligt slag, i vidare omfattning än H.K. själv har medgett. D.L:s uppgifter i detta avseende bör dock, mot bakgrund av de skäl som tingsrätten redovisat ovan under åtalspunkt 1 rörande D.L:s trovärdighet, bedömas med stor försiktighet.

En del omständigheter har framkommit som tyder på att H.K. har kommit att få anledning att misstänka att andra preparat än flefedron hanterades. Det är emellertid inte bevisat att han vid tidpunkten då han förmedlade kontakten mellan A.M. och D.L. hade en annan uppfattning än att den senares uppdrag avsåg hantering av lagliga preparat. Det är inte heller bevisat att H.K. insåg att det fanns en risk för att uppdraget avsåg olagliga preparat. Vid denna bedömning har tingsrätten beaktat att allt talar för att det var H.K:s sambo J.E.P. som tog initiativet till H.K:s agerande. Att J.E.P. såväl tidigare som under den aktuella perioden har tagit befattning med lagliga preparat, delvis i samarbete med A.M., har både hon själv och A.M. uppgett, och att så har varit fallet stöds också av utredningen i övrigt. Åtalet mot H.K., som ju uteslutande avser hans kontaktförmedling, är därmed inte styrkt och ska därför ogillas.

När det gäller åtalet mot J.E.P. i denna del så har hon uppgett följande. H.K. hade berättat för henne att D.L. skulle ta emot ett kilo mefedron för förvaring. Hon kände inte D.L. och hade heller inte träffat honom. Hon har således inte förmedlat någon kontakt mellan å ena sidan A.M. och å andra sidan D.L. och L.K. Däremot har hon i samband med att mefedronet skulle överlämnas till D.L. talat med A.M. i telefon och hon har då vidarebefordrat meddelanden mellan A.M. och H.K.

Tingsrätten har ovan funnit att det är styrkt att J.E.P. har överlåtit bland annat mefedron samt att D.L. har förvarat mefedron i sin bostad. Tingsrätten har också funnit bevisat att A.M. har varit delaktig i hanteringen och försäljningen av mefedron. J.E.P. har vidare i polisförhör uppgett att A.M. frågade henne om hon kände någon som kunde förvara ett kilo mefedron och att hon i sin tur frågade H.K. Dessa förhörsuppgifter överensstämmer också med H.K:s version så till vida att denne har uppgett att förfrågan om en person som kunde förvara pulver kom från J.E.P. på uppdrag av A.M. Med hänsyn till de nämnda förhållandena, samt till att J.E.P. inte har lämnat någon rimlig förklaring till varför hon skulle ha lämnat de angivna förhörsuppgifterna om de var oriktiga, finner tingsrätten att det är bevisat att J.E.P. har förmedlat en sådan kontakt mellan A.M. och i vart fall D.L. som åklagaren har påstått och att kontakten har gällt förvaring av mefedron. J.E.P. ska således i denna del dömas för medhjälp till narkotikabrott. Med hänsyn till att mindre än ett halvt kilo mefedron påträffades förhållandevis kort tid efter det att kontakten förmedlades finner tingsrätten dock att det inte är styrkt att avsikten verkligen var att en så stor mängd som ett kilo mefedron skulle förvaras. Det har dock under alla förhållanden rört sig om minst det parti som påträffats på Tellusborgsvägen, dvs. cirka 450 gram. Denna mängd mefedron är så stor att gärningen ska bedömas som medhjälp till grovt narkotikabrott. J.E.P:s medverkan har emellertid varit av mycket begränsat slag, varför straffvärdet bör bedömas till två års fängelse.

Åtalspunkt 3

A.M. har erkänt gärningen såvitt den avser partiet om 996 gram metylon, men förnekat gärningen avseende partiet om 497 gram metylon. Åklagaren har utöver förhör med A.M. åberopat förhör med i målet medtilltalade H.S. och P.Z.B. samt skriftlig bevisning.

Metylon narkotikaklassades den 21 september i år och var dessförinnan en s.k. hälsofarlig vara. A.M. har uppgett att han har importerat olika preparat, och att hans import även har avsett hälsofarliga varor. Han har således erkänt att han har beställt de 996 gram metylon som låg i en försändelse med H.S:s namn i en postbox på Nybrogatan. Denna försändelse anträffades den 30 mars i år, och dagen efter anträffades en försändelse i P.Z.B:s namn som innehöll 497 gram metylon.

Ingenting har framkommit som tyder på att P.Z.B. har beställt några preparat. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till vad A.M. själv har uppgett, nämligen att han ”säkert betalat för båda” (dvs. båda försändelserna) finner tingsrätten att det inte råder något rimligt tvivel om att A.M. har beställt även de 497 gram metylon som åtalet avser.

Metylonet har inte anmälts till tullbehandling. Åtalet är således styrkt i sin helhet. Förfarandet ska redan med hänsyn till att det rört sig om stora mängder bedömas som grov smuggling.

Åtalspunkt 4

J.E.P. har erkänt gärningen. Hennes erkännande stöds av hennes egna uppgifter och av det av åklagaren åberopade analysbeskedet. Åtalet är därmed styrkt i denna del och ska bedömas som åklagaren gjort gällande.

Åtalspunkt 5

H.S. har erkänt gärningen, medan A.M. har förnekat. Åklagaren har åberopat deras egna uppgifter samt skriftlig bevisning.

Metylonet i fråga påträffades vid husrannsakan i H.S:s bostad. Detta förhållande medför tillsammans med hans erkännande att åtalet mot H.S. i denna del är styrkt. Gärningen ska bedömas som åklagaren gjort gällande.

När det gäller frågan om A.M:s ansvar i denna del har H.S. uppgett att A.M. hade beställt metylonet. A.M. har uppgett att han lämnade pulvret till H.S. i januari i år, och att det aktuella metylonet kan ha ingått i detta parti. Dessutom har A.M., som framgår ovan under åtalspunkten 3, erkänt att han beställt annat metylon än det nu aktuella. Tingsrätten finner mot bakgrund av de angivna omständigheterna att det är styrkt att A.M. har förvärvat även de 46,21 gram metylon som omfattas av åtalet i denna del. Det måste vidare hållas för visst att de utgjort en del av de preparat som H.S. mot ersättning bland annat förvarade. Åtalet mot A.M. i denna del är således styrkt och gärningen ska bedömas som åklagaren gjort gällande.

- - -

Åtalspunkt 10 samt bilaga 3

H.S. har erkänt gärningarna. Hans erkännanden stöds av hans egna uppgifter och övrig utredning. Härigenom är åtalet styrkt. Gärningarna ska bedömas som åklagaren gjort gällande.

Åtalspunkt 11

L.K. har medgett ansvar för ringa narkotikabrott avseende de 0,09 gram pulver som påträffades i hans plånbok, men i övrigt förnekat gärningen. Åklagaren har utöver förhör med L.K. åberopat skriftlig bevisning.

Det är i målet utrett att 0,09 gram mefedron påträffades i L.K:s plånbok i samband med polisingripandet på Tellusborgsvägen den 5 april i år och att 3,43 gram mefedron samt 0,67 gram cannabisharts påträffades i en låda placerad i L.K:s garderob på Hannebergsgatan den 6 april i år.

L.K. har uppgett att han inte kände till narkotikan i garderoben samt att han trodde att pulvret i plånboken utgjordes av amfetamin.

Som tingsrätten har funnit ovan är det styrkt att L.K. har förvarat en större mängd mefedron på Tellusborgsvägen. Detta mefedron har varit förpackat och märkt på ett sätt som är mycket snarlikt mefedronet som påträffades i lådan i garderoben på Hannebergsgatan. L.K. har uppgett att lådan i garderoben var hans. Mot den nu angivna bakgrunden finner tingsrätten det vara ställt utom rimligt tvivel att L.K. har innehaft både det mefedron och den cannabis som låg i lådan i garderoben. Det är alltså bevisat att L.K. har förvarat respektive innehaft mefedron på två olika ställen. Därmed kan inte annan slutsats dras än att han har varit medveten om att även pulvret i plånboken har utgjorts av mefedron. Åtalet i denna del är således styrkt och gärningen ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden.

Åtalspunkt 12

D.L. har erkänt gärningen såvitt den avser innehav av cannabisharts, men i övrigt förnekat. Utöver förhör med D.L. har åklagaren åberopat analysbesked.

Med hänsyn till att D.L. har berättat att han brukade förvara narkotika i den aktuella plåtburken i vilken amfetaminet och, vid ett senare tillfälle, det cannabis som åtalet avser påträffades måste det hållas för visst att inte bara det cannabis som han har erkänt innehav av utan även amfetaminet var D.L:s. Åtalet i denna del är således styrkt i sin helhet. Gärningen ska bedömas som ringa narkotikabrott.

Åtalspunkt 13

H.S. har erkänt att han brukat narkotika på sätt som påstås, men bestritt ansvar för innehav av MDPV under anförande av att han inte kände till att preparatet var narkotikaklassat. Åklagaren har utöver förhör med H.S. åberopat skriftlig bevisning.

Tingsrätten har i sin bedömning av åtalet under punkt 1 funnit att H.S. har känt till att MDPV narkotikaklassades den 1 februari 2010. Åtalet i denna del ska därför bifallas i dess helhet. Gärningarna ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden (innehavet) respektive ringa narkotikabrott (bruket).

Åtalspunkt 14

A.M. har erkänt gärningen. Hans erkännande stöds av hans egna uppgifter och övrig utredning. Härigenom är åtalet styrkt. Gärningen ska bedömas som åklagaren gjort gällande.

Åtalspunkt 15

H.S. har förnekat gärningen. Utöver att H.S. har hörts har på åklagarens begäran målsäganden M.B. hörts. Åklagaren har vidare som skriftlig bevisning åberopat kontoutdrag.

M.B. har uppgett att han på Internet beställde MDPV, att han för preparatet betalade 4 000 kr som han satte in på ett konto samt att han aldrig erhöll den beställda varan.

Genom det av åklagaren åberopade kontoutdraget är det utrett att betalningen från M.B. kom att flyta in på H.S:s bankkonto.

H.S. har uppgett att han hade öppnat kontot i eget namn men för en annan persons räkning för att kunder som handlade preparat från dennes hemsida skulle kunna göra betalningar på hans konto. H.S. har vidare uppgett att han inte visste vilka produkter som såldes på hemsidan, men att han utgick från att det var lagliga produkter.

H.S. har visserligen haft anledning att anta att hans uppdragsgivare har bedrivit en verksamhet som inte var rakt igenom laglig. Omständigheterna har dock inte varit sådana att H.S. har haft att räkna med att syftet var att andra personer skulle bedras på pengar. Det är således inte styrkt att H.S. har haft ett sådant uppsåt som krävs för att han ska kunna ådra sig straffansvar för medhjälp till bedrägeri. Åtalet ska därför ogillas i denna del.

Påföljd och häktning

A.M., H.S., P.Z.B., L.K., D.L. och J.E.P. döms alla för grovt narkotikabrott av varierande omfattning. Alla utom P.Z.B. döms också för andra brott. För grovt narkotikabrott är minimistraffet fängelse i två år. Ingenting har framkommit som tyder på att någon av gärningarna har begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Därmed saknas, med hänsyn till såväl brottens straffvärde som art, utrymme för annan påföljd än ett fängelsestraff.

Tingsrätten har ovan, under åtalspunkten 1, redovisat vilka straffvärden de grova narkotikabrotten under denna åtalspunkt har. När det gäller J.E.P. påverkas det samlade straffvärdet av hennes brottslighet av den medhjälp till grovt narkotikabrott som hon också gjort sig skyldig till (åtalspunkt 2). De övriga brott som hon, A.M., H.S., L.K. och D.L. har begått har dock i förhållande till de grova narkotikabrotten så låga straffvärden att de saknar betydelse.

Utöver brottens straffvärden har inga omständigheter framkommit som påverkar straffmätningen. Med hänsyn härtill ska fängelsestraffens längd bestämmas till tio år för P.Z.B. och H.S., åtta år för D.L. och L.K., fem år för J.E.P. samt, med tillämpning av 26 kap. 2 § andra stycket tredje punkten BrB, 14 år för A.M.

För grovt narkotikabrott gäller så kallad obligatorisk häktning. Med hänsyn härtill, och då det inte är uppenbart att flykt- och återfallsrisk saknas, ska A.M., H.S., P.Z.B., L.K., D.L. och J.E.P. kvarbli i häkte till dess att domen mot dem har vunnit laga kraft i ansvarsdelen.

- - -

Enskilt anspråk

H.S. har med hänvisning till sin inställning i skuldfrågan bestritt skadeståndsyrkandet. På grund av utgången i skuldfrågan ska M.B:s talan ogillas.

Särskilda yrkanden

- - -

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde J.E.P. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 och 3 §narkotikastrafflagen, för medhjälp till grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen samt 23 kap. 4 § BrB och för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt 3 § första stycket 6 och 4 § lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor till fängelse 5 år. En del av åtalspunkten 1 ogillades. I beslag taget metylon med emballage förklarades förverkat.

Tingsrätten ogillade åtalet mot H.K.

Tingsrätten dömde L.K. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen och för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen till fängelse 8 år. I beslag tagna preparat m.m. förklarades förverkade.

Tingsrätten dömde D.L. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen och för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen till fängelse 8 år. I beslag tagna preparat m.m. förklarades förverkade.

Tingsrätten dömde A.M. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1, 3 och 5 samt 3 § narkotikastrafflagen, för vapenbrott enligt 9 kap. 1 § tredje stycket vapenlagen, för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt 3 § första stycket 4 och 4 § lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor samt för grov smuggling enligt 3 § första stycket och 5 §smugglingslagen till fängelse 14 år. Delar av åtalspunkt 1 ogillades. I beslag tagna preparat m.m. förklarades förverkade.

Tingsrätten dömde H.S. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 och 4 samt 3 § narkotikastrafflagen, för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 narkotikastrafflagen, för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen, för brott mot knivlagen enligt 1 § första stycket och 4 § lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål samt för brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor enligt 3 § 6 och 4 § lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor till fängelse 10 år. Åtalet för medhjälp till bedrägeri (åtalspunkten 15) och M.B:s skadeståndsyrkande ogillades. I beslag tagna preparat m.m. förklarades förverkade.

Tingsrätten dömde P.Z.B. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och 3 §narkotikastrafflagen till fängelse 10 år. I beslag tagna preparat m.m. förklarades förverkade.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Bertil Ahnborg och Hans Nyman, referent, tf. hovrättsassessorn Karin Ahlstrand Oxhamre och två nämndemän) anförde följande i dom den 11 maj 2011.

Hovrättens domskäl

Utredningen i hovrätten

Åklagaren har liksom vid tingsrätten åberopat en omfattande skriftlig bevisning. I skuldfrågan har i hovrätten tillkommit viss skriftlig bevisning. Därutöver har åklagaren och de tilltalade åberopat ett stort skriftligt material angående farligheten av MDPV och mefedron, beträffande det sistnämnda preparatet bl.a. fyra sakkunnigyttranden avgivna i HD:s ännu inte avgjorda mål B 5412-10. J.E.P. har åberopat yttranden av professorn i läkemedelskemi Kristina Luthman och legitimerade läkaren Georg Keresztesi. Dessa har också hörts muntligen i hovrätten.

I hovrätten har uppspelning skett av ljud- och bildfilerna från förhören vid tingsrätten med A.M., H.S., J.E.P., D.L., L.K., P.Z.B., N.H., A.J., H.K., N.A. och J.S.

Som nya vittnen i hovrätten har hörts De.L. och M.H.

I hovrätten har även hållits tilläggsförhör med L.K. och D.L.

Skuld

Åtalspunkten 1

H.S. har erkänt vad åklagaren har lagt honom till last, men bestritt ansvar med hänvisning till att han inte känt till att MDPV narkotikaklassades den 1 februari 2010 och att han därför saknat uppsåt.

Hovrätten delar på de av tingsrätten anförda skälen bedömningen att det inte råder något rimligt tvivel om att H.S. känt till narkotikaklassningen av MDPV. Även om så inte skulle ha varit fallet konstaterar hovrätten att det för ansvar för uppsåtligt narkotikabrott inte krävs att gärningsmannen vet att det ämne han tagit befattning med faktiskt är klassificerat som narkotika. Det är tillräckligt att han har klart för sig vilket ämne det är fråga om. Endast om misstaget gällande klassificeringen i sällsynta fall kan anses ursäktligt kan ansvaret falla bort. När det som här handlar om organiserad nätförsäljning i stor skala av sinnespåverkande droger saknas i praktiken utrymme för ursäktligt misstag. H.S. ska således i denna del dömas för grovt narkotikabrott.

När det gäller A.M. finner hovrätten i de delar han fällts till ansvar inte anledning att göra några andra bedömningar i skuldfrågorna än vad tingsrätten har gjort. Beträffande åtalspunkten 1 andra stycket som avser 416,98 gram MDPV finner hovrätten styrkt att denna narkotika, som togs i beslag hos H.S., lämnats till honom för förvaring av A.M. Oavsett när narkotikan överlämnades till H.S. är det tydligt att förvaringsuppdraget bestått efter det att MDPV narkotikaklassades den 1 februari 2010. Åtalet mot A.M. under denna åtalspunkt ska därför med ändring av tingsrättens dom bifallas i den del det avser att han uppdragit åt H.S. att förvara narkotikan.

Omständigheterna i målet är sammantagna sådana att J.E.P. inte kan undgå ansvar för att tillsammans med A.M. ha bjudit ut och sålt mefedron och MDPV i enlighet med vad tingsrätten funnit styrkt. Hovrätten godtar därvid åklagarens beräkningar av mängden såld narkotika.

Hovrätten finner på av tingsrätten angivna skäl styrkt att D.L. och L.K. förvarat ett större parti mefedron i enlighet med vad åklagaren påstått. Vad som framkommit vid förhören i hovrätten med De.L., M.H. samt med L.K. och D.L. föranleder ingen annan bedömning.

Vad gäller de 0,22 gram mefedron som påträffades i en burk i köket konstaterar hovrätten att det av utredningen framgår att flera personer vistats i lägenheten efter det att D.L. rest till Thailand och att det var känt att burken användes för förvaring av narkotika. Det kan enligt hovrättens mening inte uteslutas att mefedronet placerats i burken av någon annan. Åtalet ska därför även beträffande D.L. ogillas i denna del.

Åtalspunkten 2

Vad först gäller J.E.P. delar hovrätten på de av tingsrätten anförda skälen bedömningen att det är styrkt att hon förmedlat kontakt mellan A.M. och i vart fall D.L. som åklagaren har påstått och att det var fråga om förvaring av mefedron.

H.K. har vidgått att han på förfrågan av J.E.P., som arbetade för A.M., tog kontakt med D.L. angående förvaring av ett parti pulver. Han har dock gjort gällande att han trodde att det var fråga om flefedron. Hovrätten gör i denna del följande bedömning. Hovrätten har vid behandlingen av åtalspunkten 1 anslutit sig till bedömningen att det pulver som H.K. förmedlade till D.L. faktiskt var mefedron. J.E.P. har i polisförhör sagt att A.M. frågat henne efter någon som kunde förvara mefedron och att hon förde frågan vidare till H.K. Det finns, trots att J.E.P. är medtilltalad, skäl att tro på dessa uppgifter, särskilt eftersom hon vidgår sin egen medverkan. Det är därmed inte heller ett försök att skjuta skulden från sig själv eller A.M. till H.K. Det är vidare svårt att tänka sig att J.E.P. skulle låta H.K., som då var hennes sambo, ovetande om det rätta förhållandet ta befattning med ett narkotikaparti som kan medföra ett mångårigt fängelsestraff. Med hänsyn till detta, till vad D.L. uppgett om de instruktioner han fick gällande hanteringen av partiet och till vad som i övrigt framkommit om H.K:s inblandning i A.M:s och J.E.P:s verksamhet, finner hovrätten ingen annan rimlig slutsats än att H.K. visste att förvaringen avsåg mefedron. Åtalet mot H.K. är således styrkt. Brottet är på det sätt åklagaren utformat åtalet att bedöma som medhjälp till grovt narkotikabrott.

Åtalspunkten 3

Hovrätten finner inte anledning att göra någon annan bedömning i skuldfrågan än vad tingsrätten har gjort. Brottet är att rubricera som grov smuggling.

Åtalspunkten 5

Hovrätten finner liksom tingsrätten åtalet styrkt och att bedöma som åklagaren gjort gällande.

- - -

Åtalspunkten 11

Hovrätten finner inte anledning att göra någon annan bedömning i skuldfrågan än vad tingsrätten har gjort. L.K. ska därför dömas för innehav av 3,52 gram mefedron och 0,67 gram cannabis. Brottet ska rubriceras som narkotikabrott av normalgraden.

Åtalspunkten 13

H.S. har bestritt ansvar för innehav av MDPV på den grunden att han inte känt till att preparatet var narkotikaklassat. Som hovrätten konstaterat i anslutning till behandlingen av åtalspunkten 1 fritar hans påstående om detta inte honom från ansvar. Brottet ska rubriceras som narkotikabrott av normalgraden.

Påföljd

Preparatens farlighet

Det föreligger ännu inga avgöranden från HD beträffande farligheten av mefedron och MDPV. Det föreligger emellertid ett antal hovrättsavgöranden där båda preparaten i farlighetshänseende jämställts med ecstasy (MDMA). Beträffande mefedron kan nämnas Svea hovrätts domar 2010-11-23 i B 5785-10, 2010-10-27 i B 6999-10 och 2010-11-26 i B 7273-10. När det gäller MDPV kan hänvisas till Svea hovrätts domar 2011-03-11 i B 851-11, 2011-03-25 i B 1511-10 och B 1666-11, 2011-04-01 i B 1710-11 och 2011-04-08 i B 1421-11. Det finns således en relativt stadgad praxis enligt vilken både mefedron och MDPV i farlighetshänseende ska jämställas med ecstasy. Den utredning i detta avseende som åberopats i målet ger enligt hovrättens mening inte anledning att göra någon annan bedömning.

När det gäller missbruksdoser har domstolen i de angivna rättsfallen gällande MDPV utgått från en missbruksdos om 50-100 mg och av försiktighetsskäl gjort sina straffmätningsbedömningar utifrån en missbruksdos om 100 mg. Hovrätten ansluter sig till detta synsätt. Ur ett mängdperspektiv bör således straffmätningen avseende MDPV utgå från en missbruksdos om 100 mg. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att utredningen närmast talar för att missbruksdosen för MDPV är något lägre än för mefedron. I konsekvens med detta bör missbruksdosen även för mefedron sättas till 100 mg. Detta medför att straffvärdena ur i första hand ett mängdperspektiv blir något lägre än vad tingsrätten utgått från.

Val av påföljd och straffmätning

Det kan inledningsvis konstateras att gärningarnas art och straffvärde är sådant att det för alla tilltalade utom - - - saknas förutsättningar att överväga andra påföljder än fängelse.

Straffmätningen i narkotikamål sker som regel utifrån ett mängdresonemang. I förarbeten och i rättspraxis har dock framhållits att schabloner och straffvärdestabeller bör användas med försiktighet och att även andra omständigheter bör beaktas. Föreligger emellertid inga särskilda förhållanden kring brottet blir mängden och arten av narkotikan normalt styrande för straffmätningen.

Tingsrätten har funnit att omständigheterna i målet är sådana att bedömningen av gärningarnas straffvärde i huvudsak måste göras med utgångspunkt i de mängder narkotika som respektive tilltalads brottslighet har avsett. Hovrätten delar denna uppfattning när det gäller de brott som innefattar förvärv, innehav och faktisk försäljning av narkotika. Beträffande brott som avser förmedling av kontakt mellan personer med avseende på narkotika och utbud av narkotika är enligt hovrättens mening sambandet mellan straffvärdet och sådan narkotika som faktiskt påträffas inte lika starkt. I dessa fall bör en mer nyanserad bedömning göras.

P.Z.B.

I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har P.Z.B. gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott.

Det är tydligt att P.Z.B. varit aningslös och inte insett allvaret och konsekvenserna av sin befattning med narkotikan. Lagföringen har också drabbat henne hårt i personligt avseende. Även med beaktande av detta och den bedömning av missbruksdosens storlek som hovrätten gör saknas förutsättningar att sätta ned det av tingsrätten bestämda straffet. Tingsrättens dom ska således stå fast.

D.L. och L.K.

D.L. ska dömas för grovt narkotikabrott. I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har han även gjort sig skyldig till narkotikabrott, ringa brott.

L.K. ska dömas för grovt narkotikabrott och narkotikabrott.

D.L. och L.K. döms båda för grovt narkotikabrott. Den ytterligare brottslighet de döms för är av ringa betydelse för straffmätningen. Straffmätningen beträffande D.L. och L.K. bör även den ske med utgångspunkt i den mängd narkotika de förvarat. Med den bedömning av storleken av missbruksdosen för mefedron som hovrätten gjort bör straffen för dem båda bestämmas till fängelse 7 år.

J.E.P.

J.E.P. ska dömas för grovt narkotikabrott och medhjälp till grovt narkotikabrott. I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har hon även gjort sig skyldig till brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

J.E.P. är den av de tilltalade som vid sidan av A.M. haft den centrala rollen vid nätförsäljningen av mefedron och MDPV. Även om straffvärdet för utbjudande av narkotika enligt åtalspunkten 1 inte, som åklagaren gjort gällande, bör bestämmas utifrån den sammanlagda mängd narkotika som tagits i beslag hos P.Z.B. och D.L./L.K., anser hovrätten att straffvärdet för J.E.P:s brottslighet i denna del är högre än vad tingsrätten funnit och motsvarar fängelse 5 år. Vad gäller medhjälpsbrottet under åtalspunkten 2 är det hovrättens uppfattning att straffmätningen inte heller i denna del bör grundas på ett rent mängdresonemang utifrån den mängd mefedron som sedermera hittades vid husrannsakan hos D.L. Även om J.E.P:s praktiska medverkan varit begränsad finns det anledning av se allvarligt på att hon genom sitt handlande medverkat till att D.L. och L.K. dragits in i narkotikahanteringen med för dem mycket allvarliga följder. Hovrätten bedömer att straffvärdet för medhjälpsbrottet motsvarar fängelse 4 år. Sammantaget bör straffet för J.E.P. vid sammanläggning och sedvanlig reducering bestämmas till fängelse 7 år.

H.K.

H.K. döms för medhjälp till grovt narkotikabrott som i enlighet med åtalet avser endast förmedling av kontakt mellan A.M. och i vart fall D.L. avseende ett parti mefedron. Som hovrätten funnit beträffande J.E.P. bör straffmätningen inte grundas på ett rent mängdresonemang avseende den beslagtagna narkotikan. Hovrätten bedömer att straffvärdet är detsamma som för J.E.P. i denna del och att straffet ska bestämmas i enlighet med detta, dvs. till fängelse 4 år.

H.S.

H.S. ska dömas för grovt narkotikabrott och narkotikabrott (åtalspunkterna 1 och 13). I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har han även gjort sig skyldig till narkotikabrott, ringa brott, brott mot knivlagen och brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

H.S:s sammantagna brottslighet, som omfattar både förvaring, utbud och försäljning, är enligt hovrättens mening sådan att det även med hovrättens bedömning beträffande missbruksdoser saknas förutsättningar att sätta ned straffet. Tingsrättens dom ska således stå fast.

A.M.

A.M. ska dömas för flera fall av grovt narkotikabrott, grov smuggling och brott mot lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. I enlighet med tingsrättens i denna del inte överklagade dom har han även gjort sig skyldig till vapenbrott, ringa brott.

A.M. är den som stått bakom och organiserat huvuddelen av den omfattande narkotikahantering som behandlas i målet. Han har uppdragit åt andra personer, som utan hans uppdrag sannolikt aldrig kommit i kontakt med farlig narkotika i nu aktuella mängder, att svara för mottagande, förvaring och distribution av narkotikan, uppenbarligen för att minska riskerna för honom själv. Verksamheten har omsatt stora pengar och gett mycket höga vinster. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de mycket stora mängderna narkotika som är aktuella saknas skäl att överväga nedsättning av straffet.

- - -

Övriga frågor

- - -

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställde tingsrättens dom beträffande P.Z.B.

Beträffande L.K. ändrade hovrätten endast på så sätt tingsrättens dom att hovrätten bestämde påföljden till fängelse 7 år.

Med ändring av tingsrättens dom dömde hovrätten med tillämpning av 1 § första stycket 4 och 3 § första stycketnarkotikastrafflagen samt 23 kap. 4 § BrB H.K. för medhjälp till grovt narkotikabrott till fängelse 4 år.

Beträffande J.E.P. ändrade hovrätten endast på sätt tingsrättens dom att hovrätten bestämde påföljden till fängelse 7 år.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom beträffande H.S.

Beträffande A.M. ändrade hovrätten endast på så sätt tingsrättens dom att hovrätten fällde A.M. till ansvar för grovt narkotikabrott även för att ha uppdragit åt H.S. att förvara 416,98 gram MDPV (åtalspunkten 1, del av stycke 2).

Beträffande D.L. ändrade hovrätten på så sätt tingsrättens dom att hovrätten ogillade åtalet för förvaring av narkotika såvitt avsåg 0,22 gram mefedron (åtalspunkten 1, del av stycke 5) och bestämde påföljden till fängelse 7 år.

Domskäl

HD (justitieråden Stefan Lindskog, Severin Blomstrand, Ann-Christine Lindeblad, Lena Moore, referent, och Svante O. Johansson) meddelade den 6 september 2011 följande dom.

Domskäl

Bakgrund

Frågan i HD

Lagreglering

Rubricering och straffvärde - allmänt

Den aktuella narkotikahandeln

Rubricering och straffvärde - A.M.

16. A.M. har enligt hovrättens dom gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott bestående i att han

- tillsammans med H.S. bjudit ut MDPV till försäljning via hemsidan rc traders.com,

- gett H.S. i uppdrag att mot ekonomisk ersättning förvara sammanlagt 107 g MDPV,

- tillsammans med H.S. överlåtit sammanlagt 107 g MDPV via hemsidan rc-trader.com,

- gett H.S. i uppdrag att mot ekonomisk ersättning förvara 416,98 g MDPV,

- tillsammans med J.E.P. bjudit ut mefedron och MDPV till försäljning via hemsidan mephedrone.cc,

- tillsammans med J.E.P. överlåtit cirka 49 g mefedron och cirka 17 g MDPV,

- i överlåtelsesyfte förvärvat 808,74 g MDPV och 996,4 g mefedron och uppdragit åt P.Z.B. att förvara partierna och

- i överlåtelsesyfte förvärvat 448,4 g mefedron och uppdragit åt D.L. att mot ekonomisk ersättning förvara partiet.

Rubricering och straffvärde - H.S.

20. H.S. har enligt hovrättens dom gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott bestående i att han

- tillsammans med A.M. bjudit ut MDPV till försäljning via hemsidan rc traders.com,

- mot ekonomisk ersättning förvarat och därefter tillsammans med A.M. överlåtit sammanlagt 107 g MDPV och

- mot ekonomisk ersättning förvarat 416,98 g MDPV.

Rubricering och straffvärde - J.E.P.

25. J.E.P. har enligt hovrättens dom gjort sig skyldig till

- grovt narkotikabrott bestående i att hon tillsammans med A.M. bjudit ut mefedron och MDPV till försäljning via hemsidan mephedrone.cc och överlåtit sammanlagt 49 g mefedron och cirka 17 g MDPV och

- medhjälp till grovt narkotikabrott bestående i att hon tillsammans med H.K. på uppdrag av A.M. förmedlat kontakt mellan denne och D.L. om förvaring av 448,4 g mefedron.

Rubricering och straffvärde - P.Z.B.

Rubricering och straffvärde - D.L.

Rubricering och straffvärde - L.K.

Rubricering och straffvärde - H.K.

Billighetsskäl?

Påföljder

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut beträffande A.M., J.E.P., P.Z.B., D.L. och H.K. på det sättet att påföljden bestäms

för A.M. till fängelse sju år,

för J.E.P. till fängelse fyra år,

för P.Z.B. till fängelse tre år,

för D.L. till fängelse två år och

för H.K. till fängelse ett år.

Beträffande H.S. ändrar HD hovrättens domslut på det sättet att dels gärningen enligt åtalspunkten 13 första stycket bedöms som narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64), dels påföljden bestäms till fängelse fyra år.

Beträffande L.K. ändrar HD hovrättens domslut på det sättet att dels gärningen enligt åtalspunkten 1 femte stycket bedöms som narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 narkotikastrafflagen (1968:64) och gärningen enligt åtalspunkten 11 som narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen, dels påföljden bestäms till fängelse ett år.