RH 2012:95
Straffvärdebedömning i mål om grov narkotikabrottslighet - summariska referat.
Amfetamin, 730 g
Hovrätten: J har erkänt att han under färd med bil den aktuella natten har transporterat det ifrågavarande partiet amfetamin (733,6 g), som fanns i hans ”pizzapåse”. Han har invänt att han inte kände till att hans påse innehöll narkotika och att han därför på grund av bristande uppsåt inte ska dömas för narkotikabrott.
Hovrätten anser, i likhet med tingsrätten, att det genom M:s uppgifter, som får stöd av att hans fingeravtryck har anträffats på två av förpackningarna med amfetamin, är styrkt att narkotikapartiet har hanterats på den restaurang där J brukar arbeta och att M, innan han lämnade restaurangen, lade partiet, värt i vart fall 110 000 kr, i J:s pizzapåse. Den förklaring som M lämnat till varför han, J ovetandes, lade narkotikan i dennes pizzapåse framstår inte som trovärdig mot bakgrund av narkotikans höga värde. Detsamma gäller J:s uppgift om att han saknade all kännedom om narkotikan, trots att han såg att M lade ner något i hans pizzapåse.
Mot bakgrund av att det funnits ett flertal icke identifierade fingeravtryck på de plastpåsar som innehöll narkotika kan det inte uteslutas att det funnits fler personer som varit inblandade i hanteringen av narkotikan. Hovrätten finner dock med beaktande av det ekonomiska värde som narkotikan representerar, den omständigheten att narkotikan slutligen lades i Johan Isas pizzapåse på restaurangen samt uppgifterna om hur narkotikan och vågen var förpackade i pizzapåsen vid anträffandet, att det måste anses ställt utom rimligt tvivel att J i vart fall tagit del i den hantering av narkotikan som skett på restaurangen och att han därför inte kan ha varit ovetandes om narkotikan som fanns i hans påse.
Hovrätten finner således, i likhet med tingsrätten, styrkt att J olovligen hanterat, förvarat, transportera samt innehaft 733, 6 g amfetamin.
Fråga är om brottet ska bedömas som grovt narkotikabrott. Enligt tidigare praxis, som den har kommit till uttryck i tabeller för straffmätning av narkotikabrottslighet, har gränsen mellan brott av normalgraden och grovt brott satts vid innehav av 250 g amfetamin. Denna praxis är numera genom ett flertal domar från Högsta domstolen ifrågasatt bl.a. mot bakgrund av att det i förarbetena till narkotikabrottslagen har uttalats att en differentierad bedömning av straffvärdet ska göras i varje enskilt fall med hänsyn tagen främst till graden av hänsynslöshet som det ifrågavarande brottet har inneburit. (se t.ex. rättsfallet NJA 2011 s. 357). Vidare framgår av Högsta domstolens domar att straffvärdena i de tidigare tabellerna måste anses vara för höga.
Den mängd amfetamin som J hanterat överstiger avsevärt det tidigare nämnda tabellvärdet. Med hänsyn till mängden och det sätt på vilket narkotikan var förpackad framstår Johan Isas hantering som ett led i en större verksamhet som har bedrivits i vinningssyfte. Koncentrationen av amfetaminsulfat i narkotikan har visserligen varit lägre än normalt då den legat på mellan 12 och 13 procent. Den har dock inte varit så särskilt låg att det påverkar bedömningen av straffvärdet. Med utgångspunkt i den art och mängd av narkotika som Johan Isa har tagit befattning med och med beaktande av nyss nämnda försvårande omständigheter kring gärningen, gör hovrätten, i likhet med tingsrätten, bedömningen att denna har präglats av sådan grad av hänsynslöshet att brottet ska rubriceras som grovt.
Enligt hovrättens bedömning är gärningarnas samlade straffvärde (J dömdes även för misshandel) något högre än vad tingsrätten har kommit fram till. Brottslighetens höga straffvärde och art innebär att någon annan påföljd än fängelse är uteslutet. Fängelsestraffet ska bestämmas i enlighet med den samlade brottslighetens straffvärde till fängelse 2 år 6 månader. Den villkorligt medgivna friheten ska, så som tingsrätten funnit, förverkas.