Prop. 1973:93
KungI. Maj:ts proposition med förslag till lag om konvertibla skuldebrev m.m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 93 år 1973
Nr 93
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om konvertibla skulde- brev m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1973.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärendcn, föreslå riksdagen att bifalla det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.
GUSTAF ADOLF
CARL LIDBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag som berör aktiebolagens kapitalför- sörjning, aktiekapitalets storlek och bolagsledningens och aktieägares rätt att ta lån från aktiebolag.
Enligt förslaget skall aktiebolag kunna ge ut konvertibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som kan bytas ut mot aktier i det låntagande bolaget. Bolagen får också möjlighet att ge ut skuldebrev förenade med options- rätt att teckna nya aktier i det låntagande bolaget. Vidare föreslås regler om konvertibla aktier, dvs. aktier som kan omvandlas till aktier av an- nat slag.
Möjlighet införs för aktiebolag att vid nyemission av aktier mot be- talning i pengar besluta om avvikelse från den företrädesrätt att delta i nyemissionen som annars tillkommer aktieägarna. Vidare får styrelsen behörighet att efter bemyndigande av bolagsstämman besluta om ny- emission och om avvikelse från aktieägares företrädesrätt.
Aktiekapitalets minsta belopp höjs från nuvarande 5 000 kr. till 50 ()00 kr.
Slutligen införs regler om bolagens rätt att lämna penninglån till sty- relsen, verkställande direktör och aktieägare. Reglerna innebär bl. a. att sådana lån förbjuds i den mån lånet är avsett för låntagarens privata konsumtion.
Lagförslagen avses träda i kraft dagen efter den, då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Prop. 1973: 93 2
Lagförslag
1. Förslag till
Lag om konvertibla skuldebrev m. m.
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser
1 & Annat aktiebolag än bank- och försäkringsaktiebolag kan mot vederlag i pengar eller annan egendom utge konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. Sådant skuldebrev skall vara löpande.
Konvertibla skuldebrev skall innehålla utfästelse från bolaget om att borgenär har rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebre- ven mot aktier i bolaget. Skuldebrev förenade med optionsrätt till ny- teckning ska-ll ge borgenär rätt att teckna aktier i bolaget mot betalning i pengar. Sådan rätt kan även knytas till Optionsbevis fogade vid skulde— breven.
Villkoren för utbyte eller nyteckning av aktier skall bestämmas så att utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras.
Vederlaget för konvertibelt skuldebrev får ej understiga det nominella beloppet på aktie som utlämnas vid utbyte, om ej mellanskillnaden täckes genom kontant betalning vid utbytet.
2 & Består vederlaget för utgivna skuldebrev av pengar, har aktieägare företrädesrätt att teckna skuldebrev i emissionen såsom om denna gällde de aktier i fråga om vilka utbytesrätt eller optionsrätt till nyteckning föreligger. Bolagsstämman eller, i fall som avses i 10 &, styrelsen kan dock besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
3 g Beslut om emission av skuldebrev fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av 9 eller 10 %.
Förfarandet vid emission
4 _8 Förslag till emissionsbeslut skall hållas tillgängligt för aktieägarna under minst en vecka före bolagsstämma vid vilken emissionsbeslut skall fattas samt framläggas på stämman. Detsamma skall gälla sådan redogö- relse av styrelsen och sådant yttrande av revisorerna som avses i 6 &. Innebär förslaget avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, skall skälen till avvikelsen anges i förslaget eller i handling som fogats vid förslaget. Om årsredovisningen ej skall behandlas på stämman, skall även enligt vad nyss sagts följande handlingar hållas tillgängliga och framläggas på stämman:
1. avskrift av den senaste årsredovisningen, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt av- skrift av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
Prop. 1973: 93 3
2. en av styrelsen undertecknad redogörelse för händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning, vilka inträffat efter årsredovisningens avgivande, om det ej på grund av särskilda omständigheter skulle skada bolaget, samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över redogörelsen. Kallelse till bolagsstämman skall innehålla uppgift om den företrädes— rätt att deltaga i emissionen som enligt förslaget tillkommer aktieägarna eller annan.
5 & Beslut om emission skall ange
1. emissionens belopp eller högsta belopp eller det lägsta och högsta beloppet för emissionen,
2. den företrädesrätt att deltaga i emissionen som tillkommer aktie— ägarna eller annan, eller vem som eljest äger deltaga i emissionen,
3. när ett lägsta belopp bestämts för emissionen, den tid inom vilken teckning av skuldebrev kan ske,
4. den tid, ej understigande två veckor från utfärdandet av kungö— relse enligt 7 & första stycket första punkten eller, i fall som avses i 7 & fjärde stycket, från beslutet eller, i fråga om bolag för vilket lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering gäller (avstämningsbolag), från avstämningsdagen, inom vilken aktieägare kan begagna sin företrädes- rätt till teckning,
5. skuldebrevens nominella belopp, emissionskurs och räntefot,
6. den tid inom vilken tecknade skuldebrev skall betalas samt den be- räkningsgrund, enligt vilken vid överteckning de skuldebrev som icke tecknats med företrädesrätt skall fördelas, om ej föreskrift meddelas att fördelningen skall bestämmas av styrelsen,
7. tid och villkor för utbyte eller nyteckning,
8. den rätt som skall tillkomma borgenär eller innehavare av options- bevis för den händelse aktiekapitalet före utbytet eller nyteckningen ökas eller nedsättes eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget upplöses el- ler upphör genom fusion,
9. det belopp, varmed aktiekapitalet skall kunna ökas genom utbyte eller nyteckning, samt
10. det aktiesla-g vartill de nya aktierna skall höra, om aktier av olika slag finns eller kan utges.
Om förbehåll enligt 9å 1 mom. fjärde stycket, 65 eller 70å lagen (1944: 705) om aktiebolag skall gälla beträffande de nya aktierna, skall erinran därom intagas i emissionsbeslutet.
I fråga om avstämningsbolag iakttages, att avstämningsdag skall anges i emissionsbeslutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen. Avstämningsdag-Yen får ej sättas tidigare än tre veckor från det beslutet kungjorts enligt 7 5 första stycket första punkten.
Skall skuldebrev bli föremål för handel vid fondbörs kan i emissions- beslutet upptagas bemyndigande för styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar att innan teckning påbörjas bestämma emissionens belopp, emissionskurs, räntefot samt villkor för utbyte eller nyteckning. I fråga om avstämningsbolag iakttages dock, att nämnda villkor skall bestäm- mas senast på avstämningsdagen, om aktieägare skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen.
Prop. 1973: 93 4
6 & Skall vederlaget för utgivna skuldebrev bestå av annan egendom än pengar, skall bestämmelse därom intagas i emissionsbeslutet. Styrelsen skall ha avgivit en redogörelse för de omständigheter som kan vara av vikt vid bedömandet av värdet på egendomen. Särskilt skall anges det värde, till vilket egendomen beräknas kunna upptagas i balansräkningen. Har skriftligt avtal upprättats rörande övertagande av egendomen, skall redogörelsen innehålla avtalet eller hänvisning till avtalet med uppgift om den plats där det hålles tillgängligt. Muntligt avtal skall fullständigt upptagas i redogörelsen. Övertager bolaget rörelse, skall resultat- och balansräkningarna för rörelsen under de två sista räkenskapsåren bifo- gas redogörelsen. I redogörelsen skall upplysning ges om verksamheten och resultatutvecklingen under tiden därefter. Om nämnda räkningar ej uppgjorts för rörelsen, skall i redogörelsen lämnas upplysning om verk— samheten och resultatutvecklingcn under angivna räkenskapsår.
Över redogörelsen skall revisorerna avge yttrande, av vilket skall framgå att egendom, som skall tillföras bolaget, icke i redogörelsen åsatts högre värde än det till vilket egendomen beräknas kunna upp- tagas i balansräkningen. Emissionsbeslutet skall innehålla att redogörel- se och yttrande som nu sagts har avgivits.
7 & Bolagsstämmans beslut om emission eller en redogörelse för det väsentliga innehållet i beslutet skall genast kungöras i allmänna tidning- arna och tidning inom den ort där styrelsen har sitt säte. Kungöres ej beslutet i dess helhet, skall i kungörelsen uppgift lämnas om var beslutet hålles tillgängligt. Har bolagsstämman enligt S% fjärde stycket över- lämnat åt annan att besluta om emissioncns belopp, emissionskurs, rän- tefot och villkor för utbyte eller nyteckning, skall vad i dessa hän- seenden beslutats kungöras på motsvarande sätt.
Är bolaget ej avstämningsbolag, skall beslut som avses i första stycket utan dröjsmål sändas till aktieägare som begär det och uppger sin post- adress, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att deltaga i emissionen.
I fråga om avstänmingsbolag iakttages att i förekommande fall beslut av styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar rörande emissionens belopp, emissionskurs, räntefot och villkor för utbyte eller nyteckning bifogas teckningsrättsbevis när sådant översändes enligt 11 & tredje stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller ej för annat aktie- bolag än avstämningsbolag, om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen och emissionsbeslutet icke innehåller bemyndigande enligt 5 & fjärde stycket.
8 % Om ett lägsta belopp bestämts för emissionen och detta ej tecknats inom teckningstiden, är beslutet om emission förfallet. Detsamma gäller beslut om sådan ändring av bolagsordningen som förutsätter att aktieka— pitalet ökas. '
När teckningen av skuldebreven avslutats, skall bolaget genast för re- gistrering anmäla beslutet om emission och det nominella belopp av lå- net som tecknats. Registrering får ske endast om de i 195 5 1 mom. för- sta och andra styckena lagen (1944: 705) om aktiebolag angivna förut- sättningarna för registrering av beslut om kapitalökning föreligger.
9 & Styrelsen kan besluta om emission och om avvikelse från bestäm- melserna i 25 om aktieägares företrädesrätt under förutsättning av bo-
Prop. 1973: 93 5
lagsstämmans godkännande. Bestämmelserna i 5—7 55 och 85 första stycket gäller därvid i tillämpliga delar.
I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande till- lämpas föreskrifterna i 4 5 första stycket. Vad där sägs om förslag till emissionsbeslut skall gälla styrelsens beslut.
Anmälan för registrering enligt 8 5 andra stycket skall göras när emis- sionsbeslutct har godkänts av stämman och teckningen av skuldebreven avslutats. Har anmälan för registrering ej skett inom ett år från sty- relsens beslut om emission, är beslutet förfallet.
10 & Bolagsstämman kan bemyndiga styrelsen att fatta beslut om emission och att därvid avvika från bestämmelserna i 25 om aktie- ägares företrädesrätt.
Skall skuldebrev kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än pengar eller skall avvikelse från aktieägares företrädesrätt kunna göras, skall detta särskilt anges i bolagsstämmans beslut. Beslutet skall inne- hålla bestämmelse om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bo- lagsstämma, inom vilken styrelsens beslut skall fattas. Bestämmelserna i 4 & första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om förslag till bemyndigande.
Bolagsstämmans beslut skall genast anmälas för registrering. Innan registrering har skett kan styrelsen ej fatta beslut om emission.
Bestämmelserna i 5—8 åå gäller i tillämpliga delar i fråga om styrel- sens beslut om emission.
Teckningsrätt och Optionsbevis m. m.
11 & Aktieägare som har företrädesrätt att deltaga i emission är berät- tigad att för varje aktie utfå särskilt teckningsrättsbevis. I beviset skall angivas hur många sådana bevis som skall avlämnas vid teckning av skuldebrev.
När teckningsrättsbevis utlämnas eller, om sådana ej användes, när teckning av skuldebrev sker, skall det aktiebrev varpå företrädesrätten grundas förses med påskrift att denna begagnats.
Bestämmelserna i andra stycket gäller ej avstämningsbolag. Teck- ningsrättsbevis som tillkommer aktieägare i sådant bolag skall utan dröjsmål i rekommenderat brev eller på annat betryggande sätt över— sändas till den som på avstämningsdagcn var införd i aktieboken eller i förteckning enligt 125 lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering. Bestämmelserna i 22 och 23 55 nämnda lag äger motsvarande tillämp- mng.
12 % Skuldebrev, Optionsbevis och teckningsrättsbevis som avses i denna lag skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndi- gande av bank eller, i fråga om avstämningsbolag, av Värdepappers- eentralen VPC Aktiebolag. Namnteckning får återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.
Borgenär äger skilja Optionsbevis från skuldebrev och förfoga över beviset särskilt i den mån annat ej följer av föreskrift i skuldebrevet att Optionsbevis får avskiljas först efter viss tid.
Överlåtes eller pantsättes Optionsbevis eller teckningsrättsbevis äger vad i 13, 14 och 22 55 lagen (1936: 81) om skuldebrev föreskrives rö-
Prop. 1973: 93 6
rande skuldebrev ställt till viss man eller order motsvarande tillämpning, om beviset är ställt till viss man. I annat fall tillämpas vad i nämnda lagrum föreskrives rörande skuldebrev ställt till innehavaren.
Utbyte och nyteckning
1.3 5 När fordran enligt skuldebrev utbytes mot aktie skall skuldebre- vet förses med påskrift om utbytet. Vid nyteckning skall skuldebrevet, eller i förekommande fall optionsbeviset, förses med påskrift om nyteck- ningen.
14 å Överstiger vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie fordringsbeloppet aktiens nominella belopp, skall mellanskillnaden läggas till reservfonden.
15 & Vid nyteckning enligt denna lag skall aktier tecknas på teck- ningslista som innehåller beslutet om emission. Avskrift av bolagsord— ningen, den senast fastställda balansräkningen försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust samt för- valtningsberättelsen och revisionsberättelsen för det år balansräkningen avser skall vara fogade vid teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare på plats som anges i listan.
Sker teckning av aktier utan att bestämmelserna i första stycket iakt- tagits eller tecknas aktie med villkor som ej överensstämmer med de i emissionsbeslutet angivna villkoren, är teckningen ogiltig. Ogiltighet på sådan grund får dock ej göras gällande när registrering skett enligt 17 5. Den som tecknat aktie med villkor kan efter registreringen ej längre åberopa villkoret.
Anser styrelsen att aktieteckning är ogiltig enligt andra stycket skall aktieteckna-ren genast underrättas därom. I annat fall skall aktieteckna- ren tilldelas tecknade aktier. Aktierna skall genom styrelsens försorg ofördröjligen upptagas i aktieboken.
16 % Kvittning av skuld på grund av aktieteckningen mot fordran hos bolaget får ske endast om styrelsen medger kvittning. Sådant medgi- vande får ej lämnas om det skulle vara- till skada för bolaget eller dess borgenärer.
Vad i 41—44 55 lagen (1944: 705) om aktiebolag föreskrives om skyl- dighet att erlägga betalning å aktie och avlämna förbindelse samt om påföljd vid underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet skall vid aktie- teckning enligt denna lag äga motsvarande tillämpning på aktietecknare som ej erlagt full betalning vid teckningen.
17 5 Senast tre månader efter det att tiden för utbyte eller nyteckning av aktier utgått skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som utgivits i- utbyte eller som nytecknats. Om utbytestiden eller teck- ningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre månader efter utgången av varje räkenskapsår under vilket utbyte eller nyteck- ning har skett.
Såsom villkor för registrering av kapitalökningen gäller,
1. i fråga om utbyte att bolaget på grund av emissionen tillförts egen-
Prop. 1973: 93 7
dom till ett värde motsvarande minst sammanlagda nominella beloppet av de anmälda aktierna,
2. i fråga om nyteckning att aktierna till fullo betalats, samt
3. att yttrande föreligger från revisorerna av vilket framgår att före- skrifterna i 1 eller 2 iakttagits.
Genom registreringen är aktiekapitalet ökat med sammanlagda nomi— nella beloppet av de anmälda aktierna.
18 & Aktiebrev får utges först sedan registrering enligt 17 ?; skett.
De nya aktierna skall medföra rätt till vinstutdelning enligt vad därom bestämts i emissionsbeslutet. Beslutet får dock ej innebära att sådan rätt inträder senare än för räkenskapsåret efter det under vilket aktierna skolat till fullo betalas.
Bundna och fria aktier
19 & Har förbehåll enligt 177 5 lagen (1944: 705) om aktiebolag inta- gits i bolagsordningen, skall erinran härom göras i beslutet om emis- sion. Vid emission skall iakttagas att förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier ej ändras i strid mot förbehållet, om den i emis— sionsvillkoren medgivna utbytes- eller teckningsrätten skulle utnyttjas till fullo. I skuldebrev och Optionsbevis skall anges, om utbytes- eller teckningsrätten avser bunden eller fri aktie.
Emissionskursen, utbyteskursen eller kursen vid nyteckning får be- stämmas högre i fråga om skuldebrev där utbytes- eller teckningsrätten avser fri aktie än i fråga om annat skuldebrev.
Vid utbyte eller nyteckning utfärdas bundna och fria aktier i enlighet med vad som angives i skuldebrevet eller optionsbeviset. Den som en— dast har rätt att förvärva fri aktie får ej tilldelas bunden aktie. Vid an- mälan för registrering enligt 17 & anges antalet utgivna fria och bundna aktier.
20 & Har, då tiden för utbyte eller nyteckning utgått, antalet fria ak- tier efter registrering enligt 17 & kommit att överstiga den enligt förbe- håll i bolagsordningen medgivna delen av aktierna, skall registrerings- myndigheten förelägga bolaget att inom sex månader för registrering an- mäla och visa, att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och anta- let bundna aktier inträtt. Efterkommes ej föreläggandet, skall myndig- heten lämna meddelande till rätten och skall vad i 46%”; lagen (1944: 705) om aktiebolag är föreskrivet äga motsvarande tillämpning.
Har bolaget mottagit föreläggande som avses i första stycket, får styrel— sen inom ramen för bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek besluta om sådan ökning av aktiekapitalet genom utgivande av nya bundna aktier mot betalning i pengar som fordras för att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna aktier skall inträda. Styrelsen får därvid besluta om avvikelse från den företrädesrätt till teckning av nya aktier som eljest tillkommer förutvarande aktieägare. Teckning sker på teckningslista som innehåller styrelsens beslut. Full be— talning för aktierna skall erläggas inom tid som avses i första stycket. När ful-l betalning erlagts, skall styrelsen anmäla de utgivna aktierna för registrering. Genom registreringen är aktiekapitalet öka-t med samman- lagda nominella beloppet av de anmälda aktierna.
Prop. 1973: 93 8
Överstiger tiden för utbyte eller nyteckning tre år, skall registrerings- myndigheten även efter utgången av varje treårsperiod under nämnda tid iakttaga vad i första stycket sägs. Bestämmelserna i andra stycket äger motsvarande tillämpning.
Skadestånd, ansvar och besvär m. m.
21 % Bestämmelserna i lagen (1944: 705) om aktiebolag beträffande skadeståndsskyldighet vid överträdelse av lagen äger motsvarande till- lämpning på överträdelse av denna lag.
22 % Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 195 första stycket eller tredje stycket andra punkten dömes till böter eller fängelse i högst ett år.
23 % Till böter dömes den som
1. vid utfärdande av skuldebrev eller Optionsbevis bryter mot 12% första stycket,
2. underlåter att iakttaga bestämmelserna i 75 första, andra eller tredje stycket eller 11 & tredje stycket, eller 3. underlåter att på sätt föreskrives i lagen göra påskrift på aktiebrev, skuldebrev eller Optionsbevis.
24 & Iakttages ej bestämmelserna i denna lag om anmälan för regist- rering, äger rätten, på talan av åklagare, genom vite tillhålla styrelsele- damot eller verkställande direktör att fullgöra sin skyldighet.
25 % Talan mot beslut av registreringsmyndigheten enligt denna lag föres hos kammarrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.
26 & Om ej annat följer av denna lag, gäller bestämmelserna i lagen (1944: 705) om aktiebolag och lagen (1970: 596) om förenklad aktiehan- tering.
Närmare bestämmelser om anmälan för registrering enligt denna lag och om avgifter och expedition i sådana registreringsärenden meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av registrerings- myndigheten.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå medde- lad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
'Prop. 1973: 93 9
2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag
Härigenom förordnas i fråga om lagen (1944: 705) om aktiebolag, dels att 101 5 4 mom. skall upphöra att gälla, dels att 2 och 3 55, 95 1 mom., 34, 48, 49, 55, 70 och 76 åå, 1035 1 mom., 107 5 1 mom., 108 &, 113 5 1 mom., 123, 124, 130 och 140 åå, 155 5 2 mom., 173 5, 175 5 1 mom., 190 & 2 mom., 193, 206, 210, 213, 215 och 216 åå skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 63 a, 75 a—e, 181 a och 194 a 55, samt ett nytt moment, 2225 4 mom., av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2å
Aktiekapitalet skall bestämmas i svenskt mynt och må ej sättas läg— re än femtusen kronor.
Aktiekapitalet skall bestämmas i svenskt mynt och må ej sättas läg- re än femtiotusen kronor.
Där aktiekapitalet skall, utan ändring av bolagsordningen, kunna be- stämmas till lägre eller högre belopp, må lägsta beloppet (minimikapita- let) ej utgöra mindre än tredjedelen av högsta beloppet (maximikapita-
let).
3å1
Aktierna skola lyda å lika be- lopp, ej understigande femtio kro- nor; dock må aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor, om det i bolagsordningen bc- stämda aktiekapitalet eller maxi- mikapitalet icke överstiger femtio—
Aktierna skola lyda å lika be- lopp, ej understigande femtio kro- nor; dock må aktie kunna lyda å mindre belopp, lägst tio kronor, om Konungen eller myndighet Konungen förordnar för särskilt fall giver tillstånd därtill.
tusen kronor eller ock Konungen eller myndighet Konungen förord- nar för särskilt fall giver tillstånd därtill.
Vad för aktie skall inbetalas må ej bestämmas till lägre belopp än det, varå aktien skall lyda (nominella beloppet). Betalningen skall erläggas i penningar, där den ej må annorledes fullgöras efter vad i denna lag sägs. Sedan för aktie full betalning blivit erlagd, vare aktieägaren icke pliktig att ytterligare tillskjuta något.
Aktie vare mot bolaget odelbar. Å aktierna skola utfärdas brev, vilka ställas till viss man, där ej Ko— nungen eller myndighet Konungen förordnar för särskilt fall medgiver att breven må ställas till innehavaren.
9 % 1 mom. Skola aktiebreven ställas till innehavaren, eller skall för bolag, vars aktiekapital skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, förbehåll träf-
1 Senaste lydelse 1955: 384.
Prop. 1973: 93 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
fas om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier enligt be- stämda grunder efter vad i 65 % sägs,
eller skall förbehåll träffas enligt 705 om rätt för aktieägare att vid akties övergång lösa aktien eller enligt 2275 om tvisters avgörande av skiljemän,
eller skola, i den mån sådant må ske, grunderna för utövande av röst- rätt och fattande av beslut å bolagsstämma avvika från vad därom fin- nes föreskriveti 119, 133, 135 och 140 55,
eller skall bolagets verksamhet upphöra efter viss tid eller under visst villkor,
varde bestämmelse härom intagen i bolagsordningen. Skall kalenderåret ej utgöra bolagets räkenskapsår, varde räkenskaps- året angivet i bolagsordningen.
Där ej alla aktier skola medföra samma rätt, skall bolagsordningen angiva det belopp, vartill aktier av oli-ka slag må kunna utgivas, och den rätt de skola medföra. Skola aktierna icke medföra lika rätt till andel i bolagets tillgångar och Vinst, ska-ll, såframt aktiekapitalet skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre be- lopp, i bolagsordningen särskilt angivas den rätt till teckning eller erhål- lande av nya aktier, som vid aktiekapitalets ökning må tillkomma varje slag av aktier.
I bolagsordningen kan intagas förbehåll att aktie av visst slag skall i närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av an- nat slag. Omvandlingen skall utan dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering sker.
I den mån med bolagets verksamhet ej åsyftas beredande av vinst åt aktieägarna, skall i bolagsordningen angivas verksamhetens syfte, och skall tillika bestämmelse upptagas om användandet av den vinst som må uppkomma å verksamheten och av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning. Skall eljest om användande av bolagets vinst eller av bola- gets behållna tillgångar vid dess upplösning gälla annat än i denna lag stadgas, varde ock bestämmelse därom intagen i bolagsordningen.
34 &?
Aktiebrev skola undertecknas av styrelsen samt angiva bolagets firma. ordningsnummer å den eller de aktier, varå breven lyda, akties nomi- nella belopp och dagen för utfärdandet. Styrelseledamots namnteckning må kunna återgivas genom tryckning eller på annat dylikt sätt.
Kunna, då aktiebrev utgivas, Kunna, då aktiebrev utgivas, enligt bolagsordningen aktier av olika slag finnas, skall aktieslaget a-nmärkas i aktiebreven. Har i bolagsordningen intagits förbehåll som i 65 eller 70 & sägs, varde ock
* Senaste lydelse 1962: 186.
enligt bolagsordningen aktier av olika slag finnas, skall aktieslaget anmärkas i aktiebreven. Har i bolagsordningen intagits förbehåll som i 99" 1 mom. fjärde stycket,
Prop. 1973: 93 11
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
den i förbehållet bestämda in- skränkningen angiven i varje brev å aktie som den avser.
65 eller 70 & sägs, varde ock det i förbehållet bestämda villkoret an- givet i varje brev å aktie som det avser.
Aktiebrev må ej utgivas, med mindre full betalning erlagts för den el- ler de aktier varå brevet lyder. Utgivande av aktiebrev må ej äga rum, innan registrering skett därom, att full betalning erlagts för aktier till- hopa motsvarande det vid bolagsordningens antagande bestämda mini- mi-kapitalet. Vid ökning av aktiekapitalet må brev utgivas å högst så många aktier som enligt 62% registrerats såsom till fullo betalda. An- gående utgivande av brev å nya aktier vid sådan ökning av aktiekapi- talet, som avses i 64 %, stadgas i nämnda paragraf. Aktiebrev må ej till aktieägaren utgivas, med mindre denne införts i aktieboken.
Angående utdelningskuponger till aktiebrev är stadgat i lagen om skuldebrev.
485
Ökning av aktiekapitalet medelst ny aktieteckning må beslutas av bo- lagsstämma. Erfordras för beslutet ändring av vad i bolagsordningen stadgas om aktiekapitalet, må beslutet fattas först efter slutligt beslut om sådan ändring.
Förslag till ökningsbeslut, så ock ett av samtliga styrelseleda- möter och verkställande direktör undertecknat yttrande över den föreslagna kapitalökningens bety- delse för bolaget skola genom sty- relsens och verkställandc direktörs försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget tillgängliga för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Där ej balansräkningen för nästföre— gående räkenskapsår fastställes å stämman, skola ock efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och fram- läggas å stämman:
1. avskrift av den senaste fast- ställda balansräkningen, försedd med anteckning om bolagsstäm- mans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt avskrift av för— valtningsberättelsen och revisions- berättelsen för det år balansräk- ningen avser;
Förslag till ökningsbeslut, så ock ett av samtliga styrelseleda- möter och verkställande direktör undertecknat yttrande över den föreslagna kapitalökningens bety- delse för bolaget skola genom sty- relsens och verkställande direktörs försorg dels minst en vecka före bolagsstämman hållas hos bolaget tillgängliga för aktieägarna dels ock framläggas å stämman. Om avvikelse från aktieägarnas före- trädesrätt föreslås enligt 55 5 andra stycket, skola skälen till av- vikelsen anges i förslaget eller ytt- randet. Där ej balansräkningen för nästföregående räkenskapsår fast- ställes å stämman. skola ock efter vad nyss sagts hållas tillgängliga och framläggas å stämman:
1. avskrift av den senaste.fast- ställda balansräkningen, försedd med anteckning om bolagsstäm- mans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt avskrift av för— valtningsberättclsen och revisions- berättelsen för det år balansräk- ningen avser;
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
2. en av samtliga Styrelseleda— möter och verkställande direktör undertecknad berättelse, däri upp- lysning lämnas, i den mån det fin- nes kunna ske utan förfång för bo- laget, om händelser av väsentlig betydelse för dess ställning vilka inträffat efter förvaltningsberättel- sens avgivande; samt
_a. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.
12
F öreslagen. lydelse
2. en av samtliga styrelseleda— möter och verkställande direktör undertecknad berättelse, däri upp- lysning lämnas, i den mån det fin- nes kunna ske utan förfång för bo- laget, om händelser av väsentlig betydelse för dess ställning vilka inträffat efter förvaltningsberättel— sens avgivande; samt
3. ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.
Varder i fall, då i förslaget till ökningsbeslut upptagits bestämmelse som avses i 50 %, förslaget såvitt angår nämnda bestämmelse ej antaget utan ändring eller allenast med ändring, som uppenbarligen icke länder till nackdel för bolaget, vare frågan om ökning av aktiekapitalet förfal- len.
495
Beslutet om aktiekapitalets ök- ning skall angiva:
1. det belopp, varmed aktieka- pitalet må ökas;
2. där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket aktieslag de nya aktierna skola hänföras;
3. den företrädesrätt att teckna nya aktier, som enligt denna lag eller bolagsordningen må till— komma aktieägare;
4. den tid, ej understigande en månad från den dag då beslutet enligt 54 % kungjorts i tidningarna, inom vilken aktieägare må be- gagna företrädesrätt till teckning;
5. akties nominella belopp och det belopp som Skall inbetalas för aktie;
6. den beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning de aktier som icke tecknats med företrädes— rätt skola av styrelsen fördelas, där ej föreskrift meddelas att för- delningen skall ske enligt. styrel- sens bestämmande; samt
7. det räkenskapsår, för vilket vinstutdelning å de nya aktierna först må utgå, varvid dock detta år må bestämmas senast till året efter det räkenskapsår under vil- ket aktierna skolat till fullo inbe- talas.
Beslutet om aktiekapitalets ök- ning skall angiva:
1. det belopp, varmed aktieka- pitalet må ökas;
2. där enligt bolagsordningen aktier av olika slag kunna finnas, till vilket aktieslag de nya aktierna skola hänföras;
3. den företrädesrätt att teckna nya aktier, som tillkommer aktie- ägarna eller annan, eller vem som eljest äger teckna aktier;
4. den tid, ej understigande en månad från den dag då beslutet enligt 54 & kungjorts i tidningarna, inom vilken aktieägare må be- gagna företrädesrätt till teckning;
5. akties nominella belopp och det belopp som skall inbetalas för aktie;
6. den beräkningsgrund, efter vilken vid överteckning de aktier som icke tecknats med företrädes- rätt skola av styrelsen fördela-s, där ej föreskrift meddelas att för- delningen skall ske enligt styrel- sens bestämmande; samt
7. det räkenskapsår, för vilket vinstutdelning å de nya aktierna först må utgå, varvid dock detta år må bestämmas senast till året efter det räkenskapsår under vil- ket aktierna skolat till fullo inbe- talas.
Prop. 1973: 93 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I ökningsbeslutet skall och angivas det belopp vartill aktiekapitalet uppgår vid beslutets fattande, och vad därav svarar mot aktier som re- gistrerats såsom till fullo inbetalda. Har ökning av aktiekapitalet förut beslutats, skall beträffande sista ökningen anmärkas, huruvida aktier som icke förklarats förverkade ännu ej registrerats såsom till fullo inbe- talda.
Bcstämmelse må i ökningsbeslutet meddelas, att det tecknade belopp, för vilket tilldelning av nya aktier sker, skall uppgå till visst angivet mi- nimibelopp för att aktieteckningen skall bliva- bindande.
I fall, då beträffande de nya aktierna skall gälla sådant förbehåll om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier som avses i 65% skall ibeslutet intagas erinran därom.
55 %
Där alla förutvarande aktier medföra lika rätt till andel i bolagets till- gångar och vinst, vare varje aktieägare berättigad att, i den mån det kan ske, av de nya aktier, för vilka betalning skall erläggas i penningar, efter teckning erhålla det antal som svara-r mot hans andel i det förutvarande aktiekapitalet. Finnas aktier av olika slag och medföra dessa icke lika rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst, skall i fråga om företrädes- rätten till teckning av nya aktier gälla vad i bolagsordningen föreskrives.
Bolagsstämman eller, i fall som avses i 63 a ä', styrelsen kan dock besluta om avvikelse från vad i första stycket sägs om aktieägares rätt att efter teckning erhålla nya aktier.
63aå
Utan hinder av bestämmelserna i 48—63 53? må styrelsen efter be- myndigande av bolagsstämman besluta om ökning av aktiekapita- let medelst ny aktieteckning i den mån ökningen kan ske utan änd- ring av bolagsordningen och att därvid avvika från bestämmel- serna i 55 3? första stycket om ak- tieägares rätt att efter teckning er- hålla nya aktier.
Skall aktie kunna tecknas mot tillskott av annan egendom än penningar eller eljest med villkor eller skall avvikelse kunna göras enligt 55 5 andra stycket från ak- tieägares rätt att erhålla nya ak- tier skall detta särskilt anges i bo- lagsstt'immans beslut om bemyndi- gande. Beslutet skall innehålla be— .'.'tä.mmclse om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolags-
Prop. 1973: 93 14
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse
stämma, inom vilken styrelsens beslut om kapitalökning skall fat- tas.
Om ej balansräkningen för näst- föregående räkenskapsår skall fastställas på stämman, skola de i 485 andra stycket 1—3 angivna handlingarna dels minst en vecka före bolagsstämman hos bolaget hållas tillgängliga för aktieägarna dels ock framläggas å stämman.
Bolagsstämmans beslut skall av styrelsen eller verkställande direk- tör genast anmälas för regist- rering. Vid anmälningen skall fo- gas två enligt 224 å andra stycket bestyrkta avskrifter av bolags- stämmans protokoll och, i före- kommande fall, av de i 48 5 andra stycket 1—3 angivna handlingar- na. lnnan registrering skett kan styrelsen ej fatta beslut om kapital- ökning.
Vid styrelsens beslut om kapi- talökning skall vad i 49—62 55 är föreskrivet gälla i tillämpliga delar. Vad där sägs om bolags— stämmans beslut skall avse styrel— sens beslut.
705
Skola aktiebreven ställas till viss man, må i bolagsordningen intagas förbehåll att, om aktie övergår till annan än aktieägare eller till annan än ägare av aktie av visst slag, aktieägarna eller ägarna av aktier av visst slag skola vara berättigade att lösa aktien. Förvärvas flera aktier genom samma fång, må, där ej annat följer av förbehållet, lösningsrätt icke ut— övas i avseende å mindre antal aktier än fånget omfattar.
I bolagsordningen skall angivas den ordning, i vilken lösningsrätten må tillkomma aktieägarna inbördes, den tid, ej överstigande två måna— der räknat från anmälan hos styrelsen om aktiens övergång, inom vilken den som vill begagna sig av lösningsrätlen skall göra anmälan därom hos styrelsen, ävensom den tid, ej överstigande en månad räknat från det lösens belopp blivit bestämt, inom vilken lösen skall erläggas. Rö- rande anmälan hos styrelsen om akties övergång skall ofördröjligen ge- nom styrelsens eller verkställande direktörs försorg meddela-nde ske till aktieägarna.
Kan överenskommelse icke träffas om lösens belopp, varde, såframt ej föreskrift om dess bestämmande enligt angiven grund intagits i bolagsordningen, beloppet, som skall motsvara aktiens verkliga värde, bestämt av tre skiljemän, utsedda enligt lagen om skiljemän. Åtnöjes ej: part med skiljemännens beslut, äge han, där ej annat stadgats i bolags-
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
15
Föreslagen lydelse
ordningen, draga tvisten under rättens prövning, såframt han instämmer sin talan inom tre månader från det beslutet i huvudskrift eller avskrift delgavs honom.
Innan det Visar sig att lösnings- rätten ej begagnas, äge den till vil- ken aktie övergått icke utöva an- nan av aktien här-flytande rätt gentemot bolaget än rätten att uppbära vinstutdelning och att, i händelse av aktiekapitalets ökning, utöva aktien tillkommande före— trädesrätt till teckning av ny aktie. Av sådan teckning härflytande rättigheter och skyldigheter över- gå å den som begagnar sig av lös- ningsrätten.
Vad ovan är stadgat om rätt att vid övergång av aktie lösa aktien skall äga motsvarande tillämp- ning, där den som skola-t vara un- derkastad lösningsrätt till aktie, utan att aktien övergår å honom, förvärvar denna tillkommande rätt till erhållande av ny aktie en- ligt 64å eller utövar aktien till- kommande företrädesrätt till teck- ning av ny aktie.
Innan det visar sig att lösnings- rätten ej begagnas, äge den till vil- ken aktie övergått icke utöva an- nan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än rätten att uppbära vinstutdelning och att, i händelse av aktiekapitalets ökning, utöva aktien tillkommande före- trädesrätt till teckning av ny aktie eller teckning av skuldebrev i så— dan emission som avses i lagen (1973: 00) om konvertibla skulde- brev m.m. AV sådan teckning härflytande rättigheter och skyl— digheter övergå å den som begag— nar sig av lösningsrätten.
Bestämmelserna om rätt att vid övergång av aktie lösa aktien äga motsvarande tillämpning, där den som skolat vara underkastad lös— ningsrä-tt till aktie, utan att aktien övergår å honom, förvärvar denna- tillkommande rätt till erhållande av ny aktie enligt 64 5 eller utövar aktien tillkommande företrädes— rätt till teckning av ny aktie. Be- stämmelserna tillämpas vidare när utbyte eller nyteckning sker enligt lagen (1973: 00) om konvertibla skuldebrev m.m., såvida den som begär utbyte eller tecknar aktie är underkastad lös/tingsrätt till aktie.
75aå
Aktiebolag får ej lämna petz- ninglån till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verk- ställande direktör i belaget eller annat bolag i samma koncern. Detsamma gäller i fråga om pen- ninglån till
1. den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- el- ler nedstigande led till aktieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör,
2. den som är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller ned— stigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon, eller
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
16
Föreslagen lydelse
3. juridisk person över vars verksamhet person som nämnts ovan har ett väsentligt inflytande.
Bestämmelserna i första stycket gälla ej om
]. gäldenären är bolag i kan- cern i vilken det långivande bola- get ingår,
2. gäldenären driver rörelse och lånet utgör ett led i en affärsför- bindelse mellan bolaget och gälde- nären samt är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse, eller
3. gäldenären är aktieägare som ensam eller tillsammans med ho- nom närstående fysisk eller juri- disk person som avses i första styc- ket 1—3 äger mindre än en pro- cent av bolagets aktiekapital, dock högst 500 aktier.
Aktiebolag får icke lämna pen- ninglån i syfte att gäldenären eller honom närstående fysisk eller ju- ridisk person som avses i första stycket ]—3 skall förvärva aktier i bolaget eller annat bolag i samma koncern.
Bestämmelserna i denna para- graf om förbud mot penninglån äga motsvarande tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.
75135
Länsstyrelsen kan på ansökan medge undantag från bestämmel- serna i 75 a 5, om synnerliga skäl därtill föreligga.
Bolagets kända borgenärer skola höras över ansökningen. Om bor- genär begär det, skall hans fordran betalas eller betryggande säkerhet ställas för den innan ansökningen får bifallas.
75cå
Sådana penninglån och ansvars- förbindelser om vilka uppgift skall lämnas i förvaltningsberättelsen enligt 103 5 ] mom. tredje stycket skola upptagas i en av styrelsen och verkställande direktör för
Prop. 1973: 93 17
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
varje räkenskapsår upprättad för- teckning. Denna skall avse dels un— der räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare räkenskapsår kvar— stående lån och förbindelser. I för— teckningen skall angivas namnet på de personer till vilka lån lämnats eller för vilka ansvarsförbindelser ingåtts. I förteckningen intages på motsvarande sätt uppgift om så- dana penninglån och ansvarsför- bindelser som på grund av bestäm- melsen i 75 a 5 andra stycket 2 ej omfattas av förbudet i 75 a 5 första eller fjärde stycket.
Bolaget skall bevara förteckning som avses i första stycket under minst tio år räknat från utgången av det räkenskapsår till vilket för- teckningen hänför sig.
76%
Bolagsstämma må ej besluta om användande av bolagets vinstmedel eller övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål, som uppenbarligen är främmande för föremålet för bolagets verksamhet eller för verksamhetens syfte. Dock äge bolagsstämma använda till- gångar till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål, såvitt det med hänsyn till ändamålets beskaffenhet, bolagets ställning och omstän- digheterna i övrigt får anses skäligt.
Bolagsstämma må ej heller, Bolagsstämma får ej fatta be—
med mindre annat följer av vad i denna lag eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan använd- ning av bolagets tillgångar eller el-
slut, som är ägnat att bereda otill- börlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.
jest om sådan åtgärd, att uppen- barligen fördel bercdes vissa aktie- ägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare.
103 5
1 mom.3 I förvaltningsberättelsen skall, i den mån det finnes kunna ske utan förfång för bolaget, upplysning lämnas om hela intäkten av rö- relsen under räkenskapsåret (omsättningssumman) samt om andra för bedömningen av bolagets ställning och resultatet av dess verksamhet samt styrelsens och verkställande direktörs förvaltning viktiga förhållan- den, där upplysning i nämnda hänseenden ej lämnas i balansräkningen eller vinst- och förlusträkningen. Såvitt det finnes kunna ske utan för- fång för bolaget, skola ock i förvaltningsberättelsen uppgivas händelser
** Senaste lydelse 1950: 89. 2 Riksdagen 1973. 1 saml. Nr 93
Prop. 1973: 93 18
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse av väsentlig betydelse för bolaget, jämväl där de inträffat efter räken- skapsårets slut.
I den mån motsvarande uppgifter ej intagits i balansräkningen, skall i förvaltningsberättelsen uppgift lämnas beträffande fastigheter om taxe- ringsvärden och brandförsäkringsbelopp samt beträffande maskiner, in— ventarier och andra dylika anläggningstillgångar om brandförsäkrings? belopp, med fördelning av nämnda värden och belopp såvitt möjligt på de under särskilda poster i balansräkningen upptagna tillgångarna. Vi- dare skall i förvaltningsberättelsen uppgivas medelantalet under räken- skapsåret anställda arbetare samt medelantalct övriga i bolagets tjänst anställda personer. I den mån motsvarande uppgifter ej lämnas i vinst- och förlusträkningen, skall ock i särskilda poster upptagas sammanlagda beloppet av utbetalda löner och ersättningar under räkenskapsåret dels till arbetare, dels till styrelsen samt verkställande direktör och andra företagsledare, dels ock till övriga befattningshavare i bolaget.
I förvaltningsberättelsen skall uppgift lämnas huruvida bolaget innehar fordran på grund av pen— ninglån som lämnats med stöd av tillstånd enligt 75 b _(5' eller svarar för ansvarsförbindelse som ingåtts med stöd av sådant tillstånd. Stor- leken av varje län samt beloppet och arten av varje ansvarsförbin- delse skall angivas. Uppgift skall även lämnas om vilken anknyt- ning till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken an— svarsförbindelse ingåtts.
Har uppskrivning av anläggningstillgångar verkställts för räkenskaps- året, skall redogörelse lämnas för grunden till uppskrivningcn, för det belopp varmed uppskrivning skett och för användningen av beloppet. Där omsättningstillgångar upptagitstill högre belopp än kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning, skall det med angivande av grunden därtill särskilt anmärkas.
Har beträffande tillgångars redovisning såsom anläggnings— eller om- sättningstillgångar, beträffande avskrivning pä anläggningstillgängar el- ler avsättning å värdcminskningskonto för dylika tillgångar, beträffande omsättningstillgångars värdering eller i andra hänseenden sådan ändring i förhållande till tidigare balansräkning eller vinst— och förlusträkning vidtagits, som i avsevärd mån påverkat årsresultatet eller eljest är av större Vikt, skall redogörelse därför lämnas i förvaltningsberättelsen.
Styrelsen och verkställande direktör skola i förvaltningsberättelsen framställa förslag om avsättning till reservfond eller skuldreglerings— fond, där sådan avsättning skall ske, så ock i övrigt förslag i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen.
Prop. 1973: 93 19
Lydelse enligt prop. 1973: 26 Föreslagen lydelse
107 5
1 mom. Revisor skall vara myndig och, där ej för särskilt fall Konung- en eller myndighet Konungen förordnar annat tillåter, här i riket bosatt svensk medborgare. Revisor skall hava den erfarenhet beträffande bok- föring och insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till bo- lagets verksamhet erfordras för uppdraget.
Uppgår aktiekapitalet eller maximikapitalet enligt bolagsordningen till två miljoner kronor eller däröver eller äro bolagets aktier eller av bola- get utgivna obligationer föremål för notering å fondbörs inom riket, skall minst en av revisorerna vara auktoriserad revisor. Auktoriserad re- visor eller registrerad revisor skall ock utses, där det är föreskrivet i bolagsordningen eller begäres av aktieägare med ett sammanlagt aktie- belopp om minst en tiondel av hela aktiekapitalet.
Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare i bolaget eller eljest intaget en underordnad eller beroende ställning till styrelseleda— mot eller verkställande direktör eller till befattningshavare i bolaget, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, ej heller styrelseledamots, verkställande direk- törs eller sådan befattningshavarcs make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldsk'ap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.
Den som står i låneskuld till bo- laget eller annat bolag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant bolag har ställt säker- het får ej utses till revisor.
I fall som avses i andra stycket skall suppleant för auktoriserad revi- sor vara auktoriserad revisor och suppleant för registrerad revisor vara registrerad revisor eller auktoriserad revisor. Vad i detta mom. i övrigt stadgas om revisor skall äga motsvarande tillämpning å revisorssup— pleant.
108 g
Hava i aktiebolag revisorer ej utsetts till antal som i denna lag och bolagsordningen är föreskrivet eller hava revisorer utsetts utan iaktta- gande av bestämmelse i- 107 5 1 mom., åligger det styrelsen, styrelseleda- mot och verkställande direktör att ofördröjligen anmäla förhållandet för länsstyrelsen. Anmälan må göras även av aktieägare eller borgenär. Där enligt registreringsanmälan, som gjorts jämlikt 106 &, till revisor icke blivit utsedd auktoriserad revisor, ehuru det enligt 107å 1 mom. andra stycket första punkten skolat ske, skall ock anmälan göras av regi— streringsmyndigheten.
På anmälan varom i första styc- ket sägs skall länsstyrelsen, i fall då revisorer icke utsetts till antal som enligt denna lag och bolags- ordningen är föreskrivet, förordna revisorer till erforderligt antal
På anmälan varom i första styc- ket sägs skall länsstyrelsen, i fall då revisorer icke utsetts till antal som enligt denna lag och bolags— ordningen är föreskrivet, förordna revisorer till erforderligt antal
Prop. 1973: 93
Lydelse enligt prop. 1973: 26
samt, i fall då revisor som är auk- toriserad revisor eller registrerad revisor ej utsetts, ehuru det enligt denna lag eller bolagsordningen skolat ske, förordna en sådan revi- sor. Är revisor omyndig eller har någon, som ej är här i riket bosatt svensk medborgare, utan veder— börligt tillstånd utsetts till revisor eller har någon utsetts till revisor i strid mot vad i 107 5 1 mom. tredje stycket stadgas, skall på an- mälan därom länsstyrelsen för- klara honom entledigad och för- ordna revisor i hans'ställe. För- ordnande av revisor skall avse tid till dess annan revisor blivit i före- skriven ordning utsedd.
20
Föreslagen lydelse
samt, i fall då revisor som är auk- toriserad revisor eller registrerad revisor ej utsetts, ehuru det enligt denna lag eller bolagsordningen skolat ske, förordna en sådan revi- sor. Är revisor omyndig eller har någon, som ej är här i riket bosatt svensk medborgare, utan veder- börligt tillstånd utsetts till revisor eller har någon utsetts till revisor i strid mot vad i 1075 1 mom. tredje eller fjärde stycket stadgas, skall på anmälan därom länssty- relsen förklara honom entledigad och förordna revisor i hans ställe. Förordnande av revisor skall avse tid till dess annan revisor blivit i föreskriven ordning utsedd.
Har revisor, som enligt denna lag eller bolagsordningen skall vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor förordnats eller entledigats efter vad i andra stycket sägs, skall genom länsstyrelsens försorg oför— dröjligen avsändas meddelande därom för registrering. Å meddelandet skall vad i 32 5 andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning.
Vad i denna paragraf stadgats för det fall att revisorer ej utsetts till föreskrivet antal eller "utan iakttagande av bestämmelse i 107 5 1 mom. skall ock gälla i fråga om revisorssuppleant.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ms
1 mom. 4 RevisionSberättelsen skall innehålla redogörelse för resultatet av revisorernas granskning samt uttalande, huruvida anmärkning i av- seende å de till revisorerna överlämnade redovisningshandlingarna, bola— gets bokföring eller inventeringen av dess tillgångar eller eljest beträf- fande förvaltningen av bolagets angelägenheter föreligger eller icke. Före- ligger anledning till anmärkning skall denna angivas i revisionsberättel- sen. Revisorerna äge ock i berättelsen meddela erinringar, som de anse böra komma till aktieägarnas kännedom.
Revisionsberättelsen skall innehålla särskilt uttalande angående fastställelse av balansräkningen; angående ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande di- rektör; samt
angående styrelsens och verkställande direktörs förslag i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen, därvid skall an- givas huruvida förslaget omfattar stadgad avsättning till reservfonden eller skuldreglen'ngsfond.
Har uppskrivning av anläggningstillgångar skett enligt 100 5 2 mom. eller hava omsättningstillgångar upptagits till högre belopp än kostna- derna för deras anSkaffning eller tillverkning, skall särskilt uttalande därom göras i revisionsberättelsen.
' Senaste lydelsell967'. 537.
Prop. 1973: 93 21
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Revisionsberättelsen skall inne- hålla yttrande huruvida de i 75 c 5 givna föreskrifterna fullgjorts.
Revisor, som hyser från de i revisionsberättelsen gjorda uttalandena skiljaktig mening eller eljest finner särskilt uttalande påkallat, äger till revisionsberättelsen foga yttrande därom, såframt han ej avgiver sär- skild revisionsberättelse.
123 & Bolagsstämma skall sammanträda å den ort, där styrelsen har sitt säte, såframt ej i bolagsordningen blivit bestämt att stämma skall hållas å an- nan ort inom riket.
Kallelse till bolagsstämma skall Kallelse till bolagsstämma skall utfärdas av styrelsen i enlighet med utfärdas av styrelsen i enlighet med bolagsordningens föreskrifter. Kal- bolagsordningens föreskrifter. Kal- lelseåtgärderna skola vara vidtagna lelseåtgärderna skola vidtagas tidi- senast två veckor före ordinarie gast fyra och senast två veckor före och senast en vecka före extra stämman. stämma.
Utlyses ordinarie stämma som i 121 % sägs att hållas å annan tid än som bestämts i bolagsordningen, skall senast två veckor före stämman dels kungörelse om stämmans hållande införas i allmänna tidningarna och tidning inom den ort, där bolagets styrelse har sitt säte, dels ock kallelse med posten avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare, om vars postadress uppgift kan utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas. Är i bolagsordningen något ytterligare föreskrivet om kallelse till ordinarie stämma, skall det iakttagas.
Uppskjutes stämma till dag som infaller mer än en månad därefter, skall kallelse jämlikt andra stycket utfärdas till den fortsatta stämman.
Där för giltighet av bolagsstämmobeslut erfordras att det fattas å två på varandra följande stämmor, må kallelse till sista stämman ej ske, innan första stämman hållits. Är icke någon av stämmorna ordinarie, skola mellan dem förflyta minst två månader, och skall till sista stäm- man kallelse ske i den ordning som itredje stycket är stadgad. Kallelse i sådan ordning till sista stämman skall jämväl eljest ske, om för besluts giltighet erfordras att det å denna stämma biträdes av minst nio tiondelar utav samtliga röstande eller utav samtliga röstande för aktier av visst slag; dock skall rörande kallelse med posten gälla, att den skall i re— kommenderat brev försändas till aktieägarna eller i sist angivna fall till ägarna av aktier av nämnda slag.
124 5
I kallelsen till bolagsstämma skola angivas de ärenden, som skola förekomma å stämman, dock vare det ej erforderligt att i kallelse till or- dinarie stämma särskilt angiva de ärenden, som enligt denna lag eller bolagsordningen skola där företagas. Under minst en vecka närmast före stämma skall tillika en fullständig förteckning över samtliga ärenden, som skola förekomma å stämman, genom styrelsens och verkställande direktörs försorg hållas hos bolaget tillgänglig för aktieägarna ävensom ofördröjligen översändas till aktieägare, som med uppgivande av post—
Prop. 1973: 93 22
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
adress anhåller därom. Skall å stämma förekomma ärende innefattande förslag till ändring av bolagsordningen, varde det huvudsakliga innehål- let av ändringen angivet i kallelsen och förteckningen.
Skall bolagsstämman föreläggas förslag om ökning av aktiekapita— let medelst ny aktieteckning skall kallelsen till stämman innehålla uppgift beträffande den företrä- desrätt att teckna nya aktier som enligt förslaget tillkonuner aktie- ägarna eller annan.
I—Iar aktieägare enligt 121 & framställt yrkande om ärendes hänskju- tande till prövning på ordinarie stämma å sådan tid att ärendet icke kunnat angivas i kallelsen till stämman, skall genom styrelsens försorg ofördröjligen om ärendets hänskjutande till stämman tillkännagivande äga rum på det sätt, som i bolagsordningen stadgas för kallelse till ordi- narie bolagsstämma, samt meddelande med posten avsändas till varje i aktieboken införd aktieägare, om vars postadress uppgift kan utan vä- sentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas.
Ärende, som ej angivits i kallelsen till stämman eller varom tillkänna- givande och meddelande icke ägt rum efter vad i andra stycket stadgas. eller som ej upptagits i förteckningen, må icke vid stämman företagas till avgörande, där ej i fråga om ordinarie stämma ärendet enligt denna lag eller bolagsordningen skall förekomma på stämman eller omedelbart föranledes av ärende som där skall avgöras. Ej heller må ärende an- gående ändring av bolagsordningen företagas till avgörande å ordinarie eller extra stämma, med mindre föreskriften i första stycket sista punk- ten iakttagits. Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock å såväl or- dinarie som extra stämma kunna- fattas beslut om utlysande av extra stämma för behandling av visst ärende.
Då särskild kallelse skall ske till fortsatt stämma, skall beträffande kallelsens innehåll och påföljden av att ärende icke angivits i kallelsen vad ovan i denna paragraf är stadgat äga- motsvarande tillämpning.
130 5
Har förslag om anställande av talan för bolaget om skadestånd mot stiftare på grund av bolagsbildningen eller mot revisor eller granskare på grund av hans uppdrag prövats på bolagsstämma, vare i fråga om ak- tieägares rätt att å bolagets vägnar föra sådan talan lag som i 129 & sägs, därest förslaget blivit av stämman antaget eller ock bilrätts av aktie- ägare med sammanlagt aktiebelopp varom i 128ä stadgas. Rätten att föra talan mot stiftare eller talan mot granskare på grund av granskning varom i 13 & stadgas vare dock ej beroende därav, att aktieägare viss tid varit i aktieboken införd såsom ägare till sina aktier.
Talan må ej anställas mot stif- tare eller mot granskare, på grund av granskning som i 13 % sägs, se- dan tre år förflutit efter bolagets registrering, eller mot revisor eller granskare, sedan två år förflutit
Talan må ej anställas mot stif- tare eller mot granskare, på grund av granskning som i 13 % sägs, se— dan tre år förflutit efter bolagets registrering, eller mot revisor eller granskare, sedan två år förflutit
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
från det revisionsberättelse eller yttrande eller berättelse, varom förmäles i 48, 50, 63, 64 eller 66 &, framlades å bolagsstämma eller yttrande enligt 127 5 avgavs.
Föreslagen lydelse
från det revisionsberättelse eller yttrande eller berättelse, varom förmäles i 48, 50, 63, 64 eller 66 % denna lag eller 4 eller 65 lagen (1973: 00) om konvertibla skulde- brev m.m., framlades å bolags- stämma eller yttrande avgavs en- ligt 1275 denna lag eller enligt 175 lagen (1973: 00) om konver- tibla skuldebrev m. in. Har styrel- sen beslutat om kapitalökning eller om emission av skuldebrev som av— ses i nyssnämnda lag med stöd av bemyndigande från bolagsstäm- man, räknas den tid, inom vilken talan skall väckas med anledning av yttrande som avses i 48, 50 eller 635 denna lag samt 4 eller 65 lagen (1973:00) om konvertibla skuldebrev m.m., från det yttran- det avgavs.
Mot aktieägare må bolaget ej föra talan om skadestånd enligt 208 el- ler 210 &, sedan två år förflutit efter beslut eller åtgärd därå talan
grundas.
Utan hinder av vad i andra och tredje styckena sägs må tala-n anstäl- las som grundas därpå att stiftare, revisor, granskare eller aktieägare be-
gått brottslig handling.
140 55
Bolagsstämma äger besluta att bolaget skall träda i likvidation. Har registreringsmyndigheten läm- nat meddelande till rätten en- ligt 46 g, 181 5, 183 % 3 mom. eller 185 5 3 mom., eller har för- hållande inträffat som i 141 & sägs, skall beslutet fattas enligt 119 $, första stycket 5 och 6. Sam- ma lag vare beträffande beslut i fall som avses i 146 &. Beslut att bolaget skall träda i likvidation vare eljest icke giltigt, med mind- re samtliga aktieägare förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande bolagsgtäm- mor och å den sista stämman bi- trätts av minst två tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltig- het av beslutet något ytterligare villkor bestämt i bolagsordning- en, lände det till efterrättelse.
;5 Senaste lydelse 1946: 850.
Bolagsstämma äger besluta att bolaget skall träda i likvidation. Har registreringsmyndigheten läm- nat meddelande till rätten en- ligt 46 5, 18.1 %, 18]. a 5, 183 % 3 mom. eller 185 % 3 mom. denna lag eller 20 5 första stycket lagen (1973: 00) om konvertibla skulde— brev m.m., eller har förhållande inträffat som i 141 & sägs, skall beslutet fattas enligt 119 5 första stycket 5 och 6. Samma lag vare beträffande beslut i fall som avses i 146 &. Beslut att bolaget skall träda i likvidation vare eljest icke giltigt, med mindre samtliga aktie- ägare förenat sig därom eller be— slutet fattats å två på varandra följande bolagsstämmor och å den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande. Är för giltighet av beslutet något
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
24
Föreslagen lydelse
ytterligare villkor bestämt i bo- lagsordningen, lände det till ef- terrättelse.
Föreligger ej fall som i första stycket andra eller tredje punkten sägs, må bolagsstämman kunna i beslutet föreskriva, att likvidationen skall inträda först å viss kommande dag högst två månader därefter, dock senast å första dagen av nästa räkenskapsår.
155 s
2 mom. Om kallelse till bolags- stämma under likvidation skall gälla vad om kallelse till extra stämma är stadgat; dock skola fö- reskrivna kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor före stämma som avses i 154, 162, 165, ]71 eller 172 39.
17"
Har, sedan aktiebolag trätt i likvidation, genom domstols la- gakraftägande utslag bolagsstäm- mans eller rättens beslut om lik- vidation blivit upphävt och an- teckning därom skett i registret, eller registrering om återuppta- gande av bolagets verksamhet skett jämligt 172 g, skola likvida— torcrna ofördröjligen kalla aktie- ägarna till bolagsstämma för val av styrelse och revisorer. Likvi- datorerna skola ock för sin för- valtning avgiva slutredovisning, som i 165 & sägs. Redovisnings- handlingarna skola avlämnas till likvidationsrcvisorerna och, där god man förordnats, till denne. Likvidationsrcvisorerna hava att inom en månad därefter till likvidatorerna avgiva revi- sionsberättelse, innefattande sär- skilt uttalande angående ansvars- frihet. för dem. Sedan handlingar- na av likvidatorcrna tillställts sty- relsen, skall denna ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstäm- ma för fattande av beslut i fråga om ansvarsfrihet för likvidato- rcrna. Angående redovisnings- handlingarnas och revisionsberät- telsens framläggande å stämman
2 mom. Om kallelse till bolags- stämma under likvidation skall gälla vad om kallelse till extra stämma är stadgat.
%
Har, sedan aktiebolag trätt i likvidation, genom domstols laga— kraftägande utslag bolagsstäm- mans eller rättens beslut om lik- vidation blivit upphävt och an— teckning därom skett i registret, eller registrering om återuppta- gande av bolagets verksamhet skett jämlikt 172. &, skola lik- vidatorerna ofördröjligen kalla aktieägarna till bolagsstämma för val av styrelse och revisorer. Lik- vidatorerna skola ock för sin för- valtning avgiva slutredovisning, som i 165 % sägs. Redovisnings- handlingarna skola avlämnas till likvidationsrevisorcrna och, där god man förordnats, till denne. Likvidationsrevisorerna hava att inom en månad därefter till lik- vidatorerna avgiva revisionsberät- telse, innefattande särskilt uttalan- de angående ansvarsfrihet för dem. Sedan handlingarna av lik— vidatorcrna tillställts styrelsen, skall denna ofördröjligen kalla ak- tieägarna till bolagsstämma för fattande av beslut i fråga om an- svarsfrihet för likvidatorcrna. An— gående redovisningshandlingarnas och revisionsberättelsens framläg- gande å stämman och tillhanda-
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse och tillhandahållande åt aktie- ägarna under viss tid före stäm- man skall gälla vad i 121 & är stadgat; dock äge aktieägare alle- nast på egen bekostnad bekomma avskrift av nämnda handlingar. Om kallelse till stämman skall gälla vad om kallelse till extra bolagsstämma är stadgat; dock skola föreskrivna kallelseåtgärder vara vidtagna senast två veckor fö— re stämman.
25
Föreslagen lydelse
hållande åt aktieägarna under viss tid före stämman skall gälla vad i 121 5 är stadgat; dock äge ak- tieägare allenast på egen bekost- nad bekomma avskrift av nämnda handlingar. Om kallelse till stäm- man skall gälla vad om kallelse till extra bolagsstämma är stad- gat.
Vad i denna lag rörande styrelseledamot är stadgat beträffande an- svarsfrihet, talan å förvaltningen och uppgörelse med bolaget skall, i fall som avses i första stycket, äga motsvarande tillämpning i avseende å likvidator. '
Då genom lagakraftägande utslag bolagsstämmans eller rättens beslut om likvidation blivit upphävt, skall anmälan därom för anteckning i registret enligt 201 5 första stycket ofördröjligen göras av likvidato- rerna.
175 5 1 mom.
Avtal därom, att ett aktiebolags alla tillgångar och skulder skola genom fusion övertaga-s av ett an- nat aktiebolag mot vederlag i pen— ningar eller aktier i det överta- gande bolaget, må träffas mellan bolagen, såframt av styrelsen i det överlåtande bolaget framlagt för- slag till sådant fusionsavtal god- känts av bolagsstämma i detta bo- lag efter vad i 2 mom. sägs. Fu- sionsavtalet må ej verkställas utan rättens tillstånd.
Avtal därom, att ett aktiebolags alla tillgångar och skulder skola genom fusion övertagas av ett an- nat aktiebolag mot vederlag i pen- ningar, akticr i det övertagande bolaget eller sådana av det över— tagande bolaget emitterade skulde— brev som avses i lagen (1973: 00) om konvertibla skuldebrev m.m., må träffas mellan bolagen, så- framt av styrelsen i det överlå- tande bolaget framlagt förslag till sådant fusionsavtal godkänts av bolagsstämma i detta bolag efter vad i 2 mom. sägs. Fusionsavtalet må ej verkställas utan rättens till— stånd.
Minst en vecka före bolagsstämman skola för aktieägarna i det över- låtande bolaget hållas hos bolaget tillgängliga: 1. fullständigt förslag till fusionsavtal mellan det överlåtande och det
övertagande bolaget;
2. avskrift av det överlåtande bolagets senaste fastställda balansräk- ning, försedd med anteckning om bolagsstämmans beslut rörande bola— gets vinst eller förlust, samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revi- sionsberättelsen för samma år;
3. en av det överlåtande bolagets samtliga styrelseledamöter och verkställande direktör undertecknad berättelse, innehållande dels redo- görelse för de omständigheter som kunna vara av vikt vid bcdömandct
Prop. 1973: 93 26
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse av förslagets lämplighet för bolaget och dels upplysning, i den mån det kan ske utan förfång för bolaget, huruvida efter nämnda balansräknings avgivande inträffat händelser vilka äro av väsentlig betydelse för bola- gets ställning;
4. ett av revisorerna avgivet yttrande över den i 3 omförmälda berät- telsen såvitt den aVSer bolagets ställning.
Förslaget till fusionsavtal skall innehålla uppgift å det värde i pen- ningar, som beräknas genom fusionen belöpa på varje aktie i det över- låtande bolaget. Skall vederlag för de överlåtna tillgångarna helt eller delvis utgöras av aktier i det övertagande bolaget och bestämmes icke antalet aktier sålunda att å en aktie i det överlåtande bolaget belöper en eller flera aktier i det övertagande bolaget, skall aktieägare i det överlå- tande bolaget vara berättigad att för varje av honom ägd aktie utbe- komma ett eller flera av det övertagande bolaget utställda delbevis av innehåll, att innehavaren av beviset äger rätt att utbekomma en aktie i det övertagande bolaget mot avlämnande av det antal delbevis som er- fordras för rätt att utbekomma en aktie. I fusionsavtalet skall angivas det antal delbevis som belöper på varje aktie i det överlåtande bolaget samt det antal sådana delbevis som erfordras för utbekommande av en aktie i det övertagande bolaget.
Skall överlåtelsen ske mot veder- lag som helt eller delvis utgöres av aktier i det övertagande bola— get, skola- i avskrift detta bolags senaste fastställda balansräkning, försedd med anteckning om bo- lagsstämmans beslut rörande bola- gets vinst eller förlust, samt för- valtningsberättelsen och revisions- berättelsen för samma år jämväl hållas tillgängliga efter vad i andra stycket sägs.
Skall överlåtelsen ske mot veder- lag som helt eller delvis utgöres av aktier i det övertagande bolaget eller av konvertibla skuldebrev el- ler skuldebrev förenade med op- tionsrätt till nyteckning utgivna av det övertagande bolaget, skola i avskrift detta bolags senaste fast- ställda balansräkning, försedd med anteckning om bolagsstäm— mans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt förvaltningsbe- rättelsen och revisionsberättelsen för samma år jämväl hållas till- gängliga efter vad i andra stycket sägs.
De handlingar varom i andra och fjärde styckena förmäles skola jäm-
väl framläggas på bolagsstämman.
Handlägges fusionsfrågan På tVå stämmor, skall vad i andra, fjärde och femte styckena sägs gälla beträffande båda stämmorna.
181aå
Har antalet fria aktier, efter det att aktie av visst slag omvandlats till aktie av annat slag, kommit att överstiga den enligt förbehållet medgivna delen av aktierna, gäller vad som för motsvarande fall föreskrives [ 181 S.
Prop. 1973: 93 27
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
190 5
2 mom.6 Godkännande av teckningslista eller kungörelse, som upp- rättats sedan bolagsstämma fattat beslut om aktiekapitalets ökning, må ej givas, innan ökningsbeslutet registrerats.
Har registrering av ökningsbeslutet vägrats eller har vid upprättandet av teckningslistan eller kungörelsen icke iakttagits vad i 52 å och 182 & 1 mom. sägs eller möter eljest hinder mot godkännande eller har stadgad avgift ej erlagts, skall godkännande av nämnda handlingar vägras.
Meddelas godkännande, skola det ena exemplaret av ansökningen samt huvudskriften av teckningslistan och kungörelsen med åtecknade bevis om godkännandet återställas till bolaget.
Bestämmelserna i detta moment äga motsvarande tillämpning när styrelsen beslutar om kapitalök- ning ef'ter bemyndigande av bo- lagsstiimman.
Lydelse enligt prop. 1973: 26 Föreslagen lydelse 193 %
Beviljas aktiebolags registrering, låte registreringsmyndigheten i re- gistret införa:
1. dagen för beslutet om bolagets bildande;
2. bolagets firma;
3. föremålet för bolagets verksamhet, så ock, i den män med bolagets verksamhet ej åsyftas beredande av vinst åt aktieägarna, verksamhetens syfte samt bestämmelserna om användandet av vinst å verksamheten och av bolagets behållna tillgångar vid dess upplösning;
4. det belopp vartill, jämlikt den av styrelseledamöterna och verkstäl- lande direktör lämnade uppgiften, aktiekapitalet uppgår. så ock, där ak- tiekapitalet skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp, minimikapitalet och maximikapitalet;
5. akties nominella belopp;
6. det belopp som enligt förenämnda uppgift blivit inbetalt å aktieka- pitalet, samt, där aktiekapitalet ej till fullo inbetalats, inom vilken tid återstående inbetalning skall fullgöras;
7. där aktiekapitalet icke blivit till fullo inbetalt, sammanlagda nomi- nella beloppet av de aktier som enligt samma uppgift till fullo inbeta— lats;
8. den ort inom riket där styrelsen har sitt säte;
9. bolagets postadress; 10. tiden för ordinarie bolagsstämmas hållande; 11. det sätt, varpå kallelse till bolagsstämma skall ske och andra med- delanden skola bringas till aktieägarnas kännedom, ävensom den tid före stämma, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;
12. varje styrelseledamots och styrelsesuppleants samt verkställande direktörs och vice verkställande direktörs så ock, där eljest någon ensam eller i förening med annan är bcmyndigad att teckna bolagets firma, dennes fullständiga namn och hemvist;
' Senaste lydelse 1971: 591.
Prop. 1973: 93
Lydelse enligt prop. 1973: 26
28
Föreslagen lydelse
13. av vilka och huru bolagets firma skall tecknas, där den ej tecknas av styrelsen; samt
14. där enligt denna lag eller bolagsordningen revisor eller revisors- suppleant skall vara auktorisera-d revisor eller registrerad revisor uppgift om hans fullständiga namn och hemvist.
Innehåller bolagsordningen be- stämmelse eller förbehåll, varom förmäles i 9å 1 mom. första, andra eller tredje stycket eller 177 S, varde anmärkning om be- stämmelsen eller förbehållet in- förd i registret. Beträffande be- stämmelse som avses i 9 & 1 mom. tredje stycket skall tillika angivas det belopp, till vilket aktier av olika slag utgivits och må kunna utgivas. Är förbehållet sådant som i 177å sägs, skall anta-let bundna och antalet fria aktier införas i re- gistret jämlikt den av styrelseleda- möterna och verkställande direk— tör därom lämnade uppgiften.
Innehåller bolagsordningen be- stämmelse eller förbehåll, varom förmäles i 9å 1 mom. första, andra, tredje eller fjärde stycket eller 177 &, varde anmärkning om bestämmelsen eller förbehållet in- förd i registret. Beträffande be- stämmelse som avses i 9 5 1 mom. tredje stycket skall tillika angivas det belopp, till vilket aktier av olika slag utgivits och må kunna utgivas. Är förbehållet sådant som i 1775 sägs, skall antalet bundna och antalet fria aktier införas i re— gistret jämlikt den av styrelseleda- möterna och verkställande direk- tör därom lämnade uppgiften.
Har i stiftelseurkunden intagits bestämmelse som avses i 7 &, varde ock anmärkning om sådan bestämmelse införd i registret.
Det ena av de till registreringsmyndigheten ingivna exemplaren av den å konstituerande stämman antagna bolagsordningen skall förses med bevis om registreringen av bolaget och återställas till detta. De lis- tor, varå aktieteckningen ägt rum, skola och återställas till bolaget.
Där å konstituerande stämman ändring i bestämmelse som avses i 7 & beslutats, skall den ena av de jämlikt 32 % femte stycket ingivna avskrif- terna av stiftelseurkunden återställas till bolaget försedd med påskrift att den företetts i ärendet om bolagets registrering.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
194215
Göres anmälan enligt 95 1 mom. fjärde stycket för registre- ring av omvandling av aktie och innehåller bolagsordningen förbe- håll enligt ]77&' skall, när om— vandlingen innebär ändring av förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier, lämnas redogörelse därför. Vidare skall lämnas uppgift om hur många aktier som äro bundna och hur många som äro fria samt för- klaring dels att i aktieboken vid varje aktie anmärkts om den är bunden eller fri dels att, såvitt
Prop. 1973: 93 29
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
kunnat utrönas, i aktieboken ej är såsom ägare till bundenaktie in- förd någon som förvärvat aktien i strid mot förbehållet.
206 57
Mot beslut i tillståndsärende, varå 3, 77, 79, 88, 107, 147 eller 149 5 äger tillämpning, föres talan hos Konungen genom besvär.
Talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos kam- marrätten genom besvär.
Mot beslut i tillståndsärende, varå 3, 75 b, 77, 79, 88, 107, 147 eller 1495 äger tillämpning, föres talan hos Konungen genom be- svär.
Talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag i annat fall än en- ligt 75 b 5 föres hos kammarrätten genom besvär.
Äro stiftarna missnöjda med beslut, varigenom godkännande för re- gistrering vägrats enligt 190 & 1 mom., eller är bolaget missnöjt med be- slut varigenom sådant godkännande vägrats enligt nämnda paragraf 2 eller 3 mom., må, vid tala-ns förlust, sist inom två månader från beslutets dag besvär däröver anföra-s hos kammarrätten. Rätt till sådan talan till- komme ock sökande, som är missnöjd med beslut, varigenom regist- rering vägrats enligt 192 &.
Över beslut av registreringsmyndighetcn enligt 173 aå samt över be- slut om sådan förklaring, som avses i 191 &, 195 & 2 och 4 mom., 196 %, 1.97 5 och 199 5, så ock över beslut om jämkning av bolagsordning enligt 1985 1 mom. må jämväl besvär anföras i den ordning, varom i tredje stycket stadgas.
210 5
Har styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller likvi- dator tillskyndat bolaget eller ak— tieägare skada genom åtgärd, som innebär att fördel uppenbarligen beredes vissa aktieägare till nack— del för bolaget eller övriga aktie- ägare, skall skyldighet att utgiva ersättning för skadan åvila jämväl aktieägare, som uppsåtligen ge- nom begagnande av sitt inflytande över styrelseledamot, verkstäl- lande direktör eller likvida-tor medverkat till åtgärden. Innefattar åtgärd, vartill aktieägare sålunda medverkat, överträdelse av denna lag eller bolagsordningen till skada för borgenär hos bolaget el- ler annan tredje man, vare aktie- ägaren ock skyldig att utgiva er- sättning till denne.
7 Senaste lydelse 1971: 591.
Har styrelsen, styrelseledamot, verkställande direktör eller likvi- dator tillskyndat bolaget eller ak- tieägare skada genom åtgärd, som berett otillbörlig fördel åt aktie— ägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare, skall skyldighet att utgiva ersätt- ning för skadan åvila jämväl ak- tieägare, som uppsåtligen genom begagnande av sitt inflytande över styrelseledamot, verkställande di- rektör eller likvidator medverkat till åtgärden. Inncfattar åtgärd, vartill aktieägare sålunda medver— kat, överträdelse av denna lag el— ler bolagsordningen till skada för borgenär hos bolaget eller annan tredje man, vare aktieägaren ock skyldig att utgiva ersättning till denne.
Prop. 1973: 93 30
Föreslagen lydelse
21353. Med dagsböter eller fängelse straffes
1. stiftare, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i stiftelsehandling eller annan handling, som lämnas till eller hålles tillgänglig för granskare, registreringsmyn- digheten eller aktietecknare eller framlägges på konstituerande stäm- man, eller i påskrift å sådan handling eller i ansökan till registrerings- myndigheten;
2. granskare, som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i granskningsberättelse eller i påskrift å handling som överlämnats till honom;
3. styrelseledamot, verkställande direktör eller annan, som i anmälan eller ansökan till registreringsmyndighetcn eller i försäkran eller annan handling som foga-s därvid uppsåtligen eller av grov vårdslöshet med- delar oriktig eller vilseledande uppgift;
4. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som hålles tillgänglig för aktieägare, aktietecknare el- ler granskare eller framlägges på bolagsstämma, eller i påskrift å sådan handling eller i handling eller meddelande som kungöres eller sändes till Nuvarande lydelse
aktieägare;
5. styrelseledamot eller verk— ställande direktör, där han vid upprättande av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller för- valtningsberättelse, som avses i 98, 146 eller 154 *, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i 100 5, 101 5 2—4, 6 och 7 mom., 102 5 första stycket, 103 & eller 146 8;
6. likvidator som vid upprät— tande av balansräkning, likvida— tionsräkning eller förvaltningsbe- rättelse, som avses i 156, 160 eller 165 &, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i nämnda lagrum; så ock likvidator som vid upprättande av balansräkning, som avses i 172 &, uppsåtligen för- far i strid mot vad som stadgas i 146 5 samt 100å eller 101 5 2—4, 6 och 7 mom.;
5. styrelseledamot eller verk- ställande direktör, där han vid upprättande av balansräkning, vinst- och förlusträkning eller för- valtningsberättelsc, som avses i 98, 146 eller 154 &, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i 100 %, .-101å 2, 3, 6 och 7 mom., 102 5 första stycket, 103 % eller 146 5;
6. likvidator som vid upprät- tande av balansräkning, likvida- tionsräkning eller förvaltningsbe- rättelse, som avses i 156, 160 eller 165 &, uppsåtligen förfar i strid mot bestämmelserna i nämnda lagrum; så ock likvidator som vid upprättande av balansräkning, som avses i 172 &, uppsåtligen för- far i strid mot vad som stadgas i 146 & samt 100 % eller 101 & 2, 3, 6 och 7 mom.;
7. revisor, likvidationsrevisor eller god man som förordnats enligt 153 &, där han i revisionsberättelse eller annan handling, som framlägges på bolagsstämma eller annorledes hålles tillgänglig för aktieägare eller aktietecknare, eller i påskrift å sådan handling uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande bolagets
' Senaste lydelse 1967: 537.
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
31
Föreslagen lydelse
angelägenheter eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill
föreligger.
8. den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet bryter mot be- stämmelserna i 75 as? om förbud mot penninglån och ställande av säkerhet.
215 & Med dagsböter straffes 1. styrelseledamot eller verk- 1. styrelseledamot eller verk- ställande direktör, där han vid upprättande av balansräkning el- ler vinst- och förlusträkning, som avses i 98, 146 eller 154 &, väsent- ligen eftersätter bestämmelserna i 101å 1 mom. eller 1025 andra- och tredje styckena, eller vid upp- rättande av handling varom nyss sagts eller av förvaltningsberät— telse, som avses i 98 eller 1.54 3, av vårdslöshet förfar i strid mot be— stämmelser som avses i 213 5 5;
ställande direktör, där han vid upprättande av balansräkning el— ler vinst— och förlusträkning, som avses i 98, 146 eller 154 5, väsent— ligen eftersätter bestämmelserna i 101 % 1 inom. eller 1025 andra och tredje styckena, eller vid upp- rättande av handling varom nyss sagts eller av förvaltningsberät- telsc, som avses i 98 eller 154 &, av vårdslöshet förfar i strid mot be- stämmelser som avses i 213 5 5 el- ler uppsåtligen underlåter att i förteckning införa uppgift om lån och ansvarsförbindelscr enligt vad därom i 75 c 5 stadgas;
2. likvidator, där han vid upprättande av balansräkning som avses i 172 %, väsentligen eftersätter bestämmelserna i 1015 1 mom., eller vid upprättande av balansräkning, likvidationsräkning eller förvaltningsbe- rättelse, som avses i 156, 160, 165 eller 172 5, av vårdslöshet förfar i strid mot bestämmelser som avses i 213 :S 6;
3. revisor eller likvidationsrevisor, där han annorledes än i 2135 7 sägs vid upprättande av revisionsberättelse, som avses i 113, 154, 161 el— ler 165 &, väsentligen eftersätter bestämmelserna i nämnda lagrum;
4. stiftare, där han uppsåtligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift, som i 16 5 första stycket sägs, ehuru avskriften är oriktig, så ock styrel— seledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör, vice verkställande direktör, likvidator, suppleant för likvidator eller firmatecknare, där han uppsåtligen eller av vårdslöshet bestyrker avskrift, varom förmäles i 224 % andra stycket, ehuru avskriften är oriktig.
21659. Med dagsböter straffes ock
1. den som, i annat fall än i 214 5 1 och 2 avses, underlåter att iakt- taga föreskrift i 34 5, 35 5 första, andra eller fjärde stycket, 39 5, 595 tredje punkten, 645 2 mom. tredje stycket eller fjärde stycket sista
' Senaste lydelse 1967: 537.
Prop. 1973: 93 32
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
punkten, 180 5 eller 186 5 2 mom. tredje stycket andra punkten, så ock den som bryter mot föreskrift i 38 5, 56 5 andra stycket första punkten, 645 2 mom. fjärde stycket första punkten, 69 5, 1825 2 mom., 1845 andra stycket eller 222 5 2 mom. tredje stycket;
2. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han un- derlåter att verkställa påskrift å aktiebrev enligt 56 5 andra eller tredje stycket, 645 2 mom. fjärde stycket, 655 sista stycket, 665 2 mom. andra stycket eller 164 5 andra stycket;
rs
3. styrelseledamot, verkstäl- lande direktör eller likvidator, där han underlåter att iakttaga före- skrift som beträffande anmälan för registrering är meddelad i 33 5, 45 5, 47 5, 515, 615, 6251, 2 el- ler 4 mom., 63 5, 64 5 2 mom. förs- .ta stycket, 65 5 fjärde stycket, 66 5 1 mom. femte stycket, 67 5 1 mom. femte stycket, 685 fjärde stycket, 97 5 första stycket, 106 5 fjärde stycket, 137 5, 151 5, 1525 andra stycket, 166 5, 168 5 första styc- ket, 172 5 sjätte stycket, 173 5 tredje stycket, 181 5 första stycket, 183 5, 184 5 tredje stycket, 1855 1
n
.). styrelseledamot, verkställan- de direktör eller likvidator, där han underlåter att iakttaga före- skrift som beträffande anmälan för registrering är meddelad i 33 5, 455, 475, 515, 615, 6251, 2 eller 4 mom., 63 5, 63 a 5, 64 5 2 mom. första stycket, 65 5 fjärde stycket, 665 1 mom. femte styc- ket, 675 1 mom. fjärde stycket, 685 tredje stycket, 975 första stycket, 1065 fjärde stycket, 137 5, 1515, 1525 andra stycket, 1665, 1685 första stycket, 1725 sjätte stycket, 173 5 tredje stycket, 1815 första stycket, 183 5, 1845
eller 2 mom. eller 2225 1 mom. sista stycket eller 2 mom. sista stycket;
tredje stycket, 1855 1 eller 2 mom., 194a 5 eller 2225 1 mom. sista stycket eller 2 mom. sista stycket;
4. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han un- derlåter att till revisorer, likvidationsrevisorer eller god man avlämna handlingar enligt vad som stadgas i 98 5 tredje stycket, 154 5 andra styc- ket, 156 5 tredje stycket, 160 5 femte stycket, 165 5 första stycket, 172 5 andra stycket eller 173 5 första stycket;
5. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han un— derlåter att iaktta-ga föreskrift som med avseende å framläggande av handlingar ä bolagsstämma eller tillhandahållande av handlingar viss tid före stämma är meddelad i 121 5 första eller andra stycket, 146 5 tredje stycket, 154 5 andra eller tredje stycket, 1.62 5, 1.65 5 andra stycket, 1.72 5 fjärde stycket eller 1.73 5 första stycket;
6. styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, där han un- derlåter att iakttaga föreskrift som är meddelad i 575 andra stycket, 70 5 andra stycket sista punkten, 106 5 tredje stycket, 111 5 1 mom. "fjärde stycket, 118 5 första eller sjätte stycket, 124 5 första stycket andra punkten, 127 5 tredje stycket eller fjärde stycket första eller fjärde punkten, 152 5 andra stycket, jämfört med 106 5 tredje stycket eller 111 5 1 mom. fjärde stycket, 1535 andra stycket, 1545 tredje stycket, jämfört med 111 5 1 mom. fjärde stycket, 158 5, jämförd med 118 5 för- sta eller sjätte stycket, eller 160 5 fjärde stycket;
7. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelas i
7. revisor, vilken underlåter att iakttaga föreskrift som meddelas i
Prop. 1973: 93
Nuvarande lydelse
112 5, 1275 fjärde stycket, 1545 andra stycket eller i 1545 tredje stycket, jämfört med 112 5, så ock likvidationsrevisor, som försum- mar att fullgöra vad i 161 5 första punkten, tredje punkten, jämförd med 1125 första stycket, eller fjärde punkten eller 1655 första stycket femte punkten, sjätte punkten, jämförd med 1125 för-
33
Föreslagen lydelse
112 5, 1275 fjärde stycket, 1545 andra stycket eller i 1545 tredje stycket, jämfört med 112 5, så ock likvidationsrevisor, som försum- mar att fullgöra vad i 161 5 första punkten eller tredje punkten, jäm- förd med 112 5, eller 1655 första stycket femte punkten eller sjätte punkten, jämförd med 112 5, eller 172 5 tredje stycket finnes stadgat;
sta stycket, eller sjunde punkten eller 1725 tredje stycket finnes stadgat;
8. god man, som förordnats enligt 153 5, där han underlåter att av- giva yttrande enligt 172 5 tredje stycket samt
9. förvaltare i aktiebolags konkurs, som bryter mot vad i 169 5 tredje stycket är stadgat.
Där föreskrift varom i denna paragraf förmäles skall fullgöras av sty- relsen eller verkställande direktör eller genom styrelsens eller verkstäl- lande direktörs försorg, skall, om verkställande direktör finnes, ansvar åvila allenast denne.
Förseelse mot 118 5 första eller sjätte stycket, 121 5 första eller andra stycket, 1245 första stycket andra punkten, 1275 tredje eller fjärde stycket, 1465 tredje stycket, 1545 andra stycket andra punkten, 1545 tredje stycket, jämfört med 121 5 första eller andra stycket, 158 5 jäm- förd med 1185 första eller sjätte stycket, 1605 fjärde stycket, 1625 andra punkten, 165 5 andra stycket andra punkten, 1725 fjärde stycket eller 1735 första stycket sjätte punkten må åtalas allenast av målsä- gande; och skall härvid såsom målsägande anses såväl bolaget som varje aktieägare.
222 5
4 mom. Om utbyte av aktiebrev skall ske på grund av att aktie av visst slag enligt bestämmelse i bo- lagsordningen skall omvandlas till aktie av annat slag, får bolaget in- nehålla på aktie belöpande utdel- ning, teckningsrättsbevis och del— bevis till dess aktiebrevet tillhan- dahålles för utbyte.
1. Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt dårå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2. Vad i 25 föreskrives om aktiekapitalets storlek ska-ll ej gälla för bolag som bildats före lagens ikraftträdande. Dock får det för sådant bolag bestämda aktiekapitalet eller minimikapitalet ej genom ändring av bolagsordningen sänkas till belopp som är lägre än 50 000 kronor. I fråga om bolag som avses i första stycket gäller 3 5 första stycket i dess äldre lydelse.
Prop. 1973: 93 34
3. Bestämmelserna i 1035 1 mom. tredje stycket tillämpas även i fråga om penninglån som lämnats och ansvarsförbindelser som ingåtts före lagens ikraftträdande under förutsättning att lånet eller ansvarsför- bindelsen är av det slag som avses med det i 75 a5 stadgade förbudet. Uppgift om lånet eller ansvarsförbindelsen skall även lämnas i förteck- ning som avses i 75 c 5. Vad i 75 05 första stycket fjärde punkten föreskrives äger ej till- lämpning på lån och ansvarsförbindelser som bolaget lämnat före ikraft- trädandet.
3. Förslag till Lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering
Härigenom förordnas att 21 5 lagen (1970: 596) om förenklad aktie- hantering skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 5
I beslut om utdelning skall anges den dag då aktieboken och förteck- ning enligt 125 skall avstämmas för fastställande av vilka som är in- förda i dem.
Detsamma gäller beslut om sådan kapitalökning där aktiebolagets ak— tieägare har rätt till nya aktier i förhållande till det antal aktier som de förut äger. Avstämningsdagen för kapitalökning får ej sättas tidigare än tre veckor efter den dag när beslutet kungjorts i allmänna tidning— arna. Vid fondemission får aktieboken och förteckningen dock ej av— stämmas innan beslutet om emissionen registrerats.
Avstämningsdag skall också be- stämmas när bolaget med stöd av lagen (1973.-00) om konvertibla skuldebrev m.m. fattar beslut rö- rande sådan emission av skulde- brev dt'ir aktieägarna har företrä- desrätt att teckna skuldebrev i emissionen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med— delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Prop. 1973: 93
4. Förslag till
35
Lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag
Härigenom förordnas att 35 lagen (1916:156) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35l
Förvärv av aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 25
Förvärv av aktie, som skett i strid mot förbehåll som i 25
andra stycket sägs, vare ogillt. andra stycket sägs, vare ogillt. Den som innehar skuldebrev eller Optionsbevis som avses i lagen (1973:00) om konvertibla skul- debrev m. m. äger dock vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller options- beviset ger rätt därtill, även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut ändrats i strid mot förbehål- let.
Har någon, av vilken enligt sådant förbehåll aktie ej må genom teck— ning eller överlåtelse förvärvas, annorledes bekommit aktie, skall i fråga om hans rätt att på grund av nämnda aktie teckna eller erhålla nya ak- tier gälla vad i lagen om aktiebolag är stadgat.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå med— delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse 1944: 710.
Prop. 1973: 93 36
Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 16 mars 1973.
Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MO- BERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLS- SON.
Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statssrå- dets övriga ledamöter fråga om lagstiftning angående konvertibla skul- debrev m. m. och anför.
1 Inledning
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justi- tiedepartementet år 1960 en utredningsman1 för att delta i en samnordisk översyn av aktiebolagslagstiftningen. 1962 utvidgades uppdraget till att omfatta utarbetandet av enhetlig nordisk aktiebolagslagstiftning i sam- råd med motsvarande utredningar i de övriga nordiska länderna. Utred— ningen, som sedermera antog namnet aktiebolagsutredningen, avgav år 1971 ett betänkande (SOU 1971: 15) med förslag till aktiebolagslag m. m.2
Remissyttranden över betänkandet har avgetts av riksåklagaren (RÅ), Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, riksrevisionsverket, kammar- rätten, kommerskollegium, patent- och registrcringsverket, riksskattever- ket, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, fideikommissnämnden, länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län, Kalmar län och Gävleborgs län, företagsskatteberedningen, delega- tionen för de mindre och medelstora företagen, 1971 års utredning om bokföringslagstiftningen, statskontoret, fondbörsutredningen, kapital- marknadsutredningen, fullmäktige i Sveriges riksbank, Svenska spar- banksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska försäkrings- bolags riksförbund, Sveriges redareförening, Sveriges lantbruksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundct, Styrelsen för
1 Professorn Håkan Nial. ** Utredningsmannen biträddes av särskilda sakkunniga. Dessa var vid betän- kandets avgivande biträdande generaldirektören Bertil Bolin, direktören Lars Gabrielson, förbundsjuristen Stig Gustafsson, direktören Thomas Hagdahl, auk- toriserade revisorn Per Hanner, advokaten Nils Köhler, advokaten Wilhelm Pehrsson, och byråchefen Stefen Stiernstedt.
Prop. 1973: 93 37
Stockholms fondbörs, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Svensk industriförening, Sveriges före- tagares riksförbund, Familjeförcta-gens förening, Svenska byggnadsen- treprenörföreningen, Televerket, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers cen- tralorganisation (SACO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges advokatsamfund, Föreningen auktoriserade revisorer, Svenska revisors- samfundet, Sveriges aktiesparares riksförbund samt Yrkesrevisorers och redovisningsmäns förbund. Dessutom har Svenska arbetsgivareförcning- en, Svenska bankförcningen, Svenska fondhandlareföreningen, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriför- bund och Sveriges köpmannaförbund avgivit ett gemensamt remissytt- rande.3
Under ärendets beredning i justitiedcpartcmentct har överläggningar hållits med företrädare för de ansvariga ministerierna i Danmark, Fin— land och Norge.
Lagstiftningsärendet är mycket omfattande och komplicerat. Det sy- ncs inte möjligt att en ny aktiebolagslag baserad på utredningsförslaget skall kunna träda i kraft före den 1 januari 1975. Vissa delar av utred- ningsförslaget berör emellertid frågor som är av sådan vikt och angelä- genhetsgrad att ett uppskov med genomförandet av förslaget i dessa delar till den 1 januari 1975 ter sig mindre lämpligt. Till dessa delar av förslaget hör regler som berör bolagens kapitalförsörjning, aktiekapita- lets storlek samt bolagens rätt att lämna penninglån till aktieägare m. fl.
Jag vill nu ta upp frågan om en särlagstiftning i dessa hänseenden grundad på utredningsförslaget.
2 Huvuddragen i gällande lag
Lagen (1944: 705) om aktiebolag är utomordentligt utförlig och detal- jerad. De väsentligaste huvuddragen i den gällande lagstiftningen är följande.
Aktiebolag bildas av tre stiftare. Vid bolagsbildningcn skall vissa handlingar upprättas. Till dem hör stiftelseurkunden och förslag till bolagsordning. I stiftelseurkunden regleras främst frågor rörande själva bolagsbildningen och i förslaget till bolagsordning regleras hur bolaget skall verka och fungera i framtiden. Vid bolagsbildningen skall också bestämmas hur stort aktiekapital bolaget skall ha. Aktiekapitalets stor- lek skall anges i bolagsordningen. Aktiekapitalets storlek kan därvid bestämmas till ett minimi- och ett maximibelopp. Minimikapitalet får inte utgöra mindre än tredjedelen av maximikapitalct.
Aktiekapitalet — eller minimikapitalet — måste uppgå till minst
3 Yttrandet benämns i fortsättningen näringslivets remissyttrande.
Prop. 1973: 93 38
5 000 kr. Aktiekapitalet skall vara fördelat på aktier som skall lyda på visst nominellt belopp, i princip lägst 50 kr. På varje aktie måste minst det nominella beloppet inbetalas till bolaget. Summan av aktiernas no- minella belopp är lika med aktiekapitalet. Det finns inte något hinder för att alla aktier ägs av en person. Vid olika stadier i bolagsbildningen skall registrering ske hos patentverket. Det är för övrigt ett grundläg- gande drag i vår lagstiftning att åtskilligt rörande aktiebolag registreras i ett offentligt register som förs av patentverket. Tanken bakom detta re- gistreringssystem har varit att säkra offentlighet och insyn i aktiebola- gen.
Aktieägarna svarar inte personligen för bolagets åtaganden och för- pliktelser. Borgenärer får hålla sig till bolagets tillgångar. I syfte att säk- ra borgenärernas rätt innehåller aktiebolagslagen ett flertal regler om inbetalning av aktiekapital och om skydd för aktiekapitalet. Aktiekapi- talet fungerar med andra ord som ett slags garanti för borgenärsintres- sena. Lagen innebär i detta hänseende bl. a. att aktiekapitalet i princip inte får delas ut till aktieägarna. När viss del av aktiekapitalet gått förlo- rat blir bolaget skyldigt att träda i likvidation.
Aktiekapitalet kan höjas eller sänkas. Höjning av aktiekapitalet sker genom teckning av nya aktier, nyemission, eller genom fondemission. Nyemission innebär att aktieägare eller utomstående får göra ytterligare inbetalningar till bolaget mot utfående av nya aktier i bolaget. Vid fon- demission sker inte någon inbetalning till bolaget, utan nya aktier emit- teras efter det att besparade vinstmedel har överförts till aktiekapitalet eller bokföringsvärdet på bolagets anläggningstillgängar har skrivits upp och uppskrivningsbeloppet lagts till aktiekapitalet. Inbetalning av aktie— kapital sker oftast med pengar. Det kan emellertid också ske genom att annan egendom överlämnas, s.k. apport. Apport förekommer både vid bolagsbildning och vid ökning av aktiekapital genom nyemission. Som exempel på apportegendom kan nämnas rörelse, varumärke, patent, va- rulagcr, fastigheter, aktier i andra bolag m.m. Aktieägare har en ovill- korlig företrädesrätt att teckna aktier när beslut fattats om nyemission mot betalning i pengar.
Aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfondcn utgör bolagets bundna egna kapital, som i princip inte får delas ut till aktieägarna an- nat än i samband med likvidation av bolaget. Bolagen är skyldiga att av- sätta minst 10 % av sin årliga vinst till reservfonden intill dess denna uppgår till 20 % av aktiekapitalet. Också s.k. överkurs, dvs. den del av betalningen för tecknad aktie som överstiger aktiens nominella belopp, skall läggas till reservfonden. Reglerna om skuldregleringsfond berör bolag vars skulder överstiger summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden. Innebörden av dessa regler synes inte behöva redovisas närmare i detta lagstiftningsärende.
Prop. 1973: 93 39
Det fria egna kapitalet består av fria fonder, balanserad vinst och net- tovinst för räkenskapsåret. Det fria egna kapitalet får i princip delas ut till aktieägarna.
I aktiebolag skall finnas minst tre bolagsorgan: bolagsstämma, styrelse och revisorer. Bolagsstämman är det överordnade, i sista hand beslu— tande organet. Alla aktieägare har i princip rätt att delta i_bolagsstäm— man. Stämman tillsätter styrelseledamöter och revisorer. Den skall vi— dare fastställa årsredovisning och besluta om fondering och vinstutdel- ning samt om ansvarsfrihet för styrelsen och verkställande direktör. Sty- relsen består av en eller flera ledamöter. Överstiger bolagets aktiekapital eller maximikapital 500 000 kr. måste styrelsen bestå av minst tre leda- möter. Därvid skall det också finnas en verkställande direktör. Styrelsen förvaltar bolagets angelägenheter. Har verkställande direktör utsetts skall den löpande förvaltningen handhas av honom och ledningen och förvaltningen i övrigt tillkomma styrelsen.
För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvalt- ning samt bolagets räkenskaper skall det finnas en eller flera revisorer. Dessa väljas av bolagsstämman. Uppgår aktiekapitalet eller maximikapi- talet till minst 2 milj. kr. eller är bolagets aktier eller obligationer note- rade på svensk fondbörs skall minst en av revisorerna vara auktoriserad revisor. Det finns bestämmelser om proportionellt revisorsval som inne- bär att en minoritetsgrupp vars röstetal utgör mer än en tredjedel av röstetalet för de företrädda aktierna får utse den ene av två ordinarie re- visorer. Vidare gäller att s.k. minoritetsrevisor skall förordnas av läns- styrelsen om det yrkas på stämman av aktieägare som representerar minst en tiondel av aktiekapitalet. Revisorns kontrollfunktion avser i första hand bolagets årsredovisning men omfattar i princip också fortlö- pande granskning och tillsyn över företagsledningens förvaltning. Denna tillsyn utövas inte bara i aktieägarnas intresse. Revisorerna skall också övervaka att sådana regler iakttas som avser att skydda andra intressen t. ex. minoritetsintressen, fordringsägare, aktieköpare och det allmänna. Revisionsarbetet utmynnar i en revisionsberättelse. Den skall bl. a. inne— hålla uttalanden om det finns anledning till anmärkning mot styrelsen och verkställande direktören eller beträffande de överlämnade redovis- ningshandlingarna.
Principen i aktiebolagslagen är att de som har majoriteten av rösträt- ten också bestämmer i bolaget. Lagen innehåller emellertid också ett an- tal regler som syftar till att skydda minoriteten mot maktmissbruk. Tidi— gare har nämnts minoritetens rätt att utse s. k. grupprevisor och minori- tetsrevisor. Andra viktiga hithörande bestämmelser utgöres av sådana som uppställer krav på kvalificerad majoritet vid vissa beslut om änd— ring i bolagsordningen. Också beslut om nedsättning av aktiekapitalet, om likvidation och om fusion med annat aktiebolag kräver i vissa fall kvalificerad majoritet. Enligt den s.k. generalklausulen (76 å andra
Prop. 1973: 93 40
stycket) får bolagsstämman inte besluta om sådan användning av bola- gets tillgångar eller eljest om sådan åtgärd att uppenbarligen fördel be- reds vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare. Dessa bestämmelser gäller också för styrelsen (91 å). Slutligen kan näm- nas att minoritet har viss rätt att fordra vinstutdelning. Aktieägarnas ovillkorliga företrädesrätt att vid nyemission teckna aktier kan också ses som en del av minoritetsskyddet.
Ett aktiebolag .kan upplösas genom likvidation, konkurs eller fusion. Likvidation kan beslutas av aktieägarna helt frivilligt. I vissa fall måste aktiebolaget gå i likvidation. Sådan tvångslikvidation skall bl. a. äga rum då viss del av aktiekapitalet har gått förlorat. Under likvidationen er- sätts styrelse och verkställande direktör av en eller flera likvidatorer. Bolagsstämman fungerar dock i huvudsak som tidigare. Även reviso- rerna sätts ur funktion. Bolagsstämman skall nämligen välja likvida- tionsrevisorer med uppgift att granska likvidatorcrnas förvaltning. Li- kvidatorernas uppgift är att betala bolagets skulder och att förvandla bolagets egendom i pengar i den mån det fordras för likvidationen. När detta har fullgjorts skall likvidatorcrna framlägga slutredovisning på bo— lagsstämman och därmed anses bolaget upplöst. Behållningen i bolaget delas ut bland aktieägarna.
En fusion av aktiebolag innebär att ett bolag upphör i samband med att dess tillgångar och skulder övertas av ett annat bolag. Den enklaste formen av fusion är den då ett helägt dotterbolag skall uppgå i. moder- bolaget. Fusion mellan andra bolag sker genom ett fusionsavtal mellan bolagen. I fråga om det bolag som skall upphöra uppställs i lagen sär- skilda regler med krav på kvalificerad majoritet och om rätt för dem som överröstats att bli utlösta ur det upphörande bolaget. Dessa regler utgör ett led i minoritetsskyddet. Dessutom finns bestämmelser som syf— tar till att skydda det upphörande bolagets borgenärer. Reglerna innebär bl. a. att rättens tillstånd måste sökas till fusionen.
I princip har varje aktieägare rätt att fritt överlåta sina aktier till an— nan. Bolagsordningen kan emellertid innehålla bestämmelser om lös- ningsrätt för övriga aktieägare. I många aktiebolag begränsas dessutom principen om akties fria överlåtbarhet genom att bolagsordningen inne— håller s.k. utlänningsklausul. Sådana utlänningsklausuler går vanligen ut på att utländska rättssubjekt bara får inneha en mindre del av aktierna i bolaget nämligen upp till 20 % av rösträtten och 40 % av aktiekapitalet. Aktier för vilka sådan klausul inte gäller brukar betecknas fria aktier och övriga aktier kallas bundna aktier. Förvärv av bunden aktie i strid mot utlänningsklausul är ogiltigt. Systemet med bundna och fria aktier skall ses mot bakgrund av lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Enligt den lagen får nämligen i princip bolag som saknar utlännings- klausul med det nyss beskrivna innehållet inte förvärva fast egendom i Sverige utan särskilt tillstånd.
Prop. 1973: 93 41
3 Bolagens kapitalförsörjning
3.1. Nuvarande ordning
När ett aktiebolag för sin verksamhet och utveckling behöver skaffa nytt kapital kan det ske antingen genom en ökning av det egna kapitalet dvs. genom emission av nya aktier, eller genom upptagande av krediter. Mellan aktier och fordringar finns viktiga principiella skillnader. I mot- sats till fordringarna medför aktierna rösträtt och annan rätt att med- verka i bolagets förvaltning. Fordringsägarnas rätt till kapital och ränta går före aktieägarnas anspråk på utdelning och likvidationskvot. Skuld- räntan är vanligen bestämd och fordringsägarens ränteanspråk är obe- roende av bolagets ställning och rörelseresultat. Aktieägaren å andra si— dan kan inte få utdelning om vinstmedel saknas. Han har inte en ovill- korlig rätt till det ens om utdelningsbar vinst finns.
Beslut om ökning av aktiekapitalet genom emission av nya aktier fat- tas av bolagsstämman. Styrelsen har emellertid möjlighet att sätta igång förfarandet på egen hand. Dess åtgärder blir giltiga om stämman senare godkänner dem.
Vid en nyemission kan de gamla aktierna komma att minska i värde, nämligen om emissionskursen på de nya aktierna inte motsvarar de gamla aktiernas verkliga värde. För att skydda gamla aktieägare gäller därför vid nyemission som huvudregel att varje aktieägare har rätt att i den mån det kan ske teckna så många nya aktier som svarar mot hans andel i det gamla aktiekapitalet. Aktieägaren har också möjlighet att sälja denna teekningsrätt. Aktieägarnas företrädesrätt att teckna nya ak— tier gäller emellertid bara om aktierna skall betalas med pengar. Skall aktier betalas på annat sätt, alltså genom s.k. apport, föreligger icke nå- gon företrädesrätt för aktieägarna att delta i nyemissionen.
Aktierna i aktiebolaget måste lyda på lika belopp. Det nominella be— loppet för de nya aktierna måste alltså vara detsamma som det som gäl— ler för de gamla aktierna. För varje ny aktie måste ett belopp minst motsvarande aktiens nominella belopp inbetalas till bolaget.
En förutsättning för att en nyemission skall kunna ske är att bolags- ordningens bestämmelser om aktiekapitalet medger detta. Innehåller bolagsordningen bestämmelser om minimi- och maximikapital kan bo- lagsstämman besluta om ökning av aktiekapitalet upp till gränsen för maximikapitalet. Är aktiekapitalet däremot fast eller vill man överskrida maximikapitalet måste man ändra bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek innan beslut kan fattas om nyemission.
Om bolagsstämman fattar beslut om nyemission är förfarandet i stora drag följande. Styrelsen upprättar ett förslag till beslut om ökning av ak— tiekapitalet. Detta skall hållas tillgängligt för aktieägarna och framläggas på stämman. Vid förslaget skall fogas yttrande av styrelsen och verk-
Prop. 1973: 93 42
ställande direktören över den föreslagna kapitalökningens betydelse för bolaget. Om den stämma som skall fatta beslutet inte skall fastställa ba- lansräkningen från föregående räkenskapsår skall också en särskild be- rättelse avlämnas rörande viktigare händelser som inträffat efter det att styrelsen senast avgav förvaltningsberättelse.
När stämman fattat beslut om ökning av aktiekapitalet upprättas teckningslista och kungörelse om ökningsbeslutet. Dessa handlingar till- ställs patentverket för godkännande. När handlingarna har godkänts of- fentliggörs kungörelsen och varje aktieägare skall om möjligt underrät- tas särskilt. Därefter sker teckning på den godkända teckningslistan och sedan beslutar styrelsen om tilldelning av nya aktier. Senast ett år från det stämman fattade beslut om ökning av aktiekapitalet, skall full betal- ning för varje ny aktie erläggas. Sex månader efter utgången av den för inbetalning av de nya aktierna bestämda tiden skall för registrering an- mälas hur många nya aktier som har betalts till fullo. Har efter sådan anmälan ytterligare nya aktier blivit till fullo betalda, skall inom sex månader efter betalning antalet sådana aktier anmälas för registrering. Så snart registrering har skett anses kapitalet ha ökat med sammanlagda nominella beloppet av det antal nya aktier som anmälts ha betalats till fullo. Kapitalökningen sker sålunda successivt.
Vid nyemission kan aktieteckning ske genom att apportegendom till- skjuts. I sådant fall skall ökningsbeslutet innehålla bestämmelser därom. I ökningsbeslutet anges vilken egendom som skall tillskjutas eller övertas av bolaget, antalet aktier eller annat vederlag som skall lämnas och de huvudsakliga villkor i övrigt som skall gälla beträffande tillskottet eller övertagandet. I beslutet skall hänvisas till de handlingar som kan vara upprättade rörande bestämmelsen. Grundas apportbestämmelsen på av- tal som inte träffats skriftligen skall avtalet fullständigt upptas i stiftel- seurkunden. En särskild berättelse rörande apportbildningen skall avges av styrelseledamötcrna och verkställande direktören. Det kan också ifrå- gakomma att man utser särskilda granskare som skall avge gransknings- berättelser rörande apporttillskottet. Om särskilda granskare ej anlitas, skall revisorerna utföra motsvarande granskning.
Styrelsen har rätt att besluta om upptagande av lån. När aktiebolag emitterar obligationer eller på annat sätt tar upp lån brukar lånet van- ligtvis få en bestämd förfallodag och löpa med en viss angiven ränta. Ett obligationslån kan emellertid konstrueras så att olika mellanformer mel- lan aktier och fordringar uppkommer. En fordran kan genom avtal stäl- las efter övriga fordringar. Det är fallet med s.k. förlagsbevis. Ford- ring kan också såtillvida jämställas med en aktie att räntans storlek görs beroende av bolagets vinst eller av vinstutdelningen på bolagets ak- tier, s. k. vinstandelsbevis eller participating debcntures.
I utlandet förekommer fordringsbevis som innefattar en rätt för for- dringsägaren att på vissa villkor utbyta fordringen mot aktier i bolaget,
Prop. 1973: 93 43
s.k. konvertibla skuldebrev, eller fordringsbevis som är förenade med en option att mot betalning förvärva aktier i bolaget, s. k. warrants. Hos oss saknas regler i lag om sådana fordringsbevis. Enligt svensk rätt är det inte möjligt för ett bolag att juridiskt förplikta sig att framdeles utge de aktier som är nödvändiga för konverteringen eller — vid warrantlån —— för nyteckningen. Trots detta har ett par svenska bolag under senare år utgivit obligationer försedda med klausul om konvertering till aktier i bolaget. Eftersom ingen verklig juridisk rätt till konvertering kan garan— teras av bolaget, har dessa obligationer försetts med utfästelser att, om bolagsstämman inte skulle besluta nyemission för konvertering, obliga- tionerna i stället skall av bolaget inlösas till det värde de skulle ha fått om konvertering genomfördes.
Oftast medför alla aktier samma rätt mot bolaget. I bolagsordningen kan emellertid bestämmas att aktier av olika slag skall ges ut. Olikhe- terna gäller vanligtvis rätten till utdelning, deltagande i nyemission, åter- bäring vid nedsättning av aktiekapitalet eller utskiftningen vid bolagets upplösning. Olikheterna går ut på att ett aktieslag har i ett eller flera av nu angivna hänseenden företräde framför annat aktieslag. Man brukar använda beteckningen preferensaktier för aktier med företräde medan andra aktier kallas stamaktier. En vanlig konstruktion av företrädesrät- ten är att preferensaktien har företrädesrätt till utdelning och dessutom företrädesrätt till sitt nominella belopp vid bolagets upplösning. Even- tuellt överskott vid likvidation tillkommer med denna konstruktion en- dast stamaktierna. Denna typ av preferensaktier kan med visst fog sägas utgöra ett slags mellanform mellan stamaktier och obligationer. Företrä- desrätten till utdelning kan varieras på olika sätt. Det är vanligt att pre- ferensaktier har företrädesrätt till ackumulativ utdelning. Detta innebär att preferensaktier-na har rätt att få ut alla från tidigare år resterande företrädesberättigade belopp innan vinstutdelning får ske till stamakticä- garna.
Det är möjligt att i bolagsordningen ta in bestämmelse om att de rät- tigheter som tillkommer aktier av visst slag skall kunna förändras efter viss tid eller under vissa förutsättningar. Det synes vara oklart hur långt sådana förändringar kan gå och till vilka förutsättningar de kan knytas. Det torde dock f.n. inte vara möjligt att omvandla aktie av ett slag till aktie av annat slag.
3.2. Utredningen
Utredningen anser att ökning av aktiekapitalet genom nyemission är en för bolaget och aktieägarna så betydelsefull åtgärd att det i allmänhet bör vara bolagsstämman som beslutar därom. I vissa fall kan det vara nödvändigt att snabbt besluta om emission av nya aktier. Det kan t. ex. gälla att i konkurrens med andra förvärva för bolaget betydelsefull
Prop. 1973: 93 44
egendom genom emission av nya aktier mot apport. I stora bolag är det en tidsödande och omständlig procedur att få en extra bolagsstämma sammankallad. Med hänsyn till den publicitet en sådan extra stämma får kan syftet med kapitalökningen äventyras om stämman måste be- sluta om kapitalökning. Utredningen har därför funnit det önskvärt att i vissa fall styrelsen skall kunna genomföra eller åtminstone påbörja en kapitalökning.
De nuvarande möjligheterna för styrelsen att besluta och igångsätta en nyemission under förutsättning av bolagsstämmans senare godkän- nande har funnits länge i svensk rätt. De har använts under de senaste åren vid vissa stora nyemissioner. Utredningen anser därför att man bör behålla denna möjlighet. Dessutom bör man enligt utredningen öppna möjlighet till förhandsbcmyndigande åt styrelsen.
Utredningen föreslår att bolagsstämman skall kunna bemyndiga sty- relsen alt besluta om kapitalökning genom emission av nya aktier. Efter- som ett sådant bemyndigande flyttar över en del av stämmans viktigare befogenheter på styrelsen anses det angeläget att lämpliga gränser fast- ställs för ett bemyndigande. Utredningen föreslår därför vissa begräns- ningar av bolagsstämmans möjligheter att bemyndiga styrelsen att be- sluta om nyemission. Bemyndigande kan ges bara i fall när ökningen kan genomföras utan ändring av bolagsordningen. Det förutsätts alltså att bolagets maximikapital överstiger det registrerade kapitalet. Ytterli- gare fordras att ökningen får vara högst hälften av det registrerade aktiekapitalets belopp då bemyndigandet ges. Bemyndigandet får inte ges för längre tid än fem år. Slutligen krävs att beslutet om bemyndi- gande biträds av aktieägare med två tredjedelar av de avgivna rösterna och de vid stämman företrädda aktierna. Är det fråga om en apport- emission fordras en kvalificerad majoritet på två tredjedelar av de av- givna rösterna och nio tiondelar av de vid stämman företrädda aktierna.
Utredningen förordar att principen om aktieägarnas företrädesrätt att delta i nyemission behålls. Principen måste emellertid förses med vissa undantag. Det ligger i sakens natur att undantag från företrädesrätten måste kunna göras när det är fråga om en apportcmission. Men även vid kontantemissioner kan det enligt utredningen ofta vara önskvärt att kunna ge företräde åt andra än aktieägarna, t. ex. anställda i företag. Si- tuationen kan också vara den att en kontantemission bedöms vara ge- nomförbar endast om någon utomstående intressent tecknar hela eller en större del av emissionen och är villig därtill bara om han får företrä- desrätt framför aktieägarna. Utredningen framhåller också att de nuva- rande reglerna kan medföra försök att kringgå aktieägarnas företrädes- rätt genom att maskera en kontantemission som apportemission t.ex. genom föreskrift att de nya aktierna skall betalas med egendom som är lätt att skaffa. Utredningen föreslår därför att bolagsstämman skall få möjlighet att besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt också
Prop. 1973: 93 45
när det är fråga om kontantemission. För beslut om avvikelse från ak- tieägarnas företrädesrätt fordras enligt förslaget kvalificerad majoritet. Detta gäller både för apportemission och för kontantemission. Beslutet om avvikelse från företrädesrätt måste biträdas av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna.
Styrelsen kan enligt förslaget bemyndigas att vid beslut om kapitalök- ning som fattas av styrelsen avvika från reglerna om företrädesrätt för aktieägarna. För ett sådant bemyndigande fordras en kvalificerad majo- ritet på två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de vid stämman företrädda aktierna.
Utredningen berör också vissa former av län. Den framhåller att det för näringslivets styrka och utveckling är av vikt att finansieringsfrågan för företagen kan vid varje tidpunkt lösas i de former som med hänsyn till konjunktur och andra förhållanden är lämpligast för bolaget och för dem som erbjuds att deltaga i bolagets finansiering. Det är också med hänsyn till de internationella förbindelserna viktigt att de i många främ- mande länder förekommande finansieringsformerna även står svenska företag till buds. Utredningen har av dessa skäl funnit lämpligt att före- slå bestämmelser bl.a. om konvertibla skuldebrev. Däremot har ej till- räckliga skäl ansetts föreligga att nu föreslå lagregler om warrants.
Utredningen framhåller att styrelsen i regel kan själv besluta om att ta upp vanliga lån. Eftersom riksbankens tillstånd till utgivande av obliga— tioner ofta kommer med mycket kort varsel kan det enligt utredningen finnas vissa skäl för en lösning enligt vilken styrelsen skall ha rätt att be- sluta även om utgivande av konvertibla skuldebrev. En konvertering medför emellertid en ökning av aktiekapitalet. Utredningen anser det inte tillrådligt att stämman skall kunna avhända sig bestämmanderät- ten över omfattningen av den kapitalökning som kan följa av konverte- ringen och villkoren för konverteringen. Utredningen föreslår därför att beslut om utgivande av konvertibla skuldebrev skall fattas av bolags- stämman. Bolagsstämman behöver dock inte fastställa den exakta tid- punkten för emissionen och inte heller emissionskurs eller räntefot. I dessa avseenden kan stämman enligt förslaget överlämna bestämmande- rätten åt styrelsen. Styrelsen måste utnyttja sin bestämmanderätt inom sex månader från bolagsstämmans beslut.
En konvertering får enligt utredningens förslag bara ta i anspråk så många aktier som kan utges utan att bolagsordningen ändras. Konverte- ringen får alltså inte medföra att aktiekapitalet ökas utöver gränsen för maximikapitalet. Utredningen förordar också en annan bcgräsning av möjligheterna att ge ut konvertibla skuldebrev. Konverteringen får näm- ligen inte medföra att det registrerade aktiekapitalet ökas med mer än hälften av aktiekapitalets belopp vid tiden för registrering av bolags- stämmans beslut att ta upp ett konverteringslån.
Prop. 1973: 93 45
När konverteringstiden gått till ända skall bolaget genast för regi- strering anmäla hur många aktier som har utgivits i utbyte mot skulde- brev. Är utbytestiden längre än ett år skall anmälan göras senast en må- nad efter utgången av räkenskapsår under vilket konvertering har ägt rum.
Utredningen påpekar att obligationsinnehavare inte har något juri- diskt inflytande i bolaget. Deras ställning kan påverkas av sådana av aktieägarna beslutade åtgärder som nyemission, utgivande av nya kon- vertibla obligationer eller bolagets upphörande genom likvidation eller fusion. I syfte att skydda långivarna föreskrivs i utredningsförslaget att beslut om emission av konvertibla skuldebrev skall ange bl. a. den rätt som skall tillkomma obligationsinnehavare för den händelse aktiekapi- talet före utbytet ökas eller nedsättes eller nya konvertibla skuldebrev utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion.
Utredningen uppger att det inom näringslivet finns intresse för att ak- tiebolagen skall få möjlighet att utge aktier av visst slag som kan om- vandlas till aktier av annat slag. Särskilt åsyftas s.k. konvertibla prefe- rensaktier dvs. preferensaktier som kan bytas ut mot stamaktier. Utred- ningen påpekar att ett företags finansiella situation kan vara sådan att ytterligare upplåning är olämplig till följd av förhållandet mellan eget och främmande kapital. Det kan också tänkas att bolaget saknar möjlig- heter att ställa erforderliga säkerheter för ytterligare lån. Möjligheten att utge obligationer står i praktiken bara stora företag till buds. Mot bakgrund härav har utredningen förordat att aktier av Visst slag skall kunna omvandlas till aktier av annat slag.
De avsevärda lättnader beträffande möjligheten att ändra på bolags- ordningen som förslaget innebär — liksom också bl. a. den lättnad som föreslås när det är fråga om beslut om avvikelse från aktieägarnas före- trädesrätt vid nyteckning — kan enligt utredningen ibland betyda att en- skilda aktieägare eller aktieägarcminoriteter får finna sig i ändringar som för dem är eller framstår som farliga eller skadliga. För att skydda minoriteten föreslår utredningen särskilda generalklausulcr innebärande förbud för styrelse och bolagsstämma att fatta beslut som uppenbarligen är ägnat att bereda aktieägare eller tredje man otillbörlig fördel. till skada för bolaget eller annan aktieägare. Utredningen påpekar att de förordade generalklausulerna har den olägenheten att de medför osäker- het huruvida t. ex. beslut som fattats med en av lagen särskild angiven majoritet är giltigt eller om det kan klandras med stöd av generalklausu- len. Utredningen utgår från att dessa nackdelar i varje fall inte blir så stora att de väger över de praktiska fördelar som vinns genom att man minskar kraven på majoritet vid vissa beslut. Vad beträffar tillämpning av generalklausulen vid fall då lagen kräver särskild majoritet måste man enligt utredningen utgå från att klausulen tillämpas med försiktig- het. Endast när beslutet verkligen framstår som ett maktmissbruk kan generalklausulerna bringas i tillämpning.
Prop. 1973: 93 47
3.3. Remissyttrandena
Åtskilliga remissinstanser ansluter sig till förslaget att styrelsen skall kunna bemyndigas att genomföra nyemissioner. Näringslivet framhåller sålunda att ökat behov av riskvilligt kapital ökar konkurrensen om det tillgängliga kapitalet. Det är därför angeläget att företagen får instrument till sitt förfogande för att snabbt kunna genom- föra emissioner och anpassa emissionsvillkoren efter växlande mark- nadslägen. Fullmakt för styrelsen att genomföra kapitalökningar är en— ligt näringslivet ett sådant ändamålsenligt instrument. Samma uppfatt— ning uttrycks av hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten, bankofull— mäktige, kapitalmarknadsutredningen, advokatsamfundet, Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.
Näringslivet framhåller att företagsförvärv kan förekomma tämligen ofta när det gäller utvecklingsbolag och andra liknande företag. Den speciella regeln om särskilt kvalificerad majoritet när bolagsstämmans bemyndigande skall avse kapitalökning mot apportegendom eller eljest med villkor eller med avvikelse från aktieägares företrädesrätt kan enligt näringslivet undvaras. Även i dessa fall bör bemyndigandet kunna beslu- tas med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stäm- man företrädda aktierna. Kapitalmarknadsutredningen och bankafull- mäktige ifrågasätter om inte den föreslagna femårstiden inom vilken ett bemyndigande gäller är onödigt lång. Den flexibilitet i finansieringen som man vill få genom delegering av beslut om nyemission kan enligt dessa remissinstansers uppfattning uppnås även om fullmakten inskränks till att omfatta tiden fram till näst följande ordinarie bolagsstämma. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att det regelmässigt råder ett förtroende mellan styrelsen och dess väljare på bolagsstämman och att det därför normalt inte kan innebära någon större fara för stämman att med iakttagande av kravet på kvalificerad majoritet besluta om ganska vittgående behörighet för styrelsen att genomföra kapitalökningar. Hov- rätten anser att man inte behöver tveka inför möjligheten att stämman delegerar till styrelsen att ändra bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek om det behövs för att genomföra en kapital— ökning.
Kammarrätten anser att komplikationer i olika hänseenden, bl.a. i beskattningshänseende, kan uppkomma om bolagsstämman vägrar god- känna ett styrelsebeslut om nyteckning. De av utredningen anförda skälen för att behålla bestämmelsen om nyteckning under förutsättning av stämmans senare godkännande bedöms inte vara så bärande att de väger över de olägenheter bestämmelsen i värsta fall kan medföra. En styrelse har dock möjlighet att skaffa sig bemyndigande att genomföra en nyemission. Kammarrätten förordar att reglerna om styrelsens rätt att besluta kapitalökning under förbehåll av stämmans godkännande får
Prop. 1973: 93 48
utgå. Även hovrätten för Västra Sverige är tveksam om det finns behov av att behålla metoden med beslut om kapitalökning under förbehåll om stämmans efterföljande godkännande.
Flertalet remissinstanser godtar förslaget att bolagsstämman skall ha möjlighet att besluta om avvikelser från aktieägares f ö r e t r ä d e 5 r ä tt vid nyemission. Till dessa remissinstanser hör patentverket, bankofullmäktige, kapitalmarknadsutredningen, näringsli- vet, styrelsen för Stockholms fondbörs och Skånes handelskammare. LO erinrar om att LO har föreslagit att fondmedel i AP-fonderna skall kunna placeras i aktier bl. a. i samband med nyemissioner. LO anser det sannolikt att regeln om aktieägares förtursrätt vid kontantemission be- höver mjukas upp om man förutsätter att en fondbildning skall kunna ske genom att arbetstagare och företagsledning avtalar att binda viss del av löneökningsutrymmet på detta sätt för särskild användning. LO av- står emellertid från att nu lägga fram konkreta förslag hur en avgräns— ning av aktieägarnas förtursrätt bör utformas. Advokatsamfundet påpe- kar att förslaget kan innebära vissa fördelar för bolagen men att det också kan försvaga minoritetsaktieägarnas ställning. Vad som från mi- noritetsaktieägarnas synpunkt är betänkligt är att rätten att teckna ak- tier representerar ett visst ekonomiskt värde. Skulle utomstående få rätt att teckna aktier till lägre kurs än aktiernas verkliga värde, lider de ute- slutna minoritetsaktieägarna en ekonomisk skada. Dessutom kan aktie- ägarmajoriteten tillförsäkra sig teckningsrätt till hela nyemissionen med påföljd att minoritetsaktieägarnas röstandel kan komma att nedgå vilket i sin tur kan leda till försvagning av minoritetsskyddet. Samfundet anser att de skyddsregler som enligt förslaget finns mot sådant maktmissbruk inte är tillräckliga. Samfundet förordar att i lagen klart utsägs att avvi- kelser från aktieägares företrädesrätt till teckning vid kontantemission bara får beslutas när det är till synnerlig nytta för bolaget.
De föreslagna reglerna om kvalificerad majoritet för beslut om avvi- kelse från aktieägarnas företrädesrätt vid nyemission tillstyrks av banko- fullmäktige, kapitalmarknadsutredningen, Skånes handelskannnare och advokatsamfundet. Samfundet påpekar att förslaget innebär en skärp— ning i förhållande till gällande rätt därigenom att krav på kvalificerad majoritet för åsidosättande av aktieägares företrädesrätt gäller även i fråga om apportemission. Samfundet anser att den skärpningen är mo- tiverad eftersom det annars skulle vara möjligt att genom en maskerad apportemission kringgå kravet på kvalificerad majoritet vid kontant— emission. Näringslivet har emellertid en annan uppfattning. Näringslivet framhåller att apportemissioner har stor betydelse vid fusioner. Denna betydelse ökar allteftersom fusioner mellan mycket stora bolag ökar i antal. Offentliga erbjudanden om aktieförvärv, i Vilka som likvid ingår det erbjudande bolagets aktier, sker oftast under förbehåll att bolags- stämman godkänner den för affärens genomförande nödvändiga kapital—
Prop. 1973: 93 49
ökningen. Det anses vara av största vikt att marknaden bedömer som sannolikt att ett sådant godkännande lämnas. Tvekan härvidlag kan äventyra apportemissionen och därmed i det särskilda fallet en ända- målsenlig strukturrationalisering. Näringslivet anser därför att starka skäl talar för att vid apportemission beslut om avvikelse från aktieägares företrädesrätt skall kunna fattas med enkel majoritet.
Förslaget att i svensk rätt införa regler om k 0 n v e r t i-b l a s k 11 1- d e brev tillstyrks av åtskilliga remissinstanser däribland bankinspek- tionen, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten, pa- tentverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt, advokatsamfundet, Styrelsen för Stockholn-zs fondbörs, Stockholms handelskammare, Skå— nes handelskammare, Svenska revisorssamfundet och Svenska spar- banksföreningen.
Näringslivet ansluter sig till utredningens uttalande att det för nä- ringslivets styrka och utveckling är av vikt att finansieringsfrågan kan lösas i de former som med hänsyn till konjunkturen och andra förhål- landen är lämpliga för bolaget och för finansiärerna. Det är också vik- tigt att de i många främmande länder förekommande finansieringsfor— merna står svenska företag tillbuds. Efterhand som valutarestriktionerna mildras eller avskaffas ökas i hög grad angelägenheten av att 'det inte finns några onödiga hinder mot svenska bolags upplåning utomlands.
Särskilt konvertibla obligationer är enligt näringslivet vanliga bland annat i USA och på eurodollarmarknaden. Erfarenheten visar att så- dana obligationer kan vara en ändamålsenlig låneform också på den svenska kapitalmarknaden. Näringslivet framhåller vidare att det kan finnas risk att ett svenskt företag, som i och för sig anses kreditvärdigt på den internationella marknaden, i ett visst läge dock inte kan emittera ett län där till följd av att hinder i svensk lagstiftning föreligger mot en sådan utformning av lånet, som är nödvändig för en framgångsrik emis- sion på gynnsammaste villkor. Det är därför enligt näringslivet en brist att förslaget inte möjliggör utgivandet av obligationer förenade med op- tionsrätt att förvärva nya aktier i det låntagande företaget, s. k. war- rants. Sådana obligationer är vanliga i USA och förekommer också i Västtyskland. För det låntagande bolaget kan enligt näringslivet obliga- tioner av detta slag framstå som förmånligare än de konvertibla obliga- tionerna, eftersom utnyttjande av optionsrätten inte innebär att en skuld omvandlas till aktiekapital utan att ett ytterligare kapitaltillskott erhålles i form av en aktielikvid. En annan fördel med warrants betingas av de särskilda förhållandena vid nyemission av aktier. Nyemission av aktier sker f. n. i Sverige oftast till en kurs inte obetydligt under marknadskur- sen och får ofta en kurssänkande effekt på grund av att det kapital, som söker sin placering i aktier, är starkt begränsat. Warrants bör kunna minska dessa olägenheter för bolagen genom att utnyttjandet av war- rants kan spridas över en längre tid. I den mån särskilda regler för war-
Prop. 1973: 93 50 rants skulle visa sig erforderliga på grund av att de anses ha ett spekula- tivt moment, bör sådana regler kunna lämnas i lag eller annan reglering rörande börshandel. Även styrelser: för Stockholms fondbörs anser att regler om warrants bör införas.
Bankofullmäktige och kapitalmarkizadsutredningen motsätter sig inte förslaget om införande av konvertibla obligationer. Fullmäktige fram- håller emellertid att införandet av nya finansieringsinstrument inte utan vidare kan väntas ge näringslivet något betydande tillskott av långfristigt kapital. Skulle någon ökning av utbudet av långfristigt kapital följa av en introduktion av nya finansieringsformer torde den komma att här- röra från allmänheten. Nya typer av kreditinstrument medför emellertid en ökad osäkerhet i företagets finansieringsstruktur och är genom sin ofta komplicerade konstruktion svårbedömbara som placeringsobjekt. Särskilt mot bakgrunden av att allmänheten förutsätts svara för en större del av det ökade kapitalutbudet är det angeläget att lagreglerna utformas så att inte en kraftigt ökad risk och osäkerhet för kreditgivare och låntagare på kapitalmarknaden uppkommer. I fråga om konvertibla obligationer framhåller fullmäktige att emission av sådana värdepapper kan te sig gynnsam för vissa företag särskilt då företag med potentiellt goda tillväxtmöjligheter. Osäkerheten vid emissionstillfället kan vara för stor för att locka ett tillräckligt antal intressenter att direkt teckna ak- tier. Genom att i stället ge ut konvertibla obligationer skulle företagen kunna erbjuda godtagbar säkerhet samtidigt som man kunde utgå från att de flesta köpare kommer att byta ut obligationerna mot aktier. Det kan också tänkas att sparare som normalt placerar i välkända företags aktier skulle kunna lockas att placera i konvertibla obligationer som ut- ges av företag som ännu inte har hunnit etablera sig på marknaden. För denna speciella företagskatcgori skulle således de konvertibla obligatio- nerna kunna väntas vara marknadsvidgande. Även för mera väletable- rade företag kan det vara fördelaktigt att ge ut konvertibla obligationer om kursen på företagets aktier för tillfället är för låg för att tillåta en nyemission av aktier. Det är därför inte uteslutet att nya finansierings- former såsom konvertibla obligationer kan förstärka näringslivets ex- pansionsvilja och vidga utrymmet genom en ökning av sparincitamen- ten.
Kapital);mrknadsutredningen redovisar samma inställning som banko- fullmäktige. Kapitalmarknadsutredningen framhåller dessutom att en förutsättning för att konvertibla obligationer skall kunna emitteras är att bindande beslut om framtida emissioner av aktier för utbyte av obliga— tionerna kan fattas av en bolagsstämma. Det är tveksamt om ett sådant beslut bör gälla för obegränsad tid. Det kan enligt kapitalmarknadsut- redningens mening vara rimligt att i lagen begränsa tiden från bolags- stämmans beslut till konverteringstidens utgång till exempelvis tio år.
Advokatsamfundet påpekar att slutfasen i en emission av konvertibla
Prop. 1973: 93 51
skuldebrev är en i samband med konverteringen genomförd ökning av aktiekapitalet. Samfundet anser därför att bolagsstämman bör kunna be— myndiga styrelsen att fatta beslut om utgivande av konvertibla skulde— brev på samma sätt och under samma villkor som styrelsen enligt försla- get kan bemyndigas att fatta beslut om ökning av aktiekapitalet genom nyemission. Svenska försäkringsbolags riksförbund har samma inställ— ning. Näringslivet påpekar att bolagsstämman enligt förslaget kan över- lämna åt styrelsen att besluta angående bl. a. skuldebrevens emissions- kurs och räntefoten. Styrelsen kan däremot inte bemyndigas att be- stämma konverteringskursen, dvs. den kurs efter vilken de nya aktierna skall avräknas mot skuldebreven. Räntan och emissionskursen för de konvertibla skuldebreven och konverteringskursen måste emellertid en- ligt näringslivet avvägas mot varandra vid en och samma tidpunkt. Nä- ringslivet anser därför det vara av största vikt att bolagsstämman har möjlighet att bemyndiga styrelsen att bestämma även konverteringskur- sen. Dessutom bör styrelsen kunna ges tillräckligt handlingsutrymme för att bestämma andra i låneavtal förekommande villkor t. ex. bestämmel- ser om säkerheten för lånet och amorteringar. Näringslivet påpekar vi- dare att enligt förslaget måste styrelsen utnyttja den fullmakt den har fått av bolagsstämman inom sex månader. Eftersom det tar tid att få emissionstillstånd och vidta övriga för emissionen erforderliga förbere- delser är denna tidsgräns enligt näringslivet för snävt tilltagen. Fullmak- ten till styrelsen borde kunna få samma längsta giltighetstid som en full— makt till styrelsen som avser nyemission, dvs. fem år från bolagsstäm- mobeslutet. Näringslivet anser det vidare angeläget att styrelsen skall kunna bemyndigas att besluta om avvikelse från aktieägarnas företrä- desrätt till skuldebreven. Den etablerade tekniken på den internationella kapitalmarknaden gör det nämligen nödvändigt att bemyndigande kan ges i en så vid omfattning för internationella konverteringslån. Gäller företrädesrätt kan emissionen ofta inte placeras, vilket sammanhänger med att obligationer i stort sett tecknas av en annan publik än beträf- fande aktier. En företrädesrätt för aktieägarna förutsätter dessutom att de får rimlig tid, en månad, att utnyttja företrädesrätten. Marknadslägct kan dock vara så labilt att lånet måste placeras utan sådan tidsutdräkt. Näringslivet framhåller slutligen att det inte uppfattar utfärdande av konvertibla skuldebrev som mer ingripande för bolagets struktur och in- tressen än en ökning av aktiekapitalet. Näringslivet förordar därför att reglerna om bolagsstämmans bemyndigande till styrelsen ges samma omfattning som näringslivet förordat i fråga om nyemission. Reglerna bör i så fall kompletteras med bestämmelser om att beslut om fullmak- ten förutsätter kvalificerad majoritet eller närmare bestämt att beslutet biträds av två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stäm- man företrädda aktierna. Vad angår frågan om man bör införa särskilda skyddsregler för innehavare av konvertibla skuldebrev för den händelse
Prop. 1973: 93 52
aktieemissioner äger rum under lånets löptid m. m. framhåller näringsli- vet att bolagsstämmans beslut om utgivande av konvertibla skuldebrev skall ange den rätt som skall tillkomma skuldebrevens ägare i sådana si- tuationer. Några ytterligare skyddsregler är enligt näringslivet inte er- forderliga.
Bankofullmäktige och kapitalmarknadsutredrzingen tar upp frågorna om konverteringskursen och den av utredningen föreslagna regeln om att styrelsen inom sex månader måste utnyttja fullmakten. Sexmånaders- fristen bör utsträckas. Vad beträffar konverteringskursen anses vägande skäl kunna anföras för både utredningsförslaget och den åsikten att det bör kunna överlåtas på styrelsen att fastställa konverteringskursen. Dessa två remissinstanser anser därför att det finns skäl att ytterligare överväga denna fråga. Föreningen auktoriserade revisorer anser att nyss- nämnda bestämmelse om en frist på sex månader kan slopas.
Svenska revisorssamfzuzdet påpekar att förslaget innebär att aktiekapi- talets maximibelopp behöver höjas redan vid emissionen av de konver- tibla skuldebreven. Samfundet anser det mera praktiskt att denna fråga avgörs när kännedom föreligger om vilket konverteringsbelopp som fak- tiskt uppstår. Samfundet ifrågasätter vidare om det är lämpligt att binda konverteringsbeloppet till 50 % av aktiekapitalet vid tiden för regi- streringen av bolagsstämmans beslut om ökningen av aktiekapitalet.
Utredningens förslag om k 0 n v e r t i bl a a k t i e r kan enligt nä- ringslivet bli värdefullt som ett nytt finansieringsinstrument bland andra för anskaffning av kapital till mindre och medelstora företag. När det gäller sådana företag kan konvertibla preferensaktier vara den lämp— ligaste formen för en tillträdande finansiär. Han får rösträtt, förmåns- rätt till utdelning av kapital samt möjligheten att, om företaget har framgång, konvertera aktierna till stamaktier. En liknande situation kan enligt näringslivet föreligga också vid rekonstruktion av ett företag. Även advokatsamfundet och patentverket tillstyrker förslaget om kon- vertibla aktier.
Näringslivet tar upp den in i n o r i t e t 5 s k y (1 d 8 r 0 g el enligt vil- ken bolagsstämma inte får fatta beslut som uppenbarligen är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till skada för bolaget eller annan aktieägare. I och för sig är varje generalklausul med en så allmän formulering en osäkerhetsfaktor i rättslivet. Näringslivet anser dock att klausulen bör godtas. Den bör emellertid endast kunna tilläm- pas i extrema fall. Näringslivet erinrar i detta sammanhang om att ge- neralklausulerna inom olika delar av rättsordningen för närvarande är föremål för särskild utredning. Näringslivet förutsätter att i den mån den utredningen även kommer att omfatta generalklausulen i förslaget till aktiebolagslag särskild försiktighet skall iakttas när det gäller att ut- vidga det av aktiebolagsutredningcn förutsatta tillämpningsområdet för generalklausulcr. I all synnerhet måste detta gälla sådana bolagsstämmo-
Prop. 1973: 93 53
beslut som förutsätter särskild röstmajoritet' när sådan majoritet för be— slutet har förelegat. Advokatsamfundet anser däremot att de nya reg- lerna om majoritet för ändring av bolagsordningen medför att det be- hövs en allmän skyddsmekanism mot maktmissbruk. Samfundet menar att ordet ”uppenbarligen” i den föreslagna lagtexten bör utgå. Genom att ordet ”otillbörlig” förekommer i lagtexten finns det enligt samfundet tillräckligt garanti för att generalklausulen inte skall komma att be- gränsa majoritetens handlingsfrihet i en från bolagets synpunkt ofördel— aktig omfattning. Svea hovrätt förordar att ordet ”uppenbarligen” får utgå ur lagtexten till generalklausulen.
4 Aktiekapitalets storlek
4.1. Nuvarande ordning
Aktiebolagsformen är hos oss tillgänglig för alla typer av företag oberoende av storlek. Svensk aktiebolagsrätt erkänner enmansbolaget, dvs. alla aktier i bolaget kan ägas av en enda person. Kravet på aktie- kapital ställs lågt. Det räcker att aktiekapitalet uppgår till 5 000 kr. Denna minimigräns har gällt alltsedan 1895 års aktiebolagslag trädde ikraft.
Det är i andra länder vanligt att det vid sidan av aktiebolaget finns en särskild bolagsform, vari ekonomisk verksamhet kan drivas utan personlig ansvarighet för deltagarna. Bolagsformen är anpassad för företag med ett mindre antal delägare och kravet på aktiekapital ställs lägre. I tysk rätt benämnes denna bolagstyp Gesellschaft mit be- schränkter Haftung (GmbH) och i fransk rätt Société å responsabilité limitée (SARL). Motsvarande bolagsformer finns också i de övriga EG-staterna. Sålunda har i Danmark nyligen lagts fram förslag till lagstiftning om bolagsformen GmbH/SARL.
Frågan om att införa en motsvarighet till GmbH-bolaget övervägdes under förarbetena till 1944 års aktiebolagslagstiftning. Det ansågs emel— lertid då att övervägande skäl talade mot att inrätta en särskild bo- lagsform för de mindre företagen. Allvarliga betänkligheter ansågs möta redan från den synpunkten att en sådan bolagsform saknar grundval i inhemsk rättsutveckling (SOU 1941: 9 s. 29 ff.).
4.2. Utredningen
Utredningen har övervägt frågan om för mindre företag bör införas någon annan bolagsform än aktiebolagets under vilken verksamheten kan drivas utan personlig ansvarighet för delägarna. Utredningen anser emellertid att de skäl som anfördes däremot vid gällande lags till- komst alltjämt är bärande. Möjligen bör dock enligt utredningen frågan
Prop. 1973: 93 54
tas upp i samband med en modernisering av lagstiftningen om handels— bolag och enkla bolag.
Utredningen ställer frågan om inte rätten att driva ekonomisk verk- samhet i bolag utan personlig ansvarighet borde förutsätta ett väsent- ligt högre kapital än som för närvarande föreskrivs. Den tyska aktie- bolagslagen kräver exempelvis ett aktiekapital på minst 100000 DM. Emellertid skulle en därmed jämförlig höjning av minsta tillåtna aktie- kapitalet i svenska bolag betyda en mycket stark förändring av vill- koren för de mindre företagen, vilka nu i mycket stor utsträckning arbetar såsom aktiebolag med lågt aktiekapital. Utredningen föreslår att aktiekapitalet skall vara minst 20 000 kr. och betecknar själv detta förslag som en ungefärlig anpassning till den penningvärdesutveckling som skett sedan tillkomsten av nu gällande lag. Bolag som bildats före ikraftträdandet skall dock enligt förslaget kunna fortsätta sin verksamhet även om aktiekapitalet understiger 20 000 kr.
4.3. Remissyttrandena
Några remissinstanser tar upp frågan om införande av en särskild associationsrättslig form för de mindre företagen. SHIO beklagar att det inte har ingått i utredningens uppgifter att överväga alternativa bolagsformer. Det finns'enligt SHIO ett klart behov av en bolags- form, som är direkt avpassad för mindre företag av typen familje— företag och fåmansföretag. Utredningsförslaget innehåller starkt for- maliserade krav beträffande styrelsens och bolagsledningens ansvar inför bolagsstämma, skydd för aktieägare, jävsregler m.m. som inte alls är tillämpliga i fråga om de mindre företagen. SHIO framhåller vidare att användningen av aktiebolagsformen ger skatte- och social- försäkringsmässiga förmåner. Användningen av aktiebolagsformen bör emellertid inte vara beroende av sådana hänsynstaganden. Det är inte motiverat att olikheter i fråga om nämnda förmåner uppkommer till följd av valet av företagsform. SHIO anser det därför önskvärt att en särskild utredning snarast möjligt sätts igång i syfte att få till stånd en enklare bolagsform än den nuvarande aktiebolagsformen. Aktie- bolagsformen bör enligt SHIO företrädesvis förbehållas större företag. Även Familjeföretagens förening ifrågasätter om det inte borde över- vägas att införa en förenklad och mindre formaliserad associations- form för de mindre företagen. Föreningen framhåller att syftet med offentlighet och registreringsskyldighet inte har relevans beträffande sådana mindre företag. De publicitetssynpunkter som gör sig gällan- de i fråga om stora bolag saknar tillämplighet för den mindre företag- samheten. Tredje man som vill stå ekonomiska risker, exempelvis som leverantör, skaffar enligt föreningen information på andra och mer ändamålsenliga sätt än genom att läsa årsredovisningen och andra
Prop. 1973: 93 55
handlingar som har insänts till patentverket. Delegationen för de mind- re och medelstora företagen anser att utredningsförslaget kan betraktas som onödigt komplicerat för många småföretag. Delegationen anser det angeläget att få belyst frågan om det eventuellt finns behov av en till de mindre företagen särskilt anpassad aktiebolagslag eller en helt ny associationsform. LRF menar att det finns behov av en särskild associationsform för mindre företag men anser att den frågan kan lösas genom att kommanditbolag befrias från skyldighet att registrera varje personförändrin g bland kommanditdelägarna.
Bankinspektionen påpekar att det utomlands ofta finns två olika ak- tiebolagsformer, en för företag med mindre antal delägare och en annan för företag vars aktier är spridda bland en större allmänhet. ln- spektionen anser att det hade varit önskvärt om utredningen närmare hade diskuterat för- och nackdelarna med ett sådant system. Systemet har den fördelen att man härigenom skulle kunna förenkla regelsy- stemet för de mindre aktiebolagen. Utredningsförslaget innehåller nämligen enligt inspektionens mening en alltför långtgående detalj- reglering när det gäller mindre företag. Vidare skulle tillskapandet av en särskild aktiebolagsform för de mindre företagen underlätta en eventuell anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till motsvarande lagstiftning inom EG. Inspektionen framhåller också att aktiebolags- formen för närvarande i betydande utsträckning används för drivande av företag, för vilka den egentligen inte är avsedd. Detta gäller bolag för utövande av konstnärlig eller annan rent personlig verksamhet men också andra företag, i vilket någon klar åtskillnad inte görs mellan ägarens egna och bolagets ekonomiska förhållanden. Den väsentliga anledningen till bolagsbildningen har i sådana fall ofta varit skatte- skäl. Aktiebolagsformen kan användas för skattemässiga dispositioner som är ägnade att väcka betänkligheter från allmän synpunkt. Detta visar att det finns väsentliga svagheter i det associationsrättsliga syste- met. Frågan bör enligt inspektionen angripas också från bolagsrättslig utgångspunkt. RÅ är inne på liknande tankegångar. Han framhåller att de mindre företagarna ibland saknar närmare kännedom om de regler som finns i aktiebolagslagen och att de försummar att göra de anmälningar m.m. som lagen föreskriver. Dessutom kännetecknas des- sa företag inte sällan av dålig ekonomisk stabilitet. Aktiekapitalet täcks inte i erforderlig omfattning av tillgångar i företaget, vilket medför att skyddet för borgenärerna blir bristfälligt. Det kan enligt RÅ starkt ifrågasättas om små företag av detta slag skall drivas i en företagsform där det inte finns något personligt ansvar. Från allmän synpunkt skulle det sannolikt vara till fördel om de drevs i andra for- mer med personligt ansvar. RÅ framhåller vidare att aktiebolagsfor- men ofta väljs huvudsakligen på grund av skatteskäl. Aktiebolagsla- gens regler bör emellertid enligt RA vara så utformade att de inte
Prop. 1973: 93 56
stimulerar till bildningar av bolag där sådana inte är sakligt motivera- de från de synpunkter som kännetecknar associationsrätten.
Företagsskatlcberedningen påpekar att utredningen inte har under— sökt hur beståndet av registrerade bolag fördelar sig med avseende på aktiekapitalets storlek. Det har inte heller undersökts vilka olika kate- gorier av aktiebolag som finns för närvarande. Beredningen anser det anmärkningsvärt att utredningen inte har ansett sig behöva grunda si— na överväganden på strukturanalyser av sådana frågor. Beredningen nämner vidare att antalet aktiebolag överstiger 100000 jämfört med ca 44 000 år 1960. Det övervägande antalet bolag eller i vart fall 75—80 % utgörs av enmans- Och fåmansbolag. Av de nyregistrerade bolagen utgör enmans— och fåmansbolag samma höga andel. I ökande utsträckning har bolag tillkommit med verksamhet av ringa omfatt- ning oeh av sådan beskaffenhet att det inte är fråga om egentlig nä- ringsverksamhet. Bolagsformen används för andra slag av verksamhet än vad som var aktuellt vid tillkomsten av 1944 års aktiebolagslag, t. ex. för administration av utpräglade tjänsteuppdrag, extrasysslor, konsulttjänster, läkar- och tandläkarpraktik etc. Den huvudsakliga an- ledningen till många bolagsbildningar torde enligt beredningen vara att få fördelar vid beskattningen. Även bortsett från. beskattningssyn- punkterna kan det enligt beredningen ifrågasättas om det är ett allmänt intresse med det betydande antal småbolag som finns för närvarande och utvecklingen mot allt fler sådana bolag. Beredningen beklagar att utredningen inte har tagit upp frågan om att införa någon annan före- tagsform än aktiebolagets för de mindre bolagen. Beredningen finner det angeläget att frågan om en särskild företagsform utan personligt ansvar för mindre företag blir utredd så snart som möjligt. Det kan enligt beredningen ske i samband med en eventuell modernisering av lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag. Länsåklagaren i Hal- lands län framhåller att det finns åtskilliga bolagsbildningar som inte är motiverade av sunda företagsekonomiska skäl. Ibland används bo— lagsformen bara för att genomföra olika icke önskvärda manipula— tioner särskilt av skatterättslig karaktär. Man bör enligt länsåklagaren i den bolagsrättsliga lagstiftningen försöka stävja missbruk av bolags— formen. Länsåklagaren i Östergötlands län framför liknande synpunk— ter och framhåller att aktiebolagsformen inte lämpar sig för mindre företag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det angeläget att man ytterligare utreder frågan om inte särskilda regler bör upp- ställas för stora respektive små bolag. SACO och patentverket har en liknande inställning.
Förslaget att aktiekapitalet skall uppgå till minst 20 000 kr. tillstyrks av näringslivet, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, advokatsamfundet, länsstyrelsen i Kalmar län och banklnspektionen. Även Svensk industriförem'ng tillstyrker den föreslagna ökningen av
Prop. 1973: 93 57
aktiekapitalet. För att inte försvåra nyetablering av företag i aktiebo- lagsform föreslår emellertid föreningen att också nya aktiebolag skall ges möjlighet att starta med 5 000 kr. i aktiekapital men att beloppet måste ökas till lägst 20 000 kr. inom tre år. Det förslaget skulle göra det möjligt för människor med ”två tomma händer” att starta ett före— tag i aktiebolagsform.
Andra remissinstanser ifrågasätter om inte gränsen för aktiekapita- lets storlek har satts för lågt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län godtar visserligen förslaget men menar att det finns skäl att höja minibe- loppet, om en särskild associationsform för mindre företag tillskapas. TCO framhåller att den nuvarande låga gränsen i fråga om aktie- kapitalets storlek har möjliggjort tillkomsten av åtskilliga inte önsk- värda bolagsbildningar. Vid de konkurser som i många fall har blivit följden har arbetstagarna mist sina arbeten med åtföljande svårigheter att få nya anställningar. Enligt TCO:s mening skulle många av dessa bolag aldrig ha kommit till stånd, om det minsta tillåtna aktiekapitalet hade bestämts till ett högre belopp. Med hänsyn härtill och till arbets- tagarnas rätt till trygghet i anställningen skulle det i och för sig vara motiverat att. det minsta tillåtna aktiekapitalet fastställs till ett väsent- ligt högre belopp än vad som för närvarande gäller. Samtidigt kan man emellertid inte helt bortse från att de mindre företagen ofta har stor betydelse för sysselsättningen och samhället i dess helhet. På grund härav och då det inte onödigtvis bör skapas hinder för möjligheten att driva rörelse anser TCO att det minsta tillåtna aktiekapitalet inte kan sättas alltför högt. TCO föreslår att minimikapitalet vid bolagsbild- ningen inte bör understiga fyra basbelopp enligt lagen om allmän för- säkring. Svenska revisorsamfundet anser att det finns skäl för att sätta gränsen högre än vid 20 000 kr., om man strävar efter en bättre kon- solidering från starten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län menar att den undre gränsen på 20 000 kr. för aktiekapitalets storlek är för lågt. RÅ förordar att beloppet bestäms till åtminstone 50000 kr. En liknande inställning kommer till uttryck i remissyttrandena från läns— åklagaren i Hallands län och länsåklagaren :" Östergötlands län.
Riksskatteverket påpekar att antalet små aktiebolag är mycket stort. Uppskattningvis torde f.n. åtminstone 70 % av alla aktiebolag böra betecknas som små. De små aktiebolagcn vållar taxeringsmyndighe- terna betydande problem. Stora svårigheter föreligger att uppmärk— samma och ta ställning till transaktioner av olika slag som förekommer mellan fåmansbolag och dess huvudaktieägare och som ofta har till syfte att kringgå gällande skattebestämmelser. Granskningen av de små bolagen och deras huvudaktieägare är därför besvärlig och tar en be— tydande del av skatte- och taxeringskontrollens resurser i anspråk. Ver- ket anser att möjligheten att bilda små aktiebolag utnyttjas i viss ut- sträckning systematiskt för att försvåra skattekontroll och undkomma
Prop. 1973: 93 58
skatteindrivning. Verket menar därför att det bör öven/ägas om inte aktiebolaget som företagsform bör förbehållas de medelstora och större företagen. Verket förordar att aktiekapitalet inte Skall få bestämmas lägre än till 50 000 kr. En sådan lösning kan från rent företagsekono- misk synpunkt inte anses medföra någon större olägenhet. Liknande begränsningar finns i ett antal andra europeiska länder. Om en sådan ökning av minimikapitalet genomförs bör emellertid frågan om lämplig företagsform för mindre verksamheter utredas så snart som möjligt. Också patentverket anser att man bör överväga att sätta minimikapitalet betydligt högre än vad utredningen har föreslagit. Det bör ske i sam- band mcd att man ser över lagstiftningen om handelsbolag och enkla bolag i syfte att få till stånd en särskild bolagsform för de mindre före- tagen.
SHIO avstyrker den föreslagna förändringen av regeln om aktie- kapitalets storlek. Organisationen anser att ett så pass högt ursprung- ligt aktiekapital som 20000 kr. kommer att hindra etableringen av mindre företag. För den händelse att en enklare bolagsform införs, kan det däremot inte anföras skäl mot att kravet på ursprungligt ak- tiekapital fastställs till 20 000 kr.
Ett par remissinstanser tar upp frågan om den föreslagna ökningen av aktiekapitalet bör gälla även aktiebolag som bildats före ikraftträ- dandet. Svensk industriförening menar att det inte är tillfredsställande att i detta avseende få två typer av aktiebolag, nämligen sådana som bildats före lagens ikraftträdande och de som bildats senare. Det bör vara möjligt att införa en övergångstid på t. ex. tre år från ikraft- trädandet.
5. Län till aktieägare m. fl. 5.1 Nuvarande ordning
Det nu gällande regelsystemet om bolags bundna resp. fria kapital innebär att bolaget inte får till aktieägarna föra över tillångar i större omfattning eller i annan ordning än som anges i bestämmelserna om vinstutdelning, om nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller skuldregleringsfonden och om likvidation. Förbudet gäller inte bara utbetalning i pengar utan också överföring av annan bolagets egen- dom. Det finns däremot ingenting som hindrar att en aktieägare lånar pengar från bolaget. Lagen uppställer inte ens krav på att säkerhet skall ställas för sådana lån. I rättspraxis'har dock ansetts att lån som lämnas till insolventa aktieägare är att betrakta som otillåten vinstut- delning, såvida lånct belastar bolagets bundna kapital (se NJA 1951 s. 6).
Prop. 1973: 93 59
5.2. Utredningen
Utredningen behåller systemet med bundet och fritt kapital. Till bundet kapital hänför utredningen aktiekapitalet, reservfond och s.k. uppskrivningsfond. Till uppskrivningsfonden, som utgör en nyhet, skall läggas medel som uppkommer genom att värdet på bolagets anlägg- ningstillgångar skrivs upp. Skuldregleringsfonden har inte behållits i utredningsförslaget. Det fria egna kapitalet består enligt utredningsför- slaget liksom för närvarande av fria fonder, balanserad vinst och net- tovinst för räkenskapsåret.
Utredningen menar att det finns anledning att anta att det i ganska stor utsträckning förekommer att aktiebolags medel lånas ut till aktie— ägarna. Utredningen anser att det strider mot aktiebolagsstiftningens grunder att en person skall kunna driva ett aktiebolag med den därav följande förmånen av frihet från personligt ansvar trots att bolagets tillgångar till stor del består i en fordran på honom själv. Detta inne- bär en nrholkning av den säkerhet som aktiebolagslagen genom reg- lerna om bundet kapital vill ge inte bara aktieägarna utan också andra såsom borgenärer och anställda. Om det bundna kapitalet belastas av lån till aktieägare kommer det inte att ge större säkerhet än som föl- jer av aktieägarens personliga solvens. Den som vill driva ett företag där kreditunderlaget i realiteten är hans egen betalningsförmåga bör dock enligt utredningen inte kunna välja aktiebolagsformen. Han bör i stället hänvisas till en juridisk företagsform med personlig ansvarig- het. Utredningen föreslår därför att bolag i princip förbjuds att lämna penninglån till aktieägare, styrelseledamöter och styrelsesuppleanter. Låneförbudet förses emellertid med vissa undantag. Lån får ges om betryggande säkerhet ställs för lånet. Håller sig lånet inom ramen för bolagets fria egna kapital får lån lämnas även utan säkerhet. Eftersom det fria kapitalet kan disponeras för vinstutdelning kan nämligen en- ligt utredningens mening lån till aktieägarna som bara berör det fria kapitalet inte anses inkräkta på lagens system för skydd av borge- närer. Förslaget innebär alltså att bolagets hela bundna kapital skyd— das mot lån såtillvida att betryggande säkerhet krävs, medan något motsvarande skydd inte uppställs för det fria kapitalet.
Utredningen föreslår ytterligare två undantag från låneförbudet. Förbudet skall inte gälla i förhållande till aktieägare som är moder- bolag. Utredningen anser att ett sådant undantag är nödvändigt för att man inte skall omöjliggöra normala dispositioner inom en koncern. Det andra undantaget avser det fall att aktieägarens innehav av aktier i bolaget är obetydligt. Undantag från förbudet gäller därför om den aktieägare som skall få lånet äger mindre än en procent av bolagets aktiekapital eller eljest så ringa del därav att den uppenbarligen inte är avgörande för bolagets beslut om lånet.
Prop. 1973: 93 60
Reglerna om låneförbud äger enligt utredningsförslaget motsvaran- de tillämpning i fråga om ställande av säkerhet.
5.3. Remissyttrandena
Flera remissinstanser ansluter sig i princip till utredningens upp- fattning att begränsningar måste införas i fråga om bolagets rätt att lämna penninglån till eller ställa säkerhet för aktieägare och styrelse- ledamöter. De föreslagna bestämmelserna ses då som ett led i det re- gelsystem som syftar till att skydda bolagets egna bundna kapital mot urholkning. Synpunkter av detta slag framförs av hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten, bankinspektionen, företagsskatteberedningen, advokatsamfundet samt Stockholms och Skånes handelskamrar. Nä- ringslivet godtar grundtanken bakom förslaget men anser att de före— slagna bestämmelserna kan bjuda utomordentliga svårigheter framför allt vid generationsskiften inom familjeföretag. Enligt näringslivet är lån från företaget till arvtagarna ofta nödvändigt för att arvingarna skall kunna erlägga arvsskatten utan att avyttra företaget. I många fall är arvsskattebördan så betungande att den inte kan bäras inom de föreslagna lånegränserna. Ett familjeföretags förmåga att fortleva är emellertid ofta beroende av kunnande och traditioner inom den familj från vilken företagsledningen rekryteras. Det kan därför vara angeläget från både de anställdas och fordringsägarnas liksom också från samhällets synpunkt att ett arvfall inte behöver medföra att före— tag går ur familjens ägo. En i sådana lägen framtvingad försäljning kan innebära betydande värdeförstöring. En uppmjukning för dessa fall av utredningens föreslagna förbud mot lån till aktieägare är där- för enligt näringslivet önskvärt. Denna uppmjukning får dock inte ske till priset av att borgenärsintressena eftersättes. Näringslivet förordar därför en ordning där lösningen kan anpassas efter skiftande förhållan— den i enskilda fall. Näringslivet gör därvid en jämförelse med förhållan- det vid ncdsättning av aktiekapitalet men anser att förfarandet kan göras mer summariskt vid lånefrågor än när det gäller kapitalnedsättningar. Denna uppfattning grundas på att vid kapitalnedsättning lämnar ka- pitalet bolaget för gott medan vid lån bolaget behåller en fordran gentemot låntagaren. Näringslivet föreslår att ärenden av detta slag handläggs av Kungl. Maj:t eller myndighet Kungl. Maj:t förordnar, förslagsvis kommerskollegium. Beslut skulle fattas efter utredning var- vid normalt skulle ingå hörande av kända borgenärer. Kallelse på okända borgenärer skulle ske bara undantagsvis. Sedan lånerätt be- viljats av kollegiet, kan intresset av insyn och publicitet tillgodoses genom bestämmelser om att lån skall redovisas i årsredovisningen.
Näringslivet tar vidare upp förslaget att förbudet mot lån inte gäller i förhållande till aktieägare som är moderbolag. Näringslivet godtar
Prop. 1973: 93 61
undantagsbestämmelserna i och för sig men anser att den måste få betydligt större räckvidd. Även mellan andra bolag i en koncern än moder- och dotterbolag kan föreligga en sådan intressegemenskap att lån bolagen emellan måste kunna förekomma även utan att de eljest gällande lånevillkoren är uppfyllda. Detta gäller t. ex. lån som innebär ett direkt understödjande av det långivande bolagets egna verksamhet och som kanske inte skulle kunna komma till stånd om villkoren på särskild säkerhet etc. enligt de allmänna reglerna måste uppfyllas. Inom en koncern måste enligt näringslivet lån utan särskild säkerhet eller täckning i fritt kapital vara tillåtet så snart engagemanget framstår som företagsekonomiskt motiverat för det bolag som tar risken. Nä- ringslivet tar slutligen upp förslaget att lån skall kunna ske fritt inom ramen för det fria kapitalet. Näringslivet framhåller därvid att det fria kapitalet inte ger samma skydd som en betryggande säkerhet kan ge. När ett flerårigt lån ges, skall full täckning finnas i form av eget kapital i det långivande bolaget, men när lånet skall betalas kan detta kapital för länge sedan vara förbrukat.
Även föreningen auktoriserade revisorer framhåller att det skydd för bolagets bundna kapital som åsyftas i förslaget kan bli illusoriskt om utlåning inom det fria kapitalets ram utan säkerhet sker men det fria kapitalet senare genom utdelning eller uppkomna förluster går ned eller försvinner utan att långivningen har avvecklats. Liknande synpunkter framförs av bankinspektionen och företagsskattcbered— ningen. Beredningen anser därför att undantagsbestämmelscn om fri lånerätt mot det fria kapitalet bör utgå. Beredningen uttalar vidare att man bör överväga att införa en bestämmelse enligt vilken revisorn är skyldig att till revisionsberättelsen särskilt uttala sig angående gransk- ningen av detta slags lån och säkerheter. Beredningen framhåller vida- re att bestämmelserna om lån till aktieägare kan kringgås på ett ganska enkelt sätt genom att lån eller säkerhet formellt lämnas för annan fysisk eller juridisk person men reellt avser aktieägare eller styrelse- ledamot. Att i sådana fall påvisa att ett bulvanförhållande faktiskt föreligger torde ställa sig alltför svårt. Förbudet bör därför enligt be— redningen utsträckas till att omfatta även styrelseledamot och aktie- ägare närstående personer t. ex. den personkrets som anges i 5 5 i la- gen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Bankin- spektioncn, LRF och advokatsamfundet anser också att det finns möjligheter att kringgå lagbestämmelserna, t. ex. via enmans- eller få- mansbolag. Skånes handelskammare ifrågasätter om begränsningen till penninglån är motiverad. Vidare påpekas att bestämmelsen inte om- fattar lån ete. till syskonbolag. Slutligen föreslår handelskammaren att bestämmelsen utvidgas till att avse även aktieägare och styrelseleda- mot i närstående bolag.
Prop. 1973: 93 62
Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter om bestämmelsen verkli- gen utgör något effektivt hinder mot sådana transaktioner som den har till syfte att förhindra. Syftet med reglerna är bl. a. att förhindra det i praktiken ofta förekommande och för borgenärerna riskfyllda förfarandet att den som vill förvärva aktierna i ett aktiebolag låter bolaget självt finansiera förvärvet. Enligt ordalagcn i förslaget synes emellertid ingenting hindra att ett rättssubjekt först lånar pengar av bolaget och därefter för det lånade kapitalet köper aktier i bolaget. Det tycks enligt hovrätten inte heller finnas något hinder för ett mo- derbolag som förvärvat aktier i ett dotterbolag men ännu inte erlagt betalning för aktierna att finansiera förvärvet genom lån i efterhand av dotterbolaget.
Svenska revisor-samftmdet uttalar att man måste ta större hänsyn än utredningen har gjort till de helt lojala former av penninglån som före- kommer. Ett exempel på sådana lån är lån för förvärv av aktier 1 an- nat företag. Ett annat exempel är när bolaget har överskottslikviditet och huvudaktieägaren bedriver annan verksamhet och företar inlåning till den verksamheten. Ett tredje fall är när bolaget tillfälligtvis har svag likviditet och därför försöker hålla lönerna nere till anställda aktie- ägare. För att dessa skall kunna bära sina levnadskostnader kan det vara nödvändigt att lämna dern lån. Slutligen anför revisorsamfundet som ett exempel på lojala lån det fallet när aktieägare äger den fastig- het i vilken aktiebolagets rörelse bedrivs varvid aktieägaren lånar av bolaget för att finansiera en del av anskaffningskostnaden. Familje- företagens förening accepterar i princip utredningsförslaget, men an- ser att det i vissa situationer kan medföra obilliga konsekvenser. Advokatsamfundet ifrågasätter om inte kravet på betryggande sä- kerhet skulle kunna efterges i fråga om kortfristiga krediter i sådana fall där det är uppenbart att vid lånets beviljande borgenärernas in- tressen inte träds för nära genom långivningen.
Näringslivet påpekar att utredningen i motiven uttalat att styrelsen alltid måste beakta att långivningen eller ställandet av säkerhet över- ensstämmer med bolagets intressen och inte står i strid med principen om aktieägarnas lika rätt. Näringslivet anser att denna princip är grundläggande och i själva verket är ett uttryck för en allmän rätts— grundsats. Anses bestämmelser rörande bolags lån till aktieägare önsk- värda bör bestämmelserna avfattas så att det klart framgår att giltig- heten av ett lån är beroende av att det långivande bolaget har ett till- räckligt eget intresse av att lämna lånet eller — när samtliga aktieäga- re i bolaget har lämnat sitt samtycke till åtgärden — att lånet inte strider mot aktiebolagslagens regler till skydd för tredje man.
Prop. 1973: 93 63
6. F öredraganden
6.1. Inledning
Den dominerande associationsformen inom svensk industri och an- nan näringsverksamhet är aktiebolaget. Vid utgången av år 1972 fanns det 125 282 inregistrerade aktiebolag. Endast omkring hälften av de in- registrerade aktiebolagen bedriver rörelse. Över 80 % av aktiebolagen utgör enmans- eller fåmansbolag.
Ett betydande antal aktiebolag har bildats under senare år och in- tensiteten i bolagsbildningen har tilltagit för varje år. 1960 fanns en- dast omkring 44000 inregistrerade aktiebolag. 1.970 registrerades 11 166 aktiebolag, 1971 13 069 aktiebolag och 1972 18 217 aktiebolag.
Den nuvarande aktiebolagslagen innehåller bl. a. ett stort antal reg- ler som rör aktiekapitalet. Syftet med detta regelsystem är att skapa garantier för att bolagen verkligen får tillgångar vid bolagsbildningen och att dessa tillgångar inte försvinner under bolagets verksamhet. Detta har intresse i första hand för bolagets fordringsägare men även för de anställda och det allmänna. Aktieägarna är nämligen inte ansva- riga för bolagets förbindelser och fordringsägarna kan därför endast kräva betalning ur bolagets tillgångar. Bestämmelserna har emellertid betydelse också för de olika aktieägarna eftersom var och en som tecknar aktier i ett bolag har intresse av att övriga aktietecknare skju- ter till det kapital som ankommer på dem.
Huvuddragen i regelsystemet är följande. När ett aktiebolag bildas måste delägarna i bolaget tillskjuta medel. Detta sker genom att de tecknar aktier i bolaget mot betalning i peng— ar eller annan egendom som erläggs till bolaget. Annan egendom än pengar brukar benämnas apportegendom. Aktierna skall lyda på ett visst belopp, i princip ej understigande 50 kr., det s.k. nominella be- loppet. Summan av aktiernas nominella belopp är lika med aktieka- pitalet. Aktiekapitalet måste uppgå till minst 5 000 kr. Aktier får inte emitteras till underkurs, dvs. den betalning som skall erläggas till bo— laget för tecknad aktie får inte understiga aktiens nominella belopp. Däremot kan aktier emitteras till överkurs. Vad som betalas för teck- nad aktie utöver det nominella beloppet räknas inte till aktiekapitalet utan läggs till reservfonden.
Aktiekapitalet, reservfonden och den s.k. skuldregleringsfonden ut- gör bolagets bundna egna kapital. Tillgångar som ingår i det bundna kapitalet får i princip inte betalas ut till aktieägarna annat än i sam- band med likvidation. Det finns däremot inte några uttryckliga lagbe- stämmelser om förbud för bolaget att ge lån till aktieägarna även om lå- net skulle belasta det bundna kapitalet. Det fria egna kapitalet består av fria fonder, balanserad vinst och nettovinst för räkenskapsåret. Det fria egna kapitalet får i princip delas ut till aktieägarna. Vissa regler om
Prop. 1973: 93 64
obligatorisk avsättning till reservfond och skuldregleringsfond innebär emellertid en begränsning av denna utdelningsrätt.
Efter samarbete med kommittéer i Danmark, Finland och Norge la- de aktiebolagsutredningen på våren 1971 fram förslag till ny aktie- bolagslag. Förslaget innehåller bl. a. regler som har samband med fö- retagens finansiering. Utredningsförslagct innebär sålunda att reglerna om nyemission blir mer flcxibla vilket får till följd att bolagens möj- ligheter att förstärka det egna kapitalet genom att emittera nya aktier förbättras. Utredningen föreslår vidare regler om vissa finansierings— metoder som hittills knappast använts i Sverige. Hit hör konvertibla skuldebrev och konvertibla aktier.
Vidare föreslås att den nedre gränsen för aktiekapitalets storlek höjs till 20000 kr. samt att regler om förbud mot penninglån till aktie- ägare och personer ibolagsledningen införs.
I sitt remissyttrande över utredningsförslaget har näringslivet fram- hållit, att det kunde bli nödvändigt att bryta ut de föreslagna reglerna om nya finansieringsformer till särbehandling, om arbetet på en ny ak— tiebolagslag skulle bli tidsödande. Under ärendets beredning inom justitiedepartementet har det visat sig, att lagstiftningsärendet är mycket komplicerat och omfattande. Någon ny aktiebolagslag kan inte beräknas träda i kraft före den 1 januari 1975. Under sådana omstän- digheter aktualiseras frågan om en särbehandling av vissa delar av utredningsförslaget, bl. a. de föreslagna reglerna om nya finansierings- former.
För bedömningen av frågan är av intresse vissa uppgifter om före- tagens finansiering som lämnats av kapitalmarknadsutredningen i dess betänkande (SOU 1972: 63) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden och av långtidsutredningen i dess be- tänkande (SOU 1970:71) Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1980.
För företagssektorn som helhet sjönk självfinansieringsgraden, dvs. bruttosparandet i relation till de totala investeringarna, från 77 % under perioden 1955—59 till 60 % perioden 1960—65. För industrin var motsvarande värden 124 % (1957—59) och 89 %. Denna nedgång berodde framför allt på att investeringarna ökade i början av 1960-talet. Självfinansieringsgraden låg sedan kvar på ungefär oförändrad nivå fram till 1971. Under åren 1966—70 uppgick självfinansieringsgraden inom industrin till 86 %.
När självfinansicringsgraden fallit har behovet av extern finansiering i form av riskvilligt ägarkapital eller upplånat kapital ökat. En jäm- förelse mellan industriföretagens ställning vid början och slutet av 1960- talet Visar, att relationen mellan redovisat eget kapital och redovisat totalt kapital sjönk från 36 till 21 % för företag med 50—499 anställda och från 45 till 32 % för företag med över 500 anställda. De långfristiga
Prop. 1973: 93 65
skulderna ökade markant under perioden för båda företagsgrupperna. Enligt långtidsutredningen ökade kvoten långa skulder/redovisat eget kapital för hela industrin mellan 1961 och 1968 från 55 till 82 %. Långtidsutredningen räknar med en ytterligare försämring för tiden fram till 1975.
Under 1960-talet upptog ett växande antal industriföretag obliga- tionslån. I genomsnitt cmitterades under perioden årligen 30—35 lån mot 7 per år före 1960. Den sjunkande självfinansicringsgraden har under 1960-talet endast i ringa grad kompenserats genom tillskott av riskvilligt ägarkapital i form av nyemissioner. För de börsnoterade företagen rörde sig det totala årliga nytillskottet av aktiekapital om cirka 250 milj. kr. under 1960-talet. Som jämförelse kan nämnas att börsvärdet på samtliga börsnoterade företag utgjorde 29,6 miljarder kr. islutet av 1971.
De redovisade uppgifterna om den sjunkande självfinansieringsgraden och den ökande upplåningen utvisar enligt min mening att det är ange— läget att bolagens finansiering med externa medel kan ske på effekti— vast möjliga sätt. Jag har förståelse för näringslivets önskemål om ett snabbt genomförande av aktiebolagsutredningens förslag i de delar det berör näringslivets finansiering. Jag förordar att man nu genom en provisorisk lagstiftning ger moderniserade regler om nyemission, kon- vertibla skuldebrev, konvertibla aktier m. m.
Under remissbehandlingen har från flera håll framhållits att aktie— bolagsformen i betydande utsträckning används för att uppnå skatte— mässiga fördelar. Aktiebolagsformen anlitas ofta för företag för vilka denna form inte passar och för vilken den inte heller varit avsedd. Många gånger görs inte någon åtskillnad mellan ägarens egna och bo— lagets ekonomiska förhållanden. Detta vållar, framhålls det, flera svå- righeter vid taxeringskontrollen. Dessutom underlättas skatteflyktsåt- gärder av olika slag.
Jag delar dessa kritiska synpunkter. Det är enligt min mening utom— ordentligt angeläget att aktiebolagslagstiftningen inte är utformad så att skatteflyktsåtgärder. underlättas. Som framhållits redan under för- arbetena till gällande lag måste. vid lagstiftning på aktiebolagsrättens område stor hänsyn tas .till bl. a. statens och kommunernas fiskaliska anspråk.
Det är framförallt på två punkter som gällande lag är. bristfällig från denna synpunkt. Det gäller aktiekapitalets storlek och frågan om förbud mot lån till aktieägare m. fl.
Den nedre gränsen .för aktiekapitalets storlek, 5000 kr., är enligt min mening alldeles för låg. Jag avser att nu lägga fram förslag an— gående höjning av denna gräns. I motsats till vad utredningen föror— dat anser jag att den nya gränsen måste gälla även för bolag som bil- dats före ikraftträdandet av den nya lagen. Därmed ställs man emeller-
Prop. 1973: 93 66
tid inför problemet hur man skall behandla existerande aktiebolag som inte höjer aktiekapitalet till den nya gränsen. Som jag senare skall närmare utveckla är jag inte beredd att nu lägga fram förslag i detta hänseende utan avser att återkomma till detta under hösten innevarande år.
Erfarenheten har visat, att frånvaron av förbud mot lån till aktie- ägare och personer i bolagsledningen utnyttjas i stor utsträckning för att undgå beskattning. Det är förhållandevis vanligt att den som har ett dominerande aktieinnehav i ett bolag tar ut pengar från bolaget för sin privata konsumtion i form av lån och på det sättet undgår eller i varje fall skjuter upp beskattningen. Jag anser det angeläget att denna form av skatteflykt snarast elimineras. Det möter inte några svårighe- ter att för det ändamålet bryta ut utredningsförslagets regler om låne- förbud till särbehandling. Jag avser därför att nu lägga fram förslag till regler om låneförbud.
6.2. Bolagens kapitalförsörjning
6.2.1. Ökning av aktiekapitalet genom nyemission
Ökning av aktiekapitalet kan ske genom kapitaltillskott från aktie- ägarna och andra. Utredningen benämner denna form av kapitalökning nyteckning. Inom näringslivet talar man i stället om nyemission, en term som jag använder i detta sammanhang. Ökning av aktiekapitalet kan också ske utan samband med kapitaltillskott. Detta kallas fond- emission. Fondemission sker genom att besparade vinstmedel överförs till aktiekapitalet eller genom att bokföringsvärdct på vissa anlägg- ningstillgångar höjs varefter uppskrivningsbeloppet förs över till ak- tiekapitalet.
Beslut om ökning av aktiekapitalet genom nyemission fattas enligt gällande lag av bolagsstämman med enkel majoritet. En förutsättning för att beslut skall kunna fattas är emellertid att bolagsordningen till- låter detta. Om aktiekapitalet enligt bolagsordningen kan variera mel— lan vissa gränser och kapitalökningcn inte går över maximikapitalet fordras ingen ändring av bolagsordningen för beslut om nyemission. ' Är aktiekapitalet däremot fast eller vill man överskrida maximikapita- let måste först beslut fattas om ändring av bolagsordningens bestäm- melser om aktiekapitalets storlek. Enligt gällande lag kan bolagsstäm- man inte ge styrelsen fullmakt att besluta om ny— e mis si o n. Lagen medger däremot att styrelsen på egen hand beslu- tar om nyemission under förutsättning att bolagsstämman sedermera godkänner åtgärden. I utredningsförslaget behålls reglerna om de två olika sätt på vilka nyemission kan igångsättas. Dessutom föreslår ut- redningen att bolagsstämma skall kunna bemyndiga styrelsen att ge- nom nyemission öka aktiekapitalet. .Utredningsförslaget har vunnit
Prop. 1973: 93 67
anslutning från åtskilliga remissinstanser, däribland näringslivet, riks- banksfullmäktige och kapitalmarknadsutredningen.
Ett beslut om nyemission innebär detsamma som en begäran från bolagets sida om att aktieägarna eller andra skall göra inbetalningar i form av pengar eller annan egendom till bolaget. För att nyemis- sionen skall bli framgångsrik; fordras att teckningsvillkoren ter sig gynnsamma för dem som inbjuds att teckna aktier i bolaget i jämfö- relse med andra placeringsmöjligheter på marknaden. Eftersom kon- junkturerna varierar och förhållandena på kapitalmarknaden växlar kan det ibland inträffa att den för en nyemission gynnsamma tidspe- rioden är kort. Det kan då vara nödvändigt att snabbt fatta beslut om nyemission för att utnyttja en sådan gynnsam konjunktur. Sådana snabba beslut kan emellertid knappast fattas av bolagsstämma. Särskilt i stora företag är det ett omständligt förfarande att kalla in extra bo- lagsstämma. Det kan knappast ske med den snabbhet som kan vara nödvändig. För sådana situationer är styrelsen därför mera lämpad att besluta om nyemission. Som redan nämnts har styrelsen i och för sig denna möjlighet redan nu, eftersom den kan besluta om nyemis— sion under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Men den- na ordning har vissa nackdelar. Det kan nämligen tänkas att bolags- stämman vägrar att godkänna styrelsens beslut och då måste det redan inledda förfarandet avbrytas, vilket kan vara till skada både för bola— get och för dem som ämnat deltaga i nyemissionen. Utredningsför- slaget om en fullmakt för styrelsen att besluta om kapitalökning har inte dessa nackdelar. Förslaget ger bolagen en möjlighet att snabbt besluta om nyemissioner och genomföra dem alltefter växlande mark- nadslägen. Detta kan vara särskilt värdefullt när det gäller apport— emissioner där bolaget genom att emittera nya aktier kan förvärva en för bolaget betydelsefull tillgång, ett annat företag, en fabrik eller en uppfinning etc. Jag vill därför ansluta mig till utredningens förslag om att styrelsen skall kunna bemyndigas att besluta om nyemission.
Utredningen föreslår vissa begränsningar i fråga om styrelsens möj- ligheter att med stöd av fullmakt från bolagsstämman besluta om ny- emission. Möjligheterna för bolagsstämman att bemyndiga styrelsen att öka aktiekapitalet begränsas till fall då ökningen kan genomföras utan ändring av bolagsordningen. Ökningen får vara högst hälften av aktiekapitalets belopp då bemyndigandet ges. En till styrelsen lämnad fullmakt skall gälla i högst fem år. Slutligen förordas att beslutet måste fattas med kvalificerad majoritet, två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. Skall sty- relsen ha möjlighet att-besluta om apportemission fordras en särskilt kvalificerad majoritet på två tredjedelar av de avgivna rösterna och nio tiondelar av de företrädda aktierna.
Remissinstanserna har i huvudsak godtagit förslaget. Hovrätten för
Prop. 1973: 93 . 53
Västra Sverige anser emellertid, att styrelsen också skall kunna bemyn- digas att besluta för kapitalökning nödvändiga ändringar av bolags- ordningen. Kapitalmarknadsutredningen och riksbanksfullmäktige vill begränsa giltighetstiden för fullmakten till tiden för nästkommande or- dinarie bolagsstämma. Näringslivet anser att krav på särskilt kvalificerad majoritet inte bör uppställas när fullmakt skall avse en apportemis- sion.
För egen del vill jag först framhålla, att det är en princip i gällande lag att ändringar i bolagsordningen, vilken utgör grundvalen för bo- lagets verksamhet, skall beslutas av bolagets högsta organ, dvs. bo- lagsstämman. Jag är inte beredd att göra något avsteg från den prin- cipen ens i den formen att stämman skall kunna bemyndiga styrelsen att besluta de ändringar i bolagsordningens bestämmelser om aktieka- pitalets storlek som kan vara nödvändiga för att genomföra en ny— emission.
Begränsas styrelsens fullmakt så att styrelsen endast har möjlighet att besluta om sådana nyemissioner som ryms inom bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek kommer styrelsen att kunna besluta om högst sådana kapitalökningar som innebär en tredubbling av aktiekapitalet. Bolagets maximikapital kan nämligen vara högst tre gånger större än minimikapitalet. Det är givet att en nyemission som innebär en tredubbling av aktiekapitalet innefattar en mycket kraftig ändring av bolagets kapitalstruktur. Om stämman är beredd att ge styrelsen ett så vittgående bemyndigande synes det emellertid knap- past finnas något bärande skäl att genom tvingande lagstiftning för- hindra något sådant. Att låta en till styrelsen lämnad fullmakt ha en giltighetstid som sträcker sig över flera år synes mig däremot bc- tänkligt, om fullmakten blir så vidsträckt att en tredubbling av ak- tiekapitalet kan ifrågakomma. Den önskvärda rörelsefriheten för bola- gen kan åstadkommas även om fullmaktens giltighetstid begränsas till nästkommande ordinarie bolagsstämma. Bolagen skulle då ha möjlighet att på varje ordinarie stämma förlänga tidigare lämnad fullmakt så att styrelsen på det sättet får en stående fullmakt att besluta om ny— emission. Samtidigt får aktieägarna tillfälle att varje år ta ställning till lämpligheten av att låta styrelsen ha en fullmakt att besluta om ny- emission. Jag har för min del kommit till den slutsatsen att den av utredningen föreslagna särskilda begränsningen att ökningen får vara högst hälften av aktiekapitalets belopp kan slopas, men att giltighets— tiden för en lämnad fullmakt bör begränsas. Jag förordar att omfatt- ningen av fullmakten får bestämmas av reglerna om maximikapitalets och minimikapitalets storlek och att giltighetstiden för fullmakten i la- gen bestäms så att den gäller längst till nästkommande ordinarie bo- lagsstämma.
Gällande lag uppställer krav på kvalificerad majoritet när det är frå-
Prop. 1973: 93 69
ga om beslut som bedömts vara särskilt viktiga för aktieägarna. Hit hör beslut om ändring av bolagsordningen och vissa andra beslut, bl.a. om fusion och likvidation. Reglerna om kvalificerad majoritet ingår som ett led i minoritetsskyddet. Mot den bakgrunden kan det-i och för sig te sig ganska naturligt att uppställa krav på kvalificerad majoritet när det är fråga om att stämman skall ge styrelsen bemyn- digande att besluta om nyemission. Å andra sidan kan krav på kvali- ficerad majoritet ibland medföra risk för att bolagsledningen får svå- righeter att få till stånd en i och för sig önskvärd och välmotiverad förstärkning av styrelsens befogenheter. Ett sådant synsätt torde också ligga till grund för näringslivets kritik av den av utredningen föror- dade regeln om speciellt kvalificerad majoritet när bemyndigandet för styrelsen skall avse apportemission.
I vissa bolag kan det kanske finnas skäl att ge en minoritet en ve- torätt mot beslut om bemyndigande för styrelsen att besluta om ny- emission. Detta kan emellertid uppnås genom speciella bestämmelser i bolagsordningen även om lagen inte innehåller några regler om kvali- ficerad majoritet.
Regler om kvalificerad majoritet är inte särskilt lämpliga som mi- noritetsskyddsregler, eftersom de endast skyddar minoriteter av viss storlek. Ett minori-tetsskydd kan åstadkommas bättre och mer effek- tivt på andra sätt. Det finns också f. n. minoritetsskyddsregler av helt annat slag, t. ex. reglerna om minoritetsrevisor, om aktieägarnas rätt att få till stånd extra bolagsstämma och om aktieägares rätt att få ärende behandlat vid bolagsstämma osv. Av särskilt intresse i detta sammanhang är de s.k. generalklausulerna. Dessa innebär att styrelsen och bolagsstämman inte får vidta sådana åtgärder att uppenbarligen fördel bereds vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga ak- tieägare. Som jag senare skall närmare utveckla (se 6.2.3) förordar jag, att tillämpningsområdet för dessa generalklausuler vidgas. Med en sådan förstärkning av minoritetsskyddsreglerna synes mig det inte finnas skäl att uppställa krav på kvalificerad majoritet när stämman skall ge bemyndigande åt styrelsen att besluta om nyemission. Jag för- ordar därför att sådana bolagsstämmobeslut skall fattas med enkel majoritet.
Förslaget om införande av möjlighet för stämman att bemyndiga styrelsen att besluta om kapitalökning aktualiserar frågan om det finns behov av att behålla metoden med beslut om kapitalökning under förbehåll av stämmans efterföljande god- kännnande. Denna metod har som nyss nämndes vissa nack- delar och ett par remissinstanser har förordat att sådana kapitalök- ningsbeslut inte vidare här förekomma. Metoden har dock förekommit hos oss sedan länge. Några verkligt allvarliga olägenheter av metoden synes inte ha uppkommit. Den kan också i framtiden ha sitt existens-
Prop. 1973: 93 70
berättigande, nämligen i fall då-stämman underlåtit att "lämna styrelsen" fullmakt att besluta om kapitalökning. Det är inte säkert att alla bolag är beredda att överlåta åt styrelsen att bestämma om nyemission. Å andra sidan kan det även i sådana bolag finnas behov av att kunna utnyttja mera tillfälligt återkommande gynnsamma konjunkturer för nyemission. I sådana fall är metoden med nyemission under förutsätt- ning av bolagsstämmans efterföljande godkännande en lämplig an- ordning. Den har dessutom den fördelen att stämman behåller det avgörande inflytandet i frågan om nyemission skall ske. Utmönstras metoden ur lagstiftningen ställs bolagen inför valet. att antingen helt överlåta avgörandet åt styrelsen via en fullmakt eller också att avstå från möjligheten att utnyttja tillfälliga goda konjunkturer för kapital- ökning. Det är antagligt att många bolag i ett sådant läge skulle anse sig nödsakade att ge styrelsen en fullmakt trots att stämman i och för sig skulle ha velat behålla det slutliga avgörandet- i sin hand. För egen del anser jag i likhet med utredningen att det bör överlämnas åt bolagen själva att bestämma om de vill använda metoden med full- makt för styrelsen att besluta om kapitalökning eller metoden att sty- relsen beslutar om kapitalökning under förutsättning av stämmans ef- terföljande godkännande.
Villkoren för en nyemission måste göras så attraktiva att nya aktier tecknas i den utsträckning som förutsätts i ökningsbeslutet. Därvid uppkommer emellertid ett problem. Om de nya aktierna enligt teck- ningsvillkoren skall betalas med ett belopp som understiger de gamla aktiernas verkliga värde, uppstår en förlust för de gamla aktieägarna" och en däremot svarande vinst för tecknarna av de nya aktierna. Detta kan belysas med följande exempel. Antag att det i ett aktiebolag finns 1 000 aktier vilkas nominella värde uppgår till 100 kr. och reella värde till 200 kr. per styck. Bolagets aktiekapital uppgår alltså till 100000 kr. och dess egna kapital till 200 000 kr. Därefter sker en nyemission som innebär att 1000 nya aktier tecknas till ett nominellt belopp av 100 kr. Genom kapitalökningen tillförs bolaget alltså ytterligare 100 000 kr. Bolagets aktiekapital blir 200 000 kr. och dess egna kapital 300 000 kr. Detta egna kapital fördelas på 2 000 aktier så att varje aktie blir värd 150 kr. I detta exempel har alltså genom nyemission de gamla aktiernas värde sjunkit från 200 kr. till 150 kr. och aktietecknar- na har mot erläggande av 100 kr. fått aktier som är värda 150 kr. per styck. Frågan om hur de gamla aktieägarna skall skyddas mot ekono- misk förlust löses i gällande lag på det sättet att de gamla aktie- ägarna har företrädesrätt att teckna aktier vid kapitalökning. Företrädesrätten är ovillkorlig när det är fråga om kon- tantemission. Skall de nya aktierna betalas genom apport föreligger däremot inte någon företrädesrätt, vilket sammanhänger med att ak-
Prop. 1973: 93 ' ' 71
tieägarna normalt inte förfogar över sådan egendom som skall utgöra apportegendom.
I utredningsförslaget behålls principen om aktieägarnas företrädes- rätt att delta i kontantemission och utsträcks dessutom till att avse även apportemission. Möjlighet införs att vid kontantemission besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Sådant beslut måste fattas med kvalificerad majoritet. Även då det är fråga om apport- emission fordras enligt utredningsförslaget kvalificerad majoritet för beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Förslaget har godtagits av remissinstanserna. Näringslivet anser emellertid att beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt bör kunna fattas med enkel majoritet när det är fråga om apportemission.
De nuvarande bestämmelserna om aktieägarnas ovillkorliga före— trädesrätt vid kontantemission är enligt min mening behäftade med vissa nackdelar. En kontantemission kan i vissa lägen vara genom- förbar bara om någon utomstående får teckna hela eller en större del av emissionen. Den utomståendes deltagande i emissionen kan då vara beroende av att han får företrädesrätt framför aktieägarna. Som ett exempel på en annan situation där avvikelse från företrädesrätt kan vara påkallad kan nämnas" det fallet att ett bolag vill emittera fria aktier utomlands för att därmed få en finansiering med hjälp av ut- ländskt kapital. I detta sammanhang kan också erinras om att kapitalu ' marknadsutredningen i ett betänkande (SOU 1972: 63) nyligen föresla— git att fondmedel i allmänna "pensionsfonden skall kunna placeras i aktier. Kapitalmarknadsutredningen förutsätter att det skall kunna ske bl. a. i samband med nyemission. Enligt kapitalmarknadsutredningen är det en grundläggande förutsättning att nuvarande bestämmelser om företrädesrätt upphävs, om fondmedel skall kunna direkt tillföras de ' företag, som har behov av kapital, i samband med nyemission. Ka- pitalmarknadsutredningens förslag bereds f. n inom finansdepartemen- tet och avsikten är att lägga fram proposition i vår grundad på ut- redningsförslaget.
För egen del anser jag att nuvarande regler om företrädesrätt vid kontantemission är alltför stela och därför kan medföra hinder för bo- lagen att få till stånd en i och för sig önskvärd förstärkning av det egna kapitalet. Jag biträder utredningens förslag att beslut om avvikel- se från aktieägarnas företrädesrätt skall kunna fattas när det är fråga om kontantemission. Jag ansluter. mig också till utredningens förslag att- bolagsstämman skall kunna bemyndiga styrelsen att i beslut om nyemission ge föreskrifter om avvikelse från aktieägarnas företrädes- rätt. I överensstämmelsc med den ståndpunkt jag tidigare intog i frå- gan om bemyndigande för styrelsen att besluta om nyemission föror-' dar jag att beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt lik- som även beslut om bemyndigande för styrelsen att besluta om avvi-
Prop. 1973: 93 72
kelse från företrädesrätt skall kunna av stämman fattas med enkel majoritet. Under sådana omständigheter finns det enligt min mening inte någon anledning att, såsom utredningen förordat, införa regler om företrädesrätt för aktieägarna vid apportemission. Vi bör alltså behålla nuvarande ordning enligt vilken företrädesrätt inte gäller vid apport— emission.
6.2.2 Konvertibla skuldebrev m. m.
6.2.2.1 Inledning När ett bolag behöver skaffa nytt kapital kan det ske på i princip två vägar. Bolaget kan öka det egna kapitalet genom nyemission. Bo— laget kan också öka det främmande kapitalet genom att ta upp lån vilket vanligtvis sker mot obligationer eller andra skuldebrev. Aktier har i motsats till fordringar rösträtt och annan rätt att medverka i bolagets förvaltning. Fordringsägarnas anspråk på betalning och ränta går å andra sidan före aktieägarnas anspråk på utdelning och likvida— tionskvot. Emellertid kan olika mellanformer mellan aktier och ford— ringar förekomma. I USA, England, Västtyskland och Frankrike före— kommer s.k. konvertibla skuldebrev (convertible bonds). Det konver— tibla skuldebrevet ger fordringsägaren rätt att på vissa villkor byta ut skuldebrevet mot aktier i bolaget. I USA och Västtyskland förekom- mer det också att innehavare av skuldebrev får en optionsrätt att del- ta i nyemission av aktier i bolaget genom nyteckning (s.k. warrants). Enligt gällande rätt är det inte möjligt för ett bolag att juridiskt förplikta sig att i framtiden ge ut aktier. Bolagen kan alltså inte ge ga- rantier för att innehavare av skuldebrev skall kunna få byta ut dem mot aktier eller att de skall kunna få delta i en kommande nyemission av aktier i bolaget. Ett par svenska bolag har visserligen under de senaste åren givit ut obligationer försedda med klausul om konver- tering till aktier i bolaget. I dessa obligationer anges emellertid att, om bolagsstämman inte skulle besluta om den för konvertering nöd— vändiga nyemissionen, obligationerna i stället skall inlösas av bola- get till det värde de skulle ha erhållit om konvertering genomfördes. Skuldebrev förenade med optionsrätt till. nyteckning torde inte ha före- kommit i Sverige. Utredningen har lagt fram förslag om konvertibla skuldebrev. Ingen remissinstans har motsatt sig att regler om konvertibla skuldebrev införs i aktiebolagslagen. Näringslivet har emellertid förordat att även regler om skuldebrev med optionsrätt till nyteckning införs. Konvertibla skuldebrev har vissa fördelar sett från det emitterande bolagets synpunkt framför vanliga obligationer. Konverteringsrätten utgör nämligen en särskild förmån som leder till att räntan på obliga- tionslånet kan sättas något lägre än vad som skulle vara fallet om ett vanligt "obligationslån emitterades. Vidare har konverteringslån den
Prop. 1973: 93 73
fördelen att, i den mån konverteringen utnyttjas av obligationsinneha- varna, bolagets egna kapital därigenom höjs, vilket alltså innebär en förbättring av relationerna mellan bolagets eget och dess främmande kapital. Också sett från obligationsinnehavarnas synpunkt ger konver- tibla obligationer vissa fördelar både jämfört med en placering i vanli- ga obligationer och jämfört med direkt placering i aktier. Värdet på en konvertibel obligation stiger oftast i ungefär samma mån som kur- sen på bolagets aktier. Utbytesrätten innebär att obligationshavaren kan förvandla sin fordran på bolaget till en andel i bolaget, vilket kan vara till fördel om bolaget visar stigande vinster som medger högre ut- delning än den ränta som gäller för obligationslånet. Denna fördel är särskilt påtaglig under en fortgående inflation. Skulle aktiekursen sjunka kan obligationshavaren avstå från utbytet och i stället hålla sig till fordringsrätten. Jämfört med direkt placering i aktier innebär en investering i konvertibla obligationer vissa fördelar från säkerhets- synpunkt. Om man är osäker huruvida aktierna i bolaget kommer att stiga i värde kan man nämligen genom att köpa konvertibla obliga- tioner avvakta utvecklingen. Detta kan leda till att de som nu nor- malt placerar i välkända företags aktier kan bli mer benägna att pla- cera i konvertibla obligationer som utges av företag som ännu inte har hunnit etablera sig på marknaden. För denna speciella företags- kategori kan alltså introduktionen av konvertibla obligationer skapa möjligheter till kapitaltillskott som i dag inte föreligger.
Obligationer förenade med optionsrätt till nyteckning har i huvud- sak samma fördelar som konvertibla skuldebrev. Optionsrätten har i likhet med konverteringsrätten ett ekonomiskt värde och medför där- för att räntan på obligationslånet kan sättas lägre än räntan på ett vanligt obligationslån. Risken med en placering i obligationer med op- tionsrätt till nyteckning är lägre än vid en placering i aktier. I vissa fall kan obligationer av denna typ vara förmånligare än konvertibla skuldebrev. Ett utnyttjande av optionsrätt till nyteckning innebär att bolaget får ett ytterligare kapitaltillskott vilket inte är fallet vid en konvertering. En speciell fördel med obligationer med optionsrätt till nyteckning är att nyteckningen kan spridas över en lång period. Det vid en viss tidpunkt på kapitalmarknaden tillgängliga kapitalet tas allt- så inte i anspråk i samma utsträckning som när det är fråga om en 'vanlig nyemission. Detta är en fördel när det som i Sverige är fråga om en kapitalmarknad där det för placering i aktier tillgängliga ka- pitalet är starkt begränsat.
Kapitalmarknadsutredningen berör i sitt betänkande Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden såväl kon- vertibla obligationer som obligationer förenade med optionsrätt till nyteckning. Utredningen framhåller visserligen att den inte tar ställ— ning till olika finansieringsformers för- och nackdelar men förordar
Prop. 1973: 93 74
också att den av utredningen föreslagna fjärde delfonden skall få rätt att placera fondmedel i obligationer av dessa slag, om sådana obliga- tioner skulle introduceras på marknaden. Utredningsförslaget bereds, som nyss nämndes, inom finansdepartementet. Avsikten är att all- männa pensionsfondens medel skall kunna investeras i aktier. Från pen— sionsfondens synpunkt torde många gånger en placering i konvertibla obligationer eller obligationer förenade med optionsrätt till nyteckning utgöra en lämplig placeringsform, som tillika innebär att företagen kan komma att förses med riskvilligt eget kapital.
Den svenska valutaregleringen innebär att svenska aktiebolag endast med riksbankens tillstånd får placera lån eller nyemissioner utomlands. Sådana tillstånd har tidigare meddelats bara i begränsad omfattning. Under perioderna 1956—1959 och 1960—1965 uppgick sålunda nä— ringslivets årliga nettoupplåning utomlands till i genomsnitt 330 resp. 320 milj. kr. Under perioden 1966—1971 hade denna nettoupplåning stigit till 700 milj. kr. per år. Det är möjligt att denna stigande trend - kommer att bestå. Anlitande av utländskt kapital —— genom lån eller nyemission —— kan vara påkallat för att finansiera den nödvändiga, ständigt pågående utbyggnaden och förnyelsen inom näringslivet. Om erforderliga tillstånd härför meddelas, är det emellertid angeläget att de svenska företag som tillåts anlita utländska kapitalmarknader kan göra det på samma villkor som utländska konkurrenter. I den mån fi— nansieringsformer som konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med op- tionsrätt till nyteckning förekommer på den utländska marknaden skulle det vara ett handikapp för svenska företag i förhållande till utländska företag, om de till följd av den svenska aktiebolagslagens regelsystem skulle vara förhindrade att anlita dessa finansieringsformer. Bolagen skulle i sådant fall bli hänvisade till de mera traditionella finansierings- formerna obligationslån eller nyemission, vilka i vissa konjunkturlägen kan vara dyrare former än andra. Denna omständighet utgör enligt min mening ett vägande skäl för att vi i vår lagstiftning bör införa regler som gör det möjligt för svenska bolag att anlita sådana finansierings- former som är mer eller mindre allmänt förekommande på utländska kapitalmarknader.
Som framgår av den nu lämnade redogörelsen har de olika finan- sieringsformerna konvertibla obligationer och obligationer med op— tionsrätt till nyteckning var för sig särskilda fördelar som kan vara mer eller mindre framträdande beroende på konjunkturerna och på vilket företag det är fråga om. Det skall & andra sidan inte fördöljas att de också inrymmer vissa spekulativa moment och att de därmed blir osäkrare än traditionella obligationslån. Det är sålunda omöjligt att säkert förutsäga om konverteringsrätten eller teckningsrätten i framtiden kommer att vara värd någonting och i så fall hur mycket. Denna omständighet bör emellertid enligt min mening inte lägga hin-
Prop. 1973: 93 75
det i vägen för att man inför regler om dessa nya finansieringsformer. Jag förordar därför att regler införs om konvertibla obligationer och om obligationer med optionsrätt till nyteckning. I det följande tar jag upp vissa frågor beträffande var och en av dessa nya finansieringsfor- mer.
6.2.2.2 Konverteringslån
Enligt utredningsförslaget kan bolagsstämman besluta om uppta— gande av lån mot konvertibelt skuldebrev. Aktieägarna har företrädes- rätt att teckna andel i länet men beslut om avvikelse från företrädes- rätten kan fattas med kvalificerad majoritet. Lånets storlek och ut- bytesvillkoren måste bestämmas så att skuldebreven kan utbytas utan att bolagsordningen ändras och utan att aktiekapitalet ökas med mer än hälften av dess belopp vid tiden för registrering av bolagsstämmans beslut. Utredningen föreslår vidare att bolagsstämman skall kunna bemyndiga styrelsen att fatta vissa beslut angående konverteringslå- net nämligen i fråga om skuldebrevens emissionskurs, räntefoten och vissa andra frågor. Styrelsen kan emellertid enligt förslaget inte be- myndigas att bestämma konverteringskursen, dvs. den kurs efter vilken de nya aktierna skall avräknas mot skuldebreven. Det bemyndigande styrelsen kan ha fått måste utnyttjas inom sex månader.
För egen del biträder jag utredningens, under remissbehandlingen allmänt godtagna förslag att det i princip är bolagsstämmans sak att besluta om upptagande av konverteringslån. Eftersom en konvertering ger en andel i aktiekapitalet är det nödvändigt att ge aktieägare före- trädesrätt att teckna andel i lånet såsom om teckningen gällde de aktier i fråga om vilka konverteringsrätt föreligger. Beslut om avvi- kelse från företrädesrätten bör kunna fattas med enkel majoritet.
Under remissbehandlingen har ifrågasatts att konvertering inte skulle få ske när tio år förflutit från bolagsstämmans beslut om upptagande av konverteringslån. Obligationslån har emellertid ofta längre löptid än tio år, en i vårt land vanlig löptid är 20 år. Begränsas konverte- ringsmöjligheterna på det under remissbehandlingen ifrågasatta sättet innebär det att konverteringsrättens värde blir mindre och att det kon- vertibla obligationslånet följaktligen får sämre attraktionskraft jäm- fört med traditionella obligationslån. Någon tidsbegränsning av det ifrågasatta slaget torde knappast förekomma vid emission av kon- verteringslån på utländska kapitalmarknader. Där är det ganska van- ligt att konverteringstiden i huvudsak motsvarar lånets löptid. Enligt min åsikt bör det kunna överlämnas åt bolagen att bestämma kon— verteringsperiodens längd. Jag vill därför inte förorda någon tidsbe- gränsning för konverteringsrätten.
Frågan huruvida och i så fall i vilken utsträckning bolagsstämman skall kunna delegera sin beslutanderätt i fråga om konverteringslån
Prop. 1973: 93 76
till styrelsen framstår som något tveksam. Under remissbehandlingen har de av utredningen föreslagna begränsningarna härvidlag kritiserats på flera håll. Längst i sin kritik går näringslivet som förordar att reg- lerna om bolagsstämmans bemyndigande till styrelsen ges samma om- fattning som när det är fråga om bemyndigande att besluta om ny- emission. Goda skäl synes mig också kunna anföras för denna stånd- punkt. Ett konverteringslån utgör en mellanform mellan ett traditionellt obligationslån och en nyemission. Enligt gällande rätt ankommer det på styrelsen att besluta om upptagande av traditionella obligationslån. Som jag tidigare förordat skall bolagsstämman kunna bemyndiga styrelsen att besluta om nyemission i den mån det kan ske utan ändring av bolags- ordningen. Styrelsen kan också bemyndigas att besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt att teckna aktier i nynemissionen. Full- makten till styrelsen att besluta om nyemission är enligt mitt förslag giltig till nästkommande ordinarie bolagsstämma. Det synes mig svårt att finna några vägande argument mot tanken att införa detta regelsystem även i fråga om konverteringslån. Som näringslivet fram- hållit kan nämligen ett beslut om upptagande av konverteringslån inte gärna ses som mer ingripande för bolagets kapitalstruktur och intressen än ett beslut om nyemission. Härtill kommer den synpunkten att läget på marknaden, särskilt då utländska kapitalmarknader, kan vara så labilt att det är nödvändigt att fatta snabba beslut. Om restriktioner läggs på styrelsens handlingsfrihet när det gäller att bestämma om konverteringslånet löper man stora risker för att gynnsamma konjunk- turer på kapitalmarknaden inte kan utnyttjas på tillfredsställande sätt. Enligt min mening bör styrelsens möjligheter att besluta om konverte- ringslån vara desamma som när det gäller att besluta om nyemission. Bolagsstämman bör sålunda kunna ge styrelsen bemyndigande att be- sluta om konverteringslån enligt samma regler som jag tidigare förordat i fråga om nyemission. Styrelsen bör också ha möjlighet att besluta om konverteringslån under förutsättning av bolagsstämmans godkännande.
Den av utredningen föreslagna begränsningen att konverteringen inte får medföra att aktiekapitalet ökas med mer än hälften av dess belopp vid tiden för registreringen av bolagsstämmans beslut har inte någon motsvarighet i de av mig förordade reglerna angående nyemission. I enlighet med vad jag nyss anförde bör inte heller på denna punkt nå— gon skillnad göras mellan reglerna om nyemission och reglerna om konverteringslån. Jag förordar därför att omfattningen av konverte— ringslånet endast bestäms av reglerna om maximikapitalets och mini— mikapitalets storlek. Detta innebär att konverteringen maximalt kan medföra en tredubbling av aktiekapitalet.
Av utredningens betänkande framgår inte klart huruvida utredningen tänkt sig att likvidcn för konvertibla obligationer skulle kunna utgöras av annan egendom än pengar. På utländska kapitalmarknader före-
Prop. 1973: 93 77
kommer det att bolag som utger konvertibla obligationer tillförs annan egendom än pengar. Detta kan t. ex. ske i samband med take-overs, dvs. fall när ett bolag köper upp aktiemajoriteten i ett annat bolag. Det övertagande bolaget kan då erbjuda konvertibla obligationer som likvid för aktierna. Sett från det övertagande bolagets synpunkt har detta den fördelen framför kontant betalning att aktieinköpet inte an- stränger bolagets likviditet. Den som säljer aktierna har visserligen möjlighet att —— om han är beredd att avstå från kontant betalning — begära ersättning i form av nyemitterade aktier i det övertagande bo- laget. Men det kan tänkas att han är tveksam om vilka utvecklings- möjligheter det övertagande bolaget har på sikt och att han därför inte gärna vill acceptera aktier i det övertagande bolaget såsom likvid. En betalning i form av konvertibla obligationer, som för ändamålet emitteras av det övertagande bolaget, skulle i sådana situationer kunna utgöra en lämplig kompromiss mellan en betalning i form av aktier och en betalning i form av traditionella obligationer. Enligt min me— ning finns det praktiskt behov av att kunna utnyttja konvertibla obliga- tioner såsom betalning vid uppköp av företag. Det kan inte heller ute— slutas att detta kan vara en lämplig betalningsform vid andra slags förvärv. Jag föreslår därför att konvertibla obligationer skall kunna emitteras mot likvid i annan egendom än pengar. Vid sådana konver- teringslån måste emellertid säkerhet skapas för att den förvärvade egendomen inte övervärderas. Annars skulle nämligen reglerna om förbud mot övervärdering vid apport kunna kringgås. Härtill åter— kommer jag i specialmotiveringen.
Utredningsförslaget innebär att konverteringstiden kan sträckas ut över en längre period. I sådana fall skall bolaget enligt utredningsför- slaget vid utgången av varje räkenskapsår för registrering anmäla hur många nya aktier som uppkommit genom konvertering. Detta kan i viss mån sägas innefatta ett avsteg från den hittills gällande principen att det registrerade aktiekapitalet skall tecknas och inbetalas i sin helhet i ett sammanhang. I stället närmar man sig den ordning som råder i USA och England. I dessa länder är det nämligen vanligt att bara en del av det i bolagsordningen angivna aktiekapitalet tecknas, s. k. ”issued capital”, under det att styrelsen kan förfoga över den icke tecknade delen av aktiekapitalet, ”unissued capital", genom att vid olika tidpunkter ge ut nya aktier. Jag har emellertid ingenting att invända mot utredningens förslag på denna punkt vilket inte mött nå- gon kritik under remissbehandlingen.
Det är nödvändigt med en reglering i lag om förfarandet vid emis- sion av konverteringslån och vid själva konverteringen. Härtill åter- kommer jag i specialmotiveringen.
Prop. 1973: 93 78
6.2.2.3 Optionsrätt till nyteckning
Obligationer med optionsrätt till nyteckning förekommer främst i USA och i Västtyskland. En optionsrätt är vanligtvis knuten till en vid obligationen fogad kupong. En warrant, dvs. en optionsrätt, kan vara non-detachable eller detachable. En non-detachable warrant kan skiljas från obligationen bara i samband med att obligationshavaren utnyttjar sin rätt att teckna aktie. Detachable warrants kan däremot säljas för sig.
Enligt min mening bör det ankomma på bolaget att i samband med upptagande av obligationslånet avgöra om optionsrätten skall kunna skiljas från obligationen eller inte. Jag förordar därför att optionsrät- ten skall kunna knytas till ett särskilt bevis, ett Optionsbevis, som skall kunna ställas till innehavaren eller till viss man eller order och bli föremål för separata överlåtelser vid sidan av den obligation till vilken den ursprungligen knutits. Eftersom optionsrättens funktion är att utgöra en särskild förmån som skall underlätta emissionen av obligationslån bör emellertid som en ovillkorlig regel gälla att options- rätten vid sin tillkomst var knuten till en obligation. Jag är alltså inte beredd att förorda att bolagen får möjligheter att emittera optionsrät- ter till nyteckning utan någon anknytning till län.
Optionsrätt till nyteckning innebär att optionshavaren får en ovill- korlig rätt att teckna nya aktier i bolaget. Villkoren för nyteckningen måste anges i samband med att skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges. Om teckningsrätten utnyttjas har innehavare av optionsrätten normalt möjlighet att med åberopande av emissionsvill- koren teckna aktier till en särskilt förmånlig kurs. Härav följer att aktieägarna måste ha företrädesrätt att teckna skuldebrev såsom om teckningen gällde de aktier i fråga om vilka optionsrätt till nyteckning föreligger. Annars skulle nämligen reglerna om företrädesrätt vid ny— emission kunna kringgås. På sätt som förut förordats i fråga om kon- vertibla skuldebrev bör det dock finnas möjlighet att besluta om avvi- kelse från företrädesrätten.
Ett obligationslån med optionsrätt till nyteckning utgör ett alterna- tiv till konverteringslån eller nyemission. De effekter på bolagets kapi- talstruktur som ett utnyttjande av optionsrätten innebär är inte mer långtgående än de som följer när en konvertibel obligation utbyts mot aktie. Vad jag tidigare anfört i fråga om konverteringslån äger enligt min mening sin giltighet också i fråga om obligationslån med options- rätt till nyteckning. Jag förordar därför att styrelsen får samma möjlig- heter att besluta i fråga om obligationslån med optionsrätt till nyteck- ning som den enligt mitt förslag har i fråga om nyemission. Styrelsen skall alltså kunna besluta om upptagande av obligationslån med options- rätt till nyteckning antingen med stöd av ett bemyndigande från bolags-
Prop. 1973: 93 . 79
stämman eller under förutsättning av stämmans godkännande. I likhet med vad jag tidigare förordat i fråga om konverteringslån bör den övre gränsen för teckningsrättens omfattning bestämmas av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek. Teckningsrätten får med andra ord maximalt medföra en tredubbling av det vid tidpunkten för emis- sionen av lånet bestämda aktiekapitalet.
Vid emission av ett lån med optionsrätt till nyteckning måste bolaget givetvis fastställa bestämmelser om den tid inom vilken optionsrätt till nyteckning får utnyttjas. Något hinder bör enligt min mening inte möta att denna tid sträcks ut över flera år på samma sätt som kon- verteringstid kan omfatta en längre tidsperiod.
Mitt förslag om införande av regler om obligationslån med options- rätt till nyteckning nödvändiggör närmare bestämmelser om hur op- tionsrätten skall utnyttjas och på vilket sätt teckningen av de nya ak- tierna skall äga rum. Härtill återkommer jag i speeialmotiveringen.
6.2.2.4 Fria och bundna aktier
Lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag innebär att utländska rättssubjekt och vissa svenska rättssubjekt, däribland aktiebolag som inte har 5. k. utlänningsklausul i sin bolagsordning, i princip måste ha Kungl. Maj:ts tillstånd för att förvärva fast egendom. Har bolaget utlänningsklausul fordras inte något tillstånd. Utlänningsklausulen måste innebära att utländska rättssubjekt eller tillståndspliktiga svens- ka rättssubjekt får genom aktieteckning eller överlåtelse förvärva en- dast en mindre del av aktierna i bolaget, nämligen upp till 20 % av rösträtten och 40 % av aktiekapitalet. Aktier som kan förvärvas av ut— ländska rättssubjekt och tillståndspliktiga svenska rättssubjekt kallas fria aktier och övriga aktier bundna aktier. Om ett utländskt rätts- subjekt eller tillståndspliktigt svenskt rättssubjekt förvärvar bunden aktie i strid mot utlänningsklausul är förvärvet ogiltigt (3 5).
Utredningsförslaget innebär inte några genomgripande ändringar i systemet med fria och bundna aktier. Några yrkanden om ändringar har inte heller framkommit under remissbehandlingen.
Introduktionen av de nya finansieringsformerna konvertibla obliga- tioner och obligationer med optionsrätt till nyteckning får inte leda till att etableringskontrollen enligt 1916 års lag kan kringgås. Ett utländskt rättssubjekt eller ett tillståndspliktigt svenskt rättssubjekt får alltså inte genom utbyte eller utnyttjande av optionsrätt till nyteckning komma i besittning av bunden aktie. Å andra sidan är det angeläget att ut- ländska placerare hyser förtroende till svenska obligationer. Man får alltså inte vägra en innehavare av en konvertibel obligation att byta obligationen mot aktier i enlighet med villkoren i obligationslånet. Mot-
Prop. 1973: 93 80
svarande gäller givetvis i fråga om obligationer med optionsrätt till nyteckning.
Utgångspunkten synes mig kunna vara att även ”förbjudna” rätts- subjekt skall kunna förvärva obligationer av nu aktuellt slag. Det finns ju inte något hinder för sådana rättssubjekt att förvärva traditionella obligationer. Konvertibla obligationer och obligationer med "options- rätt till nyteckning bör emellertid förses med en påskrift angivande om konverteringsrätten resp. optionsrätten avser bunden eller fri aktie. En särskild bestämmelse härom bör tas in i lagen. Ett ”förbjudet” rättssubjekt som förvärvar t. ex. en konvertibel obligation där utbytes- rätten avser bunden aktie får därigenom vetskap om att han inte får genomföra konverteringen, ett slags överlåtelse innebärande att en fordringsrätt utbytes mot en andelsrätt. Han har emellertid möjlighet att tillgodogöra sig den värdestegring som obligationen kan ha under— gått vid en gynnsam kursutveckling på bolagets aktier genom att över— låta obligationen till ett "tillåtet” rättssubjekt, som därefter kan ge- nomföra konverteringen. Möjlighet finns naturligtvis också att helt av- stå från konverteringsrätten, vilket kan bli aktuellt om kursutveck- lingen varit oförmånlig.
Vidare bör enligt min mening i lagen föreskrivas, att bolaget vid emission av dessa speciella typer av skuldebrev skall se till att så stor andel av de emitterade skuldebreven förses med påskrift om att ut— bytes- eller teckningsrätt avser bunden aktie, att förhållandet mellan bundna och fria aktier inte ändras i strid mot Utlänningsklausulen, om utbytes- eller teckningsrätt utnyttjas fullt ut. Ett speciellt problem uppkommer emellertid, om "förbjudna" rättssubjekt skulle begära ut- byte eller utnyttja optionsriitt till nyteckning i fråga om fria aktier i större omfattning än ”tillåtna” rättssubjekt i fråga om bundna eller fria aktier. I och för sig är det kanske inte så särskilt sannolikt att denna situation uppkommer. Normalt torde de båda grupperna rätts— subjekt begära utbyte eller nyteekning i ungefär samma omfattning. Man kan emellertid inte bortse från möjligheten att i varje fall under en viss del av konverterings- eller teckningsperioden fria aktier utges i sådan "utsträckning att de tillåtna relationerna mellan fria och bundna aktier rubbas. Bolaget. kan m. a. o. få för mycket fria aktier.
Samma situation kan i sällsynta fall uppkomma redan i dag, näm- ligen om bundna aktier förverkas i sådan utsträckning att bolaget får för mycket fria aktier. Enligt gällande lag skall i sådant fall styrelsen inom viss tid till patentverket anmäla och visa, att det tillåtna förhål- landet mellan bundna och fria aktier återinträtt. Patentverket har möjlighet att kontrollera hur relationerna mellan fria och bundna ak- ticr är. Inkommer styrelsen inte med föreskriven anmälan, skall pa- tentverket i sista hand inge en anmälan till rätten, som då skall i viss ordning besluta om tvångslikvidation av bolaget.
Prop. 1973: 93 81
Det återgivna regelsystemet synes mig kunna tillämpas även i den situationen att bolaget efter utbyte eller nyteckning. fått för många fria aktier. Det är givet att tvångslikvidation, som kan innebära en värde- - förstöring och entledigande av anställda, i största möjliga utsträckning bör undvikas. Man kan räkna med att bolagets ledning inför hotet om tvångslikvidation kommer att göra sitt yttersta för att återställa den tillåtna relationen mellan bundna och fria aktier. Det kan ske exem- pelvis genom att bolagsledningen titverkar ett medgivande från ”till- låtna" rättssubjekt, som innehar fria.-aktier, att dessa aktier skall bin- das. Det är dock inte säkert, att sådana medgivanden alltid kan ut— verkas. Enligt min mening bör man förse styrelsen med ytterligare en möjlighet att återställa de rubbade relationerna mellan bundna och fria aktier. Styrelsen bör kunna besluta om nyemission av bundna aktier mot betalning i pengar i sådan utsträckning att det tillåtna förhållandet mellan bundna och fria aktier återinträder. Eftersom det ofta torde bli fråga om emissioner med endast ett litet antal nya ak- tier, bör man av praktiska skäl också ge styrelsen möjlighet att besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt att delta i kontantemis- sion. Med hänsyn till det begränsade antal nya aktier det normalt blir fråga om, kan detta knappast väcka några betänkligheter.
Perioden för utbyte eller nyteckning kan som förut framhölls sträcka sig över åtskilliga år. Att låta förhållandet mellan fria och bundna aktier vara rubbat under många år kan enligt min mening knappast komma i fråga. Det räcker alltså inte att låta patentverket kontrollera vid utgången av konverterings- eller teekningsperioden hur relationer- na mellan bundna och fria aktier är. Å andra sidan förefaller det onödigt att låta denna kontroll sätta in en gång om året under kon— verterings- eller teckningsperioden. För min del anser jag att en kon— troll efter varje treårsperiod bör vara tillräcklig. . .
Det förordade systemet'innebär att bolagen kan ha för mycket fria aktier under en tid av litet mer än tre år. Under denna tid kan utbyten — eller nyteckningar —— ha skett, varigenom bolaget emitterat fria aktier utöver den tillåtnakvoten. Sådana aktieförvärv skulle en- ligt 3 5 i 1916 års lag vara ogiltiga, eftersom förvärvet inte är fören- ligt med utlänningsklausulen i bolagsordningen. Sett från förvärvarens synpunkt skulle emellertid en ogiltighetspåföljd vara helt orimlig, efter- som förvärvaren endast gjort" gällande den rätt att få en fri aktie som tillkommer honom enligt skuldebrev eller optionsbevis.- Man kan. inte heller rikta någon anmärkning mot bolaget för att det infriat sin utfästelse enligt skuldebrevet eller" optionsbeviset. 'Det är som nyss framhölls tvärtom angeläget att placerare kan lita på att bolagen upp- fyller sina åtaganden. Under _sådana omständigheter synes det erfor- derligt med en jämkning av 3 % i 1916 års lag så att aktieförvärv i den nu beskrivna situationen blir giltiga. Begränsningen av det utländs-
Prop. 1973: 93 ' 82
ka inflytandet i bolaget får komma till stånd genom den förut angivna ordningen med kontroll från patentverkets sida av relationerna mellan bundna och fria aktier.
6.2.2.5 Vinstandelslån
Utredningsförslaget innehåller regler om vinstandelslån, dvs. lån där räntans storlek görs beroende av bolagets vinst eller av vinstutdel- ningen på bolagets aktier. Lån av den typen har tidigare förekommit i Sverige, bl.a. utgavs s.k. participating debentures av Aktiebolaget Kreuger & Toll i slutet av 1920-talet. Gällande rätt lägger inte några hinder i vägen för bolagen att emittera vinstandelslån. Beslut härom synes kunna fattas av styrelsen. På grund av den misstro som mötte vinstandelslånen efter det att Kreuger & Toll gick i konkurs år 1932, har emellertid vinstandelslånen därefter knappast kommit till använd- ning i Sverige. En annan härtill bidragande anledning är att det är oklart i vad mån den variabla delen av räntan får dras av vid beskatt- ningen som kostnad för bolaget.
Innan den skatterättsliga frågan fått sin lösning torde vinstandels- lån knappast komma att förekomma i någon större omfattning. Som redan framhållits innebär aktiebolagslagen inte något hinder för bola- gen att emittera vinstandelslån. Under sådana omständigheter anser jag mig inte böra ta upp utredningens förslag om vinstandelslån i detta lagstiftningsärende.
6.2.2.6 Konvertibla aktier
Det vanliga är att alla aktier har lika rätt i bolaget. Det förekommer emellertid också att bolagsordningen innehåller bestämmelser om att aktierna skall grupperas i olika aktieslag. Olikheterna kan avse aktier- nas andel i bolagets tillgångar och vinst. Olikheterna, som måste fram- gå av bolagsordningen, består i de flesta fall i att vissa aktier får företräde framför andra. Man brukar använda beteckningen preferens- aktier för aktier med företräde medan de övriga aktierna kallas stam- aktier. Företrädesrätten avser vanligtvis rätten till vinstutdelning. Före- trädesrätten till vinstutdelning kan varieras på olika sätt. Ofta kombine- ras företrädesrätt till utdelning med en bestämmelse att preferens- aktier vid bolagets upplösning har företrädesrätt till sitt nominella belopp men därutöver ingen rätt alls. Eventuellt överskott tillkommer alltså stamaktierna ensamma när bolaget upplöses. I fråga om prefe- rensaktier bör vidare nämnas att det förekommer att sådana aktier har företrädesrätt till ackumulativ utdelning. Innebörden härav är att preferensaktierna har rätt att få ut alla från tidigare år resterande företrädesberättigade belopp innan vinstutdelning får ske till stam- aktieägarna.
Gällande lag innehåller inte några bestämmelser om att aktie av visst
Prop. 1973: 93 : 83
slag kan omvandlas till aktie av annat slag. Det finns emellertid 'möj- ' lighet att i bolagsordningen ta in bestämmelser om att de rättigheter som tillkommer aktier av visst slag skall kunna förändras efter-viss tid eller under vissa förutsättningar. Det torde emellertid inte vara - helt klart hur långt sådana förändringar kan gå och till vilka förutsätt- ningar de kan knytas. '
Utredningen föreslår en bestämmelse enligt vilken i bolagsordningen kan intas förbehåll att aktie av visst slag skall kunna omvandlas till aktie av annat slag. Utredningens förslag har inte mött någon erinran under remissbehandlin gen.
Utredningsförslaget innebär att det blir möjligt att i svenska bolag introducera s.k. konvertiblapreferensaktier, dvs. preferensaktier vilkas innehavare har rätt att påkalla att aktierna utbyts mot eller förvand- las till stamaktier. Sådana aktier förekommer i USA och i Västtysk- land. Denna aktieform erbjuder vissa fördelar både för bolagen och för dem som köper aktierna i fråga. Genom att emittera konvertibla preferensaktier kan bolagen med omedelbar verkan höja det egna ka- pitalet och på det sättet förbättra relationerna mellan eget och främ- mande kapital. Från den synpunkten är konvertibla preferensaktier att föredra framför olika former av obligationer. Sett från aktieägarens synpunkt har konvertibla preferensaktier den fördelen framför vanliga preferensaktier eller stamaktier att aktieägaren får möjlighet att välja mellan en investering som ger hög avkastning —— preferensaktien -— eller en investering som bygger på tillväxt på längre sikt, stamaktien. Jag anser därför att det finns goda skäl för att introducera konver- tibla preferensaktier i den svenska aktiebolagsrättcn och biträder utred- ningens förslag på denna punkt.
6.2.3. Generalklausuler
Utredningsförslaget innebär att krav på kvalificerad majoritet upp- ställs i fråga om vissa typer av bolagsstämmobeslut, bl. &. beslut om full- makt för styrelsen att genomföra en nyemission och beslut om avvi- kelse från aktieägarnas företrädesrätt att delta i nyemission. Bestäm- melserna om kvalificerad majoritet innebär ett skydd för minoriteten. Skyddet är givetvis såtillvida begränsat att det inte förhindrar makt- missbruk, om majoriteten är så stor som föreskrivs i bestämmelserna. Detta problem har också uppmärksammats av utredningen, som fram- håller att en av utredningen föreslagen generalklausul ger ett skydd mot sådant maktmissbruk.
Utredningsförslaget till en generalklausul — vilket nära ansluter till gällande rätt — innebär att bolagsstämman inte får fatta beslut som uppenbarligen är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till skada för bolaget eller annan aktieägare. Vidare föreskrivs i utredningsförslaget att inte heller styrelse eller annan ställföreträdare
Prop. 1973: 93 34
för bolaget får företa rättshandling eller annan åtgärd som uppenbar-. ligen är ägnad att bereda sådan otillbörlig fördel.
Det är enligt min mening uppenbart att det finns behov av general- klausuler av den typ utredningen har föreslagit. Mitt förslag om full- makt för styrelsen att besluta om nyemission, konverteringslån m.m. och om företrädesrätt vid nyemission innebär att bolagsledningen och den bestämmande aktieägargruppen får fler befogenheter och större handlingsfrihet än vad som nu är fallet. Detta är en konsekvens av att företagen måste kunna snabbt och smidigt anpassa sig efter utveck- lingen. Samtidigt får den ökade rörelsefriheten till följd att illojala ma- joriteter får lättare att utöva maktmissbruk. Detta kan i sin tur mot- verkas genom mera allmänt hållna bestämmelser, generalklausuler mot maktmissbruk.
För att generalklausuler skall få någon skyddseffekt fordras att till- lämpningsområdet för dem inte blir för snävt. Från den synpunkten kan emellertid, såsom framhållits under remissbehandlingen, kritik riktas mot utredningsförslaget som endast gäller fall då en åtgärd ”uppenbar- ligen är ägnad att bereda otillbörlig fördel”. Med den restriktivitet var- med likartade generalklausuler på förmögenhetsrättens område enligt vedertagen uppfattning anses böra tillämpas måste det enligt min mening befaras, att generalklausulcr med sådan avfattning skulle få mycket be- gränsad betydelse. Å andra sidan kan det inte heller komma i fråga att ge generalklausulerna ett mycket vidsträckt tillämpningsområde, efter- som något sådant skulle göra det mycket svårt för både bolagsledningen och andra att avgöra om en företagen åtgärd är rättsenlig eller inte. Jag har för min del stannat för att en lämplig avvägning av de motstående intressena uppnås, ifall ordet ”uppenbarligen" får utgå ur den av utred- ningen föreslagna lagtexten. Det bör alltså enligt min mening vara till- räckligt att åtgärden innebär en ”otillbörlig” fördel. I detta samman- hang vill jag också erinra om att en utredning, generalklausulutred- ningen, tillsattes år 1970 med uppgift att se över generalklausulerna i förmögenhetsrätten (riksdagsberättelscn 1971:Ju 50). Översynen skall enligt direktiven inriktas på en framtida reglering som medger en betyd— ligt mindre restriktiv tillämpning än de nuvarande generalklausulerna anses ge utrymme för. Mitt förslag till generalklausulcr på aktiebolags- rättcns område står i överensstämmelse härmed.
De föreslagna generalklausulerna kan sägas vara ett uttryck för prin- cipen att alla aktieägare är likställda, försåvitt inte annat framgår av bolagsordningen. Denna princip är i själva verket grundläggande för hela aktiebolagsrättcn. Den får återverkningar på bolagsorganens hand— lingsfrihet. Bolagsstämman, styrelsen eller verkställande direktören får i överensstämmelse med denna princip inte fatta beslut som är ägnade att bereda aktieägare otillbörlig fördel på bekostnad av andra aktieägare. Saken kan också uttryckas så att bolagsorganen är skyldiga att handla lojalt mot en aktieägarminoritet.
Prop. 1973: 93 85
6.3. Aktiekapitalets storlek
Utredningsförslaget innebär liksom gällande lag att bolagsordningen skall innehålla regler om aktiekapitalets storlek. Minimigränsen för ak- tiekapitalet har sedan ikraftträdandet av 1895 års aktiebolagslag varit 5 000 kr.
Det är i andra länder vanligt att det vid sidan av aktiebolaget finns en särskild företagsform avpassad för mindre företag, där delägarna emel— lertid inte ansvarar personligen för bolagets förpliktelser. I tysk rätt be- nämns denna bolagstyp Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH). Utredningen har övervägt om en motsvarighet till GmbH-bolaget bör införas även hos oss. Utredningen har emellertid inte funnit anledning att föreslå något sådant. Även i fortsättningen bör enligt utredningens- mening de mindre företagen kunna använda aktiebolagsformen. Mot bakgrund av detta ställningstagande föreslås endast en begränsad höj— ning av minimibeloppet för aktiekapitalet. Enligt utredningens förslag får aktiekapitalet inte sättas lägre än 20 000 kr. Denna minimigräns gäl- ler emellertid inte i fråga om bolag som bildats före ikraftträdandet av den nya aktiebolagslagen.
Utredningens förslag i dessa delar har kritiserats på flera håll under remissbehandlingen. Kritiken kan i korthet sammanfattas på följande sätt.
Det framhålls bl. a. att antalet små aktiebolag är mycket stort. I ökad utsträckning har bolag tillkommit med verksamhet av ringa omfattning : eller av sådan beskaffenhet att det inte är fråga om egentlig näringsverk- samhet. Bolagsformen används för andra slag av verksamhet än som var aktuella vid tillkomsten av gällande lag. Den huvudsakliga anledningen till många bolagsbildningar torde enligt dessa remissinstansers mening vara att få fördelar vid beskattningen. Det stora antalet mindre bolag le- der emellertid till att taxeringsmyndigheterna får betydande problem. Det är svårt att uppmärksamma och ta ställning till transaktioner av olika slag som förekommer mellan fåmansbolag och dess huvudaktie- ägare och som ofta har till syfte att kringgå gällande skattebestämmelser. Det hävdas att möjligheterna att bilda små aktiebolag i viss utsträckning utnyttjas systematiskt för att försvåra skattekontroll och undkomma skatteindrivning. Synpunkter av detta slag framförs av bl. a. riksskatte- verket och riksåklagaren. Både dessa och andra remissinstanser menar att det bör övervägas om inte aktiebolaget som företagsform bör för- behållas de medelstora och större företagen.
Riksskatteverket och riksåklagaren anser att aktiekapitalet inte bör bestämmas lägre än till 50 000 kr. Om en sådan ökning av minimikapi- talet genomförs, bör emellertid enligt dessa remissinstanser frågan om en lämplig företagsform för mindre verksamheter utredas så snart som möjligt. Även andra remissinstanser tar upp denna fråga.
Prop. 1973: 93 86
TCO anser att den nuvarande låga gränsen i fråga om aktiekapitalets storlek har möjliggjort tillkomsten av inte önskvärda bolagsbildningar. Vid de konkurser som i många fall har blivit följden har arbetstagarna mist sina arbeten med åtföljande svårigheter att få nya anställningar. Många av dessa bolag skulle aldrig ha kommit till stånd om det minsta tillåtna aktiekapitalet hade bestämts till ett högre belopp.
För egen del vill jag först framhålla att den som driver ett företag måste ha ett ansvar för de åtaganden som görs i rörelsen. Anställs ar- betstagare i företaget, måste företagaren kunna lämna garantier för att företaget är någorlunda stabilt så att arbetstagarnas sysselsättning inte äventyras. Företagets borgenärer har också berättigade anspråk på att företagen kan fullgöra sina åtaganden. Bland borgenärer-na intar det allmänna en framträdande plats. Statens och kommunernas skattean- språk skiljer sig från övriga borgenärers fordringar bl. a. därigenom att stat och kommun inte kan trygga sitt skatteanspråk genom att uppställa krav på borgen eller annan säkerhet. Det är av dessa skäl angeläget att aktiebolagslagstiftningen utformas så att bolagen har tillräckligt ekono- miskt underlag för sin verksamhet.
Om en företagare driver sitt företag under enskild firma kan företagar- ansvaret krävas ut av honom personligen. Detsamma gäller om rörelsen drivs som handelsbolag. Är det fråga om ett s.k. kommanditbolag sva- rar åtminstone en av bolagsmännen personligen för bolagets förbindelser under det att andra bolagsmäns ansvar är begränsat till värdet av deras insatser i bolaget. När aktiebolagsformen används har aktieägarna emel- lertid inte något personligt ansvar för bolagets förbindelser. Ansvaret är begränsat till aktieägarnas kapitalinsats i bolaget. För att de som står bakom bolaget och skall svara för rörelsen skall kunna uppfylla sina förpliktelser gentemot anställda, det allmänna och andra borgenärer måste enligt min mening deras kapitalinsats i bolaget vara betydande. Är en företagare inte beredd eller i stånd till att göra en sådan kapitalin- sats bör han inte tillåtas att använda aktiebolagsformen utan vara hänvi- sad till någon annan företagsform där han personligen svarar för företa— gets förbindelser.
Vi har i vårt land ett internationellt sett ovanligt stort antal företag som drivs i form av aktiebolag. För närvarande finns det omkring 1.25 000 aktiebolag i Sverige. Undersökningar som utförts av Statistiska centralbyrån ger emellertid vid handen att endast ungefär hälften av aktiebolagen driver rörelse och betalar lön till anställda. Ett mycket stort antal aktiebolag har begränsat aktiekapital. Av följande tabell, som endast omfattar de rörelsedrivande aktiebolagen, framgår sålunda att 13,7 % av dessa bolag — i absoluta tal omkring 7 000 — har ett aktie- kapital som understiger 100.000 men uppgår till minst 50.000 kr. och. 68,2 % —— eller drygt 31 000 _ av dem ett aktiekapital som understiger 50 000 kr. En jämförelse med förhållandena utomlands kan här vara
De rörelsedrivande aktiebolagen1 fördelade efter storlek på aktiekapital. Räkenskapsåret 1970.
Antal företag % andel
Antal anställda '- ')4, andel . Aktiekapital i mkr" ' , andel ' -
Eget kapital i mkr % andel
Balansomslutning i mkr % andel
Aktiekapitalets storlek i tkr:
50 000— 10 000— 1 000—- 500— 100— 50—— 20— 10— 5—— Summa —49 999,9 —9 999,9 —999,9 —499,9 —99,9 —49,9 —l9,9 ——-9,9
70 248 1 101 846 6 129 6 349 10 375 8 450 12 866 46 434 0,2 0,5 . 2,4 1,8 13,2 13,7 22,3 18,2 27,7 100,0
344141 268 310 274 601 81 839 240 347 109 044 116 079 63 375 77 247 1 574 983 21,9 17,0 17,4 5,2 15,3 6,9 7,4 4,0 4,9 100,0
12 162,7- 4 706,3 2 682,3 512, 1 101,4 374,2 2907 1004 65,2 21 995,7 55,3 21,4 12,2 2, 5,0 1,7 1,3 0,5 0,3 100,0
6 3
23 816,7 9 608,4 6 818,13 1 68 ,3 3 590,9 1 483,4 1 169,0 475,6 545,6 49 190,7 48,4 19,5 13,9 4 7,3 3,0 2,4 1,0 1,1 100,0
1 2
2 3 61 362,7 47 993,9 40 445,5 12 993, 24 460,5 8 891,1 6 988,4 3 274,6 4 812,6 211 222,5 29,1- 22,7 19,1 6 11,6 4,2 3,3 1,6 2,3 1000
1 Tabellen upptar aktiebolag som drev rörelse under hela är 1970 och som hade anställda. Vissa sådana bolag ingår dock ej nämligen ]. aktiebolag med "mindre än 20 anställda inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske
mehr
." aktiebolag med mindre än två anställda inom byggnadsindustrin aktiebolag som driver iinans- eller försäkringsrörelse . vissa aktiebolag inom offentlig för 'altning och andra tjänster.
Prop. 1973 93
87
Prop. 1973: 93 88
på sin plats. I mitten av 1971 fanns i Västtyskland ungefär 2 300-Aktien— gesellschaften — vilka närmast motsvarar vårt aktiebolag ——- och om- kring 83 000 GmbH-bolag. Ett Aktiengesellschaft måste ha ett aktie- kapital på minst 100 000 DM. Ett GmbH-bolag måste ha ett Stamm- kapital på minst 20 000 DM. Enligt ett av EG-kommissionen utarbetat förslag till direktiv på bolagsrättens område skall aktiekapitalet i aktie- bolag uppgå till minst 25000 räkneenheter (ca 125000 kr.) och i GmbH-bolag och liknande till minst 4 000 räkneenheter (ca 20 000 kr.).
Det är uppenbart att den nuvarande minimigränsen för aktiekapitalet, 5 000 kr., är alldeles för låg. Denna minimigräns fastställdes så tidigt som år 1895 då penningvärdet var ett helt annat än i dag. Som påpekats under remissbehandlingen har nuvarande ordning möjliggjort att aktie— bolagsformen i betydande utsträckning använts för att uppnå skatte- mässiga fördelar. Aktiebolagsformen anlitas ofta för företag för vilka denna form inte passar och inte heller har varit avsedd. I många fall görs inte någon åtskillnad mellan ägarens egna och bolagets ekonomiska för- hållanden. Detta vållar stora svårigheter vid taxeringskontrollcn och underlättar skatteflyktsåtgärder av olika slag. Enligt min mening talar både hänsynen till det allmänna och till anställda och övriga borgenärer för att gränsen för minimikapitalet måste sättas relativt högt. För egen del har jag kommit till den slutsatsen att gränsen för minimikapitalet måste sättas betydligt högre än den av utredningen förordade gränsen på 20 000 kr. Mot bakgrunden av de förut redovisade statistiska upp- gifterna har jag funnit en rimlig avvägning vara att i enlighet med vad riksskatteverket och riksåklagaren förordat bestämma den nedre grän- sen för aktiekapitalet till 50 000 kr.
Vi har f.n. ett mycket stort antal icke rörelsedrivande bolag, s.k. skrivbordsbolag, som kan förvärvas av den som önskar driva rörelse i aktiebolagsform. Tillgängliga statistiska uppgifter tyder på att lagret av sådana aktiebolag är så stort att en höjning av minimigränsen för aktie- kapitalet inte skulle få någon praktisk betydelse på många år, om den höjda gränsen inte skulle gälla för bolag som bildats före nya lagens ikraftträdande. Det är inte förenligt med den förut angivna principiella ståndpunkten, att företagare som vill använda aktiebolagsformen skall göra en intevobetydlig kapitalinsats, att bestående bolag tillåts att fort- sätta verksamheten med ett aktiekapital på endast 5 000 kr. Övergångs— bestämmelserna till en ny lagstiftning om aktiekapitalets storlek bör därför i princip utformas från den utgångspunkten att de nya reglerna Skall gälla för alla aktiebolag. Det danska förslaget är utformat på det sättet. Det torde emellertid bli nödvändigt att de bolag som bildats före ikraftträdandet får ett visst anstånd för genomförande av en erforderlig höjning av aktiekapitalet. Ett särskilt problem är hur man skall ställa sig till bolag som inte vill eller kan genomföra den anvisade höjningen av aktiekapitalet.
Prop. 1973: 93 89
Vid utformningen av övergångsregleringen bör man skilja mellan rö— relsedrivande och icke rörelsedrivande bolag, 5. k. skrivbordsbolag. Skriv- bordsbolagen har normalt varken tillgångar eller skulder av någon be- tydelse. Om ett sådant bolag inte vid övergångstidens slut har höjt aktie- kapitalet till den nya minimigränsen, bör bolaget på ett enkelt sätt kunna - upplösas. Nuvarande bestämmelser i 173 a & kan därvid tjäna som fö- rebild. Dessa bestämmelser innebär att aktiebolag'i visst fall skall av- föras ur registret och därmed betraktas som upplöst.
De övergångsproblem som är förknippade med skrivbordsbolagen är enligt min mening inte särskilt svårbemästrade. Om man endast be- hövde ta hänsyn till dessa bolag, skulle övergångsproblemcn kunna lösas redan nu så att den nya minimigränsen, 50 000 kr., skulle gälla alla bolag, dock med viss övergångstid för äldre bolag. Det finns emellertid också ett stort antal rörelsedrivande aktiebolag med lågt aktiekapital och en del av dessa kan eventuellt ha svårigheter att genomföra den er- forderliga höjningen av aktiekapitalet.
Samhället slår i andra sammanhang vakt om småföretagsamheten ge- nom stödåtgärdcr av olika slag. Även på detta område bör speciella hän- syn tas. Det bör kunna ske i den formen att företagare som vill behålla aktiebolaget som ram för sin verksamhet får en väl tilltagen övergångstid för upptrappning av aktiekapitalet. Övergångstiden bör kunna bestäm- mas så generöst som till 3 21 5 år. De företagare som inte vill fortsätta rörelsen i form av aktiebolag bör ha möjlighet att utan likvidation be- hålla rörelscn i någon annan företagsform men med personligt ansvar för delägaren eller delägarna. Övergångsbestämmelser upplagda efter dessa riktlinjer innebär att vissa företag måste byta juridisk form för sin verksamhet men att några hinder inte uppställs för fortsatt drivande av rörelsen.
Med en lösning efter nu antydda riktlinjer uppkommer också frågan vilken företagsform som kan vara mest lämpad för de mindre rörelse- drivande bolag som inte klarar den föreskrivna höjningen av minimi- _gränsen för aktiekapitalet. En del remissinstanser har efterlyst en ny före-_ tagsform, ett slags motsvarighet till GmbH-bolaget, anpassat för de mindre företagen. För-min del har jag efter ingående överväganden inte kunnat finna tillräckliga motiv för att införa en sådan ny företagsform, där delägarna inte svarar personligen för företagets förbindelser. Det be- hövs inte heller för att tillgodose småföretagens behov. Det finns andra associationsformer som är lämpade för småföretag. Jag tänker bl.a. på handelsbolaget och kommanditbolaget.
Enligt min mening bör sålunda de rörelsedrivande bolag som inte kan genomföra en höjning av aktiekapitalet till 50000 kr. hänvisas till att efter en övergångstid på 3 ä 5 år fortsätta rörelsen som handelsbolag eller —— om det är fråga om ett enmansbolag — som personlig firma. Den övergång från en juridisk företagsform till en annan som i enlighet
Prop. 1973: 93 90
med det anförda bör genomföras aktualiserar olika frågor av både ci— vilrättslig och skatterättslig art. Utredningen, som utgått från att en höj- ning av aktiekapitalets storlek enbart-skulle gälla nya bolag, har inte lagt fram några förslag i dessa hänseenden. Dessa frågor utreds f. n. inom justitiedepartementet. I det nu aktuella lagstiftningsärendet bör den föreslagna höjningen av minimigränsen för aktiekapitalet begränsas till att avse endast bolag som bildats efter lagens ikraftträdande. Ett förslag med övergångsbestämmelser som innebär krav på höjning av minimigrän- sen för aktiekapitalet till 50 000 kr. även för äldre bolag kommer att läggas fram i höst.
6.4. Lån till aktieägare m. fl.
Vår nuvarande lagstiftning innehåller inte några bestämmelser som direkt tar sikte på att begränsa aktiebolags rätt att ge lån till aktieägare eller ledamöter av bolagsledningen. Detta kritiseras av utredningen. Utredningen anser att det strider mot aktiebolagslagstiftningcns grunder att en person skall kunna driva ett aktiebolag med den därav följande förmånen av frihet från personligt ansvar trots att bolagets tillgångar till stor del, kanske motsvarande hela aktiekapitalet, består i en fordran på honom själv. Detta innebär enligt utredningen en urholkning av den säkerhet som aktiebolagslagen genom reglerna om bundet kapital vill ge aktieägare, borgenärer och anställda. Förslaget upptar därför regler om förbud mot penninglån till aktieägare och styrelseledamöter. Förbudet gäller dock inte om lånet ges mot betryggande säkerhet. Det gäller inte heller om lånet håller sig inom ramen för bolagets fria kapital. Motive- ringen härtill är att detta kan disponeras för vinstutdelning. Förslaget kan därför sägas innebära ett skydd för bolagets hela bundna kapital så- tillvida att det kapitalet inte får belastas genom lån till aktieägare och styrelseledamöter utan att betryggande säkerhet ställs.
Det stora flertalet av de remissinstanser som. har yttrat sig i frågan ansluter sig till utredningens uppfattning-om att begränsningar måste in- föras i fråga om bolags rätt att lämna penninglån till aktieägare och sty- relseledamöter. Remissinstanserna ser då främst de föreslagna bestäm- melserna som ett led i de regler som syftar till att skydda bolagets bundna egna kapital mot urholkning.
Jag framhöll förut att det är angeläget att genom bestämmelser om lå— neförbud komma till rätta med den form av skatteflykt som tar sig ut- tryck i att aktieägare m. fl. tar lån från bolaget för privat konsumtion. - Även andra omständigheter kan åberopas för ett låneförbud.
Den nuvarande ordningen enligt vilken inga restriktioner finns i fråga om aktiebolags rätt att lämna lån till personer i bolagsledningen eller till aktieägare är enligt min mening förenad med betydande risker både för bolagets fordringsägare och för andra aktieägare i bolaget. Den grund-
Prop. 1973: 93 91
läggande tanken bakom systemet med ett bundet eget kapital är att skapa säkerhet för att vissa tillgångar finns hos bolaget som kan tas i an- språk av bolagets borgenärer. Denna funktion hos det bundna kapitalet kan inte i tillfredsställande utsträckning uppfyllas ifall det är möjligt för företagsledningen och aktieägarna att ta det bundna. kapitalet i anspråk genom lån. Ett penninglån innebär visserligen inte att den utlånade ka- pitaltillgången definitivt frånhänds bolaget. Bolaget erhåller ju en ford- ran på styrelseledamoten eller aktieägaren och denna fordran kan i sin tur tas i anspråk av bolagets borgenärer. Det är emellertid inte desto mindre tydligt att lånetransaktioner av det nu berörda slaget innefattar betydande risker för tredje man. .
Till följd av låntagarens ställning i bolaget kan det sålunda befaras att någon egentlig bedömning av låntagarens kreditvärdighet aldrig görs inom bolaget när lånet lämnas. Att den obegränsade lånerätten kan missbrukas torde därför enligt min mening vara fullt klart. Även från- sett risken för direkta missbruk måste man ifrågasätta det lämpliga i ett system som gör det möjligt för en person att bilda ett aktiebolag, betala in minimikapitalet i det bolaget, därefter låna tillbaka pengarna, bilda ett nytt aktiebolag osv. På det sättet kan ett. mycket stort antal aktiebo- lag bildas utan att stiftarna i realiteten satsar mer än det för ett enda bo- lag föreskrivna minimibeloppet. Jag vill för min del ansluta mig till ut— redningens uppfattning att den som vill driva ett företag där kreditun— derlaget i realiteten helt eller delvis är hans egen betalningsförmåga inte bör kunna välja aktiebolagsformen utan hänvisas till en juridisk före— tagsform med personlig ansvarighet. Detta leder till att bolagets bundna egna kapital måste skyddas mot lån till personer i företagsledningen el- ler till aktieägare i företaget. Det kan i detta sammanhang påpekas att det i Danmark nyligen framlagda förslaget till ny aktiebolagslag innebär ett absolut förbud mot att lån av nu aktuellt slag belastar aktiekapitalet.
Vad angår bolagets fria egna kapital innebär utredningsförslaget att detta kapital, minskat med utdelningen enligt bolagsstämmans beslut, kan belastas med lån till styrelseledamöter och aktieägare utan att någon sä— kerhet behöver lämnas. Det danska förslaget kräver däremot att betryg- gande säkerhct lämnas. Den svenska utredningens ståndpunkt har under remissbehandlingen kritiserats på ett par håll. Man påpekar därvid att det fria kapitalet kan gå förlorat efter det att lånet lämnats, varefter lånet kommer att belasta det bundna kapitalet utan att någon säkerhet finns.
Enligt min mening kan de under remissbehandlingen framförda kri- tiska synpunkterna inte frånkännas betydelse. Det bundna-kapitalet får inte bli urholkat genom att det belastas med lån som tidigare haft täck- ning i fritt kapital vilket senare försvunnit. Att. efter mönster av det danska förslaget uppställa krav på att betryggande säkerhet ställs inne- bär enligt min mening inte någon tillfredsställande- lösning av problemet.
Prop. 1973: 93 92
Frågan huruvida säkerheten är betryggande måste bedömas av bolags- ledningen. Det är fara värt att bedömningen många gånger skulle utfalla så, att som säkerhet godtas'borgen eller pant som ingalunda utgör någon betryggande säkerhet. Härtill kommer den redan anförda synpunkten att lån till aktieägare eller till person i bolagsledningen ofta använts som led i skatteflyktstransaktioner. Jag har redan framhållit vikten av att sådana transaktioner motarbetas. Detta kan ske genom ett principiellt förbud mot lån till aktieägare och personer i bolagsledningen. Med ett sådant förbud stängs möjligheten för dessa personer att genom lån från bolaget skaffa sig medel för egna behov. De blir hänvisade till att ta ut ersättning för sitt engagemang i bolaget i form av lön eller arvode eller som vinstutdelning och ersättningen blir då i vederbörlig ordning be- skattad. Mina överväganden har lett mig till den slutsatsen att bolagen inte bör tillåtas att lämna lån till aktieägare och personer i bolagsled— ningen. Från detta principiella låneförbud bör dock vissa undantag gö- ras. Härtill återkommer jag strax.
Som nämns i utredningens betänkande torde det inte vara ovanligt att en person, som förvärvar ett bolag, finansierar inköpet genom lån från bolaget. En sådan transaktion är emellertid mycket farlig för borgenä- rerna. Den innebär nämligen att betydande tillgångar frånhänds bolaget och tillförs de tidigare aktieägarna samtidigt som bolaget får en revers från den nye aktieägaren. Från borgenärernas synpunkt blir situationen densamma som den då aktieägarna lånar f rån bolaget. Enligt min me- ning bör man i denna fråga inta samma ståndpunkt som i det danska förslaget, nämligen att lån till utomstående i syfte att denne skall för- värva aktier i det långivande bolaget inte tillåts. Förbudsreglerna bör dock inte vara utan undantag.
Utredningen föreslår två undantag från låneförbudet. Förbudet skall inte gälla i förhållande till aktieägare som är moderbolag. Vidare un- dantas det fallet att aktieägarens innehav av aktier i bolaget uppgår till mindre än en procent av bolagets aktiekapital eller eljest till så ringa del därav att den uppenbarligen inte är avgörande för bolagets beslut om lå— net. Dessa undantag har godtagits under remissbehandlingen. Från nä— ringslivets sida har emellertid påpekats att undantaget i fråga om lån inom en koncern är alltför snävt.
] ag är för min del benägen att biträda den uppfattning varåt närings- livet givit uttryck. Det finns goda skäl för att också i detta sammanhang betrakta en koncern som en enhet. Ett lån från ett koneernbolag till ett annat koneernbolag skulle med det synsättet inte behandlas annorlunda än det fallet att ett bidrag lämnas från en rörelsegren till en annan inom ett och samma aktiebolag. Sett från borgenärernas synpunkt utgör lån mellan koneernbolag inte en lika riskfylld transaktion som de förut be- handlade penninglånen till företagsledning och aktieägare i gemen. In- friar ett koneernbolag inte sina förpliktelser gentemot sina fordringsä-
Prop. 1973: 93 93
gare har dessa alltid möjlighet att ta i anspråk den fordran koneernbola- get har gentemot annat bolag inom koncernen. Också från skattesyn- punkt bör lån mellan koneernbolag kunna godtas eftersom skattelagstift- ningen i princip innebär' att koncernbidrag är avdragsgillt hos bidrags- givaren men beskattas hos mottagaren. Jag förordar därför att lån mel- lan bolag inom en och samma koncern'undantas från det principiella låneförbudet. Jag godtar också — med viss i specialmotiveringen när- mare redovisad jämkning —— utredningens förslag om undantag för det fallet att aktieägarens innehav av aktier i bolaget är obetydligt. Det sy- nes mig nämligen inte finnas anledning att förhindra att ett bolag ger lån till en anställd, som råkar ha några aktier i bolaget, för att finansie— ra exempelvis förvärv av en villa eller en bostadsrätt. Risken för att lånevillkoren utformas så att lånet får karaktären av skatteflykt är i ett sådant fall betydligt mindre än när det gäller lån till personer i bolags- ledningen eller till aktieägare med stort aktieinnehav.
I detta sammanhang uppkommer emellertid frågan om den skärp- ning av låneförbudsreglerna som jag i princip anser bör komma till stånd går så långt att behov uppstår av undantagsregler beträffande lån —— eller ställande av säkerhet -—— som är i bolagets intresse och förestavas av affärsmässiga överväganden. I det praktiska livet förekommer nämli- gen inte sällan lånetransaktioner mellan företag som visserligen inte in- går i samma koncern men som dock har viss ägaregemenskap. Sådana lån kan vara företagsckonomiskt motiverade. Jag kan nämna ett par ex- empel på sådana fall. Ett bolag kan för att trygga sin råvaruförsörjning behöva lämna ett penninglån till en leverantör, som har en aktiepost i det långivande bolaget. En varuprodutent kan för att underlätta sin av- sättning finna lämpligt att genom penninglån stödja ett företag i detal- jistledet som äger aktier i det varuproducerande bolaget. Många andra situationer torde förekomma. Ett absolut förbud mot lån i sådana situa- tioner är inte tänkbart. Det är knappast praktiskt möjligt och i varje fall inte lämpligt att låta företagsckonomiskt fullt motiverade lånetransaktio— ner vara beroende av en dispensprövning. Härtill kommer att det för det långivande bolaget kan vara svårt att fastställa om ett av företagsekono- miska skäl motiverat lån tillfaller någon inom den krets som omfattas av ett låneförbud. En låneförbudsregel som gäller även lån som tillkommit av affärsmässiga skäl skulle tvinga företagen till undersökningar vid varje särskild lånetransaktion av huruvida låntagaren eventuellt ingår i den ”förbjudna kretsen”. En sådan undersökningsplikt skulle kunna verka hämmande på normala affärstransaktioner. Jag har kommit till den slut- satsen att undantag från låneförbudet bör göras för de fall då lånet ut- gör ett led i en affärsförbindelse mellan bolaget och gäldenären och är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse. Eftersom man får utgå från att sådana lån ges i bolagets intresse och sålunda kan antas påverka bo- lagets ekonomiska situation på ett gynnsamt sätt, kan undantaget typiskt
Prop. 1973: 93 94
sett inte anses träda borgenärernas befogade intressen för när. Och ef- tersom lånet inte får avse privat konsumtion, kan det inte heller sägas vara fråga om något slags skatteflykt.
Det är angeläget att få en kontroll av att den nyss förordade undan- tagsregeln rörande kommersiellt motiverade lån inte missbrukas. Härtill återkommer jag i specialmotiveringen (75 c % och 113 & 1 mom.).
Under remissbehandlingen har näringslivet väckt frågan om ytterli- gare undantag från reglerna om låneförbud. Näringslivet pekar därvid på förhållandena inom familjeföretagen. När ett generationsskifte inom ett familjeföretag äger rum kan enligt näringslivet lån från företaget till arvtagarna ofta vara nödvändiga för att arvingarna skall kunna erlägga arvsskatten utan att avyttra företaget. Näringslivet föreslår mot denna bakgrund att en möjlighet till dispens från låneförbudet öppnas för så- dana situationer.
Vid 1970 års reform av förmögenhets- och arvsbeskattningcn infördes särskilda regler för familjeföretagen. Den ledande grundtanken var att de beslutade skärpningarna inte skulle träffa förmögenheter som i allt väsentligt bestod av tillgångar i mindre och medelstora familjeföretag. Vid förmögenhetsbeskattningen skulle ett mot skärpningen i huvudsak svarande avdrag få ske från den beskattningsbara förmögenheten och vid arvsbeskattningen skulle på liknande sätt en del av arvsskatten kunna efterges. De nya reglerna var avsedda att utgöra ett provisorium i avbidan på att kapitalskatteberedningen skulle framlägga ett mera defi— nitivt förslag. Beredningen avgav sitt slutbetänkande (SOU 1971: 46) på våren 1971. I detta läggs fram förslag till bl. a. skattelättnader för famil- jeföretagen. Betänkandet har remissbehandlats och är f.n. under bered- ning inom finansdepartementet.
Genom skattelättnader av detta slag kan man tillgodose synpunkter av det Slag näringslivet framfört i sitt nu aktuella remissyttrande. Jag vill emellertid inte bestrida att arvingar trots dessa regler kan bli tvungna att ta lån från bolaget för att kunna betala arvsskatten. Ett un- dantagslöst låneförbud skulle därför kunna leda till att en försäljning av familjeföretaget framtvingas för att arvingarna skall få medel till arvs- skatten. En sådan tvångsförsäljning skulle, som näringslivet" framhåller, kunna innebära en betydande värdeförstöring. Från arvingarnas syn- punkt skulle detta naturligtvis te sig oskäligt. Det är inte heller i de an- ställdas eller fordringsägarnas intresse att en försäljning genomförs om den innebär en värdeförstöring. Jag anser därför att det finns skäl för att öppna möjlighet till dispens från reglerna om låneförbud.
Även i andra situationer än den nyss beskrivna kan det finnas sär- skilda skäl att dispensera från låneförbudet. En delägare i ett familjefö— retag kan t. ex. ställa krav på att bli utlöst ur företaget. Övriga delägare kanske bara genom lån från bolaget kan skaffa de medel som behövs härför. Det kan i ett sådant fall finnas skäl att, med vederbörligt beak-
Prop. 1973: 93 95
tande av borgenärsintressena, medge undantag från förbudet mot lån i syfte att gäldenären skall förvärva aktier i det långivande bolaget. Jag vill inte heller utesluta möjligheten av att det, inom ramen för den kon- troll som en dispensmyndighet kan utöva, kan finnas anledning att låta en person finansiera ett köp av ett aktiebolag genom lån från bolaget.
Vid dispensprövningen bör även borgenärsintressena beaktas. Enligt min mening bör för dispens krävas att bolagets kända borgenärer — bl. a. skatte- och kronofogdemyndighet —— hörs över ansökningen. Om någon borgenär begär det, bör som förutsättning för dispens gälla att borgenärens fordran betalas eller att betryggande säkerhet ställs för. den.
Jag har i det föregående talat om bolagsledningen utan att närmare precisera vad jag i detta sammanhang avser därmed. Det synes mig självklart att styrelseledamöter och styrelsesuppleanter bör. omfattas av låneförbudct. I motsats till utredningen anser jag vidare att låneförbudet bör gälla för verkställande direktör och vice verkställande direktör. Som närmare redovisas i specialmotiveringen bör också vissa styrelseledamot och verkställande direktör närstående personer omfattas av låneförbu- det.
Frågan om lån till revisorer och revisorssuppleanter ligger något an— norlunda till. Enligt utredningsförslaget får revisor — och revisorssup- pleant _— inte stå i låneskuld till bolaget eller annat bolag inom samma koncern. Ett låneförhållande utgör alltså ett revisorsjäv. Detta förslag, som godtagits under remissbehandlingen, synes mig välgrundat med hänsyn. till det starka intresset av att en revisor intar en självständig och oberoende ställning till styrelse och verkställande direktör. Jag ansluter mig alltså till utredningsförslaget på denna punkt. Därmed kan frågan om lån till revisor aldrig bli aktuell.
Till sist vill jag något beröra frågan hur låneförbudsreglerna bör sanktioneras. Med hänsyn till det skyddsintresse som uppbär förbudsreg- lerna står det enligt min mening klart att överträdelse bör vara straff- belagd och att frihetsstraff skall ingå i straffskalan. Revisorerna är givet- vis skyldiga att i revisionsberättelsen påtala eventuella överträdelser. En lagstridig låneutbetalning är i skattesammanhang att betrakta som för- täckt lön eller förtäckt utdelning och skall alltså bli föremål för beskatt- ning.
Vissa ytterligare frågor rörande låneförbudet behandlas i specialmoti- verin gen.
7. Upprättade lagförslag
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
]. lag om konvertibla skuldebrev m. m.,
Prop. 1.973: 93 - 96
2. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,
3. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering,
4. lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i" rät- ten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktie i vissa bolag.
Vid upprättandet av lagförslaget 3 har samråd skett med chefen för f inansdepartementet.
8. Specialm otivering
8.1 Förslaget till lag om konvertibla skuldebrev m. m.
1 %
Utredningens förslag till ny aktiebolagslag berör inte bankaktiebolag och försäkringsakticbolag vilka bolag omfattas av särskild lagstiftning. Dessa typer av bolag synes åtminstone 1". n. inte ha något mer tvingande behov av att kunna anlita de nya finansieringsformer som regleras i denna lag. Enligt paragrafens första stycke kan därför endast annat ak- tiebolag än bank- och försäkringsaktiebolag utge konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
I enlighet med vad som anfördes i den allmänna motiveringen anges i stycket att vederlaget för konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev för- enat med optionsrätt till nyteckning kan utgöras av pengar eller annan egendom. För att egendom skall kunna godtas som apportegendom ford— ras givetvis att den har förmögenhetsvärde så att den kan tas upp som tillgång i bolagets balansräkning.
De skuldebrev som det här är fråga om skall typiskt sett kunna över- låtas i den allmänna omsättningen. Vidare bör fordran enligt skulde— brevet lätt kunna bytas ut mot aktier i bolaget. För att tillmötesgå dessa synpunkter föreskrivs i stycket att skuldebrev som avses i lagen skall vara löpande. Skulle ett enkelt skuldebrev förses med en konverterings- klausul blir skuldebrevet därmed inte underkastat förevarande lag. Detta betyder att bolaget inte är juridiskt förpliktat att genomföra den för det utlovade utbytet nödvändiga kapitalökningen.
Av att skuldebrev som avses i lagen skall vara löpande följer att av skuldebreven måste framgå den rätt som enligt emissionsvillkoren till— kommer skuldebrevens innehavare. Förutom fordringens belopp, ränte- fot och amorteringsvillkor måste alltså också framgå tid och villkor för utbyte resp. nyteckning liksom även de särskilda villkor som åsyftas i 5 5 första stycket 8 och 10.
I andra stycket anges närmare vad konvertibelt skuldebrev och skul— debrev förenat med optionsrätt till nyteckning är.
Konvertibla skuldebrev skall enligt stycket innehålla utfästelse från bolaget om att borgenär har rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i bolaget. Ett sådant utbyte har närmast
Prop. 1.973: 93 97
karaktär av en överlåtelse, dvs. av att en fordringsrätt utbytes mot en andelsrätt. Även ett partiellt utbyte kan tänkas, exempelvis i den formen att borgenär tilldelas aktie i bolaget mot att hans fordran enligt skulde— brevet sätts ned. ' '
Skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning skall' ge "borgenär rätt att teckna aktier i bolaget." Likviden för tecknade aktier skulle i och för sig kunna tänkas utgöras av apportegendom. Skulle apport tillåtas i denna speciella situation uppstår emellertid svårbemästrade problem. Bl. a. måste redan i samband med emissionen av skuldebreven apporten på något sätt värderas. När sedan aktieteckning sker, kanske många år efter emissionsbeslutet, kan en sådan värdering vara helt missvisande. Apport bör därför inte tillåtas. I enlighet härmed föreskrivs i stycket att tecknade aktier måste betalas i pengar.
I den allmänna motiveringen framhöll jag att en "warrant” bör kunna vara "detachable". Optionsrätten måste med andra ord kunna knytas till ett vid obligationen fogat bevis. Stycket innehåller bestämmelse härom.
Som utredningen föreslagit bör omfattningen av en konvertering — eller en nyteckning —— begränsas så att den endast tar i anspråk så många aktier som vid tiden för registreringen av bolagsstämmans beslut om emission av skuldebrev kan utges utan att bolagsordningen ändras. Skulle t. ex. samtliga skuldebrev bytas ut omedelbart efter registreringen av emissionsbeslutet, får det alltså inte medföra att aktiekapitalet ökas över gränsen för maximikapitalct. Konvertering eller nyteckning bör inte heller kunna medföra att bolaget utger eller ökar visst aktieslag ut— över vad bolagsordningen medger. Vill bolaget utge skuldebrev till så— dant belopp att konvertering eller nyteckning kan medföra en ökning av aktiekapitalet utöver maximikapitalet, måste i samband med beslutet om utgivande av skuldebrev också beslutas en ändring av bolagsordningen varigenom maximikapitalet höjs till erforderligt belopp. Motsvarande bör gälla om konvertering eller nyteckning skall ske mot aktier av visst slag utöver vad bolagsordningen medger. I enlighet med de anförda syn- punkterna föreskrivs i trctlje stycket att villkoren för utbyte eller nyteck- ning skall bestämmas så att utbyte eller nyteckning kan ske utan att bolagsordningen ändras.
Jag vill tillägga att tredje stycket innebär att registreringsmyndigheten måste kontrollera att konvertering eller nyteckning kan ske utan att man därmed kommer i konflikt med bolagsordningen. Registreringsmyndig- hetens kontroll sker när registrering begärs enligt 8 5 andra stycket. I och med att registrering har ägt rum visar registret vilken ökning av ak— tiekapitalet som konvertering eller nyteckning kan medföra utan något ytterligare beslut av bolagsstämma eller styrelse. En ändring av bolags- ordningen eller annan åtgärd som förhindrar denna ökning kan då ej re- gistreras eftersom en sådan registrering skulle innebära att registret kommer att innehålla motstridiga uppgifter. Detta torde följa av grund—
Prop. 1973: 93 98
erna för 192 & 2 mom. aktiebolagslagen. Skulle stämman senare fatta beslut om nyemission eller fondemission till sådant belopp att maximi- kapitalet inte längre ger utrymme för den ökning som en konvertering eller nyteckning kan medföra, måste bolagsstämman i samband med be— slutet om kapitalökning besluta om sådan höjning av maximikapitalets belopp som är nödvändig för att konvertering eller nyteckning fortfa- rande skall kunna ske enligt villkoren i beslutet om emission av skulde- brev. .
En konvertering kan sägas innebära att den som begär konverteringen får aktier i bolaget mot vederlag som han tidigare överlämnat i samband med att skuldebrev emitterades av bolaget. Som förut nämnts tillåts inte emission av aktier till underkurs. Förbudet mot emission av aktier till underkurs bör naturligtvis inte kunna kringgås genom att bolaget utfär- dar konvertibla skuldebrev för ett vederlag vars värde understiger det nominella beloppet på aktie som utlämnas vid utbytet. Även om veder- laget understiger det nominella beloppet på aktien bör dock konvertering kunna genomföras, såvida mellanskillnaden täcks genom betalning till bolaget i samband med utbytet. Någon anledning att i denna speciella situation tillåta betalning med apportegendom synes inte föreligga, tvärt- om skulle något sådant medföra betydande komplikationer. Det bör alltså vara fråga om en kontant betalning. I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i fjärde stycket att vederlaget för konvertibelt skuldebrev inte får understiga det nominella beloppet på aktie som utlämnats vid utbyte. om inte mellanskillnaden täcks genom kontant betalning vid utbytet.
3 &
Paragrafen innehåller de tidigare motiverade reglerna om aktieägares företrädesrätt att teckna skuldebrev.
Består vederlaget för skuldebreven av pengar har enligt paragrafen aktieägare företrädesrätt att teckna. skuldebrev i emissionen såsom om denna gällde de aktier i fråga om vilka utbytesrätt eller optionsrätt till nyteckning föreligger. Bolagsstämman eller, i fall som avses i 10 &, styrel- sen kan dock besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt. Bo- lagsordningen kan innehålla föreskrift, varigenom den angivna möjlig- heten att avvika från företrädesrätten hindras eller försvåras.
Beslut om avvikelse kan utformas på olika sätt. Jag återkommer till den frågan vid 5 5 första stycket 2 denna lag samt vid 55 å i förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Bestämmelserna i paragrafen innebär bl. a. att ägare av fri aktie har företrädesrätt att förvärva skuldebrev där utbytes— eller teckningsrätt av— ser fri aktie. Detta gäller även om aktieägaren i fråga i och för sig har rätt att förvärva bunden aktie, jfr 182 5 3 mom. andra stycket aktiebo- lagslagen.
Finns aktier av olika slag och medför dessa inte lika rätt till andel i
Prop. 1973: 93 99
bolagets tillgångar och vinst blir för företrädesrätten till teckning av skuldebrev avgörande bolagsordningens bestämmelser om företrädesrätt till teckning av nya aktier. Jag återkommer härtill vid 55 å i förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
35 . . Paragrafen innehåller bestämmelser om att beslut om emission
av skuldebrev fattas av bolagsstämman om annat inte följer av 9 eller 10 5.
4
Gällande rätt
'I!)
Enligt aktiebolagslagen s'kall bolagsstämmans beslut om nyemission anmälas för registrering. I samband därmed skall teckningslista och kungörelse om beslutet upprättas. Teckningslistan "och. kungörelsen skall godkännas av patentverket. När godkännande har meddelats, skall kungörelsen införas i allmänna tidningarna och tidning inom ort där styrelsen har sitt säte. Dessutom skall aktieägare underrättas i rekom- menderat brev om bolagsstämmans beslut. Sedan dessa åtgärder full- gjorts vidtar teckning på teckningslistorna. Teckningen är formbundet ' förfarande och aktiebolagslagen innehåller närmare regler om hur teck- ning skall ske och under vilka förutsättningar teckning kan." bli ogiltig.
Utredningen
Utredningsförslaget innebär att de nuvarande vidlyftiga formalitetsfö— reskrifterna för nyemission förenklas och förkortas. Bestämmelserna om att teckningslista och kungörelse av ökningsbeslutet skall godkännas av patentverket för att kungörelsen skall få publiceras före aktieteckningen har utmönstrats. Registrering sker först efter det att det för nyemissio— nen föreskrivna minimibeloppet har tecknats och hälften därav har bli- vit betalt. Motsvarande förfarande skall enligt utredningsförslaget till— lämpas vid emission av konvertibla skuldebrev. Några bestämmelser om hur teckning av konvertibla skuldebrev skall gå till finns inte i utred— ningsförslaget. Registrering av beslutet om emission av konvertibla skul- debrev skall enligt utredningsförslaget ske så snart teckningen av skulde— breven har avslutats.
chzissyttrandcna
Ingen remissinstans motsätter sig förslaget om förenklingar av lagbe- stämmelserna om nyemission. Hovrätten för Västra Sverige framhåller att reglerna om aktiebolags kapitalstruktur i stor utsträckning är av for— mell natur och att de reglerar de procedurer som behövs för att ändra aktiekapitalet. En del bestämmelser har emellertid också till syfte att förhindra åtgärder som förrycker kapitalstrukturen. När det gäller de
Prop. 1973: 93 . 100
formella bestämmelserna är det enligt hovrätten av stor vikt att regelsy- stemet blir så enkelt och praktiskt som möjligt och helst också över- ensstämmer med lösningarna i de andra nordiska länderna. Hovrätten anser att förslaget i stort sett uppfyller dessa krav. Patentverket menar att de föreslagna ändringarna vid aktieemissioner kommer att innebära betydande lättnader för patentverkets del. Verket har inga erinringar mot förslaget i denna del.
Föredragande):
De av utredningen föreslagna förenklingarna av reglerna om nyemis- sion har allmänt godtagits av remissinstanserna. Även jag anser att ut- redningens förslag på denna punkt är väl avvägt. Det är min avsikt att den kommande n_-'a aktiebolagslagen skall bygga på det av utredningen förordade systemet. Under sådana omständigheter anser jag det lämpligt att man inte inför några regler om förhandsgranskning från patentver- kets sida av erforderliga handlingar vid beslut om emission av skulde- brev. Man bör med andra ord enligt min mening i den nu förevarande lagen bygga på det system som utredningen förordat för nyemissioner. "Detta betyder visserligen att bolagen under en tid framöver kommer att få räkna med två skilda förfaranden, ett som skall tillämpas vid traditio- nella nyemissioncr och ett annat som gäller vid emission av konvertibla skuldebrev och dylikt. Jag anser emellertid inte att detta är någon större nackdel. Snarare är det en fördel att man inte lägger på patentverket det arbete som en förhandsgranskning av emissioner enligt denna lag skulle dra med sig.
Aktiebolagslagens regler om förfarandet vid teckning och om tilldel- ning av tecknade aktier synes mig inte böra ha någon motsvarighet när det är fråga om emission av konvertibla skuldebrev. Det finns för övrigt inte några sådana regler när det gäller emission av traditionella obliga- tioner.
Enligt paragrafen skall förslag till emissionsbeslut hållas tillgängligt för aktieägarna under minst en vecka före bolagsstämma, vid vilken emissionsbeslut skall fattas, samt framläggas på stämman. Detsamma gäller i fråga om redogörelse och yttrande som enligt 6 5 skall avges när emissionen sker mot apport samt, om årsredovisningen inte skall be— handlas på stämman, de i första stycket 1—3 i paragrafen angivna handlingarna.
1 angivna hänseenden överensstämmer bestämmelserna i sak med gäl— lande rätt. Syftet med bestämmelserna är att tillförsäkra aktieägarna erforderligt informationsunderlag inför den bolagsstämma där emissions- beslutet skall fattas. Förslaget till emissionsbeslut skall vara fullständigt, dvs. det måste innehålla alla de bestämmelser som det kommande emis- sionsbeslutet skall innehålla, jfr dock 5 % fjärde stycket.
Paragrafen innehåller också bestämmelser om förfarandet när avvi—
Prop. 1973: 93 101
kelse från aktieägarnas företrädesrätt att teckna skuldebrev föreslås. Be- stämmelserna motsvarar med vissa jämkningar i huvudsak vad utred- ningen har föreslagit.
Föreslås avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt skall enligt para— grafen skälen till avvikelsen anges i förslaget till emissionsbeslut eller i handling som fogas vid förslaget. Kallelse till bolagsstämma skall inne- hålla uppgift om den företrädesrätt att deltaga i emissionen som enligt förslaget tillkommer aktieägarna eller annan.
Enligt 123 & aktiebolagslagen skall kallelse till bolagsstämma utfärdas av styrelsen i enlighet med bolagsordningens föreskrifter. Kallelseåtgär- derna skall enligt föreslagen ny lydelse av nämnda paragraf ha vidtagits senast två veckor före såväl ordinare som extra stämma.
Aktieägarna måste alltså senast två veckor före stämman underrättas om den tilltänkta emissionen och om vad emissionsförslaget innehåller angående aktieägamas eller annans företrädesrätt att teckna skuldebrev i emissionen. Normalt torde bolagen finna det praktiskt att skicka ut för- slag till emissionsbeslut samtidigt med kallelse till stämman. Det är emel- lertid enligt paragrafen fullt möjligt att underlåta detta och att offent- liggöra förslaget till emissionsbeslut först en vecka före stämman. Om ett bolag, vars aktier är spridda hos allmänheten, handlar på det sättet, betyder det att emissionsvillkoren med den begränsning däri som kan föranledas av beslut enligt 5 % fjärde stycket kommer till allmänhetens kännedom senast en vecka före bolagsstämman. Att en emission föreslås blir däremot känt senast en vecka tidigare.
Som framgår av paragrafen måste också styrelsens motiv för att före- slå avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt offentliggöras senast en vecka före bolagsstämman.
5 %
Paragrafen innehåller regler om vilka bestämmelser som skall anges i emissionsbeslut. Uppräkningen i paragrafen är inte uttömmande, para— grafen anger endast vilka bestämmelser som alltid måste intas i emis— sionsbeslut. Ett bolag kan alltså mycket väl i ett emissionsbeslut ta in _vt- terligare villkor utöver de i paragrafen angivna.
Första stycket
Punkten ]. Emissionens belopp eller högsta belopp eller det lägsta och högsta beloppet för emissionen skall enligt punkten anges i emis- sionsbeslutct.
Bestämmelserna i punkten, som har en motsvarighet i utredningsför— slaget, innebär att bolaget kan välja mellan att fastställa endast ett maxi- mibelopp för emissionen eller såväl ett minimi- som ett maximibelopp. Det är också möjligt att bestämma att emissionen skall uppgå till ett visst belopp som varken får över- eller underskridas.
Prop. 1973: 93 102
Punkten 2. Emissionsbeslutet skall'cnligt denna punkt ange den före- trädesrätt att delta i emissionen, som tillkommer aktieägarna eller annan, eller vem som eljest får delta i emissionen.
Ett beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt att teckna skuldebrev kan utformas så att företrädesrätten tilläggs en eller flera utomstående eller en viss grupp personer. I så fall måste detta anges i emissionsbeslutet. Det är också möjligt att utforma ett beslut om avvi- kelse från företrädesrätt så att någon företrädesrätt över huvud taget inte skall föreligga. Emissionen kan i och för sig begränsas så att endast vissa personer eller kategorier personer, t. ex. anställda i bolaget, skall ha rätt att delta i emissionen. Ett bolag kan också rikta emissionserbju- (landet till allmänheten utan att någon tillerkänns företrädesrätt att del- taga i emissionen.
Punkten 3. I likhet med vad som anges i utredningsförslaget före- skrivs i punkten att teckningstiden skall anges i emissionsbeslutet om ett minimibelopp bestäms för emissionen. Har minimibeloppet inte tecknats inom den föreskrivna teckningstiden, är enligt 8 5 första stycket emis— sionsbeslutet förfallet. Liknande bestämmelser finns f.n. i aktiebolagsla- gen (49 å tredje stycket och 61 å).
Punkten 4. Om företrädesrätt att delta i emissionen skall tillkomma aktieägarna skall enligt punkten beslutet innehålla uppgift om den tid inom vilken aktieägare skall begagna företrädesrätten. "Enligt aktiebo- lagslagen gäller i fråga om nyemission att denna tid inte får understiga en månad från beslutets kungörande. Utredningsförslaget innebär att ti— den kan begränsas till två veckor. Förslaget har på denna punkt kritise- rats av bl. a. näringslivet som anser att nuvarande regler om en minimi- tid på en månad bör behållas.
För egen del vill jag först erinra om att de i 4 % intagna reglerna inne- bär att aktieägarna haft minst en vecka på sig innan emissionsbeslutet fattades för att överväga om de skall begagna sin företrädesrätt eller inte. Det synes mig knappast nödvändigt att de skall behöva ytterligare en månad på sig för att bestämma sig. Den av utredningen föreslagna minimitiden på två veckor räknat från den dag då emissionsbeslutet kungjordes synes mig fullt tillräcklig.
I fråga om avstämningsbolag, dvs. bolag som tillämpar förenklad ak- tiehantering, innebär utredningsförslaget att tvåveekorstiden räknas från avstämningsdagen och inte från dagen för utfärdande av kungörelse om emissionsbeslutet. Avstämningsdagen är den dag då aktieboken avstäms för fastställande av vilka som är införda i den. Den som på avstämnings- dagen är införd i aktieboken, skall anses vara behörig att motta bl. a. emissionsbevis. Avstämningsdagen. får enligt utredningsförslaget inte sättas tidigare än tre veckor från det ökningsbeslutet kungjorts i" tidning- arna.
Prop. 1973: 93 103
De nu berörda särskilda reglerna för avstämningsbolag har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. För egen del anser jag att de bör tillämpas i nu ifrågavarande hänseende. Detta innebär alltså att det för avstämningsbolag kommer att löpa en extra treveckorsperiod, en av— stämningsperiod, inom vilken aktieägare har möjlighet att anmäla sitt aktieinnehav för registrering i aktieboken så att de senare kan utnyttja sin företrädesrätt att delta i emissionen. Detta överensstämmer med vad som för nänarande gäller vid nyemission enligt lagen om förenklad ak— tiehantering. Enligt 21 å andra stycket nämnda lag får nämligen avstäm- ningsdagen vid kapitalökning inte sättas tidigare än tre veckor efter den dag då beslutet kungjordes i allmänna tidningarna.
Enligt 7 & fjärde stycket behöver kungörelse i tidningarna inte ske om emissionsbeslutet i dess helhet fattats av bolagsstämma vid vilken samt- liga aktieägare varit företrädda. Särregeln i 7 & fjärde stycket gäller dock inte i fråga om avstämningsbolag. Skall kungörelse i tidningarna inte ske, bör tvåveckorstiden räknas från dagen för bolagsstämmans beslut. '
I enlighet med nu angivna överväganden föreskrivs i fjärde punkten förevarande paragraf att i emissionsbeslut skall anges den tid inom vil— ken aktieägare kan begagna sin företrädesrätt till teckning. Tiden får inte understiga två veckor från utfärdandet av kungörelse enligt'7 & för- sta stycket första punkten eller, i fall som avses i 7 & fjärde stycket, från beslutet. I fråga om avstämningsbolag skall tvåveckorstiden räknas från avstämningsdagen.
Punkten 5. Enligt punkten skall emissionsbeslutet ange skuldebrevens nominella belopp, emissionskurs och räntefot. '
Förslaget bygger på att sådan åtskillnad i dessa hänseenden inte får göras mellan skilda skuldebrev som ingår i samma emission att-de ges olika rätt (jfr 19 å andra stycket). Det är naturligtvis tillåtet att utge skuldebrev av olika valör.
Punkten 6. I emissionsbeslutet skall enligt denna punkt anges tiden för skuldebrevens betalning samt den beräkningsgrund efter vilken vid överteekning de skuldebrev som inte tecknats med företrädesrätt skall fördelas, såvida inte föreskrift har meddelats att fördelningen skall be- stämmas av styrelsen.
Bestämmelserna har hämtats från utredningsförslaget.
Punkten 7. I punkten föreskrivs att tid och villkor för utbyte eller ny- teckning skall anges i emissionsbeslutet.
Tiden för utbyte eller nyteckning kan utsträckas över flera år (jfr 17 & första stycket).
Konverteringsvillkor kan varieras på många olika sätt. Ett konverti- belt skuldebrev kan ge borgenären rätt att genom utbyte erhålla flera
Prop. 1973: 93 104 aktier. Flera obligationer kan erfordras för erhållande av en aktie. Utby- tesförhållandet kan anges så att ett visst nominellt skuldebrevsbelopp svarar mot ett visst nominellt aktiebelopp eller ett visst antal aktier. Konverteringskursen kan också fastställas så att skuldebreven ger rätt till utbyte mot aktier nominellt motsvarande exempelvis skuldebrevens halva nominella belopp. En annan metod är att vid utbytet skall faststäl— las en viss kurs på aktierna satt i relation till börskursen och att skulde- breven skall avräknas mot denna kurs till sitt nominella belopp varvid differenser kan utjämnas genom kontant betalning antingen från bolaget till långivaren eller från långivaren till bolaget. Regeln i ]. % fjärde styc- ket innebär emellertid en begränsning i fråga om möjligheterna att be— stämma utbytesförhållandena.
Är det fråga om skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. måste teckningsvillkoren anges i emissionsbeslutet. Enligt l å andra styc- ket får teckning av aktierna endast ske mot betalning i pengar. Ett skul- debrev kan ge rätt att teckna flera aktier. Det kan också föreskrivas att det fordras flera skuldebrev för att innehavaren skall ha rätt att teckna en aktie. Rätten kan naturligtvis också knytas till Optionsbevis.
Teckningskursen måste anges i emissionsbeslutet. Vidare måste anges inom vilken tid tecknare skall betala aktien. Reglerna'i 17 & innebär att full betalning måste erläggas senast inom viss tid som närmare framgår av l7 &
Punkten 8
Utredningen
Utredningen har påpekat att konverteringslån kan innefatta avsevärda risker för långivarna. Konverteringsrätten är till sitt värde beroende av hur bolagets ekonomiska förhållanden utvecklas. Medan aktieägaren har inflytande på bolagets förvaltning genom rösträtt och är skyddad genom aktiebolagsrättens regler rörande aktieägarnas övriga rättigheter i bola- get, står långivarna däremot i princip utan juridiskt inflytande i bolaget. Längivarnas ställning kan påverkas av sådana bolagets åtgärder som kan beslutas av aktieägarna och direkt påverka värdet av aktierna, såsom nyemission av aktier, utgivande av nya konvertibla skuldebrev eller bo- lagets upphörande genom likvidation eller fusion. Utredningen har sökt trygga långivarnas ställning genom en föreskrift om att emissionsbeslu- tet skall ange den rätt som skall tillkomma skuldebrevens ägare för den händelse att aktiekapitalet före utbytet ökas eller nedsätts eller nya kon- vertibla skuldebrev utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fu— sron.
Rc'lnissyllrandena Utredningsförslaget har inte föranlett några invändningar under re- missbehandlingen. '
Prop. 1973: 93 105
F ö rcdraganden
Utredningsförslaget innebär att både bolagets och långivarnas upp- märksamhet riktas på att långivarnas ställning kan komma att påverkas genom beslut som senare fattas av aktieägarna. Bolaget får anledning att utforma villkoren i dessa avseenden så att lånet ter sig tillräckligt säkert och attraktivt. Enligt min mening tillgodoses härigenom i tillräcklig ut- sträckning låntagarnas befogade intressen i sammanhanget. Jag ansluter mig därför till utredningsförslaget med den modifikation som föranleds av mitt förslag om skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning.
Enligt förevarande punkt skall i emissionsbeslut anges den rätt som skall tillkomma borgenär eller innehavare av Optionsbevis för den hän- delse aktiekapitalet före utbyte eller nyteckning ökas eller nedsätts eller nya konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning utges eller bolaget upplöses eller upphör genom fusion.
Förändringar i aktiekapitalets storlek eller utgivande av nya obligatio- ner av det slag som avses i denna lag kan påverka värdet av de aktier som skall utlämnas i samband med utbyte eller nyteckning. Ett skydd för skuldebrevsinnehavarna kan åstadkommas genom föreskrift i låne- villkoren om att långivarna i sådant fall skall få kompensation genom justering av konverteringskursen eller kursen för nyteckning.
I lånevillkoren kan exempelvis föreskrivas att" skuldebreven vid likvi— dation medför rätt till den likvidationskvot som faller på aktier, om den är högre än skuldebrevens nominella belopp. För fusionsfallet kan ex- empelvis skuldebreven tillförsäkras samma rätt'som aktier i bolaget, dvs. skuldebrevsinnehavare kan berättigas att erhålla aktier i det bolag vari bolaget uppgår.
Villkor av den typ som avses i denna punkt kan komma att bli myc- ket omfattande oeh invecklade. Är det fråga om en emission utomlands kan emissionsvillkorens omfattning komma att påverkas av börspraxis i det främmande landet.
Punkten 9. Enligt punkten skall emissionsbeslutet ange det belopp varmed aktiekapitalet skall kunna ökas genom utbyte eller nyteckning.
En begränsning härvidlag följer av 1 % tredje stycket. Om den i lånet medgivna konverterings— eller nyteckningsrätten utnyttjas fullt ut, får aktiekapitalet inte ökas utöver det i bolagsordningen angivna maximika- pitalet.
Punkten 10. I punkten föreskrivs att i emissionsbeslutet skall anges det aktieslag vartill de nya aktierna skall höra, om aktier av olika slag finns eller kan utges. '
Är det fråga om ett bolag med både preferensaktier och stamaktier måste alltså i emissionsvillkoren angeslvilket slag av aktier långivarna har rätt att erhålla genom utbyte eller nyteckning. Innehåller bolagsord- ningen inte bestämmelser om aktier av olika slag är det inte nödvändigt
Prop. 1973: 93 106
att föreskrifter därom tas in i emissionsbeslutet. Det kan emellertid tän— kas att bolaget senare beslutar om nyemission och i samband därmed ändrar bolagsordningen exempelvis så att de nya aktierna skall utgöra preferensaktier. I situationer av det nu berörda slaget kan i vissa fall tvekan uppkomma vilket slag av aktier långivarna har rätt att få. Denna fråga kan lösas i emissionsvillkoren. Enligt punkten 8 skall emissionsbe- slutet ange den rätt som tillkommer långivarna för den händelse aktieka- pitalet ökas och det bör te sig naturligt att också ge föreskrifter för den nu berörda situationen.
Andra stycket
Bolagsordningen kan innehålla bestämmelser om omvandling av aktie från ett slag till annat slag, om inlösen av aktie eller om lösningsrätt vid övergång av aktier. Om förbehåll av detta slag skall gälla beträffande de nya aktier som utlämnas vid utbyte eller nyteckning skall enligt stycket erinran därom tas in i emissionsbeslutet.
Tredje stycket
I fråga om avstämningsbolag föreskrivs i stycket att avstämningsdag skall anges i emissionsbeslutet, om aktieägare skall ha företrädesrätt att delta i emissionen, och att avstämningsdagen inte får sättas tidigare än tre veckor från det beslutet kungjorts enligt 7 & första stycket första punkten. Detta motsvarar vad som gäller enligt 21 å andra stycket lagen om förenklad aktiehantering. Av stycket följer att avstämningsdag inte skall bestämmas när beslut fattats om avvikelse från aktieägares före- trädesrätt.
Fjärde styrker I avstämningsbolag kommer tiden från det styrelsens förslag till emis- sionsbeslut blev känt till dess tiden för aktieägarnas företrädesrätt att delta i emissionen har utlöpt att uppgå till minst 6 år 7 veckor. Motsva- rande tid för andra bolag uppgår till 3 år 4 veckor, eftersom dessa bolag inte behöver iaktta någon avstämningsperiod. Dessa tider av varierande längd, vilka måste iakttas innan långivare utanför aktieägarnas krets får möjlighet att delta i emissionen, kan i vissa situationer medföra svårig- heter för bolagen att placera lånen. Svårigheter kan uppstå även när före— trädesrätt för aktieägarna inte föreligger. Detta sammanhänger med att emissionsvillkoren i princip skall anges fullständigt i förslaget till emis- sionsbeslut. När villkoren fastställs måste hänsyn tas till det aktuella ränteläget. En bedömning måste också göras av risken för ändringar i det allmänna ränteläget, eftersom t.ex. en höjning av riksbankens dis- konto kan medföra att de erbjudna emissionsvillkoren inte längre blir ' lika attraktiva. Svårigheten att göra denna bedömning ökar naturligtvis ju längre tid emissionen tar. Det är därför av vikt för bolagen att beslut om vissa på grund av marknadsläget känsliga villkor för emissionen kan
Prop. 1973: 93 107
fattas i ett så sent skede som möjligt. Detta gäller kanske främst när lå- net skall placeras utomlands. I syfte att underlätta situationen för bola— gen medges därför i förevarande stycke, att bolagsstämman i emissions— beslutet kan uppdra åt styrelsen att senare besluta om emissionens be- lopp, cmissionskurs, räntefot samt villkor för utbyte eller nyteckning. Tidpunkten då dessa villkor senast måste beslutas är innan teckningen skall påbörjas. Är det fråga om ett avstämningsbolag, som beslutat om emission med företrädesrätt för aktieägare, skall beslut om villkoren fat- tas senast på avstämningsdagen.
Det är i dag ett vanligt förfarande vid emissioner av obligationslån att styrelsen uppdrar åt någon att omedelbart innan emissionen presenteras för teckning bestämma vissa villkor. Det kan tänkas att svårigheter skulle uppstå att få konvertibla obligationer eller obligationer med op- tionsrätt till nyteckning registrerade vid vissa fondbörser, om förfarandet inte har uttryckligt stöd i lag. Praktiska skäl och hänsynen till utländska börsregler talar sålunda för att i lag införs möjlighet för styrelsen att inom sig delegera beslutanderätten rörande emissionens belopp, emis- sionskurs, räntefot samt villkor för utbyte eller nyteckning.
Behovet av att på angivet sätt kunna bestämma emissionsvillkor i två etapper begränsas till sådana fall då obligationerna skall registreras vid fondbörs eller på annat sätt bli föremål för fondhandel utomlands. Be- stämmelserna i förevarande stycke har utformatsi enlighet med vad ovan anförts.
Av 7 & följer att styrelsens — eller styrelseledamotens — beslut skall kungöras på samma sätt som bolagsstämmans beslut om emission. Ak- tieägarna i avstämningsbolag underrättas därjämte om beslutet i sam— band med att teckningsrättsbevis översänds till aktieägarna. I annat bo- lag skall beslutet översändas till företrädesberättigad aktieägare som be- gär det.
Bestämmelserna i fjärde stycket bygger på den principiella uppfatt- ningen att emissionsbeslutet i dess helhet skall fattas av bolagsstämman. Stämman får med andra ord inte överlämna åt styrelsen att fatta beslut i vissa hänseenden i den mån annat inte följer av lagen. Som framgår av 10 5 kan stämman däremot bemyndiga styrelsen att fatta emissionsbe- slut. Men i sådant fall skall beslutet i dess helhet fattas av styrelsen med den möjlighet till delegation inom styrelsen som anges i 5 & fjärde styc- ket.
6 %
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för emission av skulde- brev mot betalning av annan egendom än pengar. Bestämmelserna mot- svarar vad som enligt utredningsförSlaget gäller vid nyemission mot ap- port. I huvudsak motsvarar bestämmelserna också vad som gäller för närvarande vid nyemission mot apport, jfr 50 & aktiebolagslagen.
Prop. 1973: 93 108
Av de särskilda bestämmelserna om revisorsgranskning framgår att övervärdering av apportegendom är förbjuden. Samma princip gäller för närvarande vid nyemission mot apport.
7 % Paragrafen innehåller bestämmelser om kungörelse av emissionsbeslu- tet och om underrättelse till aktieägarna.
Första stycket
Gällande lag innebär att bolagsstämmans beslut om aktiekapitalets ökning skall kungöras i allmänna tidningarna och tidning inom ort där styrelsen har sitt säte. Motsvarande bör i princip gälla enligt föreva- rande lag. Som tidigare framhållits kan emellertid emissionsbeslut i vissa fall bli mycket vidlyftiga bl. a. till följd av regleringen i 5 5 första styc- ket 8. En kungörelse av emissionsbeslutet i dess helhet skulle därför många gånger kunna medföra stora annonseringskostnader för bolaget. Detta synes mig kunna undvikas utan att informationsbehovet eftersätts genom att bolaget medges att kungöra det väsentliga innehållet i beslutet under förutsättning att kungörelsen i sådant fall innehåller uppgift om var beslutet hålles tillgängligt. Första stycket första och andra punkten har utformats i enlighet härmed. I tredje punkten av stycket föreskrivs att kungörelse skall ske även av vad styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnat efter särskilt bemyndigande enligt 5 & fjärde stycket beslutat i fråga om vissa emissionsvillkor.
Andra stycket
Är bolaget inte avstämningsbolag, skall enligt stycket beslut som avses i första stycket utan dröjsmål sändas till aktieägare som begär det och uppger sin postadress, om aktieägaren skall ha företrädesrätt att teckna skuldebrev i emissionen. Bestämmelserna motsvarar väsentligen vad som gäller vid nyemission, jfr 54 % aktiebolagslagen.
Tredje stycket
I fråga om avstämningsbolag gäller enligt 24 5 lagen om förenklad aktiehantering att emissionsbevis skall efter avstämningen utan dröjsmål översändas till aktieägare i rekommenderat brev eller på annat betryg- gande sätt. En motsvarande bestämmelse har i förevarande lag intagits i 11 % tredje stycket.
Aktieägare i avstämningsbolag har enligt 36 & lagen om förenklad ak- tiehantering inte rätt till särskild underrättelse från bolaget om nyemis- sion. Det har ansetts vara tillräckligt att aktieägare tillställs tecknings- rättsbevis (jfr prop. 1970: 99 sid. 147). Inte heller när det är. fråga om emission av konvertibla skuldebrev eller liknande synes det erforderligt att aktieägarna särskilt underrättas om emissionsbeslutet. Det får vara
Prop. 1973: 93 109
tillräckligt att de får teckningsrättsbevis. Skulle emellertid bolagsstämma med stöd av 5 % fjärde stycket ha uppdragit åt styrelsen eller den styrel- sen inom sig förordnar att bestämma emissionsbelopp, emissionskurs, räntefot eller villkor för utbyte eller nyteckning, bör styrelsens beslut till- ställas aktieägare i avstämningsbolag samtidigt med teckningsrättsbevi- set. I dessa hänseenden har aktieägarna nämligen inte kunnat få infor— mation genom att förslag till emissionsbeslut hållits tillgängligt för dem enligt reglerna i 4 &.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i tredje stycket i fråga om avstämningsbolag att beslut av styrelsen eller den styrelsen inom sig förordnar rörande emissionens belopp, emissionskurs, räntefot och vill- kor för utbyte eller nyteckning skall bifogas teckningsrättsbevis när så- dant översänds enligt 11 & tredje stycket.
Skulle bolaget ha beslutat om avvikelse från aktieägarnas företrädes- rätt att deltaga i emissionen utsänds inte några teckningsrättsbevis till . aktieägarna. För denna situation innehåller lagen inte några regler om offentliggörande av styrelsens eller styrelseledamotens beslut om emis- sionens belopp. emissionskurs, räntefot och villkor för utbyte eller ny- teckning. Lagen innehåller inte heller några närmare regler om teck- ningsförfarandet. Självfallet är att styrelsens beslut i nyssnämnda hän— seenden måste delges tecknarna på lämpligt sätt i samband med teck- ningen.
Fjärde stycket
Bestämmelserna om kungörelse syftar till att skapa garantier för att aktieägarna informeras. Behovet av information i särskild form förelig- ger uppenbarligen inte om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat om emissionen under förutsättning att samt- liga villkor för densamma bestämts av stämman. Reglerna om kungö- relse och om utsändande av emissionsbeslut synes därför inte böra bli tillämpliga i sådant fall. När det gäller avstämningsbolagbör dock kungörelse ske även om alla aktieägare skulle ha varit företrädda vid stämman, något som f. ö. är föga sannolikt.
Mot bakgrund av det anförda föreskrivs i stycket att bestämmelserna i första och andra stycket inte gäller för annat aktiebolag än avstäm- ningsbolag om samtliga aktieägare varit företrädda vid den bolagsstämma som beslutat emissionen och emissionsbeslutet inte innehåller bemyndi- gande enligt 5 % fjärde stycket.
S 5 Första stycket
1 beslut om nyemission kan som tidigare nämnts intas föreskrifter om teckning av minimibelopp. Har det föreskrivna minimibeloppet inte tecknats, förfaller beslutet om nyemission. I samband med beslutet om
Prop. 1973: 93 110
nyemission kan ha fattats beslut om ändring av bolagsordningens be- stämmelser rörande aktiekapitalets storlek. Också beslut om sådan änd— ring av bolagsordningen förfaller om minimibeloppet inte tecknas (jfr 198 5 1 mom. tredje stycket aktiebolagslagen).
Motsvarande bestämmelser bör enligt min mening gälla vid beslut om emission enligt denna lag. Första stycket innehåller erforderliga bestäm- melser härom.
A ndra styrker
Stycket innehåller utredningens förslag om registrering av emissions- beslut som avses i denna lag.
En emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning får som följd att bolagets aktiekapital kan komma att påverkas utan något beslut från bolagsstämmans sida i sam- band med konvertering eller nyteckning. Att så är förhållandet kan ha intresse både för kreditgivare och aktieköpare. Jag anser det därför i lik— het med utredningen lämpligt att man genom registrering ger publicitet åt att ett bolag har emitterat konvertibla skuldebrev eller skuldebrev för- enade med optionsrätt till nyteckning. Som utredningen föreslagit bör registreringsanmälan kunna anstå till dess teckningen har avslutats och det alltså visat sig att länet har kunnat placeras. I enlighet härmed före- skrivs i andra stycket att bolaget skall för registrering anmäla emissions- beslutet och det nominella belopp av länet som tecknats så snart teck- ningen av skuldebreven har avslutats.
195 5 1 mom. första och andra styckena aktiebolagslagen innehåller bestämmelser som syftar till att skapa garantier för att aktiekapitalet är till fullo inbetalt innan beslut om ökning av detta aktiekapital registre- rats. Dessa bestämmelser bör gälla även när det är fråga om registre- ring av emission enligt denna lag. Bestämmelse härom har intagits i andra stycket.
95
Paragrafen innehåller regler om styrelsens möjligheter att fatta beslut om emission och om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt under förutsättning av bolagstämmans godkännande.
I fråga om styrelsens beslut gäller enligt paragrafen bestämmelserna i 5—7 %% och 8 % första stycket i tillämpliga delar. Styrelsens emissions— beslut skall alltså ha det innehåll som framgår av 5 %. Dessutom måste naturligtvis anges att beslutet sker under förutsättning av bolagsstäm- mans godkännande. Skall skuldebrev emitteras mot apport måste styrel- sens emissionsbeslut ha det innehåll som framgår av 6 &. Sedan styrelsen fattat beslut skall kungörelse och meddelande till aktieägarna ske i enlig— het med bestämmelserna i 7 5.
Prop. 1973: 93 111
Av bestämmelserna i 5 & fjärde stycket följer att styrelsens emissions— beslut kan ske i två etapper. Vid den senare etappen skall styrelsen eller den styrelsen förordnar i så fall bestämma emissionens belopp, emis- sionskurs, räntefot samt villkor för utbyte eller nyteckning.
Om styrelsen fattar beslut om emission under förutsättning av bolags— stämmans godkännande, får inte aktieägarna den underrättelse i förväg om beslutet som enligt 4 % ifrågakommer när bolagsstämma fattar emis- sionsbeslut. Detta betyder att aktieägare i andra bolag än avstämnings- bolag bara har två veckor på sig från utfärdandet av kungörelsen för att bestämma huruvida de vill utnyttja företrädesrätt att delta i emissionen. Förslaget har på denna punkt samma innebörd som utredningsförslaget har i fråga om nyemission som beslutats av styrelsen under förutsättning av bolagsstämmans godkännande.
Efter kungörandet av styrelsens beslut kan teckning av skuldebreven påbörjas. Har ett lägsta belopp bestämts för emissionen och har detta inte tecknats inom teckningstiden, är enligt 8 & första stycket styrelsens beslut om emissionen förfallet. I sådant fall behöver alltså aldrig bolags- stämmans godkännande inhämtas. Självfallet kan inte registrering ske av ett förfallet emissionsbeslut.
Har det efter teckningen visat sig att emissionen har kunnat placeras, skall styrelsen begära bolagsstämmans godkännande av beslutet. I fråga om styrelsens begäran om bolagsstämmans godkännande skall enligt andra stycket föreskrifterna i 4 % tillämpas. Vad i 4 & sägs om förslag till emissionsbeslut skall då gälla styrelsens beslut. Styrelsen måste alltså hålla sitt emissionsbeslut tillgängligt för aktieägarna under minst en vecka före bolagsstämman. Skälen till eventuella avvikelser från aktie- ägarnas företrädesrätt måste anges. Aktieägare har rätt att på begäran få styrelsebeslutet sig tillsänt. Skulle beslutet ha fattats i två etapper med stöd av 5 % fjärde stycket måste båda besluten hållas tillgängliga i enlig- het med vad nu sagts. Även de i 4 & angivna handlingarna skall hållas tillgängliga för aktieägarna i enlighet med bestämmelserna i 4 5.
Anmälan för registrering av emissionsbeslutet skall enligt tredje stycket göras när emissionsbeslutet har godkänts av stämman och teckningen av skuldebreven har avslutats. Har anmälan för registrering inte skett inom ett år från styrelsens emissionsbeslut är beslutet enligt stycket förfallet. Detta betyder att registrering av styrelsens emissionsbeslut skal] vägras om ettårstiden överskridits.
Bestämmelserna om att emissionsbeslut förfaller efter viss tid har hämtats från utredningsförslagets bestämmelser om nyemission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande. Bestämmelserna avviker i vissa hänseenden från vad som för närvarande gäller vid nyemission under förutsättning av bolagsstämmans godkännande (jfr 195 5 4 mom. andra stycket aktiebolagslagen).
Prop. 1973: 93 112 10 %
Paragrafen innehåller regler om bemyndigande för styrelsen att be- sluta om emission och att avvika från bestämmelserna om aktieägarnas företrädesrätt. Bolagsstämmans beslut skall innehålla bestämmelser om den tid, längst intill nästkommande ordinarie bolagsstämma, inom vil- ken styrelsens beslut skall fattas.
Enligt särskild föreskrift i paragrafen har styrelsen inte behörighet att besluta om emission mot apport eller om avvikelse från företrädesrätt med mindre detta särskilt angivits i bolagsstämmans beslut om bemyndi- gande. I denna del hänvisas till vad som anförs vid 63 a % andra stycket förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen.
Förslaget utgår från att ett bemyndigande kan begränsas i olika hän- seenden. Bolagsstämman kan sålunda begränsa bemyndigandet till att endast avse emission av skuldebrev mot kontant betalning. Givetvis kan stämman också underlåta att bemyndiga styrelsen att avvika från be- stämmelserna om aktieägarnas företrädesrätt. Även andra begränsningar för bemyndigandet kan göras. Bolagsstämman kan t. ex. ge anvisningar om emissionens storlek, emissionskurs, räntefot, konverteringsvillkor el- ler villkor för nyteckning.
Enligt paragrafen äger bestämmelserna i 4 5 första stycket motsva- rande tillämpning i fråga om förslag till bemyndigande. Förslag till be- myndigande skall alltså hållas tillgängligt för aktieägare i enlighet med vad som anges i 4 % första stycket. Skall årsredovisningen inte behandlas på stämman skall också de i 4 5 första stycket angivna handlingarna hållas tillgängliga för aktieägarna. Innebär förslaget att styrelsen skall få bemyndigande att besluta om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt skall skälen härtill anges i förslaget eller i handling som fogas vid försla— get. Förslaget skall i sin helhet framläggas på stämman. Genom att detta förfarande måste iakttas säkerställs att aktieägarna så långt möjligt får tillräckligt informationsunderlag när det gäller att fatta beslut om be- myndigande.
Ett beslut om bemyndigande innebär att en del av bolagsstämmans befogenheter överflyttas på styrelsen. Allmänheten måste kunna få kän— nedom om att ett sådant beslut har fattats. På grund härav föreskrivs vi- dare i paragrafen att bolagsstämmans beslut genast skall anmälas för re- gistrering. Innan registrering har ägt rum kan styrelsen enligt paragrafen inte fatta beslut om emission. Skulle styrelsen ha fattat ett emissionsbe- slut utan att registrering har ägt rum och utan att i beslutet angivits att det fattats under förbehåll av bolagsstämmans godkännande, blir teck- ning som sker på grund av sådant beslut inte bindande vare sig för bola— get eller för tecknarna eftersom beslutet då fattats av ett bolagsorgan som saknar behörighet därtill.
Vid registeringen åligger det registreringsmyndigheten att kontrollera om de i paragrafen angivna förutsättningarna för bemyndigande har
Prop. 1973: 93 113
uppfyllts. Är så ej fallet skall registrering vägras, jfr 192 5 1 och 2 mom. aktiebolagslagen. .
Har styrelsen med stöd av ett i vederbörlig ordning registrerat bemyn- digande fattat beslut om emission skall enligt paragrafen bestämmel- serna i 5—8 åå gälla i tillämpliga delar i fråga om emissionsbeslutet. Emissionsbeslutet skall alltså ha det innehåll som framgår av 5 &. I av— stämningsbolag skall avstämningsdag bestämmas, om aktieägare har företrädesrätt att delta i emissionen. Med stöd av bolagsstämmans be- myndigande att besluta om emission har styrelsen möjlighet att i fråga om vissa emissionsvillkor fatta beslutet i två etapper och därvid delegera beslutanderätten inom sig enligt 5 & fjärde stycket. Är det fråga om emission av skuldebrev mot apport måste styrelsen iaktta föreskrifterna i 6 &. Kungörelse om emissionsbeslutet samt underrättelse till aktieägare skall ske enligt föreskrifterna i 7 5. Regeln i 7 & sista stycket saknar. emellertid tillämpning när styrelsen fattar emissionsbeslut. Har ett mini- mibelopp fastställts av styrelsen för emissionen, förfaller styrelsens be- slut om emission, om minimibeloppet inte tecknas. När en emission kunnat placeras och teckningen avslutats, skall bolaget genast för re- gistrerin g anmäla styrelsens emissionsbeslut och det nominella belopp av länet som tecknats.
T eckningsrättsbevis och Optionsbevis m. m.
115. Första stycket
Aktieägare som har företrädesrätt att delta i emission är enligt stycket berättigad att för varje aktie utfå särskilt teckningsrättsbevis angivande hur många sådana bevis som skall avlämnas vid teckning av skuldebrev. Bestämmelserna, som hämtats från utredningsförslaget, motsvarar i hu— vudsak nuvarande regler i 56 5 första stycket aktiebolagslagen.
Enligt andra stycket nyssnämnda paragraf får teckningsrättsbevis inte utlämnas till aktieägare innan registrering av beslutet om nyemission har skett. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förevarande .lag. Detta har samband med att aktiebolagslagens system med förhands- granskning av emissionsbeslut och av teckningslistor inte har någon ' motsvarighet i förevarande lag enligt vilken registrering av emissionsbe- slutet skcr först sedan teckningen har avslutats.
Andra stycket
När teckningsrättsbevis utlämnas eller, om sådana inte används, när teckning av skuldebrev sker, skall enligt stycket det aktiebrev varå före- trädesrätten grundas förses med påskrift att företrädesrätten har begag- nats. Bestämmelserna, som endast gäller andra bolag än avstämningsbo- lag, har motsvarighet i 56 & aktiebolagslagen.
Prop. 1973: 93 114
Tredje stycket
Stycket innehåller bestämmelser om teckningsrättsbevis i avstäm- ningsbolag. Teckningsrättsbevis som tillkommer aktieägare i sådant bo- lag skall enligt stycket utan dröjsmål i rekommenderat brev eller på an- nat betryggande sätt översändas till den som på avstämningsdagen var införd i aktieboken eller i förteckning enligt 12 & lagen om förenklad aktiehantering. Dessa bestämmelser motsvarar föreskrifterna i 22 å och 24 å andra stycket lagen om förenklad aktiehantering om användande av emissionsbevis vid nyemission i avstämningsbolag.
Enligt 22 och 23 åå nyssnämnda lag skall den som på avstämningsda- gen är införd i aktieboken eller i förteckning enligt 12 5 lagen om för- enklad aktiehantering anses vara behörig att motta emissionsbevis. Vi- sar det sig att den som fått emissionsbevis saknade rätt därtill, skall ak- tiebolaget likväl ha anses fullgjort sin skyldighet, såvida inte aktiebola— get eller värdepapperscentralen hade kännedom om att emissionsbevi- set kom i orätta händer eller åsidosatt den oaktsamhet som efter om- ständigheterna skäligen bort iakttas eller mottagaren var i konkurs eller omyndig. Dessa bestämmelser i lagen om förenklad aktiehantering inne- bär i huvudsak att den som på avstämningsdagen är registrerad i aktie- boken eller i den särskilda förteckningen skall presumeras vara behörig att motta utdelning eller emissionsbevis. Presumtionen kan brytas un- der nyss angivna förutsättningar. Bestämmelserna i 22 och 23 %% lagen om förenklad aktiehantering skall enligt förevarande stycke äga mot- svarande tillämpning när teckningsrättsbevis utsänts enligt 11 & före- varande lag.
12%
I fråga om avstämningsbolag tillämpas den ordningen att värdepap- perscentralen handhar vissa uppgifter för sådana bolags räkning. Dit hör bl. a. distributionen av emissionsbevis. Enligt bestämmelse i bolags- ordningen för värdepapperscentralcn har värdepapperscentralen till föremål för sin verksamhet bl. a. att biträda låntagare och långivare i obligationshanteringen efter mönster av lagen om förenklad aktiehante— ring och på sätt som kan komma att avtalas med obligationsmarknadens parter. Bolaget kan vidare också i övrigt medverka vid genomförande av förenklade hanteringsrutiner på värdepappersområdet. Utrymme finns alltså för avstämningsbolagen att anlita värdepapperscentralens tjänster även vid sådana emissioner som avses i förevarande lag (jfr prop. 1970: 99 s. 76). Bestämmelserna om teckningsrättsbevis, Optionsbevis och skuldebrev, som avses i denna lag, har utformats med hänsyn till att bolagen kan vilja anlita värdepapperscentralcns tjänster i samband med emissioner. I första stycket föreskrivs att skuldebrev, Optionsbevis och tecknings—
Prop. 1973: 93 115
rättsbevis som avses i lagen skall undertecknas av styrelsen eller enligt styrelsens bemyndigande av bank eller, i fråga om avstämningsbolag, av värdepapperscentralen. Namnteckning får enligt stycket återges genom tryckning eller på annat liknande sätt.
Enligt andra stycket får borgenär skilja Optionsbevis från skuldebrev och förfoga över beviset särskilt i den mån ej annat följer av föreskrift i skuldebrevet att Optionsbevis får avskiljas först efter viss tid. Grunden för bestämmelserna har i huvudsak redovisats tidigare. Den särskilda re— geln om att skuldebrev kan innehålla föreskrift att Optionsbevis får av— skiljas först efter viss tid sammanhänger med att det på vissa utländska börser förekommer regler om att handel med ”detaehable warrants” får förekomma först viss tid efter det att obligationslånet har emitterats.
Tredje stycket
I stycket föreskrivs att om Optionsbevis eller teckningsrättsbevis över— låts eller pantsätts skall vad i 13, 14 och 22 åå lagen om skuldebrev föreskrivs rörande skuldebrev ställt till viss man eller order äga motsva- rande tillämpning om beviset är ställt till viss man. I annat fall skall enligt stycket tillämpas vad i nu nämnda lagrum föreskrivs rörande skuldebrev ställt till innehavaren. Detta innebär att frågan om överlå— telses och pantsättnings giltighet mot tredje man bedöms efter samma regler som gäller för sådana teckningsrättsbevis som avses i aktiebolags- lagen.
Utbyte och nyteckning
Paragraferna i detta avsnitt, 13—18 55, innehåller bestämmelser om förfarandet vid den kapitalökning som en konvertering eller en nyteck- ning innebär.
13 5
När fordran enligt skuldebrev utbyts mot aktie skall enligt paragrafen skuldebrevet förses med påskrift om utbytet. I paragrafen anges vidare att vid nyteckning skall skuldebrevet, eller i förekommande fall options- beviset, förses med påskrift om nyteckningen.
Bestämmelserna i paragrafen har utformats efter mönster av reglerna i 56 % aktiebolagslagen om att vid nyemission aktiebrev skall förses med påskrift att aktieägaren begagnat honom tillkommande företrädesrätt till teckning av nya aktier eller att teckningsrättsbevis utlämnats till aktie- ägaren. Liknande bestämmelser finns i 64 ä 2 mom. aktiebolagslagen i fråga om utlämnande av delbevis eller fondaktie, jfr också vid 11 å andra stycket denna lag.
Utan särskilt stadgande torde vara klart att påskriften på skuldebre- vet eller optionsbeviset skall göras på sådant sätt att påskriften inte lätt kan avlägsnas, jfr 15 & skuldebrevslagen.
Prop. 1973: 93 116
145
Enligt 71 å andra stycket aktiebolagslagen skall alltid överkurs, dvs. den del av betalningen för tecknad aktie som överstiger aktiens nomi— nella belopp, läggas till reservfonden. Ett slags överkurs kan också upp- komma i samband med en konvertering, nämligen om beloppet på den fordran som skall utbytas mot en aktie överstiger aktiens nominella'be- lopp. Som ett exempel på en sådan situation kan tagas det fallet att ett skuldebrev på nominellt 200 kr. skall utbytas mot en aktie på nominellt 100 kr. Mcllanskillnaden på 100 kr. utgör då ett slags överkurs. Även sådan överkurs bör läggas till reservfonden. På grund härav-föreskrivs i paragrafen att om vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie fordringsbeloppet överstiger aktiens nominella belopp mellanskillnaden skall läggas till reservfonden.
155
Första stycket innehåller bestämmelser om hur nyteckning skall gå till. Bestämmelserna har utformats' 1 anslutning till utredningsförslagets regler om teckning av aktier vid nyemission. Väsentligen motsvarande bestämmelser finns 1 57 & aktiebolagslagen.
Enligt stycket skall aktier tecknas på teckningslista som innehåller be- slutet om emission av 'skuldebrev. Avskrift av bolagsordningen, den se- nast fastställda balansräkningen försedd med anteckning om bolags- stämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust samt förvaltningsbe- rättelse och revisionsberättelse för det år balansräkningen avser skall vara fogade vid teckningslistan eller hållas tillgängliga för aktietecknare ' ' på plats som anges i listan. ' ' '
Andra och tredje stycket innehåller bestämmelser om aktietecknings ogiltighet och om tilldelning av tecknade aktier.
I fråga om aktietecknings ogiltighet innebär bestämmelserna följande. Sker teckning av aktier utan att bestämmelserna i första stycket har iakttagits eller tecknas'aktie med villkor som 'inte stämmer-överens med de i emissionsbeslutet angivna villkoren är teckningen ogiltig. "Ogiltighet på sådan grund får dock inte göras gällande när registrering skett enligt 17 5. Den som tecknat aktien mcd villkor kan efter registreringen inte ' längre åberopa villkoret. Om styrelsen anser att aktieteckning är ogiltig skall aktietecknaren genast underrättas.
Bestämmelserna om aktietecknings ogiltighet motsvarar i huvudsak bestämmelserna därom i 58 & aktiebolagslagen. Regleringen bygger på tanken att aktieteckning är _en formbunden handling som skall ske på visst sätt och i viss ordning. Aktietecknaren får inte för sin teckning ' uppställa andra villkor än sådana som framgår av emissionsbeslutet. Det förutsätts att styrelsen granskar teckningslistorna och bestrider giltighe- ten av aktieteckning som den anser vara ogiltig enligt dessa bestämmel- ser. Ogiltighet får emellertid inte göras gällande vare sig av bolaget eller
Prop. 1973: 93 117
aktietecknaren när registrering av de tecknade aktierna har skett enligt 17 &. Skulle aktietecknaren ha uppställt ett otillåtet villkor, kan han inte efter registreringen längre åberopa villkoret.
Lika litet som aktiebolagslagen upptar förevarande lag några regler om verkan av vanliga civilrättsliga ogiltighetsanledningar -— tvång, svek, misstag, bristande rättslig handlingsförmåga etc. — vid aktieteck- ning.
Enligt aktiebolagslagen kan styrelsen vid nyemission av aktier förbe- hålla sig rätt att bestämma fördelningen av de tecknade aktierna. När det är fråga om nyteckning enligt denna lag är läget emellertid något annorlunda. Aktietecknaren utnyttjar i sådant fall den rätt till aktieteck- ning som bolaget tidigare medgivit genom utfärdande av skuldebrev för- enade med optionsrätt till nyteckning. Bolaget bör därför vara skyldigt att godta aktieteckningen såvida den inte är ogiltig enligt nyss angivna . bestämmelser. I tredje stycket föreskrivs därför att aktietecknaren skall tilldelas tecknade aktier om inte aktieteckningen är ogiltig. Liksom fallet är vid tilldelning i samband med nyemission av aktier (jfr 59 & ak- tiebolagslagen) skall aktierna genom styrelsens försorg ofördröjligen upptas i aktieboken. Av 10 & lagen om förenklad aktiehantering följer ' att utfärdade aktiebrev dessutom skall anmärkas i aktiebrevsregistret när det är fråga om ett avstämningsbolag. Anteckning i aktiebok och, i fråga om avstämningsbolag, i aktiebrevsregister skall alltså ske på samma sätt som när det är fråga om aktie som tillkommit genom ny- emission.
165
Genom aktieteckning får bolaget en fordran på aktietecknaren. Vid nyemission gäller enligt 60 å andra stycket aktiebolagslagen att aktie- tecknaren inte får kvitta skuld på grund av aktieteckningen mot fordran som han kan ha hos bolaget, såvida inte bestämmelser om kvittning in- tagits i beslutet om nyemission. Även om bestämmelser om kvittning saknas i beslutet om nyemission, kan kvittning få äga rum om styrelsen medger det. Kvittning får dock inte medges om den skulle lända till nackdel för bolaget eller bolagets borgenärer.
Det skulle i och för sig vara möjligt att i beslut om emission av skul- debrev förenade med optionsrätt till nyteckning föreskriva att den som utnyttjar optionsrätt till nyteckning skall ha rätt att kvitta fordran som han kan ha hos bolaget mot skuld på grund" av aktieteckningen. Enligt aktiebolagslagen likställs bestämmelser om rätt för aktietecknare att kvitta med apportemission. I själva verket är det också fråga om ett slags apport, aktietecknaren avskriver sin fordran på bolaget och får i stället en andelsrätt i bolaget. Jag har tidigare framhållit att jag inte är beredd att förorda att nyteckning enligt förevarande lag skall få'ske ge- nom apport. Av samma skäl vill jag inte heller föreslå att det skall vara
Prop. 1973: 93 118
möjligt att i emissionsbeslutet inta bestämmelser om rätt för den som ut- nyttjar optionsrätt till nyteckning att fullgöra sitt åtagande på grund av teckningen genom kvittning. Däremot bör enligt min mening kvittning kunna få ske om styrelsen medger detta. Den som innehar optionsrätt till nyteckning skall alltså inte kunna ha möjlighet att påfordra kvittning men bolaget skall å andra sidan ha möjlighet att medge kvittning. Med- givande från bolagets sida bör, liksom fallet är enligt aktiebolagslagen, inte kunna få lämnas om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
I paragrafens första stycke föreskrivs i enlighet med det anförda att kvittning av skuld på grund av aktieteckningen mot fordran mot bolaget får ske endast om styrelsen medger kvittning. Sådant medgivande får enligt paragrafen inte lämnas om det skulle vara till skada för bolaget eller dess borgenärer.
Vad i 41—44 åå aktiebolagslagen föreskrivs om skyldighet att erlägga betalning på aktie Och avlämna förbindelse samt om påföljd vid underlå- tenhet att fullgöra sådan skyldighet skall enligt andra stycket äga mot- svarande tillämpning vid aktieteckning enligt denna lag när aktietecknare inte erlagt full betalning vid teckningen.
17 & Gällande rätt
I 62 & aktiebolagslagen finns bestämmelser om när betalning av ny- emitterade aktier skall ha ägt rum. Senast ett år från det stämman fatta- de bcslut om nyemission, skall full betalning för varje ny aktie erläggas. Sex månader efter utgången av den för inbetalning av de nya aktierna bestämda tiden, skall för registering anmälas hur många nya aktier som har betalts till fullo. Har efter sådan anmälan ytterligare nya aktier bli- vit till fullo betalda, skall inom sex månader efter betalningen antalet så- dana aktier anmälas för registrering. Så snart registrering har skett anses aktiekapitalet ha ökat med sammanlagda nominella beloppet av det nya antal aktier som har betalats till fullo. Kapitalökningen sker sålunda suc- cessivt.
Utredningen
Utredningen har inte behållit systemet med successiv kapitalökning. Har på de nya aktierna sammanlagt inbetalats så mycket att det inbeta- lade beloppet uppgår till halva det ökningsbelopp som skall registeras, skall hela kapitalökningen anmälas för registrering. Inom ett år efter det att registrering av kapitalökningen har ägt rum måste full betalning ha erlagts för aktierna. Detta skall anmälas av bolaget för registrering. Har ej anmälts att full betalning erlagts för alla aktierna, skall registrerings- myndigheten efter bolagets hörande registrera att aktiekapitalet nedsatts med sammanlagda nominella beloppet av de aktier som inte har betalats
Prop. 1973: 93 119
till fullo. Aktierna blir enligt utredningsförslaget ogiltiga när nedsätt- ningen registrerats.
R emissyttrandena
Under remissbehandlingen har utredningens förslag om registrering av kapitalökning vid nyemission i huvudsak lämnats utan erinran. Svenska sparbanksföreningen menar emellertid att det är tveksamt om aktiekapitalet vid nyemission skall anses ökat redan när registrering sker efter det att så mycket inbetalats att det erlagda beloppet uppgår till minst hälften av kapitalökningen. Att hela ökningsbeloppet skall kunna registreras när bara hälften av det blivit inbetalt kan vara i viss mån missvisande. Föreningen ifrågasätter därför om man inte bör behålla nuvarande system som innebär att aktiekapitalet successivt ökas genom registrering av aktier som blivit till fullo betalda.
F öred ragand en
Den av utredningen föreslagna metoden för registrering av kapitalök- ning vid nyemission synes mig i och för sig fullt godtagbar. Skulle man emellertid redan i detta sammanhang införa den metoden när det är fråga om kapitalökning efter nyteckning enligt förevarande lag, får man det resultatet att kapitalökning registreras efter två olika metoder. Vid traditionell nyemission skulle fortfarande tillämpas systemet med suc- cessiv kapitalökning under det att vid nyteckning enligt denna lag ett annat system skulle gälla. Enligt min mening är detta i viss mån ägnat att väcka betänkligheter. Jag finner det lämpligast att det endast finns en metod för registrering av kapitalökning. Eftersom det inte nu är fråga om att göra mera ingripande ändringar i aktiebolagslagens regel- system har man att utgå från att för nyemission tillämpas metoden med successiv kapitalökning. Denna metod bör då komma till användning även vid nyteckning enligt denna lag.
Vid nyteckning enligt förevarande lag åligger det aktietecknaren att betala aktierna kontant. Emissionsbeslutet kan innehålla föreskrifter om inom vilken tid efter aktieteckningen full betalning måste ha ägt rum. En yttersta tidsfrist bör emellertid uppställas i lagen. Denna tidsfrist sy- nes mig kunna lämpligen bestämmas så att styrelsen åläggs att senast tre månader efter det att tiden för nyteckning har utgått för registrering an- mäla hur många aktier som har nytecknats. Som förutsättning för re— gistrering bör gälla att de anmälda aktierna är till fullo betalda.
Det torde komma att bli mycket vanligt att teckningstiden bestäms till en längre tidsperiod än ett år. Jag har tidigare nämnt att det utomlands är vanligt att konverterings- eller teckningsperioder utsträcks över många år. I sådana fall bör inom tre månader efter utgången av varje räkenskapsår anmälas hur många aktier som utlämnats i samband med nyteckning. Dessa aktier bör vid anmälan vara till fullo betalda.
Prop. 1973: 93 - 120
Vad jag nyss anfört i fråga om kapitalökning vid nyteckning bör också gälla vid sådan kapitalökning som föranletts av att konvertering har ägt rum. Vid konvertering uppkommer emellertid ett speciellt pro- blem. Konvertering innebär att innehavaren av det konvertibla skulde- brevet utbyter detta mot aktier. Någon likvid lämnas alltså normalt inte till bolaget (frånsett det speciella fall som åsyftas i l & fjärde stycket). Däremot har likvid tidigare erlagts för det konvertibla skuldebrevet i samband med emissionen av konvertibla skuldebrev. Enligt min mening bör emellertid kontrolleras att sådan likvid verkligen har erlagts till ett belopp som svarar minst mot det nominella beloppet av aktie som skall utlämnas vid utbyte. Annars skulle man riskera att bolag genom använ- dande av konvertibla skuldebrev som emitterats mot underkurs kringgår förbudet att emittera aktier till underkurs.
Vid lagstiftning på aktiebolagsrättens område är det en viktig fråga hur man skall kunna skapa garantier för att bolagen verkligen tillförs pengar eller annan egendom motsvarande det uppgivna bundna kapita— let. Aktiebolagslagen innehåller olika regler som syftar till att skapa så- dana garantier. Det kan emellertid ifrågasättas om dessa regler är från alla synpunkter tillfredsställande. Jag har inte anledning att i detta lag— stiftningsärende närmare gå in på den frågan. Jag vill här endast nämna att en förbättring i regelsystemet skulle åstadkommas om bolagets revi- sorer ålades ett ansvar för att bolaget verkligen övertar all den egendom som enligt aktieteckningen skall tillföras bolaget. Enligt min mening bör en sådan ordning införas i det nu aktuella sammanhanget.
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i paragrafen följande. Senast tre månader efter det att tiden för utbyte eller nyteckning av ak- tier har utgått skall styrelsen för registrering anmäla hur många aktier som har utgivits i utbyte eller som nytecknats. Om utbytestiden eller ' teckningstiden är längre än ett år, skall anmälan göras senast tre måna- der efter utgången av varje räkenskapsår under vilket utbyte eller ny- teckning har skett.
Som villkor för registrering av kapitalöknin g gäller enligt paragrafen
1. i fråga om utbyte att bolaget på grund av emissionen har tillförts egendom till ett värde motsvarande minst sammanlagda nominella be- loppet av de anmälda aktierna,
2. i fråga om nyteckning att aktierna till fullo betalats, samt
3. att yttrande föreligger från revisorerna av vilket framgår att nyss angivna föreskrifter har iakttagits.
Paragrafen anger slutligen att aktiekapitalet genom registreringen är ökat med sammanlagda nominella beloppet av de anmälda aktierna.
186
I första stycket föreskrivs att aktiebrev får utges först sedan regi- strering enligt 17 å har ägt rum. Bestämmelsen motsvarar i sak reglerna
Prop. 1973: 93 121
i 34 & tredje stycket aktiebolagslagen om utgivande av aktiebrev efter ökning av aktiekapitalet.
Enligt andra stycket medför de nya aktierna rätt till vinstutdelning enligt vad som därom har bestämts i emissionsbeslutet. Sådan rätt inträ- der dock enligt stycket senast för räkenskapsåret efter det under vilket aktierna skulle ha till fullo betalats. Bestämmelserna i stycket — som innebär en viss jämkning av utredningsförslaget — ansluter i sak'nära till bestämmelsen i 49 5 första stycket 7 aktiebolagslagen. Innebörden av bestämmelserna kan klargöras genom följande exempel. Registrering av kapitalökningen på grund av utbyte — eller nyteckning -— som ägt rum under år 1974 sker den 1 februari 1975. Bolagsstämma hålls den 15 februari 1975 varvid beslutas om vinstutdelning för föregående ka- lenderår som tillika utgjort räkenskapsår för bolaget. Vinstutdelning måste då beräknas också för de nya aktierna, såvida inte något annat har bestämts i emissionsbeslutet. Genom föreskrift i emissionsbeslutet kan emellertid innehavare av de nya aktierna inte betas rätt till vinstut- delning för år 1975. Den ordinarie bolagsstämma som hålls 1976 måste alltså under alla omständigheter besluta om vinstutdelning för år 1975 till de nya- aktier som anmäls för registrering den 1 februari 1975.
Jag vill tillägga att paragrafen inte gäller i fråga om rösträtt. I och med att aktierna enligt 15 & tredje stycket upptagits i aktieboken inträ- der nämligen rösträtt för de nya aktierna (jfr Stenbeck, m.fl., Aktiebo— lagslagen, 6:e uppl., s. 347). '
Bundna och fria aktier
195
Har förbehåll enligt 177 & aktiebolagslagen, alltså s.k. utlänningsklau- sul, intagits i bolagsordningen skall enligt första stycket erinran härom göras i emissionsbeslutet. Denna föreskrift motsvarar i huvudsak nuva- rande bestämmelser i 182 5 1 mom. första stycket aktiebolagslagen. Vid emission av konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med op- tionsrätt till nyteckning skall vidare enligt stycket iakttas att förhållan- det mellan antalct bundna och antalet fria aktier inte ändras i strid mot förbehållet, om den i emissionsvillkoren medgivna utbytesÄ eller teck- ningsrätten skulle utnyttjas till fullo. I skuldebrev och Optionsbevis skall anges om utbytes- eller teckningsrätten avser bunden eller fri aktie.
Innebörden av dessa senare bestämmelser kan belysas genom följande exempel. I ett bolag finns 1 000 aktier, alla bundna och alla med en röst var. Bolaget vill ge ut ett konverteringslån enligt vilket konverteringsrät- ten omfattar 1 000 nya aktier. Sker konvertering fullt ut kommer alltså antalet aktier att stiga till 2 000. Dessa nya aktier skall ha en tiondels röst var. Enligt Utlänningsklausulen får i detta fall antalet fria aktier inte gå upp till 40 % av aktierna, dvs. högst 799 av de nya aktierna kan
Prop. 1973: 93 122
vara fria och minst 201 måste vara bundna. Detta måste bolaget beakta vid emissionen av skuldebreven. Om det i exemplet är fråga om 1 000 konvertibla skuldebrev som vart och ett får utbytas mot en ny aktie måste alltså minst 201 av skuldebreven förses med föreskrift att utbytes— rätten avser bunden aktie och högst 799 skuldebrev kan förses med före- skrift att utbytesrätten avser fri aktie.
Enligt andra stycket får emissionskursen, utbyteskursen eller kursen vid nyteckning bestämmas högre i fråga om skuldebrev där utbytes- el- ler teckningsrätten avser fri aktie än i fråga om annat skuldebrev. Stye— ket har en motsvarighet i 182 5 1 mom. andra stycket aktiebolagslagen.
Tredje stycket innehåller regler om hur bundna och fria aktier utfär- das vid utbyte eller nyteckning. Bundna och fria aktier skall utfärdas i enlighet med vad som anges i skuldebrevet eller optionsbeviset. Den som för utbyte inlämnar ett konvertibelt skuldebrev där utbytesrätten avser bunden aktie skall alltså få en bunden aktie och om utbytesrätten avser fri aktie skall han ha en fri aktie. Den som endast har rätt att förvärva fri aktie får emellertid enligt stycket inte tilldelas bunden aktie. Ett ”för- bjudet rättssubjekt” kan alltså inte själv genomföra en konvertering ifall utbytesrätten enligt det skuldebrev rättssubjektet ifråga innehar avser bunden aktie. För att registreringsmyndigheten skall kunna kontrollera att bestämmelserna har iakttagits föreskrivs slutligen i stycket att vid an- mälan för registrering enligt 17 & skall anges antalet utgivna fria och bundna aktier. En liknande bestämmelse finns i 183 & 2 mom. aktiebo— lagslagen.
20 &
Paragrafen innehåller de förut motiverade särskilda bestämmelserna om förfarandet när antalet fria aktier på grund av utbyte eller nyteck— ning kommit att överstiga den enligt Utlänningsklausulen medgivna kvo- ten fria aktier. Har, då tiden för utbyte eller nyteckning utgått, antalet fria aktier efter registrering enligt 17 & kommit att överstiga den enligt förbehåll i bolagsordningen medgivna delen av aktierna, skall enligt styc- ket registreringsmyndigheten förelägga bolaget att inom sex månader för registrering anmäla oeh visa, att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna aktier inträtt. Om bolaget inte efterkommer föreläggandet skall myndigheten lämna meddelande till rätten och skall vad i 46 & aktiebolagslagen är föreskrivet äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i stycket ansluter nära till vad som föreskrivs i 181 5 andra stycket aktiebolagslagen. När meddelande till rätten inkommer skall rätten enligt 46 & aktiebolagslagen förelägga bolaget att inom viss tid, minst två dock högst fyra månader, inkomma med bevis från regi— streringsmyndigheten att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna aktier inträtt. Fullgörs inte föreläggandet skall rät— ten förklara att bolaget skall träda i likvidation.
Prop. 1973: 93 123
Har bolaget mottagit föreläggande enligt första stycket får styrelsen enligt andra stycket besluta om sådan ökning av aktiekapitalet genom utgivande av nya bundna aktier mot betalning i pengar som fordras för att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna ak- tier skall inträda. Styrelsen får därvid besluta om avvikelse från den fö— reträdesrätt till teckning av nya aktier som annars tillkommer förutva— rande aktieägare. Vid beslutet är styrelsen bunden av bolagsordningens bestämmelser om aktiekapitalets storlek.
I den mån annat ej följer av stycket tillämpas bestämmelserna i aktie- bolagslagen om ökning av aktiekapitalet medelst nyteckning (jfr 26 5 första stycket förevarande lag). Ökningsbeslutet skall ha det innehåll som följer av 49 & aktiebolagslagen. Registrering av beslutet samt god— kännande av kungörelse om beslutet och teckningslista skall ske enligt 51—53 55 aktiebolagslagen. Beslutet skall sedan kungöras enligt 54 & ak- tiebolagslagen. 55 och 56 55 aktiebolagslagen blir tillämpliga, om avvi- kelse från aktieägarnas företrädesrätt inte har gjorts. Bestämmelserna om teckning och tilldelning av aktier i 57—59 åå aktiebolagslagen skall också gälla med iakttagande av att teckningslistan skall innehålla sty- relsens beslut om kapitalökning. Full betalning för aktierna skall er— läggas inom den av registreringsmyndigheten enligt första stycket före- lagda tiden. När full betalning har erlagts skall styrelsen anmäla de ut- givna aktier för registrering varvid bestämmelserna i 62 5 1 mom. ak- tiebolagslagen om registreringsanmälan skall tillämpas. Genom registre- ringen är enligt stycket aktiekapitalet ökat med sammanlagda nomi- nella beloppet av de anmälda aktierna-.
Bestämmelserna i andra stycket kan sägas innebära att styrelsen fått en legal fullmakt att i visst läge genomföra en nyemission med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.
Som förut nämnts kan den tillåtna kvoten mellan bundna och fria ak- tier återställas på annat sätt än genom nyemission, exempelvis genom överenskommelse med ”tillåtet rättssubjekt” om att fri aktie som rätts- subjektet innehar skall bindas. Metoderna kan också kombineras. Om bolaget t. ex. har fått 1 000 fria aktier för mycket kan förhållandet rät- tas till genom att 500 fria aktier binds samtidigt som styrelsen beslutar om nyemission av erforderligt antal nya bundna aktier. Som framgår av stycket får styrelsen inte besluta en större höjning av aktiekapitalet än som är nödvändigt på grund av att bolaget fått för mycket fria aktier.
Betalning för de nyemitterade aktierna får på grund av den allmänna regeln i aktiebolagslagen om förbud mot emission av aktier mot under- kurs, inte understiga aktiernas nominella bclopp. Däremot kan överkurs ifrågakomma. Av 71 å andra stycket aktiebolagslagen följer att sådan överkurs skall läggas till reservfonden. Anmärkas bör också att betal— ning skall erläggas kontant, apportemission är alltså icke möjlig.
De särskilda reglerna om kvittning, om skyldighet att erlägga betal—
Prop. 197 3: 93 124
ning på aktier och avlämna förbindelse samt om påföljd av underlåten- het att fullgöra sådan skyldighet (60 å andra och tredje stycket aktiebo— lagslagen) gäller vid nyemmission enligt denna paragraf.
Om konverteringsperioden eller tiden för nyteckning enligt emissions-_ beslutet överstiger tre år skall enligt tredje stycket registreringsmyndig— heten efter utgången av varje treårsperiod under utbytes— eller nyteck- ningstiden meddela föreläggande för bolaget enligt bestämmelserna i första stycket. Bestämmelserna i andra stycket skall i sådant fall äga motsvarande tillämpning.
Bestämmelserna i tredje stycket innebär att en avstämning av relatio- nerna mellan fria och bundna aktier skall ske vart tredje år om utbytes- eller nyteckningstiden överstiger tre år. '
Skadestånd och ansvar m. m.
21 å - Aktiebolagslagen har bestämmelser om skadeståndsskyldighet för bl. &. personer i organställning, t.ex. styrelseledamot, verkställande direktör och revisor, samt för aktieägare. Skadeståndsansvaret omfattar skada som drabbat bolaget eller enskilda aktieägare, borgenärer och annan tredje man. Förutsättningen för bolagsorgans skadeståndsansvar gent- emot bolaget är att organet vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillfogat bolaget skada. För bolagsorgans skade- ståndsansvar mot aktieägare eller tredje man samt för aktieägares ska- deståndsansvar krävs — bortsett från den särskilda ansvarsregeln i 210 & aktiebolagslagen för aktieägare —— att skadan vållats genom att organet eller aktieägaren överträtt aktiebolagslagen eller bolagsordningen. För aktieägarens skadeståndsansvar fordras därjämte att vållandet är kvalifiJ cerat —— uppsåt eller grov vårdslöshet. Bestämmelser finns dessutom om nedsättning av skadestånd i vissa fall och om skadeståndsansvarets för- delning mellan flera ersättningsskyldiga. Genom att knyta skadestånds- skyldigheten till överträdelse av aktiebolagslagen eller av bolagsord- ningen har lagstiftaren avsett att'skapa sanktion åt sådana bestämmelser i lagen eller bolagsordningen som tillkommit för att ge rättsskydd åt ak- tiebolaget, aktieägare, borgenär eller annan tredje man. De särskilda skadeståndsbestämmelserna hänger samman med bl. a. att aktieägare el- ler borgenär saknar rätt att för bolagets räkning göra gällande anspråk på ersättning för skada som tillfogats bolaget.
Skadeståndsskyldighet för styrelseledamot m. fl. kan också föreligga på grund av brott och på grund av allmänna regler om skadeståndsskyl- dighet i inom- och utomobligatoriska förhållanden.
Det synes mig naturligt att vid överträdelse av förevarande lags regler skadeståndsskyldighet skall åvila bolagsorgan, aktieägare m. fl. i samma utsträckning som fallet är vid överträdelse av aktiebolagslagen. Paragra- fen reglerar detta genom att helt allmänt hänvisa till bestämmelserna i aktiebolagslagen om skadestånd vid överträdelse av aktiebolagslagen.
Prop. 1973: 93 . 125
225
Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar vid uppsåtligt el- ler oaktsamt åsidosättande av bestämmelserna i 19 % första stycket eller tredje stycket andra punkten.
Regleringen i 19 5 första stycket syftar till att skapa garantier för att en emission utformas så att utbyte eller nyteckning kan bli förenlig med en utlänningsklausul. I tredje stycket samma paragraf finns en bestäm- melse enligt vilken bolaget vid utbyte eller nyteckning inte får tilldela ”förbjudet rättssubjekt” bunden aktie. Bestämmelserna utgör ett led i vår kontroll av utländsk etablering i landet. De är av den karaktären att de bör straffsanktioneras. Även oaktsamhet bör vara straffbar. Straff- satsen synes kunna bestämmas till böter eller fängelse i högst ett år.
Paragrafen har utformats i enlighet härmed.
235
Paragrafen innehåller bestämmelser om bötesstraff vid uppsåtlig överträdelse av vissa ordningsföreskrifter i lagen.
Till böter skall sålunda dömas den som
1. vid utfärdande av skuldebrev eller Optionsbevis bryter mot 12 5 första stycket,
2. underlåter att iaktta bestämmelserna i 7 5 första, andra eller tredje stycket eller 11 & tredje stycket, eller .
3. underlåter att på sätt föreskrivs i lagen göra påskrift på aktiebrev, ' skuldebrev eller Optionsbevis.
245
Lagen innehåller flera föreskrifter om att registreringsanmälan skall ske. Dessa bestämmelser bör sanktioneras. Den bästa sanktionsformen är enligt min mening vite. Efter mönster av 217 & aktiebolagslagen före- skrivs därför i förevarande paragraf att om bestämmelserna i lagen om anmälan för registrering inte har iakttagits så äger rätten på talan av åklagaren genom vite tillhålla"styrelseledamot eller verkställande direk-' tör att fullgöra sin skyldighet.
255
Frånsett vissa speciella fall gäller enligt aktiebolagslagen (206 5) att besvärsärenden prövas av kammarrätt. Besvärstiden är två månader räknat från beslutets dag. Enligt min mening bör motsvarande gälla vid besvär mot registreringsmyndighetens beslut enligt förevarande lag. Pa- ragrafen har utformats i enlighet härmed.
26 & Paragrafens första stycke innehåller regler om förhållandet mellan förevarande lag, å ena, samt aktiebolagslagen och lagen om förenklad
Prop. 1973: 93 — 126
aktiehantering, å andra sidan. I den mån annat inte följer av förevaran- de lag skall bestämmelserna i aktiebolagslagen och lagen om förenklad aktiehantering tillämpas.
Aktiebolagslagen innehåller utförliga bestämmelser om hur anmälan för registrering skall gå till. Utredningsförslaget innebär att sådana be- stämmelser intas i en särskild kungörelse. Enligt min mening är den av utredningen använda tekniken att föredra. I andra stycket föreskrivs därför att närmare bestämmelser om anmälan för registrering enligt la- gen och om avgifter och expedition i sådana registreringsärcnden med- delas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av regist- reringsmyndigheten.
Ikraftträdandet
Lagen bör träda i kraft dagen efter den då lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag 2 &
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om aktiekapitalets storlek, har jämkats till följd av att aktiekapitalets lägsta belopp bestämts till 50 000 kr.
3 & Paragrafens första stycke har jämkats på grund av förslaget om höj- ning av minimigränsen för aktiekapitalet.
9 5 1 mom.
Flera bestämmelser i aktiebolagslagen är dispositiva på det sättet att avvikelse kan föreskrivas genom bestämmelser i bolagsordningen. 9 5 in- nehåller en sammanställning av sådana bestämmelser vilka ansetts vara av den vikt att de skall införas eller anmärkas i aktiebolagsregistret en- ligt bestämmelser i 193 5.
I momentet har införts ett nytt fjärde stycke med bestämmelser om konvertibla aktier. I det nya stycket anges att i bolagsordningen kan tas in förbehåll att aktie av visst slag skall i närmare angiven ordning kunna omvandlas till aktie av annat slag. Omvandlingen skall utan dröjsmål anmälas för registrering och är verkställd när registrering sker.
Det nya stycket har utformats efter förebild av aktiebolagsutredning- ens förslag.
1 förbehållet i bolagsordningen måste anges om omvandlingen skall ske automatiskt vid viss tidpunkt eller när visst förhållande inträffar el-
Prop. 1973: 93 127
ler om den skall kunna påkallas av bolaget eller av aktieägaren. I förbe- hållet måste vidare anges mot vilket slag av aktie omvandling skall ske. Av tredje stycket i momentet följer att i bolagsordningen måste anges det belopp vartill aktier av olika slag kan utges och den rätt de skall medföra. Skall aktier inte medföra lika rätt till andel i bolagets till- gångar och vinst måste —— om aktiekapitalet skall kunna utan ändring av bolagsordningen bestämmas till lägre eller högre belopp -— i bolagsord- ningen särskilt anges den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier som vid aktiekapitalets ökning kan tillkomma varje aktieslag. Ett förbe- håll om konvertering av aktier kan med andra ord inte tas in i bolags— ordningen utan att samtidigt i bolagsordningen tas in de bestämmelser som enligt tredje stycket i detta moment fordras när aktie av olika slag finns eller kan utges.
Förbehåll om konvertering av aktie från ett slag till ett annat skall en- ligt 34 å andra stycket anges i aktiebrev som avses med förbehållet.
När konvertering av aktier sker skall aktiebreven utbytas, jfr 38 å andra stycket. När konvertering enligt bestämmelse i bolagsordningen skall ske, är aktieägaren skyldig att inge sitt aktiebrev för utbyte mot nytt. Han kan åläggas av domstol att göra det. Enligt 222 5 4 mom. i förslaget har bolagsledningen dessutom möjlighet att utöva påtryckning på aktieägaren genom att innehålla bl. a. på aktien fallande utdelning till dess aktiebrevet tillhandahållits för utbyte.
Skall i bolagsordning införas förbehåll om omvandling av aktie från ett slag till aktie av annat slag gäller de särskilda reglerna i 133 och 134 55 om ändring av bolagsordningen. Om ett bolag där det inte finns olika aktieslag vill besluta om nyemission av konvertibla aktier fordras därför för genomförande av en sådan emission antingen att samtliga aktieägare beslutat erforderlig ändring av bolagsordningen eller också att beslutet fattats på två på varandra följande bolagsstämmor och på den sista stämman biträtts av minst två tredjedelar av samtliga röstande (133 5 1 mom. sista stycket och 5 mom.). Vid tidpunkten för omvandlingen skall denna anmälas för registrering. I och med registreringen anses konverte- ringen ha skett, även om aktiebreven då ännu inte har lämnats för ut-
byte.
345
Paragrafens andra stycke innehåller för närvarande bestämmelser bl. a. om att vissa förbehåll i bolagsordningen skall anmärkas i aktiebre- ven. Dessa bestämmelser har kompletterats med att även förbehåll om konvertering som avses i 9 & 1 mom. fjärde stycket skall anges på aktie- brev som omfattas av förbehållet.
Prop. 1973: 93 128
485
Paragrafens andra stycke innehåller f.n. bl.a. regler om att förslag till ökningsbeslut och en av styrelseledamöterna jämte verkställande di- rektören undertecknad redogörelse skall hållas tillgängliga för aktie- ägarna innan bolagsstämma-n beslutar om nyemission. Dessa regler har kompletterats med en bestämmelse innebärande att om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt föreslås, så skall skälen till avvikelsen anges i' förslaget till ökningsbeslut eller i redogörelsen. En motsvarande regel finns i 4 & förslaget till-lag om konvertibla skuldebrev m. m.
49 å . . .
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad beslut om aktiekapitalets ökning skall innehålla. Enligt tredje punkten i första stycket skall anges den företrädesrätt att teckna nya aktier som enligt lagen eller bolagsord- ningen kan tillkomma aktieägare. Enligt mitt förslag kan avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt att delta i kontantemission beslutas av bo- lagsstämman eller, efter bemyndigande av bolagsstämman, av styrelsen (55 5 andra stycket). Med anledning härav har punkten jämkats. Enligt punkten i dess nya lydelse skall ökningsbeslutet ange den företrädesrätt att teckna nya aktier som tillkommer aktieägare eller annan, eller vem som eljest äger teckna aktie. .
Enligt punkt 4 får den tid inom vilken aktieägare kan begagna före- trädesrätt till teckning inte understiga en månad räknat från den dag då emissionsbeslutet kungjordes i tidningarna. Enligt 5 5 första stycket 4 förslaget till lag om konvertibla skuldebrev m.m. är motsvarande tids- - period två veckor när det gäller konvertibla skuldebrev 0.1. Att tids- perioden bara uppgår till två veckor vid sådana obligationsemissioner sammanhänger med att förändringar i den allmänna räntenivån har sär- skilt stor betydelse när det gäller att bestämma villkoren för en sådan emission. Förändringar i räntenivån kan givetvis också ha sin betydelse när det gäller att bestämma villkoren i en nyemission. men sambandet mellan räntenivån och emissionsvillkoren är dock här inte lika fram- trädande. Jag har därför inte funnit anledning att i detta lagstiftnings- ärende föreslå någon ändring av gällande bestämmelser i 49 5 första stycket punkt 4.
555
Paragrafen innehåller bestämmelserna om aktieägares företrädesrätt att vid kontantemission teckna nya aktier till det antal som svarar mot aktieägarens andel i det förutvarande aktiekapitalet.
I ett nytt andra stycke i paragrafen anges att bolagsstämman eller, i fall som avses i 63 a &, styrelsen kan besluta om avvikelse från bestäm- melserna i första stycket om aktieägares rätt att efter teckning erhålla nya aktier.
Prop. 1973: 93 129
Beslut om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt kan utformas så att någon annan grupp än aktieägarna skall ha företrädesrätt att delta i emissionen. ] och för sig kan också företrädesrätt förbehållas en viss grupp aktieägare. För att detta skall kunna ske fordras emellertid att det finns objektivt godtagbara skäl för en sådan avgränsning av företrädes- rätten. Det torde vara synnerligen ovanligt att godtagbara skäl kan åbe- ropas för att endast vissa aktieägare skall ha företrädesrätt att teckna aktieri en kontantemission.
Beslut om avvikelse från företrädesrätt kan också ges den utform— ningen att någon företrädesrätt över huvud taget inte skall föreligga. ] sådant fall inbjuds alltså allmänheten att delta i kontantemissionen på samma villkor som aktieägarna.
Stycket förutsätter att styrelsen enligt 63 a 5 kan bemyndigas att vid nyemission avvika från reglerna om aktieägarnas företrädesrätt att er- hålla nya aktier. Vissa bestämmelser därom har intagits'i 63 a 5. Skulle styrelsen med stöd av gällande 63 & besluta om ökning av aktiekapitalet genom kontantemission under förutsättning av bolagsstämmans godkän- nande, kan styrelsen föreskriva att avvikelse skall göras från aktieägar- nas företrädesrätt att teckna nya aktier. Detta överensstämmer med den nuvarande avfattningen av 63 & första stycket andra punkten. l sådant fall fattas det definitiva beslutet om avvikelse genom att bolagsstämman godkänner styrelsens ökningsbeslut med det däri intagna beslutet om av- ' vikelse.
I förevarande stycke regleras endast bolagets möjligheter att besluta om avvikelse från bestämmelserna i 55 5 första stycket om aktieägares företrädesrätt. Innehåller bolagsordningen särskilda bestämmelser, var- igenom möjligheten att avvika från aktieägares företrädesrätt hindras el- ler försvåras, kan bolaget inte åberopa andra stycket i förevarande para- graf som stöd för att avvika från bolagsordningen. I sådant fall måste först bolagsordningens bestämmelser ändras. I detta sammanhang kan erinras om att enligt 9 % 1 mom. tredje stycket skall i bolagsordningen särskilt anges den rätt till teckning eller erhållande av nya aktier som vid aktiekapitalets ökning kan tillkomma aktier av olika slag. Finns ak- tier av olika slag och medför dessa inte lika rätt till andel i bolagets till- gångar och vinst blir därför enligt 55 % första stycket för företrädesrät- ten till teckning avgörande bolagsordningens bestämmelser om företrä- desrätt till teckning av nya aktier. En bestämmelse i bolagsordningen om företrädesrätt mellan olika aktieslag vid nyemission hindrar inte be- slut vid bolagsstämma att ingen företrädesrätt skall tillkomma bolagets aktieägare.
Beslutas avvikelse från aktieägares företrädesrätt är bolaget inte skyl- digt att utge teckningsrättsbevis till aktieägarna, jfr 56 ä.
9 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 93
Prop. "1.973: 93 130
63aå
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att styrelsen kan efter bemyndigande av bolagsstämma besluta om nyemission och att därvid avvika från bestämmelserna om aktieägarnas företrädesrätt.
De särskilda bestämmelserna i andra stycket om apportemission och om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt har hämtats från utred— ningsförslaget. Enligt utredningsförslaget fordrades för dessa speciella fall särskilt kvalificerad majoritet under det att det enligt mitt förslag inte krävs någon kvalificerad majoritet. Under sådana omständigheter skulle det kunna ifrågasättas, om de särskilda bestämmelserna om ap- portemission och om avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt i föreva- rande stycke är behövliga. Enligt min mening kan det emellertid många gånger för en bolagsstämma te sig särskilt tveksamt om ett bemyndigan- de verkligen skall omfatta apportemission —— där aktieägarna inte har någon företrädesrätt till teckning _— eller rätt att avvika från aktieägares företrädesrätt vid kontantemission. Jag har därför funnit det lämpligt att uppställa krav på att i beslutet skall särskilt markeras om bemyndi- gandet skall avse apportemission eller rätt att avvika från företrädesrätt. Därmed kommer aktieägarnas uppmärksamhet att särskilt fästas på den frågan.
Enligt tredje stycket skall de i 48 5 andra stycket 1—3 angivna hand- lingarna hållas tillgängliga för aktieägarna minst en vecka före bolags- stämman samt framläggas på stämman. Detta gäller dock inte om ba- lansräkningen för näst-föregående räkenskapsår skall fastställas på stämman.
De handlingar som avses i 48 å andra stycket 1—3 är 1) avskrift av den senast fastställda balansräkningen försedd med an- teckning om bolagsstämmans beslut rörande bolagets vinst eller förlust, samt avskrift av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen för det år balansräkningen avser, 2) en av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktör under- tecknad berättelsc i vilken upplysning lämnas, om händelser av väsentlig betydelse för bolagets ställning vilka inträffat efter förvaltningsberättel- sens avgivande i den mån det kan ske utan f.örfång för bolaget, samt 3") ett av revisorerna avgivet yttrande över berättelsen.
De nu angivna handlingarna behöver inte hållas tillgängliga om det är fråga om ordinarie bolagsstämma som enligt 126 5 skall avgöra frågan om fastställelse av balansräkningen.
Syftet med bestämmelserna i tredje stycket är att aktieägarna skall ha erforderligt informationsunderlag när de skall ta ställning till förslag om bemyndigande för styrelsen att besluta om nyemission.
Fjärde stycket innehåller bestämmelser om anmälan för registrering av bolagsstämmas beslut om bemyndigande för styrelsen. Bolagsstäm-
Prop. 1973: 93 131
mans beslut om bemyndigande skall enligt stycket genast av styrelsen el- ler verkställande direktör anmälas för registrering. Vid anmälningen skall fogas två enligt 224 5 andra stycket bestyrkta avskrifter av bolags- stämmans protokoll och, om årsredovisningen inte behandlats på stäm- man, av de i 48 å andra stycket 1—3 angivna handlingarna (jfr 51. å andra stycket). lnnan registrering av beslutet om bemyndigande har skett kan styrelsen inte fatta beslut om kapitalökning. Underlåtenhet att iaktta i stycket föreskrivna bestämmelser rörande anmälan för registre- ring medför straffansvar enligt 216 g 3.
Kravet på registrering av bolagsstämmans beslut om bemyndigande har uppställts eftersom presumtiva aktietecknare har intresse av att be- myndigandet och eventuella begränsningar i detta är tillgängliga för en- var. En motsvarande bestämmelse finns i utredningsförslaget.
Bestämmelser om förfarandet vid nyemission finns i 49—62 åå aktie- bolagslagen. Dessa bestämmelser är avfattade mot bakgrund av att det enligt 48 & ankommer på bolagsstämman att besluta om ökning av aktie- kapitalet medelst ny aktieteckning. l femte stycket förevarande paragraf. föreskrivs att bestämmelserna i 49—62 55 skall gälla i tillämpliga delar när styrelsen beslutar kapitalökning. Vad i dessa paragrafer föreskrivs om bolagsstämmans beslut skall i sådant fall avse styrelsens beslut.
När det är fråga om apportemission skall enligt 50 % beslutet om ny- emission ha ett särskilt innehåll, som närmare framgår av bestämmel- serna i 7 5. Styrelseledamöter och verkställande direktör skall vidare avge en särskild berättelse rörande apportemissionen. Den berättelsen kan göras till föremål för granskning av särskilda granskare. Anlitas inte särskilda granskare, skall granskning i stället verkställas av revisorerna. De nu angivna bestämmelserna gäller också när styrelsen beslutar om apportemission med stöd av ett av bolagsstämman lämnat bemyndi- gande. Detta kan få betydelse för aktietecknarna och även för aktie— ägarna när dessa skall ta ställning till hur styrelsen har handhaft emis- sionsärendet.
Enligt 50 % sista stycket skall avgivna berättelser minst en vecka före bolagsstämman hållas tillgängliga hos bolaget och framläggas på stäm- man. Bestämmelserna i 50 & sista stycket, som syftar till att säkerställa att aktieägarna får erforderligt informationsunderlag när de har att be- sluta om apportemissionen, kan givetvis inte tillämpas när styrelsen bc- slutar om apportemission med stöd av ett bemyndigande från bolags- stämman.
I 57 å andra stycket föreskrivs att vid teckningslista skall vara fogat bla. förslag till ökningsbeslut och de jämte detta förslag enligt 48 & framlagda handlingarna. Bland de handlingar som kan komma i fråga ingår ett av samtliga styrelseledamöter och verkställande direktör avgi— vet yttrande över den föreslagna kapitalökningens betydelse för bolaget. När styrelsen beslutat nyemissionen med stöd av bemyndigande från bo-
Prop. 1.973: )3 l32
lagsstämma, får 57 å andra stycket tillämpas så att vid teckningslistan fogas styrelsens ökningsbeslut, ett särskilt yttrande från styrelseledamö- ter och verkställande direktör över kapitalökningens betydelse för bola- get samt i förekommande fall de övriga handlingar som anges i 48 5 andra stycket 1—3.
705
Paragrafen innehåller bestämmelser om lösningsrätt vid övergång av aktie.
I paragrafens fjärde stycke föreskrivs att innan det visar sig att lös- ningsrätten inte begagnas får den till vilken aktie övergått inte utöva an- nan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än rätten att uppbära vinstutdelning och att, i händelse av aktiekapitalets ökning, utöva aktien tillkommande företrädesrätt till teckning av ny aktie. Till dessa bestäm- melser har gjorts ett tillägg innebärande att den till vilken aktie övergått också äger utöva aktien tillkommande företrädesrätt till teckning av skuldebrev i sådan emission som avses i lagen om konvertibla skulde- brev m. m.
Enligt femte stycket äger bestämmelserna om rätt att vid övergång av aktie lösa aktien motsvarande tillämpning om den som skolat vara un— derkastad lösningsrätt förvärvar aktie tillkommande rätt till erhållande av ny aktie vid fondemission eller utövar aktien tillkommande företrä- desrätt till teckning av ny aktie utan att förvärva själva aktien.
Till en början kan anmärkas att om bolaget beslutar om kontantemis- sion med avvikelse f rån. aktieägarnas företrädesrätt så föreligger inte nå— gon lösningsrätt (jfr SOU 194]: 9 s. 265).
Ett särskilt problem uppkommer om konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning ges ut av ett bolag vars bolagsordning innehåller klausul om hembudsskyldighet. Det kan då inträffa att den som begär konvertering eller vill utöva nyteckning är underkastad lösningsrätt till aktie. I sådant fall bör lösningsberättigad person kunna överta de nya aktier som utlämnas vid utbyte eller nyteck- ning, givetvis mot erläggande av föreskriven lösen. På grund härav före- skrivs i ctt nytt tillägg till femte stycket att bestämmelserna i stycket till- lämpas när utbyte eller nyteckning sker enligt lagen om konvertibla skuldebrev m.m., om den som begär utbyte eller tecknar aktie är un- derkastad lösningsrätt till aktie.
Hembudsskyldighet inträder i och med att utbyte har ägt rum eller nyteckning skett. Lösen avser den nya aktie som utlämnas i utbyte eller tilldelas tecknare på grund av teckningen. Den som utövar lösningsrätt vid nyteckning inträder i tecknarens rättigheter och skyldigheter i av- seende på den nya aktien (jfr SOU 1941: 9 s. 265).
Prop. 1973: 93 133
75 a &
Paragrafen innehåller regler om förbud mot lån till aktieägare, styrel- seledamot och verkställande direktör.
Enligt första stycket avser reglerna penninglån. Normala varukreditcr träffas alltså inte av förbudet. Det innebär bl. a. att det inte finns något hinder för den som har en stor aktiepost i ett detaljhandelsföretag att köpa varor på kredit från företaget. Skulle kreditvillkoren vara ovanligt förmånliga kan det dock finnas anledning att behandla krediten som ett maskerat penninglån. Detta bör bl. a. medföra att krediten behandlas som förtäckt utdelning vid beskattningen.
Förskott på lön utgör inte lån och omfattas alltså inte av låneförbu- det. Om huvudaktieägaren i ett bolag gör å-contouttag för egen räkning och dessa bokförs på privatkonto eller propriekonto, torde uttaget i allmänhet få anses utgöra förskott på lön eller direkt löneutbetalning. Givetvis måste sådana löneutbetalningar slutregleras vid räkenskaps- årets utgång.
Medel som sätts på bankräkning representerar i och för sig en fordran som insättaren har på banken. Det i lagtexten använda uttrycket ”pen- ninglån” omfattar emellertid inte medel på bankräkning.
Den personkrets som avses med låneförbudet är enligt paragrafen ak- tieägare, styrelseledamot och verkställande direktör. Till följd av regeln i 80 5 första stycket kommer låneförbudet att gälla även för styrelse- suppleant och vice verkställande direktör. Dessa personer, aktieägare, styrelseledamot etc., skall enligt stycket vara knutna till det långivande bolaget eller till annat bolag i koncern i vilken det långivande bolaget ingår. Koneernregeln innebär bl. a. att ett moderbolag inte får lämna lån till styrelseledamot, verkställande direktör eller minoritetsaktieägare i dotterbolag. Ett undantag från koncernregeln finns i andra stycket enligt vilket koneernbolag får lämna lån till annat koneernbolag.
Stycket innehåller vidare bestämmelser som syftar till att förhindra kringgående av låneförbudet genom att lån ges till en aktieägaren, sty— relseledamoten eller verkställande direktören närstående person, fysisk eller juridisk. Penninglån får sålunda inte lämnas till make, syskon, släk- ting i rätt upp- eller nedstigande led eller till den som är besvågrad med aktieägaren etc. i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon. En motsvarande regel finns f.ö. redan nu i 107 & 1 mom. tredje stycket som rör revisorsjäv. Penninglån får inte hel- ler lämnas till juridisk person över vars verksamhet person, som omfat- tas av låneförbudet, har ett väsentligt inflytande. Denna senare regel in- nebär bl. a. att en person som har ett bestämmande inflytande över två aktiebolag inte kan låta det ena bolaget ta lån från det andra. Om ett sådant lån förestavas av affärsmässiga skäl får dock lånet lämnas enligt undantagsregeln i andra stycket punkt 2.
Prop. 1973: 93 134
Andra stycket upptar bestämmelser om undantag från förbudet att ge penninglån till aktieägare. Lån får enligt första punkten alltid lämnas av ett koneernbolag till ett annat bolag i samma koncern. Koncernbcgrep- pet bör här fattas relativt vidsträckt så att med dotterbolag likställs eko- nomiskt företag, som drivs i annan form än aktiebolag, samt utländskt bolag, under förutsättning att moderbolaget är ett svenskt aktiebolag som har det dominerande inflytande över dotterföretag som förutsätts i 221 5 1 mom. En sådan rättstillämpning torde inte strida mot vad som redan nu tilllämpas i andra sammanhang (jfr Stenbeck m.fl., Aktiebo- lagslagen, 6:e uppl. s. 519 f.).
Andra punkten innehåller den i den allmänna motiveringen berörda regeln att lån får lämnas om lånet utgör ett led i en affärsförbindclse mellan bolaget och gäldenären och är avsett uteslutande för gäldenärens rörelse. Det är tänkbart att lånet kan utgöra upptakten till en affärsbin- delse och alltså utgöra det första ledet i densamma. Av lagtexten fram— går att lånet inte får vara avsett för privat konsumtion. Huruvida en af- färsförbindclse föreligger eller inte behöver i allmänhet inte vålla någon tvekan. Jag vill påpeka att en affärsförbindclse i lagens mening kan föreligga mellan en fabrikant och en detaljist även om fabrikanten regel- mässigt säljer till grossist. Det förekommer f. n. att bryggerier går i bor- gen för förbindelser som restaurangföretag ingår vid etablering eller om- byggnad. Även om bryggeriet normalt inte skulle sälja direkt till restau— rangföretaget får alltså bryggeriet vid tillämpningen av denna lag anses stå i affärsförbindelse med restaurangföretaget.
Det förhållande som råder mellan bolaget och dess anställda utgör inte någon affärsförbindclse i lagens mening. Andra punkten kan alltså inte åberopas som stöd för att ge lån till verkställande direktör. Inte hel— ler det uppdragsförhållande som föreligger mellan bolaget och dess sty- relseledamöter utgör en affärsförbindclse. Det kan inträffa att en styrel— seledamot driver ett eget företag som står i affärsförbindelse med det bolag där han är styrelseledamot. I en sådan situation kan det bli ak- tuellt att med åberopande av förevarande punkt ge lån till det företag som styrelseledamoten driver. Andra liknande situationer kan tänkas.
Syftet med regeln i andra punkten kan sammanfattas så att regeln av- ser att möjliggöra lån —— och ansvarsförbindelser —— som betingas av kommersiella skäl och som inte är avsedda att användas för gäldenärens privata konsumtion.
Vidare får enligt tredje punkten lån lämnas till aktieägare som endast äger mindre än en procent av aktiekapitalet dock högst 500 aktier.
Enprocentsregeln har tagits från utredningsförslaget. Eftersom ett ak- tieinnehav på strax under en procent kan vara att betrakta som ganska betydande i stora aktiebolag vars aktier är spridda hos allmänheten har tillagts en bestämmelse som innebär att aktieägare som har mer än 500 aktier inte kan åberopa regeln om undantag från låneförbudet.
Prop. 1973: 93 135
Vid beräkningen av aktieinnehavets storlek skall medräknas aktier som innehas av sådana låntagaren närstående fysiska eller juridiska per- soner som avses i första stycket.
Regeln i tredje punkten avser endast att göra undantag från förbudet att lämna lån till aktieägare. En person i bolagsledningen som också har ett obetydligt aktieinnehav omfattas sålunda inte av undantaget.
I tredje stycket finns bestämmelser om förbud mot penninglån som lämnas i syfte att låntagaren eller honom närstående fysisk eller juridisk person som avses i första stycket skall förvärva aktier i bolaget eller an- nat bolag i samma koncern. Bestämmelserna har motiverats tidigare.
Fjärde stycket likställer ställande av säkerhet med lämnande av pen- ninglån. Ett bolag får alltså i princip inte ställa pant, borgen eller ga- ranti för förbindelser som görs av dess aktieägare, styrelseledamöter etc. Bestämmelserna har tillkommit med hänsyn till att ett ställande av sä- kerhet kan vara lika riskabelt för borgenären som ett direkt penning- lån. Vidare kan pekas på risken att personer i skatteflyktssyfte låter sitt bolag ställa säkerheter för lån som personen i fråga har för privata kon- sumtionsändamål. Med den utformning fjärde stycket har fått förhind— ras sådana åtgärder.
75bå
Paragrafen innehåller bestämmelser om dispens från förbudsreglerna i 75 a 5.
Enligt första stycket får länsstyrelsen på ansökan medge undantag från bestämmelserna i 75 a 5 om synnerliga skäl talar därför. Med läns- styrelsen —— som synes vara den myndighet som är bäst skickad att pröva ärenden av detta slag — avses länsstyrelsen i den ort där bolagets styrelse har sitt säte, jfr 24 5 andra stycket.
Avsikten är att dispensbestämmelserna skall tillämpas mycket restrik— tivt. Detta markeras i lagtexten genom att synnerliga skäl måste före- ligga för att dispens skall kunna ges. Vid dispensprövningen får i första hand avgörande vikt fästas vid ändamålet med lånet. Stor hänsyn måste därvid tas till att lånemöjligheterna inte får utnyttjas i skatteflyktssyfte. Detta leder bl. a. till att tillstånd inte får ges om lånet skall användas för privat konsumtion. I utredningens betänkande talas om den situationen att bolaget vill ge verkställande direktören ett lån för förvärv av bostad. Enligt min mening finns det inte skäl att tillåta sådana lån.
I den allmänna motiveringen nämndes som ett exempel på situationer där dispens borde kunna komma i fråga fall-då arvingar måste ta lån från ett familjebolag för att betala arvsskatt och fall då en delägare i ett familjebolag skall lösas ut av övriga delägare. Vissa företag tillämpar ett system som innebär att anställda får låna av företaget för att köpa aktier i företaget, s. k. sparplaner. Om ett sådant system berör ett större antal av de anställda bör dispens kunna ges. Skulle däremot endast verkstäl-
Prop. 1973: 93 136
lande direktören och hans närmaste medarbetare omfattas av systemet torde det som regel inte finnas anledning att ge dispens. Om dispens ges. kan dispensen utformas generellt, dvs. de allmänna villkoren för spar- planen kan fastställas i stället för att dispens ges för varje anställd för sig.
Som villkor för beslut om lån gäller enligt allmänna aktiebolagsrätts- liga grunder att beviljande av länet är i bolagets intresse och inte strider mot principen om aktieägarnas lika rätt. Huruvida dessa villkor är upp- fyllda skall i första hand bolagsledningen och ytterst allmän domstol av- göra. Dispensmyndigheten har dock också möjlighet att vägra dispens under hänvisning till att de nu angivna förutsättningarna för lånebeslut inte föreligger.
Andra stycket innehåller bestämmelser om hur borgenärernas intres- sen skall beaktas i dispensärcnden. Bolagets kända borgenärer —— vari ingår skatte- och kronofogdemyndighet — skall höras över ansök- ningen. Borgenär har en ovillkorlig rätt att kräva att hans fordran betalas eller att betryggande säkerhet ställs för den. Om en sådan begä- ran inte efterkommes kan låneansökningen inte bifallas.
75cä
I ett nytt tredje stycke i 103 5 1 mom. har intagits regler om redovis- . ning i förvaltningsberättelsen av penninglån och ansvarsförbindelser. Förvaltningsberättelsen är en offentlig handling. Av hänsyn till den per-. sonliga integriteten har bolagen inte ålagts att i förvaltningsberättelsen uppge namnet på person till vilken lån lämnats eller för Vilken ansvars- förbindelse ingåtts. Enligt förevarande paragraf skall denna namnupp- gift i stället lämnas i en av styrelsen och verkställande direktören sär- skilt upprättad förteckning. Demia skall upprättas för varje räkenskaps- år och skall avse dels under räkenskapsåret tillkomna, dels från tidigare år kvarstående här avsedda lån och ansvarsförbindelser. Förteckningen är inte offentlig. Däremot skall givetvis revisorer och taxeringsmyndig- heter ha tillgång till förteckningen. Revisorerna skall i revisionsberättel- sen yttra sig huruvida föreskrifterna om förteckningen fullgjorts, jfr 113 5.
I syfte att underlätta framför allt taxeringsmyndigheternas kontroll av att bestämmelserna i 75 a & andra stycket punkt 2 om lån, som utgör led i affärsförbindclse, inte missbrukas föreskrivs vidare att även lån och ansvarsförbindelser som tillkommit enligt det lagrummct skall tas upp i förteckningen. Däremot behöver sådana lån inte anmärkas i förvalt- ningsberättelsen, jfr 103 % 1 mom. Den nu berörda uppgiftsskyldigheten gäller bara i fråga om lån och ansvarsförbindelser som uppkommit efter ikraftträdandet. Förteckningen skall enligt särskild föreskrift bevaras i minst tio år.
Prop. 1973: 93 137
76 %
Första stycket i paragrafen —— som är oförändrat — innebär bl. a. att bolagsstämma inte får besluta om användande av bolags vinstmedel eller övriga tillgångar eller om åtagande av förpliktelser för ändamål som uppenbarligen är främmande för föremålet för bolagets verksamhet eller för verksamhetens syfte.
Andra stycket — som har fått ny lydelse — innehåller den s. k. gene- ralklausulen. I stycket anges att bolagsstämman inte får fatta beslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel är aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.
Ändringarna i andra stycket har motiverats tidigare. Stycket kan sä- gas vara ett uttryck för den allmänna aktiebolagsrättsliga principen om aktieägarnas likställighet i den mån annat inte följer av bolagsord- ningen. På grund av hänvisningen i 91 5 till 76 å andra stycket är före- varande stycke tillämpligt också på styrelse eller'annan ställföreträdare för bolaget. Inte heller styrelse, verkställande direktör eller särskild fir- matecknare, får alltså fatta beslut som är ägnat att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan ak- tieägare. '
En avvikelse från likställighetsprincipen kan ha stöd i lag'eller bolags- ordningen. I sådant fall är avvikelsen givetvis inte otillbörlig. Även om ett sådant stöd skulle saknas, behöver en avvikelse från likställighets- principen inte vara otillbörlig. En åtgärd som är i bolagets intresse och som framstår som företagsckonomiskt riktig eller försvarlig kan inte be- tecknas som otillbörlig, även om åtgärden innebär en avvikelse från lik- ställighetsprincipen. Syftet med ändringen av 765 andra stycket har varit att något lätta på den utomordentligt restriktiva lagtillämpning som domstolar oftast ansluter sig till när det gäller generalklausulcr inom den förmögenhetsrättsliga lagstiftningen. Tillämpningen måste gi- vetvis ske mot bakgrund av förhållandena inom aktiebolagsrättcn. Detta betyder att tillämpningsområdct blir mer begränsat än vad som gäller enligt generalklausulcr på rättsområden där förhållandena är helt andra. Tillämpningsområdct kan exempelvis inte bli lika omfattande för den nu aktuella generalklausulen s_om fallet är med generalklausulen i 1 & lagen (l 970: 412) om otillbörlig marknadsföring. '
Om ställföreträdare för bolaget skulle företa rättshandling i strid mot bestämmelserna i 765 andra stycket är enligt 93 & rättshandlingen inte gällande mot bolaget såvida tredje man insåg eller bort inse att över- skridande av ställföreträdarens befogenhet förelåg. Vid bedömningen av huruvida god tro föreligger måste emellertid ett betydande utrymme an- ses tillkomma tredje mans goda tro. Både rättshandlingens beskaffenhet och tredje mans ställning kan bli av avgörande betydelse. Om den rätts- handling som innebär skada för bolaget eller aktieägare samtidigt inne-
Prop. 1973: 93 138
bär en sådan fördel för tredje man som objektivt sett måste betecknas som otillbörlig torde den faktiska situationen många gånger vara sådan att god tro får anses utesluten. Ett särskilt problem som flera gånger varit uppe i rättspraxis är frågan om aktiebolags ansvarigth för bor- - gensförbindelscr eller försträckningsavtal som ingåtts av ställföreträdare för bolaget. I den mån borgensförbindelsen eller försträckningen fram- står som företagsckonomiskt riktig eller försvarlig får den i princip an- ses bindande för bolaget.
Om bolagsstämmobeslut fattats i strid mot andra stycket kan talan mot beslutet föras enligt 138 5. Vidare kan ifrågakomma skadestånds- skyldighet för aktieägare eller, på grund av hänvisningen i 91 5, för sty- relseledamot och verkställande direktör. Om aktieägare deltar i bolags- stämmobeslut som strider mot andra stycket blir han skyldig att ersätta skada som därigenom uppkommit för bolaget under förutsättning att uppsåt eller grov vårdslöshet kan läggas honom till last, se 208 % tredje stycket. Om styrelseledamot eller verkställande direktör fattar beslut el- ler deltar i beslut som strider mot andra stycket är han enligt 208 5 för- sta stycket skyldig att utge ersättning till bolaget för skadan såvida ska- devållandet skett uppsåtligen eller av vårdslöshet. Enligt 2095 kan ak- tieägare, styrelseledamot eller verkställande direktör också åläggas skyl- dighet att ersätta skada som vållats aktieägare genom överträdelse av 765 andra stycket. I 210 & ges regler om skadeståndsskyldighet för ak- ticägare som uppsåtligen genom begagnande av sitt inflytande över sty- relseledamot, verkställande direktör eller likvidator medverkat till åt- gärd som är ägnad att bereda otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.
Enligt nuvarande avfattningen av förevarande stycke, omfattas ej åt- gärd, varigenom fördel bereds utomstående, av regleringen i stycket. Enligt den av mig föreslagna lydelsen -—— som på denna punkt över- ensstämmer med utredningsförslaget — omfattas däremot även det fal- let att otillbörlig fördel bereds utomstående. Ändringen torde ha begrän- sad betydelse men ger något större möjlighet än gällande rätt att komma åt situationer där fördel bereds någon som står aktieägare nära.
103 5 1 mom.
1015 4 mom. innehåller för närvarande bestämmelser om att ford-- ringar mot styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direk-. tör, vice verkställande direktör eller revisor skall anges särskilt i balans- räkningen. Förutsättningen för att uppgiftsskyldighet skall föreligga är att fordringarnas sammanlagda belopp överstiger 10 000 kr. eller det läge re belopp som motsvarar 2 % av bolagets behållna förmögenhet enligt balansräkningen. Jag föreslår att detta moment upphävs. I stället för- ordas ett nytt tredje stycke i.103 & 1 mom. med regler om att vissa pen- ninglån och ansvarsförbindelser skall redovisas i förvaltningsberättelsen.
Prop. 1973: 93 139
Enligt min mening har borgenärerna ett berättigat intresse av att. pen— ninglån och ansvarsförbindelse som lämnats efter dispens redovisas i årsredovisningen, lämpligen då i.förvaltningsberättelsen. Redovisningen bör ange storleken på varje lån och vilken anknytning låntagaren har'till bolaget. Det bör alltså anges, om låntagaren är aktieägare, styrelseleda- mot etc. eller sådan närstående fysisk eller juridisk person som omtalas i 75 aå första stycket. Motsvarande bör gälla i fråga om ansvarsförbin- delser. _ '
I enlighet med dessa överväganden föreskrivs i det nya tredje stycket- följande. I förvaltningsberättelsen skall uppgift lämnas huruvida bolaget innehar fordran på grund av penninglån som lämnats eller svarar för ansvarsförbindelse som ingåtts med stöd av tillstånd enligt 75 b 5. Har så skett skall storleken av varje lån samt beloppet och arten av varje ansvarsförbindelse anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknyt- ning till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken ansvars- förbindelse ingåtts.
Underlåtenhet att i enlighet med paragrafens bestämmelser lämna uppgift i förvaltningsberättelsen kan medföra straffansvar enligt 213 5 5 eller 215 g 1.
Till frågan om lån som lämnats och ansvarsförbindelser.som ingåtts före ikraftträdandet återkommer jag vid övergångsbestämmelserna.
107å 1 mom.
Momentet innehåller bestämmelser om revisor. I ett nytt fjärde stycke i momentet föreskrivs att den som står i låneskuld till bolaget eller annat bolag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant bolag har ställt säkerhet inte får utses till revisor. '
De nya bestämmelserna gäller på grund av hänvisningen i femte styc- ket också i fråga om revisorssuppleant.
Skulle en revisor få ett lån från bolaget efter det han" utsetts till revi- sor skall styrelsen enligt 106 5 andra stycket föranstalta om revisorsval. Sker ej detta kan länsstyrelsen med stöd av 108 & entlediga revisorn (jfr Stenbeck m. fl., Aktiebolagslagen, 6:e uppl., s. 320).
108 %
Andra stycket i paragrafen har jämkats. Jämkningen innebär att läns- styrelsen kan entlediga revisor som utsetts i strid mot de nya' bestämmel— serna i 107 & 1 mom. fjärde stycket. Länsstyrelsen har f. n. motsvarande möjligheter när revisor utsetts i strid mot jävsbestämmelserna i 107 & 1 inom. tredje stycket.
11351 mom.
Momentet upptar bestämmelser om revisionsberättelsens innehåll i aktiebolag i allmänhet.
Prop. 1973: 93 140
Enligt 113 5 2 mom. skall revisionsberättelse i moderbolag innehålla yttrande huruvida de i "101 % 2 och 3 mom. givna föreskrifterna om särskild uppgift beträffande vissa aktieinnehav samt fordrings- och skuldförhållanden fullgjorts. Yttrande skall också ges över att före- skrifterna i 104ä om koncernbalansräkning eller koncernredogörelse fullgjorts. Revisorernas yttrande i dessa fall påkallas främst av att nämnda handlingar ej måste framläggas för aktieägarna.
Till följd av bestämmelsen i 75 c 5 om särskild förteckning över vissa lån och ansvarsförbindelser har första momentet jämkats i överensstäm- melse med vad som gäller i fråga om revisionsberättelsen för moder- bolag. 1 ett nytt fjärde stycke har bestämmelse sålunda upptagits om att revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida de i 75 cå meddelade föreskrifterna fullgjorts.
Oriktiga uppgifter i revisionsberättelsen kan föranleda straffansvar enligt 213 5 7 eller 215 ;— 3.
123 &
Paragrafen innehåller bestämmelser om bl. a. kallelse till bolagsstäm- ma.
Andra stycket har fått ny lydelse innebärande att i fråga om tiden för kallelsens utfärdande ingen skillnad görs mellan ordinarie och extra bolagsstämma. Det av remissinstanserna på denna punkt godtagna ut- redningsförslaget innebar att kallelse skall utfärdas senast åtta dagar före stämman. Enligt 35 5 lagen om förenklad aktiehantering har aktie- ägare i bolag som omfattas av den lagen inte rätt att delta i bolags- stämma om han senare än tio dagar före stämman anmält sig för att införas i aktieboken. Med hänsyn till denna bestämmelse och mot bak- grund av den föreslagna möjligheten för bolagsstämma att besluta om avvikelse från aktieägares företrädesrätt till nyteckning vid nyemission av aktier och av skuldebrev enligt lagen om konvertibla skuldebrev m.m. torde emellertid den av utredningen föreslagna tiden vara alltför kort. Minimitiden för kallelsens utfärdande har därför bestämts till två veckor före såväl ordinarie som extra bolagsstämma. I enlighet med utredningsförslaget, som också på denna punkt godtagits av remiss- instanserna, föreskrivs vidare att kallelsen skall utfärdas tidigast fyra veckor före bolagsstämman. Alltför tidiga kallelser är nämligen olämp- liga med hänsyn till de aktieägare som förvärvar aktier under tiden närmast före bolagsstämman. '
124 % Paragrafen innehåller bestämmelser om innehållet i kallelse till bo- lagsstämma.
1 paragrafen har införts ett nytt andra stycke. 1 stycket föreskrivs att om bolagsstämma skall föreläggas förslag om ökning av aktiekapitalet
Prop. 1973: 93 141
medelst ny aktieteckning så skall kallelsen till stämman innehålla upp- gift beträffande den företrädesrätt att teckna nya aktier som enligt för— slaget tillkommer aktieägarna eller annan och upplysning om vad aktie- ägare skall iaktta om han vill utnyttja sin företrädesrätt. Bestämmel- serna, som hämtats från utredningsförslaget, har en motsvarighet i 45 sista stycket förslaget till lag om konvertibla skuldebrev m. m.
130 %
Paragrafen innehåller bestämmelser om talan mot stiftare, revisor, granskare eller aktieägare. Enligt andra stycket i paragrafen får talan inte anställas mot revisor eller granskare sedan två år förflutit från det yttrande eller berättelse som avses i 48, 50, 63, 64 eller 66 & framlades på bolagsstämma. Denna uppräkning av paragrafer har kompletterats med 4 och 6 55 lagen om konvertibla skuldebrev m. m., i vilka lagrum föreskrivs bl. a. att revisor skall avge särskilt yttrande.
Har styrelsen beslutat om kapitalökning eller om emission av konver— tibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteck- ning med stöd av bemyndigande från bolagsstämma, räknas enligt ett nytt tillägg till paragrafen den tid inom vilken talan skall väckas med anledning av yttrande som avses i 48, 50 eller 63 5 samt 4 eller 6 5 lagen om konvertibla skuldebrev m.m., från det yttrandet avgavs.
När revisor har avgivit yttrande enligt 17 % lagen om konvertibla skul- debrev m. m., skall enligt ett särskilt nytt tillägg till paragrafen tiden för talans väckande räknas från det yttrandet avgavs.
140 &
Paragrafen innehåller stadgande om likvidation på grund av bolags- stämmas beslut. Första stycket har jämkats med hänsyn till de nya be- stämmelserna i 181 a 5 samt 20 & första stycket lagen om konvertibla skuldebrev m. m.
155 2 mom.
ff./J
Momentet, som innehåller bestämmelser om kallelse till bolagsstäm- ma under likvidation, har jämkats med hänsyn till den nya lydelsen av 123 &.
l73å
Paragrafen innehåller bl. a. bestämmelser om bolagsstämma efter lik- vidations upphörande. Första stycket har jämkats med hänsyn till den nya lydelsen av 123 %.
175 5 1 mom.
Paragrafen, som innehåller bestämmelser om fusion mellan andra ak— tiebolag än moderbolag och helägt dotterbolag, har jämkats i första stycket så att det framgår att sådana av det övertagande bolaget emitte-
Prop. 1973: 93 142
rade skuldebrev som avses i förslaget till lag om konvertibla skuldebrev m.m. kan utgöra fusionsvederlag. Jämkningen har samband med att vederlaget för konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med- optionsrätt till nyteckning kan utgöras av annan egendom än pengar. Som sådan apportegendom kan exempelvis godtas aktier i ett bolag som övertas av det bolag som emitterat skuldebreven i fråga. Det övertagan- de bolaget kan med andra ord välja mellan att betala kontant för det blivande dotterbolaget eller utge ersättning i form av egna aktier, kon- vertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till ny- teckning. '
Jämkningen i första stycket har föranlett en motsvarande jämkning i fjärde stycket.
181 a 5
Vid omvandling av aktie av visst slag till aktie 'av annat slag enligt be- stämmelserna därom i 95 1 mom. fjärde stycket kan det inträffa att bunden aktie blir fri eller tvärtom. Omvandlingen Skulle kunna tänkas leda till att antalet fria aktier blir större än vad bolagsordningen tillåter. För att förhindra att sådana effekter uppkommer föreskrivs i paragrafen att om antalet fria aktier, efter det att aktie av visst slag omvandlats till aktie av annat slag, kommit att överstiga den enligt förbehållet i bolags- ordningen medgivna delen av aktierna gäller vad som för motsvarande fall föreskrivs i 181 &.
181 5 tar sikte på den situationen att antalet fria aktier kommit att överstiga den enligt förbehållet medgivna delen av aktierna till följd av att bundna aktier förklaras förverkade. I sådant fall åligger det enligt 181 & styrelsen och verkställande direktören att inom tre månader där- efter för registrering anmäla och visa att det tillåtna förhållandet mellan antalet fria och antalet bundna aktier inträtt. Sker inte det. skall regist- reringsmyndigheten till bolaget avlåta skrivelse med anmaning att inom en månad därefter inkomma med anmälan jämte bevis. Efterkommes inte anmaningen åligger det myndigheten att lämna meddelande därom till rätten. I sådant fall skall enligt 181 %. tillämpas bestämmelserna i 46 % om tvångslikvidation. " ' '
190 5 2 mom.
Momentet innehåller bestämmelser _om godkännande av .teekningslista eller kungörelser som upprättats sedan bolagsstämma fattat beslut om
aktiekapitalets ökning. Genom ett nytt tillägg till momentet klargörs att . ,
bestämmelserna i momentet äger motsvarande tillämpning när styrelsen beslutar om kapitalökning efter bemyndigande av bolagsstämman.
Prop. 1973: 93 143
193 %
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av aktiebolag. Andra stycket i paragrafen har jämkats. Jämkningen innebär att sådant förbehåll om omvandling av aktie som avses i 9 g” 1 mom. fjärde stycket skall införas i aktiebolagsregistret.
194 a &
I paragrafen, som är ny, föreskrivs följande. Görs anmälan enligt 9 % 1 mom. fjärde stycket för registrering av omvandling av aktier och inne- håller bolagsordningen förbehåll enligt 177å skall, när omvandlingen innebär ändring av förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria ' ' aktier, lämnas redogörelse därför. Vidare skall lämnas uppgift om hur många aktier som är bundna och hur många som är fria samt förklaring dels att i aktieboken vid varje aktie anmärkts om den'är bunden eller fri dels att, såvitt kunnat utrönas, i aktieboken inte är som ägare till bunden aktie införd någon som förvärvat aktien i strid mot förbehållet.
Bestämmelserna i paragrafen avser att göra det möjligt för regist— reringsmyndigheten att kontrollera att en omvandling av aktie inte med- för en otillåten förändring av förhållandet mellan fria och bundna ak- tier. Skulle en sådan otillåten förändring inträffa blir 181 a $, tillämplig.
Underlätenhet att iaktta paragrafens föreskrifter beträffande anmälan för registrering kan medföra straffansvar enligt 2165 3. _
206 &
Paragrafen innehåller "bestämmelser om talan mot myndighets beslut enligt aktiebolagslagen. Enligt 75 b & har länsstyrelse att besluta i ären- den om undantag från det i 75 a % stadgade låneförbudet. Jag förordar att besvärsprövningen i sådant ärende liksom i övriga tillständsärenden skall ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet." Bestämmelserna i första. och andra stycket har jämkats i enlighet härmed. .
210 &
Paragrafen innehåller bestämmelser bl.a."0m skadeståndsskyldighet
för aktieägare som genom sitt inflytande medverkat till åtgärd "som stri-' ' der mot 76 å andra stycket. Med anledning av den ändring som föreslås i 765 andra stycket har.'förevarande paragraf jämkats pä'm'otsvarandc ' Sätt. . . ' . _ '. " . . . '
213 & Enligt paragrafen straffas "med dagsböter eller fängelse'vis'sa-"i pUnk-- terna l-——7 angivna förfaranden". Till denna-"uppräkning _" medl-'den- jämkning däri som föranleds av att 1'0-1- 54 mom." upphävs '— har- fogats en ny punkt, punkt 8. Enligt den nya' punkten" straffas med dagsbö'ter'el- '
Prop. 1973: 93 144
ler fängelse den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet bryter mot bestämmelserna i 75 ag om förbud mot penninglån och ställande av säkerhet.
2155
Enligt paragrafens första punkt straffas styrelseledamot och verkstäl— lande direktör med dagsböter om vissa bestämmelser i aktiebolagslagen åsidosätts. Enligt ett tillägg till punkten är brott mot de nya bestäm- melserna i 75 c & straffbelagt på motsvarande sätt.
Den nya straffbestämmelsen avser endast uppsåtliga brott. Om bola— get av kommersiella skäl lämnat ett penninglån kan det inträffa, att ett sådant lån inte blir upptaget i den särskilda förteckning som skall föras enligt 75 c %, trots att låntagaren äger en förhållandevis betydande post aktier i bolaget. Underlåtenheten kan bero på att bolagsledningen inte kände till aktieinnehavet. I så ft ll kan straff inte bli aktuellt.
Zlöå
Paragrafen innehåller bestämmelser varigenom vissa i punkterna 1—9 angivna förfaranden straffas med dagsböter. Punkten 3 har jämkats så att även underlåtclse att iaktta föreskrift som i fråga om anmälan för re- gistrering är meddelad i de nya 63 a och 194 a 55 straffbeläggs.
I samband med denna jämkning har vissa redaktionella ändringar gjorts i fråga om punkterna 3 och 7.
222 S 4 mom.
222 5 innehåller bestämmelser om sammanläggning av aktier och om utbyte av aktiebrev vid sammanläggning av aktier. Till paragrafen har fogats ett nytt fjärde moment. I detta moment föreskrivs att om utbyte av aktiebrev skall ske på grund av att aktie av visst slag enligt bestäm- melse i bolagsordningen kan omvandlas till aktie av annat slag, så får bolaget innehålla på aktie belöpande utdelning samt teckningsrättsbevis och delbevis till dess aktiebrevet tillhandahålles för utbyte.
Bestämmelsen, som i huvudsak hämtats från utredningsförslaget, syf- tar till att ge styrelsen påtryckningsmöjligheter gentemot aktieägare som inte lämnar in aktiebrev, när aktie av Visst slag omvandlas till aktie av annat slag.
Paragrafen innehåller f.n. utförliga bestämmelser om sammanlägg- ning av aktier och därmed sammanhängande åtgärder beträffande aktie- breven (1 och 2 mom.). Vidare finns bestämmelser om delning av aktier (3 mom.). Enligt dessa bestämmelser kan utbyte av aktiebrev genomfö- ras tvångsvis genom att, om aktiebrev inte efter visst anmaningsförfa- rande och visst tidsförlopp inlämnats för utbyte, på aktiebrevet belö- pande nya brev skall säljas på offentlig auktion varigenom den förutva- rande aktieägaren förlorar sin aktierätt och endast får rätt till den vid
Prop. 1973: 93 145
försäljningen erhållna köpesumman. Dessa bestämmelser '———. som f.ö. inte har någon motsvarighet i utredningsförslaget — är inte tillämpliga vid omvandling av aktie från ett slag till aktie av annat slag..
I km ] tlrärlandet
Lagen bör träda i kraft dagen efter den, då lagen utkommit från tryc— ket i Svensk författningssamling. .
Enligt förslaget till ändring i 2 & aktiebolagslagen skall lägsta tillåtna aktiekapital vara 50 000 kronor. Bolag bildade före lagens ikraftträdan- de och vars aktiekapital inte uppgår till detta belopp föreslås i detta'lag- stiftningsärende inte behöva höja sitt aktiekapital. Det är alltså fråga om bolag där konstituterande stämma hållits före ikraftträdandet. Endast sådant bolag kan stå kvar med ett lägre aktiekapital. Ett bolag bör å andra sidan inte genom ändring i bolagsordningen kunna sänka sitt aktiekapital — eller minimikapital —— om det understiger 50 000 kr. Ej heller bör ett aktiebolag vars aktiekapital eller minimikapital uppgår till 50000 kr. eller mer få genom ändring av bolagsordningen sätta ned kapitalet under 50000 kr. I enlighet med utredningsförslaget har en övergångsbestämmelse av denna innebörd intagits i förslaget.
Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen avser jag i höst lägga fram förslag om att den nu föreslagna nedre gränsen för aktieka— pitalets storlek skall tillämpas även i fråga om bolag bildade före denna lags ikraftträdande.
Den förordade jämkningen av 3 & första stycket föranleder en särskild övergångsbestämmelse av innebörd att den nya lydelsen skall gälla endast för bolag som bildats efter ikraftträdandet.
Mot bakgrund av de föreslagna nya reglerna om låneförbud förorda- de utredningen en särskild övergångsbestämmelse som innebar att bola- get under en tid av tio år efter nya lagens ikraftträdande kunde medge, att lån som tillkommit före ikraftträdandet skulle övergå på annan lån- tagare i samband med att minst hälften av aktierna övergick till'den nye låntagaren. Motsvarande skulle gälla beträffande säkerhet.
Förslaget syftar till att underlätta övertagande av familjebolag 0.1. i fall då säljaren har finansierat sitt inköp av bolaget genom lån.
Enligt mitt förslag skall aktiebolag i princip inte få lämna lån till ut- omstående i syfte att låntagaren skall förvärva aktier i det långivande . bolaget. Från detta förbud kan emellertid dispens ges, om synnerliga skäl talar för det. Genom dispensregeln synes mig en tillfredsställande lösning kunna uppnås i fall då sakliga skäl talar för att lån bör tillåtas i de situationer som avses med utredningsförslagets övergångsregel. Jag anser därför att någon övergångsbestämmelse i enlighet med vad utred- ningen förordat inte behövs i anledning av mitt förslag om låneförbud. Jag vill emellertid tillägga, att lån som lämnats före ikraftträdandet inte berörs av de nya reglerna om låneförbud.
Prop. 1.973: 93 146
En annan sak är emellertid att hänsynen till borgenärsintressena talar för att även äldre penninglån och ansvarsförbindelser redovisas i för— valtningsberättelsen på samma sätt som nya lån och ansvarsförbindelser, under förutsättning att det äldre lånet — eller ansvarsförbindelsen _— är sådant att det skulle ha omfattats av det nya låneförbudet, om lånet hade lämnats efter ikraftträdandet. En särskild övergångsbestämmelse härom har intagits i mitt förslag. De äldre lån som på grund härav redo- visas i förvaltningsberättelsen skall också tas upp i den förteckning som avses i 75 e &
Enligt 75 e 5 skall också vissa typer av tillåtna lån tas upp i förteck- ningen, nämligen lån som lämnats med stöd av 75 aå andra stycket punkten 2. Jag har inte ansett det vara av behovet påkallat att äldre lån av detta särskilda slag redovisas i förteckningen. I övergångsbestämmel- serna har intagits särskild föreskrift i enlighet härmed. Övergångsbe- stämmelserna innebär sålunda att i förteckningen enligt 75 cå skall — förutom nya lån _ endast tas upp sådana äldre lån varom uppgift också skall lämnas i förvaltningsberättelsen. Detsamma gäller i fråga om an- svarsförbindelser.
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktie- hantering
21 _S
Paragrafen innehåller bestämmelser om avStämning. På avstämningsÅ dagen fastställs vilka som är införda i aktieboken eller sådan särskild förteckning som avses i 12 &. Dessa skall enligt 22 & anses vara behöriga att motta utdelning, emissionsbevis och, vid fondemission, brev på ny aktie som tillkommer aktieägare.
Till paragrafen har fogats ett nytt tredje stycke. Enligt detta nya stycke skall avstämningsdag bestämmas när bolaget med stöd av lagen ' om konvertibla skuldebrev m.m. fattar beslut rörande sådan emission . av skuldebrev där aktieägarna har företrädesrätt att teckna skuldebrev i . emissionen. ' . . I " .. '
Bestämmelserna i tredje stycket skall ses mot bakgrund av att aktie; ägarna i bolaget har samma företrädesrätt vid emission av skuldebrev av ' ilrågavarande slag som vid nyemission av aktier. '
lk) afm äzlandct
Lagen bör träda 1 kraft dagen efter den, då 13303. utkommit från tryc- ' ket 1 Svensk författningssamling.
Prop. 1973: 93 147
8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränk- ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva" eller aktier i vissa ' ' bolag '
3 %
Enligt 3 & första stycket är förvärv av aktie som skett i strid mot ut- länningsklausul ogillt. Som framhållits i den allmänna motiveringen måste denna bestämmelse jämkas så att bolag som emitterat konvertibelt skuldebrev eller skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning alltid kan utge fri aktie till den som presenterar skuldebrev eller Optionsbevis som ger rätt till fri aktie. I ett nytt tillägg till första stycket i 3 % före— skrivs därför följande. Den som innehar skuldebrev eller Optionsbevis som avses i lagen om konvertibla skuldebrev m.m., äger vid utbyte eller nyteckning erhålla fri aktie, om skuldebrevet eller optionsbeviset ger rätt därtill. även om förhållandet mellan antalet bundna och antalet fria aktier därmed skulle ändras eller redan förut har ändrats i strid mot förbehållet.
Innebörden av tillägget kan belysas med följande exempel. Ett bolag vars aktiekapital är uppdelat på 1 000 aktier emitterar ett konverterings- lån på 1 000 konvertibla obligationer där varje obligation ger rätt till ny aktie, 201 av obligationerna ger rätt till bundna aktier och 799 obligatio- ner ger rätt till fria aktier. I början av konverteringsperioden inges 700 av de 799 obligationerna, som avser fria aktier, för utbyte. Bolaget får då utfärda 700 nya fria aktier trots att andelen fria aktier, 700 av totalt 1 700, kommer att överstiga 40 % av aktiekapitalet. Den rubbade rela— tionen mellan andelen bundna och andelen fria aktier får därefter åter- ställas enligt reglerna därom i förslaget till lag om konvertibla skulde- brev m. m.
I kraflträdamlet
Lagen bör träda i kraft dagen efter den, då lagen utkommit från tryc- ket i Svensk författningssamling.
9. Hemställan
Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att antaga försla- gen till
1. lag om konvertibla skuldebrev m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,
3. lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering, . lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rät- ten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.
4;
Prop. 1973: 93 _ . 148
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Britta G yllensten
Prop. 1973: 93 149
9. Hemställan
MARCUS EOKTRÅTOCKHOLM1973 730117
