RH 2012:51

Åklagaren yrkade ansvar å M.B. för rån jämlikt 8 kap. 5 § brottsbalken med följande gärningspåstående: M.B. har den 15 juli 2011 på Apoteket Vingen i Viksängs centrum i Västerås medelst hot som för målsägandena U.Å. och M.Ö. innerburit eller framstått som trängande fara stulit 15 700 kr i kontanter. Hotet har bestått i att M.B. uppträtt maskerad och utrustad med kniv samtidigt som han uppmanat målsägandena att ge honom pengarna.

M.B. erkände gärningen och medgav ansvar för rån.

Tingsrätten (rådmannen Magdalena Sivall samt nämndemännen Annika Engström, Bertil Bredin och Sören Hedblom) dömde M.B. i dom den 23 december 2011 för rån till fängelse ett år åtta månader och anförde följande.

DOMSKÄL

Som bevisning har åklagaren åberopat förhör med målsägandena U.Å. och M.Ö. samt med M.B.

Av utredningen har framkommit bl.a. följande. M.B. har berättat att hans familj hade det väldigt ansträngt ekonomiskt. M.B. och hans fru hade bråkat om pengar och han hade försökt låna pengar. M.B. stoppade en svart nylonstrumpa, som han tagit från sin frus garderob, och en vanlig kökskniv i bilen. M.B. hade på sig svarta byxor och en svart tröja. M.B. åkte runt med bilen och när han passerade apoteket på Viksäng bestämde sig M.B. för att råna apoteket. M.Ö., som arbetade på apoteket, har berättat att hon plötsligt såg en svart varelse med en svart strumpa över huvudet. Mannen väste ”öppna kassan”. När M.Ö. inte lyckades få upp den första kassan sa mannen ”du kan visst öppna kassan, annars” och räknade sedan ner från tio. M.B. stod då precis bakom M.Ö. På siffran fem lyckades M.Ö. öppna kassan. M.Ö:s kollega U.Å. kom till kassorna efter att ha avslutat ett telefonsamtal bakom butikslokalen. U.Å. gick fram till en kassa och öppnade den. U.Å. såg att M.B. hade en kniv mot sin egen kropp. U.Å. har berättat att hon gav pengar till M.B. och att denne också tog pengar direkt ur någon av kassorna. Enligt M.Ö. och U.Å. sa M.B. ”jag håller ögonen på er” när han lämnade lokalen. Apotekspersonalen har beskrivit att det kändes fruktansvärt, att de var livrädda och att de upplevde mannen som iskall. M.B. har å sin sida sagt att han var livrädd och att han ångrar det inträffade.

M.B. har erkänt gärningen. Erkännandet vinner stöd av hans egen berättelse och övrig utredning, som tingsrätten inte finner anledning att ifrågasätta. Åtalet är styrkt och gärningen är att bedöma som åklagaren gjort gällande.

M.B. förekommer under fem avsnitt i belastningsregistret, varav tre avsnitt avser trafikförseelser. M.B. dömdes den 18 april 2008 av Västmanlands tingsrätt för olovlig körning till penningböter. Det senaste avsnittet avser ett godkänt strafföreläggande den 13 juli 2010 avseende bokföringsbrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och dagsböter. Av inhämtad personutredning framkommer att M.B. inte har något övervakarbehov.

Det rånbrott som M.B. gjorts sig skyldig till är riktat mot ett apotek och har inbringat 15 700 kr i kontanter. Den svartklädde M.B., varken påverkad av alkohol eller narkotika, gick in på apoteket med en svart nylonstrumpa över huvudet och med en kniv synlig och utförde rånhandlingen på det sätt som beskrivits ovan. Ingenting har framkommit om att det har rört sig om en impulshandling. Straffskalan för rån är fängelse lägst ett år och högst sex år. Vid bestämmandet av straffvärdet ska enligt 29 kap. 1 § andra stycket andra meningen brottsbalken särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person. Tingsrätten anser att straffvärdet för gärningen motsvarar fängelse två år (se RH 2011:22 och där gjorda hänvisningar). Med hänsyn till brottets art och straffvärde kan någon annan påföljd än fängelse inte komma ifråga.

Vid straffmätningen ska rätten enligt 29 kap. 5 § första stycket tredje punkten brottsbalken utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta om den tilltalade frivilligt angett sig. Av utredningen har framkommit att M.B. tillbringade dagen efter rånet med familjen och att han därefter åkte söderut i Sverige. M.B. gjorde sig av med en väska och kniven längs vägen. M.B. har berättat att han kände stor ånger och att han därför ringde till polisen och angav sig frivilligt. Enligt åklagaren hade polisen då inga spår efter rånaren. Eftersom M.B.frivilligt angett sig anser tingsrätten att fängelsestraffets längd ska bestämmas till ett år åtta månader.

M.B. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle mildra straffet och i första hand bestämma påföljden till villkorlig dom och samhällstjänst.

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom skulle ändras.