RH 2013:29

Talan i målet inleddes genom att AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) ansökte om betalningsföreläggande mot D.M. med yrkande om att D.M. skulle utge ett kapitalbelopp om 1 200 kr, jämte ränta och viss ersättning för kostnader, till SL. D.M. bestred ansökan varför målet överlämnades till tingsrätten.

SL vidhöll sina yrkanden i tingsrätten och yrkade även ersättning för sina rättegångskostnader i tingsrätten avseende en timmes rättslig rådgivning. Till stöd för sin talan anförde SL följande. D.M., som vid tillfället var 24 år, har den 28 mars 2011 rest med kollektiv persontrafik utan att kunna förete giltig biljett för det nyttjade färdmedlet. D.M. har rest med en reducerad biljett, avsedd för barn och ungdomar under 20 år, utan att vara berättigad därtill. Saken har upptäckts vid en kontroll varefter en tilläggsavgift har utfärdats och tillsammans med ett inbetalningskort överlämnats till D.M. D.M. har vidare undertecknat en kontrollrapport av vilken överträdelsen och mottagandet av utfärdad tilläggsavgift har framgått. Tilläggsavgiften förföll till betalning den 7 april 2011. Härefter har D.M. tillställts en skriftlig påminnelse den 12 april 2011 samt ett inkassokrav den 26 april 2011. Betalning har ännu inte erlagts.

SL åberopade som skriftlig bevisning faktura avseende tilläggsavgift jämte tillhörande anteckningar, kopia på kontrollrapport lämnad till resenär samt utdrag ur biljettinformation.

D.M. bestred yrkandena och anförde som grund för sitt bestridande i huvudsak följande. Han köpte en reducerad biljett i en Pressbyrå-butik. Det var butiksbiträdet som sålde fel biljett till honom. Han uppgav för butiksbiträdet att han var student och visade henne sitt CSN-kort varefter hon sålde den reducerade biljetten till honom. Han kan inte hållas ansvarig för att butiksbiträdet har sålt en felaktig biljett till honom.

Tingsrätten (beredningsjuristen Madeleine Mahr), som med stöd av 42 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken avgjorde målet utan huvudförhandling, anförde i dom den 19 oktober 2011 följande.

DOMSKÄL

I lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik framgår av 1 § att den som driver kollektiv persontrafik, för vilken regeringen eller förvaltningsmyndighet fastställer taxa, får under de förutsättningar som anges i denna lag ta ut tilläggsavgift av resande som ej kan förete giltig biljett. Av lagens 2 § framgår vidare att tilläggsavgift ej får tas ut om avsaknaden av giltig biljett får anses vara ursäktlig med hänsyn till den resandes ålder, sjukdom, bristande kännedom om lokala förhållanden eller annan omständighet. Vidare framkommer det i förarbetena till lagen (se prop. 1976/77:11) att det normalt åligger resenären själv att försäkra sig om biljettavgiftens storlek innan denne påbörjar resan.

Av det parterna har anfört uppfattar tingsrätten det som ostridigt att D.M. vid den aktuella tidpunkten har färdats med kollektiv persontrafik på biljett med reducerat pris. Tingsrätten gör den bedömningen att de omständigheter som D. M. åberopat som grund för sitt bestridande inte utgör ursäktlig grund för avsaknad av giltig biljett. Käromålet ska mot denna bakgrund bifallas.

DOMSLUT

1. Tingsrätten förpliktar D.M. att till SL utge ett kapitalbelopp om 1 200 kr jämte ränta enligt 3 och 6 § § räntelagen från den 7 april 2011 till dess full betalning sker.

2. Tingsrätten förpliktar D.M. att ersätta SL dess inkassokostnad med 160 kr.

3. Tingsrätten förpliktar D.M. att ersätta SL dess rättegångskostnader i målet med 1 806 kr, varav 300 avser ansökningsavgift till KFM, 340 kr avser ombudsarvode och 1 166 kr avser ersättning för en timmes rättslig rådgivning.

D.M. överklagande tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla SL:s talan.

SL bestred ändring.

D.M. åberopade samma omständigheter som vid tingsrätten men tillade i hovrätten att han lider av en allvarlig psykisk sjukdom, innebärande bl.a. syn- och hörselhallucinationer, som begränsar hans möjligheter att fråga och kontrollera saker och gjorde gällande att hans avsaknad av giltig biljett hade varit ursäktlig med hänsyn till hans sjukdom. D.M. åberopade som ny bevisning i hovrätten kopia på sitt CSN-kort och på sjukskrivningsintyg från Försäkringskassan.

SL åberopade samma grunder och bevisning till stöd för sin talan som vid tingsrätten. När det gällde D.M:s invändning i hovrätten om att hans avsaknad av giltig biljett varit ursäktlig med hänsyn till hans sjukdom bestred SL att D.M. varit så sjuk som han uppgivit och hävdade att sjukdomen i vart fall inte hade varit så allvarlig att den inneburit svårigheter för honom att uppfatta vilka avgifter eller taxebestämmelser som gällde vid resan. Vidare bestred SL att D.M. hade ett CSN-kort eller att han visat upp ett sådant när han köpte biljetten.

Hovrätten (hovrättsråden Per Sundberg och Kerstin Norman samt tf. hovrättsassessorn Josefin Park, referent), som med stöd av 50 kap. 13 § andra stycket 2 rättegångsbalken avgjorde målet utan huvudförhandling, anförde i dom den 4 september 2012 bl.a. följande.

DOMSKÄL

I likhet med tingsrätten finner hovrätten det utrett att D.M. har rest med kollektiv persontrafik den 28 mars 2011 utan att kunna uppvisa giltig biljett. Frågan i målet är om hans avsaknad av giltig biljett har varit ursäktlig.

Hovrätten delar vidare tingsrättens bedömning att D.M:s invändning om att butiksbiträdet på Pressbyrån sålde honom en felaktig biljett inte utgör ursäkt för avsaknad av giltig biljett.

När det gäller D.M:s invändning om att hans avsaknad av giltig biljett har varit ursäktlig med hänsyn till hans sjukdom framgår av förarbetena till 2 § lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik, att undantaget i bestämmelsen från utkrävande av tilläggsavgift från sjuka människor har motiverats med att det skulle te sig stötande att utkräva sådan avgift av personer som kan ha svårt att uppfatta vilka avgifter eller taxebestämmelser som gäller (se prop. 1976/77:11 s. 14). Enligt hovrätten talar detta för att uttrycket ”sjukdom” i bestämmelsen ska ges en snäv tolkning. Av intygen från Försäkringskassan som D.M. åberopat framgår att hans arbetsförmåga vid tidpunkten för resan var nedsatt till hälften på grund av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och att han studerade vid Komvux. Dessa omständigheter tillsammans med D.M:s egna uppgifter om att han köpt biljetten före resan ger inte stöd för att D.M. varit så sjuk att han haft svårt att uppfatta vilka avgifter eller taxebestämmelser som gällde. Hovrätten anser alltså att D.M. inte har styrkt att hans avsaknad av giltig biljett varit ursäktlig med hänsyn till sjukdom.

D.M. har inte heller visat att han har haft rätt att resa på reducerad biljett av annan anledning. Hans överklagande ska därför avslås och tingsrättens dom fastställas.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Hovrättens dom meddelad: den 4 september 2012.

Mål nr: FT 9400-11.

Lagrum: 1 och 2 §§ lagen (1977:67) om tilläggsavgift i kollektiv persontrafik.

Litteratur: Prop. 1976/77:11 s. 14.