RH 2012:40
Sökandens rätt att överklaga ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande har ansetts inte vara begränsad till kostnader i målet.
Kronofogdemyndigheten
B.N. ansökte om betalningsföreläggande mot L.N. med yrkande att han skulle förpliktas att till henne betala ett kapitalbelopp om 116 000 kr jämte per ansökningsdagen, den 30 juli 2010, upplupen ränta med 3 000 kr samt fortsatt ränta med 1 000 kr per månad från den 1 april 2010 till dess betalning skedde. Vidare yrkade hon ersättning för kostnader i målet med 300 kr avseende ansökningsavgift. B.N. angav att fordran avsåg en privat skuld mellan syskon samt att fordrans förfallodag var när skulden betalats. Som grund för sitt ränteyrkande angav B.N. att det fanns en överenskommelse av den 1 april 2010 mellan parterna om att ränta skulle utgå med 1 000 kr per månad. B.N. förelades att komplettera sin ansökan bl.a. genom att förtydliga grunden för yrkandet, ange om hela kapitalbeloppet hade förfallit till betalning, fordrans förfallodag samt vilken räntesats som hade avtalats. Enligt tjänsteanteckning den 10 augusti 2010 har det samma dag förekommit ett telefonsamtal mellan Kronofogdemyndigheten i Gävle och B.N., varvid antecknades följande. ”Ffd 100627. Ränta från samma datum. Räntesats R+8. Det är flertal lån.”
Kronofogdemyndigheten utfärdade föreläggande den 10 augusti 2010, vari angavs att B.N. hade yrkat att L.N. skulle förpliktas att till B.N. betala ett kapitalbelopp om 116 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 27 juni 2010 till dess betalning skedde. Av föreläggandet framgick vidare att fordrans förfallodag var den 27 juni 2010 samt att grunden för yrkandet är ett flertal privata lån och att svaranden senast den 27 juni 2010 anmodades att betala skulden.
Föreläggandet delgavs L.N. och Kronofogdemyndigheten utfärdade den 25 augusti 2010 utslag varigenom L.N. förpliktades att till B.N. betala i enlighet med föreläggandet samt 300 kr avseende kostnader i målet.
Blekinge tingsrätt
B.N. överklagade Kronofogdemyndighetens utslag såvitt avsåg förpliktande för L.N. att utge ränta enligt 6 § räntelagen. Hon yrkade att tingsrätten skulle ändra utslaget på så sätt att L.N. skulle förpliktas att betala en månatlig ränta om 1 000 kr från den 27 juni 2010 till dess betalning sker. Som grund anförde B.N. i huvudsak följande. Hon kontaktade Kronofogdemyndigheten den 10 augusti 2010 för att klargöra vilket datum som fordran förföll till betalning. Det diskuterades vid samtalet aldrig någon annan ränta än den hon hade angett i ansökan om betalningsföreläggande, dvs. 1 000 kr i månaden till dess skulden är betald. Räntan ska utgå från samma dag som fordran förföll till betalning, dvs. från den 27 juni 2010. Kronofogdemyndigheten har på eget bevåg ändrat ränteyrkandet till att ränta ska utgå enligt 6 § räntelagen från förfallodagen till dess betalning sker. Det står klart och tydligt i hennes ansökan att hon yrkat 1 000 kr i ränta per månad. Hennes bror har accepterat detta muntligt och har även lyckats delbetala skulden samt räntan. Om det inte går att fastställa ett belopp får ränta läggas på med 17 procent till dess skulden är betald.
L.N. förelades att yttra sig över B.N:s överklagande och anförde att han och B.N. är överens om att han ska betala 1 000 kr i ränta varje månad till dess skulden är betald.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Lise-Lott Bäckström) anförde i beslut den 7 december 2010 följande.
SKÄL FÖR BESLUTET
Av 55 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning framgår att den som är missnöjd med ett utslag i ett mål om särskild handräckning får överklaga utslaget hos tingsrätten. Av paragrafens andra mening framgår vidare att detsamma gäller om sökanden i ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning är missnöjd med ett utslag.
Enligt bestämmelsens ordalydelse skulle således sökanden kunna överklaga ett av Kronofogdemyndigheten meddelat utslag alldeles oavsett. Av uttalanden i förarbetena framgår emellertid att sökandens rätt att överklaga ett utslag endast omfattar den del av utslaget som avser kostnader i målet (se prop. 1989/90:85 s. 89 samt s. 137 f). Sådana kostnader ska självmant prövas av Kronofogdemyndigheten i enlighet med 49 § nämnda lag och för det fall Kronofogdemyndigheten sätter ned ett yrkande om kostnadsersättning kan sökanden reagera genom att överklaga utslaget i denna del.
I rättsfallet RH 2009:5, som avsåg överklagande av utslag såvitt gällde inkassokostnader, konstaterade hovrätten att inkassokostnader behandlas som vanliga civilrättsliga fordringar och att, såvitt kan utläsas ur förarbetena, rätten att överklaga ett utslag inte omfattar sådana fordringar. Sökandens yrkande kunde därför enligt hovrättens mening inte tas upp till prövning, trots ordalydelsen av 55 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning, och tingsrättens beslut att avvisa överklagandet skulle stå fast.
I förevarande fall rör det sig om ett överklagande med krav på ersättning med annan ränta än den som utslaget omfattar. Med hänsyn till vad som ovan anförts och då det inte ur förarbetena kan utläsas att rätten att överklaga ett utslag inbegriper ersättning för ränta kan B.N:s yrkande inte tas upp till prövning av tingsrätten. Överklagandet ska därför avvisas.
BESLUT
Tingsrätten avvisar B.N:s överklagande.
Hovrätten
B.N. överklagade tingsrättens beslut och yrkade, som hennes överklagande uppfattades, att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och återförvisa målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. L.N. uppgav i hovrätten att han vidhöll vad han anfört vid tingsrätten.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Jan E Ohlsson, referent, Björn R. le Grand och Torbjörn Nordenson) anförde i beslut den 29 september 2011 följande.
SKÄL FÖR BESLUTET
Visserligen synes bestämmelsen i 55 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning ha tillkommit i huvudsak för att tillgodose ett behov som sökanden kan ha att överklaga Kronofogdemyndighetens avgörande i kostnadsfrågor (se prop. 1989/90:85 s. 89 och 138). Bestämmelsen har i praxis (RH 2009:5; se dock även RH 1994:55) ansetts begränsad på detta sätt. Bestämmelsen har emellertid inte en ordalydelse som innefattar den angivna begränsningen. Med hänsyn härtill bör B.N. ha rätt att överklaga utslaget. På grund härav ska tingsrättens avvisningsbeslut undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.
BESLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut att avvisa B.N:s överklagande av Kronofogdemyndighetens utslag och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Hovrättens beslut meddelat: den 29 september 2011.
Mål nr: Ö 3462-10.
Lagrum: 55 § lagen (1970:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Rättsfall: RH 1994:55; RH 2009:5.
Litteratur: Prop. 1989/90:85 s. 89 och 138.